UL TUR o
EN ARSBOK
1935
KULTUREN EN
ARSBOK TILL
MEDLEMMARNA
AV
KULTURHISTORISKA FORE NINGEN SODRA
FOR
SVERIGE
I 9 3 5
DENNA BOK AR REDlGERAD AV SVEN T. OCI!
THYCKT
l
EN
UPPLAGA
AV
4,500
KJELLBERG
EXEMPLAR
l
GHAVYRMANEH IIOS IIAKAN Olli.SSONS BOKTRYCKEHI l
LUNO.
KLICIIEEHNA
GRAFISKA
ANSTALT
1\HO
FRAN
OCH
PAPPERET
FINBRUKEN,
LUNO
A.-B.
STOCKHOLM.
1935
MALMO FHAN
SYDHALLÄNDSKA MINNESTAVLOR Au 1-IA. RA. LD N ILSSO N
et sista skottet på den förnäma folkkonsten i södra Halland var d en på papper målade minnestavlan. Under 1840-talet och fram till mitten av 1880-talet tillkomma dessa tavlor i Höks härad , där de i stort antal prydde väggarna i bondgårdarnas storstugor. Redan under århundradets första decennier förekomma här i enstaka exemplar klippta eller målade minnes tavlor, bild 2. Först m ellan förutnämnda tidpunkter infaller likväl den verkliga blomstringstiden för denna konsta rt. Under 1880-talet försvunna d e målad e tavlorna och istället uppträdde ett slags tryckta >> å minnelsetavlor >> , bild 3, vilka dock aldrig vunno någon större spridning. Bruket m ed minnes tavlor var då redan så gott som utdött. Namnet m i n n e s t a v l o r förekommer ej i folkmunn en, men är betecknande, då tavlorn as tex t alltid börjar m ed >> Ett minne af . .. >> eller >> Minne efter . . . >> . De kallades rätt och slätt >> stycke » (s tick ?), vilket n a mn även användes av allmoge· målarna själva . Denna benämning inneslöt dock i sig alla slag både av tryck och stick, varför den ej ä r särskilt utmä rkande för just minnestavlorna. Med undantag av de ovannämnda silhuettern a och trycken bes todo dessa alltid av e n akvarellmålning på papper inom ram , den senare ofta b estående av målad e glasskivor. Tavlorna ha n og ej tillkommit enligt någon äldre nedärvd sed eller gammalt bruk i denna trakt. De m å lades ofta fl era år efter de bemärkelsedagar, de skulle bevara å t minnet, vilket fra mgår av tillkom ståret, som i regel å terfinnes n edtill å målningen.
D
211
All minnestavlorna även här, i likhet m ed förh å llandet i Skåne och Blekinge, ibland kunde utgöra en folklig form av de högre ståndens epitafier , visar ett exempel frå n Tjärby kyrka. Här funnos upphängda, ända tills den gamla kyrka n år l 907 raserades, tv ~t tavlor m å lade å r 1856. Detta är dock d et enda fall , som är känt, och allmän har denna sed nog aldrig varit i söd ra Halland . Alt bruket m ed minnestavlur först blev m era ulbrell frå n och m ed mitten av J 800-talet torde till s tor d el bero på a tt det tidigare ej funnits någo n m å la re, som särskilt ägnat sig å t d enna konstart. Men vid d enna Lid framträdd e en , som nästa n h elt kom att syssla härmed. Aven om han icke gav upphov till seden , var d e l likväl tack va re honom , den blev så omtyckt och allmän. Minnestavlor blevo nu en vanlig form för gåvor. I ett fall bes tällde och skänkte samma person bort ett tiota l tavlor av d e lta slag. Den rika blomstring m å landel av minn es tavlor nu nå dde m ås te nästan utesluta nde tillskrivas en enda »mästare », E r i c J a c o b H o m b e r g. Från att i början h a vurit elen ende utövare n av denna konst, fick Romber g m ed Liden ett flertal efterföljare, m en han bibehöll dock sin ställning som d en m es t uppburne och bäst känd e m å laren , med en produktion, som vida översteg, va d a lla de a ndra tillsammans åstadkomma. En mängd tavlor från hans hand ä ro ännu beva rade i bygdens stugor och gårdar, samt i halländska och sk[mska museers samlingar. Det s tudiem a terial som ligger till grund för d enna uppsats utgöres nv minn es tavlor tillhör a nde Kulturen i Lund , de ls av d en rikhaltiga samlingen min n esta vlor i Halla nds museum i Halm stad , sa mt av tavlor förvarade i Södra Hallands Hembygds- och F o rnminnesförenin gs museum i La holm och d els slutligen a\· minnes tavlor i e nskild ägo . Släktcn Romberg härsta mmar frå n Västergötland, där stamfa d ern Peder Pederson Romberg var handels ma n i Borås. Hans sonsons son Nils Romberg frå n Kris tia ns ta d , gift m ed Beata Kajsa Salmenius från Oktarp i Slöinge, bosatte sig i Tjärby i Halland där ha n inköpte gästgivaregården. Här född es sonen
212
Bild l. Eric Jacob Rombe rg efter teckning av en dotterdott er.
