__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

NUMMER 04 OKTOBER 2015

ELLA WUNGER BARA ELLA

MAGDALENA ÅKESSON ATT FÅNGA LYCKA PÅ BILD

BO JOHANSSON MER ÄN BARA ETT KLICK


KATTJÄVLAR

Nummer 4, ja vad säger man, Kattjävel växer, berör och skapar frågor, precis som vi vill att den skall göra. Vi trodde aldrig att det skulle bli mer är ett nummer av denna tidning. Vi blev kultureliten i mörkret, vi höll vernissage på Atelje Oskar i Oskarström, vi var i tidningen, saker höll på att glida oss ur händerna, vi höll på att tappa varför vi finns och vad vårt syfte är, som tur är så finns våra kära fotografer i omgivningarna för att sätta oss på plats, för vi är fotografer, vi är legion, vi är en jävla massa som ingen annan vill vara. Semester och sommar susade förbi i en jäkla fart, sommaren uteblev kan man väl säga, inte blev det så mycket fotograferat heller, tur att övriga fotografer i denna krets knäpper vidare, annars hade det blivit lika tomt som i lokaltidningen. I detta nummer delar Bo, Magdalena, Ella, Jacob och Niclas med sig av sina funderingar, jag kladdar ner lite tankar efter en reklamfilmning som vi gjorde med bara DSLR, kul och annorlunda sätt att jobba på, frågan är, när blir DSLR filmerna omoderna? Bildspåket är så typiskt på DSLR filmer att det kanske börjar spela ut sin roll, vem vet? Inte jag, jag gillar att jobba med DSLR och film så det fortsätter jag med.. Så det är härligt att vara igång igen och att frågorna om när numren kommer är många, men som vi sagt innan och säger igen, vi släpper dem när vi känner att det behövs, och just idag var en sådan dag...

Nummer 04 | OKTOBER 2015 www.kattjävel.se

MAGNUS GUDMUNDSSON

Utgivare / Creative Director : Design / Layout : Web Developer : Magnus Gudmundsson Anders Reitmaier

Att ställa sig frågan varför, är alltid en väg att gå för att komma fram till att det inte var nån idé att ställa frågan.

Medverkande : Bo Johansson Magdalena Åkesson Ella Wunger Jacob Melin Niclas Frisell

ANDERS REITMAIER

Innehåll i detta nummer : - mer än ett klick Att fånga lycka på bild Bara Ella En början som fotograf Att våga vara obekväm Nu blir det reklamfilm Vernisage Fotobok(h)en Film

Mina bilder och mitt skrivande är exakt samma. De är kommentarer till det jag ser i världen och i min närmsta omgivning. Jag berättar inga historier, och det funkar bra för mig,

Meddelande till läsarna: Utgivarna av Kattjävel ansvarar för allt material i publikationen, men vi är inte ansvariga för något redaktionellt fel, utelämnande, misstag eller skrivfel.

Omslaget: Ella Wunger, en ung och frisk fläkt som blandar stilar, allt från klassiskt vackra porträtt till ruffiga moderna bilder med ett skönt djup, en fotograf som vi tror kommer att bara bli större och större, en fantastiskt duktig ung talang.

Kattjävel förbehåller sig rätten att avböja all reklam av någon anledning. Copyright Kattjävel 2015: Allt det innehåll som publiceras i denna tidning är föremål för upphovsrättslagen, antingen av författarna i sin helhet eller delvis, samt av de bidragande fotograferna. Varje överträdelse kan medföra rättsliga åtgärder. Ingen del av den här tidningen kan användas i helt eller delvis på något sätt utan skriftligt tillstånd från utgivaren. websidan@kattjävel.se

Företaget som jobbar med produktion av video, foto, grafisk design, webb.

Lilagul hjälper företag presentera sig mer enhetligt och genomtänkt med koncept, film, webbanpassning och grafisk helhet.

PUSS / Kattjävlarna...

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

2

3

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


I DETTA NUMMER

6 22 56

30

Innehåll

Bo Johansson - mer än ett klick

-mer än ett klick 6 Fånga lycka på bild 22 Bara Ella 30 En början som fotograf 50 Att våga vara obekväm 56 Nu blir det reklamfilm 64 Vernissage 70 Fotobok(h)en 78 Film 79

Magdalena Åkesson Fånga lycka på bild

Jacob Melin Att våga vara obekväm

Ella Wunger

VARNING - Länkar i magasinet!

Bara Ella

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

Detta är en vänlig påminnelse! Det finns länkar till online-innehåll såsom video, och till webbplatser som kan vara tunga och påverka om du använder mobilt bredband med begränsad surf.

4

5

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Bo Johansson

BO JOHANSSON

Så det är lite om det här som min lilla krönika kommer handla om. Hur det fortfarande kan vara som så att foto har en sådan stor betydelse. Trots att världen snurrar allt snabbare och vi konsumera nyheter och filmer alltmer via olika strömmande media. Jag kommer även beröra lite vad foto är för mig och hur jag kom in på den är fantastiska hobbyn som även i en förlängning gjorde att jag kunde starta ett företag.

-mer än ett klick Bang. Fotot som jag får upp på min bildskärm träffar mig med en käftsmäll. Bilden gör så otroligt ont att se och jag känner att jag skakar. Sakta kommer även tårarna och mina ögon grumlas när jag läser texten till bilden. Fotot jag pratar om är på den lilla 3-åriga pojke, Alan. Som flöt upp drunknad på en strand i Turkiet efter att den flyktingbåt som han färdades i med sina föräldrar och bror sjönk. Återigen har vi fått se en bild som skakat om världen som inget annat kan göra. En bild. Ett foto. En katastrof från medelhavet som för många varit en grå massa som varit svårt att ta in. Nu blev det personligt via fotot. Vi såg inte bara Alan utan vi var många som identifierade honom med våra egna barn. Då blev det en verklighet som gjorde ont och skillnad.

