Kyrkobladet nr 3/4 2023

Kyrkobladet

svenska kyrkan i järna och vårdinge

Nr 3 / 4 2023

» Förbarma dig över mig«

KYRKOHERDEN INLEDER

Om den djupaste glädjen

IGAMLA TESTAMENTET tänker man sig att alla människors samhörighet går tillbaka på Noas söner. Dessa var stamfäder för de 72 folkslag, som man kände till. När Jesus vid ett tillfälle sänder ut just 72 personer att förkunna evangeliet, är det knappast en slump. Antalet blir symboliskt att Jesu budskap skall föras ut till alla folk. De 72 har en svår och besvärlig uppgift framför sig, säger Jesus.

NÄR DE 72 KOMMER TILLBAKA är de glada. De känner att de haft ett himmelskt stöd i sitt arbete. De har l yckats göra riktigt bra saker: hjälpt människor som har det besvärligt på olika sätt och visat på vägen till Gud. Jesus gläder sig med dem som är glada, men sätter in deras glädje i ett större perspektiv. De skall inte i första hand glädjas över vad de lyckas prestera. De skall i första hand glädjas över att deras namn är upptecknade i himlen.

DET JESUS SÄGER GÄLLER för dig och mig. Grunden för vår tillvaro som människor är inte vad vi lyckas eller misslyckas med. Det centrala i tillvaron är inte jag själv, utan Gud och det han gör, både med mig själv och med andra. Gud älskar mig! Vad jag förmår eller inte klarar av är mindre viktigt. Vi har alla ett uppdrag att genom våra liv och vårt sätt att leva och bemöta våra medmänniskor vittna om Guds kärlek; ett uppdrag att i vardagen göra Gud synlig för de människor vi möter. Det v ittnesbördet behöver sällan ske genom åthävor eller med stora ord. Stilla och försynt kan det verka minst lika mycket i det enkla mötet människa och människa emellan. Jag får glädja mig över de resultat som blir, men min största glädje ligger i att Gud sett till att mitt namn är upptecknat i himlen.

Matts Sandström, kyrkoherde

MATTS VAL UNDER VINTERN:

UTFLYKTSMÅL: Gå i frasiga löv vid Tullgarn.

VÄXT: Kastanjer som dimper ner från träden.

FÅGELSKÅDNING: Svanar på spegelblank vattenyta.

MISSAR INTE I HÖST: Att njuta av den ro höstens mörker ger. Tända ett ljus, läsa boken som inte hunnits med under den ljusa årstiden.

BIBELORD: Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade (Matt. 5:4).

RENOVERING

I NY SKRUD. På lastkajens gamla plats finns nu ett stort fönster med vacker spröjs. Foto: Linnéa Malmborg

FÖRSAMLINGSHEMMET Postillan i Mölnbo har totalrenoverats både på in- och utsidan. Fokus har legat på tillgänglighetsanpassning och förbättring för öppna förskolan och andra verksamheter. En ny entré har byggts på motsatt sida mot tidigare, och invändigt har lokalen blivit luftigare.  – Allt har gått enligt plan förutom att taket behövde göras om då det var i för dåligt skick, säger kyrkorådets ordförande Lasse Wiklund.

UTEMILJÖN ÄR starkt förbättrad med parkeringsplats, staket och en uteplats på baksidan. Pastoratet hoppas nu att Postillan ska komma till god användning under många år framöver.

LÄNGTAN EFTER ATT BLI PRÄST

18

BÖNENS KRAFT

MIKROSTEG MOT MENING

”Herre Jesus Kristus Guds Son förbarma dig över mig.”

Så lyder Jesusbönen som är en repetitiv bön inom kristendomen som kommer från M arkusevangeliet 10:47. Bönen är ett arv från den ortodoxa traditionen och är den äldsta kända bönen till Jesus.

TOPPSKICK. Färdig kyrkmur med sedum. Foto: Linnéa Malmborg

STAPLADE STENAR

6

14

3/4

DEN TIDIGA HÖSTENS ljumma vindar har övergått till snålblåst. Vad passar väl då bättre än att krypa upp i fåtöljen med ett dubbelnummer av Kyrkobladet? Du får möta Åsa som berättar om förlusten av sin son Love, Anuschka som skapar ansikten i

sten samt två nervösa praktikanter som hoppas bli antagna till prästutbildningen. Du får även lära dig om skillnaderna mellan katolsk, ortodox och protestantisk kristendom. Och så får du möta Maria som är svensk mästarinna i ballongkonst.

TACK FÖR alla fina kommentarer om Kyrkobladet hälsar redaktörn!

Linnéa Malmborg

Det som göms i en kyrkmur dyker upp hundra år senare...

MURFYND. Kyrkmuren runt Ö verjärna kyrkogård har renoverats sedan 2019 av Petrus och färdigställd. Det sista som gjordes var att täcka toppen med sedum, fetblads växter. De gravar som var tvungna att flyttas renoveringen ska iordningsställas. Totalt har 350 meter kyrkmur Varje sten har tagits bort och

NÅGRA SPÄNNANDE har hittats i muren arbetets gång – gamla gravstenar och bland annat den här saxen. Vet någon av Kyrkobladets vad det är för en sax?

DOPDAGS. Stina Grönkvist (tredje från vänster) tyckte att det var rätt kallt att döpa sig i sjön. Men klart värt det!

KONFIRMANDEN STINA

en liten familj«

Hej STINA GRÖNKVIST, en av konfirmanderna som döpte sig i en sjö under sommarens konfirmandläger. Vad var det roligaste med konfirmationen?

– Det roligaste var nog alla kompisar och gemenskapen inom kyrkan. Min grupp träffades en gång i veckan och då hinner man ju lära

känna varandra bra och bli som en extra liten familj!

Vad bär du med dig?

– I efterhand bär jag med mig mycket – alla nya kompisar men också all kunskap som vi fått under året. Vi har fått lära oss om kristendomen, Gud och historia. Vi har även fått lära oss hur man är en schysst kompis och om vad som är okej. Vi har diskuterat hur vi skulle ha löst olika situationer som kan uppkomma.

Hur var det att döpa sig i en sjö?

– Det var kallt men väldigt kul att döpa sig i en sjö! Vädret var inte det bästa men det gjorde inte så mycket tycker jag.

A nuschk a

HEJ ILLUSTRATÖR Anuschka Seiffert som har gjort omslaget till Kyrkobladet nr 3 2023 – en kvinna omgärdad av bibelord.

Varifrån fick du inspiration till omslaget, Anuschka? Det känns lite ikoninspirerat!

– Jag hade en idé om att göra en or todoxt influerad ikonliknande bild med en vanlig modern kvinna. Blommorna på baksidan är höstiga och katten är med som sällskap till kvinnan.

HURRA!

Till final

i fint pris

NOMINERING. Kyrkobladet har gått till final i Publishingpriset i kategorin print/ medborgartidningar för tredje gången. Publishingpriset är en årlig pristävling för annons, digitala publikationer, film, print och webb.

– Att gå till final är fantastiskt, säger redaktör Linnéa Malmborg som väntar med spänning på finalen som sker i november efter pressläggning av denna utgåva.

ORD I TIDEN Straffbart att kränka Gud i många länder

HÄDELSE. Ord som hädelse och blasfemi har uppmärksammats de senaste månaderna på grund av eldningarna av Koranen. Regeringen vill inte återinföra en lag mot hädelse. Fram till 1887 var det kriminellt i Sverige att häda mot kristendomen, det vill säga att genom ord eller handling kränka något som anses heligt. År 1706 avrättades landsfiskalen Johan Schönheit för hädelse och spridande av otillåtna skrifter. 1887 inskränktes lagen till att endast avse fall av hädelse som åstadkom allmän förargelse.

LAGEN MOT hädelse avskaffades helt 1949 för att ersättas med lagen om brott mot trosfrid, vilken gällde alla religioner. Den avskaffades 1970 med hänvisning till yttrandefriheten. I många länder i världen är det förbjudet att häda, och i vissa länder kan hädelse innebära dödsstraff.

hädelse, kränkning av Guds eller g udarnas majestät genom smädelser eller hån.

blasfemi, skymf av något heligt eller värdefullt, hädelse.

Källor: Nationalencyklopedin, Wikipedia, Kyrkans tidning.

Foto: Kateryna Hliznitsova

Foto: Mohamed Hamdi

Foto: Annelie Wagnefors

Text: Markus Klefbeck. Källa och foto: Vårdinge

hembygdsförening.

MEDALJPRYDD.

Kyrkoherde Torsten Zetterquist dekorerad med Nordstjärneordern.

Kungl. Nordstjärneorden instiftad 1748 är avsedd som belöning för personliga insatser för Sverige eller för svenska intressen.    ”Torsten fick medaljen för lång och trogen tjänst i kyrkans tjänst. Kyrkan var ju inte skild från staten på den tiden”, hälsar Hans Göthlin från Vårdinge hembygdsförening.

Torsten 1952 med uppslagen Bibel på sin kammare.

KORSPRYDD. Torsten ligger begravd tillsammans med son och maka på Vårdinge kyrkogård. Gravplatsen vaktas av ett framträdande grovhugget kors i forntida stil som designats av prosten själv.

Prästen Torsten Zetterquist satte sin ära i hembygden

NÄSTAN HALVA sitt liv, i 28 år, tjänstgjorde

Torsten Zetterquist som kyrkoherde i Vårdinge församling. Han kom dit 1933 och verkade där ända fram till sin död 1961 .

TORSTEN VAR den gamla stammens prästman. Han värnade om kyrkosången och var mycket väl förtrogen med Psalmboken. Hans yngre bror Rudolf

finns representerad i Psalmboken med psalmen ”Jesus tänk på mig”.

FÖRUTOM DET rent kyrkliga var Torsten djupt engagerad i sin hembygd, vilket märktes på hans kommunala uppdrag och att han hade ett stort intresse för historia. Han grundade Vårdinge hembygds förening och var dess ordförande fram till sin död. Dessutom skrev

han Vårdinge sockenbeskrivning. Torsten var gift med Margareta (f. Åhlin) som överlevde honom med 33 år, trots att hon var sex år äldre. De fick döttrarna Birgitta och Anita samt sonen Lars som dog 1960, en dryg månad före sin 22-årsdag.

SONENS DÖD var givetvis ett hårt slag som präglade faderns sista år. När han sedan själv hastigt

dog 1961 hade han ännu ett par år kvar till sin pensionering. Genom sina 28 år som kyrkoherde i Vårdinge och sitt starka engagemang är Torsten en av de präster som lämnat tydligast avtryck efter sig i församlingen. Det är en man som ofta omtalas med värme och respekt, även om det också finns konfirmander som ibland funnit sin gamla läsepräst alltför sträng.

FACETIME. I trädgårdsstudion på den egna tomten spenderar Anuschka Seiffert många timmar med sina stenar. Vanligen är hon iklädd overall och annan skyddsutrustning.

ANUSCHKA SEIFFERT

Anuschka visar sina rätta ansikten

I ett hus vid skogens slut bor Anuschka Seiffert, stenkonstnären som inte är rädd för stenhårt arbete. Ur bumlingar från sin egen mark karvar hon ansikten med van hand. Möt konstnären som ser ansikten överallt.

TEXT & FOTO: Linnéa Malmborg

MED STENSÄKER HAND.

Anuschka för vinkelslipen längs med s tenens egna drag. Skyddsutrystningen är alltid på men vid fototillfället vilar de i en låda bredvid.

SÄRSKILT ENSAM

behöver hon inte känna sig, Anuschka Seiffert

Trots att hon bor långt ute på landet med skogen bokstavligen inpå husknuten har hon alltid sällskap. Leende, sorgsna och förundrade är de, k araktärerna som tagit plats vid hennes hem. Ty t rädgården är befolkad av personligheter i granit och gnejs. Stående längs med husväggen, på stubbar och i g rästuvor. Solitära och i klungor. Stenhårda ansikten skapade med mjuk hand och sylvass maskin visar att här bor någon som ser ansikten som konst. – V issa säger att den där ser ut som jag, säger Anuschka och plockar upp ett rödskimrande mångkilohuvud och håller den tätt intill sitt ansikte.

MARKEN RUNT DET lilla röda huset är strösslad med ansikten karvade ur stenar i olika former och nyanser. Alla är de unika i sina uttryck och plockade ur jorden vi står på. I en grop precis intill mina fötter står en spade lutad i färd med att gräva upp en bumling ur djupet.

Ibland får Anuschka stenar från vänner eller köper dem från kalkbrott, men de flesta kommer från egen ägo. Likt en ekorre samlar hon bumlingar inför vintern. – Att ha ett stort lager är bra, säger hon och plockar i en stor hög. När vintern kommer är det svårare att gräva upp nya.

RUNT VEDBODEN slingrar sig en gång mellan stenhögarna som leder fram till en arbetsstudio i det fria. Två katter hoppar runt bland de späda trädens grenar. Att bo så avlägset nära skogen ser hon som en fördel med tanke på de höga ljud som vinkelslipen producerar flera t immar varje dag. Konstnärinnan lyfter upp den kompanjon som ger henne möjlighet att karva i sten. Just här står hon vanligen iklädd handskar, ansiktsmask, hörselskydd och stålhätteskor. Max en halvtimme i sträck klarar hon av på grund av de vibrationer som vinkelslipen skapar.

ANUSCHKA SEIFFERT

BOR: Vårdinge. ÅLDER: 53 år. GÖR: Arbetshandledare i vävstugan i Vårdinge by.

AKTUELL: Vinnande konstnär i Kyrkobladets konsttävling. Hennes verk hänger nu i Församlingshemmet, Järna.

TAPPAR ANSIKTET. Det händer att ett ansikte går i kras. Stenen må vara hård men skör. ”Då är det bara att börja om”.

MJUK MEDHJÄLPARE. Huskatterna är gärna med och spanar på arbetet så länge ljudvolymen inte är alltför hög.

NEDFALLEN NUNA. Många ansikten har Anuschka karvat ut genom åren. Kvar på tomten finns ett helt gäng.

FACE TO FACE. Att i utmejslingen efterlikna sina egna ansiktsdrag är inte helt ovanligt. En och annan sten hittar Anuschka sina egna drag i.

– Grannarna undrar ibland vad som försiggår här, utbrister Anuschka och skrattar. Utan vinkelslipen har jag svårt att skapa min konst men ljuden går ju inte att bortse ifrån.

Trots intensiva ljud och rörelser ser hon arbetet med stenarna som meditativt. När vinkelslipen börjar dåna ”slutar hon tänka och kör bara”, enligt henne själv.

Tycker du om alla dina ansikten? – I bland, ibland inte. Det händer att jag får jag en relation till det och har svårt att lämna det ifrån mig, säger hon och nämner ett ansikte hon nyligen skapat som kom att likna hennes dotter som bebis.

DEN HÖGLJUDDA maskinen med sin snurrande slipskiva kan mejsla ut mjuka, personliga anletsdrag. A nuschka vrider och vänder på en rödaktig sten som legat i den intilliggande högen och förklarar att hon från början inte har någon tanke på hur ansiktsdragen ska se ut. Varje sten blir helt unik och kan aldrig reproduceras. – Stenens egenskaper är ut gångspunkten

i mitt arbete. Jag använder bara inspirerande stenar och ofta kan jag ana ansiktsd ragen direkt, säger hon och märker ut skåror i stenen.

De drag som redan är tydliga i stenen skapar hon först, och därefter formar hon halsen. Om ögonen inte syns tydligt bestämmer hon var de ska vara utifrån stenens proportioner. Håret eller en annan del av ansiktet får ha kvar sin struktur. – Stenen ska vara naturlig och inte ä ndras för mycket. De är fina som de är med sina skavanker. Det som händer naturligt i stenen blir som en berättelse, säger hon och drar med fingret längs en svart korsande linje.

Två fejs lapar sol.

MINSPEL.

»Jag använder bara inspirerande stenar«

anuschka om att välja stenar med rätt känsla

När stenarna är färdigkarvade smörjer hon in dem med bivax för att ha kvar det naturligt matta utseendet. De poleras aldrig.

– Hur stenen ser ut på insidan har jag aldrig någon aning om. Ibland är de ljusa på utsidan men svarta på insidan, säger Anuschka.

K an du mycket om olika stensorter?

– Nej inte alls. Kalksten som kommer från kalkbrottet här intill kan jag, allt annat är ett mysterium. Kanske kunde det vara bra att veta lite mer om sten och gå en kurs, säger hon och ler.

Du kanske vill ha mysteriet?