Eric Jacob den 3 februari 1810. Sin barndom och tidiga ungdom tillbragt e denn e i h emm et. Vid 25 å r s ålder arrenderade han en mindre gå rd i byn Truls torp i Laholms landsförsamling, vilk en gård han sedan inköpte. Här gifte han sig den 29 d ecember 1835 m ed Elna Jacobsdotter frå n Söndra Led . I äktenskapet föddes sex barn , två gossar och fyra flickor , vilka alla nu äro döda . Den 10 oktober 1868 sålde Romberg silt ställe till sonen Anders Magnus för att helt få ägna sig åt sitt konstnärskap. (Uppgift av en dotter .) Han bodd e dock kvar på gården, där han had e » undan~g » och dog där den 17 juli 1895. E ric .Jacob Romberg var en m å ngfrestande man oc h efter vad en han s dotter berätta t, »lika intresserad för alla slags syselsältningar, och allt gick lika lätt för honom ». Han s levnadsregel var : d3ed och arbeta , så slutar a llt väl» , och denna följd e han i livets alla skiften. Men h a n var därför in gen grubblande na tur ulan '' alltid livad och glad » och färdig till skämt och lu s tigh et. För läsning had e han ett levand e intresse, 213
och för att vara bonde, ägde han efter tidens förhållande många böcker. H an prenumererade dessutom på ett flerta l tidningar och tidskrifter, framför allt de illustr erade, troligen för att här finna uppslag och förlagor till sina m å lningar. Liksom flera andra av den tidens bönder förde han dagbok över väder och vind, sådd och skörd m. m. , men dessa anteckningar ha tyvärr gått förlorade. Detta är säkerligen att beklaga, då man kan misstänka, att de icke endast innehöllo iakttagelser och notiser av förut nämnt slag, utan även a nteckningar om litet av varje, som mött honom under h ans långa levnad, särskilt rörande sådant, som givit impulser och ideer till hans målning. En anteckningsbok eller skissbok innehållande verser för minnestavlor samt några skisser till dylika, finnes ännu i behåll, bild 4. Sitt jordbruk skötte Romberg mönstergilll och lycka des också höja gårdens avkastning. Dessutom ägna de han sig å t skogsplantering, varför han två gånger erhöll premier frå n Hallands läns hushållningssällskap. Han anlade ä ven trädgå rd och planterade en alle fram till sin gård, va r s byggnader h a n förbättrade och ombyggde. Han tillverkade d essutom , och här tar hans konstnärliga begåvning vid, möbler a v olika slag, stolar, bord och bänkar, kistor, skrin och klockfodral , vilke t allt han sedan m å lade. Vidare snidade han i trä alla slags bruks- och prydnadsföremål samt leksaker. >> Så snart han fic k en träbit i handen , gjorde han a lltid något av d en », berättade hans dotter. Att han snidade leksaker sammanhänger m ed ha ns stora kärlek till barn, vilka han gärna lekte m ed. Här avbildade rådjur, bild 5, skuret i björk och m å lat, är en gåva till ett av hans barnbarn. Som prov på övriga skulpturer av Bombergs hand ka n nämnas en Kristusbild, en orm eller drake samt en få gel, samtliga föremål tillhörande Södra Hallands Hembygds- och Fornminnesförenings samlingar i Laholm . Kristusbilden är, enligt inskrift å sockeln, avsedd att utgöra en efterbildning av Thorvaldsens Kdstus i Vå r Fru-kyrkan i Köpenhamn. Under sockeln står m ed blyerts : >>Detta lella är af mig arbetalt Som ett minn e a f mig E. I. Bomberg Trulstorp 214
Bild 2. Bild 3.
