Page 1

SFHLS

2/2014

tidskrift sedan 1920

Självförvaltning och praktisk demokrati ABF NORDÖSTRA

UKRAINA

EU-VALET

Egna jurister dömer ut ABF som skolägare

Lärare och studenter dog för demokratin

Kan bli den förste i Europaparlamentet


INNEHÅLL

6

Föddes som en andra klassens människa

Soraya Post tog initiativ till landets första romska folkhögskola. Nu deltar hon i EU-valet och kan bli den första romen som tar plats i EU-parlamentet.

10

Dömer ut ABF Nordöstra som ägare ABF Nordöstras egna jurister skriver nu i en utredning att föreningen saknar kompetens att driva skolor och företag.

Lärare och studenter dog för demokratin

14

Ett fredligt, folkligt uppror för demokrati mot en korrupt regim slutade med över hundra döda, många lärare och studenter. Navet för deras aktion var fackföreningarnas hus på Majdan.

Folkhögskolan med praktisk demokrati

20

Vi har besökt folkhögskola som satsar på självförvaltning och demokrati på en ö mitt i Stockholm och där deltagarna är med och städar och lagar mat.

Okunskap leder till onödiga konflikter

28

Gamla traditioner och okunskap om arbetsrättsliga frågor leder till onödiga konflikter mellan arbetstagare och arbetsgivare säger sfhls ombudsmän. . . Ukraina och demokratin ...............................................................................4 . . . Anette Lydén: Den digitala utbildningsrevolutionen.......................................5 INSÄNT . . . Stämpelklocka ett osmart sätt att mäta tiden ....................................................7 MÅNADENS LINJE . . . Antirasistisk kanelbulle gör skillnad ...................................................8 KRÖNIKA . . . Gösta Vestlund: Individualismen är en protest............................................13 MINNESORD. . . Uppskattad stensundsprofil har avlidit .....................................................26 LEDARE . . . Alla lärare måste få kunskap om folkbildning och folkhögskola .................27 KRÖNIKA . . . Bernt Gustavsson: Litteraturen som gränsöverskridare ..........................29 BÖCKER . . . Kongo, det nya afrika, forna sovjetstater och välfärdsbyråkrati................30 PERSONER . . . Fick Ljungkiles pris för civilkurage .............................................................31 REDAKTÖREN .

Folkhögskolan

INGÅNG

2

ANNONSER/PRENUMERATION:

gun.thil@larartidningar.se:

Gun Thil, Lärartidningar Produktion tel: 08-7376680, e-mail:

ANNONSPRISER

uppslag: 10 000 kr /sv/v), 12 000 kr (färg) helsida: 5 500 kr

(sv/v), 7 600 kr (färg) halvsida: 3 300 kr (sv/v), 5 300 (färg) kvartssida: 1 900 kr (sv/v), 3 900 kr (färg).

PRENUMERATION:

320 kr.

REDAKTÖR/ANSVARIG UTGIVARE/LAYOUT:

Staffan Myrbäck, Box 12

229, 102 26 Stockholm. Tel: 070-324 97 33. e-mail: staffan.myrback@lararforbundet.se

REDAKTION:

Bir-

gitta Tingdal (birgitta.tingdal@bredband.net), Holger Nilén (holger.nilen@jakan.nu) Svante Isaksson (svante@svanteisaksson.com,). 26 Stockholm. UTGIVNING:

TEL:

ADRESS:

08-737 67 00.

28 maj.

OMSLAG:

Svenska Folkhögskolans Lärarförbund (sfhl), Box 12 229, 102

HEMSIDA:

www.sfhl.se

Svante Isaksson

SISTA MANUSDAG

nr 3 2014: 5 maj.


R E DA KTÖ R E N

Ukrainska facket i kamp för demokrati den 3 mars vajade

två blågula flaggor i vinden på Klaipedaplatsen i Karlskrona, en svensk och en ukrainsk. Det var Litorina folkhögskola, en skola med östersjöprofil, som tillsammans med SvenskUkrainiska föreningen visade sin solidaritet med Ukraina på torget. Ett par två veckor senare hade tcO lunchmöte om Ukraina. Soppa, en bit bröd och ett glas vatten. Ett åttiotal personer från fackföreningsrörelsen, folkrörelser och andra intresserade kom till tcOs lokaler på Linnégatan 14 i Stockholm. Det var LO-tcO Biståndsnämd som arrangerade. Katarina Brunzell, internationell sekreterare i Fackförbundet St, berättade om det tioåriga samarbetet med sin systerorganisation SEUU i Ukraina för att skapa en demokratisk och oberoende fack-

förening som organiserar statsanställda. De har sina lokaler i fackföreningsrörelsens hus som ligger på Självständighetstorget, navet för det ukrainska upproret mot en korrupt regim. Facket upplät sina lokaler till de ungdomar och studenter som i månader organiserat demonstrationer och spelat en viktig roll i kampen för demokrati. St har stöttat SEUUS satsning på att rekrytera ungdomar till facket, utbildat dem att i sin tur lära ut ledarskap. Med andra ord klassisk folkbildning. ”Vi har ett ansvar att stödja de demokratiska krafterna,” sade Katarina Brunzell. Maria Söderberg berättade att hon för tcOs räkning rest ned till Kiev. I detta nummer kan ni läsa hennes reportage om dem som stödde kampen för demokrati och som fick ett så tragiskt slut med över hundra döda, av vilka många var lärare och studenter. På mötet i tcOs lokaler jämför hon Självständighetstorget med förhål-

landena på Krim: På torget satte man upp master som gjorde det möjligt att snabbt komma ut på nätet. På Krim, efter den ryska annekteringen, släcktes den ned. vi ser kanske början till slutet på

ABF Nordöstras äventyrliga affärer i folkhögskolan. Föreningens egna juristerg slår fast att bland ett antal olagligheter använde man flera miljoner till att köpa ut Medborgarskolan, pengar som bara får användas till det de är avsedda för: lärare och deltagare. Att vi uppmärksammar ABF Nordöstra i så stor utsträckning beror på att deras verksamhet väcker frågan om var gränsen går för vad man får göra med statsbidraget. Den frågan ställer vi i nästa nummer: Folkbildningsrådet har inrättat ett nytt råd för etik och gränsdragningsfrågor, till vilket vi också ställer frågan om man kan ha en folkhögskola utan anställda lärare? Staffan Myrbäck

Klimatriksdagen bryter tystnaden i klimatfrågan en kraftfull manifestation av att klimatfrågan är viktig. Men också konkreta förslag till politiker för att nå ett hållbart Sverige. Klimatriksdagen har flera syften och arbetet är inte slut när riksdagen avslutas den 8 juni. Den 6 juni, nationaldagen, invigs därför folkrörelsernas egen klimatriksdag, i Norrköping. Initiativtagare är Annika Elmqvist, författare, konstnär och miljöaktivist. Hon har inspirerats av den svenska folkriksdag för kravet på allmän rösträtt som hölls 1893. Då, som nu, hade politikerna kommit i otakt med den allmänna opinionen, folk var otåliga och ville trycka på. – Det gick den gången, även om det tog några år, säger hon. Så

varför skulle det inte gå nu? Klimatriksdagen blir en unikt bred manifestation av en samlad svensk klimatopinion. Svenska Folkhögskolans Lärarförbund stödjer den, liksom statstjänstemännen vid SMHI. De flesta folkhögskolor är med, och flera studieförbund. Den stöds också av ett tjugotal miljöorganisationer som Greenpeace och Naturskyddsföreningen, Klimataktion och Föräldravrålet, men också av KFUM, Scouterna, NBV, JAK-banken, Svenska kyrkan (Linköpings stift), Afrikagrupperna och Latinamerikagrupperna. På programmet står föredrag och seminarier av Sveriges främsta klimatforskare, sång, dans och musik, samt bearbetning av motio-

INSÄNT

ner som sedan ska lämnas vidare till politiker i valrörelsen. Johan Rockström och Martin Lönnebo, bland flera andra, talar vid invigningen. Här finns också chansen att ordna utställningar som når en garanterat klimat- och miljöintresserad målgrupp. Anmälan har nu öppnats, för studerande är priset för att delta 400 kronor vid tidig anmälan (senast 15 april). Billigt boende ordnas i Norrköping. Ordinarie pris är 950 kronor, också det vid tidig anmälan. Se mer på klimatriksdag2014.se Anika Agebjörn Forskningsjournalist, Linköpings universitet, engagerad i Klimatriksdag 2014

3


INSÄNT

Urban Lundin har varit folkhögskolärare och arbetade i många år som rektor på Åsa folkhögskola

Stämpelklockor är ett osmart sätt att mäta tiden stämpelklockor på

folkhögskola är ett hot mot läraryrkets frihet, säger många med viss rätt. Jag tycker att det är ett osmart sätt för att få en rimlig koll på hur mycket lärarna arbetar. Men en rimlig koll bör man ha! Här följer några skäl: 1. På nittiotalet fanns en föreställning hos många rektorer att det inte i ord gick att fånga in hur förnämlig folkbildningen var. Staten borde leverera pengar och överlåta resten till skolorna. Men skattebetalarna har legitim rätt att få veta vad deras pengar går till och kan inte folkhögskolan tydligt beskriva vari dess storhet består, ska den nog inte ha några bidrag. 2. På åttiotalet hade min dåvarande skola (Marieborg) ekonomiska problem. Vi kallade in en arbetstagarkonsult, som påvisade att en grundorsak till underskotten var att lärarna tog ut alldeles för mycket tid (pengar) i förhållande till den – ganska generösa – norm som Skolöverstyrelsen hade utarbetat. Rektor var vänlig nog att låta detta pågå. Det var ju lite pinsamt för oss fackligt aktiva, för innebörden av vår hållning var att eventuella personalnedskärningar skulle ske bland icke-pedagogisk personal, medan lärarna skulle gå fria. Jag skämdes över detta, så när jag sedan blev rektor såg jag till att införa en redovisning av tid, som gjorde att man faktiskt visste hur mycket som togs ut. 3. I den bästa av världar ställer alla lärare solidariskt upp och delar på allt det arbete som ligger utanför själva undervisningen. Detta brukar fungera utmärkt i

4

skolor som präglas av pionjäranda. Sådant lägger sig med tiden. Det går inte att undvika att man vartefter skaffar sig en mer instrumentell hållning till jobbet. Det är både naturligt och förståeligt, och inget jag moraliserar över. Det enda sättet att garantera att Anders och Beda kan träffa varandra och de andra är att kräva att de befinner sig på arbetsplatsen under vissa tider. Så trots eget inre motstånd under lång tid, såg jag till slut arbetsplatsförlagd tid som enda vägen att säkerställa att individuell och gemensam planering skedde i tillräckligt hög grad. det Finns mängder av metoder

ute på folkhögskolorna för att fördela löneutrymmet. En av dem är individuell lönesättning. När jag tillträdde som rektor på Åsa 1996 hade landstinget redan infört individuell lönesättning. Som rektor hade jag rätt stor frihet att hantera instrumentet, och vi kunde i praktiken undvika att systemet skulle öka löneskillnaderna. Men vartefter insåg jag det orimliga i att försöka behålla alla – eller de flesta – på samma lönenivå. Min erfarenhet är att lärarkåren har ett ambivalent förhållande till lönen. Man hävdar ofta att den inte är så viktig, det viktigaste är återkopplingen från deltagare, möjligheten att förkovra sig i tjänsten, responsen från skolledningen etc. Den hållningen brukar vackla om/när en enskild lärare får en sämre löneutveckling än kollegan. Men en så viktig fråga som lönen kan inte utlämnas till den typen av känslor. Lönepåslag måste bygga på kända och accepterade kriterier. Det går aldrig att

undvika subjektivitet i bedömningen, men det går att minska den. Det finns så många duktiga och engagerade lärare ute på folkhögskolorna, människor som brinner för uppgiften. Men låt oss säga att man på en skola har lärare som gör minimalt för att bidra till de gemensamma uppgifterna osv. Ska den personen ha lika mycket löneökning som den lärare som lever för att utveckla deltagarna och skolan? Jag tycker inte det. Så här har jag resonerat: under en följd av år har utrymmet för löneökningar legat på 2-3 procent. Det ger inte utrymme för att på kort sikt påtagligt förändra de inbördes förhållandena. Så vi försökte ge rejäla ökningar till några få som verkligen utmärkt sig positivt, nominella påslag till de som endast gjorde vad de skulle, och de övriga fick dela på det som var kvar. Även med en sådan metod tog det några år innan det gav genomslag, men vi hade exempel på att några klättrade från trettionde till sjunde plats på sju år. Och också exempel på resor i motsatt riktning. För att möta en snabbt föränderlig verklighet duger det inte att göra exakt som man gjorde igår, även om man ska akta sig för att förändra för förändringens skull enbart. För att läsa av och möta det som sker i omvärlden, måste man vara alert och uppfinningsrik. till den änden behövs de bästa lärarna, och de som satsar liv och själ för verksamhetens bästa ska premieras för detta. Och det behövs en god struktur i vardagen. Arbetsplatsförlagd tid är ett bra redskap för att åstadkomma detta. Urban Lundin


