Kattjävel 3-15 by Kattjävel

NUMMER 03 MAJ 2015

MICKE BERG STOCKHOLM BLUES, MULLVADEN OCH SKOGSNÄS

OLA SJÖGREN EN DAG SKALL JAG SE DEM I VILT TILLSTÅND

JACOB MELIN SANNINGSLÄNGTAN

KATTJÄVLAR

Det känns härligt att få skriva nummer 3, vi trodde aldrig att det skulle bli mer är ett nummer av denna tidning. Många frågar oss vad det är som driver denna tidning framåt? Jo, det är nog sökandet efter ärligheten i fotograferingen, varje fotografs historia, inte nått om att alla som kallar sig fotografer skall vara på ett speciellt sätt, arbeta en speciell mängd, en fotograf är inget man blir, antingen är man det eller inte. Likväl barnfotografen som den äventyrslystne frilansfotografen, har de en historia att berätta. Vi drivs av att berätta historier av fotografer, deras känslor, vad driver dem, vad har de för mål, drömmar och erfarenheter. När jag började fotografera var det som att man måste visa sig värdig, i vissa kretsar var det bilderna man visade som var viktiga, i andra var det tekniska kunnandet som var viktigt, jag blev så trött på dessa människor, lär mig istället för att stänga ute mig, men då var det också upp till mig att fråga, det är nog något många missar, för jag tror innerst inne att vi vill dela med oss, men frågar ingen så prackar vi inte på dem kunskap i ”onödan”.

Nummer 02 | MARS 2015 www.kattjävel.se

MAGNUS GUDMUNDSSON

Utgivare / Creative Director : Design / Layout : Web Developer : Magnus Gudmundsson Anders Reitmaier

Att ställa sig frågan varför, är alltid en väg att gå för att komma fram till att det inte var nån idé att ställa frågan.

Medverkande : Magnus Gudmundsson Anders Reitmaier Niclas Frisell Micke Berg Jacob Melin Ateljé Oskar

ANDERS REITMAIER

Innehåll i detta nummer : En dag skall jag se dem i vilt tillstånd Stockholm Blues, Mullvaden och Skogsnäs En pysventil Sanningslängtan EgoBoost Ateljé Oskar

Mina bilder och mitt skrivande är exakt samma. De är kommentarer till det jag ser i världen och i min närmsta omgivning. Jag berättar inga historier, och det funkar bra för mig,

Meddelande till läsarna: Utgivarna av Kattjävel ansvarar för allt material i publikationen, men vi är inte ansvariga för något redaktionellt fel, utelämnande, misstag eller skrivfel.

Omslaget: Vi älskar denna bilden. Micke Berg visar en fantastisk bild med så mycket kärlek, så långt från vad dagens bilder ”ska”, vara, så rå och så ärlig och från en verklighet många inte känner längre, man behöver inte säga mer, i vårt tycke, den bästa bilden i ämnet närhet.

Kattjävel förbehåller sig rätten att avböja all reklam av någon anledning. Copyright Kattjävel 2015: Allt det innehåll som publiceras i denna tidning är föremål för upphovsrättslagen, antingen av författarna i sin helhet eller delvis, samt av de bidragande fotograferna.

Varje överträdelse kan medföra rättsliga åtgärder. Ingen del av den här tidningen kan användas i helt eller delvis på något sätt utan skriftligt tillstånd från utgivaren. websidan@kattjävel.se

Jag träffade likasinnade fotografer och på den vägen är det, vi vill berätta allas historier, på ett öppet sätt, utan att de kritiseras för vad och hur de tänker, vi gillar alla och vi gillar olika.

Företaget som jobbar med produktion av video, foto, grafisk design, webb.

Lilagul hjälper företag presentera sig mer enhetligt och genomtänkt med koncept, film, webbanpassning och grafisk helhet.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

I DETTA NUMMER

6 20 42

Innehåll

OLA SJÖGREN En dag skall jag se dem i vilt tillstånd

En dag skall jag se dem... Stockholm Blues, Mullvaden... En pysventil Egoboost Sanningslängtan Ateljé Oskar Fotobok(h)en Fet lista

MICKE BERG Stockholm Blues, Mullvaden och Skogsnäs

6 20 42 46 52 58 60 61

NICLAS FRISELL En pysventil

JACOB MELIN

VARNING - Länkar i magasinet!

Sanningslängtan

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

Detta är en vänlig påminnelse! Det finns länkar till online-innehåll såsom video, och till webbplatser som kan vara tunga och påverka om du använder mobilt bredband med begränsad surf.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

OLA SJÖGREN Copyright:Ola Sjögren

Ola Sjögren En dag skall jag se dem i vilt tillstånd ”Hej! Jag heter Ola Sjögren och är fotograf!” Resten av personerna i ringen svarar ”Hej Ola!”. I bland känns det som man inte vill erkänna vad man egentligen håller på med. Jag tjänar inga pengar på att fotografera, men jag fotograferar varje dag och mycket av det jag fotograferar hjälper till att sprida information om hur det ser ut i naturen för många som inte själva har sett det, så naturen tjänar på att jag fotograferar. Redan som liten blev jag fascinerad av djuren i naturen. Jag såg alla program som handlade om djur och läste de få djurböcker som jag hade till bladen föll ur. Varje sommar åkte vi till Zoo i Köpenhamn, där jag fick se dom flesta rovdjuren från böckerna i ”verkliga livet”. Tigrar , lejon och andra rovdjur gick runt, runt i trånga burar. Vilket var ledsamt att se, men det var riktiga rovdjur. ”En dag skall jag se dem i vilt tillstånd!” Jag älskade verkligen djur och tänkte länge att när jag blir stor skall jag bli Zoolog och få jobba med djur. Eftersom jag är rätt känslig för att se blod (rent ut sagt blödig), så gick det aldrig. Jag får se djuren på avstånd i stället och läsa om dom. Eftersom jag i grund och botten är tekniker, ja tekniknörd (många säger pr ylbög), så passar fotografering mig som handen i handsken. Kombinationen tekniska apparater och naturupplevelser är perfekt för mig. Intresset började med att jag fick är va en gammal Minolta av min pappa på 70-talet (vilken jag fortfarande har kvar) och bröt ut i mitten på 80-talet när jag köpte min första egna DLSR, Minolta 7000 AF och började fotografera DIA. På den tiden var det mest naturfotografering och inte så mycket djur. 2007 gick jag över till digital DSLR och sedan har fotograferandet eskalerat.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