För att återkoppla till inledningen så är det få förunnat att ta dessa historiska bilder i den meningen att de förändra vår värld. Men man behöver inte se så långt utan kan se det som att man dokumenterar sin egen historia. För det är ju det vi faktiskt gör när vi tr ycker ner avtr yckaren. Just då stannar du tiden. Vi tar ett avtr yck av en tid som hur gärna vi än vill aldrig kommer mer tillbaka. En bild som många gånger blir starkare och värdefullare ju längre tid det går där emellan. Kanske på en vän, en mor, en far som i dag när du tar fram din bild inte längre finns kvar. En väg, en skog, ett hus. Samma sak här. Historien finns där i din bild. Din historia.

Historien är fylld av fler exempel på fotografier som gjort skillnad. Ett annat känt exempel är på den av AP-fotografen, Nick Ut, på nioåriga Kim Phuc. Hon är flickan som skriker ut sin smärta när napalmen fräter hennes r ygg. Bilden fick den amerikanska opinionen att vakna och Vietnamkriget fick en vändpunkt. Ett ytterligare känt exempel är det foto som fotografen Kevin Carter tog 1993 i Sudan. En gam som landat bredvid ett litet barn som med sina sista krafter försöker ta sig till ett hjälpcenter. Bilden gav inte bara Kevin Carter Pulitzer priset utan bidrog till att öka medvetandet hos världen om den fruktansvärda svältkatastrof som härjade i Sudan.

Många gångar har jag fått höra från familjer jag fotograferat att bilderna jag tagit betyder väldigt mycket för dem. Fångar ögonblick och tillfällen som man har svårt att fånga när man som förälder är mitt i det själv. Bilder som jag som fotograf som bjuds in tillfälligt i familjen kan tolka bättre och förhoppningsvis presentera på ett fördelaktigt sätt. Återigen – man dokumentera historien och en tid som aldrig mer kommer tillbaka. Stillbilden ger dig senare minnet tillbaka och du kan själv låta ditt minne vandra dit utan att du får allt uppspelat som genom den rörliga bilden.

Det är därför jag älskar fotografering. Ett foto skapar ofta känslor och man är sällan likgiltig inför den tvådimensionella bild man har framför sig. Även om mycket går en förbi i dagens enorma bildflöde via bl a olika sociala medier. Men ett foto ger dig utr ymme för din egen tolkning av bilden. Du kan stanna upp för att se och utforska fotografiet. Till skillnad mot den rörliga bilden som ger dig facit. Så stillbild är ett utmärkt verktyg för dig som vill uttr ycka dig och som utmanar din kreativitet.

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

Detta har jag med mig när jag fotograferar. Jag ser inte bara min fotografering som en hobby här och nu utan att mina bilder ska betyda något för mottagaren. Framförallt när jag fotograferar på uppdrag. När jag anlitas som fotograf, för att fotografera en familj eller barn, så vet jag att dessa bilder kommer betyda väldigt mycket för dem. Framförallt i framtiden. För vi vet alla som är småbarnsföräldrar att tiden går aldrig så snabbt som med små barn. Helt plötslig är det dags att vifta med studentbilderna för att därefter vinka adjö och på återseende när de ger sig ut i världen på egna ben. Trots att det bara var igår som vi gav dem välling och bytte blöjor.

6

7

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Som min egen bild på min ena son Isac. Du ser den här bredvid. I dag är Isac snart 9 år. På bilden är han ungefär 3 år. Bilden skapades av en tillfällighet och jag lyckades fånga honom vid ett av de få tillfällen som han var stilla några få sekunder. Den här bilden gjorde vi en stor Canvas tavla av och som i dag hänger på en av våra väggar. Jag kan komma på mig själv när jag ibland hamnar framför den tavlan att min fantasi och minne kommer tillbaka. Ser in i hans djupa mörka ögon. Funderar på vad han då såg och vad hans ögon har sett fram tills idag. Den här bilden tyckte jag själv var bra när jag tog den. Men mer var det inte. I dag har den en väldigt stor betydelse för mig. Just för att den låter mig vandra tillbaka till en tid som inte längre finns.

Isac – vår älskade son. Copyright: bo Johansson

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

8

9

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Ett brudpar som ville ha lite ”andra” bilder. Copyright: bo Johansson

Som fotograf ställs jag även inför uppdrag som både berör och som jag vet kommer ha stor betydelse för den som beställt bilderna. Jag har fotograferat en hel del bröllop och dessa är naturligtvis alltid betydelsefulla. Brudparet vill ha vackra och fina bilder att kunna plocka fram i framtiden från deras stora dag. Ett annat uppdrag som jag minns speciellt mycket är då ett par goda vänner kontaktade mig och ville att jag skulle ta bilder på dem. Skälet var tyvärr att mannen i familjen fått besked om att han drabbats av en allvarlig cancer och att de nu ville ta bilder medan han fortfarande mådde bra. För de visste att en annan tid skulle komma och hur lång den tiden sedan som var kvar – ja, det visste heller ingen. Inte mer än att det snart kunde vara slut eller att han skulle må väldigt dålig. Återigen så har bilden här visat sin betydelse och hur mycket bilder betyder för människor.

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

10

11

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Men blixt som är portabelt kan jag ta med mig ljuset ut och skapa effekter. Copyright: bo Johansson

