Page 1

JUBILEUMS E S S Ä E R

Gustaf Retzius (1842-1919) - Biografi

Gunnar Grant Essäist


Gustaf Retzius (1842-1919) - Biografi och forskning Mycket av innehållet i dessa två essäer, vilka bygger på en redigerad version av ett föredrag hållet på Nobelmuséet hösten 2006, har jag hämtat från Gustaf Retzius’ självbiografi, två digra band utgivna postumt 1933 och 1948, och genom studier av hans egna vetenskapliga arbeten. Se Referenser: Retzius, Gustaf (1933) och Retzius, Gustaf (1948). Gunnar Grant om Gustaf Retzius biografi och vetenskapliga arbeten I slutet av 1990-talet kom jag att intressera mig för Gustaf Retzius genom att jag blev ombedd att tala om honom och Camillo Golgi vid ett möte i Boario Terme i Italien 1998 med anledning av 100-årsminnet av Golgi’s upptäckt av den s.k. Golgi-apparaten. Föredraget publicerades i en internationell tidskrift - Se Referenser: Grant, Gunnar (1999). Sedan skrev jag också en artikel om Gustaf Retzius i Läkartidningen. - Se Referenser: Grant, Gunnar (2000).

Beträffande fadern, Anders Retzius, har jag hämtat information bl.a. från en skrift av Thomas Lindblad, utgiven från Hagströmerbiblioteket vid Karolinska Institutet - Se Referenser: Lindblad, Thomas (2000). De olika originalpublikationerna har jag, förutom från den tidigare anatomiska institutionen vid Karolinska Institutet, där jag varit verksam under åren, fått tillgång till genom vänligt tillmötesgående från Ove Hagelin, hedersdoktor vid KI och den som skapat Hagströmerbiblioteket.

Presentationen är uppdelad i två avsnitt/essäer. Först presenteras biografiska data om Gustaf Retzius och därefter hans vetenskapliga bidrag. Författare Gunnar Grant, professor emeritus vid Karolinska Institutet. Copyright © 2007 KI 200 År, Karolinska Institutet Copyright © Bilderna Hagströmer Biblioteket, Karolinska Institutet


Gustaf Retzius (1842-1919) - Biografi

1842 föddes Gustaf Retzius i Stockholm son till Anders Retzius Gustaf Retzius föddes i Stockholm 1842, son till Anders Retzius - se BILD nedan till vänster - som var professor i anatomi och fysiologi och inspektor (titeln ändrades senare - för andra innehavare - till rektor) vid Karolinska Institutet, och hans hustru Emilia Wahlberg. Gustafs farfar, Anders Jahan Retzius, var professor i naturalhistoria och ekonomi vid universitetet i Lund och son till Nils Retzius, som studerade medicin i Lund och som under en tid var studiekamrat med Carl Linné. Vidare var Gustafs ena farbror, Magnus Christian Retzius, professor i obstetrik (förlossningskonst) vid Karolinska Institutet och överläkare vid dåvarande Barnbördshuset här i Stockholm. En andra farbror, Carl Gustaf, var e.o. professor i kemi vid Veterinärinrättningen. Det fanns alltså ett starkt akademiskt påbrå på faderns sida.

gerad i byggandet av Trollhätte kanal och som sedan stod bakom tillkomsten av Göta kanal. Därefter bodde hon hos sin ena bror, Peter Fredrik Wahlberg, i det s.k. Westinska huset på Hantverkaregatan 4, intill Serafimerlasarettet, här i Stockholm. Peter Fredrik var också professor vid Karolinska Institutet (botaniker, farmakolog) och efterträdde Berzelius som sekreterare vid Vetenskapsakademien. Den andra brodern, Johan August, Janne kallad, var upptäcktsresande - omkom under sin andra Afrika-expedition; ihjältrampad av en elefant. - Så även på moderns sida fanns akademiskt påbrå. Vid tiden för Gustafs födelse bodde föräldrarna och hans fem år äldre syster i det Westinska huset.

