__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

NUMMER 02 MARS 2015

ULRIKA ARNELL ett hav av is

MIKAEL PETTERSSON bilden jag aldrig tog

JONAS STELLEMARK känslan


KATTJÄVLAR

Det känns härligt att få skriva nummer 2, vi trodde aldrig att det skulle bli mer är ett nummer av denna tidning. Vi är otroligt glada av att så många, även om de flesta är närmast sörjande, vill ta del av tidningen. Men så är det väl vad det hela handlar om, att vi som står nära i fotografin samsas, skriver om hur vi jobbar, känner inför fotot och andra fotografer, så länge vi kan hålla oss från politiska ställningstaganden, negativa tyckanden och pekpinnar så kommer denna skrift att flöda utan några större skavanker. Det som vi fick mest respons på är att tidningen känns personlig och artiklarna utgår från fotografen, inte dess pr ylar och tekniker och det hoppas vi att den skall fortsätta med. Vi styr dock inte fotografernas artiklar utan de utgå hela tiden från fotografens sinnesstämmning och var fotografen befinner sig just då. Vi väljer att kalla alla för fotografer i denna tidning, för det är vad alla är, fotografer, hobbyfotografer, proffs eller yrkesfotografer, men alla är fotografer, så där hade Johan Rheborg och Henrik Schyffert iallafall rätt. Vi br yr oss heller inte om att kvotera in män eller kvinnor, vi jobbar utifrån ett perspektiv att alla är intressanta, alla har något att säga, så länge det rör foto och fotografens foton, så sätter vi punkt där och ingen behöver tänka mer på det.

Nummer 02 | MARS 2015 www.kattjävel.se

MAGNUS GUDMUNDSSON

Utgivare / Creative Director : Design / Layout : Web Developer : Magnus Gudmundsson Anders Reitmaier

Att ställa sig frågan varför, är alltid en väg att gå för att komma fram till att det inte var nån idé att ställa frågan.

Medverkande : Magnus Gudmundsson Anders Reitmaier Niclas Frisell Ulrika Arnell Mikael Pettersson Jonas Stellemark

ANDERS REITMAIER

Innehåll i detta nummer : Ett hav av is Bilden jag aldrig tog Nått mer... FÄRG

Mina bilder och mitt skrivande är exakt samma. De är kommentarer till det jag ser i världen och i min närmsta omgivning. Jag berättar inga historier, och det funkar bra för mig,

Meddelande till läsarna: Utgivarna av Kattjävel ansvarar för allt material i publikationen, men vi är inte ansvariga för något redaktionellt fel, utelämnande, misstag eller skrivfel.

Omslaget: Bild av Mikael Pettersson, en bild man blir glad av, det är fest, det är glädje, den är taget i stunden. Jag gillar bilden för att den handlar om vad foto är, just det ögonblicket, inte hundradelen innan, inte hundradelen efter, utan just då fångas känslan som sen är förevigad för oss andra att ta del av.

Kattjävel förbehåller sig rätten att avböja all reklam av någon anledning. Copyright Kattjävel 2015: Allt det innehåll som publiceras i denna tidning är föremål för upphovsrättslagen, antingen av författarna i sin helhet eller delvis, samt av de bidragande fotograferna. Varje överträdelse kan medföra rättsliga åtgärder. Ingen del av den här tidningen kan användas i helt eller delvis på något sätt utan skriftligt tillstånd från utgivaren. websidan@kattjävel.se

Företaget som jobbar med produktion av video, foto, grafisk design, webb och digitala utbildningar.

Hoppas ni njuter även av detta nummer av Kattjävel så lutar vi oss tillbaka ett par minuter och njuter av att vi på något sätt kanske lyckats få ihop en bra sak som alla kan vara med och dela på. KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

Lilagul hjälper företag presentera sig mer enhetligt och genomtänkt med koncept, film, webbanpassning och grafisk helhet.

2

3

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


I DETTA NUMMER

6 22 32 36

Innehåll

JONAS STELLEMARK Känslan

Känslan Bilden jag aldrig tog Nått mer... Ett hav av is F Ä R G Från webben Fotobok(h)en Foto på film

MIKAEL PETTERSSON Bilden jag aldrig tog

6 22 32 36 50 58 60 62

NICLAS FRISELL Nått mer...

ULRIKA ARNELL VARNING - Länkar i magasinet!

Ett hav av is

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

Detta är en vänlig påminnelse! Det finns länkar till online-innehåll såsom video, och till webbplatser som kan vara tunga och påverka om du använder mobilt bredband med begränsad surf.

4

5

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


JONAS STELLEMARK Danmarks Pentagon som övergavs efter 9/11. En härlig blandning av betong och heltäckningsmattor Canon EOS40D Sigma 10-22 Copyright:Jonas Stellemark

Jonas Stellemark känslan. Vi hade som vanligt varit uppe tidigt för att få in så många platser att plåta på som möjligt. Morgonen hade börjat mindre bra. Vi hade varit på ett par olika platser och mötts av låsta dörrar och städade platser. Känslan som kom över oss var att detta kommer kanske bli en riktig skitdag. När vi kom fram till nästa ställe började tröttheten komma över oss. Jag har under nästan 7 års tid passerat här dagligen. Jag har funderat på vad som finns innanför stängslet, platsen har blivit lite av en vän… Under åren har jag sett hur den har åldrats, hur den har förändrats. Ett tag passerade jag inte på 4-6 månader och då plötsligt var det bekräftat. Platsen var en ÖP (Övergivna platser), plötsligt vaknade nyfikenheten än mer. När detta sker så börjar jakten, jakten på info. Jag frågade runt, sökte, Googlade, men hittade inget. När jag lyssnade runt i mitt nätverk så hörde jag bara ”NÄÄ Det är inte ÖP!”