Minnestav la från Edenberga, Ränneslövs sn , Höks hd, Halland. K. M. 37280. Minn es tavin i litografi från Ah la . Laholms la ndsförsamling. K. M. il7274.
l!
l !·
Bild .J.. Ett uppslag
Rom])(' rgs skissbok.
Bild 5 och 6. Rådjur och lju sstake, m å lad e träskulptur er av E. J. Romberg.
den l Ocklob 1888 >> . Bland andra skulpturer av Romberg märkes en ljusstake av trä för fem ljus, bild 6. Staken saknar signatur och tillkomstår m en har troligen blivit skuren å r 1882. I d en förut nämnda skissboken finnes nämligen en likna nd e teckning av en stake, und er vilken slår just d etta å rtal. Fodralet till Rombergs glasskärardiamant, skuret i björk i form av en lax och m ålat, finn es också i behå ll. Homberg tillverkade även gravvårdar av trä , som han m ålade. De bes todo i regel av en r ektangulär träskiva , upptill avslutad av en triangel, krönt m ed en duva . Målningen var utförd i flera färg er och helt i stil m ed hans minnes tavlor. Framsidan utfylldes av en urna m ed den dödes namn och data , baksidan av psalmverser. Det har förut sagts att Romberg utförde alla sysselsättningar m ed samma glädje, m en målning var dock hans livsintresse. 216
Bi ld 7. :'v!inn cs tavla in o m glasram av E. .1. Rombe rg, daterad 1876. Södra Hallands Muse um 117\J.
Från all ursprungligen liksom s nida nclet ha varit ett tidsförd riv på lediga stunder, blev m å lning av minnestavlor ett hans a ndra yrke vid sicla n av la ntbruk et, och de t gav honom ett ej fö raktligt bidrag till vad de tta sena re kund e inbringa. Det är också d essa tavlor, om bevarat hans namn och minn e till eftervärld en . Minnestavlorna ~iro utför da i akvarellmå lning på r elativt tunt papper och ol'tast försedela med en ram av undertill målade gb1sskivor, även den till verkad av konstn~i r en själv. Vanliga betsade träramar förekomma ~i ve n . Vad man först lägger märke till hos tav lor na. är dc mänga grälla färgerna, helt i stil med a llm ogcm~tleric t s gnm la traditioner, vilka å t d et h ela ge ett något brokigt llCh prå ligt intryck. Gndan tag finnas likväl, där han anvi.in t e tt m era lu gn . di.impad och mindre rik färg-
217
skala , vilket ha ft till följd , att kompositionen till syn es bHt större fasth et och slutenhet, bild 8. Denna n eddämpning av färgskalan förekommer endast i n åg ra av de tavlor , han m å lat över avlidna personer. Vad som vidare är utmärkand e, är målningens arkitektoniska uppbyggnad. Detta är ingenting säreget för Romberg, utan en egenskap hos den kon s tstil , i vilken han m å lar. Från att i sitt första kända >> stycke », en minnes tavla målad 1827, ha försökt sig på empirestilen, bild 9, äro samtliga senare tavlor utförda i Karl Johan-stil. I en tavla från år 1839, hans andra av författaren kända målning, har dock en svävande genius av omisskänlig barocktyp inpassats i kompositionen. Men redan nu är d et grundschema givet, vilket han senare följde i allt mera utvecklad och fulländad form . Att han ej varit helt främmand e för senare konststilar därpå tyder det förhållandet, att i några tavlor målade på 60-talet ett räck e mellan ett par kolonner utformats i Oskar l :s gotile Vid mitten av 1850-talet hade hans tavlor , båd e till form och färg, få tt den utformning , som han sedan bibehöll i h ela sin å terstående produktion. Vad teknik en b eträffar h a r denn a m ed tiden blivit m era rutin erad , och man kan nog påstå, a lt han få tt en lättare hand. Likaså har i somliga av ha ns senare a rbeten framkommit ett m era sirligt och graciöst , rent. av rokokobe tonat drag , vilket är särskilt framträdand e i en tavl a från å r 1876, bild 7. I fråga om teckninge n visar Romberg redan från början säkerhet och fasthet i linjern a när d et gäller arkitektur och blommor, m en han saknar förm åga a tt teckna figurer , en gem ensa m begränsning hos d e fl es ta bygdckonstnärer. En och annan vällyckad figur ka n dock påvisas. Att följa Rombergs utv eckling som m ålare under hans tidigare år är så gott som omöjligt på grund av bristen på studiematerial. Först frå n och m ed 40-talet finn es en nära nog fullständig serie tavlor bevarad. Grundschemat i hans m å lningar, kolonn er uppbärand e en Bild 8. l\•linnestavla a v E . .J. Ro mberg , dat erad 1860. K. M. 3i281. Bild 9 och 10. Minn es tavlor av E. J . Romberg, dat e rad e 1827 och 1839.