KO RT O M . . .

nyköpings folkhögskola arrangerar 24 april heldagsseminariet, Folkbildning på spåret – vart är vi på väg? Inbjudna föreläsare är bl.a. Göran Greider och Domino Kai, sakkunnig i romska frågor. centrum för lättläst har skapat en valsajt, allavaljare.se för de som vill ha lättlästa nyheter inför valen till EU-parlamentet, kommuner, landsting och riksdag. en tidigare elev på skrivarlinjen på Albins folkhögskola, Kristian Hallberg, vann första priset på 50 000 kronor för sin novell De döda hänger från taket vid Umeås novelltävling, den största i Sverige. Maria Maunsbach som också gått skrivarlinjen fick 10 000 kronor för novellen Irma och Inez. folkhogskola.nu har startat en kampanj där man vill att deltagare och personal skriver och skickar in berättelser från folkhögskolan. Under 150 dagar fram till valet ska man varje dag publicera en berättelse om hur det är att gå på folkhögskola. På hemsidan folkhogskola.nu finns mer information. folkbildningsrådet genomför under året utbildningsinsatser med inriktning på mänskliga rättigheter och ska fördela 950 000 kronor till folkhögskolor och studieförbund. stockholms Arbetareinstitutsförening utlyser Anton Nyströms stipendium på 100 000 kr som främjar forskning eller andra slag av fördjupade studier om folkbildningsarbetet i Sverige. Man utlyser också två stipendier på 50 000 kronor vardera för fördjupade studier i folkbildningsarbete. Ytterligare två stipendier på 50 000 kr vardera utlyses till forskare som bedriver eller har bedrivit forskning kring Stockholm med inriktning på arbetarkultur och folkbildning. För mer info: arbetareinstitutet.se.

INGÅNG

Anette Lydén är lärare på allmän linje vid Södra Stockholms folkhögskola i Skärholmen.

Den digitala utbildningsrevolutionen vi står mitt i en fantastisk utbildningsrevolution utan att kanske riktigt förstå det. Jag tänker på alla nya öppna digitala lärresurser. Open Educational Resources (OER) är en kraftigt växande utbildningsoch bildningsvärld. När Paul Stacey besökte vår folkhögskola talade han bl a om cc-licenser och öppna lärresurser, Open Pedagogy Assignments, Moocs och Open Access. Paul arbetar numera för den världsomspännande organisationen Creative Commons. Vi lärde känna varandra som deltagare i den nätbaserade internationella mastersutbildningen Adult Learning and Global Change (Linköpings universitet). Paul var då ansvarig för Vancouver-universitet British colombias utveckling av öppna lärresurser. Den digitala utbildningsrevolutionen handlar om medskapande, att dela med sig. Ingen äger längre lärandet – det kan inte privatiseras och det är inte bara konsumtion. Idag arbetar t. ex. pedagoger och studerande med produktion av Wiki-sidor. På Södra Stockholms folkhögskola har ett flexlärprojekt resulterat i common! create! – övningar sprungna ur Levande Verkstad med cc-licens. På sin blogg skriver Paul Stacey hur vi kan försöka förstå och prova de nya öppna lärmodellerna. Medvetenhet, att överkomma den första rädslan och titta på verkliga exempel är bra första steg. Sedan: prova, leka, stoppa tån i och försöka använda det som är öppet. Nästa steg: göra det egna arbetet öppet för andra, dela. Så småningom göra öppna lärresurser till en hörnsten i det egna vardagsarbetet och sprida öppenhets- och delningskulturen. Det finns synergieffekter i de öppna modellerna, menar Stacey. Öppenhet och nätverkande inom alla olika delar av samhället kan få enorm betydelse inom vetenskap, kultur, demokratiutveckling, media. Att medborgarna ska ha tillgång till det vi är med och betalar är en av Staceys och delakulturens grundstenar. För gamla trötta demokratier, utvecklingsländer och stängda samhällen i kris kan öppenheten betyda både möjlighet till lärande, utveckling och nödvändig kontakt med omvärlden. Samtidigt är teknikskiftet problematiskt i ett medborgar- och demokratiperspektiv. Runt en miljon svenskar saknar fortfarande internetuppkoppling. Många är äldre, men det är också en ekonomisk fråga. Vi lever i en tid av ökande inkomstklyftor. Uppkoppling och de senaste programmen är ingen självklarhet, inte heller digitala kunskaper. Enligt myndigheten för radio och tv ägnar svenskarna sex timmar per dygn åt olika medier. Mest tid till internet, därnäst tV. Morgon- och kvällstidningar på papper läser vi i genomsnitt 23 minuter/dygn. 19 procent läser en dagstidning på nätet (Nordicom, 2012). En relevant fråga är då vad det gör med våra medier och med journalistiken? ANETTE

LYDÉN

Tips: Paul Staceys blogg: http://edtechfrontier.com Re:flexredaktionens/Elisabet Norins videointervjuer med Paul Stacey på www.reflex.folkbildning.net

5


T I O F R ÅG O R Soraya Post tog initistiv till Agnesberg, landets första romska folkhögskola. I media har hon riktat skarp kritik mot den skånska polisens registering av romer och förslaget att kriminalisera dem som ger pengar till rumänska tiggare. Soroya Post är nu Feministiskt initiativs första namn i EU-valet. Blir hon invald är hon den första rom som tar plats i Europaparlamentet.

”Jag föddes fördömd och som en andra Vad vill du göra i EU?

– Jag vill driva jämställdhetspolitiken, särskilt verka för inrättandet av en jämställdhetskommissionär och en kommmissionär för antirasism. Så vill jag höja den politiska viljan vad det gäller den romska frågan. Och jag vill se en kontrollmekanism och sanktionsmöjligheter mot medlemsstater som bryter mot medlemsskapskriterierna och kränker de mänskliga rättigheterna. – När jag blev rekryterad av Feministiskt initiativ var jag inte partimedlem men när jag läste partiprogrammet kände jag att jag kunde skrivit det själv. tekniken har gått snabbt framåt men människans sätt att bemöta sin nästa har ändrats i snigelfart. Berätta om din egen bakgrund?

– Jag är romsk kvinna tillhörande resandegruppen, född i Göteborg 1956. Nu jobbar jag på Rättighetskommittén i Västra Götalandsregionen med uppdraget att öka kunskapen om mänskliga rättigheter så att alla verksamheter ska kunna arbeta utifrån det perspektivet. Ett helt underbart jobb! Innan dess var jag på olika folkhögskolor, på Skolverket med mera. Vad är det för skillnad på resande och rom

– Romer är ingen homogen grupp men i minoritetslagstiftningen både nationellt och internationellt har man istället för att specificera de olika grupperna samlat alla under begreppet Rom. I Sverige talar man om de fem största romska grupperna där de resande är en grupp. Det finns omkring 65 olika dialekter av Romani chib, romska språket. Alla romer förstår inte alla dialekter men gemensamt för alla är historien, ursprunget och att den gemensamma språkbasen sanskrit. Vilket förtryck har du utsatts för?

– Jag har ständigt känt ett utanförskap som har

6

lett till att jag alltid tyckt att jag måste prestera mer och bättre än alla andra. Jag vill påstå att jag föddes fördömd och hela livet har varit en ständig kamp för att bli sedd för den jag är och inte mötas av de stereotypa fördomar som följt mig och den grupp jag tillhör. Jag har i större delen av mitt liv haft en självbild som en andra klassens människa, det var ju så samhället såg oss.` – Min mor blev tvångssteriliserad, jag fick genomgå sinnesundersöknning för att få börja skolan – det är bara några exempel på hur förtrycket märktes tidigt. Du är kritisk mot förslaget att kriminalisera dem som ger pengar till tiggarna från Rumänien

– Rumänska romer flyr för att de inte kan försörja sig. Vi bör se dem som människor i nöd och visa förbarmande. Det är kusligt att höra hur vissa debattörer velat kriminalisera dem som ger pengar åt tiggarna. På politisk nivå bör EU sätta press på medlemsstater som inte lever upp till de olika konventionerna om mänskliga rättigheter. Kommentarer till polisregistreringen av romer i Malmö?

– En stor skandal som visar hur djupt rotad antiziganismen ännu är. Många reaktioner visar att det ännu ses legitimt att göra sådana registreringar. Det finns få synliga åtgärder till dags datum. En uttalad vilja till samarbete mellan romska grupper och polisen i Malmö verkar lovande. Varför startade du en romsk folkhögskola?

– Dels för att det inte finns någon skoltradition bland romerna eftersom det rådde skolförbud ända in på 1960-talet, dels för att öka kunskapsnivån så att romer ska kunna bli konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. Folkhögskolan passar grupper med långt utanförskap och den erbjuder tryggheten i att inte bli betraktad som stereotyp. Man kan känna sig hemma


S vill sänka åldersgränsen Rumänska romer flyr för att de inte kan försörja sig. Vi bör se dem som människor i nöd och visa förbarmande. Det är kusligt att höra hur vissa debattörer velat kriminalisera dem som ger pengar åt tiggarna.

klassens människa” i sin egen struktur med romsk personal och med undervisning och handledning på det egna språket. Jag hoppas att det startas fler romska folkhögskolor. Hur kan man stärka romernas situation?

– Genom att erkänna antiziganismen som ett fenomen och som en särskild form av rasism på samma sätt som antisemitismen. Det behövs en försoningsprocess med ett långsiktigt åtgärdspaket samt positiv särbehandling på kort sikt för att skynda på processen. Det behövs också skärpning av straffsatsen vid hatbrott och diskriminering och ökad delaktighet bland romer i deras frågor på en beslutande och påverkande nivå. Vad är du mest stolt över ?

– Jag har gjort en del bra saker faktiskt men organiseringen av International Roma Women Network är nog det jag är mest stolt över. 2001 fanns ingen romsk kvinnoförening eller rörelse alls men idag finns romska kvinnor organiserade i alla Europarådets länder. Många har bra positioner och arbeten inom olika områden och utbildningsnivån har höjts enormt. Jag är förstås också stolt över att ha fått grunda en romsk folkhögskola. En annan sak är bildandet av European Roma and Travellers´ Forum, en organisation som sedan 2005 har partnerskapskontrakt med Europarådet. Något du vill se ändras i den romska traditionen?

– Att romerna kunde lyfta sig och våga ha förtroende för etablissemanget. Det kräver förstås en mycket stor insats från majoritetssamhället. I övrigt råder samma patriarkaliska tradition bland romer som i de flesta länder och det vill jag förstås ska ändras. Jag vill förstås också att traditionen av arbetslösheten bryts. För det behövs mentorer, praktik och andra åtgärder från majoritetssamhället. BIRGITTA TINGDAL

Folkhögskolans grund är att den ska vara fri och frivillig, betygsfri och att deltagarna i normalfallet ska vara minst 18 år. Nu lägger socialdemokraterna ett förslag som kan innebära en stor förändring av folkhögskolan som skolform. Vinner man valet i höst ska skolplikten förlängas till 18 år och elever som gått ur nian ska kunna söka till folkhögskola. Även Jan Björklund är positiv till idén men säger till SVt att om vill folkhögskolorna anordna gymnasieutbildning måste den delen av verksamheten ha behöriga lärare och ge betyg. Man uppskattar att mellan 3000 och 5000 elever kommer att välja folkhögskola och platserna ska bekostas av skolpengen.