– Ja. För mig spelar det ingen roll vad det är för sorts sten, bara den blir fin.

HELA TRÄDGÅRDEN

ÄR

som en liten skulpturpark. Överallt där vi kliver runt blickar ansikten med fridfulla drag ut bakom en stubbe. Med handen vidrör jag ett ansikte som vilar mot ett träd.

– Den där har min sambo gjort, säger Anuschka och berättar att hon lärt sig hantverket på egen hand med hjälp av sambon som inspirerade henne att börja.

Att skapa saker med h änderna är något hon har gjort i hela sitt liv. Grafisk design, sömnad, tovning och vävning är några av de konsthantverk som kommit i hennes väg.

NU HAR HON PRECIS tagit sig an ett projekt som sammanför flera tekniker –vävning och stenkonst. 14 timmar per dag har hon i sommar ägnat åt att färdigställa tre verk till en permanent utställning i församlingshemmet i Järna. Förra året utlystes en tävling i Kyrkobladet om konst

I SITT ANLETES SVETT. Arbetet med konsten till Församlingshemmet i Järna blev intensivt under sommaren. Skisserna ritade Anuschka i verklig storlek på ett stort papper för att sedan föra över till väven bit för bit. Pricken över i:et är de broderade bokstäverna. Verken invigdes i september. Läs mer om dem på nästa sida.

till väggarna i trapphuset och Anuschka kammade hem segern. Arbetet var intensivt för att få klart väven och stenarna som integreras i väven. Tålamod är inte är hennes allra starkaste sida. Idéstadiet med skisser och planering är det hon trivs allra bäst med. – E n decimeter väv tog tre timmar att göra eftersom jag var tvungen att tova ihop alla färgväxlingar i den tjocka ullen. När arbetet blev för monotont plöjde jag samtidigt igenom tvserier och hann se fler än jag någonsin har gjort.

FRAMÖVER VILL

hon fortsätta göra verk i den blandade tekniken där mjukt möter hårt, ull möter sten. Och fler ansikten ska mejslas ut. Trädgården ska fyllas med fler personligheter som väntar sina nya ägare.

Ser du ansikten överallt?

– Ja, absolut, även i mat, säger Anuschka. Det behövs bara två prickar och ett streck så ser jag ansiktet direkt. •

ALLA GODA TING ÄRO TRE

Anuschkas

vinnande verk

– triss i stensäker konst

ANUSCHKAS KONSTVERK i församlingshemmet i Järna består av tre handgjorda väggmattor av ull föreställande Ängeln, Jesus och Maria. Särdraget med installationen är de integrerade stenskulpturerna som föreställer huvudena på figurerna.

1. ÄNGELN

Ängeln ska ge mod genom färgen grön, som symboliserar livet, naturen, tillväxten och hoppet, samt versen ”Var inte förskräckta” (Lukas 2:12). Silkesbroderierna är i silvervit färg och symboliserar ljuset.

2. JESUS

Jesus ska inspirera genom färgen blå, som symboliserar det himmelska, det oändliga, sanningen, lojaliteten och förtroendet, samt versen ”Jag är världens ljus” (Joh 8:12).

3. MARIA

Maria symboliseras av färgerna rött och blått. Versen lyder: ”Min ande jublar över Gud” (Lukas 1:46).

1.

2.

Kyrkobladet testar: Kyrkokören

Kyrkobladets redaktör ger sig ut i okänd terräng genom att testa pastoratets olika verksamheter. Först ut är en utmaning – att sjunga i kyrkokören. Låt körövningen börja.

TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Johanna Heinonen

NÅGON HAR SAGT ATT det är nyttigt att utmana sig själv och testa saker utanför komfortzonen; att det ska stärka den personliga utvecklingen.

Därför skickar Kyrkobladet ut sin redaktör Linnéa Malmborg till något av det mest skräckinjagande hon kan tänka sig – att sjunga. Låt utmaningen börja!

FÖRVIRRAD.

”Hm, hur låter ett d ? undrar Kyrkobladets utsände och försöker tyda körnoterna.

Monteverdi med hög röst”, fortsätter han. Den halvtimmeslånga uppvärmningen med allehanda märkliga ljud mjukar upp den något stela stämningen inombords.

Noterna delas ut. ”Tolite hostias et adorate Dominum atrio” från Oratorio de Noël av Camille Saint-Saëns lyser från det vita notpappret i mina svettiga händer. Kollegan, kamrer Johanna, hade förvarnat mig om att vi skulle sjunga på latin. Harkel. ”Då tar vi alt-stämman”. ”Ehhh”, tänker jag och stirrar ned i noterna i panik.

ALLA STÄMMORNA SKA nu sjunga samtidigt. Jag kan inte ens höra vilka toner som ingår i min stämma. ”Toooolite hostiaaas”, kraxar jag och låtsas förstå vad jag sjunger.

Pepp inför andra halvlek.

”KÖRÖVNING TORSDAG 19.00. Riktigt i zen-läge befinner jag mig inte där jag sitter på en av stolarna runt flygeln. Flankerad av sopraner, altar och två herrar med djupa stämmor känner jag mig malplacerad. Pulsen ökar. Den darriga rösten ska nu luftas inför andra. Jag flyttar till alt-sidan framför en kvinna med hög röst som kan överrösta mig. ”Hhhhhhhhh”. ”Schschsch”. ”Andas som Tarzan”, säger körledare Tobias Lundmark. ”Andas in, andas ut och säg Claudio

”Kan vi ta bara altarna igen, för vi är nog inte riktigt överens”, utbrister en kvinna på vänster flank. Vi nybörjare fnissar åt vår oförmåga att hålla stämman.

Efter lite fruktätande fortsätter hela konkarongen.

Först sopraner, sedan altar, sedan basar och därefter alla tillsammans. Jag sluter ögonen och lyssnar. Det här kan bli fint. Riktigt fint. Men kanske utan mig som medverkande. Till jul sitter jag i publiken när verket sätts upp i kyrkan!

Annelie Wagnefors är också med som testsångare denna kväll.

Betygsättning!

Kyrkobladet sätter betyg 1–5 där 5 är det allra bästa betyget. glädje †††† svårighet ††††

4 effekter av att testa nytt

Kyrkobladet listar fyra positiva effekter av att testa nya saker. Du får...

1. BÄTTRE SJÄLVKÄNNEDOM

Kunskap om hur du fungerar i nya sammanhang gör att självinsikten ökar.

2. ÖKAT SJÄLVFÖRTROENDE

När du vågar testa något som tidigare skapat rädsla visar du att styrkan finns inom dig.

3. MOTIVATION ATT GE TILL ANDRA

Våga testa!

Om du vågar, så vågar även andra! Att du utmanar dig själv kan motivera andra att också testa något nytt och kanske bli av med en rädsla de burit på länge.

4. BLI AV MED RÄDSLOR

Du kommer att se att många rädslor är helt påhittade. Hur farligt är det på riktigt att sjunga inför andra?

Ta livsviktig kontakt

DET KAN VARA svårt att prata med någon som mår dåligt, har tankar på att ta sitt liv, eller kanske mist en närstående i självmord. Men att göra det är livsviktigt! Mer info hittar du här: suicidezero.se

”Man är vid god existentiell hälsa när man är i kontakt med livets stora frågor och hittar ett sätt att tolka dem. Och man är vid dålig existentiell hälsa när man antingen svarar på livets frågor utan att ha kontakt med f rågorna, eller frågar utan att ha tolkningsmöjligheter”.

BISKOP FREDRIK MODÉUS

TEMA: Existentiell hälsa & psykisk hälsa

I VARJE NUMMER AV KYRKOBLADET finns ämnet existentiell hälsa representerat. Varför då? För att denna aspekt av hälsan är livsviktig! En definition av begreppet är: ”Existentiell hälsa är de sammantagna processerna av grundläggande tankar, handlingar och känslor när människan förhåller sig till livets olika situationer i relation till sig själv, sitt sammanhang och sina personliga uppfattningar.” (www.folkhalsan.fi)

I detta nummer utgör artiklar om existentiell hälsa samt psykisk hälsa och självmord ett helt tema som vi hoppas ska bidra med nya insikter. Att prata om dessa ämnen och sprida kunskap om dem gör dem mindre tabubelagda. Vår inre värld är värd att talas om.

Existentiell hälsa: Förmågan

att tro på och ta vara på livet

12-

HOPP

& HELHET

Åtta livsviktiga aspekter av existentiell hälsa

EXISTENTIELL HÄLSA är ett område som glädjande nog tar allt mer plats i Svenska kyrkan och i samhället i stort. WHO (World Health Organization) har utvecklat ett slags mätinstrument för att kunna jämföra människors självskattade hälsa i olika länder. Man definierade då åtta viktiga aspekter:

1. HOPP. En känsla av att det nog kommer att gå upp en sol i morgon också, så det finns anledning att hänga med lite till.

2. HELHET. En samhörighet mellan det fysiska, mentala och det känslomässiga. Att det jag tänker, känner och gör hänger ihop.

3. HARMONI. Ett tillstånd av att här får jag vara mig själv. Här kan jag landa.

4. FÖRUNDRAN. Att kunna ta in världen med barnets nyfikenhet. Att kunna känna förundran över en vacker ros eller vårens första tussilago.

5. MENING MED LIVET. Att vila i att det finns en mening med varför jag finns här. Oavsett om det är att vara en bra vän eller att ta hand om min hund.

6. ANDLIG STYRKA OCH KONTAKT. Att jag ingår i ett sammanhang som är större än jag själv.

Källa: Svenska kyrkan

Cecilia Melder, teol, dr, Foto: Enskilda högskolan Stockholm

BÖNETID. Personlig tro är en av de aspekter som är v iktig för den existentiella hälsan.

7. PERSONLIG TRO. Att jag har en livskarta, inte bara för det jag upplevt, utan för det som jag ännu inte upplevt.

8. GEMENSKAP. Att känna att jag är del av något större, ett vi. Det kan vara att göra något för andra. Att få syn på sin egen funktion i världen.

– Om vi kan mäta existentiell hälsa genom dessa aspekter, så kan vi arbeta aktivt med dem för att s tärka existentiell hälsa, och därmed människors hälsa i en vidare bemärkelse, både proaktivt och preventivt. Det menar Cecilia Melder, teol. dr. i religionspsykologi med inriktning existentiell folkhälsa.

Fem råd till den som

vill stötta någon i sorg

ATT FÖRLORA EN närstående i självmord är en av de svåraste förlusterna man kan gå igenom. Det är viktigt att få hjälp och stöd för att bearbeta den ofta bottenlösa sorg ett självmord för med sig.

Stödlista till dig som vill stötta någon som mist en nära anhörig i självmord:

à Hör av dig regelbundet och säg att du kommer en viss tid och hjälper till med att handla, laga mat, koka te, diska, klippa gräs, tvätta, hämta barn osv. Fråga om det är okej innan du kommer.

à Föreslå inte att den drabbade ska höra av sig om hen behöver hjälp. Det är du som måste erbjuda din hjälp och stå på dig.

à Lyssna, lyssna och lyssna ännu mer. Påpeka att du finns i närheten vid behov. Ta aktiv kontakt om och om igen även fast den drabbade har tackat nej tidigare.

I nöden prövas vännen.

à Vet du inte vad du ska säga så säg just det: ”Jag vet inte vad jag kan säga men jag lyssnar gärna.”

à Tänk på att sorgen aldrig går över. Men man kan lära sig att leva med den.

KÄLLA: www.suicidezero.se

Viktiga stödlänkar

SAMLAD INFORMATION OM SJÄLVMORD www.suicidezero.se

MINDS SJÄLVMORDSLINJE

Telefon: 90101

MIND – ÄLDRELINJEN

För dig som är 65 +år

Telefon: 020-22 22 33

SPES – STÖDLINJE FÖR

EFTERLEVANDE

Telefon: 020-18 18 00

JOURHAVANDE PRÄST

Öppet kl 21.00–06.00 Ring 112.

Foto: Kristin Lidell /Ikon

ÅSA MAGNUSSON OM ATT

FÖRLORA SIN SON

»Att prata om Love gör sorgen lite lättare«

När 21-åriga Love begick självmord stannade livet för hans mamma Åsa Magnusson. Vägen framåt kantades av omtänksamma människor som vågade möta henne i sorgen. ”Det behöver inte vara så storslaget utan det räcker med att bara våga säga hej”.

TEXT: Linnéa Malmborg

FOTO: Laurent Denimal ILLUSTRATIONER: Åsa Magnusson

HUR HANTERAR

jag sorgen efter en människa som inte orkade leva? Den ofattbara frågan har Åsa Magnusson från Järna behövt ställa sig de senaste åren. Med familj, vänner, samtalsgrupper, k yrkan, litteratur och poddar vid sin sida har hon tagit små steg framåt varje år. En sak är säker, utan alla samtal hade resan varit enormt mycket svårare. Å ret var 2016 när Åsas son Love, då 21 år och sjuk i djup depression, inte längre ville leva. En vanlig fredagseftermiddag hände det som inte fick hända. När Åsa kom hem från jobbet hade Love försvunnit ut i skogen för att ta sitt liv. Efter en intensiv sökning ledd av Polisen lyckades Loves vänner och familj tillslut hitta honom. Då var det redan för sent. – Att ta in att han faktiskt tagit sitt liv var nästan omöjligt. En sådan chock kan man aldrig någonsin föreställa sig hur den känns.

BILDMINNEN. Några av bilderna i artikeln tillhör bildserien ”16 bilder om Love” som skildrar Åsas sorgeprocess. – kulturarenan. se/16-bilder-omlove. Övriga bilder är från skriften ”Sorgen efter den som inte orkade leva”, se sidan 17.

för att förstå vad som hade hänt. Att samtala om och med sin döde son har varit vägen framåt för henne i sorgen.

– Att förstå att Love inte längre finns kvar har tagit många år att förstå, men det hade varit mycket svårare om jag inte haft möjlighet att prata om det som hänt. Sorgen har gått i vågor, beskriver Åsa sakta.

OFATTBART.

Åsa Magnusson förlorade sin son i självmord för sju år sedan.

Jag kunde inte förstå att han inte skulle finnas i framtiden, han som var framtiden!

VI SLÅR OSS NED PÅ EN bänk utanför

Klockaregården i Järna precis i anslutning till kyrkogården. Här intill är Love begravd. Här i kyrkan hölls hans begravning, en stund Åsa upplevde som overklig och osannolik men viktig

Första tiden efter dödsfallet handlade för Åsas del mest om att överleva och ta hand om sina andra två söner Atle och Leo. Att upprätthålla rutiner och inte sluta med allting som hon tidigare hade ägnat sig åt.

– Jag var fullständigt schack matt och gjorde allt som en robot för att klara av vardag och jobb.

Att göra praktiska saker som att skicka tackkort och ordna med saker inför och efter begravningen blev viktiga för att tackla det ofattbara. Att sköta sitt arbete som lärare på Loves gamla skola blev en t rygghet.

TVÅ MÅNADER EFTER dödsfallet började Åsa gå till samtalsgrupper organiserade av SPES, Riksförbundet för SuicidPrevention och EfterlevandeStöd, där hon fick lyssna till andras berättelser om självmord. En av de första reflektioner Åsa gjorde var att det omöjligt går att se vem som är drabbad. – A lla typer av människor kan drabbas av självmord. Det är lätt att tänka att sånt bara händer i

märkliga familjer med någon form av problem, men så är det ju inte. Via vårdcentralen och kyrkan fick hon ytterligare möjlighet till samtal. Samtalen med utomstående har varit värdefulla också för att inte alltid belasta samma personer i närmiljön.

ÅSA BLICKAR bort mot kyrkan och nämner att hon ibland går in dit för att vara en stund i kravlös tystnad.

HELANDE ORD.

– Kyrkan är en viktig plats där både liv och död kan få utrymme. Där finns fina ritualer och ord som används för att hantera

Samtal har varit läkande för Åsa i sorgen.

sorg. Tystnaden och stillheten spelar en viktig roll i sorgeprocessen. E nsam är inte stark. Människor runtomkring Åsa har spelat en stor roll under den svåra tiden. Någon stor tystnad uppstod aldrig.

ETT PAR personer blev ovärderliga när de tog ett stort kliv framåt och visade att de stod vid hennes sida. Åsa nämner en väninna som följde med när Loves namn skulle läsas upp i kyrkan.

– Hon var inte rädd, utan vågade möta det mörka i mitt liv. Det

räcker med några sådana personer för att man ska klara sig igenom en sån här period, säger Åsa.