218
platta och fla nkerade av urnor med blommor , förekommer som ovan nämnts, redan i tavla n från 1839, bild 1O. Men denna komposition ha r ännu ej fått den marka nta betydelse, som d en inneh ar i h a ns sena re tavlor. Det dominerande i denna m å lning är ä n geln , som svävar över den altarbordsliknande uppstä llningen , sa mt den strålande solen m ed den dödes initia ler, vilken upptill avslutar tavla n. Bå de ängeln och solen å ter finnas i samtliga senare m å lningar , m en krympa efter 40-talet ihop till en detalj, där solen bildar en stråigloria kring ängeln. Kistan, som här stå r på alta rbordet, blir på tavlor frå n 40-talet n erfly ttad under kolonnerna, och sedan dessa på 50-talet blivit försedda m ed postament, placerad m ella n de sen a re. I m å lningar frå n 60-talet stå r den ibland på ett a lta r e eller en kata falk m ellan kolonnerna . A flera av Romber gs tavlor frå n denna tid synes lik et ligga i en öppen kista . Den uppslagna boken, m ed den dödes dala och en psalmvers, vilken ängeln h åller i h anden , har i ett par tavlo r frå n 40-ta let fått utgöra överstycke till altarbordet. Texten å terfinnes senare i inskriftsfält och på språkba nd. Kolonnernas a ntal ä r här fy r a m en inskränkes lika ofta till två. Ka pitälen , h är beslående av ä nglar med vingar, få så småningom komposila form , och kolo nn ernas skaft bli marmorerade. Balustraden över dödskallen (se bilden ) , vilken väl närmast h a r till uppgift att utfylla rummet, får senar e ett visst egenvä rde och erhå ller e n fast placering m ellan kolo nnernas baser. P å de tavlor, där kista n står på en k atafa lk , får ba lustern formen av en alta rring, på andra , även de från 60-ta let och sen a re, av två perspektiviskt ordn ade staket avslutade m ed tvenne mindre pelare. I öppningen m ellan dessa har kon stnären placerat den person, ofta sitta nde vid ett bord, för vilken tavlan m å lats, bild 7. Denn a anordn in g före.komm er likvä l endast å födelscdagstavlorna. En tav la frå n 184 7, bild 11, h a r en uppbyggnad , som helt avviker från övriga. På m a rken äro två upprättstående ymnigh etshorn med rosor framställda . På hornen s in å tvända spetsar vilar en kudde m ed uppslagen bok. Ovanpå denna sitter i sin tur en sva n uppbärande en urna krönt av en sol.
220
Bild 11. Minnestavla av E. J. Rombe rg, daterad 18-!7. Bild 12. ;\·linn estavla. K. M. 23630 .
På samtliga minnestavlor från och med 1850-talet finnes ett överstycke med rosor, ofta i ymnighetshorn, som ram till inskriftsfält eller språkband. På bröllopstavlorna är även en bild av brudparet anbragt i detta övre plan , bild 13. Dessa tavlor ha i de flesta fall en mera invecklad uppbyggnad än övriga målningar. De tillkomma ofta flera å r efter bröllopet, och Romberg passade då på att även medtaga makarnas både levande och döda avkomlingar. Den avbildade tavlan målad 1858 ger ett gott exempel härpå. Enligt inskriften i den uppslagna boken fira des bröllope t 1841. Mellan kolonnerna synas de levande barnen upptagna med olika sysselsättningar och framför dessa förstnämnda stå de döda barnen m ed palmer i händerna. Från den av »karyatider >> uppburna plattan nedhänga draperad e inskriftsfält med de döda barnens data och under dessa äro deras kistor placerade. Genom perspekliviskt återgivande av stensättningen framför kolonn erna har Romberg sökt giva djup åt bilden. Kolonnerna flank eras här av lejonkrönta sköldar med landskapsbilder, framställande till vänster en plö221
