MIN RESA OLA SALO – Vi ville göra ett slags progg som inte var traditionellt politisk, utan i stället som handlade om identiteter, om psykologi, mänskliga relationer. Min mamma hade lärt mig att tolka berättelser och filosofera kring högt och lågt och samtidigt lyssnade vi i bandet mycket på sådana som Queen som också sprängde gränser och gjorde något mer, något spektakulärt – visuellt såväl som innehållsligt. Så Ola Salo tog sig ut, och bort. Bandet gav ut sin första ep, han flyttade till Malmö där han började som musikalartist i uppsättningar som Kristina från Duvemåla och Spelman på taket, och han upptäckte att han också kunde bli förälskad i killar. När väl The Ark slog igenom kring millennieskiftet blevdetta med hans bisexualitet en ganska stor sak i pressen.
»Jag trivs helt enkelt med att vara en androgyn man!« – Mycket av det som jag stod för och som väckte viss uppmärksamhet när vi slog igenom är i dag ganska allmänna uppfattningar, säger han. Och det känner jag mig glad över, det visar att det går åt rätt håll. Det finns inget självändamål för mig i att vara kontroversiell eller att ha en åsikt som ingen annan har. Jag trivs helt enkelt med att vara en androgyn man och jag känner nog att jag bidrar med något genom att fortsätta visa att det är något självklart för mig. VI PÅ UTSIDAN, vi som bara såg den iögonfallande
stjärnan framför ett grandiost rockband, kanske inte tyckte att mycket pekade på Ola Salo som trygg familjefar. Men så blev det, Anneli som han först träffat redan på nittiotalet blev 2009 fru Salo och mamma till parets två döttrar. I dag är de 8 respektive snart 3 år gamla. Och numera tillbringar Ola Salo tiden i något av familjernas båda hem, en lägenhet i Malmö eller huset på skånska landsbygden. När han inte är ute och uppträder, spelar in tv-program, jobbar med manus, eller klämmer in en Kupéintervju, på annan ort. – För mig är det perfekt, säger han. Livet i staden ger mig intryck, landet ger mig ro att smälta intrycken och känna vad de betyder för mig. Den växelverkan har kommit att bli viktig för mig. Mycket i Ola Salos berättelse, liksom andra framgångsrika i så kallade kreativa yrken, brukar
1995. 18 år. Skriver en sym
foni och bryter ett revben. Blir kär i en tjej och inleder mitt första seriösa förhållande. Tar studenten rusig av framtids tro, kärlek och smärtstillande.
1997. 20 år. Jobbar som musikalartist på Malmö Opera. Läser idéhistoria och blir för första gången kär i en kille.
handla om hur uppväxtorten blev för liten för den stigande stjärnan, i det här fallet att Rottne inte räckte till. Men i dag tillbringar Ola Salo en avsevärd del av tiden alltså på en ännu mindre ort. – Jag är väldigt glad över min uppväxt i Rottne, säger han. För mig blev det nödvändigt att lämna den lilla orten för att göra det jag ville och pröva mina vingar, men jag tror absolut att man kan leva i ett litet samhälle och ha ett fantastiskt och innehållsrikt liv. Jag känner många som flyttat tillbaka till de mindre orter de kommer ifrån och jag kan förstå lockelsen i det. Det finns en oerhörd fixering vid de större städerna i Sverige, att det bara är där det händer. Men varje gång jag åker tåg genom landet brukar jag tänka på alla orter som svischar
1998. 21 år. Bestämmer
mig för andra gången i livet att skita i vad andra tycker. Ser Idioterna och tänker på väg ut ur biografen: It takes a fool to remain sane.
2000. 23 år. The Ark ger ut sitt ebutalbum och slår igenom. Bänkad d framför tv:n väntar jag på TV4:s Dagens namn och besked på om jag nu är den kändaste Olan i landet. Det visar sig dock ännu vara apan Ola.
2006. 29 år. The Ark hyllas i USA. Jag drar ett skämt i Washing ton och sedan är det över. Inser att jag älskar Anneli. 25