Folkhögskolan nr 4 2020

N T ID S K R IF T E KOLAN FOLKHÖGS

»Jag tror att de flesta lärare har fått arbeta väldigt mycket mer än tidigare«

��� ÅR

Charlotta Hilli, forskare, om distansundervisningen

OLKHÖGSKOLAN LÄRARFÖRBUNDETS TIDSKRIFT FÖR FOLKHÖGSKOLLÄRARE

nr 4/2020

FÖRBUNDET UPPLÖST

Ny organisation för folkhögskollärarna

Albin Larm är glad över att han kunde stanna på skolan hela våren

Livet

» BILDNING KAN RÄDDA VÄRLDEN« Sverker Sörlin om folkhögskolans roll efter pandemin

under pandemin Följ med till folkhögskolan där alla fick stanna

Braheskolans rektor går snart i pension Nu söker vi •

en inspirerande ledare som ser möjligheter.

•

en engagerad folkbildare med intresse för människor, kunskap och internationalisering.

•

en tydlig kommunikatör som gillar att ha med folk att göra.

•

en lyhörd beslutsfattare som tar ansvar för ekonomi, verksamhet och arbetsmiljö.

Känner du igen dig? - sök jobbet!

Sista ansökningsdag är fredagen den 18 september. folkuniversitetet.se/jobb

Ansök till Allmän kurs i utveckling - få platser kvar!

Kursen riktar sig till dig som är lärare på Allmän kurs. Du vill stärkas i din profession och utveckla Allmän kurs. Kursen utgår från aktuell forskning om bildning, didaktik och andra relevanta ämnesområden.

Tillsammans med kollegor, forskare och aktiva inom folkhögskolan får du ta del av erfarenhetsutbyte, teoribildning och prova möjliga utvecklingsidéer för Allmän kurs.

Sök till Allmän kurs i utveckling, 7,5 hp. Kursen innehåller fyra träffar varav en på distans. Kursstart v. 46.

Ansök senast fredagen den 20 september.

Arrangeras av RIO och OFI i samverkan med Örebro Universitet.

Läs mer på sverigesfolkhogskolor.se/allmankursiutveckling

Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation och Offentligägda folkhögskolors intresseorganisation i samverkan.

TIDSKRIFTEN FOLKHÖGSKOLAN ��� ÅR

Folkhögskolan är mer än formell behörighet

foto Håkan Elofsson

D

et är nästan så att det blir tjatigt. När det publiceras en undersökning om folk­ högskolan är det mer regel än undantag att den visar att folkhögskolan är en mycket omtyckt utbildningsform med nöjda deltagare. Under sommaren publicerade scb en rapport som bygger på en stor enkät och regis­ terstudie om vad deltagarna tycker om allmän kurs och vad som hänt sedan de avslutat allmän kurs.

Utgångspunkten för frågorna är statens syfte med folkbildningen: stödja verksamhet som stärker demokratin, bidra till att människor kan påverka sin livsituation och delta i samhällsutvecklingen, utjämna utbildningsklyftorna samt öka intresset och delaktigheten i kulturlivet.

Det resultat som ofta värderas högst är ju for­ mell behörighet. Här har sex av tio deltagare i allmän kurs, som fått grundläggande behörighet, någon gång läst på högskola eller universitet. Ännu mer glädjande är att 75 procent av kvinnliga delta­ gare med utländsk bakgrund någon gång har stude­ rat på högskola. Överlag är något fler deltagare med utländsk bakgrund mer studiemotiverade än delta­ gare med svensk bakgrund och söker i högre grad vidare till högskolan, vilket betyder att folkhögsko­ lan gör en viktig insats för både integrationen och för att utjämna utbildningsklyftorna.

Men ännu viktigare enligt min mening är vad allmän kurs betyder för deltagarnas personliga utveckling, oavsett om de studerar vidare, jobbar som busschaufför, undersköterska, kör taxi eller jobbar i ett skolkök. Enligt scb har tiden i allmän kurs lett till att åtta av tio deltagare ser nya möjlig­ heter i livet och har ett bättre självförtroende. De har blivit mer engagerade i samhällsfrågor, mer källkritiska, vågar ta egna initiativ och säga sin åsikt. Folkhögskolan, i det här fallet allmän kurs, lyckas alltså väl med att utjämna utbildningsklyf­ torna, få deltagare att upptäcka sina egna möjlighe­ ter och gå vidare i livet med högre huvud.

Här kommer vi till en annan poäng: allmän kurs

FOLKHÖGSKOLAN

»Tiden i allmän kurs har lett till att åtta av tio deltagare ser nya möjligheter i livet och har ett bättre självförtroende« • Staffan Myrbäck är redaktör och ansvarig utgivare för Folkhögskolan.

får ofta ta hand om och lyckas med deltagare som hoppat av eller lämnat gymnasiet utan fullständiga betyg (varav hälften av dem som söker till allmän kurs har någon slags diagnos). Trots detta får man betydligt mindre i statsbidrag jämfört med gymna­ siet. En folkhögskola får i runda slängar 60 000 kr per deltagare, oavsett kurs. Friskolor som bedriver gymnasieverksamhet får mellan 80 000 till 140 000 kr per elev för jämförbara kurser.

Till saken hör att folkhögskolan är en underfinan­ sierad verksamhet. Coronapandemin har dessutom lett till att många folkhögskolor går på knä efter att ha tvingats ställa in livsviktig sidoverksamhet som kortkurser, konferenser, vandrarhem etc. med följ­ den att man måste permittera lärare och serviceper­ sonal. För många folkhögskolor handlar det om mil­ jonbelopp i förlorade intäkter. I detta nummer säger idéhistorikern Sverker Sörlin att folkhögskolan, för att lyckas med sitt viktiga bildningsuppdrag, borde få rejält höjda statsbidrag. Och det bör tilläggas: per deltagare. När ska regeringen inse samma sak?

Staffan Myrbäck

4 2020 3

14

INNEHÅLL TIO FRÅGOR. Distansundervisning är mer tidskrävande än närundervisning, säger Charlotta Hilli, som forskar om distansundervisning. SID � MÅNADENS LINJE. I höst startar många folkhögskolor nya vårdutbildningar pga av regeringens satsning.

Edelvik började redan för två år sedan. SID � NY ORGANISATION. I somras beslöt förbundsmötet att lägga ned Förbundet Folkhögskollärarna. Tomas Rosengren är ordförande för den nya samråds­ avdelningen Lärarförbundet Folkhögskola. SID �� SIFFROR. Folkhögskolan har numera utökats med två nya pedagogiska befattningar i allmän kurs. SID � BERNT GUSTAVSSON. Lever vi i en ”postsanningens” tillstånd, eller är det gamla sanningar som förnekas och nya som kommer till?” frågar Bernt Gustavsson. SID ��

Skolan där alla fick stanna

När de flesta folkhögskolor gick över till distans­ undervisning valde rektor Daniel Bjurhamn att låta deltagarna stanna på skolan. SID ��

Sverker Sörlin: ”Pandemin öppnar ett förändringsfönster”

Pandemin öppnat ett fönster till samhällsförändring där folkhögskolan kan spela en viktig roll. Kollektiv bildning kan förändra världen, säger idéhistorikern Sverker Sörlin. SID ��

F

Selma brann för bildningen

Selma Lagerlöf var ingen sagotant utan lät lilla människan tampas med de stora existentiella frågorna säger Anna-Karin Palm, aktuell med sin biografi över författarikonen. SID �� omslagsfoto: Crelle Ekstrand

OLKHÖGSKOLAN

LÄRARFÖRBUNDETS TIDSKRIFT FÖR FOLKHÖGSKOLLÄRARE

Adress: Folkhögskolan, Box 122 39, 102 26 Stockholm Telefon: 08-737 67 00 Lärarförbundet Svenska Folkhögskolans Lärarförbund, SFHL Box 12 239, 102 26 Stockholm

20

REDAKTION Staffan Myrbäck Redaktör och ansvarig utgivare staffan.myrback@lararforbundet.se ��� ��� �� �� Jonna Olsson Grafisk design jonna.o@gmail.com

ANNONSER, BILAGOR � WEBB ConMedia Konsult AB Sista www.conmedia.se manusdag för info@conmedia.se, 08–601 25 20 nr 4/2020: 21/9 Bokningsstopp för Folkhögskolan nr 4/2019: 12/8 Utgivning: 14/10

PRENUMERATION lararforbundet.se/tidningar UPPLAGA: � ��� ex TS-distribution (2015)

4 F O L K H Ö G S K O L A N

4 2020

Sex av tio deltagare i allmän kurs som fått grundläggande behörighet studerar vidare efter folkhögskolan.

Bland kvinnliga deltagare med utländsk bakgrund är det hela 75 procent. Det visar en rapport från SCB som också är en bekräftelse på att lärarna i allmän kurs är mycket uppskattade.

NYHETER

illustration Istock

SCB: Nio av tio deltagare nöjda med folkhögskolan Frågan är om det finns någon utbildningsform som kan visa upp så nöjda deltagare som folk­ högskolan. I den ena undersök­ ningen efter den andra är det mer regel än undantag att lärarna och folkhögskolan får mycket beröm av deltagarna. Den senaste undersökningen från scb i som­ ras är inget undantag. Den byg­ ger på en omfattande enkät med 3000 deltagare som gått allmän kurs 2016–2018, där man frågat om deltagarnas upplevelse uti­ från folkhögskolans olika syften, samt att man följt upp vad delta­ garna gjort efteråt.

Folkhögskolan ska ju bidra till att utjämna utbildningsklyf­ torna, något rapporten visar att man lyckas bra med då sex av tio deltagare som fått grundläg­ gande behörighet har läst på hög­ skola någon gång efter avslutad kurs. Det gäller särskilt kvinnor med utländsk bakgrund där tre av fyra gått vidare till att studera på högskola.

I enkäten får de också svara på hur väl allmän kurs förberett dem för högskolan. Fler än sex av tio deltagare tycker att de helt eller delvis fått de förkunskaper som krävs, särskilt när det gäl­ ler att ta ansvar för studierna och FOLKHÖGSKOLAN

arbeta självständigt. En grupp som hade avslutat kursen utan grundläggande behörighet upp­ nådde behörighet på annat sätt, t.ex. komvux. Av dem svarade ändå en av fyra att allmän kurs förberett dem för högskolestu­ dier.

Rapporten visar också att allmän kurs ledde till att andelen arbetssökande minskade med hälften efter kursen. En annan intressant förändring är att de flesta av dem som hade ett arbete före folkhögskolan bytte sys­ selsättning efteråt. De återgick alltså inte till de jobb de hade haft innan.

Hur påverkade studierna del­tag­ arnas syn på sig själva och deras engagemang i samhällsfrågor?

Två av tre svarar att de helt eller till stor del fått bättre självför­ troende. Ytterligare 20 procent svarar ”till viss del”.

Sex av tio svarar att studierna i allmän kurs har fått dem att i större utsträckning ta egna initia­ tiv, bli mer källkritiska och våga säga sin åsikt. Ungefär hälften svarade att de helt eller till stor del blivit mer engagerade i sam­ hällsfrågor. Ytterligare 30 pro­ cent svarade att de till viss del

blivit mer samhällsengagerade. Överlag får folkhögskolan ett mycket gott omdöme för sin pedagogik och för sitt sätt att möta deltagarna. Nio av tio del­ tagare i allmän kurs var som hel­ het mycket nöjda (60 Procent) eller ganska nöjda (30 procent) med sin utbildning Nio av tio ger positiva omdömen om en rad faktorer: bemötandet från lärarna och annan personal, lärarnas för­ »Bäst måga att undervisa, omdöme fick gemenskapen med stu­ diekamraterna. lärarnas Bäst omdöme fick bemötande« lärarnas bemötande: tre av fyra tyckte att bemötandet från lärarna var mycket bra. Ytterli­ gare 20 procent ansåg det ganska bra. Sex av tio ansåg att lärar­ nas förmåga att undervisa var mycket bra och ytterligare 35 procent att den var ganska bra.

Sammantaget svarade över 90 procent att de är mycket nöjda (60 procent) eller ganska nöjda (30 procent) med sina studier på i allmän kurs. Det fanns ingen skillnad när det gäller ålder, kön eller nationell bakgrund.

Staffan Myrbäck

4 2020 5

10 FRÅGOR

» Distansundervisning 1 mer tidskrävande«

Du har sagt att kunskaperna blir svagare med distansun­ dervisning. Varför är det så?

– Jag har fokuserat på gymna­ siestuderande i Finland som kan ha svårt att studera på egen hand jämfört med om de är i klassrum­ met. I en tidigare studie har jag beskrivit att yttre motivation, lärarnas respons och handled­ ning var betydelsefull för elev­ erna. I ett klassrum ger lärare struktur och respons när de före­ läser och diskuterar. Mycket av det faller bort om man inte orga­ niserar distansundervisningen på ett mer dialogiskt sätt. De behö­ ver mycket respons längs vägen för att uppnå samma kunskapsmål på distans. Men det är olika. Det finns också många studerande som verkligen briljerar på distans och klarar det fantastiskt fint.

Distansundervisning är mer tidkrävande och jag tror att de flesta lärare under coronapandemin har fått arbeta väldigt mycket mer än tidigare, säger Charlotta Hilli, som forskar om distansundervisning vid Åbo Akademi och just nu deltar i ett forskningsprojekt om distans­undervisning i Finland och Sverige. text: staffan myrbäck

2

3

foto: åbo akademi

Charlotta Hilli arbetar som universitetslärare i allmän pedagogik och högskolepedagogik vid Åbo Akademi i Vasa. Hennes forskningsområde är distansundervisning.