jare och en rävjakt, till höger en fågeljakt l senare tavlor äro landskapsbilderna ofta målade i postamenten och framställa då i regel endast en plöjare och en såningsman, bild 7. Kolonnerna flankeras ej alltid av blomsterurnor, vilket framgår av den ovan beskrivna bröllopstavlan , bild 13. På en tavla från 184 7 ha de utbytts mot ymnighetshorn och på ett flertal tavlor från 60- och 70-talen ha hjortar intagit deras plats, bild 7. En rätt säregen uppställning har Romberg använt sig av å en bröllopstavla från 1865, där han låter kolonnerna vila .på två kolossala lejon i liggande ställning. De bröllopsfirande voro den i denna uppsats senare nämnde rombergslärjungen Jöns Nilsson i Lejeby och Elna Jönsdotter. Ett flertal olika emblem hänsyftande på tavlans innehåll äro inpassade här och var i målningen. På bröllopstavlor utgöras de av brinnande hjärtan och duvor, på minnestavlor över döda av en dödskalle, ett urrunnet timglas, en lie, en nyckel, en kärve, ett släckt ljus eller dylikt. Inskrifternas textning är redan å de äldsta tavlorna gjord med stor säkerhet. Å tavlan från år 1827 använder sig Romberg av skrivstil, men har senare övergått till frakturstil. En viktig detalj, som återkommer i samtliga tavlor är minnesversen, som anpassas efter tavlornas olika uppgift såsom åminnelse av ett bröllop, en födelsedag eller ett dödsfall. På den äldsta kända tavlan återfinnes den under målningen. Den blir senare placerad i den uppslagna boken, och från och med 50-talet på ett språkband eller i ett inskriftsfält, antingen mellan postamenten eller om här står en kista , ovanför denna. Att Romberg för sina tavlor använt sig av förlagor av ett eller annat slag, torde vara ganska säkert, men det har ej lyckats förfa ttaren att påvisa några bestämda sådana. I Kulturens sam lingar finnas två målad e gratulationstavlor med >> minnestempel» daterade resp. 1821 och 183\) och uppbyggda efter liknande schema som Rombergs målningar, m en m ed en betydligt förnämare prägel och av en ojämförligt större konstnärlighet. Att just sådana målningar tjänat till förebilder torde vara givet. Om man jämför den förstnämnda tavlan , bild 12, 222
Bild lil. Minnestavla av E . . J. Romhe rg , daterad 1858.
med Rombergs målning, bild 14, lägger man märke till , att å båda tavlorna själva lempiet är framställt rent frontalt, men att altaret är sett i perspektiv. I anordningen av stenplattorna framför altaret å bild 12 finnes även en likhet med en annan av Rombergs tavlor, bild 13, där de äro lagda på samma sätt framför kolonnerna. Förebilder till Rombergs tavlor eller till detaljer av dem tord e vidare kunna sökas i samtida och äldre litografier, titelvinjetter samt tryck av olika slag. Man kan knap past säga, alt Bomberg tillfört genren n ågra nyheter . Det h ela har endast omformats i Karl Johan-stilens anda . Såväl kolonner som ymnighelshorn och genier äro arv f'rån 1600- och 1700-talens bröllops- och begravningsdikter samt lyckönskningsbrev av skilda slag (se Lyckönsknings-brev och gratulationer av Marila Lindgren, V~istmanlands Fornminnesförenings Arsskrift XXIII, 1935). Dödens symboler , lien , det urrunna timglaset och dödskallen återfinnas på begravnings223
tryck frå n 1600- och t 700-ta len . Möjligen ä ro de sm å la ndsk a psbilde rna, som dock för efin nas å m å lade dörrövers tycke n och likna nde, en n yhet h ä rvidlag, hämta d ur kons tnä rens egen fa ta bu r . I d en förutnämn da skissbo ken indelar Romberg sin a tav lor i tre g rupper: »födelse s töcke, bröllo ps s löeke och döa stöcl~ e >> , och verserna benä mner h a n >> E tt Födelse w a r s, Bröllops vVär sa. E tt d öa w a rs >> , o. s. v. D et ä r möjlig t, a tt dessa tre o lika ben ä mningar bo ttna i a tt tavlorna, fas tä n de av Bo mberg erh Miit likna nde kons tnä rlig uts m yckning, h a sin u p prinnelse i olika slags b rev och g ratula tions tavlor hä m tad e frå n skilda hå ll. Romberg m å lade även minnestavlo r , som sa knade den a rki tektoniska uppbyggnaden , var på exempel reda n a n fö r ts , bild 10. Men ha n m å la d e ock så såda na. som efterbildad e samt ida fo togra fier. E n tavla av det senare slaget fra m s tä ller