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

Nu… Stunden hade kommit då vi skulle få veta om platsen var intressant. Ett bra tecken är ofta att man finner en stig utmed stängslet vilket ofta leder till ett hål i detsamma, när vi snabbt fann detta så steg känslan av att vi var något på spåret. Väl inne på området möttes vi av uppbrutna dörrar och nerrasade portar. I de flesta fall en deprimerande syn, men för oss en känsla som höjer pulsen lite. Vi är på en plats som vi ”vet” att ingen eller få har plåtat innan vilket gör att den kan hålla hemligheter. Vi går in i ett av husen, tänder ficklamporna och scannar av det som vi tror varit någon form av bilverkstad, dessvärre får vi inte den där vibben av att det kan ge något. Vi söker vidare och snubblar över ett rum med en massa brutna förpackningar till leksaker. Innehållet är borta men förpackningarna är kvar på golvet i ett rum med krossade fönster. Vi tar närmast pliktskyldig några bilder innan vi fortsätter vidare, mer och mer så finns det en känsla av att stället har något att gömma.

6

7

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


Bilen.... Canon EOS40D Sigma 10-22 Copyright:Jonas Stellemark

Vi går i den riktning som vi tror att lagerlokalen finns, med ganska små förhoppningar då det är en typisk 70:tals byggnad… När vi går in i den kommer den där känslan, känslan som man delar med så många andra fotografer. Den där känslan av att man ”funnit” motivet man letat och kämpat för, nu finns det mitt framför en. I vårt fall har vi ”snubblat” på en övergiven och orörd bil som står ensam i en lokal på några tusen Kvm. Vi tittar på varandra och tänker något i stil med ”Detta händer inte….”. Bilen står uppallad och ser ut att vara i bra skick, men lämnad vind för våg. Därtill så har den ”det” som gör att man kan skapa bra bilder av den. Den står upplyst med ett underbart ljus från taket. Vi börjar leta vinklar, upp med stativen och ett par ficklampor för att skapa ett lite jämnare ljus. Blir en del ljusmålning för att skapa bra balans men när vi är klara kommer den där känslan av att man bara vill ta in hela scenen och bevara den. Paketera den någonstans i minnesbanken och på något sätt ta in känslan som är bara för stor. Hela scenen framför oss med en bil som står i en lokal som är så stor och så tom… Den är helt makalös.

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

8

9

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


Huvudvakten på Klippans pappersbruk i Mölndal. Ljusmålad med 6 Ledlampor, Canon EOS 7D Sigma 10-22 Copyright:Jonas Stellemark

Vi fotografer (för alla är ju fotografer enligt Shyffert och Rheborg) har ju allt som oftast ett syfte med de bilderna vi tar, i det skenet är det en ganska legitim fråga varför man tar sig till ställen som ofta är farliga, förbjudna och rent av fula i många personers ögon. Ja… Ibland när man är helt slut efter en dag, kombinationen av adrenalinpåslag för att man vet att man gör något otillåtet samt att man gått en massa då vissa objekt bara är sjukt stora. När man då kommer hem så kan man fundera på varför man håller på med denna typen av foto. Men när man sedan sätter sig med bilderna i fråga ja då slår det en ganska snabbt vad det handlar om. Det är en arena som många inte rör sig i, det är en del av ett Sverige som är på väg att försvinna och som aldrig kommer att komma tillbaka. Detta är något som jag vill dokumentera och visa. Men jag vill ta det ett steg längre. Jag vill förmedla känslan, det där vemodet som man allt som oftast känner. Mystiken… Historien bakom är också en viktig del i min känsla kring dessa bilder.

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

10

11

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


Allt började med att jag snubblade över Jan Jörnmarks sida med övergivna platser. Han visade på ett Sverige som försvann. Det var resterna av ett Sverige som hade försvunnit, ett Sverige som i spåren av globaliseringen och 1990-talskrisen hade lämnat en massa moderna ruiner. Det var allt från Rayonfabriken som bland sina ägare hade haft ”Mannen utan doktorshatt” (Refaat El-Sayed) till Oljeskifferfabriken i Kvarntorp. Bilder av platser som mer och mer försvann och med dem en massa arbetstillfällen. Jag fängslades av historierna bakom platserna, och att de försvann i en allt högre takt. Efter bankkrisen 2008 tog det en paus då bostadsbyggandet tog stopp och de grandiosa planerna för exempelvis Scan i Kävlinge fick vänta 5 år till medan det fördes en kamp mellan kommunen och byggbolaget om hur kostnaderna skall fördelas för att bygga 1300 lägenheter för ca 3500 nya innevånare.