Bilden visar en teckning av Westinska huset och porten till Kgl. Myntet gjord av Gustafs syster Betty.

Gustafs mor, Emilia, blev tidigt föräldralös. Se BILD ovan, till höger. Hon bodde under sina tidiga år i Linköping hos sin moster och morbror, Baltzar von Platen, som var enga-

Den här teckningen, gjord av Gustafs syster Betty från föräldrarnas senare bostad på Karolinska Institutet, visar porten till Kgl. Myntet samt Westinska huset till höger. I rummet ovanför porten till Westinska huset föddes Gustaf. Där bodde förutom hans morbror även Magnus Huss, professor i intermedi-


cin vid Serafimerlasarettet och väl känd för sitt engagemang i kampen mot missbruket av alkohol - han blev internationellt berömd och prisbelönt (Montyon-priset 1853) för sitt arbete Alcoholismus Chronicus. Gustafs far Anders Retzius var redan ett högt aktat namn När Gustaf föddes 1842 var fadern Anders Retzius redan ett högt aktat namn. Han hade övertalats av Jöns Jacob Berzelius att lämna sin befattning vid Veterinärinrättningen (senare Veterinärhögskolan), där han var professor, för att acceptera en professur i anatomi och fysiologi vid KI, där han först var tillförordnad professor, från 1824, och sedan, från 1840, ordinarie professor. Enligt Gustaf Retzius´ memoarer ville Berzelius rekrytera Anders Retzius till KI efter att ha imponerats av honom som opponent vid en disputation. Anders Retzius var en mycket uppskattad lärare - fler studerande sökte sig till KI Anders Retzius var en mycket uppskattad lärare. Han gav studenterna en praktiskt inriktad undervisning i anatomiämnet, ofta med användning av de preparat som han samlat i det anatomiska museum som han byggt upp. Dessutom använde han sig av anatomiska planscher, men fr.a. dissekerade kroppar, som studenterna hade att studera. Som kliniskt kunnig kunde han relatera anatomin till den kliniska verkligheten. Kampen med Uppsala Universitet om rätten att utbilda Han var även professor vid Konstakademien, där han undervisade i anatomi från 1839 till sin död 1860. Kännedom om hans lärarinsatser ledde till att allt fler studerande sökte sig till KI. Israel Hwasser, professor i medicin vid Uppsala

Universitet, kämpade emot att en medicinsk läroanstalt i Stockholm skulle få erkännas, eftersom den inte var knuten till ett universitet. Bara en medicinsk fakultet vid ett universitet kunde enligt Hwasser utbilda läkare med sinne för medicinens andliga sidor - Nationalencyklopedin. Mot sig hade Hwasser i Stockholm att kämpa mot bl.a. Berzelius. Att Anders Retzius kom att dra studenter till sin undervisning var ett gott tecken för KI. Vetenskapsmannen Anders Retzius blev känd utomlands för sina skallmätningar Vid sidan av sin lärargärning bedrev Anders Retzius vetenskaplig forskning. Hans äldsta arbeten rörde fr.a. fiskarnas anatomi, där hans studier av pirålen, Myxine glutinosa, som tillhör de mest primitiva kraniedjuren ryggradsdjur, vertebrater - nämnts som betydelsefulla. Hos den undersökte han nervsystemet och blodcirkulationen. Han studerade lungornas byggnad hos fåglar och kräldjur och hos människan undersökte han avsnitt av kärlsystemet och nervsystemet samt magsäckens och leverns byggnad. Alla dessa studier hade gjorts med blotta ögat. Sedan han skaffat ett mikroskop i början av 1830-talet undersökte han också tändernas finstruktur och beskrev de s.k. dentinkanalerna i ett arbete som publicerades 1835. Hans namn som vetenskapsman har annars, fr.a. under senare tid kommit att förknippas med de studier han gjorde inom antropologin, med skallmätningar, som ledde till en uppdelning i kortskalliga och långskalliga individer, och som rönte stort intresse utomlands. Anders Retzius var en flitig resenär ute i Europa Han hade ett nät av utländska vetenskapliga kontakter och var en flitig resenär. När tiden medgav det, företog han längre resor ute i Europa, där han studerade anatomiundervisningen och de anatomiska muséerna. Redan 1828 deltog han i naturforskarmötet i Berlin och fem år senare i det som ägde rum i Breslau, nuvarande Wroclaw, i Polen.