FLERA ANDRA strömmade till för att visa omtanke. Någon lämnade en matkasse utanför dörren, en annan kom med soppa. Alla försök att närma sig den sörjande familjen upplevdes som värdefulla.

– Det behöver inte vara så storslaget utan det räcker ibland med att bara våga säga ’hej’. Ingen ska behöva k änna att den riskerar att göra fel när den visar omtanke. Personen i sorg är redan i så mycket smärta att det inte kan bli fel. – Jag har hört från många som varit i samma situation att folk inte vet vad de ska säga och d ärför slutar höra av sig. Vänkretsen tunnas ut när man som mest behöver den. Ta inte avstånd. Visa att du finns där även om du inte hör av dig hela tiden.

»Love är fortfarande

lika viktig för mig som mina två andra barn.«

TIDEN GICK och

sorgen efter Love var ständigt närvarande. Efter ett tag frågade en vän om hon skulle vilja börja måla igen och då vaknade Åsas kreativitet till liv. Under de kommande två åren byggde Åsa upp den digitala konstutställningen ”16 bilder om Love”.

– Sy ftet med min utställning var att människor skulle kunna minnas Love som han var i livet. Att inte bara minnas det traumatiska slutet, utan att i stället komma ihåg allt fint och roligt som fanns i hans liv. Något som har hjälpt Åsa i sorgeprocessen är alla L oveminnen. Hon berättar om hans spexiga humor, om de filmer han spelade in med en vän, hans teaterambitioner, hans genuina omsorg om andra människor, hans vetgirighet och nyfikenhet.

– L ove är fortfarande lika viktig för mig som mina två andra barn, och det värmer att prata om sådant han gjorde. Han är en del av familjen.

Åsas illustrationer finns i skriften ”Sorgen efter den som inte orkade leva”: betaniastiftelsen.nu/ publikationer/sorgenefterden

»Nu händer det dig, det där som inte fick hända«

Hemma i huset står en stol i Loves gamla rum där Åsa ibland sitter för att skriva en rad i en liten bok. Varje födelsedag och årsdag planerar hon in något särskilt för att stanna till och vara i de varma Loveminnena. Hon skapar ut rymme för sorgen och ordnar en vacker bukett, en fin m iddag eller en god tårta för att uppmärksamma dagen.

Tmed om en bilolycka hade jag nog inte känt samma skuld. En olycka går ju inte att förutse eller hindra.

STÖD TILL ANHÖRIGA

SPES – spes.se

020-18 18 00

Mind – föräldralinjen

020-85 20 00

ROTS ATT självmord fortfarande är ganska tabubelagt har det för Åsa visat sig att många kan relatera till ämnet. De flesta känner någon som är drabbad på nära eller långt håll. Berättelser som hennes egen hoppas hon hjälper till att sprida information om självmord och därmed minska risken för förutfattade meningar. – V i behöver prata om självmord för att öka kunskapen. På så vis underlättar vi för de som lämnas kvar.

A nhöriga brottas ofta med svåra känslor av skam och skuld. ”Varför såg jag inte varningssignalerna?” är frågan som Åsa ställt sig.

– Skulden över att inte ha kunnat förutse självmordet är livslång. Hade han haft ett hjärtfel eller varit

Å sa är positiv till att använda benämningen ”psykologisk olyckshändelse”.

Enligt SPES kan självmordet då betraktas som en följd av olika händelser, fysiska eller psykiska, som blir alltför belastande för en människa. Den akuta suicidala episoden inträffar då någon tillfälligt blir överväldigad och tappar kontrollen.

– Att se självmord som en olyckshändelse tar bort många känslor av skam och skuld. För mig är det viktigt att förstå att Love inte var sig själv när han begick självmord. Han såg helt enkelt ingen annan lösning.

SJU ÅR HAR gått och Åsa fortsätter att bearbeta sin sorg på olika sätt. Konsten är fortsatt en stor del av hennes liv och så även vännerna.

– A lla måste vi gå vår egen väg. Nu blev min väg så här och då måste jag möta den. Det finns ingen genväg. Genom det som hände Love har jag tvingats lära mig saker och utvecklas på ett sätt som jag inte hade gjort annars, avslutar hon. •

Nu händer det dig

Det där som inte fick hända

Det där man läser om i tidningen, ser på en film eller får höra om någon annan och tänker: vilken tur att det inte hände mig Nu händer det dig och det gick inte att förbereda sig På en sekund förvandlades allt och du fick finna dig i att plötsligt vara ny i livet fastän du befinner dig mitt i det är du återigen beroende av andra för att lära dig hitta i en trakt som har blivit okänd Där kartan du har med dig gång på gång visar fel Nu händer det dig och du förstår att det lika gärna kunde ha hänt någon annan

Men nu är det du som måste vara modig och tro att det ska gå bra fastän det inte gjorde det

AV: Åsa Magnusson

Mikrosteg på väg mot mening

Vad är meningen i livet? Livsmening behöver inte handla om kosmiska gåtor, utan snarare om hur vi kan se det stora i det enkla. Att med små steg nå större mening i vardagen.

TEXT: Livsstilsverktyget

REDIGERING: Linnéa Malmborg

REDAN 2004 varnade WHO för att ”samhällsstressen och förlusten av social sammanhållning och andliga värden påverkar sjuklighet och dödlighet”.

Vi lever i ett land med moderna mediciner och hög medellivslängd. Samtidigt finns en ökande ohälsa med nedstämdhet, ångest, missbruk, och känslor av ensamhet och tomhet. Över en miljon människor tar antidepressiva läkemedel.

Det är intressant att se hur värdeundersökningar visar att många människor i individualistiska samhällen upplever isolering och brist på mening, trots god materiell standard. Den moderna individualismen verkar trots fördelarna i form av frihet och självbestämmande ha gjort att viktiga element för hälsan delvis har förlorats. Som upplevelsen av mening och något utanför oss själva att fästa tillit till.

PARADOXALT NOG HAR vetenskapens framsteg gjort att många slutit sig för de andliga frågorna, trots att en förundran inför helheten som vi aldrig fullt kan greppa, är det mest naturliga av allt och även grunden för forskningens nyfikenhet. Strävan efter rationella, mekanistiska förklaringar har också skapat en tendens att medikalisera den mänskliga tillvaron, att projicera livets upp ­ och nedgångar på diagnoser och avvikande blodprover.

M ånga höjde säkert på ögonbrynen när de läste en forskningsstudie från Stanford för några år sedan. Forskarna hade frågat människor om deras välmående just nu. Och hur meningsfullt de upplevde livet. Resultaten visade att mycket pengar ökade deltagarnas välmående men gjorde inte deras tillvaro mer meningsfull. Vi verkar med andra ord kunna ”köpa oss välmående”

»En förundran inför helheten som vi aldrig fullt kan greppa är det mest naturliga av allt.«

men inte ”köpa oss mening”. Det visade sig däremot att deltagare som tillbringade mycket tid med närstående, tog hand om föräldrar, egna eller andras barn och barnbarn upplevde tillvaron mer meningsfull. Men – något oväntat rapporterade de också lägre välmående. Forskarnas hypotes är att relationer ibland är påfrestande i stunden men ger mening på lång sikt.

Nu till det allra mest intressanta fyndet. De deltagare som fokuserade på andras behov upplevde högre mening. De som i stället främst tog för sig av livet, där njutning och det egna självförverkligandet stod i centrum, rapporterade högt välmående men låg mening.

RESULTATEN INNEBÄR

naturligtvis inte att vi ska avstå från att njuta av tillvaron. Men de visar på att njutningen är kortvarig. Ny forskning om hjärnans belöningssystem visar till exempel att när vi äter stora mängder fett och socker så stimuleras belöningssystemet så kraftfullt att vi får ett snabbt dopaminpåslag med välmående men strax därefter ett krävande begär av att vi vill ha mer. Det kan föda tomhet och obalans i livet.

Det är också påfallande hur många av de gamla visdomskällorna, de indiska Vedaböckerna, Bibeln, de kinesiska konfucianska klassikerna, som handlar om att människor har missuppfattat frågan om förverkligande. Förverkligar oss själva gör vi, enligt dessa källor, först då vi glömmer oss själva. Först när vi släpper det krampaktiga greppet om vår egen person och öppnar oss för andra människor och det större sammanhanget blir vi fullödiga.

OM NU LIVSMENING tycks så viktigt, vad är det? En del forskare talar om en skillnad mellan meningen med livet och meningen i livet. Frågan om meningen med livet leder ofta till svårlösta grubblerier över kosmiska gåtor. Och egentligen

är frågan om meningen med tillvaron påfallande instrumentell, som om ingenting får lov att bara finnas utan måste tjäna ett syfte, ha ett ändamål. Det är inte underligt att ju mer vi grubblar och teoretiserar över meningen med livet, desto mer riskerar vi att missa meningen i livet. Den österrikiske läkaren Viktor Frankl, som har utforskat vad som skapar mening, hävdar att meningen i livet föds i stunden, den uppstår hela tiden när vi genom handlingar och erfarenheter och vår inställning upplever att vi är del i ett större sammanhang. När vi leker, äter middag, när vi arbetar tillsammans.

DET KAN

också handla om det som Dag Hammarskjöld beskriver i sin dagbok Vägmärken: ”Jag vet ej vem – eller vad – som ställde frågan. Jag vet ej när den ställdes. Jag minns ej att jag svarade. Men en gång svarade jag ja till någon – eller något. Från den stunden härrör vissheten att tillvaron är meningsfylld…” Att då och då släppa taget om oss själva och öppna ögonen för det större sammanhanget kan ge ett välbehövligt

Foto: Matthew Fassnacht

Foto: Vince Fleming

Foto: Dodju Djibom

perspektiv. Att vila i någon eller något större som bär oss genom vardagar och kriser kan för många ge en tillförsikt och tröst.

SOM AVSLUTNING en berättelse från Viktor Frankl: Han beskriver hur han en natt blev uppringd av en man som var utled på sitt liv, som såg sin tillvaro som meningslös. De talade länge och Frankl presenterade en rad argument för varför livet trots allt kunde anses meningsfullt. Dagen därpå ringde mannen upp på nytt, tackade för samtalet som hade räddat hans liv den natten. Vilket argument var avgörande? undrade Frankl. Inget alls, fick han till svar. Men det faktum, fortsatte mannen, att någon mitt i natten hade brytt sig om att tala med honom hade övertygat honom om att det var meningsfullt att leva.

MYCKET AV DET VI människor gör mot oss själva och andra känns oförklarligt, meningslöst och nyckfullt. ”Vår hjärna är inte utvecklad för att förstå sig själv”, som Nobelpristagaren Arvid Carlsson sa. Men att ge ett rum åt andra, vare sig det gäller n attliga telefonsamtal eller vardagliga möten, kan kanske bli en mikrovana som får expandera. Det kan vara värt att reflektera över vad som kännetecknar situationer som vi upplever meningsfulla och hur vi kan prioritera dem – till exempel med små mikrovanor. Där finns en nyckel till att hantera hälsan. •

Meningsfulla mikrovanor

Markera en eller några mikrovanor som du vill starta med. Du kan också skriva egna förslag.

Lunchpromenad

Ta en kort promenad utomhus på lunchen.

Zooma in

Stanna upp några sekunder då du känner dig s tressad. Zooma in på en vacker detalj i naturen.

Meditera

Unna dig tio minuters meditation, bön eller stilla reflektion inför sänggåendet.

Se det stora

Harry Martinson fick sitt nobelpris med motiveringen att hans böcker ”fångar daggdroppen som speglar kosmos”.

Kanske kan du inspireras av citatet för att se det stora i det enkla.

Lyssna aktivt

Lyssna aktivt på den du talar med i stället för att tänka på vad du ska säga själv härnäst.

Stanna upp

Stanna upp en kort stund och tänk på en person som du är viktig för.

Läs citat

Längs Kungsleden finns ett citat från

Dag Hammarskjöld:

”I ditt ljus, i din vind. Hur smått allt annat, hur små vi – och lyckliga i det som ensamt är stort.” Om citatet talar till dig kan du ha för vana att läsa det tyst för dig själv någon gång per dag.

Fyll i och spara!

Skifta fokus

Då du promenerar eller motionerar så ha för vana att i början eller slutet stanna upp och i tanken skifta fokus från dig själv till allting runtomkring.

Del i större sammanhang

Testa en övning där du vidgar cirklarna från dig själv, till dina nära, människorna i din stad där du successivt erfar att du är del i ett större sammanhang där du inte är i centrum men ändå viktig.

Ta ett djupt andetag

Ta inför varje ny uppgift några djupa andetag och erfar hur du bottnar i en helhet som bär dig.  Andas!

VILA I LYSSNANDET. Lyssna aktivt på den du talar med i stället för att tänka på vad du ska säga själv härnäst.

TACKA. Se det fina i tillvaron. Skriv en tacksamhetsdagbok.

Egna förslag!

Foto: Nathan Dumlao

Foto: Marina Abrosimova

SORGEGRUPP

Samtal till tröst för varandra

»Det är så fint att man kan vara till tröst för någon annan, fast man själv är förkrossad.« Möt prästen Ninni Ledfelt som tror på samtalens kraft.

TEXT: Linnéa Malmborg

ILLUSTRATION: Getty Images

»S

ORGEGRUPPER ÄR viktiga. Att berätta för någon som förstår sorgen, och som har varit med om samma sak, är oerhört läkande”, säger Ninni.

Ninni Ledfelt är präst i Södertälje pastorat och har drivit olika former av sorgegrupper för vuxna under många år. För henne är det något av det mest hedersamma man kan göra att möjliggöra för människor att samtala om det svåraste som hänt i livet.

I många församlingar erbjuds sorgegrupper för vuxna som förlorat sin make eller maka. I Södertälje pastorat startar en sådan grupp fyra gånger per år och består av totalt sju träffar. Någon gång per år leder Ninni en specifik grupp för den som har förlorat ett vuxet barn, ett behov hon upptäckte fanns när hon samtalade med en 60-årig man vars 35-årige son hade dött. De har behov att stöd precis lika mycket som de som förlorat ett litet barn.

– Föräldrar till ett vuxet barn som dött faller lätt mellan stolarna. Det är precis lika traumatiskt och onaturligt att förlora ett vuxet barn som ett litet barn, säger hon och nämner en sorgegrupp där en 90-årig man som förlorat sin 40-årige son fanns med.

ETT LJUS PÅ VÄGEN. Att bryta ensamheten och samtala med andra i sorg är just det som kan ge hopp och vara läkande.

– De hjälper verkligen varandra i gruppen. Det är så fint att man kan vara till tröst för någon annan, fast man själv är förkrossad. Det som händer i samtalen är fantastiskt!  Ninni upplever att det för en del som förlorat sin anhörig i självmord kan vara svårare att tala om sin sorg. Många upplever att det finns ett stigma och känslor av skam och skuld. Genom att fler talar öppet om denna sorg blir det fler som delar erfarenheten och finner stöd i varandra. Samtidigt är sorgen densamma för alla, oavsett dödsorsak.

Ninni Ledfelt, präst, som leder sorgegrupper.

I SORGEGRUPPEN SAMLAS mellan 3 och 7 personer och som stöd finns alltid en präst och en diakon. Var och en av deltagarna får tid att berätta sin historia. Den fasta ramen skapar en trygghet.

»DET ÄR MER SOM är likt i sorgeprocessen än olikt. Inte bara föräldrar som förlorat sitt barn i självmord känner skuld. Det gör även ofta föräldrar som förlorat sitt barn i sjukdom eller olycka. Från det att en människa blir förälder är dåligt samvete den ständiga följeslagaren och man vill hitta lösningar och anledningar till dödsfallet, resonerar hon.

EN AV DE VIKTIGA SAKERNA med att samtala i grupp menar Ninni är att hjälpa den anhörige att släppa skulden. Skulden över att inte ha kunnat stoppa olyckan eller självmordet. Skulden att inte ha räckt till som förälder, hur gammalt barnet än var.

– Att höra andras berättelser ger hopp om att man en dag ska ha kommit lite längre i sin sorgeprocess. Att man en dag ska må lite bättre. •

BETRAKTELSEN

När livet överväldigar –om en försoningsteologi som kan famna det värsta

Sofia Camnerin skriver om en personlig tid med parallella överväldigande skeenden. Om personliga trauman men också universella. Och om hur det krävs ett slags försoning med det faktum att livet kommer fortsätta att överväldiga.

