WINTERKURIER 2020

Page 14

Ende der 70er Jahre in Arjeplog Die schwedischen Straßen haben den Vorteil, dass sich der benötigte Mue-Split Zustand der Straßen meist im Februar, März von selbst einstellt. Wir testen an Stellen, die übersichtlich sind und, grob geschätzt, alle halbe Stunde mal ein Auto vorbeifährt. Aber wenn sich das Wetter mit allen zur Verfügung stehenden Tricks gegen uns stellt und auf lange Sicht kein mue-Split zu erwarten ist, muss sich der Ingenieur zu helfen wissen. So fragen wir bei den Icemakern nach, wie man auf die Schnelle an mue-Split rankommt. David und Pelle wären nicht so legendär berühmt geworden, wenn sie schon hier gekniffen hätten. Mit zwei einfachen Verkehrszeichen zeigen sie dem Verkehr auf dem Silvervägen (R95 - einzige Ost-West-Verbindung weit und breit), dass sich hier was Besonderes abspielt. David und Pelle stehen im Schneegestöber in der Straßenmitte mit zwei Gasflaschen und tauen die Straße auf. Fünfzig Meter lang. Die erste landgebundene Teststrecke im Großraum Arjeplog – verkehrsgünstig gelegen. Ein knapper Telefonanruf erreicht uns, schnörkellos und bestimmt: „David speaking. You can test now.“ Da uns das mit dem Testen auf der R95 nicht so geheuer war, schon gar keine Langzeitlösung, haben wir uns Gedanken gemacht, wie man das installieren kann. Aber diesmal muss es auf den See und da ist wieder Engineering gefordert. Wie macht man griffige Straße? Mit Sand – Sand und Wasser, gefroren. Also haben wir uns ans Werk gemacht, Sand zu besorgen. Jeder andere hätte das mal auf einer kleinen Fläche ausprobiert, aber wir waren zu stolz dazu. Gleich in die Vollen. 50 Meter müssen schon sein und zwar zwei Meter breit. Da der Ingenieur zunächst alles mal rechnet, hat sich einer ausgerechnet, dass wir bei einer Fläche und Sanddicke … und na ja, einen Kofferraum voll Sand brauchen. David kam dann kopfschüttelnd, aber dennoch auch interessiert, mit einer Schauffelladerschaufel voll Sand an und Ingenieure haben den Sand gleichmäßig in einer langen Bahn verteilt. Wo ?? Auf dem See natürlich, wo denn sonst?? Damit das Wasser, das man zum Binden braucht, den Sand nicht wegspült, sollte es, so die Idee, mit Gießkannen verteilt. Soweit die Theorie. Nächster Morgen im „Baumarkt“ Arjeplogs Järn. Man stelle sich vor, ne Garage mit nutzbaren Utensilien zugestellt. Von Angelschnüren bis Zangen, von Kaffeekannen bis Seife. Zweitaktölgeschmack mit altem Zigarettenrauch garniert. Alles da - was nicht da war, brauche man nicht, aber wir brauchen jetzt nen Rasenrechen und ne Gießkanne, besser zwei mit Sieb zum Regnen lassen, also kein Wasserfall – erklär das mal in Schwenglisch. Ohne Vokabeln. Lehrstunde für Sprachforscher. Letztendlich hat er was aus dem Sommerlager ausgegraben, die Kanne so schön grün wie