Hon deltar just nu i ett treårigt forskningsprojekt om distansundervisning i grundskola, gymnasium och vuxenutbildning i Finland och Sverige och som avlutas 2021.

I din forskning pekar du på hur viktig relationen mellan lärare och elev är.

På vilket sätt?

– I det projekt jag arbetar med nu ser vi att lärarna saknar rela­ tionen till studerande. Det är nästan det viktigaste när de går i skolan och kan ha betydelse för hur eleverna fullföljer sina stu­ dier. Har du en relation till lära­ ren känner du dig bekväm med att skicka e-post och ställa frå­ gor. Det här är också grundläg­ gande inom didaktiken, att det alltid ska finna en relation mellan läraren och eleven.

Finns det några styrkor med distansundervisning?

– Den är ofta väldigt flexibel, väl strukturerad och individtillvänd. Studerande kan avlägga kurser i snabbare takt om de vill. Det handlar mycket om att man är tydlig med vad som ska ske och när det ska ske. Stu­ derande kan göra klart olika upp­ gifter i olika takt och få indivi­ duell respons. Det här kan lärare ibland ha svårt med. De är inte

6 F O L K H Ö G S K O L A N

4 2020

nödvändigtvis lika strukturerade i ett klassrum. Distansunder­ visningen kräver att man tänker igenom en kurs och att man gör den varierande, strukturerad och tydlig, och att man kommunice­ rar regelbundet med deltagarna.

4

Det krävs mer planering?

– Ja, samtidigt som dis­ tansundervisning är mer tidskrävande eftersom du behö­ ver bygga in respons och social kontakt med studerande på ett annat sätt jämfört med om du är i ett klassrum.

5

Du talar också om att man inte ska vara alltför ambitiös. Vad menar du med det?

– Om man aldrig har undervi­ sat på distans har man mycket att tänka på. Därför har jag försökt säga: sänk ambitionsnivån, för­ sök hitta det som fungerar för dig och dina studerande. Då är det bättre att göra det lite enklare, som att skicka textmeddelanden och kolla att eleverna vet vad de håller på med.

6

Hur påverkas lärarna av distansundervisningen?

– Jag tror att de flesta har fått arbeta väldigt mycket mer än vad de fått göra tidigare.

De är kanske tvungna att förändra sitt material så att de fungerar i en digital miljö samtidigt som de ska hantera relationerna med elev­ erna. Många lärare har upplevt att vissa elever har ”förvunnit” och det tar mycket energi att upprätt­ hålla en relation på distans.

7

Hur kan man stötta stu­ derande som behöver mycket stöd?

– Det vet vi ganska lite om. men är det möjligt är det bästa om de först får testa tekniken och får lite handledning på plats.

Sen är det viktigt att läraren hål­ ler kontakt och ställer frågor FOLKHÖGSKOLAN

regelbundet. Det handlar återi­ gen om att ha en relation och upprätthålla den på olika sätt.

8

Hur kan ledningen stötta lärarna?

– Kontrollera med lärarna vad de behöver hjälp med. Och jag tror att det finns massor av kunskap i lärarkol­ legiet, där kan man dela med sig och lära av varandra. Man bör också vara lyhörd för att lärarna jobbar mycket och behö­ ver vila och planera i lugn och ro. Det kan vara bra att ha lite färre möten och istället låta dem hämta andan. Jag tror också att det kollegiala stödet är viktigt eftersom det kan bli ensamt att jobba på distans.

9

Du är med i ett forsknings­ projekt om distansunder­ visning, både i Sverige och Finland. Har ni fått fram några resultat?

– Vi får resultaten i slutet av det här året. De skolor vi stu­ derar jobbar också med olika saker. På en del tittar vi på hur samarbetet mellan elever fung­ erar, på andra skolor ser vi mer på lärarna och handledningen av undervisningen. Men det jag kan säga är att lärarna arbetar väldigt mycket, särskilt med relatio­ nerna och bygger upp undervis­ ningen den vägen.

10

Tror du att corona­ pandemin förändrar undervisningen?

– Det är svårt att förutspå.

Vi har i många år sett vad som sker vad gäller digitaliseringen av skolan. Man kan tänka sig en mer hybrid form i framtiden där elever kan studera vissa saker hemma och vissa på plats i sko­ lan. Men ska man förändra något behöver man en plan och det är upp till skolledaren och kollegiet att fundera över vad vi lärt oss av detta och vad man vill förändra.

14 lärare får sluta på Wik

• Region Uppsala kulturnämnd beslö t 26 maj att pausa skolans kulturutbildningar från och med i höst och säger därmed upp de lärare som undervisar på linjerna, total t 14 lärare på hel- och deltid. Kulturnämnd ens ordförande skyllde på arbetsmiljöproble m, trots att en intern rapport visade att prob lemen låg i ledningen av skolan. Ett sista försök att rädda utbildningarna gjordes av den nybildade föreningen Wiks vänner som föreslog att de konstnärliga linjerna tas över av Jakobsbergs folkhögskola, som var redo att ta över under förutsättning att regionsbid raget betalades ut till Jakobsberg. Men ordförande i Uppsala regions kulturnämnd, Cecilia Linder, sade nej till förslaget. De bidra g som tidigare gått till kulturlinjerna ska gå till de nya extra utbildningsplatserna på allm än linje, platser som finansieras fullt ut av state n. Hon säger också att det blir en omstart av kultu rutbildningarna hösten 2021, ”i någon form ”.

Romernas skola granskas

• Folkbildningsrådets styrelse har beslu tat att granska romernas folkhögskola, Inter ­ kulturella folkhögskolan. Det skriver Folk bildningsrådet på sin hemsida. Folkbildningsrådet har fått in anonyma uppgifter om påstådda brister i verksamheten. Frågorna gäller finansiering och brister i styrninge n.

Folkhögskolan har inte kunnat ge tillfre dställande svar på rådets frågor och har inte öppnat upp för sådan insyn i ekonomin att misstankarna om felaktig användning av statsbidraget har kunnat utredas. Om skolan inte öppnar för insyn riskerar man att stats ­ bidraget dras in.

Gynnades av pandemin

• Många folkhögskolor har fått ekonomiska problem på grund av coronapandemin på grund av inställda sommarkurse r och konferenser. Men en folkhögskola har gynnats skriver Helsingborgs Dagblad: Kvar nby folkhögskola i Skåne. Under våren behö vde Arbetsförmedlingen platser till det ökad e antalet personer i behov av utbildningsins atser.

– Vi har ökat vår volym under våren. Rent ekonomiskt har vi tjänat på det, säger skolans rektor Henning Süssner Rubin till tidni ngen.

4 2020 7

MÅNADENS LINJE / VÅRD OCH OMSORG

»Hög nivå på diskussionerna« I våras presenterade reger­ ingen en utbildningssatsning på tusen platser i folkhög­ skolan för att vidareutbilda anställda inom äldreomsor­ gen. På folkhogskola.nu kan man se resultatet i allt fler folkhögskolor som satsar på kurser i vård och omsorg, både som yrkesutbildning och som inriktning i allmänna kur­ ser. Men redan för två år sedan startade Edelviks folkhögskola en vård och omsorgsutbildning för personal som inom äldre- och lss-omsorgen och tillkom efter en dialog mellan Edelvik och Skellefteå kommun som efter­ lyste kurser för sina anställda.

– Man uppskattade att det kanske var uppåt ett hundratal anställda som behövde utbild­ ning, säger Eva Löfving, som ansvarar för kursen på Edelvik.

Eva Löfving har arbetat som vårdlärare i 35 år, är sjuksköter­ ska sedan mer än 40 år, vidareut­ bildad distriktssköterska och har en filosofie magister i sociologi och psykologi.

– Det var jag tvungen att ha när jag undervisade på högskola och universitet.

14 4 127

– Eftersom deltagarna redan är så kunniga blir min roll att försöka få dem jobba någon annanstans, så de ser att det kan skilja sig från en arbetsplats till en annan, säger Eva Löfving, ansvarig för vård- och omsorgsutbildningen på Edelvik.

Edelviks Vård- och omsorgs­ utbildning är en tvåårig kurs på halvfart och motsvarar en fullständig grundutbildning på 1400 poäng inom vård och omsorg där man sedan kan få anställning som undersköterska, stödassis­ tent eller personlig assistent.

Större delen av deltagarna i kursen jobbar redan inom omsor­ gen – så vad tillför utbildningen?

– De flesta som jobbat inom lss och äldreomsorgen är väl­ digt duktiga. Ska jag svara krasst är att de kan få ett papper på sina kunskaper. De kan söka jobba inom äldreomsorgen och lss i hela Sverige. De får mer i lön när de arbetar som undersköterskor.

Och så lär de sig sådant de kan bli delegerade till. Sen pratar vi väldigt mycket om värderingar: etik, psykologi och bemötande.

Det trycker jag mycket på.

Vad innebär det för dig som lärare med deltagare som redan är väldigt kunniga?

– Det är jätteroligt! Du får diskussioner på hög nivå. Det blir livliga diskussioner eftersom de vet vad de pratar om.

Vad är dina viktigaste erfarenhe-

Procent av folkhögskolans lärare är födda utomlands, en ökning med två procent sedan 2017. Av dem som anställts som pedagogisk resurs var 31 procent födda utomlands.

Andelen deltagare i allmän kurs födda utomlands var 46 procent år 2018.

lärare var anställda på folkhögskolorna förra året, 2019, en ökning av antalet lärare på folkhögskola med över 30 procent jämfört med år 2017, då antalet lärare på folkhögskola var 3 431. Det visar Folkbildningsrådets rapport, Folkhögskolans pedagogiska personal 2019.

ter efter dessa två år?

– Klasserna kan skilja sig från år till år. Det är olika individer, olika viljor, olika erfarenheter, så du kan inte behandla alla lika­ dant. Därför är det bra att det inte är så stora klasser. a och o är att jag ser varje elev, att vi har en ömsesidig respekt och att de vågar säga till mig om det är något de tycker är galet. Rak kommunikation mellan mig och eleverna är viktigt, att jag ser dem och att de har tillit till mig.

Däremot tycker hon inte att det är någon skillnad att under­ visa på folkhögskola.

– Men om jag får säga något om folkhögskola så är det att det är en underbar arbetsplats. Det är en väldigt harmonisk miljö och det gör ju inte saken sämre.

Passar den här typen av utbildning på folkhögskola?

– Absolut. Det här att de kan läsa på halvfart, jobba samtidigt och slipper ta höga studielån.

Det är jättebra! De får praktiken samtidigt som teorin och kan ta upp saker som de varit med om på jobbet.

Staffan Myrbäck

Sju

procent av folkhögskolans pedagogiska personal utgörs av två nya befattningar: pedagogisk assistent och pedagogisk resurs.

Pedagogiska assistenter är den större gruppen (278 anställda) och är stöd­personer för deltagare med funktionsnedsättning.

Pedagogisk resurs (70 anställda) används främst i allmän kurs och uppdragsutbildning.

8 F O L K H Ö G S K O L A N

4 2020

AVLYSSNAT … I PRESSEN

… I RIKSDAGEN

Sedan 2006 arbetar jag vid Wiks folkhögskola.

Under hela min tid har huvudmannen, Region Uppsalas kulturnämnd och förvaltning Kultur och Bildning, visat bristande kunskap om och intresse för folkhögskolan - undantag finns!

Huvudmannens närvaro ute i verksamheten har lyst med sin sällsynthet. Medarbetarenkäter har länge vittnat om stora svårigheter mellan folkhögskolans personal och huvudmannens ledarskap. Det gångna årets enkät visar på ett moras i förtroende.

Folkhögskollärare är ett besvärligt och stolt släkte. Vi är själva ledare i olika grupper och har att driva processer. Vi samtalar på daglig basis med kolleger och deltagare. Vi är stolta medarbetare i den folkbildning som sedan 150 år har sett "fritt och demokratiskt" som ledstjärnor. Vi utvecklar kurser tillsammans – rektor, lärare och deltagare. Vi har från dag 1, i slutet av 1800- talet, haft mandat att verka för samhällsutveckling utifrån ett kritiskt och engagerat perspektiv. Folkhögskollärare är därför inte enbart tjänstemän i huvudmannens tjänst."

Eva Lena Volk, lärare på Wiks folkhögskola, i Uppsala Nya Tidning 14/6 2020

» Jag tycker det är en ynkedom av Sverigedemokraterna«

När har folkbildningen någonsin varit viktigare än nu, när vi står i en pandemi som riskerar att vidga klyftorna mellan människor i ännu högre takt? Det är nu vi ska sträcka på oss och inspireras av vår historia. Nu måste vi kroka arm och jobba tillsammans inom hela folkbildningen.

Vi ska inte konkurrera med varandra utan vi måste hålla ögonen på det viktigaste – att vara en positiv samhällskraft som möter kriser och samhällsutmaningar tillsammans."

Sofia Walan på studieförbundet Bilda i en gästblogg hos Folkbildningsrådet FOLKHÖGSKOLAN

Kristdemokraternas Jakob Forssmed vill ha en civilsamhällesakut till stöd för ideella organisationer och kritiserar SD för att partiet vill dra in bidragen till de organisationer som jobbar för de mest utsatta eftersom de inte frågar om de är papperslösa eller inte.

”I de ändringsbudgetar vi hit­ tills debatterat fram till i dag har civilsamhället i stort sett varit bortglömt, negligerat, inte fun­ nits där. Det räcker inte med tack, utan det krävs också kon­ kreta stöd. Därför är jag glad att det i dag finns ett förslag om 100 miljoner ytterligare från reger­ ingen till civilsamhället.

Vi kristdemokrater anser att det behövs mer. Vi har drivit krav om en civilsamhällesakut för att civilsamhällets organi­ sationer vars intäkter viker ska kunna få ett mer kraftfullt stöd.

