MÖTET Anna Kinberg Batra som är större än jag, jag råkar ha blivit ett levande case och kan berätta personligen hur det var att vara mitt i det. Men det där är större och pågår fortfarande, det är en väldigt turbulent och omvälvande politisk tid. Det är det ju fortfarande«, säger hon. Att det pågår fortfarande illustrerar hon själv genom att friskt pendla mellan presens och imperfekt då hon beskriver skeendena. Kanske för att händelserna fortfarande är så levande för henne. När hon beskriver hösten 2014, då Moderaterna förlorat valet och partiledaren Fredrik Reinfeldt meddelade sin avgång, låter det så här: »Folk sitter och väntar och vi är ett par, tre stycken som det talas om som möjliga efterträdare, så ska man sköta sitt jobb och sitt gruppledar-
jobb den här hösten. Då kan jag inte plötsligt en dag göra det på ett sätt som är tvärtom mot vad jag gjort i fem år. Det är lättare om man bryter upp helt och hatar sin företrädare och det gjorde jag ju inte. Det står jag för, men det försvårar min egen start«, säger hon. ANNA LÄRDE SIG ledarskap i stallet och i Moderata ungdomsförbundet, MUF, säger hon själv. Dessa två faktorer, och det faktum att hon under tonåren växte upp i Djursholm, räcker i regel för att frammana klichébilden av en kaxig, högljudd tjej med märkeskläder och självförtroende starkt som granit. Men nej, den stämmer inte, menar hon. »Jag har inte alltid varit en ledar
»Man får tycka vad man vill, bara man har argument för sin sak. Det kommer hemifrån.«
figur, jag var en ganska grå mus i skolan, egentligen, men när jag har hamnat i situationer när någon har frågat ›kan du få det här att funka?‹, då har jag tagit ledarrollen. Och då har jag gjort det bra och därför fått fler frågor. Så har det varit i flera olika sammanhang«, säger hon. Hon engagerade sig i namninsamlingar mot djurförsök, ordnade klassfester, var med i elevrådet. Men att det så småningom blev politik överraskade inte någon. Hennes mamma är själv politiskt aktiv på kommunal nivå i Gnesta (för Liberalerna), hennes morfar satt i fullmäktige i Eskilstuna. Hennes pappa var inte politiskt engagerad, men hade starka åsikter. »Jag är en bra blandning av mamma och pappa, hon är den plikttrogna folkpartiaktiva, pappa var den påhittiga, lite mer till höger, som drev företaget, jag har det i mig också«, säger Anna. I det Kinbergska hemmet fanns en regel: Ingen fick gnälla. »Det har alltid varit viktigt, att om man tycker något så får man försöka engagera sig och göra något, inte bara gnälla om det. Man får tycka vad man vill, bara man har argument för sin sak. Det kommer hemifrån«, säger hon. EFTER AVSLUTADE studier vid Handels-
högskolan följde en karriär som vinglade mellan näringslivet och politiken; hon var politiskt sakkunnig hos statsminister Carl Bildt, hon jobbade på Svenska Dagbladets ledarsida, hon var kommunikationskonsult och startade eget i samma bransch. Hon fick en ordinarie plats i riksdagen 2001, åkte ut 2002 och kom tillbaka 2006. Efter valet 2010 utsågs hon till Moderaternas gruppledare i riksdagen. Under tiden hade Moderaterna, Folkpartiet (numera Liberalerna), Kristdemokraterna och Center partiet bildat Alliansen och påbörjat en målmedveten vandring mot HR
.SE 27