Foto: Kirsten Stelling

Slutet av 70-talet i Arjeplog Fördelen med de svenska vägarna är att den nödvändiga mue-split-tillståndet inställer sig helt naturligt, för det mesta någon gång i februari eller mars. Vi testar på ställen som är överskådliga och där det, grovt räknat, bara kommer en bil i halvtimmen. Men när vädret under en längre tid inte spelar med och dessutom motstår alla våra tricks att skapa mue-split-förhållanden, så måste ingenjören veta vad hen ska ta sig till. Då frågar vi Icemakers, hur man snabbt kan få till lite mue-split. David och Pelle skulle inte ha blivit så legendariska, om de här inte hade haft några idéer. Med två vanliga trafikskyltar visar de trafikanterna på Silvervägen (R95 – den enda öst-väst-förbindelsen vitt och brett), att det är något särskilt på gång. David och Pelle står mitt i vägen i snöyran, utrustade med två gasflaskor och tinar upp 50 meter av vägen. Så skapades den första landbundna teststräckan i området runt Arjeplog, väldigt gynnsamt placerad ur trafiksynpunkt sett. Vi får ett kort telefonsamtal, bestämt och utan krusiduller: ”David speaking. You can test now.” Eftersom vi kände oss lite illa till mods av att testa på riksväg 95 och inte tyckte att det var en långsiktig lösning, funderade vi på hur vi skulle kunna göra en annan installation. Den här gången tänkte vi testa på den isbelagda sjön och då behövdes avancerad ingenjörskonst. Hur får man till en sträcka med bra väggrepp? Med sand – fryst vatten blandat med sand. Vi satte igång med att skaffa fram sand. Alla andra skulle förmodligen ha börjat med att testa på en liten yta, men det tyckte vi var i fegaste laget, vi ville testa en hel sträcka meddetsamma. Vi ville absolut ha sträckan 50 meter lång och två meter bred till att börja med. Eftersom ingenjörer gärna först beräknar vad som behövs, var den en som räknade ut vad vi behövde för den ytan och med den sandtjockleken vi ville ha... och kom fram till att vi skulle behöva ett bagageutrymme fullt med sand. David skakade på huvudet åt detta, men kom ändå med en hjullastarskopa full med sand. Ingenjörerna fördelade sanden jämnt på 50-meters banan. Var? På sjön, förstås, var annars? Vattnet som skulle behövas för att binda sanden, skulle försiktigt vattnas på med vattenkannor. Det var ju tvunget att göras försiktigt

1978 kommt das erste großserientaugliche Auto mit Bosch-ABS auf den Markt, eine Mercedes S Klasse. Auch heute noch im Einsatz! 1978 kom den första seriedugliga bilen med Bosch-ABS ut på marknaden. Det var en Mercedes S-klass och den rullar fortfarande på vägarna! The first car with Bosch ABS that was suitable for mass production was launched in 1978, a Mercedes S Class. Still in use today!

Arjeplog at the end of the 1970s The good thing about Swedish roads is that they tend to show the desired µ-split condition as a matter of course as from February or March. For testing we use roads that have good visibility and where a car passes by every half hour or so. But if the weather makes use of all its tricks and turns against us so that that no μ-split can be expected for a long time, ingenuity is required. This is when we would ask the icemakers if they can provide μ-split for us. David and Pelle wouldn’t have gotten so famous if they had said no to this request back then. They put up two simple traffic signs to warn the traffic on the Silvervägen (R95 – the only eastwest connection far and wide) that something special was going on. And David and Pelle stood in the middle of the road in a snow storm with two gas bottles to thaw the road. Fifty metres in total. The first land-based test track in and around Arjeplog – conveniently located. Then we got a short phone call, straight to the point with no messing around: “David speaking . You can test now.“ Since we weren’t so comfortable with testing on the R95, especially not as a long-term solution, we thought about how we could set up the conditions. But this time it had to be out on the lake, so engineering was required again. How do you make a road with a good grip? With sand – sand and water, frozen. So we started work to get hold of sand. Anyone else would have tried it out on a small area, but we were too proud. We either do it, or we don’t. We decided it had to be 50 metres long and two metres wide. Since an engineer calculates everything first, somebody calculated that for the required surface and sand thickness ... well, we would need a car boot full of sand. David came by, shaking his head but still quite interested, with a wheel loader full of sand and engineers distributed the sand evenly over a long track. Where?? On the lake of course, where else??


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.