Vi anser också att även de orga­ nisationer som jobbar humanitärt och socialt med de ökade beho­ ven under pandemin ska kunna få ett större stöd.

Nu föreslår regeringen 50 miljoner. Det är bra. Mer krävs.

Det ska gå just till dem som job­ bar med humanitära och sociala hjälpbehov.

Då är det förstås svårt att inte notera föregående talare Vittnesmålen om den kinesiska regeringens övergrepp mot etniska uigurer och andra i huvudsak muslimska minoriteter i Kina är skakande skriver Amnesty och kräver att Kina stänger "omskolningslägren". En miljon människor har separerats från sina familjer och är inlåsta i lägren.

från Sverigedemokraterna, som kräver att de pengarna dras in – att Stadsmissionen, Göteborgs Räddningsmission, Hela Männis­ kan och de andra organisationer som jobbar mot de mest utsatta i samhället inte ska ha en krona eftersom de inte frågar människor som kommer till deras hjälpverk­ samhet om de är papperslösa eller inte. Det är värt att notera. Jag tycker att det är ynkedom.

Herr talman! Vi behöver göra mer för civilsamhället, inte min­ dre. Vi behöver se till att rikta större insatser till dem för att de ska klara sig genom krisen och för att de ska klara sitt viktiga upp­ drag att fortsätta, med den enorma uthållighet som de nu visar, att hjälpa människor som finns i en utsatt situation oavsett varför man har hamnat i den. Det är bra att det nu kommer stöd, men det kommer också att krävas mer framöver.

Det är jag helt övertygad om.”

Riksdagens protokoll 3 juni 2020

24-åriga Yiliyasijiang Reheman är uigur från Kina och studerade i Egypten när han greps av egyptiska myndigheter tillsammans med 200 andra uigurer. Det finns uppgifter om att han förts till Xinjiang i Kina där han tros sitta i fängelse eller i "omskolningsläger".

4 2020 9

NYHETER

I juni beslöt ombuden på Folkhög­ skollärarnas förbundsmöte att upplösa den 118-åriga organisationen och bilda en rikstäckande samråds­avdelning inom Lärarförbundet med namnet ”Lärarförbundet folkhögskola”. text och foto: staffan myrbäck

Folkhögskollärarnas förbunds­ möte blev historiskt på två sätt.

Dels genom beslutet att lägga ned förbundet och bilda en samråds­ avdelning inom Lärarförbundet, dels då coronapandemin innebar att man genomförde förbunds­ mötet digitalt.

En övertygande majoritet rös­ tade för att lägga ned förbundet, 54 ombud röstade för och elva ombud ville ha kvar förbundet i nuvarande form. För att lägga ned förbundet krävdes två tredjedels majoritet, minst 44 röster av 65.

Alla ombud satt hemma eller på

sin arbetsplats framför sina dato­ rer. På skärmen kunde man se pre­ sidiet som satt i Lärarförbundets lokaler i Malmö. Bara presidiet och en talare i taget kunde höras.

På nedre delen av skärmen kunde man se några av de senaste talarna framför sina datorer.

Med inbjudna gäster var ett åttiotal personer uppkopplade.

Visst förekom en del tekniska problem, å andra sidan är det sådant som även brukar hända vid fysiska möten. Omröstningar gick smidigare än vid fysiska mötet och var snabbt avklarade.

10 F O L K H Ö G S K O L A N

4 2020

Illustration: istock

En ny organisation för folkhögskollärarna

På förbundsmötet valdes Tomas Rosengren, 47 år, till avdelnings­ ordförande i samrådsavdel­ ningen, efter sju år som vice ord­ förande i förbundsstyrelsen. Han är vald på två år och ersatte Ingela Zetterberg, som också blev his­ torisk då hon är det 118-åriga för­ bundets sista ordförande Tomas Rosengren är lärare på Strömbäcks folkhögskola utan­ för Umeå, där han har undervisat i allmän kurs sedan 2005. Han är föreståndare för den polisförbe­ redande kursen på skolan.

När samarbetet inleddes 2010 hade han varit avvaktande till samarbetet. Men åren i förbunds­ styrelsen har övertygat honom om att samarbetet varit bra för folkhögskollärarna. Och han tycker att upplösningen av för­ bundet låter mer dramatisk än vad det är.

– Jag har ju sett att det fung­ erar väldigt bra och att det var ett bra avtal vi skrev med Lärarför­ bundet. Vi är ju ändå dubbelan­ slutna, så det är inget stort steg.

Vi tar organisationen som sådan och lyfter in den i Lärarförbundet och kallar det samrådsavdelning.

Tekniskt sett är det inte någon stor organisationsförändring.

Beslutet innebär att de fackliga lokalavdelningarna på folkhög­ skolorna döps om till "klubbar" och att distriktsindelningen för­ svinner. En viktig fråga för många medlemmar har annars varit vad som händer med distrikten, efter­ som de har varit en viktig kontakt­ yta mellan skolor, särskilt i gles­ bygd. En lösning som diskuteras är att skapa regionala råd.

Tomas Rosengren ser flera vin­ ster med den nya organisationen.

När samarbetet med Lärarför­ bundet inleddes för tio år sedan upptäckte man snart såväl admi­ nistrativa, organisatoriska och ekonomiska hinder och problem.

Eftersom Folkhögskollärarna var en egen organisation sågs man som inte som en naturlig del FOLKHÖGSKOLAN

i Lärarförbundet. Man har ofta fått påminna om sin existens.

Medlemmarna var också osäkra på vem de skulle kontakta i de två organisationerna.

Förbundet har inte heller haft tillgång till sitt eget medlems­ register, på grund av dataskydds­ förordningen gdpr, som gäller i hela eu. Samarbetet innebar näm­ ligen att Lärarförbundet, som ju tog in medlemsavgifterna, juri­ diskt ägde registret. En konse­ kvens blev att man t. ex. inte vis­ ste hur många medlemmar man hade, eller ens om man hade med­ lemmar på en enskild skola.

Eftersom Folkhögskollärarna var en egen organisation måste man också, enligt skattereglerna, betala moms för alla tjänster i Lärarförbundet, vilket blev en extra ekonomisk börda.

Alla dessa hinder försvinner nu när man tar klivet in och blir en naturlig del i Lärarförbundet.

– Vi hade vårt första styrelse­ möte i början av augusti och vår första åtgärd är att kartlägga kon­ taktpersoner och ombud på varje folkhögskola i landet. Nu när vi är en del av Lärarförbundet har vi tillgång till medlemsregistret och ser svart på vitt var vi har med­ lemmar – och att vi har medlem­ mar på alla skolor, säger Tomas Rosengren.

År 2016 genomförde Folkhögskollärarna sitt sista fysiska ordinarie ombudsmöte på Gotlands folkhögskola (bilden), då man bytte namn till Förbundet Folkhögskollärarna.

Vid årets digitala förbundsmöte upplöstes förbundet och ombildades till en nationell avdelning inom lärarförbundet och heter numer Lärarförbundet Folkhögskola

Men det viktigaste skälet till beslutet är att man anser att en stor facklig organisation som Lärarförbundet också stärker Folkhögskollärarna, fackligt, politiskt och som intresseorga­ nisation för folkhögskolan. Det senaste året har ytterligare ett argument växt fram: Lärarför­ bundet och Lärarnas Riksför­ bund har börjat närma sig varan­ dra och talar om en gemensam organisation i framtiden. Då kom­ mer alla lärare tillhöra en organi­ sation och då anser man inte att folkhögskollärarna som enda lär­ argrupp kan stå utanför.

Under hösten avvecklas den gamla organisationen samti­ digt som den nya samrådsavdel­ ningen kommer på plats. För­ utom Tomas Rosengren består avdelningsstyrelsen av åtta leda­ möter, sju kvinnor och en man.

Man har redan haft två möten sedan förbundsmötet i juni.

En skillnad mot tidigare har redan blivit tydlig: alla ledamöter i styrelsen har en nedsättning av sin tjänst med 15 procent, vilket man inte hade då man var eget förbund.

– Det innebär att varje sty­ relseledamot har avsatt tid varje vecka att arbeta med styrelse­ frågor. Det är en viktig skill­

4 2020 11

NYHETER

Besluten i korthet

» Vi tar organisationen som sådan och lyfter in den i Lärarförbundet« foto: Privat

nad mot förut. En annan viktig skillnad är att jag som ordförande inte jobbar heltid utan att vi för­ söker sprida det löpande arbetet på hela styrelsen. Det skapar ett större engagemang. Som styrelse­ ledamot går man inte bara på möten utan har också uppgifter att jobba med mellan mötena, säger Tomas Rosengren.

Tidigare har ordförande i förbundet varit heltidsanställd.

Hur blir det nu?

– Jag som ordförande är inte anställd av Lärarförbundet utan jag har nedsatt tjänst för mitt uppdrag. Vi har talat om en ned­ sättning i tjänsten med 60 till 80 procent. Just nu har jag en ned­ sättning med 60 procent, som vi senare ska utvärdera.

Det innebär att han inte kom­ mer sitta i Stockholm utan fort­ sätter ha sin arbetsplats på Ström­ bäcks folkhögskola.

När förbundet för tio år sedan ingick samarbetet med Lärar­ förbundet förde man med sig ett fondkapital på 5 miljoner. Vad händer med det?

– I samband med att förbun­ det upplöses går tillgångarna upp i Lärarförbundet men vi har ett särskilt avtal där vi säkrat verk­ samhet som vi tidigare betalade med våra fonder. Det ska Lärar­ förbundet stå för i fortsättningen: kurser för nyanställda, utbild­ ningsveckan i mars och forsk­ ningsstipendiet.

Hur blir det med tidningen Folkhögskolan? Enligt tidigare avtal ägs den av Lärarförbundet – Det blir ingen skillnad. Tid­ ningen har överhuvudtaget inte diskuterats utan fortsätter rulla på som vanligt. Där finns sedan tidigare ett avtal med Lärarför­ bundet. Den fortsätter vara vår

• Förbundet läggs ned som eget förbund och ombildas till en rikstäckande samrådsavdelning med namnet Lärarförbundet Folkhögskola.

• Istället för ombudsmöte vart fjärde år har man årsmöte varje år dit alla medlemmar kallas och väljer avdelningsstyrelse.

• Samrådsavdelningen har direkt förhandlingsmandat gentemot regionfolkhög­ skolorna.

• Distrikten med dess distriktsstyrelser försvinner, istället kan man skapa regionala nätverk.

• Lokalavdelningen på varje folkhögskola kallas klubb.

– Vi har ett viktigt mandat från våra medlemmar att driva folkhögskolefrågorna, säger Tomas Rosengren, ordförande i den nybildade avdelningen Lärarförbundet Folkhögskola. yrkestidning.

Andelen personal på folkhög­ skola har ökat med mer än 30 procent på två år. Idag finns över 4 000 lärare medan antalet med­ lemmar i förbundet är 2 500. Hur ska ni få fler att bli medlemmar?

– Det handlar om att vi måste ha ett aktivt rekryteringsarbete i varje klubb på skolorna. Det är något vi kommer trycka på i höst när det kommer nya lärare till skolan.

Som samrådsavdelning får sty­ relsen ett större fackligt ansvar, tex. mandat att direkt förhandla med regionfolkhögskolorna, en rätt man inte haft tidigare.

Vilket är förbundsmötets vik­ tigaste beslut, utöver att bilda samrådsavdelning?

– Vi har ett viktigt mandat från våra medlemmar att just driva folkhögskolefrågorna, profession­ frågorna. Det tycker jag sken ige­ nom under hela förbundsmötet.

Det är särskilt viktigt nu när vi får ett större fackligt ansvar, att det är vi folkhögskollärare som kan folkhögskolan.

• Avdelningsstyrelsen har förhandlings­ rätt och kan delegera den till klubbar och ombud på skolorna.

• En ombudsman kommer vara knuten till Samrådsavdelningen och förhandlar om nationella kollektivavtal.

• Ordförande har nedsättning i sin tjänst med 60 till 80 procent.

• Ledamöter i avdelningsstyrelsen har nedsättning av tjänsten med 15 procent.

Den nyvalda avdelningsstyrelsen Ingela Börjesson Västerbergs folkhögskola, Gävle Sara Silfverskiöld Bromma folkhögskola, Stockholm Anita Runesdotter Marieborgs folkhögskola, Norrköping Annika Blom Medlefors folkhögskola, Skellefteå Rafah Khoudary S:ta Birgittas folkhögskola, Södertälje Helle Dahl Wendelsbergs folkhögskola, Mölnlycke Lisa Nisse Glokala folkhögskolan, Skåne Erik Sellgren Högalids folkhögskola, Kalmar

12 F O L K H Ö G S K O L A N

4 2020

KRÖNIKA

Det äkta och det sanna

F

rågan om sanning har aktualise­ rats på ett nytt sätt genom den förnekelse av sanning som kom­ mer till uttryck i samtida politiskt liv. Ord som ”postsanning”, ”fak­ taresistens” och ”falska nyheter” diskuteras i en flod av böcker och artiklar om det sannas inne­ börder. Lever vi i en ”postsan­ ningens” tillstånd, eller är det gamla sanningar som förnekas och nya som kommer till? Själv har jag kommit att se orden ”sanning” och ”äkthet” snart sagt överallt och vill komma underfund med hur vi kan använda den strävan efter sanning som görs i vetenskap, filosofi, konst och litteratur i dagens svåra situation. Bristen på sanning i politiken är främst analyserad av Hannah Arendt. I en analys av Watergateaffären gör hon en intressant iakttagelse, nämligen att det hela börjar med självbedrägeri, för att sedan bli till ett bedrägeri fullt ut. Särskilt i skön­ litteraturen kan vi finna en vidare diskussion om sanning och äkthet, som utformas till en kritik av övertron på fakta, dokumenterad sanning och förne­ kandet av fantasins sanningar.