Undersökte lansettfiskens, amphioxus’, anatomi En av de forskare som besökte honom var Johannes Müller, känd tysk anatom och fysiolog. Tillsammans undersökte de lansettfiskens - amphioxus; vertebrat; ett ryggsträngsdjur - anatomi. Studenternas amphiox-gasque En kuriositet i sammanhanget är att nollorna till läkarprogrammet vid KI kallas för amphioxer och första festen till nollornas ära kallas amphiox-gasque. Anders Retzius arbetade för stadsmiljö och folkhälsa samt tog hem rabarbern Här i Stockholm var han engagerad i problem som hade med stadsmiljö, folkhälsa och folkbildning att göra. Han propagerade för anläggande av ett vattenledningssystem i samband med att man i mitten av 1800-talet grävde för gasledningar för gatubelysning. Dricksvatten hämtades då från Hagaparken och från brunnar på andra platser och kördes ut i staden för försäljning. Vattnet från Mälaren var förorenat men användes för tvätt och bevattning. En annan fråga gällde hanteringen av latrin, som Anders Retzius fann att man genom tillblandning av sand kunde få luktfri, och av sopor, som ännu ofta bara slängdes ut på gatan för att spolas bort av regnet. Allt detta var väsentliga frågor i en tid med låg levnadsstandard och dålig hygien. Dessutom var han bl.a. tillsammans med Magnus Huss upptagen av nykterhetsfrågan. Som ett curiosum kanske jag också skall nämna att Anders Retzius var den som införde rabarbern till Sverige. Sonen Gustaf beundrade sin far och ville följa i hans spår Mot den här bakgrunden är det inte konstigt att sonen Gustaf hyste stor beundran för sin far och gärna ville följa i hans fotspår.

Bilden ovan visar en akvarell som Gustaf gjorde vid 13 års ålder från föräldrarnas sovrum i hemmet på KI:s område, där fadern som inspektor disponerade en bostad. Akvarellen finns numera på Hagströmerbiblioteket, deponerad från Vetenskapsakademien. I bakgrunden och i centrum av bilden syns muséet för anatomiska, patologisk-anatomiska och kirurgiska preparat samt Retzius´ stora kraniesamling. Till höger ses anatomibyggnaden, inrymd i ett f.d. glasbruksmagasin. Bakom den skymtar byggnaden där Berzelius undervisade i kemi och Gustafs morbror, Peter Fredrik Wahlberg, i farmaci. Bakom denna byggnad låg sedan Anders Retzius´ trädgård, gränsande till Mälaren.

Inspektorsbostaden - se Bilden ovan - var inrymd 1 tr. upp i en lång byggnad, som fortfarande finns kvar, intill Samuel Owens gränd. Den syns här med KI:s hela park framför, där en byst av Anders Retzius också ses i centrum.