Arbetsförmedlingen får kritik Ingen av de fyra folkhögskolorna i Blekinge lyckades fylla platserna i de studiemotiverande folkhögskolekurserna, SMF. Rektorn på Jämshögs folkhögskola, Per Andersson, tycker att det tyder på ett systemfel hos Arbetsförmedlingen. Rektorn för Litorina folkhögskola, Agrita Martinsone, tycker i BLt att det ska vara obligatorisk närvaro på informationsträffarna. Förra året stod 3000 platser tomma i landet.

Fyra av tio studerar vidare Fem av tio deltagare på studiemotiverande folkhögskolekurser går vidare till studier eller arbete efter avslutad kurs. Det visar statistik från Arbetsförmedlingen och Folkbildningsrådet. En utvärdering visar att nära fyra av tio deltagare valt att studera vidare inom ordinarie utbildning. Sju av tio anser att de blivit mer motiverade till fortsatta studier och hälften uppger att de har fått ökat självförtroende.

Behåller spåren av branden Kvarnby folkhögskola ska återuppbyggas med sitt brandhärjade tegel. Stora delar av folkhögskolan totalförstördes i en brand förra året. Den del som brann ner var från 1880-talet. I den nya skolan ska det märkas att där stått ett gammalt hus, säger rektor Henning S. Rubin till Sydsvenskan. Planen är att återanvända det brandskadade teglet till gavlarna.

Pengar till studier av lärmiljön Specialpedagogiska skolmyndigheten får fem miljoner kronor för att analysera och utveckla folkhögskolornas lärmiljöer. Idag får folkhögskolor bidrag till olika stödinsatser för kursdeltagare med funktionsnedsättning. Uppföljningar visar dock att bidraget bara täcker 85 procent av kostnaderna. Skolorna får ta medel från annan verksamhet eller neka sökande plats. Förhoppningen är att satsningen ska leda till nya sätt att göra utbildningen tillgänglig.

7


SIFFROR

457 000 Folkhögskoleverksamheten, alltså kärnverksamheten exlusive konferenser, uppdrag och dylikt, fortsätter att gå med underskott. I genomsnitt gick folkhögskoleverksamheten på varje skola minus med 457 000 kr år 2012, vilket är en ökning av underskottet jämfört med föregående år. 96 av 150 folkhögskolor visar underskott Sammanslaget går den med ett minus på 69 miljoner kr. Det visar en färsk rapport från Folkbildningrådet. För landstingsskolorna beror underskottet på ökade kostnader och på rörelseskolorna på minskade intäkter, dvs färre deltagarveckor i folkhögskoleverksamheten.

500 000 Sett till hela verksamheten, visar varje folkhögskola i genomsnitt ett överskott på 372 000 kr. beroende på fler projekt, uppdrag och konferenser. Och det är framför allt rörelseskolorna som förbättrat sitt resultat. I regel är det de som har en större andel projekt och uppdrag (25 procent) medan den hos landstingsskolorna brukar ligga runt tio procent av den totala verksamheten. I snitt hade rörelseskolorna en halv miljon i överskott 2012, en fördubbling jämfört med 2011 och nästan en tredubbling jämfört med 2010.

1 Det är stor skillnad på vad huvudmännen bidrar med till folkhögskolorna. Landstingen svarade för 37 procent av sina folkhögskolors intäkter medan huvudmännen för rörelsefolkhögskolorna bidrog med 1 procent.

MÅNADENS LINJE

Antirasistisk kanelbulle gör skillnad i höstas delade deltagarna i kursen Agera utan att diskriminera ut kanelbullar på Kanelbullens Dag. Det var ett led i en positiv antirasistisk aktion tillsammans med ExPO. – Bullen symboliserar gemenskap, man fikar tillsammans och möts över en kanelbulle, Som ett led i positiv antirasism delade kursen säger Ulrika Sandin, Agera utan att diskrimera ut kanelbullar på ansvarig för kursen och kanelbullens dag i höstas. folkhögskollärare på Röda Korsets folkhögskola i Skärholmen. Kursen samarbetar med ExPO som driver ett projekt som heter Positiv antirasism och som just nu formerar lokala antirasistiska grupper runt om i landet som heter ”tillsammans för...” – Det handlar om att man inte bara ska vara emot utan också visa vad man är för, ett samhälle där vi kan leva tillsammans. Vi får deltagare som blir involverade i ExPOs verksamhet och vår kurs leder till att fler är med att starta sådana här initiativ runtom i landet. Det är ingen tillfällighet att man ligger i Skärholmen, ett område som är exempel på bostadssegregationen. Kursen utgår från alla människors lika värde. Man vill synliggöra den strukturella diskrimineringen som finns i Sverige. Kursen har funnits sedan 2011 och en av målsättningarna är att deltagarna gör något aktivt under kursen som kan skapa en förändring. – Vi har som målsättning att det ska vara en mångfald av erfarenheter i gruppen. Många har själva någon form av utländsk bakgrund. En del är födda i Sverige, en del utomlands. Sen har vi ganska många aktivister med svensk bakgrund runt 20-25 år. Ett av målen med kursen är att synas i integrationsdebatten och skapa en aktion kring en fråga. Första året skrev man till integrationsministern Erik Ullenhag. Deltagare med utländsk bakgrund var kritiska mot att deras barn tvingats läsa Svenska som andra språk fast de var födda i Sverige och hade svenska som sitt starkaste språk. Protesten nådde fram och Ullenhag uttalade sig efter det kritisk mot att barn som var födda i Sverige fick läsa svenska som andraspråk utan någon behovsprövning. Han tillsatte en utredning som bl.a. syftade till att undersöka det vidare. – Hur vi syns i den antirasistiska samhällsdebatten utformas utifrån vilka deltagare vi har och vilka intressen de har, säger Ulrika Sandin. I årets kurs har man sett en utställning på Mångkulturellt centrum som heter Varning för Ras. Rädslan för att tala om begreppet ras, eller snarare att ”göra ras” gör det svårare att se de strukturer som diskriminerar, t.ex. i arbetslösheten, skolresultaten, sämre vård, svårare att få bostad. Mångkulturellt centrum hade på uppdrag av regeringen skrivit en rapport: Om Afrofobi. Efter att den presenterats blev det tyst om den. Just nu diskuterar man i kursen vilken fråga man ska uppmärksamma i år. En fråga är att att försöka bidra till att rapporten om afrofobi ska få en större spridning. En annan är att uppmärksamma de rumänska tiggarnas situation i Sverige. STAFFAN MYRBÄCK

8


AV LY S S N AT

C I TAT E T ”Det förefaller dessutom som

. . . I R I K S DAG E N

”Hur kan man släppa fram en nazistdemonstration på Stockholms gator?” Christina Höj Larsen (V): ”Ett annat tydligt tecken på normalisering av nazism, och därmed även hets mot folkgrupp, är att polisen gav Svenska motståndsrörelsen tillstånd att marschera genom Stockholm på 75-årsdagen av Kristallnatten med samma nazistiska symboler på sköldarna som användes av den paramilitära stormavdelningen under pogromer i Nazityskland. Frågan är: Hur ser justitieminister Ask på denna förskjutning av prioriteringen hos polisen, som har inneburit att nazister utan repressalier tillåts demonstrera med symboler och yttranden som tidigare kvalat in under brottet hets mot folkgrupp? Hur avser justitieministern att agera för att förhindra att denna nazistiska mobilisering fortgår?”

Beatrice Ask (M): ”Finns det en normalisering här? Hur kan man släppa fram en nazistdemonstration på Stockholms gator? Det är inte en gång det har hänt, utan det har hänt flera gånger. Jag skulle själv kunna ge några exempel. Alla har rätt att demonstrera. Polisen ska inte och får inte i förhand censurera demonstrationer. I vissa undantagsfall kan man vägra tillstånd. Då ska det handla om att man riskerar svår oordning eller att det blir någon annan palaver. Det gör att polisen oftast ger tillstånd och försöker att hålla grupperingar vid sidan för att försvara det som är grunden i en demokrati. Det är det absolut bästa om vi kan klara det. trollen är som allra minst farliga när de synas i ljuset, så de ska ut. Däremot får man inte vara naiv när det gäller vilka åtgärder och aktiviteter de kan vidta. Därför är det viktigt att man kan avlägsna personer som stör ordningen och att man har den kraft som är nödvändig.”

Hans Ekström (S):. ”Vi har i stora delar av landet uppenbara problem med väldigt små kommuner som inte längre förmår leverera den samhällsservice som medborgarna har rätt till eller upprätthålla tillräcklig kvalitet vid rekrytering av personal. Det börjar faktiskt också bli problem med rekrytering av förtroendevalda. Jag satt själv med i en statlig utredning som lade fram ett förslag om möjligheter för små kommuner att minska sina fullmäktigeförsamlingar. Bakgrunden till det är uppenbara problem för de politiska partierna att hitta tillräckligt med kandidater i mindre kommuner.”

Matilda Ernkrans (S): ”I en bok skriven av regeringens tidigare generaldirektör för Kemikalieinspektionen, Ethel Forsberg. … berättar (hon) om ledande företrädare för USA:s regering, jag ska väl säga att det var Bushregeringen, som ansåg att alla kemikalier kan hanteras på ett säkert sätt, att kemikalier inte är ett folkhälsoproblem … Det intressanta i boken är när Ethel Forsberg berättar om ett möte på det svenska Regeringskansliet 2009. Hon fick då klart för sig att regeringens statssekreterare hade samma uppfattning, att kemikalier inte är ett folkhälsoproblem och att försiktighetsprincipen leder till att myndigheter skrämmer upp folk i onödan. I boken berättas att den svenska regeringens statssekreterare med denna argumentation ... talade om för generaldirektör Ethel Forsberg att hon skulle ligga lågt i frågorna av just dessa skäl.”

(Redigerat urval från riksdagen 25 och 26 februari, 25 mars 2014)

om SVT tränade sig i argumenteringskonst när man bestämde sig för att inte visa min film ”Godheten”. Först fick jag beskedet från SVT:s Agneta Perman att ”filmen saknar avsändare” vilket jag fann mer än egendomligt då det redan i förtexterna står: ”En film av Stefan Jarl” och då övergav hon det argumentet. Sen sa SVT att filmen var ”partipolitisk”. Men filmen företräder inget parti, den slår åt alla olika håll. Då tillkallades något som kallas det Pressetiska rådet som sa att den var ”systemkritisk” och det får man inte vara i valtider. Men vad ska vi diskutera i valtider om inte det system vi lever i?” Stefan Jarl på debatt.svt.se, 13 februari 2014. ”

”Även om den mest aggressiva stormakten i denna värld är USA, så motiverar detta inte att man okritiskt bör försvara andra stormakters agerande. Att stirra sig blint på borgerligt hyckleri, nu när det för en gångs skull är Ryssland (igen) som går in i ett annat land, är dåligt för vänsterns trovärdighet i internationella frågor. Det ryska agerandet är nämligen lika förkastligt som USA:s krig i Irak eller USA:s indirekta och direkta inblandning i diverse latinamerikanska länders inre angelägenheter.” Henning S Rubin, rektor på Vänsterns folkhögskola Kvarnby i en ledare i Vänsterpartiets tidning Flamman, 7 mars 2014,

”Man kan inte läsa en bok själv.” Lena Kjersén Edman, litteraturvetare på folkbildningskonferensen Vestlunddagarna på Tollare, 28 mars 2014,

9


ABF Nordöstras egna jurister:

Dömer ut ABF som ägare till skolor Krisen inom ABF Nordöstra blir allt mer akut. Förlusterna under 2013 blev 29 miljoner kronor. Nu står det också klart att ABF Nordöstra olagligt plundrat sina folkhögskolor på miljonbelopp. Styrelsens egna jurister skriver i en utredning att föreningen saknar kompetens att driva skolor och företag. svante isaksson

lundringen gick till så här: Sommaren 2010 betalade abf Nordöstra 11,5 miljoner kronor till Medborgarskolan i Stockholm för att de senare skulle lämna styrelsen i Stiftelsen Väddö och Södertörn folkhögskolor. Men stiftelsen själv fick delfinansiera ”utköpet” genom att låna upp fyra miljoner kronor. Det var direkt olagligt att göra så. De som påstår det är Ahlford Advokatbyrå som granskat abf Nordöstra och folkhögskolornas affärer. Byrån fick uppdraget av abf Nordöstras styrelse i november, efter de interna strider som uppstått bland annat på grund av Folkhögskolans tidigare avslöjanden. Juristerna skriver att utköpet “är en åtgärd som står i direkt strid med Stiftelselagens bestämmelser.” Det fanns inte heller någon som försvarade folkhögskolornas intressen, då det var samma personer som styrde stiftelsen och abf Nordöstra. Även det kritiserar juristerna: Det uppstod ”en tydlig jävssituation som borde ha insetts av Stiftelsens/ ABF NÖSS företrädare.”