inom ova l r a m en flicka sitta nde på en s to l m ed h ögra arm en s tödd på e tt bord, b ild 15. Tavla n h a r ej elen obl igato ris ka versen uta n en dast insk rifte n : >> Jn gr i Brita J ön sdotter Föd d den 24 .J a n u a: 1852 >>. Inra mningen bes tå r a v en s m a l g uldli s t och lavla n sakna r signatur och å rta l. Utom de ovan beskrivna minnestavlo rna ha r Rom berg även m å lat några a ndra tavlo r i ak varell. De utgör as av fritt gjorda efte rbildningar av ä ld re må lningar och tryck. Den ka nske m est int ressan ta av dessa ä r en tavla , bild 18, sign er ad >> E. I. Rom berg 1878 >> , vilken kommen teras m ed följa n de text : >>Detta lella Roliga h a r h ä ntt p å 17. hunnra ta llett, Då· war de för b ju d ett Dricka Ka ffe i Jötteborg >> . På ba ksida n står m ed blyerts : >>Kaf ka lasett 1878 ». Origina le t Lill denna m åln ing är den beka nta a k va rellen av P er Nordquist ka llad >> Ka ffebes b ge L>> , som f ra ms tä ller den komiska situation då några ka ffedricka nde dam er överraskas av ett par >> kaffes pion er» . I Hum bergs oma rbetning h ar det burleska d r aget blivit m era betonat än h os origina let. Han h ar även in för t y tterliga re ett par perso ner i m å ln ingen , vi lken är utfö r d i syn nerligen livliga färger. Som avslutnin g på skild ringen av Humbergs verksa mhe l kan nä mnas. a tt ha n även måla t en lit en a kvarell fö res tä lla nde 224
Bild t5.
Bild 14. Minnestavla av E. J. Romberg. Minnestavla av E . .J. Romberg. Södra Hallands Museum 1174.
hans gård. Den är signerad: »E. R. t 881>. På tavlan finnes följande anteckning: »Denna min Gård war Sådan på andra Sidan När jag Sålden til min Son Anders Magnus å de war den 10 oct. 1868 Bomberg ». De flesta av Bombergs såväl målningar som skulpturer äro signerade och försedda med årtal. På minnestavlorna återfinnes namnteckningen oftast i nedre högra hörnet. Den äldsta kända av dessa är likväl signerad på baksidan: »Eric Jacob Bomberg 1827 >> . För sina målningar använde Romberg torra färger , delvis rivna av honom själv, och som bindemedel gummi arabicum . (Uppgift av en dotter.) Hans färgskala varierade avsevärt och blev med tiden allt rikare. Oftast äro målningarna, som ovan nämnts, hållna i grälla färger, där gult, rött, grönt och blått äro de mest framträdande. Men även mörkbrunt, mörkgrönt, svart och blåviolett kunna dominera. När någon önskade skaffa sig en minnestavla, fick han beställa den hos mästaren själv. Denne erhöll då de nödvändiga uppgifterna och gjorde sina anteckningar. Ett exempel på en dylik anteckning hämtad ur skissboken lämnas här: »Ett mine af ett Gulbrulop, Efter före Åboen Per Nilsson och Hustrun , 15
225
Elsa Swänzdotter - Som Fijras i Renneslöf d en 24 m a rs 1884, Deras Barn war 8. - 4 Gossa r 4 Flecker , alla Lewa ». Priset på minnestavlor var n a turligtvis beroende på tavla n s storlek och d et därav betingade a rbetet. P å den ovannä mnda bröllopstavlan, bild 13, finn es följa nde a nteckning om priset m ed bläck på ramen s ba ksida : »Detta slöek e Kosta 3 Rig å 24 sk. å skall till Edenberga. E. Romberg Truls torp >> . A ba kstycket till en annan ta vla signer ad: >> Romber g 1877 >> , s tå r a n teckna t m ed blyerts : >> En Krona - 50 öre Hof. Nils H a nsson • . P å nå gra ta vlor finn es ä ven givar ens na mn texta t n ederst på ta vlan, t. ex.: >> Gifwet af Hustr un Ben g ta Matesdotter >> , eller : »Gifwett af H elena Pehrsdotter». Den i d enna uppsats ofta · n ä mnda a nteckningsboken eller s kissboken utgöres av ett litet 32-sidigt h ä fte a v gult pa pper . Flertalet sidor upptagas av verser för minn estavlor. l boken finna s 55 dylika verser lämpad e för olika fa ll. Därjä mte förekomma diverse anteckningar av a nnat sla g, såsom >> Ny ttiga rön Mot W ä ggohyra - >> , >> Kisa Mors Giktdek ok l>>, rå