Under tiden förföll detta gigantiska område till en ruin med allt mer löst folk och översvämmade källare. En process som man så många gånger har sett på olika platser. En plats som med sin förändring har en historia att berätta och en känsla att förmedla När jag började att fotografera ÖP så ville jag få fram just känslan. Den ödesmättade känslan av tyngd som dessa platser andas av. Spåren som man finner av de som en gång andades där. Allt från tofflorna som står kvar i cykelskjulet till bilderna från firmafesten och mailen från den som ”kapade företaget” vilket ledde till konkurs. Mailet där han beskriver hur ofattbart rika alla skall bli om de bara lyssnar på hans idé om börsintroduktion för att sälja Vodka istället för vatten. Allt detta skapar en känsla och den känslan vill jag föra vidare.

Helsingborgs Mejeri idag en hårdbevakad plats men ack så vacker. Canon EOS40D Sigma 10-22 Copyright:Jonas Stellemark KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

12

13

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


”Trodde aldrig att ett tåg kunde bli en vän men så är det...”

En kväll i Juli visste jag att jag hade hittat den. Vi hade varit på ett övergivet sommarland, när vi kom dit fann jag ganska snabbt spåren efter det gamla tåget som brukade köra runt på området. När man ser spår av något som kan finnas stiger pulsen, adrenalinet slår till och man tänker ”tänk om”. Denna gång höll det på att bli mer spännande än vi ville då det kom en bil som körde genom området i hög fart vilket skrämde skiten ur oss.

Känslan var att jag hade bilder som kunde bli bra. När jag kom hem jobbade jag igenom dagens bilder. Jag plockade fram ett ur val av 2 bilder och postade dem på en facebookgrupp som handlar om ÖP (https://www.facebook.com/groups/11027840069/permalink/10152610727440070/) Då exploderade min inkorg. Alla ville veta vart det var och en del avslöjade stället rätt av, emot alla regler. Jag var i mitten av allas attention och plötsligt hade jag mina 15 Min i rampljuset.

Efter att ha samlats igen så vandrade vi vidare när jag såg den, mellan träden såg jag den heliga gralen. Tåget, stod kvar där på spåret i ett underbart ljus. Därtill med ett leende som var obetalbart. Den kvällen skapades ett band mellan mig och platsen, detta då jag inte hade sett bilder från stället ifråga innan.

The evil train....Någonstans i Norden Canon EOS40D Sigma 10-22. Nästa heluppslag: Trodde aldrig att ett tåg kunde bli en vän men så är det... Canon EOS40D Sigma 10-22 Copyright:Jonas Stellemark

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

14

15

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

16

17

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


Arkix X, ett nerlagt sjukhus som nu bara kostar kommunen en massa pengar. Canon EOS7D Sigma 10-22 Copyright:Jonas Stellemark

Utveckling… Det finns i 2 riktningar i detta fall. Samhällets utveckling som skapar de motiv vi fotograferar och bevarar, men även i ens egen fotografering. Så hur får man en mörk miljö utan ljus att bli vacker och intressant. I mitt fall är svaret enkelt. Ett gäng billiga LED lampor (30 sek/ styck), med dessa och lång slutartider tog jag min ”stil ett steg längre” och det blev ytterligare ett verktyg för att bygga känslan. Här slutar också vår färd i de övergivna platsernas skugga, dessa bilder är nämligen tagna på ett objekt som så väl speglar det som initialt lockade in mig i att plåta Övergivna platser. De är tagna på ett pappersbruk som ligger i Mölndal. En arbetsplats för väldigt många, som alla passerade in genom huvudgrinden, vissa valde att ta rulltrappan ner medan de andra gick i trapporna. Detta pappersbruk gick i konkurs 2006 efter att en rekonstruktion inte gav ett lyft och den största kunden sa upp alla avtal, då fanns det inget att göra utan man fick lov att ansöka om konkurs. Fabriken i Mölndal hade redan innan dess blivit nerlagd men nu såldes utrustningen till Kina och ortens graffitikonstnärer fick en ny arena.

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

18

19

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


Rulltrappan som gick ner till fabriksområdet på Klippan i Mölndal Canon EOS 7D Sigma 10-22 Copyright:Jonas Stellemark

När man skulle göra en serie filmer om kriminella fick rulltrappan agera bakgrund för en scen där man hade en förhandling mellan olika fraktioner. Idag pågår en rivning på området där de lagerlokaler som byggdes på 70:talet rivs av polacker medans de äldre delarna skall behållas för att bli primärt kontor och lägenheter, återigen ser vi hur enkla arbeten försvinner för att lämna plats för mer kvalificerade arbeten och bostäder. Detta på samma sätt som vi innan sett i Malmö, på Hisingen och även i orter som Kävlinge. Men vad skall alla dessa människor arbeta med när alla industrier läggs ner runt omkring? //Jonas Stellemark