Hur blev jag då intresserad av fotografering. Ja, jag har aldrig varit speciellt bra på att måla eller rita. Men jag har sedan lång tid tillbaka haft en inre kraft om att få uttr ycka mig. Vill inte kalla den en konstnärlig ådra direkt men något åt det hållet. Så när jag började utforska min pappas kamera i ”de övre tonåren” så kände jag direkt att det här var något för mig. På den tiden använda man film och film var dyrt. Man hade också bara 24 eller 36 bilder på sig att fånga de ögonblick man var ute efter. Och efter man gjort det så var det ofta en väntan i en vecka eller mer på att man skulle få öppna brevlådan och ta upp det efterlängtade paketet med sina bilder. Först då visste man om man tr yckt rätt och haft rätt inställningar. Fast oavsett hur bilderna blev så var det alltid en magisk känsla av att ta upp kuvertet och känna doften av framkallningsvätska. Kan på något sätt sakna den känslan i vårt digitala tidevar v. Fast jag är nog bara nostalgisk. Övergången till den digitala tekniken har för mig gjort väldigt stor skillnad. Både i utveckling och på det sätt jag nu kan ta hand om bilderna i efterbehandlingen. För det är inte alltid man kan ta bilden som man vill att den ska bli oavsett hur rätt man ställer in kameran. Inte om man i alla fall vill skapa en speciell bild och kan därmed kan tänka sig att förstärka och förändra bilden som man tänkt i bildbehandlingen efteråt. Det som jag också älskar med fotografering är att det alltid verkar finnas något nytt att lära. Man blir aldrig fullärd. Visst, man kan säkert nå en teknisk nivå som gör att man tar bilder som sällan blir tekniskt dåliga. Men till slut brukar det bli rätt tråkigt och inte speciellt utmanande. För mig är det en ständig resa i vetgirighetens tecken. Det innebär också att jag också inte kan säga att jag håller mig till en absolut stil eller gener. Även om jag ofta i dag fotografera mest bilder som innehåller en person eller ett landskap. Men även inom dessa områden så finns det så mycket nytt att prova och utforska. Något som gör att jag ofta när jag ser en bild i något sammanhang kan komma på mig själv med att försöka se hur ljuset satts i den bilden. Är det hårt eller mjukt ljus? Hur faller skuggorna? Vilken vinkel är det fotograferat i och vad kan man ha använt för brännvidd och bländare? Ja, det finns mycket att försöka analysera i en bild. Så om du inte redan gör det så testa dig själv att försöka se bilden med andra ögon nästa gång du ser en bild som du tycker mycket om eller som intresserad dig.

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

12

13

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Mamma och pappa. Idag inte lika friska. Här fulla av liv och glädje. Copyright: bo Johansson

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

14

15

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Samma sak är det när jag är ute och går eller åker bil. Ständigt läser jag av ett landskap eller en miljö och funderar hur jag skulle fotograferat här. Försöker hitta linjer, förgrund mellangrund och bakgrund för att bygga en bra landskapsbild. Försöka hitta häftiga miljöer för att kunna använda i kommande fotograferingar. Så foto är ständigt med mig även om jag inte alltid bär med mig en kamera. Fast… de gör jag och många med mig idag. För vi har nästan alla idag en mobiltelefon och som är utrustad med en kamera. Jag har kommit på mig själv att jag använder den idag för vånansvärt mycket. I alla fall för att vara mig. Skälet är nog att jag kommit över att en bild måste vara så tekniskt bra att den måste fotograferas med en DSLR-kamera minst. För en bild är ju inte en bild förrän den tas. Har man inte tillgång till sin DSLR så blir det ingen bild… Så enkelt är det. Samtidigt som kameran i mobilen idag även blivit väldigt bra. Finns t o m fotografer som bara använder sin mobil och kan leva på dessa bilder som fotograf. Vilket innebär att det inte alltid är utrustningen som avgör hur bra man är. För det är ju som någon sa att alla kan inte skriva en bok bara för att de ha en penna eller dator. Men utan tvekan underlättar det att man har bra kamera och objektiv. Jag är den första att erkänna att det är en liten av material sport. Fast allt jag köper har ett syfte och många gånger är det för att jag vill få fram en speciell bild eller möjlighet att ta en bild. Inte bara för köpande skull. Kraven som frilansfotograf är ofta stora att leverera så tekniskt bra bilder som möjligt och som ska hålla för allt ifrån print i stor format till publikation i olika digitala medier.

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

16

Jag har nu skrivit en hel del om vad fotografering är för mig och vad det betyder. Det jag inte har skrivit något om är mina bilder och som du ser lite exempel på här. Jag fotograferar för det mesta med tanken att bilden ska presenteras i färg. Jag överexponerar ofta mina bilder något för att jag vill få ljusa och ”luftiga” bilder. Br yr mig inte så mycket om att en del i bilden kan bli utfrätt så länge det inte är något av det väsentliga i bilden. Det innebär naturligtvis inte att det alltid är så för ibland vill jag få fram en annan känsla. Men jag uppfattar själv personligen ljusa bilder som lite mer ”glada” och det är något jag gärna vill att man ska se mina bilder som. Det jag även har varit noga med är att försöka ta bort vid porträttfotografering är så mycket störande inslag i en bild som möjligt. Vilket tidigare ofta har inneburit att jag fotograferat med stor bländare för att få en så oskarp bakgrund som möjligt och många gånger även exkluderat bakgrunden. Det kan jag fortfarande tänka på när jag fotograferar på uppdrag men i min privata fotografering så har jag försökt att tänka bort det. Skälet är enkelt. Bilderna som jag tagit har varit tekniskt bra kanske men jag har missat det dokumentära runt omkring. Något som jag blev väldigt medveten om när jag var hemma hos mina föräldrar vid ett tillfälle och såg i ett par gamla fotoalbum. Bilderna, ifrån min och min brors barndom, var inte alls fotograferade med någon tanke på att få ”snygga” bilder utan pappa hade bara tagit en bild där och då. Men dessa bilder hade med inte bara mig och min bror utan även omgivningen. Via dessa bilder kunde jag göra en tidsresa och kunde se våra gama pojkrum, med all de minnen därifrån, och andra miljöer som man levde i. Något som idag är fantastiskt roligt att se. Så om du tänker som jag gjorde tidigare så försök att tänka om i alla fall då och då. Se till att du får med dig även miljön och inte bara få skarpa ögon och allt annat där omkring suddigt.