d mot gikt, hur m a n fördriver r å ttor m. m. I sena re fa llet rekomme nderas »fosförmos >>! Inströdda m ella n dessa a ntecknin gar f innas nio sidor, vilka h elt eller delvis upptagas a v skisser eller utkast till minnestavlor eller detaljer av såd a na. P å ett av dessa utkas t, m ed en nästa n altarlikna nde up pbyggnad , stå r a n givet a tt d!'t är a vsett för en minnestavla över H a ns Nilsson , Ka tta rp . En sida upptager en fr a m ställning av >> fly kten till E gyp tern>, troligen efter ett kistebrev, se bild .J:. Vid nå gra a v verserna och nnteckningarna och även vid skisserna finnes i boken a ngive t vilket å rtal de tillkommit. De t äldsta å rta let ä r 1879, det yngs ta 1889. Flera a v d e od a terade verserna för ek omma på minnes tavlor frå n 1850-talet, varför m a n kan förmoda, a tt hela Rombergs förråd av olika vers h ä r sa mla ts. Möjligen har h a n ä ven h a ft fl er a böcker av samma slag, som sena re fö rkom mi t. l n:1gra fa ll finnes en anteckning vid verserna för vem och vid vilke t tillfii lle de a nvänts, såsom: >> Ett litett W ers ä fter en 1l må naders Gosse, Adolf bernhard. P åa rp. bondegå rd >>, eller: >> E tt w a rs på ett a rck slöeke Efter twenne Bröd er Sven P etter P ersson E denbärja >> .
226
Bild 16. :\linn es tavla av Joh a nn es :\i lsso n , dn te rad 1866. K. i\1. :37:159. Bild 17. Minn es tav la av .J ö n s '\ilsson . K. M. 37279.
Varifrån Romberg fått impulser och id eer till s ina m å lningar och skulpturer , k a n närm a re än som här sk ett ännu så länge ej angivas. Reda n i hemmet , gäs tgivaregården i Tjärby, kom han em ell ertid i intim beröring med arkitekturmå leri et i form av de väggmålningar, vilk a ännu, fas tän h å rdhänt r es ta urerade pryda s tora salen. Målningarna, vilk a äro utförda p å väv, ha tillkommit n ågon gång under 1800-talets .första tredjedel. Det är ej otroligt, aU Romberg rent av sa mmanträffat med den kon stnär, som dekorerat väggarna , och att denn e då verkat inspirerand e på honom . Traditionen vet berätta , att målningarna utförts av en krin gresa nde ita li ensk konstnär. Men sä kerligen är mä s ta ren att söka på närmare h å ll . J gästgivaregård en förvaras även ett epita fium från Tjärby kyrka i form av en tavla m ed skulpterad ram, krönt av en brut en barockgaveL Detta anses vara tillverkat av Eric Jacobs fad er Nils Romberg. Det är enligt inskriften >> upprättat >> av Ni ls Romber g å r 1809, till minnet av en broder . Detta behöver ju ej betyd a , att d enn e Nils själv utfört arbetet, m en ut eslutet ä r det ej heller. I Tjärby k yrkas räkenskaper för å r 1833 finn es en uppgift om , att Romberg utfört snickeriarbeten för kyrkan . 227
Bild 18. Må lnin g av E . .J. Rombe rg e fte r P er Nordqui s ts bekan ta akvarell kallad >Kaffe bes laget •. Södra Hallands Museu m 577.
Då det ej m ed säkerhet är bevisat att Nils Romberg tillverka t epitafiet, vågar man ännu mindre p åstå att han även utfört väggmålningarna och härav draga d en slutsatsen , a tt Eric Jacob ärvt s ina konstnä rliga anlag från fadern . Men däremot ä r säkert att h an r edan i hemmet kommit i kontakt med den sam tida bygdeko nsten, och här även sjä lv m å la t, varpå tavlan från tu· 182 7, bild 9, utgör b evis. I inledn in gen till denna uppsats h ar omta lats a tt H.omberg med ticlen fic k efterfölja re i konsten a tt m åla minnestavlor, men att dessa m å lare a ldrig fin go elen betydelse, som Romberg själ v h ad e. Hans verksam hetsområde o mfattade hela I-löks h ä rad , m edan de Ö\--riga inskr änkte sig till h em byn och trakten däromkring. Deras produktion blev följaktligen ej h eller så s tor , varför målandel av m innestavlor för d em m e ra blev ett tillfällighetsa rbete. Dessa m å lare blevo sam tliga »lärjungar >>
22R
Bild 19. Minnestavla av J. P. Johansson. K. M. 37362.