TEXT: Sofia Camnerin

BILDER: Kawase Hasui/Unsplash

JSofia Camnerin

Foto: Peter Hoelstad

AG BLEV drabbad av en artikel nyligen, skriven av professor Nicola Slee. Hon skriver om multiple overwhelmings. Bara själva formuleringen var berörande. Den är möjligen lite svåröversatt, ”multipla överväldiganden”. Men det är ett uttryck som fångar det som på olika sätt överväldigar oss när det helt enkelt blir för mycket. För mig är livet ytterst sällan lugnt. Att leva med ett barn, numera ung vuxen, med särskilda behov, har lärt mig att det i princip aldrig är lugnt, om man med lugnt menar att det inte när som helst kan hända något som kräver en större eller mindre insats. Samtidigt har det blivit allt tydligare att brist på lugn inte endast handlar om vårt barn. Livet bryter alltid av. Det kan hända något med våra andra barn, någon vän eller anhörig kan bli sjuk eller dö, det kan bli stormvarning och svåra översvämningar, det kan bryta ut en pandemi som sätter all normalitet på undantag, det kan uppstå en akut kris av annat slag.

DET SOM gör artikeln så viktig är att Slee tar sin teologiska utgångspunkt i just detta faktum, de många olika överväldigande händelser och situationer vi har att hantera. Det ser självklart olika ut för oss, och inte alla skulle anse sig möta multipla överväldigande situationer. Men i ett globalt perspektiv är det vad som sker. Vi lever i en tid av multipla överväldiganden.

Jag har i ett par böcker beskrivit hur svårhanterligt det varit för mig att hantera parallella överväldigande skeenden. Det har handlat

om personliga, professionella utmaningar som behöver hanteras samtidigt som det sker omvälvande händelser i omvärlden. Jag har beskrivit föräldraskap och gåvan och utmaningen att vara förälder till ett barn i behov av särskilt stöd, samtidigt med att ha ett krävande arbete. Det har i perioder varit ohållbart att exempelvis göra ständiga uttryckningar, vara i konstant beredskap och aldrig veta när man får ett telefonsamtal i stil med ”jag sitter i en polisbil”, eller ”han har rymt från skolan”. Detta har varit särskilt överväldigande när det samtidigt skett stora förändringar i omvärlden. Tidvis har jag blivit bokstavligt så överväldigad att jag fallit ihop på marken, också blivit sjukskriven i två perioder.

MIN KAMP HAR gällt hur jag ska orka, hur vi som f amilj ska orka. Jag har ställt frågor om när det ska vända, när det ska bli annorlunda, när det ska bli lugnt. Det har varit mycket svårt att försonas med att det kanske aldrig blir lugnt, inte helt, inte i meningen ett liv utan lidande. Det krävs ett slags försoning med det faktum att livet kommer fortsätta att överväldiga. Vi kommer fortsätta möta utmaningar som vi behöver hantera.

Jag har en djup förtröstan att en dag blir allt bra, i ett evighetsperspektiv, men vi lever här och nu, och nu finns sådant som överväldigar. Jag brukar hävda att försoningsteologi behöver kunna famna det värsta. Om den gör det, famnar den allt. I detta ryms också vad befrielsefeministisk teologi ofta framhåller: utgångspunkten behöver tas i konkreta situationer. Utifrån dessa är det viktigt att arbeta för förändring. Försoning behöver börja i faktiska problem och försoning är en process som innefattar olika steg.

Det handlar inte om att följa en fastlagd metod, men det finns byggstenar som är nödvändiga. Det är viktigt att benämna det som på olika sätt utgör ett lidande. ”Farliga minnen” handlar om att formulera och sätta ord på sådant som gör ont, som är ofördelaktigt, som man själv känner skam eller skuld för, sådant man utsätts för eller lider i tysthet av. Det ligger nära ”nedtystade erfarenheter”, antingen sådana man själv tystar ner eller som genom historien tystats ner, erfarenheter som inte får höras. Feministiska och postkoloniala teologer lyfter fram kvinnors, barn, funktionshindrades, urfolks, hptq ­ personers och andras erfarenheter som genom historien förtigits. De ställer viktiga frågor om vems berättelser som berättas och de utmanar entydiga och dominerande perspektiv. Ett annat viktigt steg i försoningsprocesser är att söka efter ”hela sanningen”, att kunna se ur olika perspektiv. Det behövs också vittnen, medmänniskor som är beredda att gå med.

»Livet bjuder trots allt på paus emellanåt, korta heliga stunder.«

FÖR MIG BLEV DET en vändpunkt när jag insåg att jag tidigare endast beskrivit andras erfarenheter. För att vara trovärdig i min egen försoningsteologi behövde jag sätta ord på min erfarenhet. Jag har därför skrivit fram svåra erfarenheter, både av min egen ångest och av brutalt allvarliga händelser som drabbat vårt barn. Detta för att försoning förutsätter ”hela sanningen” och därmed även benämnandet av erfaret våld och lidande. Jag lyfter även fram det glimrande, kärleken, gåvan att få leva nära ett underbart barn. Jag skriver om vänskap, ett meningsfullt arbete, om möten med fantastiska människor, om tro och om kyrkan som ett redskap för Guds mission.

I f örsoningsprocesser behöver det som på olika sätt överväldigar

benämnas. Jag menar inte att det är enkelt när man är mitt i stormen, men att det är möjligt när de mest akuta händelserna lagt sig. Livet bjuder trots allt på paus emellanåt, korta heliga stunder. För egen del har det varit till hjälp att skriva, ofta till musik. Och då har jag försökt skriva från hjärtat, utan att tänka först, i ett slags samtidigt nu. Det har varit som en andlig övning: att vara helt i nuet, skriva med öppet hjärta.

NICOLA SLEE lyfter i sin artikel fram de kyrkliga handlingarna, riterna som i årtusenden har burit människor i både gemensamma och individuella överväldigande skeenden. Jag har själv ofta återvänt till mässan, där brödet och vinet delas.

O rden och gåvorna mättar hunger, stillar hjärtat, förbinder gemenskap av både här och nu och bortom här och nu, påminner om ursprung och mål, men också om det som samtidigt alltid är sant. Mitt i allt det som överväldigar får vi bröd, förlåtelse, liv, ljus och gemenskap som bär i allt mörker.

Dopets sakrament har en särställning i Slees framställning. Dopet som är helig handling i världens kyrkor, initiationsriten. Dopet som sker i vatten. Vattnet är livsviktigt, men kan också dränka. Slee beskriver dopet i ljuset av det som överväldigar, hur vi sänks ned i dopets vatten, bokstavligen överväldigas av det, samtidigt som orden uttalas om att vi döps i Kristus.

att vi dör och uppstår med Kristus, får syndernas förlåtelse, inlemmas i kyrkan. Det är en bottenplatta vi står på när allt drabbar oss. Den totala överlåtelsen sker där, när vi sänks under vattnet och lyfts upp igen.

Den kontemplativa bönen är ett annat sätt att överlåta sig, men även det vardagsnära handlandet och omsorgen, att fästa aktiv uppmärksamhet vid det lilla görandet. Det är i sig en andlig övning som inte är så enkel, men just en övning. För mig är bön oftast det jag gör samtidigt med annat. Korta böner, upprepande. Andningens bön har varit till stor hjälp, att på inandning be: Andas i mig, och på utandning be: Heliga Ande.

som läggs på faktiska händelser och erfarenheter. Det kan innebära en verklig förändring från destruktiva situationer och relationer. Men vi bär med oss erfarenheter och vi vet att livet kommer fortsätta att utmana. Snarare än att försöka undvika eller fly från allt som överväldigar, behöver vi söka efter det som bär i och genom.

»Mitt i allt det som överväldigar får vi bröd, förlåtelse, liv, ljus och gemenskap.«

DET GER EN bekräftelse på att Gud som tillvarons grund också är närvarande och verksam i allt som överväldigar. Dopet ger f örtröstan på att vi i någon mening alltid redan varit där.

Dopet som den händelse som ger löften om nytt liv, utfästelsen om

EN BIBLISK BILD som Nicola Slee hänvisar till är Noas ark. Arken erbjuder en plats av vila och skydd från de överväldigande vattenmassorna, men den är ändå mitt i vattnet. Hon refererar även till den judisk­ k ristna traditionen och dess folk som formats och märkts av en serie dramatiska händelser: floden, fångenskapen, slaveriet, befrielsen, exilen, templets förstörelse, förföljelser på gränsen till total utrotning under Holocaust. Jesu historia fortsätter med en rad överväldigande skeenden som börjar med att Maria blir överväldigad av Guds Ande. Jesus som levde sitt liv utgivande, överflödande, in i döden och uppståndelsen. Pingstundret är ett gudomligt överväldigande genom Andens utgjutelse över de rädda lärjungarna. Av erfarenhet vet jag att det inte är lätt att hantera svåra överväldigande händelser och söka försoning i dem. Det är inte heller enkelt att tänka från ­ t ill, som att det först finns en situation, händelse eller relation som är oförsonad, som sen är försonad. Försoning kan snarast beskrivas som att lager läggs på lager. Försoning är en dimension

ARKEN GER OSS en sådan bild. Korset en annan. Korset är tecknet på att Gud i Jesus är närvarande i den totala övergivenheten, allt lidande och alla utmattningar, och Gud slutar aldrig skapa, älska, trösta, förlåta och ge nytt liv. Det finns hopp om lättnader och förändringar. Vissa destruktiva sammanhang och relationer kan brytas. Vår uppgift är att göra det vi kan för att förändra det som går att förändra. Det finns samtidigt löfte om tröst och närvaro i det vi inte kan förändra, det som även fortsättningsvis kommer vara kamp och sårbarhet. Dopet är den handling som gör allt detta konkret, när vi i dopet, bokstavligen och andligen, överväldigas av vattnet, sänks ner, lyfts upp. Vi dör och uppstår med Kristus. Sen får vi varje dag leva i det och bäras av det. Dopet är ingen engångshändelse, snarare ett varande.

DET ÄR OCKSÅ viktigt att fokusera på det som är absolut nödvändigt i överväldigande situationer. Det handlar om överlevnad, att lära sig urskillning, att inte göra för stor sak av det som inte är akut, lära sig prioritera. Men samtidigt agera när det är akut. Och att skilja på de lidanden, eller de överväldigande situationer, som är oundvikliga, i någon mening nödvändiga, och de som är onödiga. Sinnesrobönen är en hjälp, bönen om att Gud ska hjälpa oss acceptera det vi inte kan förändra och ge oss mod att förändra det vi kan. •

SOFIA CAMNERIN är generalsekreterare för Sveriges Kristna råd. Hon har bland annat skrivit böckerna ”När livet stramas åt skärps blicken” och ”När larmet tystnar hörs tonen”. Texten publicerades i tidskriften Pilgrim nr 1 2022.

»Snarare än att försöka undvika eller fly från allt som överväldigar, behöver vi söka efter det som bär i och genom.«

SOFIA CAMNERIN

RENOVERING

Ett verkligt för Kyrkskolan

lyft

TEXT OCH NYA FOTON: Anna Winbladh

GAMMALT FOTO: Järna hembygdsförening

OMRÅDET KRING Ytterjärna kyrka, med Klockargården, Kyrkskolan och Kyrkstallet, är av kommunen klassad som en kulturhistoriskt värdefull miljö. Alla arbeten som görs på byggnader och mark ska utföras med material och metoder som både är antikvariskt korrekta och hållbara ur ett m iljöperspektiv. Det innebär också att åtgärderna måste godkännas av sakkunnig expertis och ske i samråd mellan berörda parter, i detta fall representanter från kyrkan, kommunen och entreprenören.

EFTER EN LÄNGRE tids arbete är renoveringen av Ytterjärna Kyrkskola nu äntligen färdig!

SKOLSTART. Kyrkskolan i Ytterjärna byggdes år 1908 och ersatte det gamla skolhuset som blivit för litet.

Den genomgripande renoveringen av Kyrkskolan i Ytterjärna är äntligen färdig. Byggnaden har fungerat som församlingshem sedan början av 1960 ­talet och är nu redo att fortsätta göra tjänst under många år f ramöver.

Nu är hela fastigheten genomgången från grund till tak, och förhoppningen är att vi säkrat byggnaden för många år framöver.

SOM SÅ OFTA NÄR DET gäller renoveringar, visade det sig under arbetets gång att det krävdes större och mer genom g ripande åtgärder än vad som först var tänkt.

Lasse Wiklund, kyrkorådets ordförande.

– Det har varit väldigt spännande att få vara en del av det här projektet, berättar Lasse Wiklund , kyrkorådets ordförande, som representerat k yrkan under arbetet.

– Nä r vi började arbeta med fasaden upptäckte vi att en av tak k uporna var otät vilket medfört läckage under en längre tid. Vatten hade runnit ned efter väggen och en stor del av syllstocken på öst f asaden var genomrutten. Eftersom syllen inte längre k larade att bära upp de tvär g ående bjälkarna hade bjälklaget på övervåningen sjunkit. Dessutom visade det sig att isoleringen i krypgrunden rasat ned på backen och blivit vattensjuk och möglig.

Med hjälp från Smedjan i Järna tillverkades nya vertikala bjälkar av järn under

KYRKSKOLAN YTTERJÄRNA

BYGGÅR: 1908.

ADRESS: Säby 5, invid Ytterjärna kyrka.

KAPACITET: Max 50 personer.

ANVÄNDNING: Till församlingens verksamheter samt uthyrning vid dop, begravning och vigsel.

UTHYRNING: Du har möjlighet att kostnadsfritt låna lokalen för dop-, vigsel- och begravningskaffe om du tillhör Svenska kyrkan och bor i någon av våra tre församlingar. Du kan hyra lokalen om du inte bor här eller om du vill ordna andra sammankomster.

UPPFRÄSCHAT.

Kyrkskolan används till kyrkkaffen och uthyrningar vid dop, begravning och vigsel.

UNDANGÖMT. I ett skåp skymtar den gamla bröstlisten samt en samling gamla skolböcker.

NYSKRUDAD.

Kyrkskolan var röd innan den fick sin nuvarande ljusgrå färg.

vilka man kunde ställa en hydraulisk domkraft. Genom att lyfta upp stommen på östsidan, kunde man sedan komma åt att byta syllstocken. Innertaket i stora salen fick bytas ut och även delar av väggen. Den mögliga isoleringen i krypgrunden sögs ut och ersattes med en ny blindbotten och miljövänlig cellulosa isolering. Idag står avfuktare d ärnere för att hålla fuktnivån under kontroll.

I HAR återanvänt så mycket virke som vi kunnat. Kommunen gav tillstånd att måla fasaden med linoljefärg, som är välbeprövat och historiskt riktigt, men eftersom den tidigare varit målad med plastfärg togs planken ned, slipades och vändes, innan de sattes på plats och målades.

Idag är taket omlagt med nytt taktegel, fasaden är ommålad, stommen åtgärdad och bottenbjälk laget har ny isolering. En ny värmeanläggning har också kommit på

INBJUDANDE. Rampen är arkitektritad och smälter väl in i den känsliga miljön. Upprustningen av Kyrkskolan är en del i den långsiktiga planeringen som kyrkorådet har för församlingshemmen i pastoratet.

plats, där en bergvärmepump ersatt den tidigare luftvärmepumpen.

Även interiört har det hänt saker. Alla ytskikt är m ålade i ljusa kulörer, fönstren har nya gardinuppsättningar och de två gamla kaminerna är svärtade. Lasse öppnar ett litet skåp och visar:

– H är inne sitter den gamla originalpanelen kvar med sin bröstlist, den har vi nu kopierat och satt tillbaka i skolsalarna.

DE AVSLUTANDE arbetena har skett under sommaren då vägen upp mot huset har breddats och marken kring byggnaden höjts med cirka 40 centimeter vilket bidragit till bättre parkeringsmöjligheter. Höjningen av marknivån har också gjort det möjligt att kunna bygga en tillgänglighetsanpassad ramp vid entrén.

– V i vill att alla församlingsbor ska känna sig välkomna att använda lokalerna, säger Lasse. •

BÖNETID. Bönen kan ske överallt, när som helst på dygnet, tror Fredrik.

FREDRIK OM BÖNENS BETYDELSE

» Att be är ibland det enda vi kan göra för en annan människa«

”Bara vetskapen att någon lyssnar och säger att den tänker på en betyder oerhört mycket”. Det tror Fredrik som använder bönen dygnet

runt när oron griper tag.

TEXT: Linnéa Malmborg ILLUSTRATION: Irma Van den Poel

»JAG KAN INTE

hjälpa alla men jag kan överlämna dem till Gud. Att be är ibland det enda vi kan göra för en annan människa, säger han sakta.

När Fredrik* känner sorg över en annan människas fasansfulla situation så ber han. När världens oro griper tag i honom så ber han. När uppgivenheten slår honom med all kraft så ber han. Bönen har för honom blivit så självklar att den finns där hela tiden och är något han tar till under dygnets alla vakna timmar. Gud har alltid jouröppet, tror Fredrik. – Hjärtat blir större ju mer man ber, säger han och sätter sig ned vid slagbordet i sitt vardagsrum med golvet täckt av mattor i klara färger. Solstrålarna skiner in genom rutan. En katt med blank päls vilar på en kudde alldeles invid fönstret. På bordet står koppar med grönt te och en stor skål med röda äpplen. Kylan motas bort av de röda ulltofflorna och brasan i ena hörnet. – Jag försöker att göra så mycket jag kan för mina medmänniskor och det här är ett sätt. Jag bär dem i mitt hjärta. Det ger mig hopp.

»Hjärtat blir större ju mer man ber.«

FREDRIK OM BÖN

För Fredrik är bön ett nödvändigt sätt att hantera oron för människor i närheten och ute i vida världen. Att be har dock aldrig varit självklart för honom. Under många år satt han dagligen på en sten i skogsbrynet och bad några ord till en Gud han knappt trodde på. ”Finns han ens?” frågade han sig ofta.

SOM UNG förfärades han över de bedrövliga situationer människor kunde befinna sig i. Ur denna förtvivlan växte en längtan efter att lämna över sin oro till något, till någon. Längtan efter en tro blev allt starkare.

– Att bli kristen har varit en lång resa för mig. Tron har jag byggt

steg för steg genom att samtala med människor som kommit i min väg under livet. Länge var jag ’smygkristen’, haha.

– Det här vågade jag inte ens ha på mig, säger han och fingrar på korset runt halsen.

INTE FÖRRÄN i vuxen ålder kunde han sätta ord på sina tankar. På sitt jobb mötte han många vilsna yngre människor som hamnat snett i livet. ”Får jag be för dig?” frågade han dem och fick alltid ett positivt svar. – B ara vetskapen om att någon lyssnar och säger att den tänker på en betyder oerhört mycket. Bönen leder till att man hör ihop. Hur ser då bönen ut? B ehöver man säga något speciellt eller sitta på ett särskilt vis? Fredriks omedelbara svar vittnar om att han själv har ställt sig dessa frågor. Nej, du behöver inte ligga på knä, säga specifika ord eller tända ljus, om Fredrik får bestämma.

– M ånga tänker nog att bön ska vara högtravande och lite mossigt. Länge hade jag själv svårt att hitta rätt i bönen och visste inte hur den skulle formuleras. Att ens säga Gud

och Jesus kändes länge obekvämt, ja lite töntigt, tills jag fann mitt personliga tilltal.

Fredriks råd baseras på hans egna erfarenhet: Börja försiktigt att se hur bönen känns. Uttala din oro högt för dig själv om du vill, eller tänk en tanke. Det finns ingenting som inte går att ta upp i en bön, så våga säga det du längtar efter.

– B ara att gå ut, se en ekorre, känna beundran inför naturen, är en bön i sig. Be att du ska orka ännu en dag, att ditt barn ska klara provet eller be för människor på flykt.

– E n bön kan aldrig bli fel!

HUR VET man om Gud faktiskt besvarar bönen?

– Jag tror att Gud gör något när vi ber. Man vet aldrig hur böne svaret kommer, oftast är det ju inte en ängel som uppenbarar sig utan kanske ens granne, säger han och berättar om hur en rörmokare en gång sa de viktiga ord han behövde höra just då.

Fredriks tips för stöd vid bön:

PSALMBOKEN

”Du behöver inte hitta på alla böner själv om du inte vill. Jag läser ofta de böner som finns i psalmboken. Längst bak finns jättefina böner för alla tillfällen.”

SINNESROBÖNEN

”Sinnesrobönen är applicerbar på väldigt mycket. Allt handlar om att stå ut med att man faktiskt inte kan göra något. I hjälplöshet kan bön vara en hjälp: ’Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.’

ord du behöver kunna för att be, enligt Fredrik:

1.

Tack

2. Förlåt

3. Hjälp

»Bön handlar om att ha sitt hjärta konstant öppet.

Hjärtat ber hela tiden.«

FREDRIK

Varför är folk rädda för att be, tror du?

– För att de tror att de ska känna sig oviktiga inför Gud eller att deras böner är för futtiga eller för stora. E n rädsla att bli avvisad.

– M ånga gånger kanske vi inte tar emot det vi får; jag ber om en röd bil men får en gul cykel.

Att hjälpa andra kan också vara en bön, resonerar Fredrik.

– Nä r jag blir paralyserad i min hjälplöshet kan praktisk handling bryta det. Hjärtat expanderar när jag kan vara någon till hjälp.

– Våga tro att det kan hända något när du ber!

LÅNGT BORTOM fälten hörs tågets dånande över rälsen. Snart ska alla planteringar utanför fönstret sluta spraka av färg och växtkraft. Ännu lite tid stundar tills den riktiga kylan kommer. Fredrik kurar ihop sig på stolen och håller handen på bröstet.

– B ön handlar om att ha sitt hjärta konstant öppet, det ber hela t iden, säger han och skrattar. Bönen är ett sätt att höra vad ens inre röst vill. Om du inte orkar be för hela världen, tänk då på en liten, liten sak. Att bidra med en gnutta hopp i världen kan kännas skönt. •

* FREDRIK heter egentligen något annat men vill vara anonym av personliga skäl. Fredrik bor i pastoratet.

IRMA VAN DEN POEL

är återkommande illustratör i Kyrkobladet.

SKICK OCH BRUK

Ytterjärna kyrktorn återställt till sin forna glans

Nu är kyrktornet i Ytterjärna helt och rent igen. Men vägen dit har varit snårig. Att restaurera fasadputs på kyrkor är nämligen ett komplicerat arbete som kräver kunskap och skicklighet. Följ med på en rundtur!

TEXT: Anna Winbladh FOTO: Beata Nordenmark

UNDER SOMMAREN OCH BÖRJAN av hösten 2023 restaurerades två av fasaderna på kyrktornet i Ytterjärna. En mer omfattande fasadrenovering ägde rum för snart tio år sedan, och ett sådant arbete ska kunna hålla i omkring 30 år. Av olika skäl hade delar av putslagret på tornet redan börjat vittra bort. Framför allt de södra och östra sidorna var i behov av åtgärder. Beata Nordenmark från AIX arkitekter, medverkande antikvarie under projektet:

– Det är ett problematiskt hörn av flera skäl. Dels är den sidan mest väderutsatt, men det största problemet är att det medeltida murverket av gråsten är så ojämnt just där.

På vissa ställen ligger stenen nästan i dagen. Det får till följd att putslagret blir väldigt tunt och då är det svårt med vidhäftningen. Ojämnheterna gör att fukt kan blir stående i fasaden så att den tunna putsen lätt fryser sönder.

– Dessutom är det underliggande putslagret från 1949 väldigt hårt och innehåller förmodligen cement, vilket också försvårar för ovanliggande puts- och färgskikt att fästa bra, fortsätter hon.

Kyrkan omfattas, i likhet med alla byggnadsverk uppförda innan 1940, av Kulturmiljölagen (KML) och alla föreslagna åtgärder på byggnad och kyrkogård måste

FÖRE. Putsen på kyrktornet började vittra bort redan efter tio år.

EFTER. Tornet avfärgades med samma kulörkod som resten av byggnaden. Den som granskar kyrkan noga kanske tycker att den nya färgen ser ljusare ut, men det beror på att den fasaden fortfarande är så ren. Om ett par år kommer väder och vind att ha jämnat ut skillnaderna.

därför godkännas av Länsstyrelsen. I det här fallet handlade åtgärderna om att avlägsna lösa putslager, rengöra ytan, laga med ny puts samt avfärga fasaden.

Numera strävar man alltid efter att använda så skonsamma metoder som möjligt vid restaureringsarbeten på kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Det innebär bland annat att man undviker att avlägsna mer material än nödvändigt, till exempel genom att vara varsam vid eventuell blästring. Det innebär också att material och hantverkstekniker väljs med målsättning att efterlikna de ursprungliga så långt som möjligt.

I DET HÄR FALLET ANVÄNDER MAN ett mer följsamt bruk som är baserat på kalk. Ofta får man prova sig fram, och många gånger försvåras arbetet av insatser som gjorts tidigare, då man haft en annan syn på kulturminnesvård.  – Det är alltid trist när resultatet av åtgärderna inte blir vad man önskat, säger Beata. Samtidigt såg fasaden fortfarande väldigt fin ut på alla andra ställen, utom just på tornet. Nu har vi ändrat lite på styrkan i kalkbruket och även avfärgningsskikten så förhoppningsvis kommer tornet att förbli utan skador en längre tid framöver.

FAKTA OM BRUK

RENT KALKBRUK består av kalk, sand och vatten. Kalken kan vara våtsläkt (traditionell framställningsmetod) eller torrsläkt (modern framställning). Kalkbruk härdar i luft och ger det mest smidiga och följsamma bruket. Det är ett historiskt byggnadsmaterial.

HYDRAULISKT KALKBRUK består av hydraulisk kalk, sand och vatten. Hydraulisk kalk framställs av kalksten som är förorenad av vissa leror. Det ger

ett något hårdare och tätare bruk som kräver fukt för att härda och därför fungerar bättre på platser där fuktbelastningen är högre.

Närbild på skador i putsen.

CEMENTBRUK består av sammanbränd portlandcement och lera som mals och blandas med gips, varefter det mals ytterligare en gång och blandas med sand och vatten. Cement härdar med fukt och ger ett mycket hårdare och mindre elastiskt bruk som passar sämre på äldre byggnader.

Foto: Anna Winbladh

BLIVANDE PRÄSTKANDIDATER

Guds outgrundliga vägar leder till prästyrket

För Erik och Charlie hägrar prästkragen.

Under åtta månader genomgår de en omfattande process som leder fram till ett ja eller ett nej. Ska de få bli präster eller inte?

Kyrkobladet tar pulsen på de säkra men nervösa (förhoppningsvis) blivande prästerna.

TEXT OCH FOTO: Linnéa Malmborg

GUDS VÄGAR ÄRO outgrundliga.

Och ganska grundliga. Vindlande men noggranna. I alla fall för den som längtar efter att få bli präst. Kyrkobladet möter Erik Strålin, 23 år, från Uppsala och Charlie Watz , 40 år, från Strängnäs, båda med en stark kallelse till prästämbetet. – För mig är präst det enda y rkesval som existerar. Så just den här antagningsfasen är lite tuff känslomässigt att gå igenom, säger Charlie efter en veckas praktik i den f örsamling där hon en dag gick vilse på Sörmlandsleden. Där blev hon ledd av Gud till att närma sig kyrkan igen. Mer om den händelsen senare...

augusti sker antagningskonferensen där bland annat biskopen och rekryteringsansvariga intervjuar alla a nsökande om deras liv och kallelse. De har ögonen på sig, våra praktikanter. Hand ledaren, präst Annica Avengaard, ger en utvärdering till Strängnäs stift efter praktikens slut. E mpatisk förmåga och personlig mognad är exempel på sådant som hon ska bedöma.

– Tanken är att vi ska få testa hur det är att arbeta i en f örsamling, att pröva våra vingar, säger Erik och berättar glatt om pensionärskollo, vesper, andakter och annat de fått uppleva.

CHARLIE OCH ERIK befinner sig i JärnaVårdinge pastorat under tre veckor för att genomgå en fördjupad församlingspraktik, ett av de steg som ingår i antagningsprocessen till att bli prästkandidat i Strängnäs stift. Båda är i mitten av processen, som varar från februari till september 2023 då beslutet ges av biskopen. I

FÖR ERIK BLEV tanken på att bli präst allt tydligare redan under gymnasietiden då han intresserade sig för teologi. Efter studenten påbörjade han sina teologistudier vid Johannelunds teologiska högskola i Uppsala där han nu läst i tre år. Många samtal med studiekamraterna har under åren stärkt hans vilja att en dag själv stå i predikstolen och förkunna Guds ord.

– M ånga jag läser tillsammans med är bl ivande

Erik Strålin.

BESLUTSAMMA. För både Erik och Charlie är prästyrket en dröm. Vägen fram till kragen är lång och vindlande men båda två är överens om att den vägen är väl värd att vandra.

FOKUSERAD. Erik fäster sin blick på Jesus.

»Det har varit en lång resa. Men nu är jag trygg i

min kallelse i att bli präst.«

präster. Utifrån samtalen med dem började jag känna en längtan till prästyrket. Jag uplevde att Gud vägledde mig och skänkte frid över mitt yrkesval.

C harlie arbetade i kommunikationsbranschen när hon insåg hur jobbet höll på att ta över hennes liv. Efter en stark andlig upplevelse år 2020, hittade hon tillbaka till den tro hon haft som barn. I skogen utanför Järna fick hon uppleva det hon beskriver som Guds ordlösa kram. Hon kom att återupptäcka Gud och den kristna tron.

– Nä r jag var nio år dog min mormor. Hon var min stora idol och förebild. Jag lovade mig själv att aldrig mer tro på Gud och att jag aldrig mer skulle skratta. Jag har skrattat många gånger sedan dess, men jag har konstant vänt Gud ryggen och allt som har med tro att göra.

– Det har varit en lång resa. Men nu är jag trygg i min kallelse att bli präst, konstaterar Charlie.

Tidigt började hon prata med domprosten och biträdande kyrkoherden i Strängnäs domkyrkoförsamling om sin

kallelse. Hon började a rbeta ideellt som ledare i en konfirmandgrupp för särskolekonfirmander, var med och startade Café Paradiset , en mötesplats för HBTQIpersoner och blev invald som kyrkvärd.

VRESOLUT. Charlie ser prästyrket som nummer ett på listan över drömjobb.

ÄGEN TILL ATT bli präst är inte okomplicerad. Första steget är att ta kontakt med stiftsrekryteraren i det stift man önskar bli prästkandidat. Därefter ska en intressea nmälan att vara med i antagningsprocessen in. För att ens bli aktuell behövs minst 30 poäng teologi samt två år i ideellt församlingsarbete. En mängd samtal med stiftsrekryterare och samtalsterapeut samt personlighets ­ och begåvningstester tillkommer under vägen. B åde Charlie och Erik är trygga i sina beslut att gå in i antagningsprocessen men bär en nervositet kring om de ska bli godkända eller inte.

– Ja, det känns ju lite spänt att se vad det mynnar ut i, kommenterar Erik försiktigt.

Under hösten får de reda på om de går från intressenter till kandidater i processen att slutligen bära prästkragen. Beskedet ges muntligen av biskopen.*

TROTS IDOGT ARBETE under antagningsprocessen kan antagningsgruppen besluta att säga nej till någon som har sökt. Nejet är giltigt i fem år innan möjligheten öppnas upp att kunna söka igen. Därför, beskriver Charlie, behövs de många och långa samtalen under resans gång för att tveksamheter ska upptäckas. Vissa kan bli ombedda att vänta att söka.

FAKTA Lång väg till att bli präst

ATT VARA präst är en av Svenska kyrkans vigningstjänster. Det innebär att du måste bli antagen som prästkandidat av biskopen i ett av Svenska kyrkans tretton stift innan du kan ansöka till prästutbildningen vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Du tar själv kontakt med det stift där du önskar prästvigas.

EFTER ATT du blivit antagen av ett stift går du pastoralteologisk grundkurs, PG. Kursen ges på halvfart under 20 veckor vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut, läsår i Uppsala och Lund och v issa terminer även i Göteborg och Umeå. För att få tillträde till den pastoralteologiska grundkursen krävs:

• 30 hp i ämnet religionsvetenskap, baskurs/grundkurs/ översiktskurs

• att du är antagen som prästkandidat i ett stift.

MAGISTEREXAMEN

Magisterexamen i teologi eller religionsvetenskap krävs.

INNAN DU KAN påbörja det avslutande pastoralteologiska slutåret krävs att du i stiftet har genomfört:

• åtta veckors församlingspraktik

• mötesplats mellan stift och student under åtta till tio dagar

Efter avslutad utbildning vigs du till präst i ett av Svenska kyrkans stift. Där tjänstgör du sedan under ett års tid som pastorsadjunkt.

Källa: svenskakyrkan.se

Charlie Watz.

Charlies & Eriks

favoritbibelord

CHARLIE: ”Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.” Efesierbrevet 4:32

ERIK: ”Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden.”

Hebreerbrevet 1:3

Vad händer om ni får ett nej?

– Då blir det jobbigt, säger Erik.

– Det handlar ju om två kallelser, den inre och den yttre. Den inre är det ingen som kan ifrågasätta men den yttre k allelsen handlar om huruvida kyrkan kallar dig. Om de inte skulle samstämma blir det svårt, fortsätter han.

– Jag har bara prästyrket i huvudet, säger Charlie. Som plan B kan jag tänka mig att arbeta som kyrkvaktmästare för att ändå vara nära förrättningarna som jag älskar att jobba med.

Varför vill ni bli präster?

– För att möta människor och leda dem till tro. Det är det häftigaste man kan vara med om! säger Charlie.

– Jag längtar efter att få sprida Guds rike och att leda församlingen i tillbedjan, säger Erik efter en kort paus.

UNDER HÖSTEN fortsätter

Erik sina teologistudier. Om han blir antagen som prästkandidat planerar han att söka den pastoralteologiska grundkursen till våren. Charlie ska läsa grekiska och teologi. Om de väl får ett ja måste de bli klara präster inom åtta år, annars drar hela processen igång igen.

Vad som varit bäst under praktiken i pastoratet är de samstämmiga om –gudstjänsten på äldreboendet Ljungbacken.

– Där kunde vi se så tydligt hur kyrkan får komma till människorna som inte själva kan komma till kyrkan.

– Ja, prästämbetet är ju som Guds förlängda arm, säger Charlie. •

CHARLIE WATZ

ÅLDER: 40 år.

BOR: Strängnäs.

GÖR: Har nyligen avslutat kursen kristendomens rötter.

Läser grekiska denna termin.

INTRESSEN: När jag inte är i kyrkan är jag och min fästmö i skogen, vid insjöar eller i en klätterhall. Klättring är den bästa träningen, rensar verkligen huvudet, och hela kroppen arbetar.

ERIK STRÅLIN

ÅLDER: 23 år.

BOR: Uppsala.

GÖR: Skriver kandidatexamen i exegetisk teologi.

INTRESSEN: Teologi, klassisk musik, skönlitteratur och träning.

LÄSHUVUD.

Att de båda två trivs i kyrkorummet går inte att ta miste på.

SAMTALA OCH BE. Charlies och Eriks tips för dig som går i prästtankar: prata med en präst om dina tankar och be över din kallelse.

*Uppdatering –så gick det sen!

CHARLIE och ERIK , ni blev båda antagna som prästkandidater. Hur känns det?

CHARLIE: ”Stort och helt fantastiskt! Det har varit en lång resa med många känslor och tänk om.”

ERIK: ”Antagningsbeskedet kommer med en känsla av allvar. Frågan om vigning till prästämbetet omvandlas från ett om till ett när, och ansvaret som åvilar en präst känns mer konkret. I grund och botten känns det glädjande att vara antagen, att den längtan och kallelse jag känner att få tjäna Guds rike som präst nu möts och bekräftas av Kyrkan.”

INFOGRAPHIC: Linnéa Malmborg

RESEARCH: Anna Winbladh och Linnéa Malmborg

Katolsk, ortodox och protestantisk ...

Vad är skillnaden på kyrkorna?

olika grenar på samma kristna träd

Från början fanns bara en erkänd kristen statskyrka i det romerska riket. Men efter uppdelningen mellan Öst- och Väst-Rom, började splittringar inom kyrkan framträda. 1054 skedde en slutgiltig brytning mellan det som kom att bli den Ortodoxa kyrkan, och det som blev den Romersk-katolska kyrkan. Västra Europa blev romerskt-katolskt medan östra Europa blev ortodoxt. På 1500-talet ledde den tyske munken Martin Luthers försök att reformera den romersk-katolska kyrkan till att den västliga delen av kristenheten splittrades. Sedan har y tterligare nya kyrkor och samfund bildats. Olikheterna mellan dessa tre inriktningar ligger på flera plan:

var i världen finns det flest kristna?

kulturella, politiska och geografiska. I grunden är dock den kristna kyrkan en enda, och den består av alla som bekänner att Jesus Kristus är Herre.

Sverige kristnas genom tysk, engelsk och fransk mission från 1000-talets början. Efter reformationen blev det förbjudet att vara katolik. Successivt tilläts katolska kyrkan att verka igen i vårt land. Till Sverige kom den Ortodoxa kyrkan på 1600-talet. Huvudsakligen är det invandringen från ortodoxa länder efter 1960 som gjort att den kyrkan idag är det tredje största trossamfundet i Sverige.

De

kristna i världen är totalt

2196 miljoner - 33,2 % av världens befolkning.

”kristendom,

den religion som utgår från Jesus av N asaret, av sina a nhängare ansedd som den utlovade Messias/Kristus. Av denna titel har kristendomen fått sitt namn. Den uppfattar sig som en gemenskap i Kristus, s ammanhållen av tron, s akramenten och bönen.”

Nationalencyklopendins definition av kristendom

År 0–100

Apostlatiden/ Urkyrkans tid

Jesu apostlar och deras efterträdare sprider kristendomen. Under denna tid kom nästan alla de nytestamentliga skrifterna till av flera författare.

år 451

splittring

Teologiska strider pågår. En rad orientaliska kyrkor skiljer sig från den bysantinska: den östsyriska kyrkan i perserriket antar den nestorianska tvånatursläran. De egyptiska, etiopiska, västsyriska och armeniska kyrkorna vägrar acceptera kyrkomötet i Chalcedon 451 och bildar ännu i dag egna kyrkor.

år 752–1000

klosterkultur

år 100–300

Efterapostolisk tid

En organisatorisk uppbyggnad med församlingar startar. Kyrkans medlemstal ökar snabbt. Förföljelser mot kristna i romerska riket. 254 införs särskilda kläder för präster. 264 inleds de viktiga kyrkomötena i Antiochia.

några turer i den kristna historien!

år 1054

många motsättningar

år 313

Frihet för

kristna

Kristna fick religionsfrihet 313 då kristendomen legaliseras av Konstantin den store. Religionen intar snart en ledande roll i riket. Omkring år 400 är det romerska riket i princip kristnat.

år 500–752

påven styr

Det första benediktinerklostret grundas i Monte Cassino 520. Kyrkostaten grundas 752 – den världsliga stat som påven styr över fram till 1870. ”Den heliga stolen” hade ingen egen erkänd stat 1870 till 1929. Vatikanstaten erkändes 1929.

år 1517

splittring igen

Både i öst och väst växer en kristen kultur fram som ofta har klostren som viktigaste centra. Kristen konst, a rkitektur, musik och diktning utbreder sig. Kristna värderingar präglar samhällsordningen. 996 kröns den förste tysk-romerske kejsaren Otto III av påven i Rom. Han kallar sig själv ”apostlarnas tjänare”.

Motsättningar leder till s chismer, den slutgiltiga år 1054. Påven i Rom och patriarken i Konstantinopel bannlyser ömsesidigt v arandra. Trots flera unions försök har de förblivit skilda. Det första kors t åget – en kristen invasion av Mellanöstern –startar 1095.

Ekumenik - viljan till samarbete

I MODERN TID HAR viljan till samarbete mellan de olika kristna inriktningarna vuxit sig starkare. Det har blivit viktigare att stärka det gemensamma än att strida mot varandra. Kyrkorna har också kommit varandra närmare på flera områden – detta är ekumenik, vilket betyder ”kommunikation och samarbete”.

Sveriges kristna råd

I Sverige finns Sveriges kristna råd som samlar alla kristna i landet. Det är en ekumenisk mötesplats och samlande kraft för kyrkorna i Sverige.

Kyrkornas världsråd

Kyrkornas världsråd grundades 1948 i Amsterdam. Det är den största ekumeniska organisationen i världen med 352 medlemskyrkor i 120 länder som representerar närmare 600 miljoner kristna världen över.

1517 publicerar Martin Luther sina 95 teser. Fördraget i Worms fastställs 1521 och protestantism föds. I Europa innebär reformationen d ramatiska förändringar. Reformatoriska rörelsen tar sig flera inriktningar – lutherdom, reformerta kyrkor, anglikanska kyrkogemenskapen och frikyrkor. De avvisar den romerskkatolska kyrkans anspråk på att vara den enda rättmätiga kristna kyrkan.

Alla präster är män och lever i celibat.

»Katolsk« betyder »universell« – något som finns överallt och som välkomnar

alla som vill tro.

Romersk-katolska kyrkan

– Den största och äldsta grenen av kristendomen

Påven är kyrkans ledare och ses som aposteln Petrus efterträdare. I gemenskap med de andra biskoparna leder han kyrkan. Inga viktiga beslut om kyrkan kan fattas utan påven.

Helgon är människor i himlen som levt ett liv i moralisk godhet. De har i sitt jordeliv blivit fullkomligt Kristuslika. De anses vara lärare och förebilder.

tron sakrament klosterliv kyrka

Tron grundar sig på Bibeln men även på olika traditioner och dogmer. Gudstjänsten förenklades efter 1969 och firas nu på folkspråket och inte bara på latin.

Det finns sju sakrament: dopet, konfirmationen, bikten, äktenskapet, prästvigningen, nattvarden och sista smörjelsen.

Till kyrkan hör munkar och nunnor som vigt sina liv åt Gud i sin kallelse. De lever i kyskhet och utan egen egendom.

I Rom valde man att bokstavligen tolka Jesu uppmananing att bygga kyrkan på Petrus. Peterskyrkan uppfördes på klippan under vilken Petrus ansågs ligga begravd.

Jungfru Maria har en särställning bland helgonen. Hon är ett föredöme och en moder för kyrkan. Maria tillbeds inte men katoliker ber om hennes förbön: »Bed för oss syndare nu och i vår dödsstund.« Man känner en stor vördnad inför den kvinna som bar och födde Guds Son.

Patriark är den biskopliga hederstiteln

Ortodox betyder ”renlärig” då

man a nser sig bäst följa de ursprungliga kristna traditionerna.

ortodoxa kyrkofamiljen

– Kyrkan med det liturgiska skådespelet (& mycket rökelse)

Ikoner är självklara i gudstjänsten. Man tänder ljus framför dem, gör korstecknet och kysser dem. Vördnaden man visar för ikonen förmedlas till personen som ikonen föreställer.

Den gudomliga liturgin innebär en gudstjänst där nattvard firas. Centrala är ikoner, rökelse, vaxljus, hymner, sjungen bön och ”klingande teologi”.

tron sakrament heligt maria

I den heliga Traditionen, som är äldre än den heliga Skriften, bevaras det som fromma män och kvinnor fått från Gud och givit vidare till kyrkan i tal och levnad.

Det finns sju heliga mysterier: Dopet, myrra-smörjelsen, nattvarden, äktenskapet, prästvigningen och sista smörjelsen.

I kyrkorna finns en skärm av ikoner, en Ikonostas som skiljer det världsliga från det andliga. Bakom står altaret dit bara präster har tillträde.

Jesu mor Maria är en av många helgon. Hennes t itel är: ”vår allraheligaste, allrarenaste, mest välsignade och härliga Härskarinna Maria, Theotokos, och ständig Jungfru”.

Kyrkan leds av biskopar. Kristus utvalde apostlarna som i sin tur utvalde och handpålade ledare för kyrkan – biskopar. Biskoparna tillsatte nya biskopar. På så vis har den apostoliska ledningen genom handpåläggning bevarats i en obruten kedja under två tusen år. Biskoparna är jämlika.

I flera länder kan både män och kvinnor bli präster, men inte i alla

betonar evangeliet - det glada budskapet om Jesus.

protestantiska kyrkorna

– Med ursprung i de kristna reformrörelserna, ”genom tron allena”...

Protestantism är en benämning på kristendom som formats av 1500-talets reformationLutherska, reformerta (med grund i kalvinismen) och anglikanska kyrkor (Engelska kyrkan och en

del andra kyrkor) samt frikyrkor (t ex metodistiska och baptistiska samfund). Själva benämningen är omstridd. Den anglikanska kyrkogemenskapen vill inte kallas protestantisk.

tron sakrament evangelisk tron

I protestantismen utgår man från vad som står i B ibeln och inte från vad Påven säger, eller från traditioner utan grund i Bibeln.

Det finns två sakrament: dopet och nattvarden, men olika varianter av dem. Anglikaner har två ”stora” och fem ”små” sakrament.

Lutheraner föredrar att kalla sig evangeliska. Det används som motsats till ”katolsk”. Svenska Kyrkan kallas en ev angelisk-luthersk folkkyrka.

Gud nås bara genom att tro, inte genom något man gör själv. Man blir räddad från Guds straff och från ondskan genom Guds nåd. ”Genom tron allena”.

Reformationen påbörjades som en process vars avsikt var att reformera kyrkan till något mer äkta och ursprungligt. Den började under 1250-talet och nådde sin kulmen 250 år senare. Munken Martin Luther var på 1500-talet kritisk till en del av det som (katolska) kyrkan stod för då. Han ville inte splittra kyrkan, men det ändå blev följden av kritiken.

Antal medlemmar i Sverige

Kristendomen är världens största religion. Strax därefter kommer islam och hinduism.

Drygt 6 miljoner protestanter

Förutom strax över 5,5 miljoner medlemmar i Svenska kyrkan finns 3 500 a nglikaner samt ett litet antal reformerta i Evangelisk- reformerta kyrkan i Sverige.

95 000 ortodoxa

Omkring en halv miljon barn och

vuxna i Sverige d eltar varje vecka i gudstjänster eller b arnaktiviteter i en kristen kyrka.

300 000 frikyrkliga

Ingår i den protestantiska grenen.

Antal medlemmar i världen

1,3 miljarder katoliker

800 miljoner protestanter

Källor: Sveriges kristna råd, katolskakyrkan.se,

300 miljoner ortodoxa

Orthodox Academy of Crete var veckans bo- och arbetsplats med havsutsikt. Fridfullt och stillsamt.

Kyrkogårdsförvaltningen besöker en kretisk kyrkogård.

Matts Sandström föreläser om Paulus.

Spaning på den minoiska kulturen i Knossos och i Heraklion.

Klostret Gonia nära akademin.

FORTBILDNINGRESA

Stillhet, himmel och hav – flera nyanser av blått

AV: Linnéa Malmborg

ISLUTET AV augusti fick personalen i Järna-Vårdinge pastorat möjlighet att vistas fyra dagar på Orthodox Academy of Crete (OAC). Denna stiftelse på Kreta anordnar ekumeniska, interreligiösa och interkulturella konferenser och aktiviteter, till stor del för internationella grupper. Syftet är att verka för försoning, fred och mänskliga framsteg.

VECKAN BÖRJADE med en egen mässa i kapellet. På schemat stod sedan fortbildning i arbetsmiljö och samarbete, samtal om församlingsinstruktionen, föreläsning om miljö av forskare på OAC Institute of Theology and Ecology samt meditationsvandring i bergen invid akademin.

Vid ett besök på det närbelägna klostret Gonia närvarade de vid den tre timmar långa ortodoxa mässan samt fick guidning i klostrets spektakulära ikonmuseum. Höjdpunkten blev en utflykt till Knossos som är den s törsta

arkeologiska fyndorten från grekisk bronsålder.

Att skapa goda relationer i arbetsgruppen samt få inblick i den ortodoxa kyrkan var två perspektiv som var viktiga med resan.

– Kunskap om andra kristna traditioner på plats är viktigt eftersom Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan, säger Matts Sandström, kyrkoherde.

KLIMATKOMPENSATION

för flygresan gjordes via ZeroMission som Svenska kyrkan har avtal med.

du med dig hem från Kreta?

MIRIAM TINGLÖF

43, administratör

»Jag bär med mig alla goda samtal, inte minst kring församlingens mål och s yfte. Att få träffas i en helt annan miljö skapade ett annat klimat i arbetsgruppen.«

MARIE LJUNGSTEN

44, säsongsarbetare på kyrkogården

»Jag tar med mig intressanta möten med kollegor, gemenskap och en inblick i den ortodoxa kyrkan. Att få vara i en miljö med bergigt landskap, god mat, salta hav och sol gav näring till kropp och själ.«

MARTIN KOVACHEV 50, kyrkogårdsarbetare

»För mig var det bästa hela resan! Att vara på en sån fin plats med trevliga arbetskamrater, god mat, att få uppleva den grekiskortodoxa kulturen som är lite annorlunda mot den bulgariska som jag kommer ifrån.«

AGNETA AXELSON 54, kantor

»Känslan av sammanhang och gemenskap mellan våra yrkesgrupper. Fint att få mötas i lugn och ro. Sången i klostret var inspirerande – kopplingen mellan andlighet och sång.«

MAJA ROSENFÅGEL 24, kyrkogårdsassistent

»Som nyanställd kändes det bra att få komma iväg och lära känna arbetslaget. Jag jobbar nere på kyrkogårdens kontor, så jag träffar inte de som jobbar uppe i församlingshemmet så ofta. Vi fick nog alla en bättre förståelse för hur viktigt allas arbete är. Jag blev också inspirerad av omgivningen och de utflykter vi gjorde.«

GRUPPDYNAMIK. Hela personalstyrkan på Orthodox Academy of Crete, förutom fem personer som inte kunde följa med.

Berättelsen om en spegel – att sprida ljus i mörkret

När Kyrkobladet besökte Kreta under sommaren fick de höra en tänkvärd historia som en gång utspelade sig vid Orthodox Academy of Crete. En författare som en gång gästade platsen undrade: ”Vad är meningen med livet?”

ÖVERSÄTTNING: Linnéa Malmborg

FOTO: Inga Gezalian och Larisa Birta/Unsplash

Samtal utspelat vid Orthodox Academy of Crete på Kreta:

Författaren ROBERT FULGHUM berättar historien om en av sina professorer, en klok man vars namn var Alexander Papaderos:

”VID DEN sista sessionen på den sista morgonen av ett två veckors seminarium om grekisk kultur vände sig Dr. Papaderos till åhörarna:    ”Finns det några frågor?” Rummet fylldes av tystnad. De två veckorna hade genererat tillräckligt med frågor för en livstid, men för tillfället hördes bara tystnaden.

”Inga frågor?” Papaderos svepte med blicken över rummet.

Då frågade jag:

”Dr Papaderos, vad är meningen med livet?”

Det vanliga skrattet följde, och folk gjorde sig i ordning för att gå.

Papaderos höll upp handen, äskade tystnad och tittade länge på mig. Han såg frågande på mig för att utröna om jag menade allvar och såg i mina ögon att jag gjorde det.  ”Jag ska svara på din fråga.”

HAN TOG UPP plånboken ur byxfickan och fiskade upp ett läderfodral och tog fram en liten rund spegel, ungefär lika stor som ett mynt. Och han sa ungefär så här:

”När jag var ett litet barn, under kriget, var vi mycket fattiga och bodde i en avlägsen by. En dag, hittade jag några trasiga bitar av en spegel på vägen. En tysk motor-

metafor för vad jag skulle kunna göra med mitt liv. Jag förstod att det inte är jag som är ljuset eller ljuskällan. Men ljuset –sanningen, förståelsen, kunskapen – finns där. Det kommer bara att lysa på mörka platser om jag reflekterar det.”

”Jcykel hade havererat på den platsen. Jag försökte hitta alla bitarna och sätta ihop dem, men det gick inte, så jag behöll bara den s törsta. Den här. Och genom att skrapa den mot en sten gjorde jag den rund.

JAG BÖRJADE leka med den som en leksak och blev fascinerad av det faktum att jag kunde reflektera ljus på mörka platser där solen aldrig skulle nå – i djupa hål och sprickor och mörka garderober. Det blev en lek för mig att bringa ljus till de mest otillgängliga platser jag kunde hitta.”

”Jag behöll den lilla spegeln, och när jag växte upp tog jag upp den under sysslolösa stunder och fortsatte leken. När jag blev vuxen förstod jag att detta inte bara var ett barns lek utan en

AG ÄR ETT fragment av en spegel vars hela konstruktion och utformning jag inte känner till. Men med det jag har kan jag reflektera ljus in i den här världens mörka platser – in i de svarta platserna i människors hjärtan – och förändra vissa saker hos vissa människor. Kanske kan andra se och göra samma sak. Det är det här jag vill komma till. Det här är meningen med livet.”  Sedan tog han sin lilla spegel, höll den försiktigt och fångade strålarna av dagsljus som s trömmade in genom fönstret och reflekterade dem på mitt ansikte och på mina händer som var knäppta på bordet.” •

Hela texten är en fri översättning till svenska av essän ”The Mirror” ur boken ”It Was on Fire When I Lay Down on It” av Robert Fulghum, 1989.

PORT TILL HIMLEN.

Klosterdörr på Kreta.

Foto: Linnéa Malmborg

FÖRSAMLINGSBYGGE

Paulus och Titus skapade trygghet på Kreta

TEXT: Annica Avengaard

NÄR VI LÄSER Titusbrevet tittar vi in i en av Bibelns kortaste böcker och får en glimt av ett församlingsbygge på Kreta, troligen sommaren 66 e Kr. Det är ett spännande brev att fördjupa sig i då det ger oss inblick i Paulus arbete. Här möts vi av hans ord till Titus, som utsetts till församlingsledare på Kreta. Vi kan även via hans ord ringa in vad det är att vara kristen och hur vi kan få liv och tro att gå ihop. Och inte minst finns här en kärna av det livsviktiga i evangeliets budskap om Jesus Kristus.

FÖRSAMLINGEN på Kreta är

TITUSBREVET

Titusbrevet , skrivet av Paulus till hans medarbetare Titus, är en del av Nya Testamentet.

Titusbrevet räknas till pastoralbreven och ger anvisningar om församlingsorganisationen och förmanar och varnar för irrläror.

i förfall rent moraliskt och etiskt när Titus får uppdraget att utse nya ledare, äldste, som vi i efterhand kan se som några av de första biskoparna.

Kretas kultur är vid den här tiden ökänd för lögnaktigt leverne, där förräderi och girighet blivit en stor del av kulturen. Städerna är otrygga, våld och sexuell frisläppthet brer ut sig. En tanke spirar i den yngre generationen om att inte behöva binda sig och bilda familj.

Paulus ser ett stort behov av att överbrygga

HELGONBILD. Ikon med motiv av Titus.

denna otrygghet genom att tillsätta nya ledare som har en trygg grund i familjeli vet, Gud i hjärtat och som kan vara förebilder för hela sin församling. Det blir Titus uppgift att utse och tillsätta dessa. Titus ska även arbeta med att tillrättavisa osunt leverne. I brevet skriver Paulus en hel del om vikten av att utföra goda handlingar. Om församlingen inte lever efter det så kommer folk att titta snett på dem.

gör goda handlingar!

PAULUS HAR INTE som syfte att ändra på samhällets strukturer. Han vill inte ställa till kaos, utan vill varsamt bli en del av samhället, så att evangeliet kan spridas. Paulus vet att det bor befriande kraft i evangeliet som kommer att färga av sig med tiden. Men då krävs acceptans och ett sätt att leva tillsammans.

I HÖGSTA HUGG

Aposteln Paulus med ett svärd som blivit hans attribut.

Foto: Adobe Stock

Titus var grek och nära medarbetare till Paulus. Deras gemensamma och centrala fokus i arbetet var att föra ut budskapet om Kristus till världen. Ett uppdrag vi fortfarande har idag som en del av den världsvida kyrkan. •

»Var inte rädd, var förberedd.«

MARIA BYQUIST

MARIA BYQUIST

Prinsessan

som preppar för livet

“Det som motverkar rädsla är att göra något åt saken.” För

Maria Byquist ger en bra hemberedskap trygghet om krisen kommer. Möt preppern som bunkrar vatten, konserver och ... ballonger!

TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Anna Klevebäck

UNDER EN LÅNG tid har kris och katastrof inte varit så vanliga samtalsämnen i fikarummet. Först 2016 seglade ordet ”preppare” upp på Svenska Akademins nyordslista. Pandemin utlöste bunkringsmani i de svenska hemmen som fylldes av toalettpapper och makaroner. K limatkris, krig och oro för världsläget har sedan ytterligare spätt på oron för att något faktiskt kan drabba oss

PREPPINGEN ÄR här för att stanna. Det tror i alla fall Maria Byquist , självlärd expert på hur man kan förbereda sig på en annalkande fara. – Var inte rädd för en kris, men var förberedd på att den kan komma. Allt handlar om sunt förnuft. Och att bunkra mat och vatten!

Av ren vidskepelse för att framkalla en katastrof har många, i nklusive jag själv, haft svårt att följa prepping r åden som basunerats ut de senaste åren. Men som Maria säger till mig: ”Ingen katastrof h änder bara för att vi pratar om den eller förbereder för den”.

ENLIGT MARIA har många fått ordet prepping lite om bakfoten:

– Att preppa handlar inte om att springa ut i skogen, laga mat över öppen eld och bygga sitt eget skyddsrum, säger Maria med emfas. Sverige är inte ett land där det funkar att springa ut i skogen, då det större delen av året är iskallt. Det handlar om en trygg och bra hemberedskap. Med fyllda skafferier, nödradio och logiskt tänkande

Preppinglistan för nybörjare enligt Maria:

● DRICKSVATTEN I DUNKAR. ”Vattnet håller i ett år om det står mörkt. Om man inte vill att de ska ta smak, rotera var fjärde månad, använd det gamla vattnet till blommorna.”

● KONSERVER som råvaror till att laga mat. ”Mat i konserver behöver inte vara tråkig om den används i matlagning.”

● NÖDRADIO med vev för att kunna ta in information om exempelvis otjänligt vatten i närområdet.

kommer man långt i en kris!

Från väskan bredvid sig plockar hon upp syltburkar, en kartong med plättar och en Mem eh miff­ k aka*, allt gjort med ingredienser som är lagringsbara under lång tid.

UTAN ATT ha vetat om det insåg Maria nyligen att hon varit prepper i hela sitt liv. Det var först under pandemin som hon förstod att hennes f örmåga att fylla skåpen hade ett eget namn. – P repping ligger i mina gener, skrattar Maria. R edan som t reåring började hon laga mat i

gammel moster Ingrids kök. Svält och krig hade fått I ngrid att samla på sig kunskap om hur man klarar sig i kris.

Under året har M aria skrivit den minst sagt fullmatade boken Slottsdrakens Beredskapsbok proppad med egna recept och råd om hur man kan bygga upp en hemberedskap. Faktagranskningen har experter gjort. Inspiration till boken fick hon av Överbefälhavare Micael Bydéns

Byquist i

Almedalstal

2022 där han

sa: ”Militären kan inte utföra sitt uppdrag utan civilsamhällets hjälp, så gå hem och gör jobbet”.

DRAKLYCKA . Marias nya bok Slottsdrakens Beredskapsbok är proppfylld med information om en bra hemberedskap.

VILL DU VINNA

BOKEN? Vi lottar ut två exemplar! Maila till redaktörn och skriv ”Vinn bok” i ämnesraden. Se sidan 51 för kontaktuppgifter.

FÖRBEREDD. ”Att laga mat och äta tillsammans ger en känsla av normalläge vid kris, det har jag lärt mig av de ukrainare jag pratat med som har befunnit sig mitt i kriget”, säger Maria Byquist som skrivit en beredskapsbok med draktema.

– Jag tog honom på orden och försöker nu att göra det jag kan för att hjälpa till, säger Maria. Att lära andra att förbereda sig för en kris ser jag som en stöttning till mina medmänniskor.

Förutom mat och vatten finns något annat som är livsnödvändigt i en kris – rätt information. Att inte lita på allt man hör.

– I k ris kan främmande makt sprida falsk information om samhälleliga funktioner, så även om Svenska kyrkan. Syftet är att skapa obalans.

MARIA KOMMER in på en hjärtef råga – att få människor att inse att kyrkan är relevant i samhället.

– M in önskan är att kyrkan ska vara den där trygga platsen som ska vara självklar att vända sig till när samhället inte kan hjälpa. En samlingspunkt dit människor kan komma för att få stöd. Kyrkans slogan borde vara ’Blir det kris, kom till oss – vi kommer att vara facklan som lyser i mörkret’, säger hon och ler.

M aria ställer sig frågan ”Vad är det människor vill ha av kyrkan”? ”Jo, trygghet”, svarar hon sig själv. Och det kan kyrkan bidra med, tror hon, genom att i kris vara redo att bjuda på mat, information, själavård och enkel sjukvård.

Maria

prinsesslook.

BALLONGKONST. Ett axplock av Marias konstverk gjorda av ballonger. Ovan ses altardekoration med kors, ljus och bukett och därefter hjärta i Västerås domkyrka, prideparadutstyrsel och Maria in action.

– Och inte att förglömma bönen. Bröd och bön. Be för människorna och se till att de har mat. Det vill jag minnas att någon annan en gång hade som devis, säger hon och ler.

VID SIDAN AV ARBETET med hemberedskap då hon är ute och föreläser i kyrkor och på andra platser, har hon de senaste två decennierna ägnat sig åt en konstform som är förknippad med glädje och fest. I 15 år på raken har Maria, även känd som Ballongprinsessan, blivit ut nämnd till Sveriges bästa ballongkonstnär.

B allongkonsten gör hon för att underhålla barn och för att samla in pengar till just detta. Allt arbete gör hon ideellt.

oerhört mycket, men efteråt är det många tårar.

V id ett t illfälle besökte Maria en l iten flicka som låg på en palliativ avdelning. Flickans a nsikte sken upp för första gången på väldigt länge, vid åsynen av alla ballonger. Ballongprinsessan fick lova att komma tillbaka en gång till. Samma kväll avled flickan. För att uppfylla hennes sista önskan blev Maria inbjuden att göra kistbukett och dekorationer. Hela kyrkan fylldes av ballonger och alla flickans vänner.

»Det finns inget bättre än att göra barn glada

.«

Förutom att medverka på företagsevent och i kyrkor på dop och vigslar åker hon på begäran ut till barnsjukhus för att sprida glädje bland svårt sjuka barn.

GENOM BIDRAG OCH sponsring kan hon blåsa ballonger i mängder och skapa figurer som ger ett stort mervärde för små sjuklingar.

– Det finns inget bättre än att göra barn glada, konstaterar M aria. Att jag kan göra det med mina ballonger är så värdefullt. Jag har varit på så mörka platser så jag vet hur det är att vara ledsen.

– Att se barnen bli glada ger mig så

– Jag gråter badkar efter ett sådant jobb, säger Maria som berättar att över tre tusen barn har fått besök av Ballongprinsessan. Att hjälpa a ndra i nöd är något som ger Maria stor k änsla av mening. Mycket ljus har hon spridit mitt i all sorg och smärta.

SENASTE tiden har hon via sin ballongkonst samlat in pengar till U kraina och hjälpt till med insamling av förnödenheter på olika hjälpcenter.

E n annan gång samlade hon in så mycket pengar till ett barnhem i Estland att alla barn fick vinterskor, gosedjur och filtar.

För sådan är Maria, en hjälpare.

– Varje handling du gör för en annan människa är en bön till Gud. Jag går inte till k yrkan så ofta men jag försöker hjälpa andra så mycket jag kan. Det är min bön. •

MARIA BYQUIST

ÅLDER: 44 år.

BOR: Södertälje.

YRKE: Ballongkonstnär. och författare.

INTRESSEN: Prepping, syr historiska dräkter, historia, hantverk (har tillverkat smycken, sysslat med silver smide och smide samt är utbildad florist).

KURIOSA: Har vunnit

SM i marsvinsmaskerad.

OM KYRKAN: var konfirmandledare under många år i sin ungdom. Ser k yrkan som en oerhört viktig aktör i samhället.

*Mem eh miff

Sid 169 i Slottsdrakens Beredskapsbok.

INGREDIENSER

175 g kokosolja på burk

1,5 tsk vaniljpulver

600 g mjölkchoklad

1 paket Brago- eller Mariekex

85 g tärnad fudge

1,5 dl minimarshmallows

70 g pekannöter

GÖR SÅ HÄR: (KORTVERSIONEN)

Smält kokosoljan i kastrull. Tillsätt vaniljpulver och choklad. Smält och rör om. Lägg bakplåtspapper i en brödform. Häll i lite av smeten. Lägg i kex, marshmallows, nötter och fudge. Varva med smeten. Ställ i k ylskåp 4–5 timmar. Skär i bitar och njut!

43 konfirmander tog chansen att uppleva sitt livs äventyr.

Det ser lika hoppfullt ut för konfan 2023/2024.

FOTO: Atelje Schulte

VITA ARKIVET

En kram till eftervärlden

Att skriva ned sin sista vilja kan vara svårt men är en omtanke om de efterlevande. Kyrkobladet testar Vita arkivet och inser hur viktigt det är att ibland tänka på döden.

