GN Nr 3 2022

Red.

DEN HALA TIDEN är snart här igen. Vinterdäcksbytet brukar höra till Allhelgonahelgen ungefär. Även om det inte blir riktig vinter på länge kan ju morgontemperaturen vara under noll när man ska åka iväg. Men först kommer lövhalkan. Den är farlig också på trottoaren, det märkte jag en dag i mitten av oktober när jag gick ner för backen från "gamla" köpcentret. En invecklad balettrörelse fick mig att hållas på benen, men resten av vägen gick jag försiktigare. Håll er på benen i vinter!

Dan

Pärmbildsfoto: Peter Rehnström

Innehåll

Gamlas Nyheter

3.......Ordförandens spalt 4.......Möteskallelse 4.......Vad fokuserar vi på 6.......Kårböleborna hälsar på kårböleborna i sverige 9.......Klyschor präglade Schulmans besök

Manusstopp för GN nr 4 / 2022 är 16.11.2022

Ordförandens spalt

BÄSTA LÄSARE, hösten har hunnit långt, vi har redan över halva oktober bakom oss. Efter den varma, torra sommaren har regniga dagar nått även södra Finland. Om en dryg vecka vrider vi igen klockorna bakåt, vintertiden eller normaltiden börjar. Få se om vi någonsin slipper detta ändrande.

Gillets medlemsavgift är fortfarande 10, för vuxna och 2, för barn och unga under 18 år. Har du redan betalat familjens avgifter för detta år? Använd referensnummer 1012 vid betalning! Vi har ofta inom styrelsen tänkt att vi borde kunna nå medlemmarna även på annat sätt än via GN eller hemsidan. Meddela din e postadress antingen via Gillets hemsida eller skicka e post till mig, om du har lika tankar. Adresserna hittar du i denna tidning.

Gillets höstmöte är den 24 november 2022 kl. 18 i Drängstugan med glögg och pepparkakor. Se kallelsen i denna tidning.

Vi ska på teater! 25 biljetter reserverade på Lilla Teatern den 03.12.2022 kl. 18.00, ”Kris och katastrof i Mumindalen”, pris 35,00 € per person. Skicka e post till mig krireh@hotmail.com eller ring 0500 317714 om du vill komma med. Ha en skön fortsättning på hösten!

Krisse

TEMPERATUREN SJUNKER och de första frostnätterna är här. Naturen går in i en vilande fas och låter det gamla falla av. Livets cykler leder och informerar oss ifall vi bara är lyhörda inför dem. Det är dags att välkomna mörkret där ute och bli medvetna om hur det påverkar oss. Ifall vi kan ta emot naturens förändringar i harmoni och acceptans så är det lättare för oss att gå igenom fasen av att släppa det gamla.

Av många orsaker vill vi inte så enkelt släppa det gamla som träden och

växterna gör. Förändring är inget vi vill ha om vi inte tvingas till det. Det vet jag personligen eftersom livet tvingat mig till flera förändringsfaser via kriser och oväntade händelser. Jag börjar lära mig vad det innebär och jag har verktygen att handskas med förändringarna. Jag börjar t.o.m kunna styra min val så att jag väljer vad jag fokuserar på. Det känns som en stor seger. Jag är inte mera offer för de yttre omständigheterna, utan jag har tagit ledningen i min inre värld där jag kan bestämma hur jag förhåller mig till det som sker i världen.

De senaste händelserna utmanar mig och många av oss ordentligt. Vi inser att krigets påverkan är djupare och längre än vi hoppades på och framtiden ser verkligen overklig ut. Det finns mindre kvar av det som ännu var självklart för oss för något år sedan. Nu är det skäl att vara ytterst medveten om vad vi fokuserar på.

Jag har valt att fokusera på min inre frid och känsla av att det finns en massa goda krafter i världen som väljer kärlek och medkänsla istället för rädsla och krig. Krig och våld baserar sig på en djupt liggande rädsla och ett behov av att utöva makt över andra för att kontrollera rädslan. Våld kommer aldrig att frigöra oss till inre frid. Att välja inre frid innebär att möta sina rädslor och välja att tro på kärlekens kraft. Jag kan välja att fokusera på kärlek, livets skönhet och livets inneboende förmåga att läka och söka sig tillbaka till harmoni och balans. Det kallas homeostas i naturen och vi kan alla bidra med den processen när vi gör det inre valet att hålla oss själva i inre balans och harmoni.

I praktiken betyder detta att vi behöver identifiera våra rädslor och lita på att det finns en annan verklighet väntande bakom rädslan. Vi behöver stilla oss så att vi får kontakt med vårt inre och så vi kan låta våra stressade nervsystem hitta tillbaka till lugn och reglering. Det är det viktigaste vi kan tillföra just nu. Låt inte sinnet frossa i krigets detaljer, håll dig informerad men ta inte in för mycket av informationen. Vi känner medkänsla med de människor som nu är utsatta, vi hjälper dem så gott vi kan men vi skapar inte mera “krig” i vår inre värld genom att ge det mera av vårt fokus. Krig är en del av något gammalt som vi behöver lära oss att släppa. Annars skapar vi mer och mer krig. Plötsligt är vi indragna i krig och vi kanske inte ens förstår hur det gick till. Den negativa

spiralen fortsätter.