I den nyöversatta romanen Hårda tider (1854) av Charles Dickens, en av hans mest radikala, häcklar han de auktoritära ”faktanissar” som vill förbjuda fantasin i skolorna, samtidigt som de rika och tal­ föra lever på i sina livslögner. Senare, när Robert Musil skriver om högreståndslivet i Wien 1913 visar han aningslösheten hos det högre skiktet. Ingen anar vad som håller på att ske, man är mitt uppe i firandet av Kejsaren och har för avsikt att genom­ föra en nationell manifestation. Efter den första katastrofen håller Musil ett föredrag 1937 om dum­ heten, den dumhet som förkrymper människors utrymme för nya möjligheter, möjlighetssinnet, och det ”verklighetssinne” som ersatts med lögnen, lju­ gandet. Det var nazismen han avsåg och det förstod alla som lyssnade. Musil menade att det finns en sanning för vetenskapen och en för hur vi lever våra liv. Litteraturens uppgift är att förena dessa.

Torgny Lindgren presenterar i Pölsan (2002) en berättelse om sanning genom den läckra maträtten pölsa, särskilt vanlig och omtyckt i Västerbotten där historien utspelar sig. En före detta krigsför­ brytare kommer 1947 till byn Avabäck för att han har hört talas om och blivit intresserad av pölsan.

Detta berättas av en filosofiskt lagd man som bor FOLKHÖGSKOLAN

i närheten och som skriver notiser för lokaltid­ ningen. Notisförfattaren får en dag, mitt under sitt skrivande, ett brev från chefredaktören som menar att detta är ett uttryck för dennes egen fantasi. God journalistik ska med stort allvar söka sanningen och inte vara uppdiktad, fabulerad. Notisskriva­ ren menar i ett oskrivet svar att människor inte kan förfoga över sanningen som en ägodel. Vi kan inte heller ställa fantasin mot verkligheten som om dessa vore oförenliga. Kort sagt, är en dokumentär beskrivning av livet i Västerbotten sannare än en fiktiv, fantasifull beskrivning? Lindgren och hans alter ego insåg mycket väl att det behövs kunskap om det man skriver.

Ett annat sätt att närma sig frågan om äkthet görs i Lärarinnans sång (2018) av Vigdis Hjort. Här skildras hur en lärare på konsthögskolan blir tillfrågad av en elev som vill göra ett dokumentärt elev­ arbete. Eleven följer henne sedan i arbe­ tet och på fritiden med en videokamera och väcker stor upp­ märksamhet på sko­ lan. När lärarinnan kommer till skolan på morgonen filmas hennes ankomst, men filmaren är inte nöjd utan ber henne att få ta om entrén. Hon gick inte som hon brukar gå. Det ska ju vara en dokumentär.

Lärarinnan får genom filmen syn på sig själv på ett nytt sätt och hamnar i en både personlig och profes­ sionell kris.

Det har föreslagits att göra vetenskapens strä­ van efter sanning, vetenskaplig metod och teori, till ett folkbildningsprojekt, som ett sätt att öka förståelsen för vetenskapligt arbete. Jag tror det är en utmärkt idé, men den bör kompletteras med en vidare förståelse av sanning och äkthet som innefat­ tar litteraturen som jag givit exempel på här, men även konsten, musiken och politiken.

Bernt Gustavsson

Bernt Gustavsson är idéhistoriker, professor i pedagogik och författare till flera böcker om folk­ bildning och kunskapsfilosofi.

4 2020 13

»Livet här har ju fortgått som vanligt, förutom några ändringar«

Frida Nilsson, deltagare

– Visst kan man måla hemma men det går inte att ha samma kontakt med lärarna, säger Frida Nilsson som i våras gick sitt första år på konst- och designlinjen.

14 F O L K H Ö G S K O L A N

4 2020

» Vi levde som i en bubbla« Här fick alla stanna När alla andra folkhögskolor gick över till distansunder­­ visning valde Liljeholmens folkhögskola i östgötska Rimforsa en annan väg under coronavåren 2020.

Där fortsatte undervisningen som vanligt. Nästan. text: martin röshammar foto: crelle ekstrand

A

vslutningen är några dagar bort och rek­ torn, Daniel Bjurhamn, har förberett skyltar med texter som Konst, Musik, Allmän och Bibel på så att deltagarna vet var de ska stå för att kunna hålla den soci­ ala distansen även på terminens sista dag.

Han konstaterar att livet på skolan trots allt har varit förhållandevis normal efter den dramatiska tisdagen i mitten av mars. På en presskonferens i Stockholm med­ delade regeringen att de rekommenderade gymnasiesko­ lor, högskolor och universitet att bedriva distansunder­ visning. Folkbildningsrådet gick ut med samma budskap till folkhögskolorna. De flesta av landets folkhögskolor följde rekommendationen men Daniel Bjurhamn hop­ pades att skolan i Rimforsa ändå skulle kunna bedriva stora delar av sin undervisning på plats.

– Min tanke var att ringa Folkhälsomyndigheten för att beskriva hur det funkar på en internatskola på lan­ det där de flesta deltagarna bor på skolan, eller i alla fall inte åker långt för att ta sig till skolan varje dag. Deras spontana reaktion var att det inte fanns någon anledning för oss att stänga, det var ju inte skolor som vår de ville åt med sin rekommendation, säger Daniel Bjurhamn.

Filialen i Linköping däremot, knappt fyra mil från

Liljeholmens Folkhögskola

Rimforsa, fick lägga om sin verksamhet. De 30 del­ tagarna har haft sin undervisning på distans och även de studerande på allmän kurs i Rimforsa har fått förändra sina rutiner under våren. En del har suttit hemma då de exempelvis haft föräldrar i riskzonen.

– Vi visste att risken fanns att vi skulle vara tvungna att stänga även här. Vi fick ta dag för dag, vecka för vecka. Nya riktlinjer skulle kunna för­ ändra allt, förklarar Daniel Bjurhamn.

Liljeholmens folkhögskola anordnar även en pensionärskurs (Lustfyllt lärande – en dagledigkurs) men också deras vår har sett annorlunda ut. Delta­ garna i deltidskursen som innehåller mycket natur­ kunskap, lite kultur, lite rörelse, de vill inte köra på distans, konstaterar rektorn. Men de har läst och dis­ kuterat böcker på nätet och har träffats några gånger utomhus med då har inte alla kunnat vara med. Även om oron för att allt skulle kastas över ända fanns i bakhuvudet på Daniel Bjurhamn och perso­ nalen så tuffade verksamheten på. Särskilt efter den stora utmaningen, påskhelgen i mitten av april.

– Normalt sett åker de flesta som har ett hem att ta sig till hem över påsken. Vi har en del ensamkom­ mande också men vad skulle hända om våra delta­

15

gare spreds ut över landet och sen kom tillbaka, und­ rar Daniel Bjurhamn utan att förvänta sig ett svar.

Skulle skolan kunna fortsätta hävda att deras verksamhet fungerade som i en ”bubbla” utan sär­ skilt mycket kontakt med omvärlden? Nej, den skulle nog spricka. Istället ordnades flera aktivi­ teter varje dag, grejer som skulle få deltagarna att stanna kvar. Det var utflykter, löpargrupper, tomatplantering och måleri men också en enkel påskfest där alla skulle ha med sin egen mat plus att rektorn köpte ett gäng glassbyttor. Satsningen gjorde att 75 procent av deltagarna inte lämnade skolan över påsken.

– Då kände jag att vi skulle fortsätta, att det skulle gå. Det handlade ju om att göra en samhälls­ insats, om att stanna kvar där man var, konstaterar Daniel Bjurhamn.

M

en visst fanns det tvivel i början, vad hän­ der när media skriver att Liljeholmens folkhögskola har öppet? Skulle drevet vara ett faktum? Skulle det pratas om folkhögsko­ lan som inte följer de nationella direktiven?

– Ja, vad säger man då, när frågorna kommer från lärare, deltagare och föräldrar? ”Det är ju mig ni får hänga sen, det är jag som får sluta”, säger Daniel Bjurhamn mer än två månader efter att beslutet togs.

Vem det var han talade med på Folkhälsomyn­ digheten vet han inte.

– Det borde jag förstås ha tagit reda på men jag blev så glad att jag inte tänkte på det. Det är kan­ ske bra för den personen också. I efterhand är det kanske inte någonting man vill skylta med. Men jag 16

Daniel Bjurhamn inför samma anpassningar i skolan i höst som under våren: flera matlag, enkelrum vid symtom och inga stora grupper. tror inte att det har spridits någon smitta här, för­ klarar Daniel Bjurhamn.

Så fort en deltagare kände minsta symtom skulle den höra av sig till skolledningen och fick då flytta från det vanliga boendet till vandrarhemmet där alla har egen toalett. Sammanlagt flyttade åtta deltagare ut och fick matlådor som ställdes utanför dörren.

– Allt tyder på att vi har hållit smittan stången men nog undrade jag om jag hade tagit rätt beslut, särskilt de första två-tre veckorna, säger Daniel Bjurhamn.

Han tystnar innan han tar sats igen. Han poäng­ terar att det verkligen är en sanning med modifika­ tion att skolan varit öppen som vanligt. De korta kurserna som är fokuserade på samtalskonst, bemö­ tande och psykosocial miljö har ställts in, alla läger under våren och sommaren har bokats av, distans­ utbildningarna har inte kunnat vara på skolan alls.

Liljeholmens folkhögskolan tappar 1,7 miljoner kro­ nor bara på dessa förändringar.

– Såklart gräver det ett djupt hål i vår ekonomi.

Vi är en egen förening med lån och skulder. Vi har ingen huvudman som skjuter till några pengar.

Men, och det är viktigt, om vi hade kört all under­ visning på distans hade ingen köpt någon mat här och många hade flyttat härifrån och sagt upp sina hyresavtal, tror Daniel Bjurhamn.

Han är väldigt nöjd med antalet ansökningar inför läsåret 20–21. Särskilt bra ser det ut när det

»Nog undrade jag om jag hade tagit rätt beslut« Daniel Bjurhamn, rektor

– Allt tyder på att vi har hållit smittan stången, säger Daniel Bjurhamn.

FOLKHÖGSKOLAN

4 2020 17

– Om studion stängts hade jag gått under. Jag vet inte vad jag hade gjort då, säger Albin Larm, som i våras gick sitt andra och sista år på musiklinjen.

»Jag är bara glad över att jag har fått vara kvar här«

Albin Larm, deltagare

kommer till de långa kurserna, inte minst konstoch designskolan. Men en viss oro finns där och lurar. Vad händer om coronaviruset fortsätter att påverka verksamheten?

D

agen efter mitt besök på skolan kommer beskedet från utbildningsminister Anna Ekström. Det är fritt fram för gymnasie­ skolor, högskolor och universitet och därmed även för folkhögskolor att öppna. Men som så ofta de senaste månaderna kompletteras beskedet med ett konstaterande att det gäller om smittspridningen inte tar fart igen.

På en storsamling ytterligare några dagar senare kommer Daniel Bjurhamn och personalen fram till att de ska starta höstterminen på plats men med

samma anpassningar som under våren: flera matlag, enkelrum vid symtom, inga stora grupper och åter­ kommande uppmaningar om att tvätta händerna.

– På något sätt måste vi starta. Det är nästan döden för skolan annars – om vi så måste fasa in deltagarna under flera veckor, säger Daniel Bjur­ hamn.

I

den stora matsalen har personalen gemensam morgonfika. Nedanför uteserveringen lig­ ger sjön Åsunden men kökschefen Åsa Banck blickar ut över borden där deltagarna suttit på var­ annan stol sedan den där dagen i mars.

– De första dagarna stod jag vid dörren och sa: ”Tvätta händerna! Tvätta händerna! Tvätta hän­ derna!”. Nu tvättar alla händerna innan de går in i matsalen och istället för en samlad lunchtid är lun­ chen uppdelad på tre tider. Det har funkat jättebra.

Alla har hjälpts åt. Det har varit som en gemensam uppgift vi alla ska lösa, säger Åsa Banck.

Om inte personalen hade stått bakom planerna att fortsätta med undervisningen på plats, så hade Daniel Bjurhamn inte vågat driva den processen.

– Det hade varit mycket lättare att säga att vi stänger, som alla andra skolor gör. Ingen skulle ha kritiserat oss för det. Vi skulle ha fått en massa pro­ blem men vi hade inte fått någon kritik från offent­ ligt håll eftersom vi hade följt riktlinjerna. Det är klart man ska följa rekommendationerna men att våga tänka lite mer själv och gå mot strömmen krä­ ver kanske lite mod, säger Daniel Bjurhamn.

Lite kritik har han trots allt fått. Bland annat från upprörda föräldrar som har ringt och mailat.

Några rektorskollegor har också hört av sig för att kolla hur det går och hur de jobbar på Liljeholmens folkhögskola.

– När jag har pratat med dem och andra har jag hänvisat till den rekommendation vi fick, förklarar Daniel Bjurhamn.

P

å uteplatsen sitter Frida Nilsson som har ett par dagar kvar av sitt första år på konst- och design och hon beskriver vardagen under vårterminen som surrealistisk. Pandemin har fun­ nits där, hon bor på landet i närheten av skolan men utbildningen har skapat ett andrum.