Ahlfords granskning bekräftar flera av Folkhögskolans avslöjanden om oegentligheter. De har också hittat ytterligare missförhållanden och olagligheter när de gått igenom styrelseprotokoll, verifikat och andra handlingar som tidningen inte haft tillgång till. De konstaterar att många av affärerna inom sfären genomförts av ett fåtal personer som agerat på egen hand utan att förankra den i föreningens beslutande organ. Ett exempel är övertagandet 2009 av naturbruksgymnasiet Säbyholm från landstinget i Stockholm. Avtalet underteckandes av ordföranden och ombudsmannen utan att vare sig styrelsen eller representantskapet fattat beslut om saken. Enligt Ahlfords ställdes de inför ”fait accompli.” när säbyholm höll på att gå i konkurs krävdes ett aktieägartillskott på nio miljoner kronor. Även de besluten togs enbart av ombudsman och ordförande, trots att det var att “skjuta till kapital till ett dotterbolag i sådan omfattning att man i det närmaste sätter hela föreningens egna kapital på spel.”

Vidare skriver de: ”Om man skulle jämföra med ett aktiebolags förhållanden torde det vara uppenbarl att styrelsen i ett sådant läge har att kalla till en extra bolagsstämma för att få aktieägarnas mandat att vidta en sådan åtgärd.” Men varken styrelsen eller medlemsorganisationerna fick veta något om detta förrän långt senare. Det var bara två personer som visste och bestämde. Det finns många fler liknande exempel i Ahlfords 14-sidiga rapport, som trots omfattningen är en kortversion av ett mycket större underlag.

abf Nordöstra som en förening som saknar ekonomisk och organisatorisk kompetens att driva skolor och företag. Flera stora affärer har genomförts på egen hand av ombudsmannen och ordförandena som ställt alla andra ansvariga inför fullbordat faktum. Styrelsen har systematiskt förts bakom ljuset. Men juristerna missar också några saker. En av dem rör Väddöelevernas stipendiefond där avkastningen ska gå till ele-

juristerna beskriver


ABF NORDÖSTRA

ABF Nordöstras idé var en koncern som innefattade studiecirklar, gymnasieskola och folkhögskola. Satsningen ledde till att föreningen idag är skuldsatt med flera tiotals miljoner kronor. Statsbidraget som bara får gå till löner och undervisning användes också till att betala skulderna i föreningens bolag. verna och inget annat. I verkligheten lånade skolan hela kapitalet på 1,8 miljoner kr och delade godtyckligt ut en del stipendier då och då. Det här är direkt olagligt, vilket juristerna också konstaterar men de har missat att väddöeleverna gått miste om 400 000 kronor i stipendier jämfört med en god och normal förvaltning, enligt landstingets professionella fondförvaltare som skötte stipendiefonden förut. Nu har länsstyrelsen tvingat Väddö-Södertörn att betala tillbaka hela kapitalet på 1,8 miljoner kronor till stipendiefonden, vilket kan vara en orsak till att Väddö-Södertörn nu har en likviditetskris. även om många av besluten

tagits av enbart ordförande och ombudsman ska det också sägas att styrelserna har ett stort ansvar för det som hänt. De har inte förmått att sätta stopp trots att flera ledamöter fått tydliga varningar under flera års tid av kompetenta personer med insyn och kunskap om de verkliga förhållandena. Samma information har gått till personer i abf:s förbundsledning som hade kunnat agera med kraft. Men inget hände förrän verkligheten kom i kapp och det inte längre gick

12

att förneka hur allvarlig och djup krisen var. Trots detta beskriver styrelsen det som hänt som ”påståenden och rykten om olagligheter och oegentligheter inom ABF Nordöstra Storstockholm.” Vid flera tillfällen har de som protesterat kallats “illojala” och “illvilliga”. Konsekvenserna har blivit att lärare och annan personal har förlorat sina jobb och att kursdeltagare inte fått en bra utbildning och att verksamheten äventyras. Ifjol gick två av abf:s dotterbolag i konkurs och Säbyholm ska läggas ner. Det är alltså folkbildningens statsbidrag som gått till att städa upp i en vanskött förening, deras aktiebolag och folkhögskolor. Det är också främst statsbidrag som gått förlorade i konkurserna och i de dåliga affärerna. Förr eller senare ska de gigantiska skulderna i föreningen och folkhögskolorna amorteras eller skrivas av, även då är det skattebetalarna som får betala. Till det ska läggas de förluster och kostnader som konkurserna och nedläggningarna orsakat i form av statliga lönegarantier. Och som om det inte var nog har det ekonomiska läget försämrats ytterligare under 2013.

ABF Nordöstras förluster ifjol var 29 miljoner kronor, skulderna växte till 34 miljoner kronor och intäkterna täckte inte de löpande kostnaderna. ABF:s förbundsledning har stöttat med stora krediter för att rädda ABF Nordöstra från konkurs. Hittills rör det sig om 9,58 miljoner kronor. Av dessa har stora belopp gått till att täcka underskott i de nu konkursade aktiebolagen. ABF:s förbundssekreterare Annika Nilsson säger att ”dessa fordringar skrivs av då vi inte räknar med att kunna få tillbaka fordringarna.” Därmed står det klart att folkbildningsanslag går till aktiebolag. enda möjligheten att rädda för-

eningen från konkurs tycks vara ytterligare krediter, sälja skolan i Häggvik och att kräva folkhögskolorna Brunnsvik, Väddö och Södertörn på dryga fem miljoner som de är skyldiga abf Nordöstra. Men det är pengar som skolorna inte har. Styrelsen konstaterar att redan nu har Väddö och Södertörn problem med att kunna betala de löpande kostnaderna. Och lånen är kortfristiga skulder, som normalt sett ska betalas inom ett år. Vad det konkret kan innebära är att sänka kostnader mot-


svarande åtta-nio lärartjänster. Tidskriften ställde tidigare i vinter frågor till Folkbildningsrådet om hur statsbidragen hanterats. Rådet skickade i sin tur frågorna vidare. Folkhögskolornas ordförande Lars Starkerud och ABF:s förbundsstyrelse via förbundssekreterare Annika Nilsson svarade och gav en helt annan och mycket mer positiv bild av läget än juristerna och abf Nordöstras egen årsredovisning. De svarar att inga fel har begåtts, att allt är i sin ordning och att verksamheten fungerar bra. – Vi har inte hunnit fatta något beslut om hur vi går vidare, säger Folkbildningsrådets vice generalsekreterare Anna-Carin Bylund. En anledning är att Folkbildningsrådets kansliledning ännu inte hunnit sätta sig in i Ahlfords rapport, en annan att de upplever att de inte fått tillräckligt bra svar på sina frågor. abf nordöstra ger också en helt

annan bild av läget än juristernas utredning. I verksamhetsberättelsen skriver de att ”2013 har varit ett turbulent men på det hela taget bra år för ABF Nordöstra Stor-Stockholm.” Och: “Men att vara framgångsrik innebär inte att det går att vila på lagrarna. Det innebär att vi måste fortsätta att arbeta hårt och vara i frontlinjen för folkbildningen.” Och de avslutar med: ”Vi vill tacka medlemmar, förtroendevalda och personalen på ABF för ett framgångsrikt verksamhetsår och önska lycka till i det kommande arbetet.” Om medlemsorganisationerna instämmer i den sammanfattningen lär visa sig på årsmötet 9 april.

KRÖNIKA

Gösta Vestlund är f.d. lärare och rektor på folkhögskola. År 1978 gick han i pension som undervisningsråd för folkhögskolorna. 15 Juni förra året fyllde han 100 år.

Är den nya individualisten social? Det individuella har ganska länge haft stark medvind i vårt land. I massmedier och allmänna diskussioner hör man ofta ord som ”identitet” och ”självkänsla”. En del ser individualismen som ett hälsotecken, medan andra upplever den som en samhällsfara. I ett samhälle som förändras mycket snabbt måste man räkna med att individualismen kan förändras. Av den världsomfattande värderingsforskning, World Values Survey, som jag tidigare refererat till, framgår att det sker stora förändringar i både individ och samhälle, när de socioekonomiska villkoren skapar trygghet. Individens intresse lyfts från en strid för livet till en social anpassning. Abraham Maslow tog för övrigt upp detta tema i sin psykologiska ”trappa” redan på 1950-talet. Den tyska sociologen Ulrich Beck har fortsatt analyserna i ämnet i sin bok ”Individualization” (2002). Beck har funnit att starkt förändrade livsvillkor, bland annat högre utbildning, har inneburit ökade möjligheter för individen att inrikta sig på sin egen utveckling. Beck tolkar förändringen så här: ”Vad vi kallar ett individuellt liv (a life of one´s own) är varken uttryck för en bubblande individualism och egoism, som har nått epidemiska proportioner, eller ett liv i vilket individen flyter fri bestämmande över sig själv, men snarare ett liv av genomgripande konformitet, beroende av allt fler grupper.” Individualismen är i sin kritiska hållning, bland annat mot politiska partier, myndigheter och ledare, inte en flykt men snarare en protest mot brister i samhällssolidariteten. Individuellt fullödigt liv utesluter inte hänsyn till andra, framhåller Beck, tvärtom krävs det att man blir socialt sensibel. Man vill ha andras stöd, men det förutsätter stöd åt andra. Man måste respektera andras frihet och söka ett rimligt förhållningssätt till andras krav på livsutrymme. Det finns all anledning för folkhögskolor och studieförbund att följa individualismens utveckling och dess förhållande till samhällssolidariteten.

Individualismen är snarare en protest mot brister i samhällssolidariteten

GÖSTA VESTLUND

13


Dödades i kampen för demokrati Månader av protester slutade med över hundra döda, varav många lärare och studenter. I centrum för ett fredligt, folkligt uppror för demokrati och mot en korrupt regim stod studenter, lärare, fackföreningar och en 18-årig presschef som fick kämpa mot en rysk propaganda som spred budskapet att det var fascister och nazister som hade tagit makten i Ukraina. text och foto: maria söderberg

öndag morgon, veckans lediga dag i Ukraina. Trötta, småfrusna majdanaktivister kryper ur sina tält, soppköken börjar servera te, bröd och gurka gratis. En grupp studenter från Kievs universitet håller en ukrainsk flagga, en ung kvinna säger att ”vi vill vara här och visa vårt stöd”. Det luktar rök överallt, samma sorts rökdoft som omger en majbrasa. Människor börjar samlas i små grupper, i alla åldrar. Familjer kommer med nejlikor och ljus. De sätter ned fötterna försiktigt, som om de beträdde en altargång. Kvällen innan hade Majdan åter varit fylld av tiotusentals människor. Julia Tymasjenko talade, nyss frigiven från fängelset och sittandes i rullstol. En medelålders man utanför högra sektorns samlingspunkt tycker hennes tal var ”50/50”, han ler trött och skakar på huvudet. Jag läser på skylten ovanför ingången: Högra sektorn. Det är

en ultranationalistisk organisation. Vid det östra hörnet av Majdan står en ung man och erbjuder medicin. ”Jag har huvudvärk”, säger en trött äldre man vid min sida. Han får några tabletter aspirin. ”Vad vill du ha?” frågar den unge mannen mig med allvarlig blick och jag skrattar till. ”Nej, nej”, svarar jag och tänker på att det bara är tre dygn sedan 82 personer sköts ihjäl på Majdan, hundratals skadades, många av dem lärare och studenter. Igor Komavovskij heter den unge mannen i vit rock, han är 21 år och läser medicin på universitetet i Bucovinian, en stad nära gränsen mot Rumänien och Moldavien. ”Men varför har du åkt så långt?” frågar jag. ”Jag ville vara här och hjälpa till, kom igår”, svarar han. ETT FÖRTVIVLANS MAJDAN

Scenen på Majdan har levererat tal, sång och gudstjänster dygnet runt sedan slutet av november. Men igår var det framför allt ett förtvivlans

Dagarna efter skotten kom tiotusentals människor till Självständighetstorget (Majdan betyder torg) för att hedra de döda. I ett brev till Lärarförbundet skriver ordförande i Ukrainas lärarfack att många av de dödade var lärare och studenter.