till Romberg, som alltså kom att bilda skola . De målade helt i hans maner och efterbildad e hans tavlor , när de inte r ent av kopierade dem. En av dem var J o h a n n e s N i l s s o n , kallad ,, MålarcJohanesen >> . Han va r målare till yrket och bodde i Tjärby, Rombergs föd elsesocken. Hans tav lor ha ibland ännu grälla re färger än Rombergs. Bland motiven tycks han särskilt ha lagt an på landskapsbilderna. De få ho s h onom m era karaktär av yrkesbilder, bild 16, där exemp elvis den avbildade plöjaren är det väsentliga i m å lnin gen. Rena yrkesinteriörcr , som en skomakare vid sitt arbetsbord förekomma även . Likaså folklivsbilder , m ed t. ex. en kvinna vid spinnrocken ute p å gårdsplan en omgiven av lekande barn. Johann es Nilsson har mindre sinne för proportionerna än mästaren , och han s figurer bli mera dominerande. Han saknar ~iven denn es förmåga
229
alt texta. Den här avbildade tavlan är signerad: >> Rittad af Johannes Nilsson Tjerby 1866 >>. En annan målare var skräddaren J ö n s N i l s s o n i Lejeby i Laholms landsförsamling, som i yngre dagar kom att vistas mycket i Rombergs hem. Hans målningar karakteriseras av en mera petig stil och av tunna ofta svaga färger , bild 17. Detta är även betecknande för en tredje utövare av detta måleri, A u g u s t a Sv e n s d o t t e r, härstammande även hon från L ej eb~·. Den som bäst uppburit de rombergska tradition erna är J. P. J o h a n s s o n från Snöstorpstrakten i Tönnersjö härad. Hans målningar äro både i fråga om färg och teckning utförda med stor säkerhet. I vissa d etaljer såsom blomstermålningar och figurer , har han nästan överträffat mästaren , bild Hl. P erson erna på tavlan äro med all säkerh et målade efter fotografier. Färgskalan i denna tavla är, jämförd m ed Rombergs tavla , bild 8, så lika, att man kunde förmoda, att dc båda målarna använt samma färglåda. Även andra namn återfinnas på sydhalländska minnestavlor. J Hallands Museum i Halmstad finn es sålunda ett fåtal tavlor signerade av P e r J ö n s s o n , bosatt i Laholm, vilken var svärson till Romberg och till yrket målare, N i l s B e n g t s s o n i Öringc och J a n n e E k e l ö f i Edenherga. I d en sydhalländska skogsbygden fingo minnestavlorna ej på långt när samma spridning som ute på slätten. Detta beror delvis på, att skogsbygden varit säte för bonadsmåleriet, som ännu efter mitlen av 1800-talet här hade någon enstaka utövare. Det är troligt, att man här värderade minnestavlorna mindre än de m era dekorativa och storslagna bonaderna . Det förekommer dock att en bonadsmålare även målade minnestavlor. En av Gyltigemålarna Magnus Petter Nilsson i Tönnersjö socken övergick h elt till målning av minnestavlor och kistebrev (se Om halländskt bonadsmåleri av Nils Sandberg och Albert A :son Sandklef. Hallands Hembygdsförbunds Årsskrift, Vår bygd 1932). Från att skogsbygden tidigare varit huvudbygden fiir allmogekonsten blev denna i och med må230
landet av minnestavlor förflyttad till slättbygden, som alltså i Sydhalland blev allmogekonstens sista position. Det kanske märkligaste och mest anmärkningsvärda draget i det rombergska måleriet är, alt den av mästaren själv en gång inlärda konststilen , hos såväl honom som hans »lärjungar» lever kvar, långt sedan den inom den stora konsten fåtl lämna rum för nya smakrik tningar. Att Rombergs samtida uppskattade och värderade hans konst , har redan i det föregående framhållits. Sedan följde en tid då den gamla uppskattningen av denna konstart, liksom för övrigt av a ll allmogekonst, h elt var på avskrivning. Men under d et senaste årtiondet har ett nytt starkt intresse för de gamla bygd emästarnas verk väckts till li v och många alster av deras ursprungliga och förnäma konstsinne ha plockats fram ur gömmorna för att åter komma till heders.