Det kollektiva är en mycket stark kraft, men varje individ som väljer en annan väg påverkar helheten. Kärlekens kraft är så stor att den kan öppna för mirakel.

Låt oss tillsammans stärka kärlekens kraft i våra gemenskaper. Det är det viktigaste vi kan göra nu. Det är allt jag har på hjärtat för tillfället och jag låter mig själv tillsammans med naturen i min näromgivning gå in i en vilande fas.

KÅRBÖLEBORNA HÄLSAR PÅ KÅRBÖLEBORNA I SVERIGE

GLADA SKRATT KLINGADE när Kårbölebor från Hälsingland i Sverige presenterade sig inför Kårbölebor från Finland. Det blev ganska många gånger som Kårböle som hemort, tidigare hemort eller födelseort nämndes tillsammans med det egna namnet. Var sin by har även en egen Birgitta och en egen Astrid.

Hela det unika mötet i Kårböle i Hälsingland baserade sig på kyrkoherde Ejnar Brundins besök till Kårböle i Finland och ungdomsföreningens hus Håkansberg år 1949. Kontakten har inte upprätthållits sedan 1949 trots goda intentioner. Vår uppskattning för den för 73 år sedan inledda kontakten ville vi visa genom att köra via Kila kyrkogård Där vilar kyrkoherden Ejnar Brundin Vi tände ett ljus och lade ner en blomma på hans grav. Stämningen var speciell och vi kände den varma fläkten från det förgångna. Snart skulle vi träffa en grupp Kårbölebor i Sverige som vi alls inte kände och aldrig ens hade sett förut. En av våra resenärer, Christina Wackström har ändå ett minne av att hon som liten flicka, var med på Håkansberg år 1949 och med på gården Abrams i Kårböle ( Gruvsta) där Ejnar Brundin hade övernattat. Brukspredikanten Mattias Haglunds välvilja att återuppta kontakten och hans stora historieintresse var en bidragande orsak till att Kårböle ungdomsförening

Hälsningar från Harriet Fagerholm

Kårböle skylt

började drömma om att göra resan till Hälsingland.

Mattias Haglund och undertecknad har hållit kontakt i ungefär två år. Vid månadsskiftet augusti september hyrde vi en minibuss och åkte iväg med en liten pionjärgrupp på denna overkliga utfärd. Avståndet från Kapellskär till Kårböle i Sveriges mitt är ca 370 km, totalt körde vi under hela resan 1700 kilometer med Patrick Nurmivaara bakom ratten.

Vi övernattade på en gammal idyllisk Helsingegård i norra Ljusdal, som vi hittade via Airbnb.

Den spännande dagen i Kårböle inleddes med presentationen av idel Kårbölebor vid Kårböle skans. Kårböle skans är ett gammalt välvalt befästningsområde mellan älven Ljusnan och det höga Skansberget på andra sidan. Anor har skansen från medeltiden, men den fick sin slutliga form genom majoren Mathias Franckes försorg på 1640 talet.

Där stod brukspredikanten Mattias Haglund med sin vandringsstav och fungerade som vår guide och ledsagare. Vi hade glädjen att vandra en bit längs Helgonleden som börjar i Finsta och går ända till Nidarosdomen i Trondheim i Norge. En vandring i Heliga Birgittas fotspår. I Kårböle by presenterades den gamla kvarnen och smedjan för oss. Gunnar Olsson kände till allt om dessa byggnader och verksamheten i dem. Byaföreningen bjöd på kaffe med

Resesällskapet i Kårböle

kårbölekaka, en god lingonkaka som vi kom att få receptet till.

Vi besökte den gamla kyrkogården där också den gamla kyrkan hade funnits. Väggmålningarna räddades från 1700 tals kyrkan och finns nu i Kårböle ” nya”kyrka, som fyllde 150 år 2020. Vi förundrades i kyrkan över de välbevarade målningarna. Motivet på en av målningarna är Jesus, den goda herden,som har omsorg om sina får.

Vandringen fortsatte från kyrkan till Kårböle stavkapell, där Mattias ringde i klockorna. Kårböle stavkapell är uppfört så sent som år 1989 enligt gammal modell från Sankt Olavs offerkyrka från 1500 talet, som funnits på samma plats. Man gav offergåvor för att trygga sin färd på Helgonleden.

Dagen avslutades med en gemensam måltid på Restaurang Pilgrimen mitt i Kårböle by.

Vid kaffet fick Kårböleborna se bilder från vårt Kårböle, vår ungdomsförening och vår Kårböle utställning. Bildkavalkaden avslutades med Arvid Mörnes dikt

Kårböle.

Dagen därpå hade vi glädjen att delta i högmässan i Kårböle kyrka med kyrkoherden Jan Bonander och prästen Mattias Haglund. Högmässan inramades av vacker körsång. Mattias avslutade sin predikan med Kårböle dikten, vilket nog fick ögonen att tåras. Byaföreningens representant överräckte oss en vacker ljusstake i trä som är lokalt hantverk och gjord enligt gammal modell. I denna Loos ljusstake kan vi tända ett ljus vid våra sammankomster i Finland och minnas med tacksamhet vår fina utfärd och våra nya vänner vid Ljusnans och Kåråns strand.

Vi hälsar dem alla innerligt varmt välkomna till Kårböle i Finland och önskar att tiden mellan träffarna blir kortare än 73 år.

Astrid Nurmivaara

Klyschor präglade Schulmans besök

Vemodet är en av Alex Schulmans viktigaste drivkrafter i hans roller som författare, krönikör och poddmakare.

Kårböle Gilles bokcirkel gästade kvinnogrant Hanaholmens kulturcentrum i somras för att lyssna på författarsamtalet mellan Alex Schulman och Philip Teir. Schulman är aktuell med sin nya bok ”Sådant glömmer man aldrig”. Av publikanstormningen att döma har Schulman en stor skara beundrare och trogna läsare också på den östra sidan av Östersjön. Hanaholmens största auditorium var fyllt till brädden med över 200 åhörare på plats. En stor del av samtalet mellan Schulman och Teir kretsade kring nationell identitet och etniska markörer. Alex Schulmans pappa Allan var en finlandssvensk tv personlighet, men trots det verkar Alex Schulman ha dålig pejling på Finland

Jaså, hör inte till Karelska näset till Finland längre, säger han förvånat och hastar vidare då pappans rötter och härkomst kommer på tal.

För ett ögonblick tror jag att han raljerar med publiken, men jag inser snabbt att Schulman svävar på målet mest hela tiden då Finland står i fokus.

Ja, pappa bodde i Ekenäs ett tag. Det ligger väl här i närheten av Helsingfors, säger han.

Tungsinne som varumärke

Rustad med stora mått rikssvenskt självförtroende låter Schulman de vita fläckarna i allmänbildningen inte lägga band på hans stereotypa uppfattningar om finsk kultur.

Jag har ärvt en melankoli som finns i Finland, ett slags vemod som kan beskrivas som ett vackert tungsinne, säger Schulman

Med tungsinnet som bränsle förväxlar han upprepade gånger sin pappas egenheter med finländsk kultur under samtalet. Men så fungerar kanske den rikssvenska assimilationen. Folkhemmets blågula filt utplånar ursprung och etnicitet och förvandlar kulturell identitet till en fadd krydda som saknar relevans.

Det oaktat är Schulman en fascinerande och läsvärd författare. Schulmans författarskap balanserar på den knivsegg som stavas ambivalens. Skönhet och tragik sammanflätas i berättelser som lockar till sträckläsning.

Jag är besatt av att återskapa det läskiga, att bryta med släkten och samtidigt bevara släktbanden, säger han.

Att återskapa barndomen Schulmans besatthet att återskapa fragment från barndomen får ibland bisarra vändningar.

Jag köpte nyligen samma Volvo som vår familj hade i min barndom. Det tog tid att leta reda på den. Min fru frågade vad jag ska göra med den. Sanningen är

att jag inte vet eftersom bilen inte är körduglig.

En av Schulmans farhågor är att upprepa sin morfar Sven Stolpes misstag som författare, alltså att krampaktigt försöka skriva sig loss från sina egna trauman utan att någonsin lyckas.

Jag insåg att min morfar skrev samma bok om och om igen i flera decennier. Nästan alla hans böcker handlar om en man som blir bedragen av en kvinna. Den fallna kvinnan är ett återkommande tema i böckerna.

Den läsarrespons som Schulman har fått på sina krönikor tyder på att han redan går i samma spår.

”Hur kan det vara intressant för Dagens Nyheters läsare att om och om igen läsa om din jävla mamma, skrev en läsare en gång”, berättar Schulman. Just nu jobbar Schuman med en fiktiv bok utan kopplingar till släkten, men vemodet har inte försvunnit någonstans.

Nu skriver jag en bok som är becksvart. Den handlar om människor som inte gör någon själslig resa. De lär sig ingenting. Det finns inget ljus någonstans.

Text: Mikael Sjövall

Foto: Hanaholmens kulturcentrum och Mikael Sjövall

Vi tackar:

Medlemsavgiften till Kårböle Gille är 10 euro för vuxna och 2 euro för barn under 18. FSH:s tidning Hembygden ingår i avgiften. Betalningen görs till Aktias konto IBAN FI93 4055 4210 0014 16, BIC HELSFIHH. Använd referensnummer: 1012.

Nyanmälningar och adressförändringar till Krisse Rehnström, krireh@hotmail.com eller via hemsidan www.karbolegille.fi