15


Den 18 februari sattes fackföreningarnas hus vid Majdan i brand, där bland annat Ukrainas lärarfack har sina lokaler. Här upplät man lokalerna till de unga aktivisterna, studenter från hela Ukraina, som organiserade protesterna och demonstrationerna mot korruptionen. Två dagar efter branden sköt krypskyttar mot demonstranterna från taket. I Sverige har fackförbundet ST startat en insamling för att restaurera huset.

16

Majdan. Minnesgudstjänster för 24 personer som dog när krypskyttar mördade obeväpnade människor. En begravningsceremoni äger plötsligt rum framför scenen. En pickup backas in mot folkmassan och i den en vit kista. ”Vem är det?” ”Sergej Bondarev”, svarar snabbt en kvinna med förtvivlan i ansiktet. Mannen i den vita kistan var dataprogrammerare från Kramatorsk i Donetskregionen, östra Ukraina. Han blev 32 år. Nu står hans höggravida änka i en grupp av släkt och vänner, hennes kropp ser inte ut att bära henne. Hon är alldeles vit i ansiktet och viftar bor en TV-kamera som kommer nära. En man med armbindel med ett rött kors sträcker plötsligt upp armen i vrede och skriker ”Leve Ukraina!”. Han är läkare och aktivist, säger han senare, och skriver sitt namn i min anteckningsbok; Pavlo Gordisjuk. När klockan närmar sig tolv är det som om Majdan fullständigt proppas igen av folk. Men det går samtidigt ta sig igenom smidigt, det finns en gång mitt i; människor ger plats.

Barrikaderna av virke, sandsäckar och betongblock finns kvar och nu tvingas Majdans självförsvarstyrka styra människomassorna vid ingångarna och bevara lugnet. Ännu fler nejlikor, ännu fler rosor, tusentals ljus tänds. Några viftar med kanadensiska flaggor (en miljon ukrainare finns i Kanada). En grupp militanta unga män passerar med en nationalistsymbol. Några ropar ”Leve Ukraina!” Några tar bilder med sina mobiler. De flesta bryr sig inte alls om gruppen, fokus handlar främst om att komma igenom barrikaden. Små barn bärs på axlar och i famnar. En kvinna ropar argt: ”Varför kan ni inte öppna mer!” SKÖLD MOT KRYPSKYTTAR

I ena hörnet av Majdan tronar det eldhärjade fackföreningsrörelsens hus, som lika gärna kunde kallas ”ungdomens hus.” Här hade tretusen aktivister sin hemvist med tidningsredaktion, ett fältsjukhus på tredje våningen och korridorerna var sovsalar. När Nelia Nikitenko och Tatiana Nikitina kom till jobbet på morgonen fick de


kliva över unga aktivister som låg och sov i korridorerna. De är båda ledande inom Ukrainas Tjänstemannaförbund med en halv miljon medlemmar, Nelia är rådgivare och Tatiana är ordförande. – I tre månader har vi levt sida vid sida med demonstranterna på Majdan, säger Tatiana Nikitina. Vi kunde inte föreställa oss att regimen skulle massakrera människor. Vi såg framför oss att de skulle pressa bort allt med grävskopor och tanks, kanske slå folk, men inte att kulorna skulle riktas mot hjärna och hjärta. Själv föreslog jag att vi kvinnliga fackliga ledare skulle ställa oss som en sköld, mitt emellan krypskyttar och demonstranter, men jag blev hindrad. Jag tänkte på hur georgiska kvinnor brukar gå emellan stridande män och kasta sin sjal. Det var händelserna den 30 november 2013, när polisen attackerade torgets aktiva och misshandlade många, som fackförbundet beslöt att upplåta sina lokaler. Traditionen fanns redan där. Tatiana Nikitina berättar om 2004 års protester, den orangea revolutionen, när fackföreningens hus användes första gången. – Efter den andra december har vi funnits sida vid sida i byggnaden. Det fanns en övertygelse om att alla skulle hålla ut och vara tålmodiga. UNG PRESSCHEF

Den 18 februari skärptes läget. Många rykten var i omlopp. På kvällen, någon gång mellan sex och sju, startade branden. – Jag var bestört och tänkte på alla aktivister, men ingen skadades. Tre på morgonen kunde några av våra elektriker och vakter gå hem. Först då var läget under kontroll. Vi vet inte vem som anlade branden. Representanter för regimen sa att det var aktivister, men vi tror att det var samma grupp som attackerade Majdan. Varför skulle vi sätta eld på vårt eget hem? säger Tatiana Nikitina. Samtidigt som ryska trupper intar ukrainska luftvärnsbaser på Krim

vandrar Jarasj Svjatoslav förbi Majdan i Kiev och det nedbrända fackföreningshuset. Under nära tre månader var den nu svarta fasaden hans arbetsplats. Här satt en stor grupp personer i ett nav av information och pressmaterial. De höll dagliga presskonferenser och arbetade sida vid sida med den fackförbundspersonal som normalt fanns på plats. Jarasj Svjatoslav utsågs som ansvarig för det internationella presscentret i den organisation som formades på Självständighetstorget. Ålder? 18 år. Han talar engelska flytande efter sina studier i hemstaden Lviv. Dessutom ukrainska, ryska och polska, och – inte minst – han kunde koordinera. Han berättar att han även talar en del hindi och förstår tyska ("men det skulle jag inte basunera ut"). DEN RYSKA MEDIEBILDEN

– Vi var konstant minst åttio personer där från hela Ukraina, säger han. Det var i första hand unga människor. Vårt uppdrag var att försöka se och läsa allt material som skrevs om i första hand händelserna på Majdan, i andra hand Ukraina. Det finns så många exempel, men vi var förvånade över hur ansedd internationell press som till exempel The Times skrev så många faktafel. Tillsammans med översättare, lingvister och skrivkunniga formade de ett presscentra som arbetade dygnet runt. Många somnade vid sina datorer av utmattning. De sov under skrivborden och i korridorerna. När branden utbröt den 18 februari hann alla ta sig ut. Två dagar senare, när dödsskjutningarna påbörjades på Majdan, var de mitt i händelsernas centrum. Den svåraste utmaningen var att stå emot den ryska mediebilden. Jarasj Svjatoslav beskriver hur propagandan i konflikten ständigt överraskade honom. De statligt styrda ryska radio- och TV-kanalerna skickade oftast ut falska rapporter om situationen. Han betonar att han inte är en politiker, men säger att idén om att

– Själv föreslog jag att vi kvinnliga fackliga ledare skulle ställa oss som en sköld, mitt emellan krypskyttar och demonstranter, säger Tatiana Nikitina, ordförande för det ukrainska Tjänstemannaförbundet. Hon har i många år med framgång arbetat för att skapa en demokratisk och oberoende fackförening.

17


och ibland även som nazistiska? – Min attityd mot dem är att de ska granskas, som med alla grupper. De är tredje största parti enligt tidigare val och de har en nationalistisk agenda. Nej, jag är ingen fan av just dem, men de är en av alla dem som varit med i upproret på Majdan. Jag frågar Nelia Nikitenko och Tatiana Nikitina om de sett några nazistgrupper på Maidan under denna period? Både ser bestört på mig och jag får upprepa frågan. – Vi är normala människor! Nej, vi har inte sett några nazister bland demonstranterna.

Vera Bubon, 22 år, en av alla som dagen efter dödsskjutningarna var på Självständighetstorget för att hedra de döda

dagens ledning i Ryssland skulle representera en sorts vänsterinriktnining är felaktig. – Jag har inga problem med ryska språket och jag njuter av att läsa rysk litteratur, min favorit är Fjodor Dostojevskij och jag har studerat Aleksandr Pusjkin noga, men dagens ryska ledning är… Jarasj Svjatoslav väntar ett tag. Han vandrar samtidigt som han pratar, pressmötet väntar. – … en sorts höger, det har inget med socialism att göra! ALDRIG HJÄRNTVÄTTADE

Maria Söderberg är journalist, fotograf och författare som rest och skrivit om Ryssland och Östeuropa i mer än 20 år. Sedan 1997 har hon varit engagerad i i kvinno- och demokratirörelsen i Vitryssland. I 13 år har hon arrangerat ”Belarus – Litteraturresan,” en årlig litteraturresa i samarbete med Svenska Institutet och Kulturrådet. Sedan relationerna med Vitryssland försämrades går resan till Polen och Ukraina. 18

Han menar att unga människor har haft möjlighet till ett helt annat informationsutbyte och att de "aldrig har varit hjärntvättade" som tidigare generationer i sovjetsamhället. Den avgörande skillnaden är internet. – I mediearbetet använde vi oss ofta av Twitter och Facebook. På Majdan sattes det omgående upp fritt wifi. Det arrangerades med kameror som sände live. Alla i världen kunde se vad som pågick. Det fanns uppgifter om att den förra regimen skulle släcka ned internet i Ukraina, men Jarasj Svjatoslav menar att det hade varit omöjligt. – Alla i Ukraina tar det för givet idag. Då, om någon gång, hade det blivit revolution. Hur ser du på Svoboda, ett av de partier som beskrivs som extremhöger

MANIPULERAD BILD

Jag visar dem ett exempel på en bild som cirkulerar i rysk media, och nu även i sociala medier i många länder, med Adolf Hitler på en stor bild som sägs vara tagen i Kiev nyligen. Flera har dementerat bilden i Ukraina. Den har visat sig vara manipulerad, men tagits som en av många intäkter på att det finns nazister bland de aktiva på Majdan. – Propaganda från Ryssland! säger Tatiana Nikitina och Nelia Nikitenko undrar förvånat om jag tror på det? Tatiana Nikitina spänner ögonen i mig och säger: – Grupper av människor ropar “Leve Ukraina!”, även jag, och då brukar folkmassan svara “Ära åt våra hjältar!” Är jag då nazist? Vi står för social rättvisa, säger hon skarpt. Nej, det är svårt tänka sig att fackordförande Tatiana Nikitina skulle ha något med nazism att göra eller tillhöra någon form av högerfalang i ukrainsk politik. Hon är militärdotter från Murmansk. På Kolahalvön lever minnet av andra världskriget och medvetenheten om vad nazisterna gjorde i landet genomsyrar all historieskrivning. I hennes släkt stupade många. Människor som Tatiana Nikitina och Nelia Nikitenko vet när liv och rättvisa hotas. Men just nu finns inget viktigare än att samla den fackliga rörelsen.


Dags att söka till Folkhögskollärarprogrammet

Vill du undervisa på folkhögskola eller studieförbund ? Har du redan ämneskunskaperna ? Till höstens distansutbildning på halvfart välkomnar vi både dig som har tjänst på en folkhögskola och dig som inte har det.

Ansök senast 15 april

www.liu.se/folkhogskollarare

19


Självförvaltning och demokrati i praktiken

Demokrati är ett stort och vackert ord som omhuldas inom folkhögskolan. Men vad betyder det egentligen i skolans vardag? Skeppsholmens folkhögskola försöker fylla det med praktiskt innehåll.

text och foto: svante isaksson är kursdeltagaren Emma Malm Wikström plockar fram svabben och torkar golvet i klassrummet under rasten är det demokrati i praktiken. – Men det ser ju inte så bra ut när det bara är tjejer som torkar golvet, säger hon halvt på skämt och halvt på allvar medan kvasten går. Just denna gång var det så att det var några kvinnliga kursdeltagare som tog hand om den saken, men alla kursdeltagare får ta sitt ansvar för de gemensamma göromålen. Skeppsholmens idé är en hög grad av självförvaltning, det vill säga att kursdeltagarna får ta ett eget och gemensamt ansvar för städning, matlagning och andra göromål. Tanken är att de unga vuxna ska få hjälp på traven att kliva upp på bryggan som leder ut i det stora blå, ut i vuxenlivet med allt vad det innebär av nya krav för att livet ska fungera. Det är inte alltid lätt och bekvämt,

men nödvändigt, och särskilt i en skola som lär ut att med ansvar följer inflytande och omvänt. – Jag tycker att det är bra att vi städar vår skola, säger Emma Malm Wikström. Vi får en gemenskap genom det, vi gör något praktiskt i grupp och vi värnar vår skola. Ni lagar er egen mat, fixar fika och allt möjligt. Hur ser du på det? – Just nu är köket trasigt, men annars så har vi en köksvecka per läsår och det tycker jag är bra – och nyttigt – för många. Jag har ju jobbat förut på en arbetsplats och vet hur det fungerar när andra är beroende av vad jag gör. Om någon inte kommer till köket och jobbar, då blir det kanske gröt till lunch och inte riktig mat. Om någon är borta – hur hanterar ni det då? – Då får andra ur den klass som har ansvaret hoppa in som reserv. Och om någon inte vill ta sitt ansvar? – Då får den hoppa in senare. Det löser sig alltid.

Ala Sofie och hennes familj är turkar från Kurdistan som flydde på grund av kriget i Irak. Hon valde Skeppsholmens allmänna kurs ”Förändra” för att den har så mycket med samhället att göra och att hon känner att här finns ingen gräns. Här får hon utvecklas. 21


Den genaste vägen ut i det vackra vårvädret är genom klassrumsfönstret i det gamla stenhuset från 1700-talet.

Det här förhållningssättet genomsyrar all verksamhet och får ytterligare en dimension på en av de fyra varianter av den allmänna linjen som finns på skolan. Den varianten heter ”Förändra” och där löper demokratifrågor, hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, civilsamhället, frivilligarbete och anknutna teman som röda trådar genom undervisningen. GLOBALT TILL KLASSRUMMET

Läraren Anders Rosén har ett långvarit engagemang för demokrati, bland annat som aktiv i Ordfronts ”DemokratiAkademin” där Skeppsholmen är medlem i likhet med flera andra folkhögskolor och sfhl. Han har arbetat på skolan sedan 1992 som rektor, studierektor och lärare. På linjen ”Förändra” rör de sig från globala frågor till det handfasta och konkreta i det egna klassrummet.

22

– Vem vill leda mötet? frågar läraren Anders Rosén. – Jag, säger en av kursdeltagarna direkt. – Och vem för protokoll? – Jag, säger en annan lika snabbt. Idag har de ett av de återkommande och regelbundna möten där de tillsammans går igenom veckans schema, planerar kommande studieteman, organiserar brödbakning som ska delfinansiera en studieresa och annat som rör studierna och skolan i stort. – Fungerar det med maten? frågar Anders Rosén. – Ja, säger några. – Fungerar det med undervisningen gentemot andra ämnen ni gör? Vi tangerar ju varandras undervisningsområden. – Ja, säger kursdeltagarna. Några sitter och stickar medan de


förvaringsskjul till de galärer som ingick i flottan på 1700-talet. Exakt så blev det inte, men de användes för andra militära förrådsändamål. Folkhögskolan har funnits här sedan försöksverksamheten startade 1977 i samarbete med Nordens folkhögskola Biskops Arnö och föreningen Shamrocks vänner. Sex år senare blev Skeppsholmen en självständig folkhögskola. Skolans bottenstock var, och är fortfarande, den maritima inriktningen som bland annat manifesteras i båtbyggarlinjen. NÄRVARON ETT PROBLEM

pratar, andra antecknar intensivt och en del sitter tysta och bara lyssnar. Någon föreslår att de ska göra ett studiebesök och Anders Rosén hakar på direkt. – Är det någon som varit i en synagoga? I en moske? I ett buddistiskt kloster? I en pingstkyrka? – Jag har bott i en, säger en kursdeltagare. – Det förklarar en hel del, kommenterar någon och alla skrattar. Så blir det rast och det blir strömhopp ut genom fönstret. Det är den genaste vägen ut i det vackra vårvädret. Klassrummet ligger halvt nedsänkt i grunden så att fönstret ut mot gården är i marknivå. Skeppsholmens folkhögskola ligger på en ö i centrala Stockholm, ett bågskott från Slussen och Gröna Lund i vardera riktningen. De gulputsade stenhusen var en gång tänkta att bli

Några kursdeltagarna står under rasten i små klungor på gården utanför och småpratar och skrattar. Inne i huset säljer andra kaffe och självbakade bullar i skolfiket. Det kan upplevas som en idyllisk skoltillvaro, med anrika och vackra hus, och med demokrati och jämlikhet som ledstjärnor i all verksamhet. Men det finns också problem. Ett av dem är närvaron, vilket det kan vara si och så med i Anders Roséns klass. Han redovisar procentsatsen frånvaro i gruppen inför klassen och det är tydligt att här finns det en del att ta tag i. Några suckar tungt. – Jag redovisar det generella för gruppen inför alla och tar sedan det individuella med var och en, säger han senare. Men med tanke på deras bakgrunder är det inte så konstigt att frånvaron är hög. För i likhet med så många andra folkhögskolor har allmän linje blivit något av ett uppsamlingsheat för unga som av olika skäl haft svårt att klara av grundskolan och gymnasiet. Men det behöver inte alltid vara en nackdel. – Det bästa med folkhögskolan är att de flesta som kommer hit har någon form av ”bagage” med sig, säger Emma Malm Wikström. Det kan vara att man haft problem hemma, psykiska problem, olika diagnoser eller annat. Vi lär oss väldigt mycket av varandra, hur olika man kan se på

Anders Rosén har arbetat som lärare på Skeppsholmens folkhögskola sedan 1992. Under den tiden har han också hunnit med att vara studierektor och rektor. Han har också ett långvarigt engagemang för demokrati, bland annat som aktiv i Ordfronts ”DemokratiAkademin” där Skeppsholmen är medlem.

23


I likhet med många folkhögskolor har allmän linje blivit något av ett uppsamlingsheat för unga som av olika skäl haft svårt att klara av grundskola och gymnasium. Men det behöver inte alltid vara en nackdel.

24

saker, hur man hanterar situationer och agera ihop med personer som inte alltid tänker som en själv och passar in i mallar. Jag har lärt mig väldigt mycket av att umgås med andra som har ett annat tänkesätt – vilket märks väldigt tydligt här ibland. Jag har fått en annan livserfarenhet och en social förmåga genom att gå på en folkhögskola jämfört med om jag gått i ett vanligt gymnasium.

som inte gillar gränser, jag vill att det ska vara öppet. Vad är bäst på Skeppsholmen? – Att vi inte har några prov, att vi har så många olika arbetsuppgifter och att vi läser så många böcker. Hon antecknar hela tiden vad som sägs i klassrummet och ger ett flitigt och fokuserat intryck. Idag har de nutidsorientering och läraren Anders Rosén går igenom några aktuella ämnen som han valt ur pressen. Moderaterna har nu föreslagit att skatten ska höjas på bl.a. tobak och han frågar klassen varför de tror att de gjort det? ”Opinionen vill det” föreslår någon. Anders går vidare med att förklara det politiska modeordet ”triangulering” det vill säga att partierna försöker lägga sig så nära sina huvudmotståndare som möjligt. – Socialdemokraterna gjorde det tidigare kring jobbskatteavdraget, säger han som ytterligare ett exempel på det.

FLYDDE FRÅN IRAK

TEMASTUDIER

Skolan har lyckats rätt bra med att ge många en ny chans att komma vidare in i ett vuxenliv av arbete eller fortsatta studier. Där är procentsatsen hög i positiv bemärkelse, vilket också gäller för folkhögskolan i stort. Kursdeltagaren Ala Sofi och hennes familj är turkar som bodde i Kurdistan men de kunde inte bo kvar på grund av kriget i Irak i början av 1990talet. Hon kommer till att börja med söka till en sjukgymnastutbildning efter folkhögskolan. Men drömmen är att bli läkare. Ala Sofie säger att skolan passar henne perfekt. – Man känner sig som hemma, lärarna är bra och allt fungerar. Varför valde du just inriktningen ”Förändra” på allmän linje? – För att den har så mycket med samhället att göra, till exempel religion, kultur, politik och demokrati. Vi läser i teman och jag känner att jag utvecklas, att jag inte behöver stanna vid någon ”gräns”. Jag är en människa

Och så fortsätter det en stund till med diskussioner kring ”opartiskhet inom public service-media” och om det senaste i Ukraina och Kiev. Emma Malm Wikström går nu sitt tredje och sista år på på allmän linje. Undervisningen är tematiskt upplagd berättar hon, allt går in i varandra och det är ett arbetssätt som passar henne bra. Även inriktningen på samhällsoch demokratifrågor är vad som intresserar henne mest. – Efter skolan ska jag försöka få ett jobb och dra ihop lite pengar så att jag sedan kan ge mig ut och resa. Jag tror att man får större förståelse och inblick i andra kulturer om man befinner sig på plats. Du är intresserad av sådant? – Ja. Tidigare reste vi till Budapest och jag gjorde ett slags bilddokumentär över de senaste hundra åren utveckling i Ungern. Det var jätteintressant. Det är också demokrati i praktiken.


DITT MEDLEMSKAP

MEDLEMSSERVICE: 0770 – 33 03 03 TAKT@ LARARFORBUNDET.SE KONT

Jag ar etar s lbak å fo Jag nne

OLLEG GA MIN K KOLLEGA Ditt bollplank i yrk yrkesfrågor! esfrågor! Min kollega

Ring mig på 076-782 41 25 25. carin.larsson@k kollega.lararforbundet.se. Du kan även maila till carin.larsson@kollega.lararforbundet.se. lararforbundet.se/minkollega. Hitta dina nya kollegor på lararforbundet.se/minkollega. 25


Okunskap leder till onödiga konflikter gamla traditioner och okunskap

tet. Och demokrati handlar om att bägge parter är villiga att kompromissa. Arbetsgivaren får inte igenom allt och vi får inte igenom allt, säger Ingela Zetterberg, ordförande i sfhl. Hon berättar att på en del

leder till onödiga konflikter mellan arbetstagare och arbetsgivare. – Man glömmer bor att att det är rektorn som faktiskt har rätten att leda och fördela arbe-

Utvecklingens drivkrafter av Stefan de Vylder Världen förändras! Men blir den rättvisare? Ny omarbetad upplaga med färsk statistik och nya kapitel som fångar upp den pågående debatten om de hisnande ekonomiska och politiska förändringar som sker i världen.

Beställ boken från www.forumsyd.org

!

"#$!%&'!()!#*(+,%-&!(.$*!&$/+*+!01$!2-3/&-!$4**()5&6! 789:;!&$$&'2+$&$!%3'0+$+'5!01$!-4$&$+!3,<!5%3--+=&$+! >$32$&?!3,<!&'?4-&'@!AAAB03-&,B5+!

26

skolor används fortfarande lärarråd. Före avregleringen 1991 togs besluten i lärarråden där både lärare och rektor satt. Efter 1991 har inte lärarråden längre någon makt. – Sedan reglementet försvann har det levt kvar i en eller annan form och förvanskats. Vi har t.o.m. stött på lärarråd där rektor inte får vara med men där man ändå tar beslut. Man är inte medveten om att det faktiskt är rektor som leder och fördelar arbetet, säger Jonas Bergman, ombudsman i sfhl. ett skäl till att det blir konflik-

” ….gnistrar i kunskap, personligt tilltal, fakta, bilder och begripliga scenarior..” (ur recension av Claes Hemberg, Avanza)

!