TEXT: Linnéa Malmborg

TANKEN ÄR SKRÄMMANDE. En dag ska jag dö. En dag ska mina anhöriga sörja mig och ta hand om allt praktiskt med min bortgång – begravning, minnesstund och gravsättning, viktiga brev och dokument, nycklar och husdjur. De kommer ha tusen frågor om mig, mitt liv och saker som tillhörde mig.

Att tänka på att man en dag ska dö kan vara svårt oavsett var man befinner sig i livet. För att närma sig tanken kan det vara en god idé att fundera över vad man vill ska ske efter ens bortgång. Att ha formulerat några tankar om detta kan vara ett sätt att visa omtanke om sina efterlevande. Och sig själv.

TILL HJÄLP FINNS EN TJÄNST hos begravningsbyråerna där det är möjligt att skriva ned sina tankar via formulär på webben eller i en tryckt broschyr, Vita arkivet och Min sista vilja är två exempel på denna tjänst. Syftet är att kunna ta

ALLT HAR SIN TID. Att fylla i Vita arkivet kan man göra från 16 års ålder. Man kan påbörja det en dag och fortsätta vid ett annat tillfälle.

Vita arkivet.

ett sista farväl på det sätt som man själv vill. I dokumenten kan man skriva ned hur man vill ha ens begravning ska utformas, var man vill gravsättas och var ens testamente är förvarat. Där kan man även fylla i sådant som är viktigt för en själv som andra ska veta om; kanske en livslång hemlighet eller viktig information om släkten.

JAG ÖPPNAR VITA ARKIVET och börjar svara på några frågor. Det tar emot. Efter en liten stund stänger jag ned för att fortsätta dagen efter. Att svara på frågor som ”Var vill du gravsättas?” och ”Vilka sånger ska spelas på din begravning?” känns surrealistiskt men samtidigt fint.    Min sista vilja är viktig för mina närstående vare sig det dröjer kort eller lång tid innan det där dags att ta tag i de frågorna. Att tänka på ens egen bortgång kan faktiskt göra att viss oro för framtiden minskar, hur märkligt det än kan låta.

MEDARBETAREN

»Kyrkomiljön är välbekant för mig«

Hej ANNA WINBLADH! Du arbetstränar hos pastoratets kommunikatör

Linnéa Malmborg under detta år. Vad tycker du om att vara i pastoratet?

– Det känns jättebra! Kyrkomiljön är välbekant för mig, jag trivs verkligen i den kulturhistoriska kontexten.

Vad har du gjort hittills?

– Jag har skrivit flera artiklar till Kyrkobladet och har arbetat med texter till skyltar och broschyrer.

Har du fått någon ny kunskap?

– Absolut, jag lär mig saker varje dag.

Vad är roligast?

– Att få skriva och arbeta med texter på olika sätt igen.

Vad har du jobbat med tidigare?

– Jag har jobbat i många år på Stockholms Hantverksförening som bland annat redaktör för föreningstidningen.

BOR: Järna.

ÅLDER: 50 år.

BAKGRUND: Utbildad byggnadsantikvarie. Lärare i bild och svenska.

INTRESSEN: Byggnadsvård, skriva, kulturhistoria, slöjd.

KURIOSA: Har varit med och skrivit flera böcker såsom ”Vem väver kejsarens nya kläder”, ”Starta och driv modern lärlingsutbildning”, ”Handledarens bok”.

MARIA SVARAR

Fråga experten

på kyrkogården

FRÅGA FRÅN kyrkogårdsbesökare: ”Jag är gravrättsinnehavare till en grav på Överjärna kyrkogård. Då jag inte bor på orten undrar jag om det är möjligt att gräva upp urnan och gravsätta den på en annan kyrkogård, närmare familjen?”

Svar från k yrkogårdsadministratör

Maria Rosenfågel: ”Huvudregeln är att gravfrid råder. Det går att flytta en aska, trots gravfriden, men man ska i sådana fall ha väldigt speciella skäl. Ansökan skickas till Kyrkorådet.”

Har du en fråga? Maila redaktörn.

KAN VARA SÅTA

VARA PÅ UPPHÄLLNING FÖRELÄSNING OKONSTLAD

NAMNET PÅ DEN FLOD SOM JESUS BLEV DÖPT I

SOM SAMMET TIDIG SAMLING

GE UPPHOV TILL 501

HAR RENANDE EFFEKT NATRIUM

LETA FRENETISKT OCKSÅ

SEGT VIRKE

REGIONAL ENHET

FÖRSÄNDELSER SVINRYGG

KRÄLDJUR OSTÖRDHET

VISAR VÄGEN TILL HAVS

TRASIG PASSAR INTE IHOP

SKA DRA LIV OCH RÖRELSE

STÖRRE ÄN EN DUNGE

MÖBLER OCH HUSGERÅD

SLUTA I SIN FAMN

SKOGSHÖNA

UTAN KRUSIDULLER KAN HUND HETA ÖVRE GRÄNS

MITT VECKAN

UPP 21:5 SE, JAG GÖR NYTT

KAN MAN LÅTA SAKEN

ALTARPLATS

LITEN TYP

LITURGISK FÄRG SOM STÅR FÖR HOPP OCH VÄXANDE

SE UPP!

FASADEN TOPPSKIKT

GEDIGEN

OBUNDEN

UMGÄNGE ÅKER

KANSKE SJUK TILL

PATRIARK MITT PARK

TVINNA HÅRT ARBETE

LITEN AVHANDLING FUNDERING STICKLING

FRÅN ÅNGERFULL

STÅ SNETT

SES MED CETERA KLOCKSLAG

IDAG HÅRT VATTEN

GÖRA VERKAN

SOM EN FILBUNKE

NUMMER I VISS MAT

ENFALDIG PÅ EN GÅNG

KLAGAN

PACINO ÖBO

INIFRÅN PJÄSDEL

STRÅLGLANS

VÄGER TUNGT FOTDELAR

KROPPSDEL

VISAR SIG DEN HELIGA ANDE SOM I MATT 3:16

EXTRA ENERGIINTAG

ÅTER KORT

ÄR SMÅ BOKSTÄVER ANVÄNDA APOSTLAHÄSTARNA KOMMA FRAM TILL

BLODKÄRL TÄVLING

STRÖM FRANSK VÄN INFATTNING FYLLA KISTAN

KÖFORMAT

HJÄLP FÖR DESORIENTERAD HÖRS HÄRMAPA

DOPET ÄR ETT AV SVENSKA KYRKANS TVÅ

Ladda vintern med ett kryss!

KORSORD ÄR ETT fenomen som kom till Sverige på 1920-talet som

HÄSTKRAKE

HASTIGT FALL ÄR KORREKT

LIVSMEDEL

EN FÖRMÅGA

HETTE KÄND HÄST

LÅTER SOM EN TUPP REKLAMARE

en influens från USA. Spridningen av amerikansk kultur var då stor. Filmer från Hollywood, mode, frisyrer och den mycket moderna musiken jazz spreds till Europa under hela decenniet.  När du listat ut lösningen, de fem orden som är i de färgade rutorna,

skicka in dessa ord för att ha chansen att vinna en fin träängel från Willow Tree. Maila redaktör Linnéa Malmborg eller skicka ett kort, senast 1 januari 2024.

TIDEVARV

Vi ber för församlingsbor som har döpts och avlidit 5 maj–9 okt 2023.

DÖPTA

Malmqvist, Felicia Anna Carin Katarina Hellqvist, Embla Sofia Alice Karlsson, Rut Rebecka Viola

Badji, Tida Miranda

Grönkvist, Stina Elise Lönn, Wilgot Karl Anders

Karlsson Kullbom, Herman Frans Maurits

Nelander Mundt, Alice Linn

Ortiz Dahlgren, Siza Freya Love

Winbladh, Idun Rosilda Elisabeth Hakefjord, Nino Thor Oscar Geber, Freya Irie Alice

Geber Niinimö, Milou Anabelle Illona

Pavel Björk, Lion Vlad Niemi Laurén, Otto Allan Ny, Selma Mary Elisabeth Osmén Karbowinski, Marcus Christoffer Edwertz Öberg, Selma Maria

Alnesved Wernersson, Birgit Sigrid Marianne

Säfström, Olle Bo Archimedes

Lejonqvist Sobieski, Nathan Hasse Cederlöf, Agnes Mikaela

Westerback, Astrid Kerstin

Ekström, Lea Sofia

Forsberg, Ella Elisabet

Castillo Harhala, Daniyel Eliel Antero

AVLIDNA

Jan Martin Åkerlund

Susan Lundgren

Per Olov Sture Jönsson

Natalie Vasanthi Jönsson

Kerstin Sofia B Zetterberg Nilsson

Vera Zettermark

Gunnel Elisabet Ydrén

Bo Nils Olof Nyström

Karl Ingemar Mårtensson

Evert Ingmar Zetterberg

Annie Margareta Ingrid Gustafsson

Erik Arne Hellqvist

Jennie Kristina Hermansson

Carl Göran Forss

Ulrika Elisabet Liljeholm

Karin Birgitta Karlsson

Gunvor Ingegerd Ekberg

Karl Gustav Fredin

Anneli Kristina Eriksson

Vivi Karolina Pettersson

Gustaf Lars Olov Lindgren

Axel Olof Olsson

Ruth Gerda Pettersson

Bo Mikael Berglund

Kerstin Margareta Sjölund

Reidar Josef Eskil Bodin

Christian Elof Yttring

Knut Arvid Bertil Nyman

Inger Margareta Lindgren

Lilian Solveig Margareta Nilsson

Alf Sören Olsson

Joni Bror Mikael Ramström

Ulla Helén Öberg

NYTT UNDER SOLEN

Insändare och synpunkter inskickade till Kyrkobladet.

»Sången ger barnen ett självförtroende«

”KÖRLEDARE

Agneta Axelsson bör få en eloge för sitt fantastiska arbete med JärnaVårdinge barnkör, och även för kören

Unga röster. Agneta ger dessa små barn ett självförtroende och en styrka att uppträda, som de kommer att ha glädje och nytta av hela livet. I Överjärna kyrka framförde dessa små barn på ett underbart sätt en strålande konsert med äldre, kända barnsånger och psalmer. Kyrkan var fullbesatt och applåderna tog nästan aldrig slut. Små barn gick ensamma fram med en mikrofon och sjöng solo! Det var inte bara föräldrar och mor- och farföräldrar som fick tårar i ögonen. Även vi andra blev rörda. Ett stort tack för Agnetas arbete!”

/Ta Aschan, Vårdinge

44 st

konfirmander har vi inskrivna under höstterminen. Roligt att så många vill konfirmera sig hos oss i Järna-Vårdinge!

HÄNT PÅ VÅRA KYRKOGÅRDAR

NATIONELLT Svenska kyrkan maktfaktor på sociala medier

SVENSKA KYRKAN tar sig in på topp 100 över de konton som har mest inflytande på sociala medier i Sverige enligt Medieakademins Maktbarometer 2023. På Facebook klättrar Svenska kyrkans nationella konto från plats 61 till fantastiska 37! Källa: Svenskakyrkan.se

Hästskoformad rabatt på Ytterjärna kyrkogård. Foto: Marie Ljungsten.

YTTERJÄRNA

Vårens arbete har gett resultat!

Marie med kollegor skapade nya platser i askgravlunden

EN SOLIG DAG i våras utvecklade vi i kyrkogårdsförvaltningen askgravlunden på kyrkogården i Ytterjärna. Då den befintliga platsen för askgravsättning med namnskyltar snart är fulltalig, så behövde vi skapa nya platser i lunden. Två h ästskoformade rabatter med cortenkant och grusyta är nu på plats. Vi flyttade perenner som inte trivdes på sina tidigare platser och planterade dem i hästskorabatterna. Här sitter nu lavendel, kantnepeta och flocknäva. Skyltar med namnbrickor på de som begravs i lunden ska sätta upp.

/ Marie Ljungsten, kyrkogårdsarbetare

Arbete i vårtid.

Sång b eröralla!

VINTERN 2023

GUDSTJÄNSTER

mässa/gudstjänst

Varje söndag i våra kyrkor

Varje söndag har vi gudstjänster i våra kyrkor. Se vår webb eller annonsering för tid och kyrka.

kvällsmässa

Tisdagar 18.00 Överjärna kyrka

En stilla stund mitt i veckan.

BARN & UNGDOMAR

öppna förskolan

Drop-in-lek för barn 0–3 år med syskon. Fika till självkostnadspris. På fredagar är vi utomhus. Ingen anmälan behövs. Varmt välkomna!

Måndagar 10.00–12.00 Församlingshemmet, Järna

Onsdagar 10.00–12.00 Postillan, Mölnbo

Fredagar 10.30–12.00 Parken utanför församlingshemmet, Järna

barnkören

Tisdagar 16.30–17.10 Församlingshemmet, Järna För barn mellan 7 och 9 år.

ungdomsgruppen

Tisdagar 18.00–21.00 Församlingshemmet, Järna Ungdomsgruppen är till för dig som är från 14 år och uppåt. Här finns en gemenskap där du kan vara precis som du är. Vi startar kl 18.00 med mässa i Överjärna kyrka.

MÖTESPLATSER

öppet café

Måndagar 13.00–15.00 Församlingshemmet, Järna Kom och fika med oss i församlingshemmet. Kanske spela lite spel eller bara prata en stund. Fika till självkostnadspris. Alla åldrar är välkomna och ingen anmälan behövs, det är bara att dyka upp.

melodikryssfrukost

Jämna lördagar 09.00–11.00

Församlingshemmet, Järna

Vi löser melodikrysset samtidigt som vi äter en god frukost. Varmt välkommen! Kostnad: 40 kronor.

vårdinge & överjärna kyrkliga syföreningar

Jämna onsdagar 13.00–15.00

Postillan, Mölnbo

Jämna torsdagar 13.00–15.00

Församlingshemmet, Järna

Vi träffas för att handarbeta, samtala och dricka kaffe. Ingen anmälan.

sopplunch

Ojämna torsdagar 12.00

Församlingshemmet, Järna

Varje torsdag serverar vi sopplunch. Vi börjar med en andakt och sedan serverar vi soppa med bröd samt kaffe och kaka för 40 kronor. Ingen anmälan.

promenad med prat

Torsdagar 10.00

Start vid församlingshemmet, Järna En timmes lätt promenad i Järna. Inställt vid oväder.

träffpunkten

Onsdagar 10.00–12.00

Klockaregården, Mölnbovägen 2, Järna Vi träffas för att dricka kaffe, umgås och ibland lyssna till musik eller föredrag.

KÖRER

projektkören växande röster

Onsdagar 18.30–20.00 Överjärna kyrka

kyrkokören

Torsdagar 19.00–21.00 Församlingshemmet, Järna

dagledigkören

Torsdagar 14.00–15.00 Församlingshemmet, Järna

Våra körer har inga sångprov. Varmt välkommen att vara med en gång för att testa!

FÖR DIG MED FUNKTIONSVARIATION

glada kören

Onsdagar 18.30–20.00

Församlingshemmet, Järna

Glada kören sjunger kanon, en- och tvåstämmiga gudstjänstsånger.

musikcafé

18 november och 8 december 13.30–15.00

Församlingshemmet, Järna Musikcafé för funktionsvarierade.

måndagsklubben

Ojämna måndagar 18.00–20.00 Församlingshemmet, Järna Vi fikar och pysslar.

AMEN

KYRKOBLADET

Redaktör, formgivare och skribent (alla texter där ingen annan anges): Linnéa Malmborg. Tryckeri: Trydells. Ansvarig utgivare: Matts Sandström. Omslag: Anuschka Seiffert.

kontakta gärna redaktörn med tips eller glada tillrop: Linnéa Malmborg, 08-551 782 01 linnea.malmborg@svenskakyrkan.se

MÅNADSBLADET

Varje månad ger vi ut ett månadsblad med kalender. Vill du ha bladet hemskickat?

Maila till oss: jarna-vardinge.pastorat @svenskakyrkan.se

KONTAKT

expeditionen

08-551 747 20

Öppettider: Månd, tisd, torsd 10.00–12.00

adress

Järna-Vårdinge pastorat Kyrkvägen 10, 153 32 Järna

e - post och webb jarna-vardinge.pastorat@svenskakyrkan.se svenskakyrkan.se/jarna-vardinge

Vårdinge kyrka.

Foto: Magnus Aronson