– Ja, arbetet och livet här har ju fortgått som van­ ligt förutom några ändringar. Alla sköter sig, tvät­ tar händerna, håller avstånd. Jag har aldrig varit rädd för att det har varit fel beslut. Visst kan man måla hemma men det går inte att ha samma kontakt med lärarna, inte samma diskussioner, så jag är glad över att det blev som det blev, säger Frida Nilsson.

Någon resa till Köpenhamn blev det inte men istället blev det en utflykt till Omberg med över­ nattning på vandrarhem.

18 F O L K H Ö G S K O L A N

4 2020

– Vi har inte kunnat ha någon vernissage och inte heller kom det mycket folk till utställningen på stadsbiblioteket i Linköping. Det är trist förstås, att vi inte har fått visa upp det vi har gjort, men det är som det är, konstaterar Frida Nilsson och säger till Albin Larm, som sitter bredvid, att det har ju påver­ kat er också, vi har inte fått se era konserter.

Albin går sitt andra och sista år på musiklinjen och han konstaterar att visst är det tråkigt att bara få spela inför en kamera, men han är tacksam över att de fått vara kvar på skolan.

– Om studion stängts hade jag gått under. Jag vet inte vad jag hade gjort då. Nu har man kunnat för­ driva tiden där, säger Albin Larm.

– Det känns otroligt lyxigt att det här hände när hela ens liv är här, när alla mina vänner är här. Man har fått vara lite mer försiktig, inte kunnat fika på Bagarboden men å andra sidan har vi varit där och hämtat fika för att stödja den lokala verksamhe­ ten, säger Elina Sandström som går sitt första år på musiklinjen.

Albin som är från Sala i Västmanland har kom­ pisar som pluggar på Mälardalens högskola i Väs­ terås. De har tyckt att det är ”jättemärkligt” att Albin och hans kompisar har bott så nära varandra på internatet och att det inte har gjorts något åt det.

– Äh. Jag pratade med dem i telefon: ”Ni är bara avundsjuka” och så lade jag på. Men egentligen är jag inte så insatt i varför olika beslut har tagits. Jag är bara glad över att jag har fått vara kvar här. Jag ser min lektionssal från mitt sovrumsfönster. Men det är klart, kommer smittan hit blir ju alla sjuka, erkänner Albin Larm.

– Men vi är isolerade här. Det är ju därför det har fungerat. Hade utbildningen varit i en stad hade vi inte kunnat vara här på samma sätt, säger Frida Nilsson.

andra lärare har blivit sjuka har vi fått täcka upp för varandra. Så det har blivit att hoppa in i alla möjliga ämnen, säger Maja-Lena Staaf och fortsätter: – Sen har vi några som har pluggat hemma. För några få har det gått bra, bättre än det gjorde för dem när de var här. Men för flera har det inte gått bra. Jag har känt stress över att ringa och kolla hur det går och känner att jag inte riktigt räcker till för dem.

Trots det menar hon att det överlag har gått bra.

Hon är glad över att hon inte har behövt bedriva någon distansundervisning.

– De som har varit här har uppskattat skolan mer än de gjorde innan. De är glada över att det faktiskt finns en skola att gå till, säger Maja-Lena Staaf.

»Det känns otroligt lyxigt att det här hände när hela ens liv är här «

Elina Sandström, deltagare

– Man har fått vara lite mer försiktig och inte kunnat fika som vanligt, säger Elina Sandström som studerar på musiklinjen.

A

llmän klass har klassråd och läraren MajaLena Staaf nickar mot mig och fotografen när hon säger till klassen att: ”Vi på Lilje­ holmens folkhögskola är faktiskt väldigt ovanliga som har fortsatt att ha undervisning i klassrummet under corona. Vi tänker kanske inte på att det är något speciellt, men det tänker andra på”.

Senare på eftermiddagen ska det bli volleyboll för alla som vill. Annars får man titta på, förklarar Maja-Lena Staaf.

Hennes kollega Tove Askling gör sin sista dag på skolan och tackar för sig. Hon konstaterar att det har varit ”så himla fint att följa er och se er utvecklas”.

Det pratas om inlämning av böcker och dato­ rer, om att städa ur skåpen och instruktioner inför avslutningsdagen och morgondagens klasskalas.

– Jag tycker inte att det var fel beslut att ha öppet. Det har funkat bra. Men det är klart, om FOLKHÖGSKOLAN

4 2020 19

20

ildning B kan rädda världen Sverker Sörlin:

Pandemin har öppnat ett fönster till samhälls­f örändring där folkhögskolan kan spela en viktig roll. Kollektiv och etisk bildning kan rädda världen. Den hoppfulla tanken lanserar idéhistorikern Sverker Sörlin, själv en gång deltagare på folkhögskola. text karin södergren foto lasse burell

V

ad är relevant kunskap i dag?

Att veta vilka Tegnér eller Stagne­ lius var? Att känna till hur invand­ ring på sikt påverkar ett lands ekonomi? Eller hur klimatet påver­ kas av köttindustrin?

De senaste åren har författaren och idéhis­ torikern Sverker Sörlin, till vardags professor i miljöhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan, funderat mycket över begreppet bildning. Det resulterade i boken Till bildningens försvar med undertiteln Den svåra konsten att veta tillsammans som kom ut förra året. I den föreslår han ett utvid­ gat bildningsbegrepp, en tolkning av vad bildning är, eller borde vara, som han tycker stämmer över­ ens med den tid vi lever i.

– Den traditionella bildningsförståelsen har fokuserat för mycket på att man har en kanoniserad uppsättning kunskaper. Problemet är att listan blir oändlig eftersom vi hela tiden vill lägga till saker och till slut landar i en kompromiss som närmast påminner om grundskolans läroplan.

Det är en solig högsommardag och Sverker Sörlin är just hemkommen från en resa i Norrland, till upp­ växtens Åsele, en liten ort i Västerbottens inland.

Där har han fjällvandrat och hälsat på sina ”uråld­ riga” föräldrar. Nu går han runt i sin spatiösa våning på Östermalm i Stockholm klädd i rutig tröja, blå kortbyxor och bruna herrskor. Pratsam och inspi­ rerad poserar han glatt för fotografen framför Mår­ backapelargoner och välfyllda bokhyllor.

– Jag har hemskt svårt för att slänga böcker, säger han med ett urskuldande fniss och rycker på måfå ut en tung volym av Stig Ramel. Jag tror att jag har uppåt tio tusen vid det här laget. En poesi­ hylla finns i köket också, skönlitteraturen har jag i ett eget rum och så en del på vinden.

Böcker i all ära, men det räcker inte att som indi­ vid ha läst mycket för att vara bildad, menar Sver­ ker Sörlin. För att bildning ska uppstå krävs för­ utom kunskaper i form av innehåll och fakta också värderingar och omdöme, det vill säga etiska och moraliska ställningstaganden. Innehållet i de erfor­

»En kris kan och bör föra samhället i en helt ny riktning«

SVERKER SÖRLIN Ålder: 64 år Bor: Östermalm i Stockholm Familj: Döttrarna Lydia, 20 år, och Julia, 28 år, särbon Nina Wormbs.

Nuvarande arbete: Professor i miljöhistoria vid Kungliga Tekniska högskolan (sedan 2007) Ledamot av Klimatpolitiska rådet.

Ordförande i Folkuniversitetet.

derliga kunskaperna kan inte heller vara detsamma för olika individer, i olika miljö och vid olika tid­ punkter. Adjöss med allt vad kanon heter alltså.

– Det är inget fel på klassisk bildning, tvärtom är det kolossalt viktigt att känna till en del av det väs­ terländska bildningsarvet om man lever i den här delen av världen. Men det finns en enormt växande kunskapsmassa som blir omöjlig att ta till sig. Då borde bildningens uppgift snarare bli att lära männ­ iskor navigera i vår komplexa tillvaro.

Men stopp där! På sitt typiska vis vrider Sverker Sörlin på resonemanget precis när man tror sig ha förstått vad han menar. För det räcker inte heller att vara nyfiken och kritiskt tänkande i största all­

22 F O L K H Ö G S K O L A N

4 2020

mänhet, påpekar han. Ett sökande förhållningssätt behöver, för att kunna växa till värderingar och vet­ tiga ställningstaganden, bottna i just kunskaper.

– Innehållet i kunskapen kan skifta, men det måste finnas en högre mening med att kunna saker.

Bildningen vetter traditionellt mot den enskilda människan och sågs länge som en väg till männis­ kans frigörelse. Jag vill inte ta bort det, men det måste till något mer.

Enligt Sverker Sörlin behöver vetandet och värde­ ringarna spridas till riktigt många eller kanske näs­ tan alla – bli kollektiva – för att det ska bli bildning på riktigt. Först då blir bildningen också gynnsam FOLKHÖGSKOLAN

”Pandemin är folkbildande, plötsligt har alla fått del i hur kun­ skap skapas och löpande omprövas”

för samhällsutvecklingen, vilket är målet.

– Vi står inför gigantiska utmaningar och förstår allt mer hur vi har ställt till det här på jorden. Då kan vi inte nöja oss med att bildning är till för den enskilda människans frigörelse. Vi måste hitta helt nya sätt att tänka och organisera vårt samhälle och det måste vi göra tillsammans.

Bildning i denna vidgade tappning är livsnödvän­ dig, anser Sverker Sörlin. Det handlar om klimatkri­ sen, högerpopulismen som breder ut sig och nu även pandemin. Hans tanke är att om tillräckligt många får kunskap och förståelse för vad som behöver göras kommer det så småningom också att fattas bättre beslut, beslut som kommer att föra samhället i rikt­

4 2020 23

ning bort från de framtidshot som mullrar allt högre.

Riktigt hur de önskvärda värderingarna och ställningstagandena ska uppstå och spridas har Sverker Sörlin inget tydligt svar på.

– Boken är skriven utifrån en känsla av rekyl, att det går åt fel håll i rasande fart och att något måste göras. Och vi vet att värderingar kan förändras med rationell kunskap.

Han lägger till att det förstås också krävs bra för­ utsättningar för att kunskaperna ska fördjupas. Det kan handla om samtal, känslor, möten mellan männ­ iskor och en kreativ och trygg miljö.

Och det är här folkhögskolan och folkbildningen kommer in i bilden.

–På en folkhögskola byggs kunskapen upp sam­ tidigt som man skapar tillfällen för de element som

”Att kunskapen på folkhögskolan är en del av vardags­ livet lockar mig”

» Misslyckandet för skolan blev en tillgång för mig«

väcker empati, medkänsla och nyfikenhet. Bland­ ningen av folk, den omhändertagande och repara­ tiva funktionen, samtalen och den avgränsade mil­ jön, allt detta gör att människor snabbt kan gå från en position till en annan.

Han talar av egen erfarenhet, om än lite föråldrad.

Som relativt nybakad student lockades västerbot­ tenssonen till Skåne och den resande kursen på Tomelilla folkhögskola (numera Österlen). Som för så många andra unga på 70-talet hägrade långresor till fjärran kontinenter. Tiden på skolan beskrivs farsar­ tat i boken som ändlösa diskussioner, komplicerade gruppövningar och förstoppande livsföring. Men också som möten med lärare som kunde konsten att stanna upp, lyssna och begrunda.

Trots att resan till Afrika blev en flopp – läraren fick kärleksbekymmer och åkte hem, deltagarna skingrades och Sverker Sörlin genomförde fältstu­ dierna på landsbygden helt på egen hand – betecknar han året som ett av hans mer betydelsefulla. Han lärde sig massor och fick en del nya värderingar på köpet.

– Misslyckandet för skolan blev en tillgång för mig. Att ha gjort det där ensam blev den verkliga erfarenheten.

24 F O L K H Ö G S K O L A N

4 2020

» Jag tror på en pedagogik där kunskapen blir en del av vardagslivet« I dag hyllar han folkhögskolan som institution och framhåller lärandet där som ett föredöme. Folk­ högskolor är idéhärdar, skriver han i boken, och ”i lärandet ingår att man gör kunskapen till sin egen genom att dela den med andra.”

– Jag tror på en pedagogik där kunskapen blir en del av vardagslivet, som det ofta blir på en folkhög­ skola.

För att lyckas med sitt viktiga bildningsuppdrag borde därför folkhögskolan och folkbildningen få rejält höjda statsbidrag, anser Sverker Sörlin. Han pläderar också för att bygga starka band mellan folkhögskolor och högskolor. Han ser framför sig en modell där varje folkhögskola är knuten till ett särskilt lärosäte och har täta utbyten.

– Att vaska fram talanger ur grupper som tidigare kanske haft svårt att hitta vägen till kunskap är ju ett jätteviktigt jobb. Men varför ska högskolorna göra det? Det vore mycket bättre om folkhögskolan tar hand om det, när nu inte gymnasieskolan klarar det.

Sverker Sörlin är sedan många år ordförande i stu­ dieförbundet Folkuniversitetet. För att öka bild­ ningsnivån och locka fler till studier tycker han att studieförbunden ska bli behörighetsgivande, precis som folkhögskolan.

– Jag respekterar tanken att folkbildning ska vara fri från karriärmässiga och instrumentella hän­ syn. Men menar man att bildning är viktigt, inte bara för individen utan för hela samhället, så måste man samtidigt erbjuda relevans. Bildningstanken i sig är inte tillräcklig för att dra många till mer utbildning.

Han tycker sig ha märkt en sjunkande status för bildning, inte minst när det gäller humaniora. Den snäva synen på kunskap, det ökade fokuset på kun­ skapsmätningar, New Public Management-andan och den nyliberala framryckningen de senaste 30 åren är faktorer som spelat in.

– Vi har blivit så fast i mätbarhetsträsket att vi har glömt bort att det finns essentiella dimensioner av kunskap som vi inte ägnar någon uppmärksam­ het längre. Många lärare har pinnat på i 10–20 år åt det håll alla pekat men känner nu att ”Herregud, det fattas ju en stor del här”.