17

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Som jag skrev tidigare så gillar jag att prova och lära mig nya saker. Vilket gjort att jag även har investerat i utrustning för att lägga till ljus i en bild och inte bara använda det befintliga ljuset. Så för ett par år sedan köpte jag ett kraftfullt portabelt blixtsystem och som jag även kan ta med mig ut på ”On location” fotografering. Att börja fotografera med blixt var otroligt häftigt. Inte alltid för att bilderna blev som man ville utan för att det gjorde att jag fick en helt annan dimension och utmaning. Det har varit en jätterolig resa att försöka lära sig hur ljus beter sig och faller. Jag är långt ifrån fullärd men en bit på vägen har jag kommit. En stor del i det har min kära vän Sixten bidragit med…. Sixten är en skyltdocka som jag köpte efter att min fru en dag vägrade att ställa upp på alla mina testbilder för att förstå hur jag skulle ljussätta med blixtar och ljusformare (som softboxar, paraply, snoots m m). Sixten protesterade aldrig och han står alltid stilla. När han inte används så är han placerad i mitt garage som garagevakt. Jag vet inte hur många som han har skrämt när vi fått besök och personen i fråga har gått in i garaget…. Fotografering har även för mig gjort att jag fått många nya vänner. Även om jag ofta fotograferar ensam så delas intresset av många. Det är också ett skäl till att jag skriver dessa rader i Kattjävel. Utan mitt intresse för foto så hade jag aldrig troligtvis träffat Magnus eller Anders. Eller min goda vän Morgan som jag då och då stjäl ett par timmar med för att åka ut och fotografera landskap med. Det finns även många olika forum man kan vara med i för att dela sina bilder och på så vis lär känna nya personer. Även om man aldrig kanske träffas fysiskt så är det digitala vänner. Jag har även fått förmånen att ta min fotografering till mer än en hobby. Sedan 2009 driver jag min firma bossefoto.se som en enskild firma. Åtar mig här att ta uppdrag som frilandsfotograf inom främst porträtt- och lifestyle fotografering. Har både företags- och privata kunder. Sedan något år tillbaka fotograferar jag även landskap och har fått möjlighet att sälja lite tavlor och bilder för utskrift. Flera bilder har även publicerats i olika tidskrifter och på storbildstavlor. Är en trevlig känsla att se dem där och samtidigt få en inkomst som gör att jag kunna återinvesterat i min firma. Som en enkel avrundning på dessa rader vill jag verkligen slå ett slag för fotograferingen som hobby och intresse. Men du som läser dessa rader är troligtvis redan ”frälst” eller är på väg att bli det :-). För fotografier, och fotografer, gör skillnad - Carpe diem. Bo Johansson www.bossefoto.se Landskapsbild från Grötvik - till vänster Landskapsbild från Tylösand en vinter eftermiddag.- nästa heluppslag Copyright: bo Johansson KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

18

19

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

20

21

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Magdalena Åkesson

Copyright: magdalena åkesson

MAGDALENA ÅKESSON Fånga lycka på bild Jag köpte min första systemkamera 2011 och som för många andra som upptäcker fotograferingens underbara värld så började jag helt plötsligt att betrakta världen i ännu ej tagna fotografier. Jag såg vinklar, perspektiv, mönster och detaljer på ett helt annat sätt än innan och ägnade många timmar åt att titta genom linsen för att lära mig mer om kameran. Men man upptäckte snabbt att de tekniska svårigheterna med kameran bara var toppen av ett isberg, den riktiga svårigheten var motiven. Varje person som börjar fotografera mer aktivt börjar också snabbt upptäcka vilka favoritmotiv man har. För mig var det två saker, människor och kontraster, helst i kombination. I början var det vänner och familj som ställde upp på mina porträttfotograferingar men snabbt blev jag nyfiken på att ta det till nästa nivå. Snart hade man en blygsam hemmastudio och tog uppdrag av olika slag. Men bekymret var alltid samma oavsett om man fotograferade bröllop, barn, vuxna eller djur. Hur fångar man lycka på bild? Hur lyckas man på ett stelt bröllop eller en styrd studiofotografering locka fram spontanitet och naturlig glädje.

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

22

23

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Det finns klart ingen exakt vetenskap för detta eller ett recept som fungerar varje gång men under mina stunder på uppdrag har jag hittat några framgångsfaktorer. När jag anländer till ett bröllop är det oftast ner vöst och mycket spänning i luften. Bröllopsfotona är inte det som brudparet tänker på, det är mitt jobb. Det är också mitt jobb att få dem slappna av, tänka på något annat. På en bröllopsfotografering vill jag inte bara att fotona skall visa lyckan hos paret den dagen utan även känslorna mellan dem. Den spontaniteten och humorn kommer oftast fram mellan två poser eller när paret inte tror att jag fotograferar dem. Jag ber dem göra en märklig pose och får då ett naturligt skratt inför det de ska göra. DÅ tar jag bilden. När de sedan gör de jag faktiskt bad om blir de genast stela igen. Samma princip gäller barn, men här gäller det att följa med i deras lek.

rörelse och stunder som skall fångas på någon sekund

Copyright: magdalena åkesson

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

24

25

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Copyright: magdalena åkesson

Man kan aldrig gå in i en studiofotografering med barn i tron att det kommer bli som planerat eller att de kommer att göra som du säger. I stället ser jag till att det finns mycket rolig rekvisita och leker tillsammans med dem. Jag har alltid kort slutartid när jag fotograferar barn då det hela tiden är rörelse och stunder som skall fångas på någon sekund. Varje uppdrag lär mig något nytt och gör mig mer säker och erfaren inför nästa fotografering. Det som gör det värt allt är när man fångar barnet så som föräldrarna ser dem eller bröllopskänslan så som brudparet kände det. Helt enkelt när man fångar lyckan på bild. //Magdalena

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

26

27

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Jag ber dem göra en märklig pose och får då ett naturligt skratt inför det de ska göra. DÅ tar jag bilden. När de sedan gör de jag faktiskt bad om blir de genast stela igen.

Copyright: magdalena åkesson

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

28

29

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Ella Wunger

Copyright: ella wunger

Bara Ella

ELLA WUNGER

17 år, född 1998. Bor i Gästre utanför Enköping. Går andra året i gymnasiet på Kulturamas fotoutbildning i Hammarby sjöstad. Utrustning: Canon EOS 5D MK 1, Canon 50 mm 1.4 ERFARENHET • Har arbetat som fotograf på High Chaparral med att fota porträtt i studio, sommaren 2015. • Är husfotograf åt klädmärket Lantlollorna. • Diverse porträttfotograferingar. • Tilldelades 2013 Uppsala läns kulturstipendium för ungdomar inom bildkonst. Så länge jag kan minnas har jag intresserats av fotografi och ända sedan jag fick min första riktiga kamera är det vad jag ägnar mest tid åt. Foto är det jag vill hålla på med och när jag gör det eller sitter och redigerar kan det kännas som timmarna bara försvinner iväg. Jag tycker allra mest om att fota människor. Helst fotar jag lite i bakgrunden, utan att regissera så mycket. Jag tycker om att fånga genuina ögonblick utan att styra så mycket av det som händer. I somras jobbade jag i en fotostudio på High Chaparral, en temapark i westernanda. Det var en utmaning för mig men också väldigt lärorikt. Dit kom familjer, kompisgäng eller hela släkter som klädde ut sig och ville bli fotade i gammaldags stil. Jag hjälpte dem att välja kläder, posera och för att sedan redigera och skriva ut den färdiga bilden.