SFHL

ter är att på många skolor saknar både rektorer och lärare kunskap om lagar och avtal. – Det är viktigt att kunna erkänna för sig själv om man är osäker eller inte kan vad som gäller. Då kan man ringa oss eller leta rätt på vad som står i lagtexten. Och det är viktigt att komma ihåg att man har konflikter därför att man har olika åsikter. Det handlar inte om personer, säger Cyrene Martinsson Waern, ombudsman. De trycker på att det är viktigt att förtroendevalda går de fackliga kurser som anordnas av sfhl eller lärarförbundet. – Genom kurserna träffar man även andra fackligt förtroendevalda som kan dela med sig av erfarenheter. Man kan bilda nätverk som man kan ringa om man inte får tag på oss. – Desto mer kunskap du har, desto roligare blir det att vara fackligt förtroendevald. Vi har så många olika möjligheter, sfhls egna kurser men också Lärarförbundets fackliga kurser, säger Ingela Zetterberg.


MINNESORD

Uppskattad vän har lämnat oss vår mångårige kollega Jan Olof

"Joulo" Gustavsson har gått bort efter en längre tids sjukdom. Joulo arbetade på Stensund från hösten 1979 till sommaren 2004 då han och familjen flyttade till Mörbylånga på Öland. Som idrottslärare arbetade Joulo på såväl allmänna kurser som fritidsledarutbildningen så länge den fanns. Under några år på 80-talet tjänstgjorde Joulo som rektor i den för Stensund välkända rektorsrotationen. På 90-talet tog Joulo initiativ till först friskvårdslinjen och sedan en allmän kurs med idrottsprofil. Han var en av initiativtagarna och pådrivarna till bildandet av IUC i Sörmland, Idrottens Utvecklingscentrum där han under flera år gjorde stora insatser för Sörmlandsidrotten. En mångårig och uppskattad arbetskamrat har lämnat oss. Vi minns honom med värme och våra tankar går till Malin, Kristoffer, Amanda, Marie och Samuel. Minnesceremonin avhålls lördagen den 29 mars, i Mörbylånga på Öland. Joulos minne hedras genom en gåva till hjärnfonden. tommy fogelberg

Jan Olof "Joulo" Gustavsson var rektor, idrottslärare och folkhögskollärare vid Stensunds Folkhögskola strax utanför Trosa i Södermanland.

L E DA R E

Ingela Zetterberg är ordförande i SFHL

Alla lärare måste få kunskap om folkbildning och folkhögskola! när jag skriver det här har SFHL:s utbildningsvecka precis varit. cirka 80 folkhögskollärare samlades för utbildning i fackliga frågor men också i frågor som rör folkhögskolan som utbildningsform, det vill säga allt som påverkar arbetet som folkhögskollärare. Jag kan konstatera att det är ett engagemang som är svårslaget! Och så har det alltid varit på våra folkhögskolor. Jag undrar: förstår våra huvudmän och rektorer vilken fantastisk resurs lärarna är? tar man vara på all den energi och de möjligheter som denna resurs besitter? Vi, folkhögskollärare, undervisar och gör folkhögskolan till det den är! Det är vi folkhögskollärare som brottas dagligen med att deltagarna ska få det som lovats i kurskoncept och kursplaner. Genom GY11 har folkhögskolans allmänna kurs fått förändrade förutsättningar som påverkar behörigheter. Vi, folkhögskollärare, har tagit oss an uppgiften och kommer att ge deltagare behörighet utifrån folkhögskolans förutsättningar. En brokig skara individer som är en tillgång för studierna och har möjlighet att bygga tillit, både individuellt och i grupp samt i gemensamma skolaktiviteter, och som får behörigheter som enbart kan ges av undervisande lärare! Det är lärare som bemöter deltagare med tillit och utifrån deltagarnas förmågor. Här blir folkhögskollärarens profession synlig. Nyligen kom Folkbildningspropositionen: Allas kunskap – allas bildning. Där står det att "Folkbildning ska ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning". tillsammans med deltagarna formar vi kursen och eftersom folkhögskolan är fri från skollagen har vi stora möjligheter att skapa en resa som sätter deltagarna i centrum. En konst som förutsätter kompetenta lärare som vet vad folkbildning är! Nyanställda lärare behöver kompetensen "folkbildning" för att veta vad det innebär att arbeta på folkhögskola. Därför är det viktigt att huvudmän och rektorer tar ansvar för att ALLA lärare utbildas för att kunna verka inom folkhögskola. Nuvarande regering har stor tillit till folkhögskolan och till oss folkhögskollärare. I propositionen beskrivs folkhögskolan som en egen utbildningsform i utbildningssystemet. Vår stora frihet och självständighet lyfts fram som en av grunderna. Inget nytt, men vi, folkhögskollärare, rektorer och huvudmän måste lyfta oss och ta vara på friheten och vara folkhögskola! Vidare föreslås det i propositionen att det finns behov av att se över och tydliggöra folkhögskolan som en egen utbildningsform i utbildningssystemet. Det ska bli spännande och här anser jag att vi folkhögskollärare ska vara med att forma det dokumentet. Som jag tidigare har nämnt – det är vi folkhögskollärare som gör folkhögskolan! Det är vi som gestaltar folkbildning genom bemötandet, social stöttning, som skapar en god kreativ lärmiljö och ett demokratiskt arbetssätt. Se möjligheterna och ta ut svängarna! Det är dags att tala om vad vi är! Och vilka vi är! Er ordförande INGELA ZETTERBERG

27


! k o

b y N

”Vi gör så stor skillnad!”

”Det handlar om valet att bli lärare och om de utmaningar som ständigt finns inom läraryrket. För läraryrket är både lätt, underbart, svårt, ansvarsfullt och meningsskapande. Också för läraren inom mig. Jag vill öppna dina sinnen för det inre arbetet; att släppa fram och våga prata om känslor av såväl skam som stolthet, om att lyckas och misslyckas och känslan av frihet att undervisa då man är med eleverna – inte emot.”

Anne-Marie Körling

Anne-Marie Körling är lärare, handledare, föreläsare, författare och bloggare. Hon fick Svenska Akademiens svensklärarpris 2006.

Lärarförlaget, Box 12239, 102 26 Stockholm

Läraren inom mig – pedagogiska berättelser av Anne-Marie Körling. Mjuka pärmar, 232 sidor. Pris 195 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer. Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

Läs mer och beställ på www.lararforlaget.se


Premiär för årlig konferens ”demokratisera demokratin” var temat för premiären av folkbildningskonferensen Vestlunddagarna på Tollare folkhögskola 27-28 mars. Den direkta anledningen var att den välkände folkbildaren Gösta Vestlund fyllde 100 år i somras. Han har varit aktiv inom folkbildningen sedan 1930-talet och deltar fortfarande i hög grad som inspiratör och debattör. I den ständigt nyfikne jubilarens anda tog konferensen sikte på framtiden och förnyelse. Johnny Lindqvist, expert på internet och sociala medier berättade att sociala medier kan vara ett kraftfullt verktyg för kommunikation, bildning och upplysning. Idag är 66 procent av alla svenskar med på facebook, bland de unga är andelen ännu högre. Rapparen Petter Askergren läste 2012 socialpedagogiskt ungdomsarbete på Tollare folkhögskola och skrev sitt examensarbete Skrivandet som helande kraft. Han berättade om sin bildnings- och livsresa från att ha varit knappt läsoch skrivkunnig som barn till att 1998 få en Grammy för ”Årets bästa text”. Professor Bernt Gustavsson och litteraturvetaren Lena Kjersén Edman föreläste om skönlitteraturens betydelse för demokratin. Författaren Katrine Kielos pratade utifrån sin bok Det enda könet och forskaren Katarzyna Jezierska redogjorde för filosofiska strömningar inom demokratiforskningen. Sammantaget var det ett gediget program av hög klass som uppskattades av deltagarna. En del av av ämnena återkommer vi till i Folkhögskolan. svante isaksson

KRÖNIKA

Bernt Gustavsson är f.d folkhögskollärare, numera professor i pedagogik och har lett ett forskningsprojekt om folkhögskolans praktiker.

Litteraturen som gränsöverskridare I en tid då människan bestäms ekonomiskt, som målsökande varelser, likt robotar, och ropen på mening ramlar ner i det enklaste och mätbara, finns ändå skönlitteraturen. Vi är berättande varelser, våra liv är våra berättelser. Men vad är skönlitteratur till för? Den är en indirekt väg till mänsklig erfarenhet, den är ett jämförelsematerial för vårt här och nu, eller som titeln på carl-Göran Ekerwalds bok Läsa innantill och bli en annan: Om skönlitteraturens nytta. Att bli en annan innebär att överskrida sig själv, att komma till något annat än sin egen alltför instängda och invanda värld. Kort sagt, litteraturen sammanbinder oss med världen, genom att vi med den överskrider både tid och rum. Ända sedan jag var elev på folkhögskola har jag läst skönlitteratur. På frågan vad jag ska läsa var svaret: ”Du ska läsa allt”. Det är ett bra svar. Man väljer själv i ett urval som är bestämt av vad människor genom sekler återkommit till, men där det ständigt tillkommer nytt. Det är vi själva som gör urvalet och texten är till större delen vår egen tolkning. Det nya som alltmer intresserat mig under senare år är den s.k. postkoloniala litteraturen. Den kännetecknas av att författarna kommer från ett koloniserat land, oftast från södra halvklotet och flyttar till ett land på det norra. De flesta utgår från det förtryck som man utsätts för i ett kolonialt system och söker frigörelse ur. två exempel: Salman Rushdies berömda roman Satansverserna rör sig mellan Bombay och London och huvudpersonen förvandlas till en hybrid, varken det ena eller det andra, men något tredje. Det är en roman i sin egen rätt som inte behöver politiseras. Varför denna dom, denna fatwa? tayeb Salih vänder rörelsen på Joseph conrads roman Mörkrets hjärta, som utgår från themsen, in i det mörka Afrika, där den stora erövraren Kurz utropar ”exterminate all the brutes.” Salihs Den stora utvandringen utgår från en by i Sudan till London och tillbaka, med ett annat erövringstema men med samma förfärande, ”Horror, horror”. Ja, listan kan göras lång. Hela denna utveckling i litteraturen innebär även en omvärdering av den västerländska litteraturen. I Azar Nafizis bok ”Att läsa Lolita i Teheran: liv genom böcker”, visar Nafizi alternativa tolkningar av flera stora västerländska romaner. En grupp kvinnor i en hemlig läsecirkel i teheran läser litterära klassiker som ett sätt att komma ur förtrycket och överskrida sin egen i deras ögon inskränkta värld. I vår värld, där medvetandet bestäms av media, med endimensionella föreskrivna sanningar som går maktens ärenden, behövs andra beskrivningar, bilder och perspektiv, som överskrider vår begränsande horisont, ut i världen. Goethes berömda ”Världslitteratur”, som oftast tolkats som den västerländska litteraturens spridning över världen, blir i en sådan förståelse något annat. Alla litteraturer är partikulära, säger Goethe i samtal med sin vän Eckerman, det är när de olika litteraturerna från olika delar av världen speglas i varandra, som vi kan börja tala om världslitteratur. BERNT GUSTAVSSON

29


L I T T E R AT U R

Okritisk men läsvärt om det nya Afrika

Kongo – det bortglömda kriget

erika bjerströms Det nya Afrika

andra världskriget, en konflikt som involverar trupper från nio länder och har lett till mer än fem miljoner döda, ett krig som omvärlden knappt tagit någon notis om. Kongo-Kinshasa är Afrikas näst största land, stort som västeuropa och ett av Afrikas rikaste länder sett till sina naturtillgångar men ett av världens fattigaste sett till befolkningens levnadsnivå. David Van Reybroucks, Kongo – en historia, är en tragisk, grym, och mycket initierad berättelse, skriven också ur kongolesernas perspektiv. Den bygger på flera års studier, resor i Kongo och intervjuer med kongoleser. Han täcker historien från 1870 (en av intervjupersonerna är 120 år!) fram till frigörelsen 1960 och våra dagar. De första 20 åren styr Kung Leopold landet som sin privata egendom med obeskrivlig grymhet och brutalitet. Under hans tid halveras befolkningen till tio miljoner människor. Efter internationella protester tar det belgiska parlamentet över och styr landet till 1960. Även om den belgiska regimen präglas av en rasistisk politik bygger man upp en infrastruktur med vägar, järnvägar, sjukvård, skolor och en modern industri som gjorde landet till ett av de modernaste i Afrika vid tiden för frigörelsen – Kongo var den fjärde största kopparproducenten i världen. Av detta återstår idag nästan ingenting. Från 1960 handlar historien om maktkamper och vanstyre där diktatorn Mobutu efter en statskupp 1965 styrde landet fram till 1997. Samtidigt som han plundrade statskassan och blev en av världens rikaste män gjorde han Kongo till ett av de fattigaste länderna i världen, tidvis med stöd från – och på grund av – USA, Frankrike, Valutafonden och Världsbanken. Men den som söker en enkel historia om kolonisiatörer som saboterar söker förgäves. Reybrouck berättar en nyanserad historia där också de nya makthavarnas egenintresse styr, med etniska konflikter, brutala krigsherrar och ett agressivt Rwanda som angrep och än idag ockuperar mineralrika områden i östra Kongo. Reybrouck – och Richard Dowdens Afrika - framtidens kontinent (tidigare recenserad) – ger tillsammans förmodligen de bästa, mest initierade och välskrivna berättelserna om Afrika och Kongo idag.

har med viss rätt blivit kritiserad för att ge en idyllisk och okritisk skildring av ett Afrika som växer så det knakar med minskande fattigdom, ett ökat välstånd, ett demokratiskt genombrott och en växande medelklass. Bjerström skriver som en nyfrälst som upptäckt att Afrika inte alls stämde med vad hon en gång lärt sig. Men lika sant är att den bör läsas just för att hon nyfiket och lättsamt visar ett dramatiskt förändrat Afrika. Och hon är inte helt okritisk, hon pekar t. ex. på Rwandas välfärdsprogram men konstaterar också att Paul Kagame styr landet med diktatorisk järnhand och har annekterat delar av östra Kongo. Hon skildrar den ekonomiska tillväxten och den växande efterfrågan av Afrikas naturtillgångar men också de negativa konsekvenserna som miljöförstöring och ett växande klassamhälle. Bjerström ansluter sig till de initierade afrikakännare som menar att biståndet snarare konserverar än bidrar till att stödja en ekonomisk utveckling. Men ofta drunknar sådana påpekanden i hennes nyfrälsta tillväxtoptimism. Visst är den ytlig. Men jag tycker jag att hon ska läsas som en nyttig påminnelse att Afrika inte längre är den kontinent vi en gång lärde känna.

STAFFAN MYRBÄCK

STAFFAN MYRBÄCK

sedan 1998 pågår det mest omfattande kriget sedan

Kort om... Greklands sönderfall, statligt övergrepp på barn och forna sovjetstater Kaos: Ett grekiskt krislexikon Alexandra Pascalidou Kaos ser krisen genom grekernas ögon skriver förlaget. Pascalidou skildrar ett land där korruptionen institutionaliseras. Åtstramningarna från IMF, EU och EcB genomförs även om de folkvalda röstar emot. och då väljer folket istället in nazister i parlamentet. De är ju de enda lyssnar.

30

Stulen Barndom Thomas Kanger Från tjugotalet fram till 1980 omhändertogs över trehundratusen barn och placerades på institutioner och fosterhem. Syftet var, som makarna Alva och Gunnar Myrdal uttryckte det, "att höja befolkningsstockens egenskaper". Detta pågick när Sverige utvecklades till världens kanske mest välmående välfärdsstat.

Frihetens pris är okänt Anna-Lena Laurén Ett aktuellt reportage om Ukraina, Georgien och Kirgizistan som på olika sätt försökt byta till ett mer demokratisk styre i skuggan av Ryssland. I kapitlet om Ukraina lyckas Laurén på sextio sidor ge en nyanserad bild av landets historia, kultur och politik med djup och bredd. Ett givet inslag i samhällskunskapen.


Växande byråkrati mot välfärden stämpelklockan hade jag nästan

glömt. Liksom löpande band och tidsstudier. Nu är det annat. Dokumentationer, utvärderingar och noggrann schemaläggning, en växande byråkrati. ”Dokumentation är det alla lärare måste göra. Planera lektionerna får man göra på den tid som blir över,” säger Hanna Lindström, som går ämneslärarutbildningen. Hon är en av dem som framträder i boken Välfärdsfabriken – om arbetets mening och gränslös kontroll. Författare är Kristina Mattsson, tidigare folkhögskollärare, nu journalist och författare. Med välfärden växer byråkratin, skriver Mattsson och hänvisar till den näringslivsanknutna tankesmedjan Timbros rapport Byråkratexplosionen. Den visar att administratörerna ökade med 30 procent, medan sjuksköterskor, städare och gymnasielärare endast blev fem procent fler under 2000-talets första decennium. ”Om ledningen inte kan delegera med förtroende skapas onödiga kostnader för kontroll- och rapporteringsstrukturer, som dessutom sänker effektiviteten. För vad är det för mening med att ta ansvar om chefen eller inspektionen hänger en över axeln och slår en på fingrarna om man har fel?” Kristina Mattssons egna erfarenheter som växlare på Roslagsbanan och personliga kommentarer i reportagen är bokens styrka. I de historiska och mer analytiska avsnitten blir formuleringarna mer formella. Men boken är ett viktigt tidsdokument och bör kunna fungera bra som underlag för diskussioner och då inte minst i klassrummet. Vad är det för välfärd vi bygger idag? Var går gränsen mellan kvalitetssäkring och övervakning? Diskussionsfrågorna är många. HOLGER NILÉN

TIDSKRIFTEN

Att läsa själv och med andra det har duggat tätt med under-

sökningar som visar att svenska barn läser allt mindre. Alla barn kan läsa men de har svårt att inse vad de ska ha läsningen till. På en föreläsning lyssnade jag på litteraturvetaren Lena Kjersén Edman som skrivit mycket om läsning och hur man kan samtala om läsning. Det är när hon berättar det som hon säger en sak som fastnade: ”Man kan inte läsa en bok själv.” Det är just samtalet som ger förståelsen och djupet i det man läser. Professor Bernt Gustavsson, som talade vid samma tillfälle, talade om litteraturen som ett indirekt sätt att ta del av annan mänsklig erfarenhet. Jag tänker på Kjerséns och Gustavssons ord när jag läser Katrine Kielos i senaste numret av Vi Läser där hon skriver

ett reportage om en grupp kvinnor som på olika håll arbetar inom EUmaskineriet och har skapat en bokklubb där läsningen blivit ett sätt att lufta det som hänt i det egna livet. Men lika ofta handlar det om att kunna hitta fram till böckerna. Själv läser jag gärna tidskrifter som skriver om litteratur eller publicerar intervjuer med författare och får den vägen inspiration att läsa. Vi Läser är nog den tidskrift på svenska som bäst fyller det syftet för mig. En ny tidskrift är Dreams & Books som mest skriver om bästsäljare. Vill man ha tips på litteratur från Afrika, Asien och Latinamerika finns Karavan medan Parnass skriver om de svenska klassikerna. På sajten tidskrift.nu hittar du fler tips. STAFFAN MYRBÄCK

Tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma.

PERSONER

karin ekberg är aktuell

abdulahi Hussein får

med en mycket uppmärksammad dokumentärfilm som nu visas på bio. Hon har i fyra års tid filmat sina föräldrars skilsmässa efter ett 38-årigt äktenskap, en både privat och allmängiltig berättelse om vad som händer under och efter en skilsmässa. Hon utbildade sig till filmare på bl.a. Birkagårdens folkhögskola 2009/2010. Det var också där hon började arbetet med sin film.

2014 års Antigonepris,

liv strömqvist delar tillsammans med Sara Granér Region Skånes kulturpris 2013 på 100 000 kronor. Båda har gått Serieskolan på Kvarnby folkhögskola i Malmö. till bådas bakgrund hör akademiska studier i bland annat statskunskap. De ser sina serier som en del av ett progressivt, kritiskt pågående samtal om samhället. Här finns humor parat med en radikal samhällskritik och inspiration från tidiga feminister.

Ljungkile folkhögskolas pris för civilkurage. Hussein arbetade för den etiopiska provinsen Ogadens tv-kanal och var rådgivare till Etiopiens president. När han blev varse de övergrepp som skedde i regimens namn samlade han – med fara för sitt liv – på sig mängder med filmmaterial som han smugglade ut ur landet. Idag lever han som politisk flykting i Sverige.

31


e

P O R T R ÄT T E T Joakim Sveland arbetar som lärare på Biskopsgårdens folkhögskola i Stockholm. Efter ett halvår valdes han till ordförande i facket. – Det är en stark närvaro på våra möten och folk är väldigt drivna.

”Min flickvän tyckte jag skulle bli folkhögskollärare” Joakim Sveland kände sig i kris. Han hade pluggat statsvetenskap, läst litteraturvetenskap i tre år och frilansat som journalist men det var svårt att försörja sig på. Då tittade hans flickvän på honom och sa: Men Joakim, du ska ju bli folkhögskollärare. Skulle det sammanfatta det han ville göra? staffan myrbäck det var i spanien efter gymna-

siet. Joakim Sveland bodde i Albaysin, de moriska kvarteren i staden Granada och pluggade spanska. Varje dag gick han från sin bostad uppför den branta backen för enskild undervisning hos sin spanskalärare. Läraren var syndikalist. Under lektionerna undervisades Joakim Sveland om spanska inbördeskriget och introducerades i Noam Chomskys tankar. Allt på spanska. – Samtidigt som jag hade

den här vänsterinriktade undervisningen flyttade det in en person i min lägenhet som jobbade på EU:s jordbruksdepartement som också skulle lära sig spanska. Så jag kom hem till en person som låg och läste The Economist och var extremt skarp och superhöger och som argumenterade och motbevisade vad språkläraren sagt. Jag fick en väldigt bra politisk skolning. När Joakim Sveland kom hem sökte han till Röda Korsets folkhögskola och gick en kurs som innebar att han reste till Guatemala och studerade demokratiseringsprocessen i tre månader. Efteråt ville han ha mer och sökte Färnebos praktikantkurs i Bolivia. – Jag gjorde min praktik på en organisation där det bara fanns människor från ursprungsbefolkningen, extremt politiskt drivna och skarpa. I nio månader gav de mig en strålande utbildning i postkolonialism i praktiken. Jag sög i mig allting.

Hemma i Sverige började han plugga på universitetet tills kriskänslan infann sig. Flickvännen hade också erfarenhet av folkhögskola och hade bl.a. gått en kurs i Global rättvisa. Båda har jobbat inom Attackrörelsen och andra organisationer och arbetat folkbildningsmässigt med studiecirklar. De flesta av deras vänner har gått på folkhögskola, alltifrån jazzlinje, skrivarlinje till Röda Korset. Så förslaget om att bli folkhögskollärare var inte taget ur luften. joakim sveland funderade i en månad på det hon sagt. Det sammanfattade ganska väl det han ville göra. År 2011 var han 30 år och valde att hoppa av sin masterutbildning i litteraturvetenskap för att gå F-linjen. – Sen fick jag jobb direkt på Birkagården med frågor som hade med internationella relationer att göra. Ett halvår senare hade lärarna på Birkagården fackmöte där man diskuterade den fackliga kampen, former, idéer och tankar. – Vi tänkte att för att få nytt blod kanske vi skulle välja en ny ordförande. Då blev jag vald. Vi träffas på sfhls utbildningsvecka där Joakim Sveland går en facklig kurs. – Mycket av arbetet handlar om att lära sig vilka regler som gäller, hur det ska gå till och vad vi vill. Det är ju en kombination av arbetsrättsliga frågor och pedagogiska frågor eftersom arbetsrätten också går in i de pedagogiska frågorna. Och det är väldig trevligt.

Folkhögskolan 2 2014  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you