Sverker Sörlin lanserar i sin allra senaste bok, Kris – från Estonia till Corona, som kom ut i maj i år, tanken FOLKHÖGSKOLAN

SVERKER SÖRLINS SENASTE BÖCKER: The Environment: A history of the Idea, med Libby Robin och Paul Warde (2013), Rädslan för svaghet (2014), Antropocen: en essä om människans tidsålder (2017), Till bildningens försvar – den svåra konsten att veta tillsammans (2019), Kris – från Estonia till Corona (2020).

att den samhällskris vi just nu befinner oss i ingår i en större kris som började redan för 30 år sedan.

– Det finns ett samband mellan de kriser som skett sedan början av 1990-talet, där miljö- och kli­ matkrisen är den största. Den nyliberala epok som började då har skapat ökade motsättningar och ökade sociala skillnader. Huvudparollerna har varit ökad konkurrens, ökad privatisering och ökad mät­ ning av kunskap. Även om en del av det är vettigt har det som samhällsprogram fått många negativa konsekvenser.

Att betrakta pandemin som en del av en fortlö­ pande kris är viktigt för förståelsen av vad som hän­ der, tycker han. Avsaknaden av beredskapslager är bara ett av många tecken.

Men trots att felställningarna var relativt lätta att se i förväg kom den akuta manifestationen av kri­ sen helt oväntat – precis som i nästan alla tidigare historiska kriser, påpekar idéhistorikern.

Han har själv varit svårt sjuk i covid-19 under våren, något han skildrar ingående i den senaste boken, och har nu fått antikroppar. Samtidigt som han på många plan är starkt påverkad av pandemin är han också hoppfull; en kris innehåller alltid ett visst mått av osäkerhet om utgången – annars hade det inte varit en kris enligt krisforskningen – vilket också öppnar ett möjlighetsfönster till förändring.

– Nu är vi så omskakade att vi lättare kan göra de stora förändringar som krävs. Mycket tyder på att vi står inför en vändning. Det är i någon mening ett revolutionärt moment.

4 2020 25

KRÖNIKA

Kort om …

Sorgen över ett barn För två år sen dog mitt barn. Jag vet, det är en brutal start på en krönika. Dessvärre är det sant och inget jag med omskrivningar eller slingriga omvägar vill försköna eller förmildra. Det var just så det var. Han dog i min famn, en vecka efter sin ettårsdag. Livet kan vara brutalt, det tror jag många blivit varse den senaste våren och sommaren. Ivar föddes sommaren 2017, en varm och molnfri mor­ gon. Något oförklarligt hade hänt i min kropp och moderkakan hade släppt helt från sin vägg. Det blev ambulans och akut kejsarsnitt.

Jag förlorade fyra liter blod och Ivar fick syrebrist och en svår hjärnskada. Flera livsviktiga reflexer saknades och han kunde varken svälja eller hosta och fick sondmatas och sugas ren på slem, ibland uppemot hundra gånger per dag. Jag, Ivars pappa och Ivars syster fick ställa om våra liv totalt. Ivar intensivvårdades fem månader på sjukhus och sen sju månader i vårt hem, av oss – hans föräldrar. Varje sekund var på liv och död men panik, skräck och sorg var känslor vi inte hade tid med. Allt fokus var på att göra Ivars liv så drägligt som möjligt. Han fick palliativ vård eftersom vi tvingades acceptera att han inte kunde botas. Men hur länge han skulle orka kämpa visste inte ens de bästa barnneurologerna.

Mitt under värmeböljan för två år sen märkte vi att han inte orkade mer. Och vi förstod honom. En sen julikväll lämnade Ivar jordelivet, omgiven av sina föräldrar, sin syster, sina mor- och farföräldrar och en sköterska från hemsjukvår­ den. En era var slut och nu började nästa – livet som förälder som förlorat ett barn. Hur sörjer man ett barn? Hur förlikar man sig med att livet blev en käftsmäll? Hur kommer man tillbaka till vardagen – den som andra lever – med jobb, intressen och vardagsproblem? Jag vet fortfarande inte riktigt, men jag försöker lära mig.

Efter fyra års sjukskrivning börjar jag känna en pirrande längtan i magen, efter gemenskap, mening och tillhörighet. Jag längtar efter folkhögskolevärlden! För är det någon plats där människor som sargats av livet kan få en chans att läka och utveck­ las så är det på en folkhög­ skola. Jag tror faktiskt att mitt livsbagage kan göra mig till en ännu bättre lärare. Jag har mött så många deltagare med ofatt­ bara livshistorier, som trots sina förutsättningar lyckats motivera sig till att ta kon­ troll över sin framtid. Nu kan jag lyssna på dem och säga att jag förstår hur tufft det kan vara. Och jag kom­ mer mena varje ord.

hållbar kurs, populära utbildningar och nygam­ mal folkhögskola

»Är det någon plats där människor som sargats av livet kan få en chans att läka så är det på en folkhögskola«

Johanna Isaksson

Johanna Isaksson är folkhögskollärare på Jakobsbergs folkhögskola och var en av åtta nominerade till årets sommarvärdar i P1 som lyssnarna kunde rösta på.

• Dalslands folkhögskola startar i höst en ettårig kurs för deltagare som funderar på att ställa om sitt liv och flytta ut på landet och leva ett mer hållbart liv, både för sig själv och för planeten. Utbildningen är en del i ett större projekt som syftar till att öka inflyttningen till Dalsland och Munkedal. Skolan har fått 100 000 kronor för att inventera tomma bostäder och matcha dem med människor som vill flytta till landsbygden. Kursen innehåller ämnen som livspusslet, självhushållning, odling och klimatsmart mathållning.

Dalslands folkhögskola startar kurs för personer som vill flytta ut på landet.

• Socialpedagog/behandlingspedagog är en populär utbildning på folkhögskola.

Av ett drygt tjugotal kurser listade på Folkhögskola.nu är så gott som samtliga fullbelagda. Även folkhögskolans utbildningar till lärarassistent är populära. Av 29 kurser är 19 fullbelagda.

• Dalkarlså folkhögskola byter namn till Umeå folkhögskola sedan huvudverksamheten flyttades från Dalkarlså till Umeå, fyra mil söderut. I dag är huvudskolan förlagd till Ålidhem i Umeå, med filialer i Lycksele och Örnsköldsvik. I folkhögskolans värld är det också vanligt att man har samma namn som den plats där skolan finns.

– Jag som är ute mycket och reser upplever att folk aldrig fattar var Dalkarlså ligger. Att säga Umeå folkhögskola gör det enklare i ett nationellt perspektiv att placera oss geografiskt, säger skolans rektor Stig Åsbringer i ett pressmeddelande.

26 F O L K H Ö G S K O L A N

4 2020

LÄRARFÖRBUNDET FOLKHÖGSKOLA

Förbundet ombildas till nationell avdelning i Lärarförbundet På förbundsmötet i juni beslöt ombuden att att upplösa Förbundet Folkhögskolärarna och bilda en samrådsavdelning inom Lärarförbundet. Avdelningens namn blir Lärarförbundet folkhögskola. Mötet valde Tomas Rosengren, Strömbäcks folkhögskola, till ordförande.

Samrådsavdelningen är rikstäckande och samlar alla medlemmar som är anställda på folkhögskola. 1 juli 2020 flyttades alla medlemmar över till samrådsavdelningen som också har sin egen styrelse. En ny hemsida är under uppbyggnad. Mer fakta om hemsidan kommer. För vidare kontakt med den nya avdelningen kan medlemmar logga in sig på www.lararforbundet.se eller titta in på avdelningens nya sida www.lararforbundet.se/avdelningar/folkhogskola Medlemmar i behov av facklig vägledning eller som har andra frågor kan ringa 0770-33 03 03 Tveka inte att kontakta oss vid frågor. Ring hellre en gång för mycket än en gång för lite!

Kontakta kansliet

OMBUDSMAN Bengt Wensmark, 040-393915 bengt.wensmark @lararforbundet.se

Folkbildning i avståndens tid Håll avstånd till andra människor – en uppmaning vi läser vart vi än vänder oss. Det är även en förutsättning för att vi ska få starta upp verksamheten på våra folk­ högskolor igen efter en vår som inte liknat någon annan i efterkrigstid och en sommar som skulle bli en buffert tillbaka till något normalt. Vad kommer vara det nya nor­ mala? Är det ett konstant hålla avstånd-tillstånd vi har framför oss? Jag tror inte det, även om bufferten blivit längre. Vi som verkar inom folkbildningen liksom många andra delar av samhället fick en bokstavlig kraschkurs i digital omställning. Hanteringen av den visar hur flexibla lärare i allmänhet är, men även en flexibilitet som varit ett kännetecken för folkhögskolan och dess lärare i synner­ het. Vi har alltid varit följsamma och kreativa när samhäl­ let svängt åt ett nytt håll och det är också en förutsättning för att vi fortfarande är en levande utbildningsform.

Vi kommer ha nytta av vårens erfarenheter, men det gäller att vara vaksam. Många folkhögskolor har fram­ gångsrikt arbetat digitalt sedan länge, men många lärare har känt en växande frustration ju längre våren gått.

Enligt en undersökning Lärarförbundet gjorde i sommar upplever 9 av 10 lärare inom vuxenutbildningen generellt att det blivit svårare att nå deltagare under pandemin.

Folkbildning handlar i grunden om mötet, och en viktig fråga att hålla levande är hur mycket kan vi digitalisera levande möten. Jag tror att vi kan stå inför stora utma­ ningar i höst med tajt ekonomi och skolledningar som ser besparingsmöjligheter i digitalisering. Lägg därtill fortsatt pandemi och den stora generationsväxling vi befinner oss i med många nya lärare från andra utbildningsformer. Folk­ högskolans idé utmanas ständigt och det är främst lärarna, med stöd av övriga delar av folkhögskolesverige, som måste vara aktiva i den utvecklingen om inte utbildnings­ formen ska tappa sin bredd och reduceras till en lönsam städpatrull åt övriga utbildningsväsendet. Det handlar om förutsättningarna för att få vara folkhögskollärare och göra folkhögskola. Dit hör arbetsmiljö, arbetsbelastning och inte minst vår ideologiska botten.Uppdraget att föra människor i samhället samman, hur vi nu gör det med lagom avstånd?

Tomas Rosengren, ordförande Lärarförbundet folkhögskola

LÄSNING

Författare om corona CORONA. 19 FÖRFATTARE OM KRISEN • En nära vän ringde på mobilen och sa upprört att nu tillhörde han en riskgrupp. Det hade han inte haft en aning om.

Han som var kärnfrisk.

På nyheterna rapporte­ rade man om att amerikanerna i vissa stater diskuterade vem som skulle få sjukvård och vem som skulle skickas hem för att dö.

Viruset Covid 19 väcker dagli­ gen diskussioner, även om mån­ ga är nyhetströtta. Men det finns andra, skönlitterära, texter om viruset som griper tag . Nitton sådana är publicerade i boken Corona. 19 författare om krisen.

Det är krönikor som publicerats i dn under mars och april när Coronan härjade som värst och överdödligheten var som högst i Sverige. Det ekonomiska över­ skott som boken ger går till Röda korsets arbete med pandemin.

Nobelpristagaren Olga Tokarczuk ser något positivt i att sitta i karantän: ”Är det möjli­ gen inte så att vi har återvänt till livets normala rytm? Att det inte är viruset som är en störning av normen, utan precis tvärtom – att den där hektiska världen före viruset var onormal?” Samtidigt är hon orolig för eus oförmåga att hålla samman sina medlem­ mar. Stängningen av de natio­

nella gränserna oroar: ”I Europa kommer viruset någonstans ifrån, det är inte vårt det är främ­ mande.”

Vem kan titta på ett dörrhandtag, en pappkar­ tong eller en påse grönsa­ ker utan att för sitt inre se hur det kryllar av osynliga, spöklika klumpar med sugfötter som bara väntar på att få fäste i våra lungor? Det undrar Arund­ hati Roy, indisk författarinna.

Makthavarna talar om krig mot viruset. Men vilket land skulle då vara bättre rustat än usa.

Om det inte var munskydd och skyddshandskar som frontsolda­ terna behövde utan skjutvapen, ubåtar och stridsflygplan, skulle det då ha uppstått en brist? fun­ derar hon.

Elisabeth Åsbrink skriver om att svenskarna kanske är ett fredsskadat folk och därför har så stor tillit till folkhälsomyndig­ heten. De flesta svenskar är inte rädda för katastrofer därför att katastrofer inte skett.

Italienskan Silvia Avallone tycker att viruset lagt beslag på våra parker, torg, biografer, teat­ rar och bibliotek. Hon längtar efter en balkong för att kunna smekas av ljuset och känna luf­ ten omsluta henne. ”Om så bara litegrann. Utanför hemmet.”

I slutkapitlet funder Niklas Rådström över om människor kanske har dubbelt medborgar­ skap, ett bland friska och ett bland sjuka. Vanligtvis är bara ett av dem giltigt åt gången. Men pandemin tvingar oss att resa med båda passen, osäkra på vil­ ket av dem som är giltigt, menar han. Samtidigt är han optimist.

När pandemin är över kommer världen ”att finnas kvar med sin uppmaning at vi ska ta ansvar för klimat och miljö.”

Holger Nilén

KLIMATKRISENS SVERIGE Erika Bjerström • I Sverige går uppvärmningen dubbelt så snabbt jämfört med det globala genomsnittet eftersom vi är ett arktiskt land. Klimatkrisen för även med sig pandemier, där den nuvarande coronakrisen endast är ett genrep inför vad som komma skall.