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

30

Något jag gör ofta är att experimentera med olika rekvisita. I det här fallet fotade jag självporträtt med mjöl i ansiktet. Det var vinter och jag ville skapa en snöig, kall känsla. Något som tillför en mer isig känsla och blick är den blåa ögonfärgen som jag ändrade i efterhand från min naturligt gröna ögonfärg. 31

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Copyright: ella wunger

Jag fick ett uppdrag att fota Ronja, som ville ha porträttbilder klädd som Indian.Vi tillbringade en eftermiddag ute i skogen. Till en början var modellen rädd för hästen, men jag lät det ta tid och tycker att slutresultatet blev bra.

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

32

33

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Copyright: ella wunger

Det var en utmaning för både mig och henne som inte är vana vid hästar, men jag är nöjd med resultatet och lyckades fånga flera känslosamma ögonblick mellan häst och människa.

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

34

35

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Här är tre modebilder som jag fotat åt klädmärket Lantlollorna. Jag gillar att hitta coola platser att fota vid. Bilden längst upp till vänster är fotad vid en kalkstensfabrik i Sala, som tyvärr nu är riven. Jag gillar att fota människor i såna tuffa, slitna och lite råa miljöer. Kontrasten som uppstår tycker jag om. Bilden längst upp till höger är fotad vid ett nedlagt tegelbruk där det stod ett gammalt bilvrak som jag använde som rekvisita.

Copyright: ella wunger

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

36

37

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Ibland använder jag mig själv som modell när jag har idéer till bilder jag vill ta. Jag tycker om det, då jag kan experimentera och få fram något jag är nöjd med i lugn och ro utan att känna stress och behöva tänka på någon annan.

Copyright: ella wunger KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

38

39

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

Copyright: ella wunger

40

41

Copyright: ella wunger

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Här har jag tagit en bild av min lillasyster när hon har ett allvarligt uttryck, vilket inte är jättevanligt. Hon är nio år och gör sig oftast till framför kameran. Jag tycker om stämningen och just det att hon är så okonstlad.

Copyright: ella wunger KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

42

43

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Min lillasyster lyckades fånga en stor padda i vår källare. Jag gillar känslan i bilden och att man lägger märke till att paddan faktiskt har små händer. Det känns fint, människohand mot paddhand.

Copyright: ella wunger KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

44

45

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Jag fick i uppdrag att ta en bild som skulle vara omslag till en broschyr för tio företag som alla jobbar med form, desgin och mode. Jag ville ha en fin bild som utstrålade en känsla av dessa saker.

Copyright: ella wunger

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

46

47

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Här har jag tagit ett porträtt av min vän Ellen. Jag tycker om den då den visar äkta glädje och är fångad mitt i ett ögonblick.

Copyright: ella wunger

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

48

49

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Niclas Frisell

NICLAS FRISELL

Min upplevelse, min tanke, min tolkning, min historia.

En början som fotograf Så hängde mina bilder där på väggen. Inramade bakom glas och passepartouter. Hur blev det så här? Från en webtidning till vernissage och utställning. Och jag är med på samma villkor. Inte bakom eller vid sidan om utan med, rakt i blickfånget. De andra och jag, vi. Jag är också en fotograf? Att stå vid sidan om och höra hur man tolkar min bild. Vad man ser i den och känner för den kändes konstigt. Det var på riktigt. De andra kattjävlarna har historier att berätta om sina bilder och jag har bara bilar. Eller vänta! Den här bilen står ju hos Åke. Skrothandlaren. Och lastbilen hittade jag utanför Karlsborg. Mina bilder har också en historia. Minst en. Det är historian som jag ser den. Den är kanske inte sann, men den är min. Min upplevelse, min tanke, min tolkning, min historia. Jag är en fotograf jag också.

Copyright: niclas frisell

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

50

51

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Och sedan hände det som inte fick hända. Lusten försvann. Lusten att fotografera, lusten att skapa. Nu när jag är fotograf, ska jag då stoppas in i ett fotofack? Du är naturfotograf, du är ”streetfotograf ”, jag fotar ju det jag hittar, det som hamnar framför mig just då. Måste jag vara i ett fack? Vill inte. Jag fick råd. – Ge inte upp, ta minst 10 bilder om dagen. Jag som tar bilder när jag känner för det. När jag vill. Tanken på att jag måste ta bilder gjorde det inte lättare. Det fanns ingen lust längre. Alla måsten. Sedan kom tips som: – ”Du som tar sådana bilder ska ju ha en sådan här kamera.” – ” Titta på den här kameran. Kostar bara…” -”Du behöver inte tänka den gör allt..” Och så blev det en material-sport, min pysventil. Tungt tråkigt.

Copyright: niclas frisell

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

52

53

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Copyright: niclas frisell

Men plötsligt fanns den där igen. Lusten. När jag väl insåg att jag inte tar bilder för någon annan utan bara för mig själv. Att jag inte måste, utan vill. Att jag väljer att visa andra vad jag gör, inte för att någon annan bestämmer det. Att jag samtidigt förstår att jag kan. Det har gjort att jag tagit om ett par bilder som inte blev så bra som jag önskat när jag tog dem första gången. Och samtidigt har jag lämnat lite av det tr ygga. De där bilderna som är enkla att få andra att gilla. Jag hittade något nytt hos mig själv och mina bilder. Något som bara är en början. En början som fotograf. //Niclas

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

54

55

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Jacob Melin

JACOB MELIN

Att våga vara obekväm

Kameran är laddad med fräscht batteri och tomma minneskort. Objektivet för dagen har en brännvidd på 24-70mm och kamerahuset är stort och svart, jag har inte för avsikt att dölja att jag fotograferar idag. Tvärtom. Även om jag ibland föredrar att använda någon av mina mindre kameror för ändamålet, så vill jag idag vara tydlig med att jag är fotograf. Kamerahusets storlek tillsammans med objektivet ger mig självförtroende och legitimitet. Jag får vara här, jag fotograferar vad jag vill, jag utför ett arbete. Jag lämnar mitt hotell och börjar gå planlöst mot vad jag tror är stadens centrum, platser där det finns människor. Kameran är påslagen, bländare, slutartid och ISO är inställt. Jag håller en ganska snabb promenadtakt. Det bättrar på mitt självförtroende och jag vill ge intr yck av att ha ett mål. Jag koncentrerar mig på min omgivning och ser mig hela tiden om efter något som fångar mitt intresse. Samtidigt är jag medveten om att även om jag knäpper av 200 bilder, så är sannolikheten stor att det inte finns ett enda bra bland dem. Till skillnad från när jag fotograferar porträtt så har jag i princip ingen tid på mig alls att bedöma situationen som uppenbarar sig plötsligt, lyfta kameran till ögat, komponera bilden och exponera. Därför övar jag mycket och då blir det många exponeringar.