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

20

21

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


MIKAEL PETTERSSON

Mikael Pettersson bilden jag aldrig tog. ”Längtan” Copyright:Mikael Pettersson

Orden har jag inte, inte heller musiken. Men bilden. Den svartvita. Jag är en så kallad ”mirror ” fotograf då mina bilder har sitt ursprung i mitt inre och min stil kan kallas subjektivt dokumentär. De fotografiska rötterna har jag i Christer Strömholmland. Hans bilder och tankar har betytt mycket för mig som fotograf och människa. Genom att arbeta i svartvitt renodlar jag mitt bildspråk. Jag försöker att inte tänka så mycket under själva fotograferingen utan går på instinkt. Funderingarna kommer när jag plockar upp bilderna för framkallning och sortering. Det är oerhört viktigt att sortera i sitt material och vara ärlig och självkritisk i det arbetet. Att ständigt ställa frågan om varför jag tycker att en bild är bra, skildrar den verkligen det jag kände när jag tog bilden eller är den bara en påminnelse om situationen? Har märkt att jag med tiden blivit ganska hård i mitt ur val av bilder, tror jag tjänar på det. Den enda sanning jag skildrar är min egen och jag strävar aldrig efter att uppfylla någon annans idéer eller några strömningar om vad som är en bra bild. En bra bild handlar i mitt fall om magkänsla och hantverk. Jag tror på ett bra hantverk, att det förstärker bildupplevelsen, på samma sätt som ett dåligt hantverk kan förstöra en bildupplevelse.

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

22

23

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


”Ted&Jerry” Copyright:Mikael Pettersson

Valet av bilder inför en utställning är alltid en kamp mot den mördande självkritiken. När jag sitter med ett glas rött, bilderna monterade och klara, uppställda i rummet. Tankarna kommer över mig, vad fan har jag att visa, det här är ju bara skit. I det läget är det bara att ställa undan bilderna ett par dagar, en vecka. Därefter kan jag studera dem med nya ögon. Vissa bilder håller, andra inte. Ibland känns bilder förbrukade. Men sen tänker jag att ställa ut eller publicera bilder kan liknas vid hur en konsert fungerar för en musiker. Musiken låter inte likadant varje gång, valet av låtar kan varieras, det är ny publik, ny miljö. När jag väljer att lämna ut mina bilder genom utställningar eller publicering kan jag inte ställa krav på betraktaren att den ska se eller tolka bilderna efter precis samma utgångspunkt som jag har när jag skapar dem. Det är alltid upp till betraktaren att se och tolka mina bilder med utgångspunkt i sitt inre och sina erfarenheter. Om det sen blir på samma våglängd som jag var på när jag skapade dem är det ju jävligt kul. Om inte är det också helt ok. Jag fotograferar ju för min egen skull.

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

24

25

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

26

27

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


Föregående heluppslag, ”The Boxer”. Copyright:Mikael Pettersson

”Basisten”. Copyright:Mikael Pettersson

Det är den 5 dec 2014 på Kajskjulet i Halmstad och Roffe Wikström ska spela. När Roffe kliver på scen ser han sliten ut, kroppen verkar tung. Han sätter sig på en stol och efter att tackat publiken som trotsat stormvarningarna denna decemberkväll börjar han lira. Och som han lirar. Ingen kan som Roffe lira blues på svenska. Musiken och språket i perfekt harmoni med varandra, blues måste fan inte vara på engelska. Fingrarna leker med strängarna och ibland bänder han så jag är rädd att de ska gå av. Men det gör de inte. Det är blues som kan få en ängel att gråta och jag hoppas verkligen att de lyssnar. Jag lyssnar och känner att det bränner till i ögonvrån. Kan för ett ögonblick inte fotografera. Så jävla vackert. Blues sprungen rakt ur det svenska hjärtat. Någon har sagt att bluesen själens och hjärtats musik och jag är böjd att hålla med. Roffes musik förlöser för en stund den smärta som finns inom mig. När jag tänker på dem som gått bort. När jag tänker på hur jävligt livet kan vara. Och hur vackert det kan vara. Som ikväll. När Roffe går av scenen för en kort paus passerar han mig, jag lägger handen på hans axel och säger till honom att det är för jävla bra. Vet inte om han hörde mig. Hoppas det. Tillbaka på scen efter pausen lirade han som om det inte fanns någon morgondag. Det är den bästa spelning jag hört av Roffe, kanske den bästa spelningen jag hört överhuvudtaget KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

28

29

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


”Mammas pojk” Copyright:Mikael Pettersson

När det är slut går jag för att hämta min jacka som är backstage tillsammans med en del av kamerautrustningen. Får se Roffe ligga i en soffa med ögonen slutna, helt färdig. Ingen annan där. Vilken bild. Det var den absolut bästa bilden för kvällen och den bästa jag sett under väldigt lång tid. Och jag tar den inte. Känner att jag inte har rätt att fotografera detta ögonblick och är så jävla glad att jag inte gjorde det. ”Mod är det pris man betalar för att ta en bild” (Micke Berg) men... ”Mod kan också vara priset man betalar för att inte ta en bild” (Anders Reitmeier). Och så kändes det ikväll. Det var det värt. / micke p 0708-988 655 mickep.carbonmade.com