I en skildring från Abisko till Ystad berä ttar SVT:s Erika Bjerström om ett Sverige som förändras för evigt. Hon har träffat forsk are som berättar om sina senaste upptäckter.

Det är den första boken i sitt slag som utifrån forskningen på landets universitet och lärosäten beskriver hur Sverige förändras av det varmare klimatet.

JAG ANKLAGAR Kim Salomon • I sin bok Jag anklagar skriver historieprofessorn Kim Salomon om de intellektuellas historia och på vilket sätt de agerat i samhällsdebatten, på gott och ont.

Kim Salomon försöker få klarhet i vilka de intellektuella varit och vad de kallat sig, vilka metoder de använt och vilka samhällsförändringar de bidragit till. Titel n Jag anklagar är den berömda rubriken på den franske författaren Emile Zolas artikel 1898 där han kritiserade den franska domstole ns behandling av den judiske officeren Alfre d Dreyfus, oskyldigt dömd för högförräderi.

DET HÄR ÄR INTE PROPAGANDA Peter Pomerantsev • Den prisbelönte journalisten Peter Pomerantsev tar oss med på en resa in till informationskrigets kärna, där osynliga arméer och auktoritära makthavare försöker omdefiniera sanningen. Han lär sig informationstaktik från demonstranter i Serbien, knarkkungar i Mexiko, Fox News-programledare i USA, Brexit-mo tståndare och jihadister. Fyrtio år efter att hans dissidentföräldrar jagades av KGB återv änder han till Ryssland för att finna ett Kreml som med enorm framgång återuppväckt sin kraftfulla propagandamaskin.

28 F O L K H Ö G S K O L A N

4 2020

UR analyserar vittvätt i populärkulturen

SÄG INGET Patrick Radden Keefe

Mord och terror på Nordirland • Jean McConville var en fattig ensamstående mor med tio barn i Bel­ fast. I december 1972 bry­ ter sig medlemmar i ira in i hennes lägenhet och kidnappar henne. Hennes barn ska aldrig mer återse henne. Det ouppklarade mordet på Jean McCon­ ville bildar utgångspunkten i Patrick Radden Keefes undersök­ ning av mordet och skildring av konflikten på Nordirland.

Säg Inget är skriven som en roman, spännande och sorglig på alla sätt och ur alla perspek­ tiv. Keefe skildrar förtrycket på Nordirland och den brutalitet som den engelska regeringen, engelsk militär och nordirländsk polis utövade mot den katolska delen av befolkningen, särskilt mot dem som kämpade för att förena sig med Irland. Vi får följa några centrala gestalter i det nya ira som växte fram i slutet av sextiotalet. På omslaget ser vi en maskerad Dolours Price, som radikaliserades efter att bli­ vit brutalt överfallen av protes­ tantiska huliganer från Ulsters unionistparti under en fredlig demonstration, allt medan den

PERSONER

nordirländska polisen tittade på. Dolours Price och hennes syster blev så småningom en av de vik­ tigaste personerna i ira och fick närmast rock­ stjärnestatus. Efter en bilbombning 1973 döm­ des hon till livstids fäng­ else men benådades 1980.

Dolours Price tog senare avstånd från iras våldsamma metoder.

Till följd av matstrejker i fängel­ set led hon av anorexia, missbru­ kade tabletter och hittades död i sitt hem 2013.

En annan central gestalt är Gerry Adams, det katolsk-natio­ nalistiska partiets Sinn Fèins ledare, som å ena sidan drev på att ira skulle lägga ned sina vapen, å andra sidan tillhörde iras topp­ skikt, något han alltid förnekat.

Keefe menar att Adams med stor sannolikhet var delaktig, och möjligen beordrade, mordet på Jean McConville.

Säg inget är en mycket läsvärd skildring av The Troubles, men också en berättelse om vad för­ tryck gör med människor och hur den väg vi väljer i motståndet formar oss som människor.

Staffan Myrbäck

Hon lämnade tillbaka nobelpriset

Tipsa oss gärna om personer du vill uppmärksamma

Stewe Claeson har tilldelats 2020 års Signe Ekbladh-Eldhs litterära pris som delas ut av Svenska akademin, ett pris på 140 000 kr. Stewe Claeson är författare och översättare och har gett ut ett tjugotal böcker. Han har arbetat som folkhögskollärare och rektor i mer än 40 år på Malungs och Skinnskattebergs folkhögskolor samt Nordiska folkhögskolan i Kungälv. Signe Ekbladh-Eldh-priset har delats ut sedan 1962.

FOLKHÖGSKOLAN

Anna Charlotta Gunnarson är programledare för UR:s program Fejk

•I slutet på femtiotalet slog den afrikansk-amerikanska soul- och popgruppen The Chantels igenom i USA. Gruppen bestod av fem svarta unga kvinnor som blev populära bland amerikanska ungdomar. Gruppen är ett exempel på vad Utbildningsradions program Fejk kallar "vittvätt", dvs hur man döljer att gruppen är av afrikansktamerikanskt ursprung. På det första skivomslaget hade man en bild på de unga kvinnorna. Ett år senare har omslagsbilden bytts ut mot två vita ungdomar som står lutade mot en jukebox och lyssnar. Någon bild på gruppen finns inte längre med. Argumentet var att ett omslag med svarta artister inte skulle sälja i södra USA. I URs programserie Fejk (URplay. se) undersöker dess programledare, författaren Anna Charlotta Gunnarson, fenomenet kulturell vittvätt. I de fyra första av åtta program lägger man fokus på när hudfärgen avgör om du får synas eller inte, i musiken, modevärlden och filmen.

De fyra övriga avsnitten berör vad man kallar funkofobi i populärkulturen.

Varför har rullstolsburna sällan varit romantiska hjältar på vita duken?

Varför blir rullstolsbundna oftare fö­rlöjligade eller de vi ska tycka synd om? I det avslutande programmet berör man stereotypiska skildringarna av kortväxta personer i film och tv.

Staffan Myrbäck

Christina Doctare, som fick Nobels fredspris 1988, har tilldelats 2020 års Elfte juli-pris av Kista folkhögskola. Priset instiftades 2015 till minne av folkmordet i Srebrenica och delas ut till en individ eller grupp som visat hur antirasistisk aktivism kan se ut i praktiken. När författaren Peter Handke fick nobelpriset i litteratur återlämnade Doctare fredspriset. För detta tilldelas Christina Doctare Kista folkhögskolas 2020 års Elfte juli-pris.

Lovis Lundqvist är en av tre unga studenter som får årets Gärdestadsstipendium. Lovis Lundqvist studerar på Bromma folkhögskola och sjöng "med sina melodier sig rakt in i stipendiejuryns hjärta på ett alldeles självklart sätt" skriver juryn i sin motivering. Stipendiet instiftades strax efter Ted Gärdestads bortgång 1997 för att uppmuntra och stödja unga icke etablerade sångare och låtskrivare inom vis- och populärmusik.

4 2020 29

ANNA-KARIN PALM Yrke: Författare Född: 1961 Skönlitterära verk: Faunen, Målarens döttrar, Herrgården, Snöängel samt en rad barnböcker och novellsamlingar.

Aktuell med: Jag vill sätta världen i rörelse, en biografi över Selma Lagerlöf.

30 F O L K H Ö G S K O L A N

4 2020

PORTRÄTT

» Selma Lagerlöf gjorde den lilla människan stor« Selma Lagerlöf var livligt intresserad av pedagogik och folkbildning berättar Anna- Karin Palm, aktuell med sin biografi om Selma Lagerlöf.

Sex års nära ”umgänge” med författarikonen har inte fått henne att tröttna, tvärtom: "Jag kan tänka mig att läsa om hennes böcker igen." text ingela hofsten foto ewa stackelberg

N

Selma Lagerlöf lät torpare och frälsissoldater tampas med de stora existentiella frågorna berättar Anna-Karin Palm som numera bor i den lilla bruksorten Strömbacka, i den trakt i norra Hälsingland där hennes mor hade sina rötter. ”Hon hade hundra kusiner, så var jag än går kommer folk fram och säger att vi är släkt”.

är Anna-Karin Palm var liten hade hon samma smeknamn som ledargåsen i Nils Holgerssons underbara resa.

– Fast jag stavade det Acka. Då hade jag nog inte klart för mig hur omåttligt vis Akka är, säger AnnaKarin Palm med en liten glimt i ögonen.

Hon sitter i det ljusa rum som hon och hennes man Mats Ahlberg låtit utöka sin stuga i hälsingska Strömbacka med för att enklare kunna ta emot gäs­ ter. Tre av väggarna består nästan uteslutande av fönster, och för att skapa så mycket utomhuskänsla som möjligt rör det sig om en-glasare med tillhö­ rande innanfönster.

– Det är lite jobbigt när de ska i och ur, men det är det värt!

Här i huset, några mil från trakten där hennes mor växte upp, tillbringade Anna-Karin Palm alla sina skollov. För femton år sedan blev hon ägare till det och sedan förra sommaren bor hon och maken här permanent, medan dottern Selma bor kvar i lägenheten i Nacka. Detta arrangemang passar henne bra. Bara det att ha en alldeles egen skrivar­ stuga! Den ska jag få se, lovar hon. Men först: te i muggar med litteraturtema, hembakta småkakor och samtal om hennes biografi över Selma Lagerlöf, Jag vill sätta världen i rörelse.

FOLKHÖGSKOLAN

De många sammanträffandena till trots – det egna smeknamnet, dotterns förnamn och att hon själv romandebuterade hundra år efter Selma Lagerlöf (Faunen 1991) – var det inte hennes idé att skriva en biografi över den berömda författaren.

– Det vågade jag nog inte ens tänka.

Visserligen har hon en bakgrund som litteratur­ historiker och var ett stort fan av Selma Lagerlöf, men husguden var länge Virginia Woolf. Dess­ utom hade hon ägnat nästan hela sitt författarskap åt skönlitterärt skrivande i romaner, noveller och barnböcker. Därför blev hon överrumplad av frå­ gan. Men, när nu Eva Bonnier bad henne …

– … så behövde jag inte fundera mer än en natt!

D

å, 2013, hade hon uppdrag för Författarfon­ den som upptog stora delar av hennes tid, och hade inte på länge haft riktig lust med något nytt eget skrivprojekt.

– Så att ta itu med nåt helt annat kändes inspire­ rande. Jag har alltid gillat det där med växelbruk.

Hon började med att plöja Selma Lagerlöfs hela verklista, något hon beskriver som en njutning.

– Hon är en rasande skicklig berättare, som lyckas väcka starka känslor hos sina läsare. Och så hade hon förmåga att göra den ”lilla människan” stor, genom

4 2020 31

PORTRÄTT »Hon brann för tanken att även de arbetande klasserna skulle ha rätt till utbildning och bildning« att låta torpare, kvinnor, frälsissoldater och så vidare tampas med de stora existentiella frågorna.

Selma Lagerlöf lyckades också med konststycket att skriva böcker som såväl stora delar av etablis­ semanget som ”vanligt folk” uppskattade. Och hon lästes av båda könen. Så är det sällan för dagens kvinnliga författare, konstaterar Anna-Karin Palm med en liten suck. Hon möter inte sällan män som berättar att deras fruar gillar hennes böcker.

– Själva har de inte läst dem.

I biografin gör Anna-Karin Palm upp med bil­ den av Selma Lagerlöf som någon slags ”sagotant”.

Hon visar att författaren tvärtom bröt ny mark med sitt ”rena och klara språk”, och sin ambition att få läsare ur alla samhällsgrupper.

G

enom årens lopp hade Anna-Karin Palm funderat mycket över författaren Selma Lagerlöf. Hur fick hon sina idéer, hur gjorde hon för att bearbeta dem till dessa fängs­ lande texter? Mindre intresserad hade hon varit av människan bakom författaren. Det skulle snart komma att ändras. Selma Lagerlöf visade sig vara en person som drevs av en stark idealism och tro på mänskligheten, en kvinna med stort självförtro­ ende, inte så lite självhävdelsebehov och med inner­ liga men komplicerade relationer.

– Ibland betedde hon sig rätt egendomligt, får man ju säga. Hon ljög mycket och kunde vara väl­ digt elak. Men varför skulle just hon vara perfekt?

Hon tycker de sympatiska dragen är fler, och berät­ tar om sin överraskning då hon insåg att Selma Lager­ löf hade humor, något som märks i hennes brev.

Baksidan av Jag vill sätta världen i rörelse pryds av ett foto av en ung Selma Lagerlöf, långt ifrån den storhattsförsedda dam med håret i knut som vi vant oss vid. Här är författaren kortsnaggad. Detta var inte bara en ungdomlig nyck, utan ett medve­ tet val som signalerade att hon hade anslutit sig till rösträttsrörelsen. Hon behöll håret så ända tills hon i 40-årsåldern planerade en resa till Mellanöstern.

Sex års nära ”umgänge” med Selma Lagerlöf har inte fått Anna-Karin Palm att tröttna på litteraturikonen, snarare tvärtom.

– Jag kan tänka mig att läsa om hennes böcker igen. Och det är jättekul att vara ute och prata om henne med folk!

Då lät hon håret växa ut, eftersom hon vid tidigare utlandsresor märkt att det korta håret väckt för mycket uppmärksamhet.

– Hon var så spännande som person! För att inte tala om sammanhangen hon verkade i, säger AnnaKarin Palm med syftning på de nätverk av kvinnor som kämpade för folkbildning och jämlikhet men också stöttade och inspirerade varandra.

– Det hände så mycket vid tiden omkring förra sekelskiftet, då kvinnorna klev fram på bred front och krävde sin plats i offentligheten. Många av den tidens inflytelserika och kända kvinnor är mer eller mindre bortglömda i dag.

– Som Alfhild Agrell. På 1880-talet var hon den mest spelade dramatikern i Sverige.

D

e kvinnliga nätverken, liksom enskilda väninnor som backade henne; läste manus, renskrev, hade stor betydelse för Selma Lagerlöfs författarblivande och hela gärning.

– Det var få män som hade nån djupare betydelse för hennes liv, förutom pappan och bröderna.

Det vittnar bland annat de många breven om, de som Anna-Karin Palm satt på kb och läste.

Det var Selma Lagerlöf själv som samlade in sina

32 F O L K H Ö G S K O L A N

4 2020

PORTRÄTT brev och såg till att de lämnades till kb, att öppnas 50 år efter hennes död.

– Vilket otroligt självförtroende, va! Att hon förstod att det skulle finnas intresse för dem då, säger Anna-Karin Palm som frågar sig hur dagens brevlösa samhälle kommer påverka den framtida forskningen.

Själv insåg hon att hon saknat brevskrivandet och har återupptagit vanan tillsammans med några vänner. Utöver det skriver hon dagbok.

– Jag är snart uppe i hundra stycken. I perioder har de varit livsviktiga och jag vet inte vem jag hade varit utan dem.

Breven på kb var förstås viktiga pusselbitar i Anna-Karin Palms ambition att försöka ”förstå Selma Lagerlöf inifrån”. Hon läste givetvis också andra biografier över författaren. Och sin vana trogen lyckades hon hålla det mesta i huvudet tills det var dags att börja skriva – en förmåga som hon menar att hon utvecklade som liten, då hon och lil­ lasyster Ulrika skapade en hel värld, ”som en jät­ teroman”, kring sina gosedjur i den etta med mat­ rum på Svarvargatan i Stockholm där flickorna och deras föräldrar bodde.

Palm berättar om hur hon satt med slutarbetet den heta sommaren 2018.

– Då kändes det som om huvudet skulle explo­ dera. Samtidigt var jag väldigt nära Selma Lagerlöf då, jag började nästan diskutera med henne.

E

B

arndomen har präglat henne på flera sätt.

Föräldrarna kom båda från så kallade enkla förhållanden och modern hade bara folkskola i bagaget, men båda vidareutbildade sig som vuxna.

Detta gav henne en tro på att allt är möjligt. Att för­ äldrarna satte sina döttrar i en Waldorfskola hade också stor betydelse, menar hon.

– Där jobbade vi mycket med muntligt berät­ tande och blev uppmuntrade till kreativitet. Äntligen! Nu är hon där hon ska vara. Äntligen kan det börja, livet så som hon innerst inne alltid velat att det skulle bli.

Så lyder biografins allra första rader, som följs av berättelsen om hur succédebuten Gösta Berlings saga kom till, under åren då Selma Lagerlöf arbetade som lärarinna i Landskrona.

– Det kändes viktigt för mig att börja med Selma Lagerlöfs första tid som författare.

Först i nästa kapitel handlar det om Selma Lager­ löfs barndom på Mårbacka i värmländska Sunne, i en kultur som skulle prägla författaren starkt. En kultur som för övrigt Anna-Karin Palm känner sig hemmastadd i.

– Jag har ju faktiskt samma slags kulturarv häri­ från Strömbacka: det muntliga berättandet, stora fester med spelmansmusik, dans och lite för mycket alkohol, säger hon och blir glad när jag känner till storspelmannen Jon-Erik Hall, som levde i början av förra seklet, och som var hennes morfarsfar.

– Det är vi väldigt stolta över!

Fem år tog det att få ihop biografin. Anna-Karin FOLKHÖGSKOLAN

?

Vad ska den börja med som aldrig läst Selma Lagerlöf? ”Många barn gillar Herr Arnes penningar och för vuxna brukar jag ofta rekommendera någon av de kortare, som En herrgårds­sägen.

I den visar hon nästan hela sin palett: dramatik, burleskeri, romantik, finstämdhet.

tt år senare låg biografin på bokhandelsdis­ karna och författarturnerandet runt landet tog vid.

– Det var så roligt, delvis för att jag slapp prata om mig själv, men också för att jag märkte att många har så starkt förhållande till Selma Lager­ löfs författarskap. Och så mötte jag människor som minns när hon levde.

Men också unga läsare. Hon har till exempel till sin glädje förstått att Selma Lagerlöf-texter används i sfi-undervisning.

Anna-Karin Palm kan också berätta att Selma Lagerlöf, som alltså var utbildad och i många år verksam lärarinna, var livligt intresserad av frå­ gor kring pedagogik och folkbildning. Hon brann för tanken att även de arbetande klasserna skulle ha rätt till utbildning och bildning och var med att starta en aftonskola för arbetande unga kvin­ nor i Landskrona, där hon ofta läste högt ur sina nyskrivna texter. År 1895 besökte hon folkhögsko­ lan i danska Askov, som gjorde starkt intryck på henne: ”Detta var en värld av öppenhet, gästvänlig­ het och broderlighet. Man var van att uttala sig fritt och förtroligt. Värmande och frigörande sympati strömmade en till mötes från alla håll”, skriver hon i en text i tidskriften Norden 1920. Den ena av hen­ nes danska översättare, Elisabeth Grundtvig, var också barnbarn till folkhögskolerörelsens grundare.

Nu lockar Anna-Karin Palm på sin stora rödgula katt, Mauritz. Avbrottet signalerar att det börjar bli dags att avrunda. Först ska vi bara gå ut och betitta den nybyggda skrivarstugan, som inte är mer än tre gånger tre meter men har fyra meters takhöjd: – Då ryms alla mina tankar.

Fönstren på framsidan sitter så högt att ingen kan kika in, men genom fönstret framför skrivbor­ det kan hon låta blicken vandra in i en skogsdunge.

I stugan ryms en bokhylla och en säng, för ”ibland jobbar man ju genom att ligga och fundera”. Och även om hon inte hör till de författare som har fasta skrivarrutiner går hon hit mest varje dag. Det har hon gjort sedan i våras, då pandemin gjorde att en stor del av de inplanerade författarbesöken på bibli­ otek och bokhandlar blev uppskjutna. Inte så dumt, egentligen, reflekterar hon, eftersom det innebar att hon fick uppleva sin första vår som fastboende i Strömbacka på plats. Men också för att något, än så länge hemligt, börjat ta form i henne.

– Det är längesen jag kände mig så sugen på att skriva som nu!

4 2020 33

Vinjett / Vinjett

Ditt medlemskap Välkommen på våra inspirationsföreläsningar Lärarförbundet storsatsar i höst med digitala föreläsningar för alla medlemmar. Det är ett gediget paket med nio spännande föreläsare som engagerar, inspirerar, underhåller och involverar.

Med föreläsare som Katarina Gospic, Mustafa Can och Katinka Vikingsen är det en minst sagt inspirerande höst som väntar.

De nio föreläsarna är en härlig blandning av inspiratörer och underhållare. Först ut är Carina Ulvegren den 3 september som tar forskningen till klassrummet med frågeställningen: hur gör de framgångsrika lärarna?

Den folkkäre programledaren och författaren Mark Levengood fortsätter den 16 september då han berättar om vikten av att lära sig olikheter varvat med anekdoter om hans egna upplevelser av lärare. Fram till den 1 december intar ytterligare sju föreläsare den digitala scen som görs tillgänglig för Lärarförbundets medlemmar.

Digitaliseringen av inspirationskvällarna innebär att alla medlemmar, från norr till söder, kan följa föreläsningarna från arbetsplatsen eller hemifrån. Och självklart kostar det ingenting.

Som en extra bonus får den som vill chansen att ställa frågor till föreläsarna efter varje framträdande. Om du inte kan koppla upp dig vid föreläsningstillfället kommer du att kunna se föreläsningen på vår webbplats under några dagar efter varje tillfälle.

Programledaren och författaren Mark Levengood föreläser på vår digitala scen: lararforbundet.se/inspirationskvallar Mark Levengood 16/9 18:30

Carina Ulvegren 3/9 16:00

Lina Lanestrand 29/9 16:00

Mustafa Can 14/10 18:30

Marianne Döös 21/10 16:00

Emma Frans 27/10 16:00

Agneta Lundström 12/11 16:00

Katinka Vikingsen 19/11 16:00

Katarina Gospic 1/12 18:30

Verktyget Min lön ingår i ditt medlemskap

Läs mer om verktyget Min lön på lararforbundet.se/minlon

Behöver du få koll på löneläget inför lönesamtalet? Ska du byta jobb och undrar vad du ska begära för lön? Som medlem har du tillgång till verktyget ”Min lön”, för en bättre koll på din lön och hur du kan påverka den. Där hittar du lönestatistik för Lärarförbundets medlemmar. Du kan jämföra löner utifrån kollektivavtal, yrke, ålder och ort.

Rabatt på tågresor med SJ Som medlem i Lärarförbundet kan du köpa privatresor med SJ och andra resetjänster ur SJ:s sortiment med rabatt. Medlemmar får 10% på följande biljettyper: Kan återbetalas och Kan inte ombokas/ återbetalas.

För att läsa mer om och ta del av dina medlemsförmåner och rabatter gå in på lararforbundet.se/ medlemskapet

Lärarförbundet Kontakt Medlemstjänster som stöd och service, prenumerationsärenden och övriga frågor: Ring 0770 - 33 03 03 Lararforbundet.se/kontakt

”Under de närmaste åren medför kommunernas kärva ekonomiska situation en stor risk för såväl nedskärningar som en övertro på digitaliseringen som verktyg för att utveckla undervisningen, lösa lärarbristen och sänka kostnaderna. Ser vi inte upp kan detta snabbt sänka kvaliteten i svenskt skolväsende.” /Johanna Jaara Åstrand

25% rabatt hos Sensus Medlemmar i Lärarförbundet har 25% rabatt (max 1 000 kr) vid deltagande i Sensus cirkelverksamhet eller kulturprogram. Här finns kurser i allt från språk, körsång, juridik, friskvård till arbetsmiljö.

Har vi dina aktuella kontaktuppgifter?

För att inte missa facklig information, kompetensutveckling och medlemsförmåner är det viktigt att vi har rätt uppgifter om dig.

Du ändrar lätt dessa på lararforbundet.se/minsida

12 797 I maj använde 12 797 medlemmar vårt populära verktyg ”Min Lön”.

POST TIDNING B

MIN DAG PÅ FOLKHÖGSKOLA

» Det vi läser om flyktingar sitter jag med i klassrummet« I somras var Ingela Börjesson med om att lägga ned Förbundet Folkhögskollärarna. Hon är nu kontaktperson på Västerbergs folkhögskola i Storvik och sty­ relseledamot i den nybildade Samrådsavdelningen Folkhög­ skola, en nationell avdelning inom Lärarförbundet för folk­ högskollärarna. I mitten av juni deltog hon som ombud för första – och sista gången – på Folkhög­ skollärarnas förbundsmöte, då man beslöt att upplösa förbun­ det och bilda samrådsavdelning.

Mötet genomfördes digitalt med 65 ombud framför sina datorer, hemma eller på sin arbetsplats.

– Jag var beredd på att det skulle knastra och att folk skulle prata i munnen på varandra men det fungerade jättebra! Det jag saknade var samtalen vid lun­ cher, fika och middagar, säger Ingela Börjesson.

I våras blev hon klar med sin folkhögskollärarutbildning och påbörjar nu sitt sjätte år på Västerberg, där hon är lärare i svenska som andraspråk. Tidi­ gare arbetade hon som gymnasie­

lärare i 20 år, bytte spår, läste in svenska som andraspråk och sva­ rade på en annons när Västerberg sökte lärare.

På Västerberg mötte hon en värld hon inte var van vid. Del­ tagarna kommer från en spridd skara länder: Syrien, Etiopien, Thailand, Myanmar (f.d.Burma) m.fl. I början av kursen får de skriva om sin resa till Sverige.

– Jag har fått läsa saker som är fruktansvärda, som när en del­ tagare berättade om en resa över medelhavet och hur människor dog på båtarna. En annan delta­ gare från Syrien skrev om hur de satt hopträngda i bussar och hur människor som var sjuka eller dog lämnades längs vägen.

– Det vi läser om i tidningarna om flyktingars öden sitter jag med i klassrummet. Jag undrar hur man ska kunna kräva att de på kort tid ska lära sig så mycket som möjligt när de har så mycket de behöver bearbeta. Man för­ undras över att de fortfarande står upp och nu har ett normalt liv. Det är imponerande.

Det som kan vara svårt är

– Det som kan vara svårt att hantera är allt det som deltagarna varit med om innan de kom till Sverige, säger Ingela Börjesson, lärare på Västerbergs folkhögskola..

foto: Privat

Ingela Börjesson:

att deltagarna befinner sig på så olika nivåer kunskapsmäs­ sigt. En del kan varken läsa eller skriva på sitt eget språk, andra är akademiskt utbildade. Hur hanterar hon det?

– De hjälper och stöttar var­ andra. De som har mer gedi­ gen skolbakgrund kan läsa av instruktionerna och hjälpa dem som inte har skolvana.

Vad händer när de är klara med kursen?

– En del fortsätter allmän kurs och gör klart sin gymnasiebehö­ righet. Andra söker vidare, får jobb eller går en annan utbild­ ning. Jag träffade en kvinna i somras som gick min kurs för några år sedan. Hon går nu en barnskötarutbildning. Hon var så glad och sa att tack vare folk­ högskolan hade hon lyckats komma in på barnskötarutbild­ ningen. En annan tidigare delta­ gare berättade att hon nu läste till socionom. De är otroligt ambi­ tiösa och vill lära sig så mycket som möjligt så fort som möjligt Staffan Myrbäck