Copyright: jacob melin

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

56

57

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Det blir också många möten med människor (det är så klart oundvikligt) och det är det svåraste hindret att över vinna. Jag anser mig vara en social människa men jag jobbar fortfarande på att bli kvitt känslan av att vara inkräktande och provocerande med min kamera. Det händer ofta att jag ser den där fantastiska bilden men… Som häromdagen. Pojken i 10-12 års åldern sitter uppe på parkbänkens r yggstöd. Han har röda träningsbyxor, blå jeansjacka och träskor. Håret är ovårdat och jag ser på hans ögon att han har gråtit. Han tittar mig rakt i ögonen. Villebrådet har sett jägaren för längesedan. Det kommer att bli en fantastisk bild. Men jag lyfter inte kameran. Kan inte. Armarna lyder inte. Varför tar jag inte fotot? Det är ju mitt jobb, min uppgift, jag som fotar vad jag vill? Pojken är ju bara statisten i mitt konstverk? Mitt självförtroende är som bortblåst. Det har blivit ersatt av en övertygelse att bli ifrågasatt högljutt, krav på att ta bort fotot, be om ursäkt, handgripligheter etc. Jag fortsätter förbi pojken (förbi årets bild, tänker jag bittert) och svär tyst för mig själv. Inget av det där som jag fasar över har inträffat hittills. Det som brukar hända är oftast ingenting. Mer än att jag ler mot objektet efter att jag har tagit fotot, säger tack och går vidare. Copyright: jacob melin Ibland så blir det en kort pratstund om vad jag gör och varför, och jag räcker över mitt visitkort. Ibland blir samtalet så långt att jag har svårt att komma därifrån. De som blivit fotograferade verkar vara glada över att ha blivit sedda och har så mycket att berätta. Det känns alltid bra att vi båda har fått ut något positivt av mötet. KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

58

59

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Copyright: jacob melin

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

60

61

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Men ibland låser det sig och då vid de tillfällen då jag känner att jag har den perfekta bilden framför mig. Men det är något jag ska över vinna. Och enda sättet att över vinna det är att fortsätta gatufotografera. Mycket. Minneskort är billigt. När jag fotograferar porträtt så har jag kontroll. Kontroll över ljus, modell, bakgrund, etc. Gatufotografering är i princip tvärtom. Jag har ingen kontroll över ljus, modell, bakgrund, etc. Så jag försöker få kontroll över mig själv istället och hitta min självsäkerhet, mitt lugn så att jag obehindrat kan fotografera och prata med folk. Det bästa jag vet är att närma mig personen/personerna med kameran redan lyft. Samtidigt som jag komponerar bilden och minskar avståndet mellan oss så väntar jag på att bli upptäckt. När jag får ögonkontakt genom sökaren så tr ycker jag av. De fotona blir oförställda och äkta för mig. Ett gatuporträtt. Så gott som alltid föredrar jag att fota/framkalla gatufoton i svartvitt. Jag tycker om att det tar bort all distraherande färg och i stället blir det koncentrerat till objektet i bilden. Känslor och uttr yck förmedlas då på bästa sätt, enligt min mening. Men visst händer det att färgen får vara kvar ibland, om berättelsen i fotot så kräver det. Den här artikeln fick mig att inse att det var alldeles för längesedan som jag var ute och gatufotograferade. Jag vill ut och fota igen. Jag måste. Så att jag kan ta det där fotot jag vill. Då jag blivit bekväm i det obekväma. //Jacob

Copyright: jacob melin

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

62

63

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Nu blir det reklamfilm

SÅ KAN DET GÅ TILL Arton50fem och Petter Honk skapar reklam Att göra reklamfilm är kul. Det brukar vara mycket jobb och planerande, men ibland så bara flyter det på, som denna gång när vi skulle filma in en reklam för Restaurang Takenaka i Halmstad. Det blir lite teknikfladder och länkar i denna artikel bara så ni vet. Med enkla medel, goda vänner och en rätt så klar bild av hur slutresultatet skulle bli så möttes vi upp en måndag på Takenakas för att filma, vi valde att filma när det var stängt och istället bjuda in lite vänner för att spela kunder, på så sätt störde vi inte de som skulle varit där för att faktiskt äta och vi kunde vara säkra på att alla som hamnade på film faktiskt hade ok:at det, nja, inte alla, men de flesta. Jag hade rätt klart för mig vad känslan skulle vara, lugn, harmioni och stressfritt kopplat med det hantverk som sushi verkligen är. Vi filmade med enbart naturligt ljus och valde placeringar utifrån detta. Filmade med 2 kameror, en Canon 5d MkII och en Black Magic 4K, ett tripod och en giraff, ett gäng olika objektiv, fast 50, fast 85, 24-70 och 70-200. Filmade i ordningen förberedelser, prepp, tillagning, ser vering, konsumtion kan man säga. Petter fokuserade på detaljer och jag filmade miljö och lite ”B-foto”, kan kännas lite skumt att filma folk som sitter och äter, brukar inte bli så lyckat, men vi fick några klipp som blev riktigt bra. KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