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

30

31

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


NICLAS FRISELL

Niclas Frisell Nått mer... Som nybörjare blir allt nytt. Man vill men man vet inte hur man skall göra. Men ju mer man håller på ju mer vet man. Jag svängde inom ett vattenfall som jag varit vid flera gånger. Men innan har jag inte riktigt vetat vad jag skall göra där. Slutartider och filter. Jo då jag visste lite men bilden blev inte som jag ville ändå. Den här gången kände jag att jag visste vad jag gjorde. Förutsättningarna var där. Skymning, stativ och koll på slutartider. Även en ny inköpt fjärr avlösare till kameran. Jag visste vad jag ville. Jag såg bilderna i huvudet. De där som jag sett innan också men inte kunnat skapa. Det där med att förstå att strålande sol inte alltid är bäst för fotot. Lagom vatten som flödar. Jag tar ett par bilder och känner att nu så, nu blir det som jag vill. Jag kan ju. Med fjärren passar jag på att ta en bild med lång slutartid där även jag är med. Den var på 6 sekunder, inte jättelångt men långt nog om man måste stå stilla. Jag tog säkert en 15 bilder, bara för att vara säker, bara för att liksom. Så många bilder för att ta en bild. En bild som var tänkt som en profilbild på Facebook. Väl hemma hittade jag ett par bilder som jag med lite justeringar i Photoshop kände att de här kan jag lägga ut. La ut dem på Facebook och ”likesen” började trilla in. Kommentarer som vackert och magiskt. Profilbilden skapade frågor. Hur har du gjort den? De som hade hum om foto undrade om det inte var svårt att stå still. Andra tyckte det var magiskt. Själv var jag medvetande om att det var bara basic foto. Basic slutartid teknik. KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

32

33

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


Bild föregående helsida ”Ramhultafallen” Copyright:Niclas Frisell

”Ramhultafallen” Copyright:Niclas Frisell

När jag på måndagen kom till jobbet och visade mina kolleger bilderna så fick jag en annan vinkel. Då fick jag förståelsen i hur olika man kan se en bild, se hur man själv kunde ta den. Den klassiska fotografen tyckte den var tekniskt rätt. Den var ren, visade det den skulle. Men han som oftast ser ett foto som en pusselbit i den färdiga bilden, den som kan trolla i Photoshop han tyckte att bilden var bra men vad mer? För honom var den för enkel, den kittlade inte, den skapade inga tankar eller tolkningar. Jag förstår. En som passerat det där basic, för honom undrar man var kommer de dansande älvorna in? Eller den drömmande flickan som står i vattnet in någonstans? För mig fick jag det drömska vattnet. Det trolska. Men jag börjar också känna, känna vad mer... //Niclas Frisell

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

34

35

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


ULRIKA ARNELL

Ulrika Arnell – ett hav av is Det är just där och då jag inser det. När jag står ute på däck på M/S Origo den tredje kvällen. Jag inser att mina förutfattade meningar om Arktis just nu infrias. Precis såhär har jag föreställt mig det. Ett till synes ändlöst ishav. Likadant åt vilket håll man än tittar. Tystnaden är nästan spöklik. Känslan är isande och kuslig. Ett svagt brummande från maskinrummet hörs men båtens motorer är avstängda. Ett knappt märkbart gungande, ett hav är aldrig stilla och båten följer dess rörelser. Klockan är omkring 22:30 och jag har gått ut på däck med min kamera. Söker lite enskildhet där på båten, där vi annars är runt 25 personer varav knappt hälften är naturfotografer. Nu vill jag fundera lite. Finna ”mitt Arktis”. Landa i det faktum att man verkligen är här, äntligen!

Nikon D610 med Tamron 28-75. Copyright:Ulrika Arnell

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

36

37

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


Denna samt nästa heluppslag Nikon D610 med Tamron 28-75. Copyright:Ulrika Arnell

Vi har nått fram till drivisen. Och det är här de finns, isbjörnarna! Åtminstone är det här man har störst chans att träffa på dem. Visserligen mötte vi isbjörn på land i förmiddags när vi besökte valrosskolonin, men det är på drivisen de hör hemma, det är där man vill se de vackra djuren! Går ner i min hytt för att sova, och vaknar av ett oväsen några timmar senare. Vi har rört oss ännu längre in i packisen, som slår och skrapar mot min hytt. Hela båten rister. Att sova vidare är inte att tänka på… På med tjocka jackan, ta kameran och ut på däck igen. Isen har verkligen tätnat ännu mer. Ser lovande ut! Inte en människa är uppe. Går upp på br yggan och in till kapten som berättar att ”så länge det är vatten emellan, kan man inte fastna”. Låter ju betr yggande! Klockan är bara 4:00 på morgonen, går ner i hytten igen för några timmar under täcket.

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

38

39

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

40

41

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


”Björn i sikte” Så händer det! Efter att ha legat stilla i packisen i några timmar går ”larmet” strax efter lunch. En fin björn håller nyfiket på att närma sig båten. Vi går alla ut på däck med våra kameror. Stämningen är andäktig. Vi pratar inte, bara viskar till varandra. När björnen hoppar mellan flaken, smattrar alla kamerorna. Lycka! Björnen håller sig nära båten resten av eftermiddagen och kvällen. Den verkar lika fascinerad av oss, som vi är av den. Men när kvällen blivit sen, går den iväg och lägger sig tillrätta på ett isflak. Som om den ska sova för natten. Så driver den iväg utom synhåll.