1860 Gustaf Retzius tog studenten i Uppsala - och fadern Anders Retzius dör För den unge Gustaf var fadern en förebild. Han beskrivs i Gustafs självbiografi, liksom modern, på ett mycket kärleksfullt sätt. Hans önskan efter skoltiden var att få studera vid KI hos sin far och bedriva anatomisk forskning. Han forcerade sina gymnasiestudier, läste in sista årskursen parallellt med tredje ring, och gick upp i studentexamen 1860, knappt 18 år gammal. På den tiden kunde studentexamen inte avläggas i Stockholm utan det måste ske vid ett av universiteten. I Gustafs fall blev det Uppsala. Planerna på att få studera hos fadern grusades emellertid, då denne avled den 18 april 1860, en månad före Gustafs studentexamen. 1861 skrev Gustaf in sig vid KI och började studera anatomi Efter sommaruppehållet samma år, som han tillbragte i Lysekil och Kristineberg tillsammans med sin mor och syster fortsatte Gustaf med en medikofil-examen. Detta var en förberedande examen med ämnen som zoologi och botanik samt fördjupade studier i latin som han avlade i Uppsala året därpå, våren 1861. Höstterminen samma år skrevs han in vid KI och började då studera anatomi under Gustaf von Düben, faderns efterträdare. 1866 medicine kandidat-examen i Uppsala och 1869 med. lic.-examen i Stockholm Tre år senare påbörjade han studier i Uppsala inför med.kand.-examen, som han avlade våren 1866, inte förrän 1874 tillåtet i Stockholm, efter Israels Hwassers död. Höstterminen 1866 fortsatte han sina medicinarstudier, men nu vid Serafimerlasarettet, och på våren 1869 avlade han med.lic.-examen. 1869 resa med mor och syster i Europa På försommaren åkte han tillsammans med sin mor och syster på en resa till Tyskland, Schweiz och Norditalien. De hade redan tio

år tidigare, sommaren 1859, rest tillsammans till Tyskland, Schweiz, Frankrike och Belgien, och två år dessförinnan hade han fått följa med sin far på en resa till Tyskland och Schweiz. Så trots sin ungdom hade han redan fått se stora delar av Europa. 1871 disputation i Lund 1871 disputerade Gustaf i Lund, på en avhandling om näthinnans innersta lager, intill glaskroppen, och när han återkom till Stockholm blev han docent i anatomi. 1873 grundades det Antropologiska Sällskapet 1873 grundades det s.k. Antropologiska Sällskapet, som Gustaf tagit initiativ till. Zoologen Sven Lovén blev dess ordförande och Gustaf sekreterare. Fyra år senare utvidgades det till att omfatta även geografi och bytte då namn till ”Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi”. Geografin skattades högt, bl.a. genom de svenska polarexpeditionerna med Otto Torell och Adolf Nordenskiöld. Nordenskiöld gjorde sammanlagt 10 polarexpeditioner och det var han som seglade med skeppet Vega genom Nordostpassagen 1878-1880. Han var professor vid Naturhistoriska Riksmuseet. 1876 giftermål med Anna Hierta 1876 gifte sig Gustaf med Anna Hierta, dotter till Lars Johan Hierta, grundare och utgivare av den liberala dagstidningen Aftonbladet. Bröllopsresan gick till Italien, där de stannade ett halvt år, mesta tiden på Capri. Vid hemkomsten bosatte de sig i det Westinska huset, även om de erbjudits bo i Spökslottet på Drottninggatan. Dit flyttade de senare. 1877 personlig professur i histologi vid KI 1877 utnämndes Gustaf till en personlig professur i histologi (vävnadslära) vid KI. Det var den första professuren i detta ämne vid institutet.


Bilden ovan visar ett blad ur hans anteckningar över undervisningen i histologi vårterminen 1879 1889 professur i anatomi men avgår 1890 1889 blev han utnämnd till en professur i anatomi. Den tjänsten upprätthöll han emellertid endast till 1890, då han avgick, 48 år gammal, i protest över att hans kandidat till en professur i oftalmologi (ögonläkekonsten) inte blev utnämnd till denna tjänst. ”Den stora ofreden vid Karolinska Institutet” Valet stod mellan Erik Nordenson, Gustaf Retzius´ kandidat, och Erik Johan Widmark, som fick tjänsten; även Per Wising, prof. i neurologi vid KI, avgick i protest och Gunnar Wennerberg, ecklesiastikminister, och Gluntarnas skapare, avgick som minister - vägra

de kontrasignera utnämningen; Emil Kleen, läkare och skriftställare, har behandlat denna händelse i sin skrift ”Den stora ofreden vid Karolinska Institutet. En återblick”, 1892. Den ekonomiskt oberoende Gustaf Retzius fortsatte sin forskning och sitt skrivande Ekonomiskt oberoende fortsatte emellertid Gustaf Retzius sin forskning och sitt skrivande, mer eller mindre fram till sin död 1919. I sina memoarer skriver han dock ”Under år 1914, då världskriget så oväntadt utbröt, var jag å den zoologiska stationen vid Kristineberg ifrigt sysselsatt med forskningar, hvilkas resultat var afsedt att offentliggöras i det 19:de bandet. Men jag skall här uppriktigt bekänna, att jag greps af afsky för mänskligheten, ja, rentaf förakt för densamma, att min arbetshåg försvann och sedan icke återkom.


Jag afbröt alldeles detta mitt arbete med det påbörjade 19:de bandet”. Detta gällde det stora verk, Biologische Untersuchungen, Neue Folge, som behandlas här nedan. De sista åren ägnade han sig åt att skriva ner sina minnen, ett omfattande arbete som han satte punkt för våren 1918. 1884 till 1887 ansvarig utgivare för Aftonbladet Ett annorlunda bidrag, skilt från forskningsvärlden, blev hans roll under 3 år, från 1884 till 1887, som ansvarig utgivare för Aftonbladet, efter det att han och hans hustru hade köpt tidningen. Under dessa år, medan han fortfarande hade sin tjänst vid Karolinska Institutet och fullgjorde sin undervisning, fick han inte mycket tid till forskning. Han arbetade målmedvetet för tidningen, som tredubblade sin upplaga, skrev artiklar och blev involverad i politiska och kulturella frågor. Hustrun hette Anna Hierta och var dotter till Lars Johan Hierta - Aftonbladets grundare I dessa ting var han starkt influerad av sin hustru Anna. Hon var en begåvad person, med en stark vilja, en förkämpe för kvinnosaken, en moralivrare och med stora kulturella ambitioner. Under tidiga år var hon liberal men blev senare successivt alltmer reaktionär. Hennes inflytande över Gustaf, och hans lojala stöd för henne, blev faktorer som senare skulle leda till att han kom i konflikt med många vänner och kolleger i samhället, inklusive medlemmar av Svenska Akademien, där han blivit medlem. Gustaf och hans hustru hade också varit rådgivare till Annas mor, då hon i sin makes namn donerade 500.000 kr - motsv. ca 20 milj. i dagens peningvärde - varav 100.000 till Stockholms Högskola för en professur i nationalekonomi. 400.000 gick till Stiftelsen Lars Hiertas minne, för vetenskaplig och social verksamhet, och som fortfarande existerar.

Ryktet som vetenskapsman gav medlemskap i flera lärda sällskap Gustaf Retzius´ rykte som framstående vetenskapsman renderade honom medlemskap och uppskattning i åtskilliga andra lärda sällskap i Sverige, bl.a. Vetenskapsakademien. Han blev även medlem i många av de mest framstående akademierna utomlands i Berlin, London, Paris, St. Petersburg, Rom, Washington and Wien. Bland de utmärkelser som han speciellt värdesatte var inbjudningar till London att ge en ”Croonian Lecture” 1908 och ”The Huxley Lecture” 1909. ”William Croone, f. 1633, d. 1684, var läkare/ forskare; medlem av Royal College of Physicians; intresserade sig för muskelfysiologi; ansåg att det låg någon kemisk reaktion bakom muskelkontraktionen; hade dessutom uppfattningen att nerverna förmedlade sin information genom ett slags vibration snarare än genom en kemisk substans”. ”Thomas Henry Huxley, anatom, skeppsläkare och prof. i mineralogi; farfar till författarna Aldous och Julian Huxley och till Andrew Huxley, neurofysiolog, som delade nobelpriset 1963 med Hodgkin och Eccles”. Hedersdoktor vid universitetet i Bologna och medlem av Accademia dei Lincei i Rom Han blev hedersdoktor vid universitetet i Bologna och medlem av Accademia dei Lincei, i Rom, sannolikt den äldsta existerande vetenskapliga akademien, grundad 1603. Nominerades för Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin 11 gånger, men fick det aldrig Hans ställning internationellt som vetenskapsman speglas dessutom i det faktum att han nominerades för Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin inte mindre än 11 gånger, första gången 1901 av den framstående spanske neuroanatomen Ramón y Cajal, Nobelpristagare tillsammans med Camillo Golgi 1906. Men han fick det aldrig. Hans nomine-


ring ledde emellertid 1910 till en omfattande utredning inom Nobelkommittén, på motsvarande 80 A4-sidor. Den gjordes av hans tidigare lärjunge, Emil Holmgren, professor i histologi vid KI, som fann att den verksamhet Gustaf Retzius svarat för var fullt tillräcklig att motivera hans kandidatur för medicinskt nobelpris. Detta år gick det emellertid till Albrecht Kossel, från Heidelberg, för hans bidrag till kunskapen om cellkemi genom arbeten över proteiner, innefattande den kemiska sammansättningen av cellkärnan. Gustaf Retzius resor utomlands - i Egypten mötte han Henry Stanley Under en stor del av sitt liv som vetenskapsman företog Gustaf Retzius resor utomlands, dels i Europa, där han i sin ungdom rest tillsammans med sin far och med sin mor och syster, som berörts ovan, samt till Egypten, där han mötte Henry Stanley och överlämnade dokument med hälsningar från Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi, samt till Nordamerika. Som aktiv skribent skrev han också artiklar från dessa resor, och fick dem ofta publicerade, bl.a. i Aftonbladet. Författare Gunnar Grant, professor emeritus vid Karolinska Institutet. Copyright © Bilderna. Hagströmer Biblioteket vid Karolinska Institutet


Gunnar Grant, Essäist Gunnar Grant föddes 1932 i Stockholm och studerade medicin först vid Karolinska Institutet och därefter vid Uppsala universitet där han 1959 tog läkarexamen. Han disputerade där 1962 på en neuroanatomisk avhandling om ryggmärgsbanorna till lillhjärnan och blev samma år docent i anatomi. Efter docenttjänst och tjänst som vikarierande prosektor/ biträdande professor i anatomi i Uppsala fick han 1970 en biträdande professur vid KI, en tjänst som 1979 omvandlades till en ordinarie professur. Han har i två omgångar, under sammanlagt 14 år, varit prefekt för anatomiska institutionen, KI.

Gunnar Grant fick 1994 Axel Hirschs pris för experimentella, strukturella och funktionella studier av ryggmärgen. Samma år blev han invald i Norska vetenskapsakademien. Åren 1987-2000 var han ledamot av Vetenskapliga rådet för en fransk organisation för ryggmärgsforskning. Han var åren 1996-2003 sekreterare i Fysiologföreningen i Stockholm. Han är hedersprofessor vid Beijing Center for Neuronal Regeneration and Repairing, Capital University of Medical Sciences, Kina.

Åren 1975-76 var han visiting professor i anatomi vid University of Virginia School of Medicine i Charlotteville, Virginia, USA. År 1993 arbetade han som visiting scientist vid ett smärtforskningslaboratorium i Paris.

Kontakta Essäisten Gunnar Grant: Gunnar.Grant@ki.se Eva Cederquist, KIs Informationsavdelning, Februari 2007

Gustaf Retzius (1842-1919) - Biografi  

Gustaf Retzius (1842-1919) om Biografi

Advertisement