Jag reser mer och mer och vill se och uppleva så mycket som möjligt av det vackra som fortfarande finns kvar. Jag har varit i Kenya, Tanzania och sett ”the big five” och som ”gammal” tigerfadder bestämde jag mig för några år sedan att jag ”måste” se en vild tiger i sitt rätta element. Tigern är precis som alla stora kattdjur utrotningshotad. Det finns fler tigrar i Amerikanska hem än det finns vilda i frihet. Jag började undersöka vad det fanns för resor som var inriktade på Tiger. Det var i den vevan som jag sprang på namnet Tom Svensson. Tom är bevarande-fotograf, som jobbar på Nordens Ark och han leder bl.a. resor till Indien. Jag tänkte att jag får kolla upp honom och se om hans resor kan vara något. Jag såg att Tom hade en workshop på Nordens Ark, i fotografering över en helg och insåg att detta är ett ypperligt tillfälle att lära känna honom. Min fru och jag åkte dit och fick uppleva en fantastisk anläggning och det viktiga arbete dom genomför för bevarandet av flera utrotningshotade arter. Tom är en fantastisk fotograf och jag lärde mig ett annat sätt att se på fotograferandet. Genom att använda det naturliga ljusets pensel att måla objektet och att välja vinkel så att bakgrunden hjälper till att framhäva det i stället för att göra bilden orolig. Vi hade kul ihop och jag bestämde mig för att åka med honom till Indien.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

Indien Målet med resan till Indien var att få se tiger, Asiatiskt lejon och hur arbetet med bevarandet bedrevs, men det fanns ingen garanti för att få se någon tiger. Efter alla förberedelser landade vi i den ”lilla” staden Mumbai (Bombai). Där var vi en dag och gick ut på stan och ”streetfota”. En underbar, enormt stor stad med ett myller av människor, djur, färger, former och dofter. En väldigt ren och vacker stad men med ett kaos av bilar och tät smog. Vi besökte det berömda tvätteriet, en marknad, Gateway of India och mycket annat. Dagen efter flög vi till Raipur för vidare transport med bil till Kanha National Park. Kanha ligger rätt centralt mitt i Indien, är ca 1000km2 stort och var inspiration för Kipling när han skrev Djungelboken. Vi kom fram till Kanha Jungle Lodge, checkade in och åt för att sedan bege oss ut på vår första ”game drive”. Vi satt i små tak- och dörrlösa jeepar och skumpade in i den mörka djupa djungeln. Kanha är fantastiskt vackert och det finns många fina och underliga djurarter som jag aldrig har sett förut. När vi hade åkt, stannat och lyssnat efter varningsrop i ett par timmar så höll vi på att köra på en tiger som satt och gjorde sina behov mitt på en grusväg. Det var kväll och solnedgång. Vi stannade och jag slet upp min kamera med längsta objektivet och började ”skjuta” så mycket jag kunde. Vilken puls jag hade! Jag blev så upphetsad att det immade för glasögonen. En riktig, vild tiger! Fantastiskt!!

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

Det lät nog rätt mycket från oss när tre fotografer smattrar i väg 10bilder/s. Jag försökte lugna ned mig och tänka på kompositionen och inte bara smattra av med bilder. Vänta på rätt ögonblick, vänta på att hon skall vända sig om och titta på oss. Det är en mäktig känsla att ha ett så stort vilt kattdjur så nära och när hon tittar på en slutar man nästan att andas. Vi följde efter henne, för det var en hona, då hon sakta gick längs grusvägen. Vi höll avståndet hela tiden, ca 50100 m, tills hon stannade och tittade efter oss och sedan mot solen, ”klick” och sedan vek hon av från vägen ut i det höga gräset och vassen. Vår guide, Indrajit, som är erfaren djurbetendevetare och känner till området, förstod att hon var på väg mot en liten sjö och sa åt vår chaufför att köra runt så att vi kunde genskjuta henne. Vi väntade inne i skogen och fick se henne igen, när hon kom ut ur vassen och gick vidare mot sjön. Jag fick många fina bilder på min första tiger, Choti Mada 6,5 år. Vi såg henne igen en tidig morgon ett par dagar senare. Hon såg stressad ut och och kom blöt från det fuktiga gräset upp på vägen och gick rakt mot oss. Vi fick backa för att inte störa henne för mycket. När vi lämnat tillräckligt avstånd, försvann hon snabbt över vägen och slukades upp av djungeln. I Kanha såg vi även den skygga och ovanliga Dohlern eller Asiatisk Vildhund. En tidig morgon så hittade vi tre stycken som låg och värmde sig i morgonsolen. Dohlern lever i klaner och är också utrotningshotad. Vi lämnade Kanha och fortsatte med bil till Pench Tiger Reser ve. KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

Pench Djungeln i Pench är ännu tätare än den var i Kanha och det är väldigt svårt att se något. Det är många timmar som man bara sitter i jeepen och lyssnar efter varningsläten från hjortar och apor. Vi hade otrolig tur att få se en tigerfamilj redan första morgonen vi var i Pench. Det var en mamma med tre ungar på ca 10-11 månader. Vi såg dom en bra bit inne i djungeln och när vi stannade stod där redan flera jeepar. Det var svårt att komma till och få en lucka mellan alla jeepar, människor, träd och grenar. Familjen knaprade på ett byte som var gömt inne i en dunge. Efter en stund gick dom över en bergsknall och jag fick för ett kort ögonblick nästan fri sikt och kunde knäppa av några bilder. Det är inte lätt att stå upp i en fullsatt jeep, med människor kliver över varandra för att få fri sikt. När man har så långa teleobjektiv som vi har, är det extremt svårt att få en skarp bild när det rör sig och man inte kan vila objektivet mot något. Djungeln är tät och det är tidigt på morgonen, inte mycket ljus, så jag är fantastisk glad att fått några skarpa bilder överhuvudtaget. Dagen efter åkte vi ut som vanligt 05:30 och vi fick rena jackpotten, en familj med tre ungar, visserligen en bit in och väldigt dunkelt. Jag fick skruva upp ISO till 3200 för att få någon skarp bild. Vi fick totalt se 23 st individer av tiger innan vi begav oss vidare till Gir.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

Gir En gång i tiden fanns det lejon från Asien, genom Europa ned till Afrika. Asiatisk lejon är lite mindre och mörkare än Afrikansk och hanarna har mycket mindre man. Dom är nu utrotade i Europa och det finns endast ca 400 st kvar på halvön Gir i Indien. Vi åkte dit för att skåda Asiatiskt lejon. Ljusförhållandena i Gir NP var inte dom bästa, tät skog och väldigt mörkt. Vi fick ändå se lejon. En sen eftermiddag när solen var på väg ned, fick vi se en hane som la sig inne i vegetationen. Jag hoppade och klättrade på jeepen för att få rätt vinkel och någorlunda klar sikt till honom. Jag väntade på rätt ögonblick och tr yckte av en serie bilder. Även om det är grenar och löv i mellan, så fick jag en väldigt fin bild av honom där han ligger och tar igen sig. Dagen efter hade vi turen att få se två honor med en unge. Detta var tidigt på morgonen, men solen hade kommit upp en bit och målade varma färger på de vackra djuren. De hade varit i slagsmål och hade alla färska sår, även den ensamma ungen. Troligtvis har dom två honorna försvarat den sista ungen från någon hanne som velat ta honorna i anspråk. Det är en utmaning att fotografera djur i sin miljö. Mycket handlar om att vara på rätt plats, vid rätt tidpunkt, kunna hantera sin utrustning, ha tålamod och lite tur. Jag är otroligt tacksam och tursam, som fått uppleva tiger i det vilda. Jag är väldigt glad över att fått några bra bilder på dessa fantastiska men utrotningshotade varelser. Jag hoppas jag kan bidra, på mitt lilla vis, så att kommande generationer också får se och uppleva tigern. Indien är fantastiskt, och djuren är helt underbara! //Ola Sjögren Nästa heluppslag Copyright:Ola Sjögren KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

MICKE BERG

Micke Berg Stockholm Blues, Mullvaden och Skogsnäs Det är några år sedan jag för första gången kom över en bok av Micke Berg. Jag föll direkt för hans bilder och för hans sätt att skriva. Hans dokumentära stil slog an något i mig. Dokumentärt, sensuellt och familjärt. ”Precis så” tänkte jag, ”precis så är det när det är som bäst”. Efter att ha följt hans blogg under några år sökte jag kontakt med honom i samband med en workshop och på den vägen är det. Han har blivit snarare en god vän som hjälper, råder och stöttar istället för en lärare. Jag tänker på något min kära hustru sa till mig för ett par veckor sedan ”Han är ju nästan som en idol för dig”. Mitt svar kom snabbt och utan att jag behövde tänka efter ”Ja, han är en fantastisk fotograf och författare, dessutom en sympatisk människa, sämre idoler kan man ha”.

Med verk som Stockholm Blues, Mullvaden och Skogsnäs satte Micke Berg tidigt sitt namn på svensk fotografis karta. Han anses vara en av de mest betydande fotograferna inom svensk fotografi tillsammans med Anders Pettersen och Christer Strömholm. De är alla fotografer som valt fotografi som ett sätt att leva på gott och ont, inget kommer gratis, uppoffringar är ett måste. Egentligen skulle vi sitta på ett café någonstans på Micke Bergs älskade söder. I gamla arbetarkvarter. Det skulle vara en varm vårdag och tiden skulle gå väldigt långsamt just denna förmiddag. Vi skulle sitta och snacka, sortera tankar och bilder. Men det blev inte riktigt så, tiden räckte inte till för en resa till storstaden, det blev en inter vju över nätet. .

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

AR Jag läser din självbiografiska bok ”Om höst blir regn”, en bok med tillbakablickar från en lång och intressant epok. Och en bok om att du tidigt styrde in på en kompromisslös bana där du håller hårt på att göra din grej. Den integriteten verkar vara en viktig grundsten i ditt bild och textskapande?

MB Redan tidigt så var jag inne på att jag skulle göra min grej. Först drog jag ju till Paris 1969 för att vara mode och reklamfotograf och det gick ju inte alls. Sedan pluggade jag, men jag pluggade för att bli fotograf även om jag läste ekonomi, statskunskap, juridik mm. När jag sedan började plåta på allvar så insåg jag att göra jobb var inte min grej. Jag ville vara som en författare, styra allting själv och det ledde till att vi skapade en bildgrupp, Grupp Fem och därifrån gick det vidare över i personliga projekt. Sedan, om jag ska utveckla det här med integriteten, så valde jag ganska snabbt ämnen som var politiska, som stod för en samhällssyn som jag ville föra fram. Musikrörelsen, Mullvaden, Skogsnäs, teaterböckerna, där jag kände att jag var delaktig i en samhällsdebatt och förändring. Jag skildrade helt enkelt de positiva förändringar jag såg. Efter den tiden, fram till mitten av 80-talet, så började jag resa och då handlade det mycket om att skildra förändringar i Sydafrika, Zimbabwe, Nicaragua, Israel osv, politiska förtecken. Om inte uppdraget fungerar med min politiska syn så avstår jag.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

De senaste 20 åren har ju varit mer privata eftersom det inte just finns några positiva politiska visioner att skildra och jag tycker det har varit en ganska svår tid fotografiskt. AR När du ser på fotografi så som den ser ut i dag, rent allmänt, saknar du det politiska och det personliga politiska ställningstagandet i dagens fotografi? MB Pressfotografin har utvecklats enormt de senaste åren men nu dör den väl i takt med att tidningarna försvinner. Ja, jag saknar nog det, men det får ju inte vara plakatfotografi, utan måste ju innehålla sensualism och spänning. Idag är ju väldigt mycket fotografi privat, en slags privata problem den kretsar kring, som jag inte riktigt tänder på, men å andra sidan. Idag plåtar ju alla och hur ska man då kunna se något som berör en. Allt försvinner ju i en Iphonedimma.

AR Sensualism och spänning i det dokumentära kan man nästan säga har blivit ett signum för dig och din fotografi, men det har inte kommit gratis, hur har du lyckats överleva ekonomiskt? MB Jag har alltid gillat ekonomi, göra budgetar och jag har stenkoll på min ekonomi. När jag började fotografera så jobbade jag extra på sjukhus, skolor, hade alla sorters extrajobb. Sedan blev det mer att man gjorde snabba porträtt, beställningsjobb mellan projekten. Med tiden har utställningarna och bildförsäljningen gett en del och framför allt mitt statliga stipendium från Författarfonden, en slags inkomstgaranti som jag haft sedan 1994. Jag har ju också haft förmånen att få mycket stipendier och jag tror att Petersen, Tunbjörk och jag har fått mest stipendier i Sverige men så har vi ju också varit extremt produktiva. Både Anders och jag har ju gjort runt 35 böcker och 100 utställningar och det hade aldrig gått utan stipendier. Copyright:Micke Berg

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

AR Tror du att det är möjligt att leva som den typen av fotograf idag? MB Det tror jag. Man måste prioritera stenhårt o satsa mycket på att marknadsföra sig. AR Marknadsföring verkar vara den svåra biten tycker jag, man kan se många som närapå blir patetiska i sina försök. Du har, trots din ställning inom svensk fotografi legat ganska lågt med marknadsföringen. Man ser dig förhållandevis lite i ”de stora” sammanhangen. Medvetet val, ointresse eller är det som du inte sett behovet av det? MB Jag tror på att göra utställningar och böcker, sedan är det väl så att jag inte är så populär bland de finare kretsarna. Jag tror jag är en av de mest publicerade o sedda fotograferna i det här landet, men jag är ganska bannlyst på typ Moderna och andra liknande inrättningar.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

AR Är du för obekväm med din integritet? MB Ingen aning, men det känns som mina ämnen inte är fina nog o jag har väl inte slickat tillräckligt med äschlen AR Hur menar du att du är en av de mest sedda fotograferna, är det böckerna, utställningarna och bloggen som sammantaget gör att dina bilder kommer ut? MB Ja, precis.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

AR Berätta lite om dina böcker Micke, du är ju som sagt en av de fotograferna i Sverige som gett ut flest böcker. Varje bok verkar vara en berättande sammanfattning av en händelse eller en period i ditt liv? MB Det är så det är. Jag gjorde min första bok 1978, en ockupationshandbok, då vi ockuperade kvarteret Mullvaden. Sedan har det blivit 34 stycken till. För mig har böcker varit ett sätt att avsluta saker och ting, en period. Jag tycker också om böcker. De senaste åren har jag gjort mina böcker på Blurb. Det ger inga pengar men det går fort och jag får ut dom på nätet. Förr försökte jag alltid komma över de böcker jag gjort på förlag för att sälja dom själv eftersom jag behövde varenda spänn jag kunde få in. En fotobok säljer sällan mer än 300 ex. Jag skulle vilja göra en retrobok, en stor, snygg sak som kostar svinmycket pengar att tr ycka, men egentligen är inte det det viktigaste.Utan det handlar om att jag är trött på att föreslå förlag böcker, få nobben eller få förslag som säger att jag ska betala 50 000 kr för att få den tr yckt. Jag går aldrig med på sådana villkor. De bästa böckerna jag har är små saker i taskigt tr yck, typ Till minne av mig själv av Strömholm, eller Valparaiso av Sergio Larrain, båda värderade till 20 000 kr. Jag hoppas att mina böcker finns kvar då jag gått bort och att någon ung människa kickar igång då dom ser dom. På något konstigt vis är jag numera ganska likgiltig till min fotografiska karriär.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

Jag kör på så får vi se vad som sker. Jag har ju bloggen med ca 1000 läsare om dagen och då jag lägger upp en Blurbbok på bloggen så kan den kollas av 2000 på 1 dag. Ingen köper givetvis men det blir i alla fall kollad i. AR Skulle man kunna säga att böckerna är ett sätt för dig att skapa ett avslut? MB Ja, bok och utställning. Man måste se det kommersiellt. Om du har en ny bok till vernissagen så säljer den boken bra just den dagen. AR Samtidigt så gör du en del böcker, framförallt de senare åren, där bilderna inte blir utställning. Har din syn på, eller kanske snarare ditt sätt att jobba med böckerna förändrats med tiden? MB Ja, jag gör böcker snabbare. Förr höll jag i snitt på med en bok i fyra, fem år. Nu kan jag göra 3 böcker på 1 år. Jag har slutat med utställningar, mest för att de 3 senaste åren har jag varit fokuserad på att göra min Retro på Fotografiska men i julas ledsnade jag på det o la ner tanken på Retro. Men, jag har ju ställt ut en del ändå i år. Just nu jobbar jag på en bok om att bli 65, men jag vet inte om jag kan publicera den, känns för allvarlig. Vi får se.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

AR Och din senaste bok? MB Om du menar Florensboken så tänker jag inte använda några bilder från den eftersom jag tycker den är ett rejält misslyckande. Jag mådde inte bra nog o var inte stark nog att göra de bilder jag ville göra o de bilder som blev är från min svagare sida , men jag gjorde boken ändå som ett bevis på min svaga sida som ett sätt att visa att det blev vad det blev. Jag hade en idé om att göra en kärleksstor y, roadmovie, men det sket sig direkt. Jag kan inte riktigt plåta min fru på det sättet o så var resan så hackig o or ytmisk. När jag kom till Florens själv la jag undan kameran o ägnade mig åt att cykla istället för plåta. Jag vantrivdes i Florens o tappade kraften för att göra bild. AR Trots att du inte fick till det som du ville eller hade vision om så blev boken till, ett slut, ett sammanfattande av ett misslyckande? MB Kan man säga. Det är också en berättelse ur mitt liv. Och då blir det inte riktigt ett misslyckande utan mer en lite skavd pusselbit som ska passas in i mitt livspussel. Så egentligen är jag idag ganska nöjd med boken.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

AR Jag upplever det på dig som att själva boken och görandet av den är det viktiga för dig, en tidslinje i livet som en slags drivkraft. Idag är det som du sa, ganska enkelt att göra en bok, hur ser du rent allmänt på fotoböcker? Är det ett bra verktyg för en fotograf som vill utvecklas? MB Ja, böcker lär man sig mycket av. Först göra dom, sedan sälja dom. AR Jag följer din blogg och tycker det är en intressant företeelse, du har i snitt runt 500 besökare (?) per dag vilket jag tycker är mycket för en blogg som sticker ut med verklig substans. Berätta om bloggen, vilka känslor har du för den? Hur viktig är den för dig? MB Jag har nästan det dubbla snittet. Bloggen är mitt arbete numera. Jag ser bloggen som mitt sätt att uttr ycka mig . Jag gillar att skriva på bloggen helt enkelt.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

AR Jag går ju en ettårig workshop för dig just nu och jag vet att du ska starta upp en ny till hösten. Mest sannolikt kommer jag att gå den med då jag hittills känner att jag utvecklats väldigt mycket men behöver mer tid. Det jag har tagit åt mig hittills är ditt resonemang om medveten fotografi och om att sortera, komma ner till kärnan av sin egen fotografi. När jag ser på din fotografi tycker jag att det finns två parallella linjer, båda ett slags led i din livslinje och medvetna. Den ena handlar om ett slags flöde, ditt liv som ett flöde inte olikt sättet du skriver på bloggen, Den andra en slags strävan efter de bästa bilderna, de 50 kanske 100 bästa bilderna. Berätta dina tankar om medveten fotografi och om att sortera, komma till kärnan. MB Jag försöker ofta tänka: Hur gjorde jag då? På sjuttiotalet. Hur gör jag nu? Idag? Stora skillnaden är tiden, åldern. Jag var mycket mer aggressiv som ung, ville ha förbättringar. Jag kommer ju från arbetarklass och har ständigt känt mig ifrågasatt och det kan också vara ett svar på varför jag inte går hem hos finkuturen. Jag är helt enkelt för aggressiv, trots att jag inte är det, men jag bär ett gediget klasshat. Nå, det är en av mina medvetna tankar. Jag har gjort jobb åt McDonalds osv, och fått gr ymt bra betalt men det har alltid kostat mer än det smakat. Jag kan helt enkelt inte göra vad som helst i fotografi för att tjäna pengar. Jag måste göra något jag tror på, som jag tror är bra för mig och för andra människor. Jag kan heller inte göra negativa pr ylar, typ skildra elände osv, det måste finnas en positiv botten i mina arbeten. Jag vill att de ska inspirera, Det stämmer att jag har två spår. Flödet, det vardagliga, livet och sedan projekten. De vävs ihop och jag har gjort mindre projekt de senaste åren för det går liksom inte att få projekten att fungera. Hur får man betalt osv...så därför har det blivit mer att jag ägnar mig åt flödet. Vad det gäller det konkreta arbetsflödet så kör jag jpg, svartvitt i kameran och arbetar med mina bilder varje dag, sorterar, lägger i mappar, prövar nya kombinationer. prövar, prövar och då jag gör det dyker också texterna upp. De faller ner från mina bilder som hägringar. Det är bara att skriva. Allt finns där. AR Ok, en sista fråga då: 3 råd till en fotograf som vill utvecklas? MB Arbeta, reflektera, res.

//Anders Reitmaier Copyright:Micke Berg

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

NICLAS FRISELL

Niclas Frisell EN PYSVENTIL Copyright:Niclas Frisell

Det var en sån där dag som börjar avigt. Mötet från igår där man hade högt till tak för att rens luften, landade inte riktigt där jag önskade att det skulle. Jag sitter i bilen på väg till ett annat möte, ett möte i en annan stad långt borta. Förmiddagskaffet, det där som behövs för att spä på koffeinet i blodet från morgonkaffet har utgått. Jag får ingen ro i tankarna. Jag får ingen ro i min kropp. Då inser jag att jag är nära. Nära en av de platser som jag frekvent besöker. Första gången var 2009. En lite anselig gammal bilskrot. Åke som tröttnade som dräng och öppnade en tor vmosse som blev en bilskrot. Åkes bilskrot. Jag har tagit ett par av mina bästa bilder där. Inte bara ett par av de bilder som jag själv är mest nöjd med utan även de bilder som gett mig den där egoboosten som vi alla jagar. Den där känslan som gör att jag vill öppna varje por i kroppen och bara suga åt mig allt positivt. Den där känslan som jag känner när jag ser en bild och känner att ”den där e riktigt bra”. Där är jag nu. Jag stannar till och kliver ur bilen. Plockar fram kameran och ställer mig frågan: Vad vill jag idag? Kan jag ta om den där bilden jag tog 2009? Vad har hänt sedan jag var där senast? Har man tagit sönder eller har det rostat ihop? Jag tänker på bilden. Fotograferna runt om kring mig, de jag ser upp till, liknar med andra fotografer, kända fotografer. Jag vet inte vem de är men när jag får tumme upp från Anders eller ett -”den där är bra” från Magnus då kommer ego boosten. Då känns det bra. Men vad sa nu Magnus? Detaljer. Fota detaljer. Jag försöker som Rhenborg och Schyffert att utveckla mig genom att utmana mig själv, genom att i och för sig göra det enkelt och fråga Magnus. KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

Fokus tillbaka på bilskroten. Kliver längs stigen. Ser bildäcken som ligger på rad. Fotat dem innan, ska jag fota igen? Nä inte nu. Går vidare fram till ladan. Ladan där Åke rev tor ven. Där maskinen står som drevs av bilmotorn, bilmotorn som togs från bilen som sedan blev starten på bilskroten. Jag har gjort en fotobok där historien om Åke är med, där Åkes liv är beskrivet. Där saknade jag en riktigt bra bild på huset där tor ven revs. Jag tar den bilden igen, den som saknades, jag har tagit den efter boken förut, men tar den idag igen. Går fram till bussen och verkstaden. Går in till Åke. Det finns inte mycket nytt, men jag känner en ro. Fotar en skruv. Fotar spikarna på väggen där han hängde reser vdelarna. Jag går ut till bilen. Den där som jag fick beröm för. Trots att Magnus var där tog han inte bilden. Jag tog den. Den är min. Kan jag ta den igen? Ser bilden i mitt inre. Står på samma ställe, samma vinkel, samma kamera. Men jag kan inte ta samma bild. Den är redan tagen. Jag fotar runt. Letar vinklar. Tänker att jag kan lite mer än sist jag var här. Är lite mer fotograf. Tillbaka vid bilen vet jag inte hur lång tid jag varit där. Men jag inser att om jag skall komma i tid till mötet så får lunchen bli i bilen. Men tankarna från mötet dagen innan, känslan som inte kändes bra är borta. Och jag vet inte om jag tog bilden som blir en ny ego boost. Jag vet inte om det blev bra men jag mår bra. Jag har använt min pysventil, kameran.

//Niclas Frisell KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

MAGNUS GUDMUNDSSON

Magnus Gudmundsson EGO BOOST

Kammakargatan Copyright:Magnus Gudmundsson

Har funderat lite på det där med ego-booster, likes och annat som kan ge en någon form av erkännande, men vad betyder de egentligen? Enligt mig inte ett skit, inte utan en dialog, varför gillas bilden? Det är så lätt att bara klicka like för att andra gjort det, utan att tänka efter varför. Men ändå så känns det bra att få sina 15 minuter, 50, 100, 500, 1000 likes, det ger en go feeling, men när man sätter det i verkligheten, om jag lägger upp en bild, den får hundra gilla på FB, kanske blir popular på 500 px, inspiration på youpic, det känns ju bra, men tittar man på kommentarerna så säger de mest ”great pic, please visit my profil…”, alla jagar ego-booster, och jag tror knappt de ens kollat på bilden, de gillar för att någon annan gillar bilden, man la upp den på rätt tid på dagen, då många är inne, man hamnar rätt i flödet, någon med många följare klickar gillar och då ses den på dennes profil, så rullar det på, men INGEN av de som kollar, eller ”gillar ” bilden, vet vad den handlar om, vad den betyder, vad ligger bakom, det tycker jag är tragiskt, vi har förlorat hela betydelsen av våra verk och jobbet bakom dem. Sen finns det ju de som får nån galen spinnoff på en bild de lagt upp och nån skriver ”kanonbild” och sen hostas det upp 23 bilder till från samma bildserie, på ett bi eller en blomma eller en sten, ibland vill jag bara skrika –”ok, vad vill du med de här!!!”, men svaret är nog självklart, de vill ha en större ego-boost, de liksom pundar på det.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

Smoke and Light Copyright:Magnus Gudmundsson

Men jag kan inte säga att jag inte är likadan, dock förpassar jag mig rätten att upprepa X antal bilder i samma serie, för det finns inte en chans i h-vete att jag fått ihop fyra-fem riktigt bra bilder vid samma tillfälle, har jag tagit 100 så finns där förhoppningsvis en eller två som jag kan säga att jag är nöjd med. Men även jag gillar saker, bilder, foto, på nätet, men inte jätteofta, men de fotografer som jag gillar bilden av vet jag ofta vad bilden innebär, vart fotografen befinner sig i sitt liv, för vi har pratat om det någon gång, sen kan man ju gilla det tekniska med bilden eller känslan, ljuset, skärpan, bruset, men tycker då att det är viktigt att i kommentar skriva att man gillar det, ge fan i o skriva negativa tankar i kommentarerna, skriv det istället direkt till fotografen i mail eller meddelande, för det finns alltid folk som triggar på att rata ner och tr ycka ner andra på nätet, och hamnar man i den situationen kan man bara kapitulera, du kommer aldrig vinna en sådan diskussion där motparten till 100 procent går in för att misstolka dig, i allt du skriver. Jag gillar de personer som kommer fram till en och säger –”gr ym bild på brandkåren, vilket kaos, ren och skär apokalyps, men jag tycker den är lite över-proddad”… då vet jag att personen uppfattat känslan i bilden, och det var målet, sen hur personen i fråga uppfattar mitt tekniska framförande… det skiter jag ärligt talat i, för jag jobbar på det sättet.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

Old piano, Copyright:Magnus Gudmundsson

Vad vill jag då säga med detta? Jag vet inte, kanske bara att man skall och bör ta det lätt på digital kritik eller beröm, för troligen betyder det inget för den som gett, men kan betyda mycket för den som fått, när det sedan kommer till verkligheten, så kanske det ser helt annorlunda ut, jag gillar inte utställningar, att hänga ut det jag gjort ”I R L” och inte alltid kunna förklara bilderna för betraktaren, men nu skall det ske, lite som ett eldprov, kommer nån att gilla bilderna i verkligheten? Man kan ju bara hoppas, annars kanske jag får återgå till att hänga ut mina bilder på digitala arenor, där kan jag ju i alla fall plocka ner dem när jag vill och låtsas som att det aldrig hänt. Välkommna till Ateljé Oscar i Oskarström för att beskåda alla kattjävlars verk den 6:e till 14:e juni. Väl mött //Magnus Gudmundsson

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

JACOB MELIN

Jacob Melin SANNINGSLÄNGTAN

Porträttfotografering – det är väl enkelt att skriva om? Så tänkte jag i alla fall och bestämde mig för den inriktningen på den här artikeln. Nej, så enkelt var det inte. Därför att min fascination för porträttfotografering handlar om mig själv, och att lämna ut sig själv i skrift var inte så lätt som jag först trodde. Jag har ofta hört att man skall berätta en historia med sitt fotografi. Då kände jag prestationsångest inför att behöva skriva en roman till ett foto och att romanen ska vara klar innan jag ens stoppat in ett minneskort i kameran. Med andra ord - jag tog för allvarligt på vad jag hade hört. Men då proklamerade jag istället snusförnuftigt att en bra bild är en bra bild, och har på så sätt skyddat mig bakom en upprepad och meningslös fras. Det finns så klart en berättelse. Mina porträtt är raka, äkta och oförställda. Och berättelsen är den att mina porträtt många gånger speglar en sanningslängtan. Jag fotograferar för min egen skull, för att fånga den där känslan jag har upplevt när jag har sett något, eller fått ögonkontakt med någon. Och ögonen är viktiga för mig. Det är ögonen, blicken, som ser rakt igenom mig som attraherar mig. Glädjande nog är min omvärld rikt befolkad av vackra kvinnor men när jag frågar om de skulle vilja bli fotograferade så blir svaret oftast en av två ytterligheter ; entusiasm eller totalt motstånd. Den ena kategorin blir väldigt glad över uppmärksamheten och trivs jättebra framför kameran, medan den andra kategorin tittar misstroget på mig och berättar att de tycker att de är fulast i världen.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

-”om jag inte har roligt bakom kameran så syns det i mina foton.”

För att jag ska lyckas med porträttet så måste jag bygga upp en relation med modellen och hon måste känna tillit till mig. Det tar olika lång tid varje gång, oavsett om vi känner varandra sedan tidigare eller inte. Det infinner sig ett allvar i leken när jag lyfter kameran för det är då jakten börjar. Jakten på den där blicken och/eller känslan som jag tidigare upplevt och vill fånga på bild. Men det är viktigt att ha roligt. Jag är övertygad om att om jag inte har roligt bakom kameran så syns det i mina foton. Har jag roligt så är jag bekväm. Är jag bekväm så är jag självsäker och tr ygg. Och då har jag väldigt lätt för att bygga upp en bra stämning mellan mig och modellen.När jag tittar på mina favoriter bland alla porträtt är det svårt att tänka sig hur mycket vi faktiskt har skrattat mellan exponeringarna. Det behöver inte vara förutbestämda fotosessioner för att ta bra porträtt. Och här kommer en bra regel till användning: Den bästa kameran är den du har med dig. Det ska dock inte tolkas som om att jag fotar porträtt med mobiltelefonen. Nej - jag vill ha kontroll över skärpedjup, slutartid etc. Och jag har varken tålamod eller tillräckligt flinka fingrar för att leta runt i en (säkert bra) kamera-app på min iPhone för att fotot ska bli jag som vill. Och framför allt vill jag titta genom en sökare när jag fotograferar.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

Så i princip har jag alltid med mig en riktig kamera. T.ex. en liten modell från Sony som går ner i jeansfickan till skillnad från ett kamerahus från Nikon, som tillsammans med ett 85mm-objektiv monterat närmar sig en matchvikt på två kg. Inte så praktiskt alla gånger. Mellan dessa två ytterligheter har jag ett alternativ i Fujifilms underbara kameror i X-serien. Känslan av fotografera med just dessa är svårslagen. Gemensamt för alla mina kameror är att de tar bättre foton än mobiltelefonen, sett till kvalité. Men i övrigt gäller en annan regel - fotografen tar fotot, inte kameran. Mitt nästa steg och utmaning vad gäller porträttfotografering är att våga ta steget ut på gatan och fotografera okända människor. Detta både fascinerar och skrämmer mig - klarar jag att ta en bra porträttbild av någon som inte bett om att bli fotograferad? Och på första försöket dessutom? Gatufotografering är något som jag ser fram emot att få skriva om i ett kommande nummer av Kattjävel. Förhoppningsvis har den artikeln inte rubriken ”När jag fick str yk på stan”. //Jacob Melin http://jmelin.bjallbo.se

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

ATELJEN Min förhoppning är att det i lokalen ska vara utställningar kontinuerligt med verk av inte bara lokala konstnärer,fotografer,keramiker, skulptörer ... utan även andra ska vara välkomna att ställa ut. Lokalen är en kombination av ateljé och galleri, men framför allt en mötesplats för konstintresserade.

ATELJÈ OSKAR

Från idé till nästan overklig verklighet. Tankar tar tid och att starta ett projekt tar också tid. Samtidigt måste man våga satsa på sina drömmar. En balansgång mellan ”Det går inte” och ”Det går ”. Efter det att jag slutat mitt jobb och blev dagledig, egentligen helledig, tog jag upp ett intresse som alltid funnits, bara tiden har fattats för att med full koncentration skapa bilder. Det blev också tid till att ta fram och ge alla gamla bilder en inramning. Första utställningen fick heta ”Bilder från lådor och skåp” och hängde i ett litet hörn på biblioteket i Oskarström. För mig var det ett stort steg att visa ... Det här är jag! Väl över den tröskeln och tillsammans med nya vänner ställde jag ut mina bilder i allt större sammanhang. Jag upptäckte också hur roligt det var att själv ordna med utställningar, hitta andra i min närhet med samma intresse och få med dem. Gruppen växte allt eftersom. –Jag känner en som ... Genom min kontakt i skolan fick jag kontakt med några unga förmågor och bjöd in dem också att ställa ut. Detta kom att bli min grundidé; uppmuntra kreativitet, lyfta fram förmågor och ordna en plats för möte mellan konstutövare och konstintresserade. Första utställningarna var kortvarigt inhyrda i samhället men min dröm var att hitta en plats för mer permanent verksamhet. När så en lokal, centralt, blev ledig tog jag chansen att hyra den på ett år till att börja med. Som uppbackning och stöd har jag studieförbundet ABF som vill återuppta kursverksamhet på orten. Förutom deras konstkurser kommer lokalen att användas till workshops, konstcirklar, pysselverkstad för de yngre o.dyl.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

FOTOBOK (H) EN

FET LIST

THE BIG FAT LIST!

ANNA CLARÉN Holding (2006)

PetaPixel En bok som jag ständigt återkommer till är Anna Claréns Holding från 2006, den fösta ”seriösa” fotoboken jag köpte och jag fastnade direkt för hennes bilder. Varför jag gillar boken och Anna Claréns bilder har nog att göra med att de är något jag själv inte kan klara av, nått onåbart för min fotografering, det gör det hela mer fashinerande, de tunna färgerna, bilderna som vid en första anblick är vackra, lugna och harmoniska och väldigt privata, men undertonen är skrämmande, nått otäckt lurar där, men man ser det inte, det bara känns. Under 4 månader fotograferade hon en sorts dagbok ur sitt liv, nära och kära hamnade på bild, precis som de är och med en fantastisk närhet, närhet, ett ord som misshandlas i fotokretsar idag.

Blir inget foto på film detta nummer, istället lägger vi ut länk till PetaPixels sida som listar filmer och dokumentärer från 1948 - 2013, serier, filmer av fotografer, fotorelaterade och lite bonusar på YouTube och Vimeo. Så om sommaren blir för outhärdlig utan Kattjävel så klicka in på länken nedan och fyll på fotosinnet, det behövs ibland. De flesta är länkar till köpfilmer, men vill man inte handla så finns några väldigt bra YouTube och Vimeo klipp, bland annat Personal best av Elliot Er witt, eller en lektion i street av James Nares. PETAPIXEL

Vissa av bilderna finns att se på Agent Sofia M sida, men bäst upplevs den givetvis i fåtöljen med en varm kopp kaffe.

Ha kul, inspireras och njut av sommaren och låt slutaren jobba ordentligt så ses vi till hösten.

//Kattjävel red.

KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”

TILL SIST

Avslutningsvis Kattjävel Nummer 3 är nu ett avslutat kapitel, det kommer mer, det kommer massa mer. Vi tar nu sommarlov, ett uppehåll fram till September, minst, sen drar vi igång igen, men passa nu på att kolla in Kattjävlarna på ateljé Oskar i Oskarström. Den 6 Juni har vi vernisage och hänger där i en vecka. Sen hoppas vi på samma sköna känsla i sommar som det har varit att varannan månad få släppa denna tidning, mycket ris och ros har det varit, alla rosor tar vi med oss in i nästa nummer, även riset är till nytta, på nått sätt är det väl så vi lever idag, vi gör nått som man hoppas skall falla några i smaken, men de som låter mest är gnällisarna, de som inte har nått annat att göra, kan bara önska dem en trevlig sommar, och de som gnällt på oss hoppas jag kommer in med en artikel och ett gäng bilder som vi kan publiera, om inte, då glömmer vi dessa och fortsätter i samma harmoniska anda som vi alltid strävar efter. Må väl och ha en underbar sommar! Magnus Gudmundsson / Anders Reitmaier //KattJävel.se KATTJÄVEL 15 : 03 svammel för fotografer av ”fotografer”