Nikon D610 med Tamron 28-75. Copyright:Ulrika Arnell

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

42

43

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


Nikon D90 med Sigma 150-500 Copyright:Ulrika Arnell

”Björn utanför båten” Dagen därpå väcks vi i ottan än en gång. Björnen är nära, nyfikenheten har tagit överhand och den har beslutat att ge oss en ny chans. Det är inte varje dag ett skepp kommer lastat! Tänk om en av oss ville ramla av, bara en enda… Klockan 5 är vi alla ute på däck. Jag är sist ut. Ser ingen först, de är på andra sidan båten tydligen. Går runt, upp i fören och tittar över relingen och då möter jag björnens blick. Otroligt mäktigt! Inte förrän fyra timmar senare ger den upp, och vandrar iväg över packisen. Resans absoluta höjdpunkt är över, och jag följer den vackra isbjörnen med blicken när den lugnt och majestätiskt ger sig av. Kungen av Arktis i sin rätta miljö! Och i samma sekund slås jag av insikten på hur vi behandlar henne, Moder Jord. För varje år minskar isens utbredning här uppe, och därmed blir björnarna färre. En sorglig tanke. Känner mig privilegierad som fått vara här och uppleva detta. Vem vet hur många år till vi har den möjligheten?

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

44

45

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


Nikon D90 med Sigma 150-500 Nästa heluppslag. Nikon D610 med Tamron 28-75. Copyright:Ulrika Arnell

Under resan fick vi en uppgift. Att göra en artikel med text och bild på fyra uppslag. Texten här nedan skrev jag ombord. Svalbard-en dröm blev sann Jag vet inte hur många gånger jag skrivit ordet ”fantastiskt” i min resedagbok… ett fantastiskt fantasieggande och fullständigt fascinerande landskap. Ogästvänligt, oberäkneligt, otillgängligt och oförlåtande. Hårda och taggiga spretar de karga bergen mot den grå skyn. Men så… några minuter senare skiftar landskapet och blir plötsligt vänligt och vackert. Den fina pastellpaletten har målat himmel, land och hav i mjuka penseldrag. Ljuset är varmt och välkomnande. De taggiga bergen har förvandlats och har nu runda vackra former, vars toppar bäddas in i de fluffigaste moln. Känner redan nu att när jag om bara några dagar måste lämna detta land, då lämnar jag även en liten del av mitt hjärta här… Detta magiska mäktiga land kommer för resten av mitt liv att kalla mig tillbaka. //Ulrika Arnell KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

46

47

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

48

49

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


MAGNUS GUDMUNDSSON

Magnus Gudmundsson FÄRG

”On the other side” Canon 5D MkII med Sigma 24-70 2.8 Copyright:Magnus Gudmundsson

Färg… kallas de dimensionerna av ögats och hjärnans perception av ljus som inte är givna av den totala intensiteten. Människans färgperception beror på att ögats näthinna innehåller ett system med tre olika typer av synceller. Detta möjliggör färgåtergivning med tre basfärger. Det är det som jag vill locka och leka med, många med mig har vandrat vägen och tr yckt på HDR så det sprakat om det, en orgie av färger, dynamik, kontraster…. Och brus… brus kan vara vackert, i gamla foton, i det svartvita rummet måste det vara brus, i alla fall ett litet som lockar, som säger mig att det var kanske inte optimala förhållanden, men bilden togs ändå, andra har säkert en helt annan uppfattning. Det finns inga regler när jag fotograferar, det finns bara tid, rum, liv (på nått sätt) och färger.

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

50

51

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


”RainDogs” Canon 5D MkII med Canon EF 70-200mm 1:2,8 L IS II USM Copyright:Magnus Gudmundsson

Jag fotograferar gärna ute i naturen, och försöker få fram hur jag ser naturen just då, just där, jag tar en ögonblicksbild för mitt inre samtidigt som jag tr ycker av kameran, den inre bilden plockar jag sedan fram när jag framkallar bilden i datorn, kontraster och ytor registreras i min ögonblicksbild och lockas fram i slutbilden. Moln, mossor, patina på saker lägger jag på minnet, så att jag vet vart i bilden jag ska hitta dem sen, det är de sakerna som får liv i bilden, som gör att just det ögonblicket var värt att föreviga. Men jag älskar färger, massa färg, blått, rött, grönt, gult... ORANGE, det är den bästa färgen, jag älskar orange, jag har en orange bil...bara det är ju gr ymt.

Nästa heluppslag ”SwanLake” Canon 5D MkII med Sigma 24-70 2.8 Copyright:Magnus Gudmundsson

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

52

53

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

54

55

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


”RainbowSky” Canon 5D MkII med Sigma 24-70 2.8 Copyright:Magnus Gudmundsson

Jag är inte mycket för ”naturfoto” i den vanliga bemärkelsen, jag har aldrig haft nån förebildsfotograf inom naturfoto utan skapat min egen sfär där jag lullar runt och fotograferar hundar, katter, träd, moln, vägar, gräs… ja allt som finns framför mig vid just det tillfället. Det är min så kallade ”rekreations fotografering”, den använder jag när jag kört fast i min ”normala” fotografering, det är skönt att ha den ventilen att öppna när man känner att ”varför i h-vete envisas jag med att fotografera”... och de gångerna har varit många, men då är det skönt att bara lyfta på hatten och säga att ”ok, det blir inte bättre just nu, gör nått annat då”, o då gör man det. Det behöver inte vara svårt, men vi som jobbar kreativt gör det gärna lite extra svårt, bara för att vi kan, och får... //Magnus Gudmundsson