64

65

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Många tagningar och troligen riktigt mätta o glada statister senare hade vi fått ihop cirka 40 minuter film, detta skulle jag senare gå igenom, klippa ner, placera, montera, justera för att passa in i den känsla som jag ville ha, till en film på ca 1,5 minuter. Ska tilläggas att jag hade fått relativt fria händer av Kajsa Takenaka att skapa denna lilla reklamfilm, bara lite bollande av idéer. Tankade ner allt material till disk och satte mig sedan att sortera och tagga klipp, sånt som jag tyckte funkade enligt min idé. Att leta musik är alltid svårt, jag ville ha nått asiatiskt men inte plingplongigt, utan mer modernt, lugnt, luftigt och harmoniskt, efter mycket letande fastnade vi för en låt som fanns på audiojungle.net, en riktigt bra site med musik till produktioner. När nu musiken var bestämd började jobbet med att få ihop nån form av stor y, för även om det inte är någon spelfilm så bör det ju finnas nån form av sammanhängande flöde i filmen, placerade ut klippen på timeline i Adobe Premiere och klippte dessa i ett vad jag tycker harmoniskt tempo till musiken, små justeringar fram och tillbaka innan jag var nöjd och kunde skicka den för granskning, steg 1, Petter Honk kollade igenom klippet och återkom med feedback på vad han tycket behövde ändras, vilket jag genast annamade och korrigerade.

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

66

67

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Fixade till de ändringar som Petter ville tills han var nöjd med klippordningen. Sen började jag med fix o trix biten, lägga till effekter och övergångar, använde mig av ett flare-pack från RAMPANT samt glitches och dust particles från ENVATO för att få till rätt känsla. Sen när alla tittat genom grunden började slutproduktionen med texter och grafiska pålägg, enkla saker som inte tog särskilt lång tid, mest tid gick åt till att kontrollera så att den japanska texten var rätt. Efter ca 10 timmars redigering och 7 utkast så var det hela klart och jag tycker att produktionen blev riktigt bra. Allt som allt tog det ca 20 timmar att planera, filma, redigera och sammanställa. Jag brukar ha ångerst, gå genom 10 olika faser av hur uselt jobb man gör, 50 nyanser av uppgivenhet samt 100 trippar glädje när jag gör sådana här jobb, men i slutändan brukar det bli bra och det är en perfekt ventil för att få fotograferingen att börja andas igen, och det behövdes. Se filmen genom att klicka här. //Magnus Gudmundsson - Arton50fem

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

68

69

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


VERNISSAGE

VERNISSAGE Ska ni inte ställa ut era bilder? Tja, varför inte... Kanske det började så, jag vet faktiskt inte, men helt plötsligt var det igång, några av fotograferna plus Jag (Magnus) och Han (Anders) skulle ställa ut lite bilder, hos Kerstin Virta på Ateljé Oskar i oskarström. Själv tänkte jag att, jaja, det är ju inte så allvarligt, jag slänger upp några bilder så får det bli vad det blir. Jag hade några som var printade i 50x70 och nån i 70x100, så jag letade upp några av mina bilder som jag tänkte att andra kanske skulle vara intresserade av och skrev ut dem i A3+, tittade på utskrifterna, grät en skvätt... fy fan, vissa bilder bara dog när de kom ut på papper, testade olika papper, skrev ut dem hos andra, men nej, de funkar inte på papper helt enkelt... nu började jag bli lite svettig, tänk om jag inte hade några som funkade?!? Provad A4, A3+, 10x15... nä... de är dömda till en digital tillvaro. Men efter mycket vånda så hade jag ett gäng som höll tyckte jag.

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

70

71

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Printade ut alla, la de i en mapp och fräste ut till Anders, tänkte att han skulle få kolla på dem och välja 6 st som skulle ramas, bara för att se om han valde samma som jag hade valt... det gjorde han givetvis inte... Men tillslut fick jag ihop mina 7 bilder som jag skulle hänga, det var bråda tider, Anders hade ett helt gäng bilder som skulle ramas, jag kör själv med ikea ramar, det funkar nästan lika bra, de är enkla och snygga, lite lökiga i kvalliteten, men billiga, Jacob visste inte ens om att han skulle hänga, det var först när vi tr yckt reklambladet för utställningen som han sa -”ska jag vara med?!?”... -”ja, vill du inte det?”... Jo... Sen var det fullt ställ iväg o handla ramar och sen hem till mig o printa dem, sen ner o hämta Anders nyramade bilder hos Thomas Laggarbo. Svart ram och vitt pass, enkelt och stilrent. Pruttade iväg med min lilla Kia upp till Oskarström dagen innan vernissagen, körde inom Anders och plockade upp honom och hans knott, fyllde bilen (obs en Kia Piccanto, knappt större än en skrivbordslåda, men billig i drift och icke stöldbegärlig) med tavlor, ungar, cykelhjälmar, paraply, Anders och jag... det funkade. Nere på Ateljé Oskar möttes vi av underbara Kerstin och resten av Kattjävlarna för hängning av tavlor, väggar skulle bestämmas, du där, du där, du där... nähä inte det... där då... ok bra... alla nöjda? Fram med tumstock och vattenpass, hammare o spik, tjoff, bank, bonk, tjoff tjoff, pang.... CRASH?... tittade bort mot Anders som stod och var lite ledsen i ögat, en tavla i golvet, ett glas mindre... vad göra? Jo färghandlen i Oskarström fixar biffen o poff så var Anders en glad liten gubbe igen. Det tog nog 6 timmar att hänga upp allt, vissa mer noga än andra, men det blev fint, lite som Kattjävlar brukar vara, ostrukturerade, göra som de vill och kanske inte riktigt har koll på vad alla andra gör. KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

72

73

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Anders korkar upp och inviger Kattjävel - the exhibition Copyright: ulrika arnell

VERNISSAGE Dagen D var kommen och portarna skulle slås upp, champagne, cider och saltapinnar, det är grejor det, och kaffe såklart. Mycket folk kom det, mest närmast sörjande tror jag, men kul och se folk som man själv inte kände som gick o spanade på ens bilder. Jag tänkte inte stå där o säga ”ja det är jag som tagit bilderna”.. och få en tom blick tillbaka som närmast sa -”du e inte riktigt som du ska vara va?”... Men så blev det inte, Kerstin är proffs, så hon guidade besökarna till rätt fotograf som fick berätta om sina bilder... och här fick jag den stora AHAHHHHAAAAAA-upplevelsen, det är ju detta som det hela går ut på, nu har jag möjlighet att berätta bildens historia direkt för betraktaren, för alla bilder har ju någon historia bakom, DEN är minst lika intressant, oftast intressantare. Jag tyckte det var riktigt kul att höra de andra fotografernas historier om bilderna, på så sätt kunde jag ju också senare i veckan när det var min tur att sitta pass i galleriet berätta om alla tavlorna och fotograferna, och det gjorde vi gladeligen, kanske inte alltid rätt historier, men det var kul, utom när jag berättade för ett barn att fällen på presentationsbordet under isbjörnarna tillhörde en av björnarna på bilden... gick sådär... fick försöka släta över det hela med att han nog frös nu... =/...

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

74

75

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


Träffade mycket kul människor, det såldes några alster och böcker, det var riktigt skoj, tror det blev ett besöksrekord för Ateljé Oskar med, 250 personer kom och beundrade våra bilder, mycket possitivt och de flesta tyckte att det var ett bra och kul koncept då det var så olika bilder, allt från fantasy till djur och dokumentärt, så på det hela tycker jag att det blev väldigt lyckat. Framförallt var det mötet med andra människor och deras funderingar, en historia om en bild ledde ofta till andra historier och sekunder, minutrar och ibland timmar kunde passera medans historierna växlade av varandra. Det som fortfarande slår mig är att bilder ska ses utskrivet, i ram, på en vägg, internet och datorer och skärmar i all ära men på väggen lever bilderna upp till det de verkligen är, konst som fångat ett ögonblick med en historia som oftast är helt fantastisk. Så tack för denna gången alla Kattjävlar som var med, Micke Berg, Jacob Melin, Ulrika Arnell, Ola Sjögren, Micke Petterson och Niclas Frisell. Och till alla som kom och besökte oss, tack och hoppas vi ses nästa gång ”Kattjävel - The exhibition” dyker upp, för det gör den, men när är lika osäkert som när denna tidning kommer ut. OCH ett superduper stort mega tack till Kerstin Virta på Ateljé Oskar, hoppas din lilla ateljé får leva och frodas i många många år och att vi får komma dit och stöka lite igen. //Kattjävel red... Anders & Magnus

Kattjävel - the exhibition - 2015 Ola Sjögren, Anders Reitmaier, Magnus Gudmundsson, Ulrika Arnell, Jacob Melin och Micke Pettersson, Saknas gör Micke Berg och Niclas Frisell Copyright: ulrika arnell

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

76

77

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


FOTOBOK (H) EN

FILM

FILM

Fotobok(hen)

Henry Diltz pojken med kameran Han fotade Woodstock, han är lika känd bland kändisar som de kändisar han fotograferar(t) som de är kända.

Så tar du oförglömliga fotografier Av George lange med Scott mowbray

Varför blev han det? Jo för han fick sina ”modeller ” att känna sig bekväma och avslappnade, han kunde röra sig i musikerkretsar och pratade samma språk som musiker och artister, för han var själv i grunden musiker.

En bra bok för mig som inte riktigt förstått vad jag sysslar med. I boken visar George med sina egna bilder hur han gör när han tar sina bilder. Han beskriver på ett enkelt sätt hur man genom beskärning och vinklar kan få bilderna annorlunda. Han beskriver även hur man genom att ändra perspektivet kan ändra budskapet i bilden. Hur man får naturligt ljus att skapa linjer i bilden. Hur oskärpa kan skapa bra bilder.

Han köpte sin första begagnade kamera 1966 och började plåta allt möjligt under 3 veckors turnerande med sitt band, framkallade dem och satte upp ett dia-spel mot en vägg, bjöd in alla sina vänner och när första bilden visades var han fast i fotografin. Rätt var det var så började han plåta skivomslag, mest för att tjäna några dollar, bandet Lovin´ Spoonful blev inkörsporten.

Det är uppdelat i kapitel och under kapitlet flera olika exempel. Det gör att jag som läser kan läsa bara en sida och sedan släppa boken för att i stället ta upp kameran och prova det jag läst.

Han var med och dokumenterade hela det kulturella uppvaknandet på 60-talet i USA. För tidningar som Life och Rolling stone fotade han otaliga omslag, Michael Jackson, Paul McCartney, Eagles, The Doors, m.m m.m.Tänk att få vara kameran att uppleva alla dessa ikoner.

Det är inga långa utläggningar utan kort och koncist, en bild och ca 10 meningar om bilden. Sedan finns en tipsruta för att enklare förstå vad man ska göra. För den som vill ha mer info så står även slutartid, bländare, ISO och objektiv. En bok fylld med tankar, tips och tekniker.

Så lättsam, bekymmersfri, vissa säger att han är Gud inom den branchen, jag kanske inte skulle gå så långt, men han verkar vara en fantastisk människa och man förstår riktigt hur kändisar bara trivs i hans när varo. Målet med fotograferingen har alltid varit dokumentärt, och det gör han fantastiskt, så denna dokumentär finns på SVT-play just nu, K-special, Rockfotografen Henr y Diltz – pojken med kameran, klart sevärd.

// Niclas

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

78

79

KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”


TILL SIST

Avslutningsvis Kattjävel Nummer 4 är nu ett avslutat kapitel, det kommer mer, det kommer massa mer. Vi får se om vi hinner få till ett nytt nummer i år, chanserna är små men minimala, men hoppet är det sista som överger en. Nu är det den optimala tiden för mörka foton så jag hoppas kunna ge mig ut och för verkliga de ideér som ligger och gnager, Anders avslutar sin workshop hos Micke Berg och förhoppningsvis så kan det finnas en bok att köpa lagom till jul signerad Anders Reitmaier, det hade varit nått. Så, fortsätt skapa era fina, bra, betydelsefulla, knäppa bilder så lovar vi att hålla denna plattform öppen för er alla, med en liten liten hake... de måste följas av en text, signerad er fotografer, era tankar och funderingar. Till nästa gång lev väl och keep that camera clicking. //Magnus & Anders

Inga Copyright:Magnus Gudmundsson KATTJÄVEL 15 : 04 svammel för fotografer av ”fotografer”

80

Profile for Kattjävel

Kattjävel 4-15  

Kattjävel 4-15  

Profile for kattjavel
Advertisement

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded