Kyrkobladet nr 3/4 2023

Kyrkobladet svenska kyrkan i järna och vårdinge

Nr 3/4 2023

»Förbarma dig över mig«

Om den djupaste glädjen

I

GAMLA TESTAMENTET tänker man sig att alla människors samhörighet går tillbaka på Noas söner. Dessa var stamfäder för de 72 folkslag, som man kände till.

När Jesus vid ett tillfälle sänder ut just 72 personer att förkunna evangeliet, är det knappast en slump. Antalet blir symboliskt att Jesu budskap skall föras ut till alla folk.

De 72 har en svår och besvärlig uppgift framför sig, säger Jesus.

Matts Sandström. Foto: Angelica Windolf

KYRKOHERDEN INLEDER

NÄR DE 72 KOMMER TILLBAKA är de glada. De känner att de haft ett himmelskt stöd i sitt arbete. De har ­lyckats göra riktigt bra saker: hjälpt människor som har det ­besvärligt på olika sätt och visat på vägen till Gud. Jesus gläder sig med dem som är glada, men sätter in deras glädje i ett större perspektiv. De skall inte i första hand glädjas över vad de lyckas prestera. De skall i första hand glädjas över att deras namn är upptecknade i himlen.

DET JESUS SÄGER GÄLLER för dig och mig. Grunden för vår tillvaro som människor är inte vad vi lyckas eller ­misslyckas med. Det centrala i tillvaron är inte jag själv, utan Gud och det han gör, både med mig själv och med andra. Gud älskar mig! Vad jag förmår eller inte klarar av är mindre viktigt. Vi har alla ett uppdrag att genom våra liv och vårt sätt att leva och bemöta våra medmänniskor ­vittna om Guds kärlek; ett uppdrag att i vardagen göra Gud synlig för de människor vi möter. Det ­vittnesbördet ­behöver sällan ske genom åthävor eller med stora ord. ­Stilla och försynt kan det verka minst lika mycket i det ­enkla mötet människa och människa emellan. Jag får ­glädja mig över de resultat som blir, men min största glädje ligger i att Gud sett till att mitt namn är upptecknat i ­himlen.

Matts Sandström, kyrkoherde

RENOVERING

Postillan i Mölnbo rustad för en lekfull framtid

MATTS VAL UNDER VINTERN: UTFLYKTSMÅL: Gå i frasiga löv vid Tullgarn.

VÄXT: Kastanjer som dimper ner från träden.

FÅGELSKÅDNING: Svanar på spegelblank vattenyta.

MISSAR INTE I HÖST: Att njuta av den ro höstens mörker ger. Tända ett ljus, läsa boken som inte hunnits med under den ljusa årstiden.

BIBELORD: Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade (Matt. 5:4).

I NY SKRUD. På lastkajens gamla plats finns nu ett stort fönster med vacker spröjs.

Foto: Linnéa Malmborg

FÖRSAMLINGSHEMMET Postillan i Mölnbo har totalrenoverats både på ­­ in- och utsidan. Fokus har legat på ­tillgänglighetsanpassning och förbättring för öppna förskolan och andra verksamheter. En ny entré har byggts på motsatt sida mot tidigare, och ­invändigt har lokalen blivit luftigare.

– Allt har gått enligt plan förutom att taket ­behövde göras om då det var i för dåligt skick, säger ­kyrkorådets ordförande Lasse Wiklund.

UTEMILJÖN ÄR starkt förbättrad med ­parkeringsplats, staket och en uteplats på baksidan. Pastoratet h ­ oppas nu att Postillan ska k ­ omma till god användning under många år framöver.

2

32

”Herre ­Jesus ­Kristus Guds Son förbarma dig över mig.”

Så lyder Jesus­bönen som är en repetitiv bön inom kristendomen som kommer från ­Markusevangeliet 10:47.

Bönen är ett arv från den ortodoxa ­traditionen och är den äldsta kända bönen till Jesus.

10 18

LÄNGTAN EFTER ATT BLI PRÄST

BÖNENS KRAFT

28

TOPPSKICK. Färdig kyrkmur med sedum.

Foto: Linnéa Malmborg

MIKROSTEG MOT MENING

STAPLADE STENAR

Det som göms i en kyrkmur dyker upp hundra år senare...

6 MINNEN AV LOVE

NÅGRA SPÄNNANDE ting har hittats i muren ­under ­arbetets gång – gamla gravstenar och f­ öremål, bland annat den här ­saxen. Vet någon av ­Kyrkobladets ­läsare vad det är för en sax?

gel

Linnéa Malmborg

enfå

TACK FÖR alla fina kommentarer om Kyrkobladet hälsar redaktörn!

R e d a kt

örn

DEN TIDIGA HÖSTENS ljumma vindar har övergått till snålblåst. Vad ­passar väl då bättre än att krypa upp i fåtöljen med ett dubbelnummer av ­Kyrkobladet? Du får möta Åsa som berättar om förlusten av sin son Love, Anuschka som skapar ansikten i

sten samt två nervösa praktikanter som hoppas bli antagna till präst­ utbildningen. Du får även lära dig om skillnaderna mellan katolsk, ortodox och protestantisk kristendom. Och så får du möta Maria som är svensk ­mästarinna i ballongkonst.

oto: Mari a Ro s

Nr 3/4 2023

FACETIME MED ANUSCHKA

F

14

MURFYND. Kyrkmuren runt ­Överjärna kyrkogård har renoverats sedan 2019 av Lennart Ahremark och Petrus ­Hendel. Nu är arbetet avslutat och ­själva kyrkmuren är ­färdigställd. Det sista som gjordes var att täcka toppen med sedum, fetblads­ växter. De gravar som var tvungna att flyttas ­under renoveringen ska iordningsställas.

Totalt har 350 meter ­k yrkmur ­renoverats.

Varje sten har tagits bort och ­staplats om.

3

HURRA! DOPDAGS. Stina Grönkvist (tredje från vänster) tyckte att det var rätt kallt att döpa sig i sjön. Men klart värt det!

Till final i fint pris

stina

»Vi blev som en liten familj« Hej STINA GRÖNKVIST, en av ­konfirmanderna som döpte sig i en sjö under sommarens ­konfirmandläger. Vad var det ­roligaste med konfirmationen?

– Det roligaste var nog alla ­kompisar och gemenskapen inom kyrkan. Min grupp träffades en gång i veckan och då hinner man ju lära

känna varandra bra och bli som en extra liten familj!

Vad bär du med dig?

– I efterhand bär jag med mig mycket – alla nya kompisar men ­också all kunskap som vi fått under året. Vi har fått lära oss om kristen­ domen, Gud och historia. Vi har även fått lära oss hur man är en schysst kompis och om vad som är okej. Vi har diskuterat hur vi skulle ha löst olika situationer som kan uppkomma.

Hur var det att döpa sig i en sjö?

– Det var kallt men väldigt kul att döpa sig i en sjö! Vädret var inte det bästa men det gjorde inte så mycket tycker jag.

svenska kyrkan i järna och vårdinge

Nr 3// 4 2023

»Förbarma dig över mig«

4

Ikoner inspirerade till omslag

h

HEJ ILLUSTRATÖR Anuschka Seiffert som har gjort omslaget till Kyrkobladet nr 3 2023 – en kvinna omgärdad av bibelord.

Varifrån fick du inspiration till omslaget, Anuschka? Det känns lite ikoninspirerat!

– Jag hade en idé om att göra en o ­ rtodoxt influerad ikonliknande bild med en vanlig modern kvinna. ­Blommorna på baksidan är höstiga och ­katten är med som sällskap till kvinnan.

ORD I TIDEN

Straffbart att kränka Gud i många länder

HÄDELSE. Ord som hädelse och blasfemi har uppmärksammats de senaste månaderna på grund av ­eldningarna av Koranen. Regeringen vill inte återinföra en lag mot hädelse.

Fram till 1887 var det kriminellt i Sverige att häda mot kristendomen, det vill säga att genom ord eller hand­ ling kränka något som anses heligt. År 1706 avrättades landsfiskalen Johan Schönheit för hädelse och spridande av otillåtna skrifter. 1887 inskränktes lagen till att endast avse fall av hädelse som åstadkom allmän förargelse.

LAGEN MOT hädelse avskaffades helt 1949 för att ersättas med lagen om brott mot trosfrid, vilken gällde alla religioner. Den avskaffades 1970 med hänvisning till yttrande­ friheten. I många länder i ­världen är det förbjudet att häda, och i vissa länder kan hädelse innebära dödsstraff. hädelse, kränkning av Guds eller ­gudarnas ­majestät genom smädelser eller hån.

Foto: Kateryna Hliznitsova

Kyrkobladet

A n usc

ka

OMSLAGET

Foto: Mohamed Hamdi

Foto: Annelie Wagnefors

KONFIRMANDEN STINA

NOMINERING. Kyrkobladet har gått till final i Publishingpriset i kategorin print/ medborgartidningar för tredje gången.

Publishingpriset är en årlig pristävling för annons, digitala ­publikationer, film, print och webb.

– Att gå till final är f­ antastiskt, säger redaktör L ­ innéa ­Malmborg som väntar med ­spänning på finalen som sker i ­november efter ­pressläggning av­ denna utgåva.

blasfemi, skymf av något heligt eller värdefullt, hädelse.

Källor: Nationalencyklopedin, Wikipedia, Kyrkans tidning.

Text: Markus Klefbeck. Källa och foto: Vårdinge hembygdsförening.

Kungl. Nordstjärne­ orden instiftad 1748 är ­avsedd som ­belöning för personliga insatser för Sverige eller för svenska intressen. ”Torsten fick ­medaljen för lång och trogen tjänst i kyrkans tjänst. Kyrkan var ju inte skild från staten på den tiden”, hälsar Hans Göthlin från Vårdinge hembygdsförening.

KORSPRYDD. Torsten ligger begravd tillsammans med son och maka på Vårdinge kyrkogård. Gravplatsen vaktas av ett framträdande grovhugget kors i ­forntida stil som designats av ­prosten själv.

MEDALJPRYDD. Kyrkoherde Torsten ­Zetterquist dekorerad med Nordstjärneordern.

Torsten 1952 med uppslagen Bibel på sin kammare.

Prästen Torsten Zetterquist satte sin ära i hembygden NÄSTAN HALVA sitt liv, i 28 år, tjänstgjorde Torsten ­Zetterquist som ­k yrko­herde i V ­ årdinge ­församling. Han kom dit 1933 och verkade där ända fram till sin död 1961 .

TORSTEN VAR den gamla stammens prästman. Han värnade om ­k yrkosången och var mycket väl f­ örtrogen med ­Psalmboken.

Hans yngre bror Rudolf

finns r­ epresenterad i ­Psalmboken med psalmen ”Jesus tänk på mig”.

FÖRUTOM DET rent kyrkliga var Torsten djupt engagerad i sin hembygd, vilket märktes på hans kommunala uppdrag och att han hade ett stort intresse för historia.

Han ­grundade ­Vårdinge hembygds­förening och var dess ordförande fram till sin död. Dessutom skrev

han Vårdinge socken­ beskrivning. Torsten var gift med Margareta (f. Åhlin) som överlevde honom med 33 år, trots att hon var sex år äldre.

De fick d ­ öttrarna Birgitta och A ­ nita samt sonen Lars som dog 1960, en dryg månad före sin 22-årsdag.

SONENS DÖD var g ­ ivetvis ett hårt slag som p ­ räglade faderns ­sista år. När han sedan själv hastigt

dog 1961 hade han ännu ett par år kvar till sin ­pensionering. Genom sina 28 år som kyrkoherde i Vårdinge och sitt starka engagemang är Torsten en av de präster som lämnat tydligast avtryck efter sig i församlingen. Det är en man som ofta omtalas med värme och respekt, även om det också finns konfirmander som ibland funnit sin gamla läsepräst alltför sträng.

5

FACETIME. I trädgårdsstudion på den egna tomten spenderar Anuschka Seiffert många timmar med sina stenar. Vanligen är hon iklädd overall och annan skyddsutrustning.

ANUSCHKA SEIFFERT

Anuschka visar sina rätta ansikten I ett hus vid skogens slut bor Anuschka ­Seiffert, stenkonstnären som inte är rädd för stenhårt arbete. Ur bumlingar från sin egen mark karvar hon ansikten med van hand.

Möt konstnären som ser ansikten överallt.

TEXT & FOTO: Linnéa Malmborg

6

MED STENSÄKER HAND. Anuschka för vinkelslipen längs med s­ tenens egna drag. ­Skyddsutrystningen är alltid på men vid foto­tillfället vilar de i en låda bredvid.

S

ÄRSKILT ENSAM behöver hon inte känna ­ eiffert. sig, Anuschka S Trots att hon bor långt ute på landet med ­skogen ­bokstavligen inpå hus­ knuten har hon alltid sällskap. Leende, s­ orgsna och förundrade är de, k ­ araktärerna som tagit plats vid ­hennes hem. Ty ­t rädgården är b ­ efolkad av ­personligheter i granit och gnejs. S ­ tående längs med husväggen, på stubbar och i g­ rästuvor. Solitära och i klungor. ­Stenhårda ansikten skapade med mjuk hand och sylvass maskin visar att här bor någon som ser ansikten som konst.

– Vissa säger att den där ser ut som jag, säger Anuschka och plockar upp ett ­rödskimrande mångkilohuvud och håller den tätt intill sitt ansikte.

MARKEN RUNT DET lilla röda huset är strösslad med ansikten karvade ur ­stenar i olika former och nyanser. Alla är de unika i sina uttryck och plockade ur jorden vi står på. I en grop precis intill mina fötter står en spade lutad i färd med att gräva upp en bumling ur djupet.

TAPPAR ANSIKTET. Det händer att ett ansikte går i kras. Stenen må vara hård men skör. ”Då är det bara att börja om”.

Ibland får Anuschka stenar från vänner e­ ller köper dem från kalkbrott, men de ­f lesta kommer från egen ägo. Likt en ­ekorre ­samlar hon bumlingar inför vintern.

– Att ha ett stort lager är bra, säger hon och plockar i en stor hög. När vintern ­kommer är det svårare att gräva upp nya.

R

UNT VEDBODEN slingrar sig en gång mellan stenhögarna som leder fram till en arbets­ studio i det fria. Två katter ­hoppar runt bland de späda trädens grenar.

Att bo så avlägset nära skogen ser hon som en fördel med tanke på de höga ljud som vinkelslipen producerar flera ­t immar varje dag. Konstnärinnan lyfter upp den kompanjon som ger henne möjlighet att ­karva i sten. Just här står hon vanligen iklädd handskar, ansiktsmask, hörsel­ skydd och stålhätteskor. Max en halvtim­ me i sträck klarar hon av på grund av de ­v ibrationer som vinkelslipen skapar.

MJUK MEDHJÄLPARE. Huskatterna är gärna med och spanar på arbetet så länge ljudvolymen inte är alltför hög.

ANUSCHKA SEIFFERT BOR: Vårdinge. ÅLDER: 53 år.

GÖR: Arbetshandledare i vävstugan i Vårdinge by.

AKTUELL: Vinnande konstnär i Kyrko­ bladets konsttävling.

Hennes verk hänger nu i Församlingshemmet, Järna.

NEDFALLEN NUNA. Många ansikten har Anuschka karvat ut genom åren. Kvar på tomten finns ett helt gäng.

7

FACE TO FACE. Att i utmejslingen efterlikna sina egna ansiktsdrag är inte helt ovanligt. En och annan sten hittar Anuschka sina egna drag i.

– Grannarna undrar ibland vad som ­f örsiggår här, utbrister Anuschka och skrattar. Utan vinkelslipen har jag svårt att skapa min konst men ljuden går ju inte att bortse ifrån.

Trots intensiva ljud och rörelser ser hon arbetet med stenarna som meditativt. När vinkelslipen börjar dåna ”slutar hon tänka och kör bara”, enligt henne själv.

Tycker du om alla dina ansikten?

– Ibland, ibland inte. Det händer att jag får jag en relation till det och har svårt att lämna det ifrån mig, säger hon och nämner ett ansikte hon nyligen skapat som kom att likna hennes dotter som bebis.

D

EN HÖGLJUDDA m ­ askinen med sin s­ nurrande slipskiva kan mejsla ut m ­ juka, personli­ ga anletsdrag. ­A nuschka vrider och vänder på en rödaktig sten som legat i den intilliggande högen och förklarar att hon från början inte har någon tanke på hur ansiktsdragen ska se ut. Varje sten blir helt unik och kan aldrig reproduceras.

– Stenens egenskaper är ­utgångspunkten

8

i mitt arbete. Jag använ­ der bara inspirerande stenar och ofta kan jag ana ansikts­d ragen direkt, säger hon och märker ut skåror i stenen.

De drag som redan är tydliga i stenen skapar hon först, och därefter formar hon halsen. Om ögonen inte syns tydligt bestämmer hon var de ska vara utifrån stenens proportioner. Håret eller en annan del av ansiktet får ha kvar sin struktur.

– Stenen ska vara naturlig och inte ­ä ndras för mycket. De är fina som de är med sina ­skavanker. Det som hän­ der naturligt i stenen blir som en berättelse, säger hon och drar med fingret längs en svart korsande linje.

MINSPEL. Två fejs lapar sol.

»Jag använder bara inspirerande stenar« anuschka om att välja stenar med rätt känsla

När stenarna är färdigkarvade smörjer hon in dem med bivax för att ha kvar det natur­ ligt matta utseendet. De poleras aldrig.

– Hur stenen ser ut på insidan har jag aldrig någon aning om. Ibland är de ljusa på utsidan men svarta på insidan, säger Anuschka.

Kan du mycket om olika stensorter?

– Nej inte alls. Kalksten som kommer från kalkbrottet här intill kan jag, allt annat är ett mysterium. Kanske kunde det vara bra att veta lite mer om sten och gå en kurs, säger hon och ler.

Du kanske vill ha mysteriet?

– Ja. För mig spelar det ingen roll vad det är för sorts sten, bara den blir fin.

H

ELA TRÄDGÅRDEN ÄR som en liten skulpturpark. Överallt där vi kliver runt blickar ansikten med fridfulla drag ut bakom en stubbe. Med handen ­v idrör jag ett ansikte som vilar mot ett träd.

– Den där har min sambo gjort, säger Anuschka och berättar att hon lärt sig hantverket på egen hand med hjälp av ­sambon som inspirerade henne att börja.

Att skapa saker med ­händerna är något hon har gjort i hela sitt liv. Grafisk design, sömnad, tovning och vävning är några av de konsthantverk som kommit i hennes väg.

NU HAR HON PRECIS tagit sig an ett ­projekt som sammanför flera tekniker – ­vävning och stenkonst. 14 timmar per dag har hon i sommar ägnat åt att färdigställa tre verk till en permanent utställning i församlingshemmet i Järna. Förra året utlystes en tävling i Kyrkobladet om konst

I SITT ANLETES SVETT. Arbetet med konsten till Församlingshemmet i Järna blev intensivt under sommaren. Skisserna ritade Anuschka i verklig storlek på ett stort papper för att sedan föra över till väven bit för bit. Pricken över i:et är de broderade b ­ okstäverna. Verken ­invigdes i september. Läs mer om dem på nästa sida.

till väggarna i trapphuset och Anuschka kammade hem segern. Arbetet var intensivt för att få klart väven och stenarna som integreras i väven.

Tålamod är inte är hennes allra starkaste sida. Idéstadiet med skis­ ser och planering är det hon trivs allra bäst med.

– En decimeter väv tog tre timmar att göra eftersom jag var tvungen att tova ihop alla färg­ växlingar i den tjocka ullen. När arbetet blev för m ­ onotont plöjde jag samtidigt i­genom tv-­ serier och hann se fler än jag någonsin har gjort.

FRAMÖVER VILL hon fortsätta göra verk i den blandade tekniken där mjukt möter hårt, ull möter sten. Och fler ansikten ska mejslas ut.

Trädgården ska fyllas med fler p ­ ersonligheter som väntar sina nya ägare.

Ser du ansikten överallt?

– Ja, absolut, även i mat, säger Anuschka.

Det behövs bara två prickar och ett streck så ser jag ansiktet direkt.

• 9

1.

2.

ALLA GODA TING ÄRO TRE

Anuschkas vinnande verk – triss i stensäker konst ANUSCHKAS KONSTVERK i församlingshemmet i Järna består av tre handgjorda ­väggmattor av ull föreställande Ängeln, Jesus och Maria. S ­ ärdraget med ­installationen är de ­integrerade stenskulpturerna som föreställer ­huvudena på figurerna.

1. ÄNGELN

Ängeln ska ge mod genom färgen grön, som symboliserar livet, naturen, tillväxten och hoppet, samt versen ”Var inte förskräckta” (Lukas 2:12). Silkesbroderierna är i silvervit färg och symboliserar ljuset.

2. JESUS

Jesus ska inspirera genom färgen blå, som symboliserar det himmelska, det oändliga, sanningen, lojaliteten och ­förtroendet, samt versen ”Jag är världens ljus” (­Joh 8:12).

3. MARIA 3.

10

Maria symboliseras av färgerna rött och blått. Versen lyder: ”Min ande jublar över Gud” (Lukas 1:46).

Kyrkobladet testar:

FÖRVIRRAD. ”Hm, hur låter ett d? undrar Kyrkobladets utsände och försöker tyda körnoterna.

Kyrkokören Kyrkobladets redaktör ger sig ut i okänd ­terräng genom att testa pastoratets olika verksamheter. Först ut är en utmaning – att sjunga i kyrkokören. Låt körövningen börja.

TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Johanna Heinonen

N

ÅGON HAR SAGT ATT det är nyttigt att utmana sig själv och testa saker utanför komfortzonen; att det ska stärka den personliga utvecklingen.

Därför skickar Kyrkobladet ut sin redaktör Linnéa Malmborg till något av det mest skräckinjagande hon kan tänka sig – att sjunga. Låt utmaningen börja!

”KÖRÖVNING TORSDAG 19.00. Riktigt i zen-läge ­befinner jag mig inte där jag sitter på en av stolarna runt flygeln. Flankerad av sopraner, altar och två herrar med ­djupa stämmor känner jag mig malplacerad. Pulsen ökar.

Den darriga rösten ska nu luftas inför andra. Jag flyttar till ­alt-sidan framför en kvinna med hög röst som kan ­överrösta mig. ”Hhhhhhhhh”. ”Schschsch”. ”Andas som Tarzan”, säger körledare Tobias Lundmark. ”Andas k.

Pepp inför andra halvle in, andas ut och säg Claudio

Betygsättning!

Kyrkobladet sätter betyg 1–5 där 5 är det allra bästa betyget.

glädje †††† svårighet †††† nervositet †††† givande ††††

† totalt 16

4

Monteverdi med hög röst”, fortsätter han. Den halvtimmeslånga uppvärmningen med allehanda märkliga ljud mjukar upp den något stela stämningen inombords.

Noterna delas ut. ”Tolite hostias et adorate ­Dominum atrio” från Oratorio de Noël av Camille Saint-Saëns lyser från det vita notpappret i mina svettiga händer. Kollegan, kamrer Johanna, hade förvarnat mig om att vi skulle sjunga på latin. Harkel. ”Då tar vi alt-stämman”. ”Ehhh”, tänker jag och stirrar ned i noterna i panik.

A

LLA STÄMMORNA SKA nu sjunga samtidigt.

Jag kan inte ens höra vilka toner som ingår i min stämma. ”Toooolite hostiaaas”, kraxar jag och låtsas förstå vad jag sjunger. ”Kan vi ta bara altarna igen, för vi är nog inte riktigt överens”, utbrister en kvinna på vänster flank. Vi nybörjare fnissar åt vår o ­ förmåga att hålla stämman.

Efter lite fruktätande fortsätter hela konkarongen.

Först sopraner, sedan altar, sedan basar och därefter alla ­tillsammans. Jag sluter ögonen och lyssnar. Det här kan bli fint. Riktigt fint. Men kanske utan mig som medverkande.

Till jul sitter jag i publiken när verket Annelie Wagnefors är också med sätts upp i kyrkan! som testsångare denna kväll.

effekter av att testa nytt

Kyrkobladet listar fyra positiva effekter av att testa nya saker. Du får...

1. BÄTTRE SJÄLVKÄNNEDOM Kunskap om hur du fungerar i nya sammanhang gör att ­självinsikten ökar.

2. ÖKAT SJÄLVFÖRTROENDE När du vågar testa något som tidigare skapat rädsla visar du att styrkan finns inom dig.

3. MOTIVATION ATT GE TILL ANDRA Om du vågar, så vågar även andra!

Att du utmanar dig själv kan motivera andra att också testa något nytt och kanske bli av med en Våga rädsla de burit på länge.

testa!

4. BLI AV MED RÄDSLOR Du kommer att se att många rädslor är helt påhittade. Hur farligt är det på riktigt att sjunga inför andra?

11

DET KAN VARA svårt att prata med n ­ ågon som mår dåligt, har tankar på att ta sitt liv, eller kanske mist en n ­ ärstående i självmord. Men att göra det är ­livsviktigt! Mer info hittar du här: suicidezero.se

”Man är vid god e­ xistentiell hälsa när man är i kontakt med ­livets stora frågor och hittar ett sätt att ­tolka dem. Och man är vid dålig existentiell h ­ älsa när man antingen s­ varar på livets frågor utan att ha kontakt med ­frågorna, eller frågar utan att ha tolkningsmöjligheter”.

BISKOP FREDRIK MODÉUS

TEMA: Existentiell hälsa & psykisk hälsa I VARJE NUMMER AV KYRKOBLADET finns ämnet existentiell hälsa representerat. Varför då?

För att denna aspekt av hälsan är livsviktig! En definition av begreppet är: ”Existentiell hälsa är de s­ ammantagna processerna av grundläggande tankar, handlingar och känslor när människan förhåller sig till livets olika situationer i relation till sig själv, sitt sammanhang och sina personliga uppfattningar.” (www.folkhalsan.fi) I detta nummer utgör artiklar om existentiell hälsa samt psykisk hälsa och självmord ett helt tema som vi hoppas ska bidra med nya insikter. Att prata om dessa ämnen och sprida kunskap om dem gör dem mindre tabubelagda. Vår inre värld är värd att talas om.

12

Existentiell hälsa: Förmågan att tro på och ta vara på livet

Ta livsviktig kontakt

Ã

1225

Foto: Kristin Lidell /Ikon Källa: Svenska kyrkan

HOPP & HELHET

Åtta livsviktiga aspekter av existentiell hälsa EXISTENTIELL HÄLSA är ett område som glädjande nog tar allt mer plats i Svenska kyrkan och i samhället i stort. WHO (World Health Organization) har utvecklat ett slags mätinstrument för att kunna jämföra människors självskattade hälsa i olika länder. Man definierade då åtta viktiga aspekter:

Cecilia Melder, teol, dr, Foto: Enskilda högskolan Stockholm

1. HOPP. En känsla av att det nog kommer att gå upp en sol i ­morgon också, så det finns anledning att hänga med lite till.

2. HELHET. En samhörighet mellan det fysiska, mentala och det känslomässiga. Att det jag tänker, känner och gör hänger ihop.

3. HARMONI. Ett tillstånd av att här får jag vara mig själv.

Här kan jag landa.

4. FÖRUNDRAN. Att kunna ta in världen med barnets nyfikenhet. Att kunna känna förundran över en vacker ros eller vårens första tussilago.

5. MENING MED LIVET. Att vila i att det finns en mening med varför jag finns här. Oavsett om det är att vara en bra vän eller att ta hand om min hund.

6. ANDLIG STYRKA OCH KONTAKT. Att jag ingår i ett s­ ammanhang som är större än jag själv.

Fem råd till den som vill stötta någon i sorg ATT FÖRLORA EN närstående i självmord är en av de svåraste förlusterna man kan gå igenom. Det är viktigt att få hjälp och stöd för att bearbeta den ofta bottenlösa sorg ett självmord för med sig.

Stödlista till dig som vill ­stötta någon som mist en nära anhörig i självmord:

à Hör av dig regelbundet och säg att du kommer en viss tid och hjälper till med att handla, laga mat, koka te, diska, klippa gräs, tvätta, hämta barn osv. Fråga om det är okej innan du kommer.

BÖNETID. P ­ ersonlig tro är en av de aspekter som är v­ iktig för den ­existentiella hälsan.

7. PERSONLIG TRO. Att jag har en livskarta, inte bara för det jag upplevt, utan för det som jag ännu inte upplevt.

8. GEMENSKAP. Att känna att jag är del av något större, ett vi. Det kan vara att göra något för andra. Att få syn på sin egen funktion i världen.

– Om vi kan mäta existentiell hälsa genom dessa ­aspekter, så kan vi arbeta aktivt med dem för att ­stärka ­existentiell hälsa, och därmed människors hälsa i en vidare bemärkelse, både proaktivt och preventivt. Det menar Cecilia Melder, teol. dr. i religionspsykologi med ­inriktning existentiell folkhälsa.

à Föreslå inte att den drabbade ska höra av sig om hen behöver hjälp. Det är du som måste erbjuda din hjälp och stå på dig. à Lyssna, lyssna och lyssna ännu

mer. Påpeka att du finns i ­nä­rheten vid behov. Ta aktiv kontakt om och I nöden om igen även fast den prövas drabbade har tackat nej vännen. tidigare.

à Vet du inte vad du ska säga så säg just det: ”Jag vet inte vad jag kan säga men jag lyssnar gärna.” à Tänk på att sorgen aldrig går över. Men man kan lära sig att leva med den.

Viktiga stödlänkar SAMLAD INFORMATION OM SJÄLVMORD www.suicidezero.se MINDS SJÄLVMORDSLINJE Telefon: 90101 MIND – ÄLDRELINJEN För dig som är 65 +år Telefon: 020-22 22 33 SPES – STÖDLINJE FÖR EFTERLEVANDE Telefon: 020-18 18 00 JOURHAVANDE PRÄST Öppet kl 21.00–06.00 Ring 112.

KÄLLA: www.suicidezero.se 13

ÅSA MAGNUSSON OM ATT FÖRLORA SIN SON

»Att prata om Love gör sorgen lite lättare«

När 21-åriga Love begick självmord stannade livet för hans mamma Åsa Magnusson. Vägen framåt ­kantades av omtänksamma människor som ­vågade möta henne i sorgen. ”Det behöver inte vara så ­storslaget utan det räcker med att bara våga säga hej”.

TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Laurent Denimal ILLUSTRATIONER: Åsa Magnusson

14

BILDMINNEN. Några av bilderna i artikeln tillhör bildserien ”16 bilder om Love” som skildrar Åsas sorgeprocess.

– kulturarenan. se/16-bilder-omlove. Övriga bilder är från skriften ”Sorgen efter den som inte orkade leva”, se sidan 17.

H

UR HANTERAR för att förstå vad som hade hänt. Att samtala om jag sorgen efter en och med sin döde son har varit vägen framåt för ­människa som inte henne i sorgen. ­orkade leva? Den ­ – Att förstå att Love inte längre finns kvar ofattbara frågan har har tagit många år att förstå, men det hade varit Åsa Magnusson från mycket svårare om jag inte haft möjlighet att Järna behövt ställa sig prata om det som hänt. Sorgen har gått i vågor, de ­senaste åren. Med ­beskriver Åsa sakta. ­familj, vänner, samtalsgrupper, k­ yrkan, Första tiden efter dödsfallet hand­ litteratur och poddar vid sin sida har lade för Åsas del mest om att överleva hon tagit små steg framåt varje år. En och ta hand om sina andra två söner sak är säker, utan alla samtal hade Atle och Leo. Att upprätthålla rutiner resan varit enormt mycket svårare. och inte sluta med allting som hon Året var 2016 när Åsas son Love, tidigare hade ägnat sig åt.

– Jag var fullständigt schack matt då 21 år och sjuk i djup depression, och gjorde allt som en robot för att inte längre ville leva. En vanlig ­f redagseftermiddag hände det som klara av vardag och jobb. inte fick hända. När Åsa kom hem Att göra praktiska saker som att från ­jobbet hade Love försvunnit ut skicka tackkort och ordna med saker OFATTBART. i ­skogen för att ta sitt liv. Efter en inför och efter begravningen blev Åsa Magnusson ­intensiv s­ ökning ledd av Polisen l­yckades viktiga för att tackla det ofattbara. Att ­förlorade sin son Loves v­ änner och familj tillslut hitta sköta sitt arbete som lärare på Loves i självmord för ­honom. Då var det redan för sent. gamla skola blev en ­t rygghet. sju år sedan.

– Att ta in att han faktiskt tagit sitt liv var nästan omöjligt. En sådan chock kan VÅ MÅNADER EFTER man aldrig någonsin föreställa sig hur den känns. dödsfallet började Åsa gå Jag kunde inte förstå att han inte skulle finnas i till samtalsgrupper orga­ ­f ramtiden, han som var framtiden! niserade av SPES, Riks­ förbundet för SuicidPrevention och Efterlevande­ VI SLÅR OSS NED PÅ EN bänk utanför Stöd, där hon fick lyssna till andras berättelser om Klockaregården i Järna precis i anslutning till självmord. En av de första reflektioner Åsa gjorde ­k yrkogården. Här intill är Love begravd. Här var att det omöjligt går att se vem som är drabbad. i kyrkan hölls hans begravning, en stund Åsa – Alla typer av människor kan drabbas av själv­ ­upplevde som overklig och osannolik men viktig mord. Det är lätt att tänka att sånt bara händer i

T

15

r­ äcker med några sådana personer för att man ska klara sig igenom en sån här period, säger Åsa.

FLERA ANDRA strömmade till för att visa omtanke. Någon lämna­ de en matkasse utanför dörren, en annan kom med soppa. Alla försök att närma sig den sörjande familjen upplevdes som värdefulla.

– Det behöver inte vara så stor­ slaget utan det räcker ibland med att bara våga säga ’hej’. Ingen ska behöva k ­ änna att den riskerar att göra fel när den visar omtanke. ­Personen i sorg är redan i så mycket smärta att det inte kan bli fel.

– Jag har hört från många som varit i samma situation att folk inte vet vad de ska säga och d ­ ärför ­slutar höra av sig. Vänkretsen ­t unnas ut när man som mest ­behöver den. Ta inte avstånd. Visa att du finns där även om du inte hör av dig hela tiden.

»Love är fortfarande lika viktig för mig som mina två andra barn.«

T märkliga familjer med någon form av problem, men så är det ju inte.

Via vårdcentralen och kyrkan fick hon ytterligare möjlighet till sam­ tal. Samtalen med utom­stående har varit värdefulla också för att inte alltid belasta samma personer i närmiljön. ÅSA BLICKAR bort mot kyrkan och nämner att hon ibland går in dit för att vara en stund i kravlös tystnad.

– Kyrkan är en viktig plats där både liv och död kan få ut­ rymme. Där finns fina ritualer och ord som används för att hantera 16

sorg. Tystnaden och stillheten spe­ lar en viktig roll i sorgeprocessen.

Ensam är inte stark. Människor runtomkring Åsa har spelat en stor roll un­ HELANDE ORD. der den svåra tiden.

Samtal har varit Någon stor tystnad läkande för Åsa uppstod aldrig. i sorgen.

ETT PAR personer blev ovärderliga när de tog ett stort kliv framåt och visa­ de att de stod vid hennes sida. Åsa nämner en ­väninna som följde med när Loves namn skulle läsas upp i kyrkan.

– Hon var inte rädd, utan vågade möta det mörka i mitt liv. Det

IDEN GICK och ­sorgen efter Love var ständigt närvarande.

Efter ett tag frågade en vän om hon skulle vilja börja måla igen och då vaknade Åsas kreativi­ tet till liv. ­Under de kommande två åren byggde Åsa upp den digitala konstutställningen ”16 bilder om Love”.

– Syftet med min utställning var att människor skulle kunna minnas Love som han var i livet. Att inte bara minnas det traumatiska slutet, utan att i stället komma ihåg allt fint och roligt som fanns i hans liv.

Något som har hjälpt Åsa i ­sorgeprocessen är alla L ­ oveminnen.

Hon berättar om hans spexiga humor, om de filmer han spelade in med en vän, hans teaterambitioner, hans genuina omsorg om andra människor, hans vetgirighet och nyfikenhet.

– Love är fortfarande lika viktig för mig som mina två andra barn, och det värmer att prata om s­ ådant han gjorde. Han är en del av ­familjen.

Åsas illustrationer finns i ­skriften ”Sorgen efter den som inte ­orkade leva”: betaniastiftelsen.nu/­ publikationer/sorgenefterden

Hemma i huset står en stol i Loves med om en bilolycka hade jag nog gamla rum där Åsa ibland­­sitter inte känt samma skuld. En olycka för att skriva en rad går ju inte att förutse i en liten bok. ­Varje eller hindra. ­f ödelsedag och årsdag Åsa är positiv till ­planerar hon in något att använda benäm­ STÖD TILL särskilt för att stan­ ningen ”psykologisk ANHÖRIGA na till och vara i de olyckshändelse”.

SPES – spes.se varma ­L oveminnena.

Enligt SPES kan själv­ 020-18 18 00 Hon skapar ­utrymme mordet då ­betraktas för sorgen och ­ordnar som en följd av olika Mind – föräldralinjen en vacker bukett, händelser, fysiska 020-85 20 00 en fin m ­ iddag eller eller psykiska, som en god tårta för att blir alltför belastande ­uppmärksamma dagen. för en människa. Den akuta suicidala episoden inträffar ROTS ATT självmord då någon tillfälligt blir överväldigad fortfarande är ganska och tappar kontrollen. ­tabubelagt har det för – Att se självmord som en olycks­ Åsa visat sig att många händelse tar bort många känslor kan relatera till ämnet. De flesta av skam och skuld. För mig är det känner någon som är drabbad på viktigt att förstå att Love inte var sig nära eller långt håll. Berättelser själv när han begick självmord. Han som hennes egen hoppas hon såg helt enkelt ingen annan lösning. ­hjälper till att ­sprida information om självmord och därmed minska JU ÅR HAR gått och Åsa fortsätter att ­bearbeta sin risken för förutfattade meningar.

– Vi behöver prata om självmord sorg på olika sätt. K ­ onsten för att öka kunskapen. På så vis un­ är fortsatt en stor del av derlättar vi för de som lämnas kvar. hennes liv och så även vännerna.

Anhöriga brottas ofta med svåra – Alla måste vi gå vår egen väg. känslor av skam och skuld. ”Varför Nu blev min väg så här och då såg jag inte varningssignalerna?” är måste jag möta den. Det finns ingen frågan som Åsa ställt sig. genväg. Genom det som hände Love – Skulden över att inte ha kun­ har jag tvingats lära mig saker och nat förutse självmordet är livslång. utvecklas på ett sätt som jag inte Hade han haft ett hjärtfel eller varit hade gjort annars, avslutar hon.

T

S

•

»Nu ­händer det dig, det där som inte fick ­hända« Nu händer det dig Det där som inte fick hända Det där man läser om i tidningen, ser på en film eller får höra om någon annan och tänker: vilken tur att det inte hände mig Nu händer det dig och det gick inte att förbereda sig På en sekund förvandlades allt och du fick finna dig i att plötsligt vara ny i livet fastän du befinner dig mitt i det är du återigen beroende av andra för att lära dig hitta i en trakt som har blivit okänd Där kartan du har med dig gång på gång visar fel Nu händer det dig och du förstår att det lika gärna kunde ha hänt någon annan Men nu är det du som måste vara modig och tro att det ska gå bra fastän det inte gjorde det AV: Åsa Magnusson 17

MENINGSFULLHET

Mikrosteg på väg mot mening

Vad är meningen i livet?

Livsmening ­behöver inte handla om kosmiska gåtor, utan snarare om hur vi kan se det stora i det enkla. Att med små steg nå större mening i v­ ardagen.

TEXT: Livsstilsverktyget REDIGERING: Linnéa Malmborg

R

EDAN 2004 varnade WHO för att ”samhällsstressen och förlusten av social sammanhåll­ ning och andliga värden påver­ kar sjuklighet och dödlighet”.

Vi lever i ett land med moderna mediciner och hög medellivs­ längd. Samtidigt finns en ökande ohälsa med nedstämdhet, ångest, missbruk, och känslor av ensamhet och tomhet. Över en miljon människor tar antidepressiva läkemedel.

Det är intressant att se hur värdeundersökningar visar att många människor i individualistiska samhällen upp­ lever isolering och brist på mening, trots god materiell standard. Den moderna individualismen verkar trots fördelarna i form av frihet och själv­bestämmande ha gjort att viktiga element för hälsan delvis har förlorats.

Som upplevelsen av mening och något utanför oss själva att fästa tillit till.

Foto: Natalia Blauth

18

PARADOXALT NOG HAR vetenskapens framsteg gjort att många slutit sig för de andliga frågorna, trots att en förundran inför helheten som vi aldrig fullt kan greppa, är det mest naturliga av allt och även grunden för forskningens nyfikenhet. Strävan efter rationella, mekanistiska förklaringar har också skapat en tendens att medikalisera den mänskliga tillvaron, att projicera livets upp- och nedgångar på diagnoser och avvikande blodprover.

Många höjde säkert på ögonbrynen när de läste en forskningsstudie från Stanford för några år sedan. Fors­ karna hade frågat människor om deras välmående just nu. Och hur meningsfullt de upplevde livet. Resultaten visade att mycket pengar ökade deltagarnas v­ älmående men gjorde inte deras tillvaro mer ­meningsfull. Vi verkar med andra ord kunna ”köpa oss välmående”

»En förundran inför helheten som vi aldrig fullt kan greppa är det mest naturliga av allt.« Foto: Matthew Fassnacht

men inte ”köpa oss mening”. Det visade sig däremot att deltagare som tillbringade mycket tid med närstående, tog hand om föräldrar, egna eller andras barn och barn­ barn upplevde tillvaron mer meningsfull.

Men – något oväntat rapporterade de också lägre välmående. Forskarnas hypotes är att relationer ibland är påfrestande i stunden men ger mening på lång sikt.

Nu till det allra mest intressanta fyndet.

De deltagare som fokuserade på andras behov upplevde högre mening. De som i stället främst tog för sig av livet, där njut­ ning och det egna självförverkligandet stod i centrum, rapporterade högt välmående men låg mening.

D

ET KAN också handla om det som Dag ­Hammarskjöld beskriver i sin dagbok ­Vägmärken: ”Jag vet ej vem – eller vad – som ställde frågan. Jag vet ej när den ställdes. Jag minns ej att jag svarade.

Men en gång svarade jag ja till någon – eller något. Från den stunden härrör vissheten att till­ varon är meningsfylld…”

Att då och då släppa taget om oss själva och öppna ögonen för det större sammanhanget kan ge ett välbehövligt

Foto: Vince Fleming

OM NU LIVSMENING tycks så viktigt, vad är det? En del forskare talar om en skillnad mellan meningen med livet och meningen i livet. Frågan om meningen med livet leder ofta till svårlösta grubble­ rier över kosmiska gåtor. Och egentligen

Foto: Dodju Djibom

R

ESULTATEN INNEBÄR ­naturligtvis inte att vi ska avstå från att njuta av tillvaron. Men de visar på att njutningen är kortvarig. Ny forskning om hjärnans belöningssystem visar till exempel att när vi äter stora mängder fett och socker så stimuleras belöningssystemet så kraftfullt att vi får ett snabbt dopaminpåslag med välmående men strax därefter ett krävande begär av att vi vill ha mer. Det kan föda tomhet och obalans i livet.

Det är också påfallande hur många av de gamla visdomskällorna, de indiska Veda­ böckerna, Bibeln, de kinesiska konfuci­ anska klassikerna, som handlar om att människor har missuppfattat frågan om förverkligande. Förverkligar oss själva gör vi, enligt dessa källor, först då vi glömmer oss själva. Först när vi släpper det kramp­ aktiga greppet om vår egen person och öppnar oss för andra människor och det större sammanhanget blir vi fullödiga.

är frågan om meningen med tillvaron påfallande instrumentell, som om ingenting får lov att bara finnas utan måste tjäna ett syfte, ha ett ändamål.

Det är inte underligt att ju mer vi grubblar och teoretiserar över ­meningen med livet, desto mer riskerar vi att missa meningen i livet.

Den österrikiske ­läkaren Viktor Frankl, som har utforskat vad som skapar mening, hävdar att meningen i livet föds i stunden, den uppstår hela tiden när vi genom handlingar och erfaren­ heter och vår inställning upplever att vi är del i ett större sammanhang. När vi leker, äter middag, när vi arbetar tillsammans.

19

Foto: Nathan Dumlao

TACKA. Se det fina i tillvaron.

Skriv en tacksamhetsdagbok.

Fyll i och spara!

Meningsfulla mikrovanor Markera en eller några mikrovanor som du vill starta med. Du kan också skriva egna förslag.

Lunchpromenad

Ta en kort promenad utomhus på lunchen.

Zooma in

perspektiv. Att vila i någon eller något större som bär oss genom var­ dagar och kriser kan för många ge en tillförsikt och tröst.

SOM AVSLUTNING en berättelse från Viktor Frankl: Han beskriver hur han en natt blev uppringd av en man som var utled på sitt liv, som såg sin tillvaro som meningslös. De talade länge och Frankl presenterade en rad argument för varför livet trots allt kunde anses meningsfullt. Dagen därpå ringde mannen upp på nytt, tackade för samtalet som hade räddat hans liv den natten. Vilket argument var avgörande? undrade Frankl.

Inget alls, fick han till svar. Men det faktum, fortsatte mannen, att någon mitt i natten hade brytt sig om att tala med honom hade övertygat honom om att det var meningsfullt att leva.

•

20

Då du promenerar eller motionerar så ha för vana att i början eller slutet stanna upp och i tanken skifta fokus från dig själv till allting runtomkring.

Del i större sammanhang

Testa en övning där du vidgar cirklarna från dig själv, till dina nära, ­människorna i din stad där du ­successivt erfar att du är del i ett större sammanhang där du inte är i centrum men ändå viktig.

Stanna upp ­några sekunder då du ­känner dig ­stressad. Zooma in på en ­vacker detalj i naturen.

Egna förslag!

Meditera

-------------------------

Unna dig tio minuters meditation, bön eller stilla reflektion inför sänggåendet.

Se det stora

Harry Martinson fick sitt nobelpris med motiveringen att hans böcker ”fångar daggdroppen som speglar kosmos”.

Kanske kan du inspireras av citatet för att se det stora i det enkla.

Lyssna aktivt

-------------------------

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lyssna aktivt på den du talar med i stället för att tänka på vad du ska säga själv härnäst.

------------------------------------------------

Stanna upp

------------------------------------------------

------------------------------------------------

Stanna upp en kort stund och tänk på en person som du är viktig för.

Läs citat

Längs Kungsleden finns ett citat från Dag Hammarskjöld: ”I ditt ljus, i din vind. Hur smått allt annat, hur små vi – och lyckliga i det som ensamt är stort.” Om citatet talar till dig kan du ha för vana att läsa det tyst för dig själv någon gång per dag.

Ta ett djupt andetag

Ta inför varje ny uppgift några djupa andetag och erfar hur du bottnar i en helhet som bär dig.

Andas!

Foto: Marina Abrosimova

M

YCKET AV DET VI människor gör mot oss själva och andra känns ­oförklarligt, meningslöst och nyckfullt. ”Vår ­hjärna är inte utvecklad för att förstå sig själv”, som Nobelpris­ tagaren A ­ rvid Carlsson sa. Men att ge ett rum åt andra, vare sig det gäller ­nattliga telefonsamtal eller vardagliga möten, kan kanske bli en mikrovana som får expandera. Det kan vara värt att reflektera över vad som kännetecknar situationer som vi upplever meningsfulla och hur vi kan prioritera dem – till exempel med små mikrovanor. Där finns en nyckel till att hantera hälsan.

Skifta fokus

VILA I LYSSNANDET. Lyssna aktivt på den du talar med i stället för att tänka på vad du ska säga själv härnäst.

SORGEGRUPP

ETT LJUS PÅ VÄGEN. Att bryta ensamheten och samtala med andra i sorg är just det som kan ge hopp och vara läkande.

Samtal till tröst för varandra »Det är så fint att man kan vara till tröst för någon annan, fast man själv är förkrossad.« Möt prästen Ninni Ledfelt som tror på samtalens kraft.

TEXT: Linnéa Malmborg ILLUSTRATION: Getty Images

»S

– De hjälper verkligen varandra i gruppen. Det är så fint att ORGEGRUPPER ÄR viktiga. Att berätta man kan vara till tröst för någon annan, fast man själv är för ­någon som förstår sorgen, och som förkrossad. Det som händer i samtalen är fantastiskt! har ­varit med om samma sak, är oerhört Ninni upplever att det för en del som förlorat sin anhörig ­läkande”, säger Ninni. i självmord kan vara svårare att tala om sin sorg. Många Ninni Ledfelt är präst i ­Södertälje pastorat och har drivit upplever att det finns ett stigma och känslor av skam och olika former av sorgegrupper för ­vuxna under många år. För skuld. Genom att fler talar öppet om denna sorg blir det ­henne är det något av det mest hedersamma man kan göra fler som delar erfarenheten och finner stöd i varandra. att möjliggöra för människor att samtala om det ­svåraste som hänt i livet. ­Samtidigt är sorgen densamma för alla, oavsett dödsorsak.

I många församlingar erbjuds ­sorgegrupper för vuxna som förlorat sin make eller maka. I Södertälje pastorat ET ÄR MER SOM är likt i ­startar en sådan grupp fyra gånger per år och ­sorgeprocessen än olikt. Inte består av totalt sju träffar. ­Någon gång per år leder bara föräldrar som förlorat sitt barn i självmord känner skuld.

Ninni en specifik grupp för den som har förlorat ett Det gör även ofta föräldrar som förlorat sitt barn vuxet barn, ett behov hon upptäckte fanns när hon samtalade med en 60-årig man vars 35-årige son i ­sjukdom eller olycka. Från det att en ­människa hade dött. De har behov att stöd precis lika mycket blir förälder är dåligt samvete den ­ständiga som de som förlorat ett litet barn. ­följeslagaren och man vill hitta lösningar och – Föräldrar till ett vuxet barn som dött faller lätt ­anledningar till dödsfallet, resonerar hon.

Ninni Ledfelt, mellan stolarna. Det är precis lika traumatiskt och präst, som leder onaturligt att ­förlora ett vuxet barn som ett litet EN AV DE VIKTIGA SAKERNA med att sorgegrupper. samtala i grupp menar Ninni är att hjälpa den barn, säger hon och nämner en sorgegrupp där en 90-årig man som förlorat sin 40-årige son fanns med. anhörige att släppa ­skulden. Skulden över att inte ha kunnat stoppa olyckan eller självmordet. Skulden att I SORGEGRUPPEN SAMLAS mellan 3 och 7 personer och inte ha räckt till som förälder, hur gammalt barnet än var. som stöd finns alltid en präst och en diakon. Var och en av – Att höra andras berättelser ger hopp om att man en deltagarna får tid att berätta sin historia. Den fasta ramen dag ska ha kommit lite längre i sin sorgeprocess. Att man skapar en trygghet. en dag ska må lite bättre.

»D •

21

BETRAKTELSEN

När livet överväldigar – om en försoningsteologi som kan famna det värsta Sofia Camnerin skriver om en personlig tid med parallella överväldigande skeenden. Om personliga trauman men också universella. Och om hur det krävs ett slags försoning med det faktum att livet kommer fortsätta att överväldiga.

TEXT: Sofia Camnerin BILDER: Kawase Hasui/Unsplash

22

Sofia Camnerin Foto: Peter Hoelstad

J

AG BLEV drabbad av en artikel nyligen, skriven av p ­ rofessor Nicola Slee. Hon skriver om ­multiple overwhelmings. Bara själva formuleringen var berörande. Den är möjligen lite svåröversatt, ”multipla överväldiganden”. Men det är ett uttryck som fångar det som på olika sätt överväldigar oss när det helt enkelt blir för mycket.

För mig är livet ytterst sällan lugnt. Att leva med ett barn, ­numera ung vuxen, med särskilda behov, har lärt mig att det i prin­ cip aldrig är lugnt, om man med lugnt menar att det inte när som helst kan hända något som krä­ ver en större eller mindre insats.

Samtidigt har det blivit allt tydli­ gare att brist på lugn inte endast handlar om vårt barn. Livet bryter alltid av. Det kan hända något med våra andra barn, någon vän eller anhörig kan bli sjuk eller dö, det kan bli stormvarning och svåra ö ­ versvämningar, det kan bryta ut en p ­ andemi som sätter all ­normalitet på undantag, det kan uppstå en akut kris av annat slag.

D

ET SOM gör artikeln så viktig är att Slee tar sin teologiska utgångs­ punkt i just detta faktum, de många olika överväldi­ gande händelser och situationer vi har att hantera. Det ser självklart olika ut för oss, och inte alla skulle anse sig möta multipla överväldi­ gande situationer. Men i ett globalt perspektiv är det vad som sker. Vi lever i en tid av multipla överväldi­ ganden.

Jag har i ett par böcker beskrivit hur svårhanterligt det varit för mig att hantera parallella överväldi­ gande skeenden. Det har handlat

om personliga, professionella utmaningar som behöver hanteras samtidigt som det sker omvälvan­ de händelser i omvärlden. Jag har beskrivit föräldraskap och gåvan och utmaningen att vara förälder till ett barn i behov av särskilt stöd, samtidigt med att ha ett krävande arbete. Det har i perioder varit ohållbart att exempelvis göra stän­ diga uttryckningar, vara i konstant beredskap och aldrig veta när man får ett telefonsamtal i stil med ”jag sitter i en polisbil”, eller ”han har rymt från skolan”. Detta har varit särskilt överväldigande när det samtidigt skett stora förändringar i omvärlden. Tidvis har jag blivit bokstavligt så överväldigad att jag fallit ihop på marken, också blivit sjukskriven i två perioder.

M

Det handlar inte om att följa en fastlagd metod, men det finns byggstenar som är nödvändiga. Det är viktigt att benämna det som på olika sätt utgör ett lidande. ”Farliga minnen” handlar om att formu­ lera och sätta ord på sådant som gör ont, som är ofördelaktigt, som man själv känner skam eller skuld för, sådant man utsätts för eller lider i tysthet av. Det ligger nära ­”nedtystade erfarenheter”, antingen sådana man själv tystar ner eller som genom historien tystats ner, erfarenheter som inte får höras.

Feministiska och ­postkoloniala teologer lyfter fram kvinnors, barn, funktionshindrades, urfolks, hptq-personers och andras erfaren­ heter som genom historien förtigits.

De ställer viktiga frågor om vems berättelser som berättas och de ut­ manar entydiga och dominerande perspektiv. Ett annat viktigt steg i försoningsprocesser är att söka efter ”hela sanningen”, att kunna se ur olika perspektiv. Det behövs också vittnen, medmänniskor som är beredda att gå med.

IN KAMP HAR gällt hur jag ska orka, hur vi som ­familj ska orka. Jag har ställt frågor om när det ska vända, när det ska bli annorlunda, när det ska bli lugnt. Det har varit mycket svårt att försonas med att det kanske aldrig blir lugnt, inte helt, inte i FÖR MIG BLEV DET en vänd­ meningen ett liv utan lidande. Det punkt när jag insåg att jag tidigare krävs ett slags försoning med det endast beskrivit andras erfarenhet­ faktum att livet kommer fortsätta er. För att vara trovärdig i min egen att överväldiga. Vi kommer fort­ försoningsteologi behövde jag sätta sätta möta utmaningar som vi ord på min erfarenhet. Jag har där­ behöver hantera. för skrivit fram Jag har en djup svåra erfaren­ förtröstan att heter, både av en dag blir allt min egen ångest bra, i ett evig­ och av brutalt hetsperspektiv, allvarliga händel­ »Livet men vi lever här ser som drabbat bjuder trots och nu, och nu vårt barn. Detta finns sådant som för att försoning allt på paus ­överväldigar. förutsätter ”hela emellanåt, Jag brukar sanningen” och hävda att för­ därmed även korta heliga soningsteologi benämnandet stunder.« behöver ­k unna av erfaret våld famna det och lidande. Jag ­värsta. Om den lyfter även fram gör det, famnar det glimrande, den allt. I detta kärleken, gåvan ryms också vad att få leva nära befrielsefemi­ ett underbart nistisk teologi ofta framhåller: barn. Jag skriver om vänskap, ett ­meningsfullt arbete, om möten med utgångspunkten behöver tas i kon­ fantastiska människor, om tro och kreta situationer. Utifrån dessa är om kyrkan som ett redskap för det viktigt att arbeta för förändring.

Guds mission.

Försoning behöver börja i faktis­ I försoningsprocesser behöver det ka problem och försoning är en ­process som innefattar olika steg. som på olika sätt överväldigar

23

benämnas. Jag menar inte att det är enkelt när man är mitt i stormen, men att det är möjligt när de mest akuta händelserna lagt sig. Livet bjuder trots allt på paus emellanåt, korta heliga stunder. För egen del har det varit till hjälp att skriva, ofta till musik. Och då har jag försökt skriva från hjärtat, utan att tänka först, i ett slags samtidigt nu. Det har varit som en andlig övning: att vara helt i nuet, skriva med öppet hjärta.

N

att vi dör och uppstår med Kristus, får syndernas förlåtelse, inlemmas i kyrkan. Det är en bottenplatta vi står på när allt drabbar oss. Den totala överlåtelsen sker där, när vi sänks under vattnet och lyfts upp igen.

Den kontemplativa bönen är ett annat sätt att överlåta sig, men även det vardagsnära handlandet och omsorgen, att fästa aktiv uppmärk­ samhet vid det lilla görandet. Det är i sig en andlig övning som inte är så enkel, men just en övning. För mig är bön oftast det jag gör samtidigt med annat. Korta böner, uppre­ pande. Andningens bön har varit till stor hjälp, att på inandning be: Andas i mig, och på utandning be: Heliga Ande.

ICOLA SLEE lyfter i sin artikel fram de kyrkliga handlingarna, riterna som i årtusen­ den har burit människor i både gemensamma och individuella över­ väldigande skeenden. Jag har själv ofta återvänt till mässan, där brödet EN BIBLISK BILD som Nicola och vinet delas.

Slee hänvisar till är Noas ark. Arken Orden och gåvorna mättar erbjuder en plats av vila och skydd ­hunger, stillar hjärtat, förbinder från de överväldigande vattenmas­ gemenskap av både här och nu och sorna, men den är ändå mitt i vatt­ bortom här och nu, påminner om net. Hon refererar även till den judisk-kristna traditionen och dess ursprung och mål, men också om folk som formats och märkts av en det som samtidigt alltid är sant. serie dramatiska händelser: floden, Mitt i allt det som överväldigar fångenskapen, får vi bröd, ­f örlåtelse, liv, ljus slaveriet, befri­ och gemenskap elsen, exilen, som bär i allt templets förstö­ mörker. relse, förföljelser »Mitt i allt Dopets på gränsen till ­sakrament har total utrotning det som en särställning i under Holocaust. överväldigar Slees framställ­ Jesu historia ning. Dopet som fortsätter med får vi bröd, är helig handling en rad överväldi­ ­förlåtelse, liv, i världens kyrkor, gande skeenden initiationsriten. som börjar med ljus och Dopet som sker att Maria blir gemenskap.« i vatten. Vattnet överväldigad av är livsviktigt, Guds Ande.

Jesus som men kan också ­d ränka. Slee levde sitt liv ut­ beskriver dopet givande, överflö­ i ljuset av det som överväldigar, dande, in i döden och uppståndel­ hur vi sänks ned i dopets vatten, sen. Pingstundret är ett gudomligt bokstavligen överväldigas av det, överväldigande genom Andens ut­ gjutelse över de rädda ­lärjungarna. samtidigt som orden uttalas om att Av erfarenhet vet jag att det inte vi döps i Kristus. är lätt att hantera svåra överväldi­ gande händelser och söka försoning DET GER EN bekräftelse på att i dem. Det är inte heller enkelt att Gud som tillvarons grund också är tänka från-till, som att det först närvarande och verksam i allt som överväldigar. Dopet ger f­ örtröstan finns en situation, händelse eller på att vi i någon mening alltid ­relation som är oförsonad, som sen ­redan varit där. är försonad. Försoning kan snarast Dopet som den händelse som ger beskrivas som att lager läggs på löften om nytt liv, utfästelsen om ­lager. Försoning är en dimension

24

som läggs på faktiska händelser och erfarenheter. Det kan innebära en verklig förändring från destruktiva situationer och relationer. Men vi bär med oss erfarenheter och vi vet att livet kommer fortsätta att utma­ na. Snarare än att försöka undvika eller fly från allt som överväldigar, behöver vi söka efter det som bär i och genom.

ARKEN GER OSS en sådan bild.

Korset en annan. Korset är tecknet på att Gud i Jesus är närvarande i den totala övergivenheten, allt lidande och alla utmattningar, och Gud slutar aldrig skapa, älska, trös­ ta, förlåta och ge nytt liv. Det finns hopp om lättnader och förändring­ ar. Vissa destruktiva sammanhang och relationer kan brytas. Vår uppgift är att göra det vi kan för att förändra det som går att förändra.

Det finns samtidigt löfte om tröst och närvaro i det vi inte kan för­ ändra, det som även fortsättningsvis kommer vara kamp och sårbarhet.

Dopet är den handling som gör allt detta konkret, när vi i dopet, bok­ stavligen och andligen, överväldigas av vattnet, sänks ner, lyfts upp. Vi dör och uppstår med Kristus. Sen får vi varje dag leva i det och bäras av det. Dopet är ingen engångshän­ delse, snarare ett varande.

D

ET ÄR OCKSÅ viktigt att fokusera på det som är absolut nödvändigt i överväldigande situatio­ ner. Det handlar om överlevnad, att lära sig urskillning, att inte göra för stor sak av det som inte är akut, lära sig prioritera. Men samtidigt agera när det är akut. Och att skilja på de lidanden, eller de överväldigande situationer, som är oundvikliga, i någon mening nödvändiga, och de som är onödiga. Sinnesrobönen är en hjälp, bönen om att Gud ska hjälpa oss acceptera det vi inte kan förändra och ge oss mod att föränd­ ra det vi kan.

•

SOFIA CAMNERIN är general­ sekreterare för Sveriges Kristna råd.

Hon har bland annat skrivit böckerna ”När livet stramas åt skärps blicken” och ”När larmet tystnar hörs tonen”.

Texten publicerades i tidskriften Pilgrim nr 1 2022.

»Snarare än att försöka undvika eller fly från allt som överväldigar, behöver vi söka efter det som bär i och genom.« SOFIA CAMNERIN

25

RENOVERING

Ett verkligt lyft för Kyrkskolan

TEXT OCH NYA FOTON: Anna Winbladh GAMMALT FOTO: Järna hembygdsförening

O

MRÅDET KRING ­Ytterjärna kyrka, med Klockargården, Kyrkskolan och Kyrkstallet, är av kommunen klassad som en kulturhistoriskt värdefull miljö. Alla ­arbeten som görs på ­byggnader och mark ska utföras med material och metoder som både är antikvariskt korrekta och hållbara ur ett ­miljöperspektiv. Det innebär också att ­åtgärderna måste g­ odkännas av sakkunnig expertis och ske i samråd mellan berörda parter, i detta fall representanter från kyrkan, kommunen och entre­ prenören.

SKOLSTART. Kyrkskolan i Ytterjärna byggdes år 1908 och ersatte det gamla ­skolhuset som blivit för litet.

Den genomgripande renoveringen av Kyrkskolan i Ytterjärna är ä­ ntligen färdig. Byggnaden har fungerat som församlingshem sedan ­början av 1960-talet och är nu redo att f­ortsätta göra tjänst under många år f­ ramöver.

Nu är hela fastigheten genomgången från grund till tak, och förhoppningen är att vi säkrat byggnaden för många år framöver.

S

OM SÅ OFTA NÄR DET gäller renoveringar, visade det sig under arbetets gång att det krävdes större och mer genom­g ripande åtgärder än vad som först var tänkt.

– När vi började arbeta med fasaden upptäckte vi att en av ­tak­k uporna var otät vilket medfört läckage under en längre tid. Vatten hade runnit ned efter väggen och en stor del av syllstocken på öst­fasaden var genomrutten. Eftersom Lasse Wiklund, ­syllen inte längre k ­ larade EFTER EN LÄNGRE kyrkorådets att bära upp de tvär­ gående tids arbete är r­ enoveringen ordförande. bjälkarna hade bjälklaget på av ­Ytterjärna Kyrkskola nu ­ä ntligen färdig! ­övervåningen sjunkit. ­Dessutom visade det – Det har varit väldigt spännande att få sig att isoleringen i krypgrunden rasat ned vara en del av det här projektet, berättar på backen och blivit vattensjuk och möglig.

Med hjälp från ­Smedjan i Järna tillver­ Lasse Wiklund, kyrkorådets ordförande, som representerat k ­ yrkan under arbetet. kades nya vertikala bjälkar av järn under

26

KYRKSKOLAN YTTERJÄRNA BYGGÅR: 1908.

ADRESS: Säby 5, invid Ytterjärna kyrka.

KAPACITET: Max 50 personer.

ANVÄNDNING: Till ­församlingens ­verksamheter samt uthyrning vid dop, ­begravning och vigsel.

UTHYRNING: Du har möjlighet att kostnadsfritt låna lokalen för dop-, vigsel- och begravningskaffe om du tillhör Svenska kyrkan och bor i någon av våra tre församlingar. Du kan hyra lokalen om du inte bor här eller om du vill ordna andra sammankomster.

UNDANGÖMT. I ett skåp skymtar den gamla bröstlisten samt en samling gamla skolböcker.

UPPFRÄSCHAT. Kyrkskolan används till kyrkkaffen och uthyrningar vid dop, begravning och vigsel.

NYSKRUDAD. ­Kyrkskolan var röd innan den fick sin nuvarande ljusgrå färg.

vilka man kunde ställa en hydraulisk ­domkraft. Genom att lyfta upp stommen på ö ­ stsidan, kunde man sedan komma åt att byta ­syllstocken. Innertaket i stora salen fick bytas ut och även delar av väggen. Den mögliga isoleringen i krypgrunden sögs ut och ersattes med en ny blindbotten och miljövänlig cellulosa­isolering. Idag står avfuktare d ­ ärnere för att hålla fuktnivån under kontroll.

»V

I HAR återanvänt så mycket virke som vi kunnat. Kommunen gav tillstånd att måla fasaden med linoljefärg, som är v­ äl­beprövat och historiskt riktigt, men eftersom den tidiga­ re varit målad med plastfärg togs planken ned, slipades och vändes, innan de sattes på plats och målades.

Idag är taket omlagt med nytt taktegel, fasaden är ommålad, stommen åtgärdad och botten­bjälk­laget har ny isolering. En ny ­värmeanläggning har också kommit på

plats, där en bergvärmepump ersatt den tidigare luftvärmepumpen. Även interiört har det hänt saker. Alla ­y tskikt är ­målade i ljusa kulörer, fönstren har nya gardinuppsättningar och de två gamla kaminerna är svärtade. Lasse öppnar ett litet skåp och visar: – Här inne sitter den gamla original­ panelen kvar med sin bröstlist, den har vi nu kopierat och satt tillbaka i skolsalarna.

INBJUDANDE. ­Rampen är arkitekt­ ritad och ­smälter väl in i den känsliga miljön.

Upprustningen av ­Kyrkskolan är en del i den långsiktiga planeringen som kyrkorådet har för församlingshemmen i pastoratet.

D

E AVSLUTANDE arbetena har skett under sommaren då vägen upp mot huset har bred­ dats och marken kring byggnaden höjts med cirka 40 c­ entimeter vilket bidragit till bättre parkerings­ möjligheter. Höjningen av marknivån har också gjort det möjligt att kunna bygga en tillgänglighetsanpassad ramp vid entrén.

– Vi vill att alla församlingsbor ska känna sig välkomna att använda lokalerna, säger Lasse.

•

27

BÖNETID. Bönen kan ske överallt, när som helst på ­dygnet, tror Fredrik.

28

FREDRIK OM BÖNENS BETYDELSE

» Att be är ibland det enda vi kan göra för en annan människa« ”Bara vetskapen att någon lyssnar och säger att den tänker på en betyder oerhört mycket”.

Det tror Fredrik som använder bönen dygnet runt när oron griper tag.

TEXT: Linnéa Malmborg ILLUSTRATION: Irma Van den Poel

»J

AG KAN INTE hjälpa alla men jag kan överlämna dem till Gud. Att be är ibland det enda vi kan göra för en annan människa, säger han sakta.

När Fredrik* känner sorg över en annan människas fasansfulla situation så ber han. När världens oro griper tag i honom så ber han.

När uppgivenheten slår honom med all kraft så ber han. Bönen har för honom blivit så självklar att den finns där hela tiden och är något han tar till under dygnets alla vakna timmar. Gud har alltid ­jour­öppet, tror Fredrik.

– Hjärtat blir större ju mer man ber, säger han och sätter sig ned vid slagbordet i sitt vardagsrum med golvet täckt av mattor i klara färger.

Solstrålarna skiner in genom ru­ tan. En katt med blank päls vilar på en kudde alldeles invid fönstret. På bordet står koppar med grönt te och en stor skål med röda äpplen. Kylan motas bort av de röda ull­tofflorna och brasan i ena hörnet.

– Jag försöker att göra så mycket jag kan för mina medmänniskor och det här är ett sätt. Jag bär dem i mitt hjärta. Det ger mig hopp.

»Hjärtat blir större ju mer man ber.« FREDRIK OM BÖN

För Fredrik är bön ett nödvändigt sätt att hantera oron för människor i närheten och ute i vida världen.

Att be har dock aldrig varit själv­ klart för honom. Under många år satt han dagligen på en sten i skogs­ brynet och bad några ord till en Gud han knappt trodde på. ”Finns han ens?” frågade han sig ofta.

S

OM UNG förfärades han över de bedrövliga situa­ tioner människor kunde befinna sig i. Ur denna förtvivlan växte en längtan efter att lämna över sin oro till något, till någon. Längtan efter en tro blev allt starkare.

– Att bli kristen har varit en lång resa för mig. Tron har jag byggt

steg för steg genom att samtala med människor som kommit i min väg under livet. Länge var jag ’smyg­ kristen’, haha.

– Det här vågade jag inte ens ha på mig, säger han och fingrar på korset runt halsen.

I

NTE FÖRRÄN i vuxen ålder kunde han sätta ord på sina tankar. På sitt jobb mötte han många vilsna yngre människor som hamnat snett i livet. ”Får jag be för dig?” frågade han dem och fick alltid ett positivt svar.

– Bara vetskapen om att någon lyssnar och säger att den tänker på en betyder oerhört mycket. Bönen leder till att man hör ihop.

Hur ser då bönen ut? B ­ ehöver man säga något speciellt eller sitta på ett särskilt vis? Fredriks ­omedelbara svar vittnar om att han själv har ställt sig dessa frågor. Nej, du behöver inte ligga på knä, säga specifika ord eller tända ljus, om Fredrik får bestämma.

– Många tänker nog att bön ska vara högtravande och lite mossigt.

Länge hade jag själv svårt att hitta rätt i bönen och visste inte hur den skulle formuleras. Att ens säga Gud 29

Fredriks tips för stöd vid bön: PSALMBOKEN ”Du behöver inte hitta på alla böner själv om du inte vill. Jag läser ofta de böner som finns i psalmboken. Längst bak finns jättefina ­böner för alla tillfällen.”

SINNESROBÖNEN ”Sinnesrobönen är applicerbar på väldigt mycket. Allt handlar om att stå ut med att man faktiskt inte kan göra något. I hjälplöshet kan bön vara en hjälp: ’Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.’

och Jesus kändes länge obekvämt, ja lite töntigt, tills jag fann mitt personliga tilltal.

Fredriks råd baseras på hans egna erfarenhet: Börja försiktigt att se hur bönen känns. Uttala din oro högt för dig själv om du vill, eller tänk en tanke. Det finns ingenting som inte går att ta upp i en bön, så våga säga det du längtar efter.

– Bara att gå ut, se en ekorre, känna beundran inför naturen, är en bön i sig. Be att du ska orka ännu en dag, att ditt barn ska klara provet eller be för människor på flykt.

– En bön kan aldrig bli fel!

H

UR VET man om Gud faktiskt ­besvarar bönen?

– Jag tror att Gud gör något när vi ber. Man vet aldrig hur böne­svaret kommer, oftast är det ju inte en ängel som uppenbarar sig utan kanske ens granne, säger han och berättar om hur en rör­ mokare en gång sa de viktiga ord han behövde höra just då.

30

»Bön handlar om att ha sitt hjärta konstant öppet.

Hjärtat ber hela tiden.« FREDRIK

Varför är folk rädda för att be, tror du?

– För att de tror att de ska känna sig o ­ viktiga inför Gud eller att ­deras böner är för futtiga eller för stora. ­En rädsla att bli avvisad.

– Många gånger kanske vi inte tar emot det vi får; jag ber om en röd bil men får en gul cykel.

Att hjälpa andra kan också vara en bön, resonerar Fredrik.

– När jag blir paralyserad i min hjälplöshet kan praktisk handling bryta det. Hjärtat expanderar när jag kan vara någon till hjälp.

– Våga tro att det kan hända något när du ber!

3

ord du b ­ ehöver ­kunna för att be, enligt Fredrik:

1. Tack 2. Förlåt 3. Hjälp

L

ÅNGT BORTOM fälten hörs tågets dånande över rälsen. Snart ska alla planteringar utanför fönstret sluta spraka av färg och växtkraft. Ännu lite tid stundar tills den riktiga kylan kommer.

Fredrik kurar ihop sig på stolen och håller handen på bröstet.

– Bön handlar om att ha sitt hjärta konstant öppet, det ber hela ­t iden, säger han och skrattar. ­Bönen är ett sätt att höra vad ens inre röst vill. Om du inte orkar be för hela världen, tänk då på en liten, liten sak. Att bidra med en gnutta hopp i världen kan kännas skönt.

•

*FREDRIK heter egentligen något annat men vill vara anonym av ­personliga skäl. Fredrik bor i ­pastoratet.

IRMA VAN DEN POEL är ­återkommande illustratör i ­Kyrko­bladet.

EFTER. Tornet ­avfärgades

med samma kulörkod som resten av byggnaden.

Den som granskar kyrkan noga kanske tycker att den nya färgen ser ljusare ut, men det beror på att den fasaden fortfarande är så ren. Om ett par år kommer väder och vind att ha

SKICK OCH BRUK

Ytterjärna kyrktorn återställt till sin forna glans

­jämnat ut skillnaderna.

Foto: Anna Winbladh

Nu är kyrktornet i Ytterjärna helt och rent igen. Men vägen dit har varit snårig. Att ­restaurera fasadputs på kyrkor är nämligen ett ­komplicerat arbete som kräver ­kunskap och skicklighet. Följ med på en rundtur!

TEXT: Anna Winbladh FOTO: Beata Nordenmark

U

NDER SOMMAREN OCH BÖRJAN av hösten 2023 ­restaurerades två av fasaderna på kyrktornet i Ytterjärna. En mer omfattande fasad­ renovering ägde rum för snart tio år sedan, och ett sådant arbete ska kunna hålla i omkring 30 år. Av olika skäl hade delar av putslagret på tornet redan börjat vittra bort. Framför allt de södra och östra sidorna var i behov av åtgärder. Beata Nordenmark från AIX arkitekter, ­medverkande antikvarie under projektet: – Det är ett problematiskt hörn av flera skäl. Dels är den sidan mest väderutsatt, men det största problemet är att det medeltida murverket av gråsten är så ojämnt just där.

På vissa ställen ligger stenen nästan i dagen. Det får till följd att putslagret blir väldigt tunt och då är det svårt med vidhäftningen. Ojämnheterna gör att fukt kan blir stående i fasaden så att den tunna putsen lätt fryser sönder.

– Dessutom är det underliggande putslagret från 1949 väldigt hårt och innehåller förmodligen cement, vilket ­också försvårar för ovanliggande puts- och färgskikt att fästa bra, fortsätter hon.

Kyrkan omfattas, i likhet med alla byggnadsverk uppförda innan 1940, av Kulturmiljölagen (KML) och alla ­föreslagna åtgärder på byggnad och kyrkogård måste

­ ärför godkännas av Länsstyrelsen. I det här fallet handd lade åtgärderna om att avlägsna lösa putslager, rengöra ytan, laga med ny puts samt avfärga fasaden.

Numera strävar man alltid efter att använda så skonsamma metoder som möjligt vid restaureringsarbeten på ­kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Det innebär bland annat att man undviker att avlägsna mer material än n ­ ödvändigt, till exempel genom att vara varsam vid eventuell blästring. Det innebär också att material och hantverkstekniker väljs med målsättning att efterlikna de ursprungliga så långt som möjligt.

I DET HÄR FALLET ANVÄNDER MAN ett mer följsamt bruk som är baserat på kalk. Ofta får man prova sig fram, och många gånger försvåras arbetet av insatser som gjorts tidigare, då man haft en annan syn på kulturminnesvård.

– Det är alltid trist när resultatet av åtgärderna inte blir vad man önskat, säger Beata. Samtidigt såg fasaden fortfarande väldigt fin ut på alla andra ställen, utom just på tornet. Nu har vi ändrat lite på styrkan i kalkbruket och även avfärgningsskikten så förhoppningsvis kommer ­tornet att förbli utan skador en längre tid framöver.

FAKTA OM BRUK RENT KALKBRUK består av kalk, sand och vatten. Kalken kan vara våtsläkt (traditionell framställningsmetod) eller torrsläkt (modern framställning).

Kalkbruk härdar i luft och ger det mest ­smidiga och följsamma bruket. D ­ et är ett historiskt byggnadsmaterial.

FÖRE. Putsen på

kyrktornet började vittra bort redan efter tio år.

HYDRAULISKT KALKBRUK består av hydraulisk kalk, sand och ­vatten.

Hydraulisk kalk framställs av kalksten som är förorenad av vissa leror. Det ger

ett något hårdare och Närbild på ­tätare bruk som kräver skador i putsen. fukt för att h ­ ärda och därför fungerar bättre på platser där fukt­belastningen är högre.

CEMENTBRUK består av sammanbränd portlandcement och lera som mals och blandas med gips, varefter det mals ytterligare en gång och blandas med sand och vatten. Cement härdar med fukt och ger ett mycket hårdare och mindre elastiskt bruk som passar sämre på äldre byggnader.

31

BLIVANDE PRÄSTKANDIDATER

-

Guds outgrundliga vägar leder till prästyrket För Erik och Charlie hägrar p ­ rästkragen. ­Under åtta månader genomgår de en ­omfattande process som leder fram till ett ja eller ett nej. Ska de få bli präster eller inte?

Kyrkobladet tar pulsen på de säkra men ­nervösa (förhoppningsvis) blivande prästerna.

TEXT OCH FOTO: Linnéa Malmborg

G

UDS VÄGAR ÄRO outgrundliga. ­augusti sker antagningskonferensen där bland ­a nnat biskopen och rekryteringsansvariga inter­ Och ganska grundliga. Vindlande vjuar alla a­ nsökande om deras liv och kallelse. men noggranna. I alla fall för den som l­ängtar efter att få bli präst.

De har ögonen på sig, våra praktikanter. ­Kyrkobladet möter Erik Strålin, 23 år, ­Hand­ledaren, präst Annica Avengaard, från Uppsala och Charlie Watz, 40 år, ger en utvärdering till Strängnäs stift efter ­praktikens slut. ­Empatisk förmåga och från Strängnäs, båda med en stark kallelse ­personlig mognad är exempel på sådant till prästämbetet.

– För mig är präst det enda ­y rkesval som hon ska bedöma. som existerar. Så just den här antagnings­ – Tanken är att vi ska få ­testa hur det är att arbeta i en ­f örsamling, att pröva våra fasen är lite tuff känslomässigt att gå Erik ­igenom, säger Charlie efter en veckas praktik vingar, säger Erik och ­berättar glatt om Strålin. i den ­f örsamling där hon en dag gick vilse på pensionärskollo, vesper, andakter och annat Sörmlands­leden. Där blev hon ledd av Gud till de fått uppleva. att närma sig kyrkan igen. Mer om den händelsen senare...

FÖR ERIK BLEV tanken på att bli präst allt tydligare redan under gymnasietiden då han CHARLIE OCH ERIK befinner sig i Järna-­ intresserade sig för teologi. Efter studenten Vårdinge pastorat under tre veckor för att ­påbörjade han sina teologi­studier vid Johanne­ ­genomgå en fördjupad församlingspraktik, ett lunds teologiska ­högskola i Uppsala där han nu av de steg som ingår i antagningsprocessen till läst i tre år. Många samtal med studiekamraterna att bli prästkandidat i Strängnäs stift. Båda är i har under åren stärkt hans vilja att en dag själv stå mitten av processen, som varar från februari till i predikstolen och förkunna Guds ord. ­september 2023 då beslutet ges av biskopen. I – Många jag läser tillsammans med är b ­ livande

32

BESLUTSAMMA. För både Erik och Charlie är prästyrket en dröm. Vägen fram till kragen är lång och vindlande men båda två är överens om att den vägen är väl värd att vandra.

33

FOKUSERAD. Erik fäster sin blick på Jesus.

»Det har varit en lång resa.

Men nu är jag trygg i min kallelse i att bli präst.« präster. Utifrån samtalen med dem ­började jag känna en längtan till prästyrket. Jag uplevde att Gud vägledde mig och skänkte frid över mitt yrkesval.

Charlie arbetade i kommunikations­ branschen när hon insåg hur jobbet höll på att ta över hennes liv. Efter en stark andlig upplevelse år 2020, hittade hon tillbaka till den tro hon haft som barn. I skogen utan­ för Järna fick hon uppleva det hon beskriver som Guds ordlösa kram. Hon kom att återupptäcka Gud och den kristna tron.

– När jag var nio år dog Charlie min mormor. Hon var min Watz. stora idol och förebild. Jag lovade mig själv att aldrig mer tro på Gud och att jag aldrig mer ­skulle skratta. Jag har skrattat många gånger sedan dess, men jag har konstant vänt Gud ryggen och allt som har med tro att göra.

– Det har varit en lång resa. Men nu är jag trygg i min kallelse att bli präst, ­konstaterar Charlie.

Tidigt började hon prata med ­dom­prosten och biträdande ­k yrkoherden i Strängnäs domkyrkoförsamling om sin

RESOLUT. Charlie ser ­prästyrket som nummer ett på listan över drömjobb.

34

FAKTA

Lång väg till att bli präst ATT VARA präst är en av Svenska kyrkans vigningstjänster. Det innebär att du måste bli antagen som prästkandidat av ­biskopen i ett av Svenska kyrkans tretton stift innan du kan ansöka till präst­utbildningen vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Du tar själv kontakt med det stift där du önskar prästvigas.

­ allelse. Hon började a­ rbeta ideellt som k ledare i e­ n konfirmandgrupp för särskole­ konfirmander, var med och startade Café Paradiset, en mötesplats för HBTQI-­ personer och blev invald som kyrkvärd.

V

ÄGEN TILL ATT bli präst är inte okomplicerad. Första steget är att ta kontakt med stiftsrekryteraren i det stift man önskar bli prästkandidat. Därefter ska en intresse­a nmälan att vara med i ­a ntagningsprocessen in. För att ens bli aktuell behövs minst 30 poäng teologi samt två år i ideellt församlingsarbete. En mängd samtal med stiftsrekryterare och samtalsterapeut samt personlighets- och begåvningstester tillkommer under vägen.

Både Charlie och Erik är trygga i sina beslut att gå in i antagningsprocessen men bär en nervositet kring om de ska bli ­godkända eller inte.

– Ja, det känns ju lite spänt att se vad det mynnar ut i, kommenterar Erik försiktigt.

Under hösten får de reda på om de går från intressenter till kandidater i processen att slutligen bära prästkragen. Beskedet ges muntligen av biskopen.* TROTS IDOGT ARBETE under ­a ntagningsprocessen kan antagnings­ gruppen besluta att säga nej till någon som har sökt. Nejet är giltigt i fem år innan möjligheten öppnas upp att kunna söka igen. Därför, beskriver Charlie, behövs de många och långa samtalen under resans gång för att tveksamheter ska upptäckas.

Vissa kan bli ombedda att vänta att söka.

EFTER ATT du blivit antagen av ett stift går du pastoralteologisk grundkurs, PG. Kursen ges på halvfart under 20 veckor vid S ­ venska kyrkans utbildnings­ institut, läsår i U ­ ppsala och Lund och v­ issa ­terminer även i ­Göteborg och Umeå.

För att få tillträde till den pastoralteologiska grundkursen krävs:

•

30 hp i ämnet religionsvetenskap, baskurs/grundkurs/ översiktskurs att du är antagen som prästkandidat i ett stift.

•

MAGISTEREXAMEN Magisterexamen i teologi eller religionsvetenskap krävs.

INNAN DU KAN ­påbörja det ­avslutande ­pastoralteologiska slutåret krävs att du i stiftet har genomfört: åtta veckors församlingspraktik mötesplats mellan stift och student under åtta till tio dagar

• •

Efter avslutad utbildning vigs du till präst i ett av Svenska kyrkans stift. Där tjänstgör du sedan under ett års tid som pastorsadjunkt.

Källa: svenskakyrkan.se

Charlies & Eriks favoritbibelord CHARLIE: ”Var goda mot ­varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.”

Efesierbrevet 4:32 ERIK: ”Och han, som är ­utstrålningen av Guds ­härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på ­Majestätets högra sida i höjden.”

Hebreerbrevet 1:3

SAMTALA OCH BE. Charlies och ­Eriks tips för dig som går i ­prästtankar: prata med en präst om dina tankar och be över din kallelse.

Vad händer om ni får ett nej?

– Då blir det jobbigt, säger Erik.

– Det handlar ju om två kallelser, den inre och den yttre. Den inre är det ingen som kan ifrågasätta men den yttre ­kall­elsen handlar om huruvida kyrkan kallar dig.

Om de inte skulle samstämma blir det svårt, fortsätter han.

– Jag har bara prästyrket i huvudet, säger Charlie. Som plan B kan jag tänka mig att arbeta som kyrkvaktmästare för att ändå vara nära förrättningarna som jag älskar att jobba med.

Varför vill ni bli präster?

– För att möta människor och leda dem till tro. Det är det häftigaste man kan vara med om! säger Charlie.

– Jag längtar efter att få sprida Guds rike och att leda församlingen i tillbedjan, säger Erik efter en kort paus.

U

NDER HÖSTEN f­ ortsätter Erik sina teologistudier. Om han blir antagen som präst­ kandidat planerar han att söka den ­pastoralteologiska grundkursen till våren. Charlie ska läsa grekiska och teologi. Om de väl får ett ja måste de bli klara ­präster inom åtta år, annars drar hela processen igång igen.

Vad som varit bäst under praktiken i pastoratet är de samstämmiga om – ­g udstjänsten på äldreboendet Ljungbacken.

– Där kunde vi se så tydligt hur kyrkan får komma till människorna som inte själva kan komma till kyrkan.

– Ja, prästämbetet är ju som Guds ­f örlängda arm, säger Charlie.

CHARLIE WATZ ÅLDER: 40 år.

BOR: Strängnäs.

GÖR: Har nyligen a ­ vslutat ­kursen kristendomens ­rötter.

Läser grekiska denna t­ ermin.

INTRESSEN: När jag inte är i kyrkan är jag och min ­fästmö i skogen, vid insjöar eller i en klätterhall. Klättring är den b ­ ästa träningen, rensar ­verkligen huvudet, och hela kroppen arbetar.

ERIK STRÅLIN ÅLDER: 23 år.

BOR: Uppsala.

GÖR: Skriver ­kandidatexamen i exegetisk teologi.

INTRESSEN: Teologi, ­klassisk musik, s­ könlitteratur och träning.

*Uppdatering – så gick det sen!

CHARLIE och ERIK, ni blev båda ­antagna som prästkandidater. ­Hur känns det?

CHARLIE: ”Stort och helt f­ antastiskt!

Det har varit en lång resa med många känslor och tänk om.” ­ ommer ERIK: ”Antagningsbeskedet k med en känsla av allvar. Frågan om vigning till prästämbetet omvandlas från ett om till ett när, och ansvaret som åvilar en präst känns mer ­konkret. I grund och botten känns det glädjande att vara ­antagen, att den längtan och k ­ allelse jag känner att få tjäna Guds rike som präst nu möts och ­bekräftas av Kyrkan.”

LÄSHUVUD. Att de båda två trivs i kyrkorummet går inte att ta miste på.

•

35

Katolsk, ortodox och protestantisk ...

INFOGRAPHIC: Linnéa Malmborg RESEARCH: Anna Winbladh och Linnéa Malmborg

Vad är skillnaden på kyrkorna?

olika grenar på samma kristna träd

F

rån början fanns bara en erkänd kristen statskyrka i det romerska riket. Men e ­ fter uppdelningen mellan Öst- och Väst-Rom, ­började splittringar inom kyrkan f­ ramträda.

1054 skedde en slutgiltig brytning mellan det som kom att bli den Ortodoxa kyrkan, och det som blev den R ­ omersk-katolska kyrkan. Västra ­Europa blev ­romerskt-katolskt medan östra Europa blev o ­ rtodoxt. På 1500-talet ledde den tyske ­munken Martin Luthers försök att reformera den­ ­romersk-katolska kyrkan till att den västliga d ­ elen av kristenheten splittrades. Sedan har ­ytterligare nya kyrkor och samfund bildats. Olikheterna ­mellan dessa tre inriktningar ­ligger på flera plan:

­ ulturella, politiska och geografiska. k I grunden är dock den kristna kyrkan en enda, och den består av alla som bekänner att Jesus Kristus är Herre.

Sverige kristnas genom tysk, engelsk och fransk mission från 1000-talets början. Efter r­ eformationen blev det förbjudet att vara k ­ atolik. Successivt ­tilläts katolska ­kyrkan att ­verka igen i vårt land. Till Sverige kom den ­Ortodoxa kyrkan på 1600-­talet. Huvudsakligen är det ­invandringen från ortodoxa länder efter 1960 som gjort att den kyrkan idag är det tredje största ­trossamfundet i Sverige.

De kristna i världen är totalt var i världen finns 2196 miljoner - 33,2 % av det flest kristna? världens befolkning.

”kristendom,

36

Romersk-katolska Ortodoxa

den religion som utgår från ­Jesus av ­N asaret, av sina ­anhängare ­ansedd som den utlovade ­Messias/Kristus. Av denna titel har kristendomen fått sitt namn. Den uppfattar sig som en ­gemenskap i Kristus, ­s ammanh­­ållen av tron, ­s akramenten och bönen.”

Protestantiska

Nationalencyklopendins definition av kristendom

Starta här! År 0–100

år 100–300

år 313

Jesu apostlar och deras efterträdare sprider kristendomen. Under denna tid kom nästan alla de nytestamentliga skrifterna till av flera författare.

En organisatorisk uppbyggnad med församlingar startar. Kyrkans ­medlemstal ökar snabbt. ­Förföljelser mot kristna i romerska riket. 254 införs särskilda kläder för präster.

264 inleds de viktiga kyrkomötena i Antiochia.

Kristna fick religionsfrihet 313 då kristendomen legaliseras av Konstantin den store. Religionen intar snart en ledande roll i riket.

Omkring år 400 är det romerska riket i princip kristnat.

Apostlatiden/ Urkyrkans tid

Efterapostolisk tid

Frihet för kristna

år 451

år 500–752

Teologiska strider pågår. En rad orientaliska kyrkor skiljer sig från den bysantinska: den ö ­ stsyriska kyrkan i perserriket antar den nestorianska tvånatursläran. De egyptiska, ­etiopiska, västsyriska och ­armeniska kyrkorna vägrar acceptera ­k yrkomötet i Chalcedon 451 och bildar ännu i dag egna kyrkor.

Det första benediktiner­klostret grundas i Monte Cassino 520. ­Kyrkostaten grundas 752 – den världsliga stat som påven styr över fram till 1870. ”Den heliga stolen” hade ingen egen ­erkänd stat 1870 till 1929. ­Vatikanstaten erkändes 1929.

splittring

år 752–1000

klosterkultur

Både i öst och väst växer en kristen kultur fram som ofta har klostren som viktigaste centra. Kristen konst, ­arkitektur, musik och diktning ­utbreder sig. Kristna värderingar präglar samhällsordningen. 996 kröns den förste tysk-romerske kejsaren Otto III av påven i Rom. Han kallar sig själv ”apostlarnas tjänare”.

påven styr

några turer i den kristna historien! år 1054

år 1517

Motsättningar leder till ­schismer, den slutgiltiga år 1054. Påven i Rom och patriarken i K ­ onstantinopel ­bannlyser ömsesidigt ­varandra. Trots ­f lera unions­försök har de förblivit skilda. Det första kors­tåget – en ­kristen invasion av Mellanöstern – startar 1095.

1517 publicerar Martin Luther sina 95 teser. Fördraget i Worms fastställs 1521 och protestantism föds. I E­ uropa innebär reformationen ­dramatiska förändringar. ­Reformatoriska ­rörelsen tar sig flera ­inriktningar – lutherdom, reformerta kyrkor, anglikanska kyrkogemenskapen och frikyrkor. De avvisar den romersk-­ katolska kyrkans anspråk på att vara den enda rättmätiga kristna kyrkan.

många motsättningar

splittring igen

Ekumenik - viljan till samarbete I MODERN TID HAR viljan till samarbete mellan de olika kristna ­inriktningarna vuxit sig starkare. Det har blivit viktigare att stärka det gemensamma än att strida mot varandra. Kyrkorna har o ­ ckså kommit varandra närmare på flera områden – detta är ­ekumenik, vilket betyder ”kommunikation och samarbete”.

Sveriges kristna råd

I Sverige finns Sveriges kristna råd som samlar alla kristna i landet.

Det är en ekumenisk mötesplats och samlande kraft för kyrkorna i Sverige.

Kyrkornas världsråd

Kyrkornas världsråd grundades 1948 i Amsterdam. Det är den största ekumeniska organisationen i världen med 352 ­medlemskyrkor i 120 länder som representerar närmare 600 miljoner kristna världen över.

Första ekumeniska rådet år 325.

37

Alla präster är män och lever i celibat.

»Katolsk« betyder »universell« – något som finns överallt och som välkomnar alla som vill tro.

Romersk-katolska kyrkan – Den största och äldsta grenen av kristendomen Påve Franciskus

Påven är kyrkans ledare och ses som aposteln Petrus efterträdare. I gemenskap med de andra biskoparna leder han kyrkan. Inga viktiga beslut om kyrkan kan fattas utan påven.

tron

sakrament

Tron grundar sig på Bibeln men även på olika ­traditioner och dogmer. Gudstjänsten förenklades efter 1969 och firas nu på folkspråket och inte bara på latin.

Helgon är människor i himlen som levt ett liv i moralisk godhet. De har i sitt jordeliv blivit fullkomligt Kristuslika.

De anses vara lärare och ­förebilder.

klosterliv

Det finns sju ­sakrament: ­dopet, konfirmationen, ­bikten, äktenskapet, ­prästvigningen, nattvarden och sista smörjelsen.

Till kyrkan hör ­munkar och nunnor som vigt sina liv åt Gud i sin kallelse. De lever i kyskhet och utan egen egendom.

kyrka I Rom valde man att bokstavligen tolka Jesu uppmananing att bygga kyrkan på Petrus.

Peterskyrkan uppfördes på klippan under vilken Petrus ansågs ligga begravd.

­ ungfru Maria har en ­särställning bland helgonen. Hon är ett f­ öredöme J och en moder för kyrkan. Maria tillbeds inte men ­katoliker ber om hennes förbön: »Bed för oss syndare nu och i vår dödsstund.« Man känner en stor vördnad inför den kvinna som bar och födde Guds Son.

Patriark är den biskopliga hederstiteln.

Ortodox betyder ”renlärig” då man ­anser sig bäst följa de ­ursprungliga kristna traditionerna.

ortodoxa kyrkofamiljen – Kyrkan med det liturgiska skådespelet (& mycket rökelse) Ikoner är självklara i gudstjänsten. Man ­tänder ljus framför dem, gör korstecknet och kysser dem. Vördnaden man visar för ­ikonen f­ örmedlas till personen som ikonen föreställer.

tron

sakrament

I kyrkorna finns en skärm av ikoner, en Ikonostas som skiljer det världsliga från det andliga. Bakom står altaret dit bara präster har tillträde.

ra

Det finns sju heliga mysterier: Dopet, myrra-smörjelsen, nattvarden, äktenskapet, prästvigningen och sista smörjelsen.

heligt

Myr

I den heliga Traditionen, som är äldre än den heliga ­S kriften, bevaras det som fromma män och kvinnor fått från Gud och givit vidare till kyrkan i tal och levnad.

Den gudomliga liturgin innebär en gudstjänst där nattvard firas.­­Centrala är ­ikoner, rökelse, vaxljus, hymner, sjungen bön och ”klingande teologi”.

maria Jesu mor Maria är en av många helgon. Hennes t­ itel är: ”vår allraheligaste, allrarenaste, mest välsignade och härliga Härskarinna Maria, Theotokos, och ständig Jungfru”.

Kyrkan leds av biskopar. Kristus utvalde apostlarna som i sin tur utvalde och handpålade ledare för kyrkan – biskopar. Biskoparna tillsatte nya biskopar. På så vis har den apostoliska ledningen genom handpåläggning bevarats i en obruten kedja under två tusen år. Biskoparna är jämlika.

38

betonar evangeliet - det glada budskapet om Jesus.

I flera länder kan både män och kvinnor bli präster, men inte i alla.

protestantiska kyrkorna – Med ursprung i de kristna reformrörelserna, ”genom tron allena”...

Protestantism är en benämning på kristendom­ som formats av 1­500-talets reformation Lutherska, reformerta (med grund i kalvinismen) och anglikanska kyrkor (Engelska kyrkan och en

tron

sakrament

I protestantismen utgår man från vad som står i ­B ibeln och inte från vad Påven säger, e ­ ller från traditioner utan grund i Bibeln.

del andra kyrkor) samt frikyrkor (t ex metodistiska och baptistiska samfund). Själva benämningen är omstridd. Den anglikanska kyrko­ gemenskapen vill inte kallas protestantisk.

evangelisk

Det finns två sakrament: dopet och nattvarden, men olika varianter av dem.

Anglikaner har två ”stora” och fem ”små” sakrament.

Lutheraner föredrar att kalla sig evangeliska. Det används som motsats till ”katolsk”. Svenska Kyrkan kallas en ­evangelisk-luthersk folkkyrka.

tron Gud nås bara genom att tro, inte genom något man gör själv. Man blir räddad från Guds straff och från ­ondskan genom Guds nåd. ”Genom tron allena”.

Reformationen påbörjades som en process vars avsikt var att reformera kyrkan till något mer äkta och ursprungligt. Den började under 1250-talet och nådde sin kulmen 250 år senare. Munken Martin Luther var på 1500-talet kritisk till en del av det som (katolska) kyrkan stod för då. Han ville inte splittra kyrkan, men det ändå blev följden av kritiken.

Antal medlemmar i Sverige

Kristendomen är världens största religion. Strax därefter kommer islam och hinduism.

Förutom strax över 5,5 ­ iljoner medlemmar i Svenska m kyrkan finns 3 500 a­ nglikaner samt ett litet antal ­reformerta i Evangelisk-­reformerta ­k yrkan i Sverige.

95 000 ortodoxa

120 000 katoliker

Omkring en halv miljon barn och vuxna i Sverige ­deltar varje vecka i gudstjänster eller b­ arnaktiviteter i en kristen kyrka.

300 000 frikyrkliga

1,3 miljarder katoliker

Ingår i den protestantiska grenen.

800 miljoner protestanter

300 miljoner ortodoxa

Källor: Sveriges kristna råd, katolskakyrkan.se, Wikipedia, ortodoxakyrkan.se, Nationalencyklopedin, svenskakyrkan.se

Drygt 6 miljoner protestanter

Antal medlemmar i världen

39

Orthodox Academy of Crete var veckans bo- och arbetsplats med havsutsikt. Fridfullt och stillsamt.

Kyrkogårdsförvaltningen besöker en kretisk kyrkogård.

Matts Sandström föreläser om Paulus.

Klostret Gonia nära akademin.

Spaning på den minoiska kulturen i Knossos och i Heraklion.

40

FORTBILDNINGRESA

Stillhet, himmel och hav – flera nyanser av blått AV: Linnéa Malmborg

I

SLUTET AV a ­ ugusti fick personalen i ­Järna-Vårdinge ­pastorat möjlighet att vistas fyra dagar på Orthodox Academy of Crete (OAC). Denna ­stiftelse på Kreta anordnar ­ekumeniska, interreligiösa och inter­kulturella konferenser och aktiviteter, till stor del för internationella grupper. Syftet är att verka för försoning, fred och mänskliga framsteg.

­arkeologiska fyndorten från grekisk bronsålder.

Att skapa goda ­relationer i ­arbetsgruppen samt få inblick i den ­ortodoxa kyrkan var två perspektiv som var ­viktiga med resan.

– Kunskap om andra kristna ­traditioner på plats är viktigt eftersom Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan, säger Matts Sandström, kyrkoherde.

VECKAN BÖRJADE med en egen mässa i kapellet.

På schemat stod sedan fortbildning i arbetsmiljö och samarbete, samtal om församlingsinstruktionen, föreläsning om miljö av forskare på OAC Institute of Theology and Ecology samt meditationsvandring i bergen invid akademin.

Vid ett besök på det närbelägna klostret Gonia närvarade de vid den tre timmar långa ortodoxa mässan samt fick guidning i klostrets spektakulära ikonmuseum. Höjdpunkten blev en utflykt till ­Knossos som är den s­ törsta

­KLIMATKOMPENSATION för flygresan gjordes via ZeroMission som Svenska kyrkan har avtal med.

RESEENKÄT

Vilka erfarenheter tar du med dig hem från Kreta?

MIRIAM TINGLÖF 43, administratör »Jag bär med mig alla goda samtal, inte minst kring ­församlingens mål och ­syfte. Att få träffas i en helt annan miljö s­ kapade ett annat klimat i a ­ rbetsgruppen.«

MARIE LJUNGSTEN 44, säsongsarbetare på kyrkogården »Jag tar med mig i­ntressanta möten med kollegor, gemenskap och en inblick i den ortodoxa kyrkan. Att få vara i en miljö med bergigt landskap, god mat, salta hav och sol gav näring till kropp och själ.«

MARTIN KOVACHEV 50, kyrkogårdsarbetare »För mig var det bästa hela resan! Att vara på en sån fin plats med trevliga arbetskamrater, god mat, att få ­uppleva den grekisk-­ ortodoxa kulturen som är lite annorlunda mot den bulgariska som jag kommer ifrån.«

AGNETA AXELSON 54, kantor »Känslan av sammanhang och gemenskap mellan våra yrkesgrupper. Fint att få mötas i lugn och ro.

Sången i klostret var ­inspirerande – kopplingen mellan andlighet och sång.«

MAJA ROSENFÅGEL 24, kyrkogårdsassistent »Som nyanställd kändes det bra att få komma iväg och lära känna arbets­ laget. Jag jobbar nere på ­k yrkogårdens kontor, så jag träffar inte de som jobbar uppe i församlingshemmet så ofta. Vi fick nog alla en bättre f­ örståelse för hur viktigt allas arbete är.

Jag blev också i­nspirerad av ­omgivningen och de ­utflykter vi gjorde.«

GRUPPDYNAMIK. Hela personalstyrkan på Orthodox Academy of Crete, ­förutom fem personer som inte ­kunde följa med.

41

Berättelsen om en spegel – att sprida ljus i mörkret När Kyrkobladet besökte Kreta under sommaren fick de höra en tänkvärd historia som en gång utspelade sig vid Orthodox Academy of ­Crete. En författare som en gång gästade platsen undrade: ”Vad är meningen med livet?” ÖVERSÄTTNING: Linnéa Malmborg FOTO: Inga Gezalian och Larisa Birta/Unsplash

Samtal utspelat vid Orthodox ­Academy of Crete på Kreta: Författaren ROBERT ­FULGHUM berättar historien om en av sina professorer, en klok man vars namn var Alexander Papaderos:

”V

ID DEN sista sessionen på den sista morgonen av ett två ­veckors seminarium om grekisk kultur vände sig Dr. Papaderos till ­åhörarna: ”Finns det några ­frågor?” Rummet fylldes av ­t ystnad. De två veckorna hade genererat tillräckligt med frågor för en livstid, men för tillfället hördes bara tystnaden. ”Inga frågor?” ­Papaderos svepte med blicken över rummet.

42

Då frågade jag: ”Dr Papaderos, vad är meningen med livet?”

Det vanliga skrattet ­följde, och folk gjorde sig i ­ordning för att gå.

Papaderos höll upp ­handen, äskade tystnad och tittade länge på mig.

Han såg frågande på mig för att utröna om jag menade allvar och såg i mina ögon att jag gjorde det. ”Jag ska svara på din fråga.”

HAN TOG UPP plånboken ur byxfickan och fiskade upp ett läderfodral och tog fram en liten rund spegel, ungefär lika stor som ett mynt. Och han sa ungefär så här: ”När jag var ett litet barn, under kriget, var vi mycket fattiga och bodde i en ­avlägsen by. En dag, ­hittade jag ­några ­trasiga bitar av en spegel på vägen. En tysk motor­

cykel hade havererat på den platsen. Jag försökte hitta alla bitarna och sätta ihop dem, men det gick inte, så jag behöll bara den ­största. Den här. Och ­genom att skrapa den mot en sten gjorde jag den rund.

JAG BÖRJADE leka med den som en leksak och blev fascinerad av det faktum att jag kunde reflektera ljus på mörka platser där solen aldrig skulle nå – i djupa hål och sprickor och mörka garderober.

Det blev en lek för mig att bringa ljus till de mest otillgängliga platser jag kunde hitta.” ”Jag behöll den lilla spegeln, och när jag växte upp tog jag upp den under sysslolösa stunder och fortsatte leken. När jag blev vuxen förstod jag att detta inte bara var ett barns lek utan en

metafor för vad jag skulle kunna göra med mitt liv.

Jag f­ örstod att det inte är jag som är ljuset eller ­ljuskällan. Men ljuset – ­sanningen, förståelsen, ­kunskapen – finns där.

Det kommer bara att lysa på mörka platser om jag reflekterar det.”

”J

AG ÄR ETT fragment av en spegel vars hela ­konstruktion och utformning jag inte känner till.

Men med det jag har kan jag reflektera ljus in i den här världens mörka platser – in i de svarta platserna i människors hjärtan – och förändra vissa saker hos vissa människor. Kanske kan andra se och göra samma sak. Det är det här jag vill komma till. Det här är meningen med livet.”

Sedan tog han sin lilla spegel, höll den f­ örsiktigt och fångade strålarna av dagsljus som s­ trömmade in genom fönstret och ­reflekterade dem på mitt ansikte och på mina ­händer som var knäppta på bordet.”

•

Hela texten är en fri ­översättning till svenska av essän ”The Mirror” ur boken ”It Was on Fire When I Lay Down on It” av R ­ obert Fulghum, 1989.

HELGONBILD. Ikon med motiv av Titus.

III

FÖRSAMLINGSBYGGE

Paulus och Titus skapade trygghet på Kreta TEXT: Annica Avengaard

N

ÄR VI LÄSER Titusbrevet tittar vi in i en av Bibelns kortaste böcker och får en glimt av ett församlingsbygge på Kreta, troligen sommaren 66 e Kr. Det är ett spännande brev att fördjupa sig i då det ger oss inblick i Paulus arbete. Här möts vi av hans ord till Titus, som utsetts till församlings­ledare på Kreta. Vi kan även via hans ord ringa in vad det är att vara kristen och hur vi kan få liv och tro att gå ihop. Och inte minst finns här en kärna av det livsviktiga i ­evangeliets budskap om Jesus Kristus.

PORT TILL HIMLEN. Klosterdörr på Kreta.

Foto: Linnéa Malmborg

TITUSBREVET Titusbrevet, skrivet av Paulus till hans medarbetare Titus, är en del av Nya Testamentet.

Titusbrevet räknas till pastoralbreven och ger anvisningar om församlingsorganisationen och förmanar och varnar för irrläror.

Kreta

FÖRSAMLINGEN på Kreta är i förfall rent ­moraliskt och etiskt när Titus får ­uppdraget att utse nya ledare, ­äldste, som vi i ­efterhand kan se som några av de första biskoparna.

Kretas kultur är vid den här tiden ökänd för lögnaktigt leverne, där förräderi och girighet blivit en stor del av kulturen. ­Städerna är otrygga, våld och sexuell ­frisläppthet brer ut sig. En tanke spirar i den yngre ­generationen om att inte behöva binda sig och bilda familj.

Paulus ser ett stort behov av att ­överbrygga

­ enna otrygghet ­genom att tillsätta nya d ­ledare som har en trygg grund i familj­elivet, Gud i hjärtat och som kan vara förebilder för hela sin ­församling. Det blir Titus uppgift att utse och tillsätta dessa. Titus ska även arbeta med att tillrättavisa osunt leverne. I brevet skriver Paulus en hel del om vikten av att utföra goda handlingar. Om församlingen inte lever efter det så kommer folk att titta snett på dem.

gör goda handlingar!

PAULUS HAR INTE som syfte att ­ändra på samhällets strukturer.

Han vill inte ställa till kaos, utan vill varsamt bli en del av samhället, så att evangeliet kan spridas. Paulus vet att det bor befriande kraft i evangeliet som kommer att färga av sig med tiden. Men då krävs acceptans och ett sätt att leva ­tillsammans.

Titus var grek och nära medarbetare till ­Paulus. Deras gemensamma och ­centrala fokus i arbetet var att föra ut budskapet om Kristus till v­ ärlden.

Ett ­uppdrag vi fortfarande har idag som en del I HÖGSTA HUGG. av den världsvida Aposteln Paulus med kyrkan. ett svärd som blivit hans attribut.

Foto: Adobe Stock

•

43

»Var inte rädd, var förberedd.« MARIA BYQUIST

MARIA BYQUIST

Prinsessan som preppar för livet

“Det som motverkar rädsla är att göra något åt saken.” För Maria Byquist ger en bra ­hemberedskap trygghet om ­krisen kommer. Möt preppern som bunkrar vatten, konserver och ... ballonger!

TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Anna Klevebäck

U

NDER EN LÅNG tid har kris och katastrof inte varit så vanliga ­samtalsämnen i fikarummet. Först 2016 ­seglade ordet ”preppare” upp på Svenska Akademins nyordslista. P ­ andemin utlöste bunkringsmani i de svenska hemmen som fylldes av toalettpapper och makaroner.­Klimatkris, krig och oro för världsläget har sedan ytterligare spätt på oron för att något faktiskt kan drabba oss.

PREPPINGEN ÄR här för att stanna. Det tror i alla fall Maria Byquist, självlärd expert på hur man kan förbereda sig på en annalkande fara.

– Var inte rädd för en kris, men var förberedd på att den kan komma. Allt handlar om sunt ­f örnuft. Och att bunkra mat och vatten!

44

Av ren vidskepelse för att framkalla en katastrof har många, ­inklusive jag själv, haft svårt att följa prepping­råden som basunerats ut de ­senaste åren. Men som Maria säger till mig: ”Ingen ­katastrof ­händer bara för att vi pratar om den eller ­f örbereder för den”.

ENLIGT MARIA har många fått ordet prepping lite om bakfoten: – Att preppa handlar inte om att springa ut i skogen, laga mat över öppen eld och bygga sitt eget skyddsrum, säger Maria med emfas. ­Sverige är inte ett land där det funkar att springa ut i ­skogen, då det större delen av året är iskallt. Det handlar om en trygg och bra hemberedskap. Med fyllda skafferier, nödradio och logiskt tänkande

Preppinglistan för nybörjare enligt Maria: ● DRICKSVATTEN I DUNKAR. ”Vattnet håller i ett år om det står mörkt. Om man inte vill att de ska ta smak, rotera var ­fjärde månad, använd det gamla vattnet till blommorna.” ● KONSERVER som råvaror till att laga mat. ”Mat i konserver behöver inte vara tråkig om den används i matlagning.” ● NÖDRADIO med vev för att kunna ta in information om exempelvis otjänligt vatten i närområdet.

gammel­moster ­Ingrids kök. Svält och krig hade fått I­ ngrid att samla på sig kunskap om hur man klarar sig i kris.

Under året har ­Maria skrivit den minst sagt ­f ullmatade boken Slotts­ drakens ­Beredskapsbok TAN ATT ha ­proppad med egna recept vetat om det och råd om hur man kan ­i nsåg Maria bygga upp en h ­ emberedskap. ­nyligen ­Faktagranskningen att hon varit har ­experter gjort. ­prepper i hela sitt ­Inspiration till liv. Det var först ­boken fick hon av under ­pandemin Överbefälhavare som hon förstod att ­M icael Bydéns hennes f­ örmåga att ­A lmedalstal Maria Byquist i ­f ylla skåpen hade 2022 där han prinsesslook. ett eget namn. sa: ­”Militären – Prepping ligger i mina kan inte gener, skrattar Maria. utföra sitt uppdrag utan Redan som ­t reåring ­civilsamhällets hjälp, så gå ­började hon laga mat i hem och gör jobbet”. kommer man långt i en kris!

Från väskan bredvid sig plockar hon upp syltburkar, en kartong med plättar och en Mem eh miff-kaka*, allt gjort med ingredienser som är l­agringsbara under lång tid.

U

DRAKLYCKA. Marias nya bok ­Slottsdrakens Beredskapsbok är p ­ roppfylld med ­information om en bra hemberedskap.

VILL DU VINNA ­BOKEN? Vi lottar ut två exemplar! Maila till ­redaktörn och skriv ”Vinn bok” i ämnesraden. Se sidan 51 för kontaktuppgifter.

FÖRBEREDD. ”Att laga mat och äta ­tillsammans ger en känsla av normal­ läge vid kris, det har jag lärt mig av de ukrainare jag pratat med som har ­befunnit sig mitt i kriget”, säger Maria Byquist som skrivit en beredskapsbok med draktema.

– Jag tog honom på orden och försöker nu att göra det jag kan för att hjälpa till, säger Maria. Att lära andra att förbereda sig för en kris ser jag som en stöttning till mina ­medmänniskor.

Förutom mat och vatten finns något annat som är livsnödvändigt i en kris – rätt information. Att inte lita på allt man hör.

– I kris kan främmande makt sprida falsk ­information om samhälleliga funktioner, så även om Svenska kyrkan. Syftet är att skapa obalans.

M

ARIA KOMMER in på en hjärte­f råga – att få människor att inse att kyrkan är relevant i ­samhället.

– Min önskan är att kyrkan ska vara den där trygga platsen som ska vara ­självklar att vända sig till när samhället inte kan hjälpa. En samlings­ punkt dit människor kan komma för att få stöd.

Kyrkans slogan borde vara ’Blir det kris, kom till oss – vi kommer att vara facklan som lyser i ­mörkret’, säger hon och ler.

Maria ställer sig frågan ”Vad är det människor vill ha av kyrkan”? ”Jo, trygghet”, svarar hon sig själv. Och det kan kyrkan bidra med, tror hon, genom att i kris vara redo att bjuda på mat, ­information, själavård och enkel sjukvård.

45

MARIA BYQUIST ÅLDER: 44 år.

BOR: Södertälje.

YRKE: Ballongkonstnär. och författare.

INTRESSEN: Prepping, syr historiska dräkter, historia, hantverk (har tillverkat smycken, sysslat med silver­smide och smide samt är utbildad florist).

KURIOSA: Har vunnit SM i marsvinsmaskerad.

OM KYRKAN: var ­konfirmandledare under många år i sin ungdom. Ser k ­ yrkan som en oerhört viktig aktör i samhället.

BALLONGKONST. Ett axplock av Marias konstverk gjorda av ballonger. Ovan ses altardekoration med kors, ljus och bukett och därefter hjärta i Västerås domkyrka, prideparadutstyrsel och Maria in action.

– Och inte att förglömma bönen. Bröd och bön. Be för människorna och se till att de har mat. Det vill jag minnas att någon annan en gång hade som devis, säger hon och ler.

oerhört mycket, men efteråt är det många tårar.

Vid ett ­t illfälle ­besökte Maria en ­liten flicka som låg på en palliativ ­avdelning. ­F lickans ­a nsikte sken upp för första gången på ­väldigt länge, vid åsynen av ID SIDAN AV ARBETET med alla ­ballonger. Ballongprinsessan fick lova ­hemberedskap då hon är ute och att komma tillbaka en gång till. Samma föreläser i kyrkor och på andra kväll avled flickan. För att uppfylla hennes platser, har hon de senaste två sista önskan blev Maria inbjuden att göra ­k istbukett och dekorationer. Hela kyrkan decennierna ägnat sig åt en konstform som fylldes av ­ballonger och alla är förknippad med glädje och ­f lickans vänner. fest. I 15 år på raken har Maria, »Det finns – Jag gråter b ­ adkar ­efter ett även känd som Ballong­ prinsessan, blivit ­utnämnd till inget bättre än sådant jobb, säger Maria som Sveriges bästa b ­ allongkonstnär. erättar att över tre tusen barn har att göra barn ­bfått Ballongkonsten gör hon för besök av Ballongprinsessan. att underhålla barn och för att Att ­hjälpa ­a ndra i nöd är något . « glada samla in pengar till just ­detta. som ger Maria stor k ­ änsla av Allt arbete gör hon ideellt. ­mening. Mycket ljus har hon spridit mitt i Förutom att medverka på företags­event all sorg och smärta. och i kyrkor på dop och vigslar åker hon på ENASTE tiden har hon via sin begäran ut till barnsjukhus för att s­ prida glädje bland svårt sjuka barn. ballongkonst samlat in pengar till ­U kraina och hjälpt till med GENOM ­BIDRAG OCH sponsring kan ­insamling av förnödenheter på hon blåsa b ­ allonger i mängder och skapa ­olika hjälpcenter. figurer som ger ett stort mervärde för små En annan gång samlade hon in så mycket pengar till ett barnhem i Estland att alla sjuklingar.

– Det finns inget bättre än att göra barn barn fick vinterskor, gosedjur och filtar. glada, konstaterar ­Maria. Att jag kan göra För sådan är Maria, en hjälpare. det med mina ballonger är så värdefullt. Jag – Varje handling du gör för en annan människa är en bön till Gud. Jag går inte har varit på så mörka platser så jag vet hur till ­k yrkan så ofta men jag försöker hjälpa det är att vara ledsen.

– Att se barnen bli glada ger mig så ­andra så mycket jag kan. Det är min bön.

V

S

•

46

*Mem eh miff Sid 169 i Slottsdrakens Beredskapsbok.

INGREDIENSER 175 g kokosolja på burk 1,5 tsk vaniljpulver 600 g mjölkchoklad 1 paket Brago- eller Mariekex 85 g tärnad fudge 1,5 dl minimarsh­ mallows 70 g pekannöter GÖR SÅ HÄR: (KORTVERSIONEN) Smält kokosoljan i kastrull. Tillsätt vaniljpulver och choklad.

Smält och rör om.

Lägg b ­ akplåtspapper i en brödform. Häll i lite av smeten. Lägg i kex, marshmallows, nötter och fudge. Varva med smeten. Ställ i ­k ylskåp 4–5 timmar. Skär i bitar och njut!

47

FOTO: Atelje Schulte

Konfirmerade 2023 43 konfirmander tog chansen att uppleva sitt livs äventyr.

Det ser lika hoppfullt ut för konfan 2023/2024.

VITA ARKIVET

En kram till eftervärlden Att skriva ned sin sista vilja kan vara svårt men är en omtanke om de efterlevande. ­Kyrkobladet testar Vita arkivet och inser hur viktigt det är att ibland tänka på döden.

ALLT HAR SIN TID. Att fylla i Vita arkivet kan man göra från 16 års ålder. Man kan påbörja det en dag och fortsätta vid ett annat tillfälle.

TEXT: Linnéa Malmborg TANKEN ÄR SKRÄMMANDE. En dag ska jag dö. En dag ska mina anhöriga sörja mig och ta hand om allt ­praktiskt med min bortgång – begravning, minnesstund och ­gravsättning, viktiga brev och dokument, nycklar och ­husdjur. De kommer ha tusen frågor om mig, mitt liv och saker som tillhörde mig.

Att tänka på att man en dag ska dö kan vara svårt ­oavsett var man befinner sig i livet. För att närma sig ­tanken kan det vara en god idé att fundera över vad man vill ska ske efter ens bortgång. Att ha ­formulerat ­några tankar om detta kan vara ett sätt att visa ­omtanke om sina efterlevande. Och sig själv.

TILL HJÄLP FINNS EN TJÄNST hos begravningsbyråerna där det är möjligt att skriva ned sina tankar via formulär på webben eller i en tryckt broschyr, Vita arkivet och Min sista vilja är två exempel på denna tjänst. Syftet är att kunna ta

MEDARBETAREN

48

JAG ÖPPNAR VITA ARKIVET och börjar svara på ­några frågor. Det tar emot. Efter en liten stund stänger jag ned för att fortsätta dagen efter. Att svara på frågor som ”Var vill du gravsättas?” och ”Vilka sånger ska spelas på din ­begravning?” känns surrealistiskt men samtidigt fint.

Min sista vilja är viktig för mina närstående vare sig det dröjer kort eller lång tid innan det där dags att ta tag i de ­frågorna. Att tänka på ens egen bortgång kan faktiskt göra att viss oro för framtiden minskar, hur märkligt det än kan låta.

An

Vad har du jobbat med tidigare?

– Jag har j­­obbat i många år på ­Stockholms Hantverks­ förening som bland annat redaktör för förenings­ tidningen.

n

BOR: Järna. ÅLDER: 50 år.

BAKGRUND: Utbildad byggnads­ antikvarie. Lärare i bild och svenska.

INTRESSEN: Byggnadsvård, skriva, kulturhistoria, slöjd.

KURIOSA: Har varit med och skrivit fl ­ era böcker såsom ”Vem väver kejsarens nya kläder”, ”Starta och driv modern lärlingsutbildning”, ”Handledarens bok”.

MARIA SVARAR

Fråga experten på kyrkogården FRÅGA FRÅN kyrkogårdsbesökare: ”Jag är gravrättsinnehavare till en grav på Överjärna kyrkogård. Då jag inte bor på orten undrar jag om det är möjligt att gräva upp urnan och gravsätta den på en annan kyrkogård, närmare familjen?”

Svar från k ­ yrkogårdsadministratör ­Maria Rosenfågel: ”Huvudregeln är att gravfrid råder. Det går att flytta en aska, trots gravfriden, men man ska i sådana fall ha väldigt speciella skäl. Ansökan skickas till Kyrkorådet.”

Har du en fråga?

Maila redaktörn.

M

aria

Hej ANNA WINBLADH! Du arbets­ tränar hos pastoratets k ­ ommunikatör Linnéa Malmborg under detta år. Vad ­t ycker du om att vara i p ­ astoratet?

– Det känns jättebra! Kyrkomiljön är välbekant för mig, jag trivs verkligen i den kulturhistoriska kontexten.

Vad har du gjort hittills?

– Jag har skrivit ­flera artiklar till Kyrko­bladet och har arbetat med ­texter till skyltar och broschyrer.

Har du fått någon ny kunskap?

– Absolut, jag lär mig saker varje dag.

Vad är roligast?

– Att få skriva och arbeta med texter på olika sätt igen.

ett sista farväl på det sätt som man själv vill. I d ­ okumenten kan man skriva ned hur man vill ha ens begravning ska utformas, var man vill gravsättas och var ens testamente är förvarat. Där kan man även fylla i sådant som är viktigt för en själv som andra ska veta om; kanske en livslång ­hemlighet eller viktig information om släkten.

a

»Kyrkomiljön är välbekant för mig«

Vita arkivet.

BILD : PIXABAY.COM

NAMNET PÅ DEN FLOD SOM JESUS FASADEN BLEV DÖPT I

LITEN AVHAND- FUNDER- STICKING LING LING

GEDIGEN OBUNDEN UMGÄNGE ÅKER KANSKE SJUK TILL

SOM SAMMET TIDIG SAMLING

PATRIARK MITT I PARK TVINNA HÅRT ARBETE

GE UPPHOV TILL 501

FRÅN ÅNGERFULL SES MED CETERA KLOCKSLAG

STÅ SNETT HAR RENANDE EFFEKT NATRIUM VARA PÅ FÖREUPPHÄLL- LÄSNING OKONSTLAD NING

KAN VARA SÅTA

OCKSÅ

LETA FRENETISKT

TOPPSKIKT

VISAR SIG DEN HELIGA ANDE SOM I MATT 3:16

IDAG HÅRT VATTEN

EXTRA ENERGIINTAG ENFALDIG PÅ EN GÅNG

MITT I VECKAN

SEGT VIRKE

KLAGAN

REGIONAL ENHET SVINRYGG

GÖRA SOM EN VERKAN FILBUNKE FÖRSÄNDELSER

SKA DRA

ÅTER KORT INIFRÅN ALTARPLATS PJÄSDEL

STRÅLGLANS VÄGER TUNGT FOTDELAR

MÖBLER OCH HUSGERÅD

LIV OCH RÖRELSE

ÄR SMÅ BOKSTÄVER

LITEN TYP STÖRRE ÄN EN DUNGE

KAN HUND HETA

ÖBO

UPP 21:5 SE, JAG GÖR ....... NYTT KAN MAN LÅTA SAKEN

KRÄLDJUR OSTÖRDHET VISAR TRASIG VÄGEN PASSAR INTE TI LL IHOP HAVS

PACINO

NUMMER I VISS MAT

UTAN KRUSIDULLER

SLUTA I SIN FAMN

SKOGSHÖNA

SE UPP! ÖVRE GRÄNS

HJÄLP FÖR DESORIENTERAD

BLODKÄRL

HASTIGT FALL HÄSTKRAKE

FRANSK VÄN TÄVLING

Ladda vintern med ett kryss!

KORSORD ÄR ETT fenomen som kom till Sverige på 1920-talet som

EN FÖRMÅGA

INFATTNING FYLLA KISTAN

KÖFORMAT

ÄR KORREKT HETTE KÄND HÄST

LIVSMEDEL DOPET ÄR ETT AV HÖRS SVENSKA KYRKANS HÄRMTVÅ APA

ANVÄNDA KROPPS- APOSTLADEL HÄSTARNA STRÖM

KOMMA FRAM TILL

LITURGISK FÄRG SOM STÅR FÖR HOPP OCH VÄXANDE

LÅTER SOM EN TUPP

en influens från USA. Spridningen av amerikansk kultur var då stor. Filmer från Hollywood, mode, frisyrer och den mycket moderna musiken jazz spreds till Europa under hela decenniet.

När du listat ut lösningen, de fem ­orden som är i de färgade rutorna,

REKLAMARE

skicka in dessa ord för att ha chansen att vinna en fin träängel från Willow Tree. Maila redaktör ­Linnéa Malmborg eller skicka ett kort, senast 1 januari 2024.

Bevingad vinst.

49

TIDEVARV Vi ber för församlingsbor som har döpts och avlidit 5 maj–9 okt 2023.

DÖPTA

50

Jan Martin Åkerlund Susan Lundgren Per Olov Sture Jönsson Natalie Vasanthi Jönsson Kerstin Sofia B Zetterberg Nilsson Vera Zettermark Gunnel Elisabet Ydrén Bo Nils Olof Nyström Karl Ingemar Mårtensson Evert Ingmar Zetterberg Annie Margareta Ingrid Gustafsson Erik Arne Hellqvist Jennie Kristina Hermansson Carl Göran Forss Ulrika Elisabet Liljeholm Karin Birgitta Karlsson Gunvor Ingegerd Ekberg Karl Gustav Fredin Anneli Kristina Eriksson Vivi Karolina Pettersson Gustaf Lars Olov Lindgren Axel Olof Olsson Ruth Gerda Pettersson Bo Mikael Berglund Kerstin Margareta Sjölund Reidar Josef Eskil Bodin Christian Elof Yttring Knut Arvid Bertil Nyman Inger Margareta Lindgren Lilian Solveig Margareta Nilsson Alf Sören Olsson Joni Bror Mikael Ramström Ulla Helén Öberg

Hästskoformad rabatt på Ytterjärna kyrkogård.

Foto: Marie Ljungsten.

»Sången ger barnen ett självförtroende« n g b e rör ”KÖRLEDARE Så a ­Agneta Axelsson bör få en eloge för sitt f­ antastiska arbete med Järna-­ Vårdinge barnkör, och även för kören Unga röster. Agneta ger dessa små barn ett ­självförtroende och en styrka att uppträda, som de kommer att ha glädje och nytta av hela livet. I Överjärna kyrka framförde dessa små barn på ett underbart sätt en strålande konsert med äldre, kända barnsånger och psalmer. Kyrkan var fullbesatt och applåderna tog nästan aldrig slut. Små barn gick ensamma fram med en mikrofon och sjöng solo!

Det var inte bara föräldrar och mor- och farföräldrar som fick tårar i ögonen. Även vi andra blev rörda. Ett stort tack för Agnetas arbete!” /Ta Aschan, Vårdinge

!

AVLIDNA

Insändare och synpunkter inskickade till Kyrkobladet.

lla

Malmqvist, Felicia Anna Carin Katarina Hellqvist, Embla Sofia Alice Karlsson, Rut Rebecka Viola Badji, Tida Miranda Grönkvist, Stina Elise Lönn, Wilgot Karl Anders Karlsson Kullbom, Herman Frans Maurits Nelander Mundt, Alice Linn Ortiz Dahlgren, Siza Freya Love Winbladh, Idun Rosilda Elisabeth Hakefjord, Nino Thor Oscar Geber, Freya Irie Alice Geber Niinimö, Milou Anabelle Illona Pavel Björk, Lion Vlad Niemi Laurén, Otto Allan Ny, Selma Mary Elisabeth Osmén Karbowinski, Marcus Christoffer Edwertz Öberg, Selma Maria Alnesved Wernersson, Birgit Sigrid Marianne Säfström, Olle Bo Archimedes Lejonqvist Sobieski, Nathan Hasse Cederlöf, Agnes Mikaela Westerback, Astrid Kerstin Ekström, Lea Sofia Forsberg, Ella Elisabet Castillo Harhala, Daniyel Eliel Antero

HÄNT PÅ VÅRA KYRKOGÅRDAR

NYTT UNDER SOLEN

44 st

konfirmander har vi inskrivna under höstterminen. Roligt att så många vill konfirmera sig hos oss i Järna-Vårdinge!

NATIONELLT

Svenska kyrkan maktfaktor på sociala medier SVENSKA KYRKAN tar sig in på topp 100 över de konton som har mest ­inflytande på sociala medier i Sverige enligt Medieakademins Maktbarometer 2023. På Facebook klättrar Svenska kyrkans nationella konto från plats 61 till fantastiska 37! Källa: Svenskakyrkan.se

Vårens arbete har gett resultat!

YTTERJÄRNA

Marie med kollegor skapade nya platser i askgravlunden EN SOLIG DAG i våras utvecklade vi i kyrkogårdsförvaltningen askgrav­ lunden på kyrkogården i Ytterjärna.

Då den befintliga platsen för askgrav­ sättning med namnskyltar snart är fulltalig, så behövde vi skapa nya platser i lunden. Två h ­ ästsko­formade rabatter med cortenkant och grusyta är nu på plats. Vi flyttade perenner som inte trivdes på sina tidigare platser och planterade dem i hästsko­ rabatterna. Här sitter nu lavendel, kantnepeta och flocknäva. Skyltar med namnbrickor på de som begravs i lunden ska sätta upp. /Marie Ljungsten, kyrkogårdsarbetare

Arbete i vårtid.

öppet café

FÖR DIG MED FUNKTIONSVARIATION

Församlingshemmet, Järna

glada kören

MÖTESPLATSER Måndagar 13.00–15.00

VINTERN 2023

Kom och fika med oss i församlingshemmet. Kanske spela lite spel eller bara prata en stund. Fika till självkostnadspris. Alla åldrar är välkomna och ingen anmälan behövs, det är bara att dyka upp.

Vårdinge kyrka.

Foto: Magnus Aronson

GUDSTJÄNSTER mässa/gudstjänst

Varje söndag i våra kyrkor Varje söndag har vi gudstjänster i våra kyrkor. Se vår webb eller annonsering för tid och kyrka. kvällsmässa

Tisdagar 18.00

Överjärna kyrka

En stilla stund mitt i veckan.

Församlingshemmet, Järna

Musikcafé för funktionsvarierade.

Jämna lördagar 09.00–11.00

Församlingshemmet, Järna

Vi löser melodikrysset samtidigt som vi äter en god frukost. Varmt välkommen!

Kostnad: 40 kronor.

måndagsklubben

vårdinge & överjärna kyrkliga syföreningar

Postillan, Mölnbo

Fredagar 10.30–12.00

Parken utanför församlings­hemmet, Järna barnkören

Tisdagar 16.30–17.10

Församlingshemmet, Järna

För barn mellan 7 och 9 år. ungdomsgruppen

Tisdagar 18.00–21.00

Församlingshemmet, Järna

Ungdomsgruppen är till för dig som är från 14 år och uppåt. Här finns en ­gemenskap där du kan vara precis som du är. Vi startar kl 18.00 med mässa i Överjärna kyrka.

Församlingshemmet, Järna Vi fikar och pysslar.

AMEN

Postillan, Mölnbo

Jämna torsdagar 13.00–15.00

Församlingshemmet, Järna

Vi träffas för att handarbeta, samtala och dricka kaffe. Ingen anmälan. sopplunch

Ojämna torsdagar 12.00

Församlingshemmet, Järna

Varje torsdag serverar vi sopplunch.

Vi börjar med en andakt och sedan ­serverar vi soppa med bröd samt kaffe och kaka för 40 kronor. Ingen anmälan.

öppna förskolan

Onsdagar 10.00–12.00

Ojämna måndagar 18.00–20.00

Jämna onsdagar 13.00–15.00

Start vid församlingshemmet, Järna

Församlings­hemmet, Järna

musikcafé

18 november och 8 december 13.30–15.00

promenad med prat

Måndagar 10.00–12.00

Församlingshemmet, Järna

Glada kören sjunger kanon, en- och tvåstämmiga gudstjänstsånger.

melodikryssfrukost

BARN & UNGDOMAR Drop-in-lek för barn 0–3 år med ­syskon. Fika till självkostnadspris.

På fredagar är vi utomhus. Ingen anmälan behövs. Varmt välkomna!

Onsdagar 18.30–20.00

Torsdagar 10.00

En timmes lätt promenad i Järna.

Inställt vid oväder.

KYRKOBLADET Redaktör, formgivare och skribent (alla texter där ingen annan anges): Linnéa Malmborg.

Tryckeri: Trydells.

Ansvarig utgivare: Matts Sandström.

Omslag: Anuschka Seiffert.

Klockaregården, Mölnbovägen 2, Järna

Varje månad ger vi ut ett månadsblad med kalender. Vill du ha bladet hemskickat?

Maila till oss: jarna-vardinge.pastorat @svenskakyrkan.se

KÖRER

Nr 3// 4 2023

»Förbarma dig över mig«

Linnéa Malmborg, 08-551 782 01 linnea.malmborg@svenskakyrkan.se

MÅNADSBLADET

Vi träffas för att dricka kaffe, umgås och ibland lyssna till musik eller föredrag.

svenska kyrkan i järna och vårdinge

kontakta gärna redaktörn med tips eller glada tillrop:

träffpunkten

Onsdagar 10.00–12.00

Kyrkobladet

Månadsbladet svenska kyrkan i järna och vårdinge

kalendarium

Oktober 2023

projektkören växande röster

Onsdagar 18.30–20.00

KONTAKT

Överjärna kyrka kyrkokören

Torsdagar 19.00–21.00

expeditionen

Församlingshemmet, Järna

08-551 747 20 Öppettider: Månd, tisd, torsd 10.00–12.00

dagledigkören

adress

Torsdagar 14.00–15.00

Församlingshemmet, Järna Våra körer har inga sångprov.

Varmt välkommen att vara med en gång för att testa!

Järna-Vårdinge pastorat Kyrkvägen 10, 153 32 Järna e-post och webb

jarna-vardinge.pastorat@svenskakyrkan.se svenskakyrkan.se/jarna-vardinge 51