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

56

57

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


FRÅN WEBEN

Samsungen var liten, kompakt och ruskigt snabb i focus, bra display bak, dock såg man ut som en riktig turist fotograf när man stod och höll kameran 30 cm framför sig när man skulle fota. 2008 ville jag skaffa mig en systemkamera, kollade runt lite och den jag fastnade för var Nikon D40, som kom 2006-2007, med ett 18-55 objektiv, sjukt lätt jobbad kamera med inriktning på nybörjare, tror det var en rätt kamera för mig som ny på digitala systemkameror, snabb, enkel och fantastiska färger, fotade allt och inget med den, tror jag t o m lärde mig att komponera bilder ordentligt med den, bilder i råformat som man kunde jobba med efteråt i photoshop och camera raw, vilken lycka. Spelar det egentligen någon roll? Tycker det är väldigt skoj att läsa dessa ”tokfanatiska” människor som inte kan förstå hur man kan byta märke på kameran. Jag kan förstå de som jobbar med journalistik och andra områden inom “snabb foto”, där de tillfälliga händelserna spelar stor roll, där det kanske inte finns tid att stå och leta efter knappar eller snurra runt i menyer efter inställningar, men för gemene man, som en annan, som vet till 90% vad som skall fotograferas kan det inte spela någon roll, eller? -“herregud, hur kan man gå från Nikon till Pentax, det är ju som o åka Ferarri och sen köpa en Trabant“… Nja... men man kommer ju fram till målet vilket som, sen hur man gör det, det är en helt annan sak.

Nästa steg i kameraparken var 2009, en begagnad Canon 1Ds, NU var man en fotograf att räkna med, med 50mm objektiv och ett 20-35mm så öppnades ytterligare en värld och med denna kamera så har jag tagit några av mina absolut bästa bilder och den används än idag, säkert 25000 exponeringar, rengjord en gång av Canon på fotomässan i Göteborg 2010. 2011 köpte jag min Canon 5d mkII av fotograf Johan Wingborg i Göteborg, den kameran är kungen av alla kungar, en av de mest välrenommerade kameror som existerat, banbr ytande men sin video hantering, snabba autofokus, alla de stora har använt Canon 5d mkII, eller? jo, den är en kamera med anor, men nikons D90 släpptes innan, men 5D mkII blev mer “känd”, då den användes vid många filminspelningar, Captain America (2011), Iron Man 2 (2010), Black Swan (2010) är några av dem. Än idag hänger den med, fast den enligt Canon nu mer är “Old Product”…

Mitt första test med digital-kamera var en Sony Mavica med 3.5″ diskett, vilket äventyr, det var så cool att bara kunna ladda över bilderna till dator och vips, där var de.. magiskt på något sätt, när jag fotat med den i 2 år så köpte jag mig en Olympus Camedia C-750 med 8x optisk zoom, 3 mp… oh my vilken kamera, med minneskort på 8mb så var ju möjligheterna oändliga, man kunde fota i evigheter och sen skriva ut dem i fotostorlek 10 x 15 och det såg riktigt bra ut. Denna kamera var med på resor, utflykter, Zack fotades en triljon gånger med den tills den en dag föll i golvet och objektivet, ja hela kameran föll i bitar =(.. oh vilken sorgens dag det var, men snabbt tog jag mig i kragen, åkte och köpte mig en SAMSUNG S1050, detta var 2007, alltså 8 år sedan, den var gr ym, 10,1 mp, 3,0″ LCD-display, 45MB inbyggt minne, Exposure Bracketing, film i 800x600pixlar , IrDA-anslutning med mera, vilket lyft, det var den kameran som gjorde att jag tyckte det var riktigt kul att fota med digitalt, innan dess så jobbade jag med min gamla Nikon F90.

Mitt sista tillskott är en Fuji X-20, inköpt 2014. Denna underbara lilla skapelse är med mig överallt, perfekt för vardagsfotografering, en härlig kamera i leica retro stil, prefekt o ha i fickan med kanon objektiv, denna kommer att slitas ut, kommer aldrig göra mig av med den.

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

59

58

Vad vill jag då säga med denna långa inblick i min fotoresa? Jo, att jag har använt Sony, Samsung, Nikon, Canon, Fuji, och enda anledningen jag kan se till att hålla sig till samma märke skulle vara tillbehörs sidan, annars så är det väl bara o klicka på, bilden sitter i fotografens sinne, kameran återskapar väl bara den bild som jag vill fånga, om ens då ;), så för mig spelar märket ingen roll, hade jag kunnat rita och måla kanske jag gjort det istället. //Magnus Gudmundsson KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


FOTOBOKE(H)N

Fotoboke(h)n This is gonna hurt Paint yourself a picture Of what you wish you looked like Maybe then they just might Feel an ounce of your pain Come into focus Step out of the shadows It’s a losing battle There’s no need to be ashamed

Nikki Sixx - den pundiga basisten från det slagna 80-tals glamhårdrocksbandet Mötley Crüe tar foton tänkte jag... i och för sig så var Mötley ett av mina favoritband när jag var 15-16 år, men då var det musiken, inte fan kan han fotografera...?!?

’Cause they don’t even know you All they see is scars They don’t see the angel Living in your heart

Jo det kan han, och som han gör det, jag som älskar det mörka och trasiga, fullständigt sugs upp av hans bilder, hans texter, känslan och lidandet han orsakat sig själv är ofantlig, men mynnar nu ut i nått så vackert. Nikki Sixx gjorde en riktigt modig sak, efter massor av år, städades hans gamla pundarlya ut, Nikki, nykter och städad hittar sina gamla dagböcker, de som var hans livlina till verkligheten i en mardröm av droger och alkohol.

Let them find the real you Buried deep within Let them know with all you’ve got That you are not your skin

Av dessa dagböcker väcktes idén att skriva musik och bandet SIXX AM skapades, dagboken blev en bok, heroin diaries, sen växte idén om en fotobok fram, This is gonna hurt, alla knyts ihop på ett magiskt sätt och trollbinder mig, det blir nästan en manisk orgie i att läsa, lyssna på musik och studera bilder, den kompletta upplevelsen vill jag påstå. This is gonna hurt innehåller bilder av vackra människor med kroppar som i vårt nomala samhälle anses fula, hur det smärtar dem att vi inte kan se dem som de vackra och likvärdiga människor de är, åter igen ett rop på att alla är vi lika värda, när skall vi fatta det?!?

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

60

61

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


FOTO PÅ FILM

Foto på film Silver&Light

En ombyggd bil, hela bilen är en kamera, en Volga, världens största våt plåt kamera, ägaren till bilen är Ian Ruhter : Alchemist, han åker runt i USA med sin skåpbilskamera och fotograferar som man gjorde för 150 år sedan och resultatet är enastående. Silver&Light är egentligen 4 småfilmer (Silver&light, Madison, American Dream och Lights, toy camera, action) där man får följa Ian i sitt arbete, visst, fotona är helt fantastiska, men det som är nästan mer intressant är hans hängivenhet i det han gör, människorna han träffar och deras öden. Jag beundrar människor som Ian Ruther, som går all in i det de gör, han visar sitt sanna jag i vissa avsnitt, den enorma passion för fotot, när en blid blir skit efter flera försök åker plåten ut bland stenarna, den kostar 500 dollar, men besvikelsen över att bilden blev dålig tar ingen hänsyn till kostnaden, det är passion, kanske inte den bästa, men det är ärligt.

”Kammakargatan” Fuji x-10, Wet plate i NIK software. Copyright:Magnus Gudmundsson

Stora studios bjuder in honom att ta foto hos dem, de hjälper honom med platser, ljus, allt bara för att få se honom jobba och resultatet på plåtarna. Avsnitten finns på Ians sida på vimeo, https://vimeo.com/ianruhter/videos , kolla in dem och hans andra filmer där, de är enormt inspirerande, inte så att jag skulle ge mig ut och köpa mig en van för att sedan bygga en enorm kamera av den, utan mer att man blir sugen på att gå ut själv och fotografera. Vill man så kan man ju testa Wet Plate Camera i NIK software, det är nästan samma sak... eller, nja, men det ger en lite nytt sätt att tänka när man fotograferar, och att experimentera är ju alltid kul...

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

62

63

KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”


TILL SIST

Avslutningsvis Kattjävel Nummer 2 är nu ett avslutat kapitel, det kommer mer, det kommer massa mer. Detta nummer har till vissa delar handlat om att fotografer ibland tvekar på om de verkligen tar bra bilder, det är då viktigt att kunna vädra sina funderingar, kanske få ny input, skapa nya vägar för att få den informationen, gå med i den lokala fotoklubben, nått forum, ibland kan det generera så otroligt mycket sporr att man tar ett tiomilakliv framåt och åter hittar kärleken till bilden, kameran och fotot, men det kan också själpa hela lasset. Tänkte nästa nummer snacka lite om ”ego boostning”, nått jag (Magnus), kanske de andra på redaktionen med, tycker är rätt viktigt, det är en bra ingridiens i ens fotograferande, ibland kan det bli helt fel och ibland kan det bli helt underbart. Men vågar man lägga ut sin bild till allmän beskådan? Vill man det? Nån kanske säger att den är skit. Vad händer då? Det kanske vi reder ut nästa nummer, eller så blir det bara ännu ett nummer av svammel för fotografer av ”fotografer ”... Magnus Gudmundsson / Anders Reitmaier //KattJävel.se KATTJÄVEL 15 : 02 svammel för fotografer av ”fotografer”

”IngaGap” Copyright:Magnus Gudmundsson 64

Profile for Kattjävel

Kattjävel 2-15  

Vi är otroligt glada av att så många, även om de flesta är närmast sörjande, vill ta del av tidningen. Men så är det väl vad det hela handla...

Kattjävel 2-15  

Vi är otroligt glada av att så många, även om de flesta är närmast sörjande, vill ta del av tidningen. Men så är det väl vad det hela handla...

Profile for kattjavel
Advertisement

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded