Kyrkobladet nr 2 2023

Kyrkobladet

svenska kyrkan i järna och vårdinge

KYRKOHERDEN INLEDER Att välja och att vara utvald

DET ÄR VIKTIGT ATT VÄLJA! Om jag inte väljer själv, kommer någon annan att göra det. Jag ställs inför många val varje dag. Ibland är valen mindre viktiga, ibland är de avgörande för lång framtid. Jesus säger vid ett tillfälle något som ger ett ytterligare perspektiv på väljandet. Han säger: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er.” Det är alltså Jesus som har utvalt oss att vara med honom, att vara hans vänner.

”JAG KALLAR ER VÄNNER”, säger Jesus också. Det skulle också kunna översättas med: ”Jag kallar er älskade!” Att vara Jesu vän innebär alltså att vara älskad av honom. Och den kärleken är grunden för all annan kärlek i världen: vi älskar därför att han först har älskat oss. Han har utvalt oss eftersom han älskar oss: dig och mig och alla de andra.   Jesus älskar oss så mycket att han gav sitt liv för oss. Det var för din och min skull han dog på korset. Hellre än att vi skulle behöva dö dog han. Han gav sitt liv för sina vänner – för dig och för mig.

EN VÄN HAR TID ATT stanna upp en stund. En vän har tid att sitta ned en stund och lyssna när vi är ledsna eller glada. Han är med oss i vår högsta lycka och han är med oss i vår djupaste sorg. Han är också med oss i våra gudstjänster, men också i våra vardagsbestyr; i samtal och möten, när vi möter varandra i syföreningen eller ungdomsgruppen; i stunder av glädje och i stunder av sorg.

Gud har utvalt dig och mig att vara hans vänner. För en riktig relation krävs naturligtvis att jag på något sätt förhåller mig till den vänskap som erbjuds. Gud har utvalt oss. Väljer vi honom?

Matts Sandström, kyrkoherde

MATTS VAL

UNDER SOMMAREN:

UTFLYKTSMÅL: Kalkberget vid Egelsvik på Mörkö.

BIBELORD: ” I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser?”

(Romarbrevet 8:24)

FÅGEL: Näktergalen vid Ytterjärna kyrka.

BLOMMA: Vildrosorna längs en dammig grusväg.

MISSAR INTE I SOMMAR: Italien.

HEJDÅ!

Relationsskapande och växande i fokus för Maria

EFTER SOMMAREN lämnar Maria Frisk, församlingspedagog, pastoratet efter 1,5 år i tjänst.

– Jag kommer att sakna alla människor jag mött här, både barn och vuxna. På öppna förskolan har jag verkligen fått följa de små barnen växa under året!

Marias främsta uppgifter har varit att arbeta med öppna förskolan och att

sjösätta pastoratets dopuppföljning. Tanken är att dopbarnen ska följas upp med någon verksamhet varje år fram till konfirmationen.

Under sin tid har Maria ansvarat för söndagsskola, julkrubba, pilgrimsbarn, riddarskola och hjälpt till med barnkören, familjedagar och annat.

ATT SE MÄNNISKOR skapa relationer har varit höjdpunkten.

– Häromdagen berättade en mamma på öppna förskolan att hon genom gruppen fått flera nya vänner. Sådant är roligt att höra!

Maria börjar som församlingspedagog i Tullinge kyrka där hon ska arbeta med liknande uppgifter.

Maria Frisk.

Foto: Angelica Windolf

TROGEN TJÄNST Cicci firar guldklocka

HALLÅ Cecilia Andersson, husmor i pastoratet som fått ”guldklocka” för lång och trogen tjänst!

– Haha, det känns faktiskt lite surrealistiskt att tiden gått så fort! Men det känns bra, det gör det.  Pastoratet firade dig med blomma och present. Vad blev det för något?

– Eftersom jag fick välja vad jag ville ha, så blev det ett presentkort.

I hela 27 år har du varit anställd här. Hur har det blivit så länge?

– För mig är jobbet en trygghet. Närheten till hemmet är viktig. Sen spelar det ju självklart in att jag tycker om det jag gör!

Ja, vad är det du gör egentligen?

– Sedan 2018 är jag husmor med ansvar för alla livsmedelsinköp. Fika, mat och servering är mina huvudsysslor och jag lagar ibland mat till konfirmanderna på fredagskvällar. Sopplunchen och 75 ­ årsfesten är mina egna verksamheter som jag tycker är väldigt värdefulla. Sedan sköter jag om textilier och tar hand om våra uthyrningslokaler. Vad gjorde du dessförinnan?

– Jag arbetade i öppna förskolan och i flera andra grupper för barn och ungdomar som exempelvis kyrkans barntimmar, miniorer och tjejgrupp. Vad är roligast med ditt jobb?

– Jag märker att folk verkligen uppskattar det vi anordnar. De som inte vågar komma hit för att det är ’kyrkan’, missar något. Man behöver inte vara van kyrkobesökare för att komma till en sopplunch. Vi har mycket här som kan passa alla.  Vad har du för planer framåt?

– När församlingshemmet Postillan i Mölnbo är renoverat hoppas jag att det ska hända mer där. Det nya köket blir ett stort lyft! Sen skulle jag gärna baka mer gott till våra besökare.

CECILIA CISSI ANDERSSON

BOR: Mölnbo.

ÅLDER: 50 år.

INTRESSEN: Familj, resor, god mat.

Sjöblått & åkergrönt frontar nr 2

Läs om oro på sidan 14.

INLEDNINGSVIS En perfekt sommar existerar inte

VISIONEN FANNS att sommaren skulle vara färdigplanerad redan i februari. Tankarna skulle riktas mot kvällsbad och blomsterängar. Saffransglass och blommiga klänningar. Brickor fulla med klirrande saftglas. Så där höll det på.

Tove

HEJ ILLUSTRATÖR Tove Hennix från Mariefred. Berätta om illustrationen du gjort till detta nummer av Kyrkobladet – en färgglad, somrig vy över pastoratets tre kyrkor i olika miljöer.

– Jag ville förmedla en stämning och en känsla av landskapet kring kyrkorna. Badsjöar och åkrar bildar ett mönster.

Varifrån kommer din inspiration?

– Inspirationen hittar jag genom bilder på kyrkorna och egna erfarenheter av området.

IDÉN VAR ATT göra plats för den stora drömmen – att ligga pladask på en gräsmatta och stirra upp på molnen som flyter omkring. Som vanligt tränger sig verkligheten på. I maj var inte ens en tredjedel färdigt. Hopade sig gjorde mängder av frågetecken i takt med växande förväntningar. Alla små sommarkläder måste bytas ut. Semesterrenoveringslistan växte till en roman. Stugan blev dyrare än väntat. Inte ens frökenpresenten var inköpt.

DE TRE YNKA sommarmånaderna kräver sin planeringsperfektion. Men kanske sommaren måste få bli kravlös? Diskberg, tvätthögar, smutsiga golv får härja fritt. Bara för att få vara. Oftast blir det med lite sista ­ minuten ­ trixande en sommar ändå...

/Redaktörn

»Mitt liv har varit fyllt av problem som aldrig inträffade«

CITAT AV MARK TWAIN

Sommarspridare. Foto: Linnéa Malmborg

Cecilia Andersson. Foto: Angelica Windolf

ANMÄL DIG!

Alla som är födda 2009 (& 2008) kan anmäla sig till konfirmationen från 22 augusti.

2023/2024

GLAD SOMMAR Annelie

Wagnefors, barn- och ungdomsansvarig i pastoratet. Alldeles snart startar anmälan för konfirmation 2023/2024. Exakt hur taggad är du?

– Alltså, det ska bli så roligt att påbörja ännu ett konfirmationsår! Mycket jobb, men SÅ värt det! Under pågående konfirmationsår är 48 konfirmander inskrivna. En väldigt bra siffra jämfört med många andra församlingar. Varför tror du att vi i Järna-Vårdinge får fler och fler konfirmander för varje år?

– För att vi har så bra och stabila ungdomsledare som är med i konfirmandarbetet! Konfirmanderna märker att ungdomsledarna gör ett bra jobb

och att de har kul ihop. Glädjen sprider sig vidare bland ungdomarna som berättar för kompisarna.

Finns det fler förklaringar?

– Vi jobbar med att alla ungdomar ska bli sedda under sitt konfirmationsår, oavsett var de kommer ifrån. Alla ska känna sig unika, värdefulla och älskade. Hit ska alla kunna komma som de är, oavsett deras förutsättningar och bakgrund.

Kostar det något att vara med?

– Nej, konfirmationen och sommarlägret är kostnadsfritt. Vi vill att alla ska kunna vara med i vår verksamhet oavsett ekonomi.

KREATIVT

Tovad slinga

bringar ljus

VARDE LJUS. Ljusslingors sken skapar stämning året om. I foajén i församlingshemmet hänger en tovad slinga gjord av Skapargruppen med Frauke Sorg och Cecilia Lundin i spetsen.

Så här gör du gör de tovade ljusskärmarna som sitter på slingan:

● Tova runda plattor, cirka sju centimeter i diameter.

● Dela plattorna i mitten så att de blir två halvor.

● Rulla ihop dem till en strut och picka ihop. Lämna ett hål i änden.

● Snöra fast de färdiga strutarna på slingans led ­ ljus – et voilá, ljusmagi!

De tio

...viktigaste sakerna som Svenska kyrkan bör arbeta med enligt kyrkans undersökning ”Kyrkbussen” :

1. konfirmation, dop, bröllop och begravning

2. besöka gamla och ensamma

3. Stöd vid sorg

4. vårda kyrkobyggnaderna

5. krisstöd vid lokala och nationella katastrofer

6. arbete bland socialt utsatta

7. gudstjänstfirande

8. biståndsarbete och socialt arbete i Sverige

9. ungdomsverksamhet

10. kör­ och musikverksamhet.

Tovade skärmar. Foto: Linnéa Malmborg

KONFIRMATION

Alla ungdomar ska känna sig

värdefulla och älskade«

LYHÖRD. Priscilla Präst lystrar mot kyrktaket där något bus är i görningen. Att vara kyrkmus är ett dygnet­ runt­ arbete.

Priscilla Präst: ”Hellre kattjakt än felspelad psalm”

KATTJAKT. Längst fram i Vårdinge kyrka står kyrkmusen Priscilla Präst och kikar upp mot taket och kliar sig i morrhåren.

Kyrkobladet haffar henne i farten.

Vad händer Priscilla?

– Mina småkusiners bryllingars åttlingar leker kurragömma där uppe

med kattungarna som föddes i vår. De väsnades så otroligt under mässan tidigare idag. Snabba trippande steg och ljudliga fniss. Organisten kunde knappt koncentrera sig på psalmerna. De hade lovat att vara med på söndagsskolan men smet ut genom sakristians nyckelhål.

Okej! Vad gör du åt det?

– Jag vill ju upprätthålla en helig ordning här inne så jag måste nog skoja lite med dem. Den guldbruna katten Aron som stryker runt kyrkknuten är skyldig mig en tjänst sedan jag plåstrade om honom när processionskorset föll på hans svans.

Kanske en liten iscensatt kattjakt vore på sin plats?

– Ja, det skulle nog vara lite lagom skrämmande för de små busungarna! Aron får låtsas jaga bort dem så att organisten och jag får lite arbetsro. Både nattvardssilvret och orgeln ska inspekteras innan ljusen blåses ut för natten.

Kyrkmusen Priscilla Präst i Vårdinge filosoferar.

Text: Redaktörn. Foto: Magnus Aronson.

Att ana Guds närvaro i allt

Att söka Gud i allt! Andlig vägledning är till för att visa hur man kan ana Guds närvaro i vardagens situationer. Annica och Åsa har fastnat för den ignatianskt inspirerade andligheten som ger dem verktyg att läsa Bibeln på ett helt nytt sätt.

TEXT: Linnéa Malmborg

TÄNK ATT HA EN medvandrare som följer dig i ditt gudssökande. Någon som kan vara behjälplig att få upp dina ögon för det heliga i vardagen, och som kan visa dig hur du kan lära dig att urskilja Guds tilltal i ditt eget liv. Den medvandraren finns. Andlig vägledning är inspirerad av den spanske 1500 ­ talsprästen Ignatius av Loyolas andliga övningar och har spridit sig världen över. Genom denna vägledning får du verktyg att lyssna och tolka upplevelserna av Gud. Och du möter människor som lyssnar på dina funderingar.

GRUNDSTENARNA I METODEN är bön, tystnad och bibelläsning, och den finns i en mängd olika former och konstellationer. I Strängnäs stift innebär Andlig vägledning att en mindre grupp formas och startar sin resa med en tyst retreat. Därefter träffas gruppen en gång i månaden under minst ett år för att dela bibeltexter och övningar som alla sedan mediterar över.* Kyrkobladet träffar präst Annica Avengaard vars hjärta klappar extra hårt för Andlig vägledning just för att den har haft så stor inverkan på hennes egen tro:

– Det är det bästa jag någonsin gjort i hela mitt liv! Annica blev vid sina präststudier rekommenderad av dåvarande biskop i Strängnäs stift att testa metoden. Det kom att bli starten på en fördjupad gudsrelation, vilket hon så länge hade längtat efter.

En större förståelse för Bibeln och en längtan efter gudstjänst började växa fram i hennes inre.

Foto: Priscilla Du Preez

*Inom kristen tradition benämns meditation ofta som kontemplation.

ÅSA GUSTAFSSON

– När man snuddar vid Guds storhet räcker inte det vanliga språket till. Högmässan kan sätta ord på det, säger hon och ler. Annika nämner ord som Guds ledning, kärlek, nåd och förlåtelse. Just dessa märkte hon tydligare i sitt eget liv efter att ha gått på Andlig vägledning.

– Jag började ana Guds närvaro i allt, säger hon och blickar ut genom fönstret.

HÖSTEN 2022 STARTADE Annika en egen grupp inom Andlig vägledning. Gruppen består av fem personer och är medvetet liten för att alla ska kunna komma till tals. Den som är med behöver enligt Annica inte ha någon kunskap om tro och Gud men bör ha någon slags gudstro.

– Tröskeln in är inte hög. Andlig vägledning passar både den som knappt satt sin fot i kyrkan, och den som varit med i kyrkan i många år. Alla är i sin egen utveckling, och det man lägger in får man också ut. Med tanke på att det är så få personer i gruppen kan en del tänka att det är ett långsamt församlingsbyggande verktyg. Men för den där tron fäster så är det värt allt!

EN AV DELTAGARNA i Andlig vägledning är Åsa Gustafsson som kom in i gruppen via ett telefonsamtal med Annica Avengaard. Efter att ha upplevt en livsomvälvande kallelse till diakonyrket sökte hon efter en bibelstudiegrupp och kom att hamna i Annicas grupp. Ett beslut hon idag inte ångrar en sekund.

– Andlig vägledning har gett mig en ingång till att läsa Bibeln. Tidigare kändes den tung och tråkig att läsa men nu blir varje bibeltext som en spännande resa, säger Åsa och sätter sig tillrätta i kyrkbänken medan hon plockar fram en anteckningsbok.

Från att ha känts oinspirerande har Bibeln blivit en ny upptäckt för Åsa. Genom vägledning och samtal har hon lärt sig att finna nya perspektiv på texterna. Med sig från läsning och samtal väcks frågor som hon sedan tar med sig tillbaka till gruppen: Ser jag klart på mitt liv? Lever jag i en illusion? Kan jag lägga mitt liv i Guds händer?

– I tystnaden och samtalet väcks många frågor, inflikar Åsa där hon sitter med vårljuset strilande i ansiktet genom kyrkfönstret.

I gruppen kan deltagarna fördjupa sig i de frågor som väcks under läsningen av bibeltexterna. De kan fritt läsa av tilltalet de upplever att de får. En stor frihet i läsningen, enligt Åsa.

– För mig är det tydligt att bibeltexten gömmer olika budskap och frågor som tilltalar var och en personligen. Jag försöker att lyssna till Guds tilltal och koppla texten till mitt eget liv.

ÅSA SÄGER att hon tidigare sett sig som en andlig sökare men har haft fördömanden mot kristendomen. Sakta med säkert har hon börjat känna Jesu närvaro. Varje söndag under ett års tid har hon suttit i kyrkbänken och ”låtit sin kropp ta emot mässan”. En obeskrivlig sorg, som hon inte hade en aning om var den kom ifrån, vällde upp. Tårarna föll söndag efter söndag. Numera kan hon inte vara utan mässan.

– Jag lät mässan gå in i mig utan att tänka eller grubbla. Det var otroligt förlösande.

Åsa pekar på Mariastatyn precis framför oss bakom ljusbäraren.

– Det kändes som att hon satt där bredvid mig i bänken. Och Jesus på andra sidan, säger hon och ler.

TRYGGHET. Mariastatyn i Överjärna kyrka.

TEXTNÄRA. Åsa Gustaf sson upplever att Andlig vägledning har varit ett bra sätt att närma sig Bibeln.

NÄRVARANDE. Som nybliven kyrkvärd låter Åsa Gustafsson texten sjunka in ordentligt innan uppläsningen i kyrkan. ”Kristendomen blir mer levandegjord om man har tagit till sig texterna”.

Foto: Linnéa Malmborg

Foto: Magnus Aronson

Foto: Lars Lindgren

»Jag försöker att lyssna till Guds tilltal och koppla texten till mitt eget liv.«

Annica tipsar!

Ladda ned appen Pray as you go som har dagliga meditationer du kan lyssna på.

2röster om Andlig vägledning

CISSI LUNDIN, Järna: ”Att vara med på Andlig vägledning har varit väldigt fint då alla får komma till tals. Vi läser en text i Bibeln och fördjupar oss i den för att få olika synvinklar. Man får en bra inblick i Bibeln, och kunskapen att man kan tolka texterna på flera sätt.”

JONNA

BANBRYTANDE. En långsam meditativ läsning av en bibeltext kan bli en omvälvande upplevelse, enligt principen i Andlig vägledning.

Ignatius av Loyola – en andlig förebild

SÅRAD I ETT slag som officer började Ignatius av Loyola läsa om helgonens liv och greps av en längtan att efterfölja Kristus. I Manresa vid Montserrat genomgick han 1522 en mystisk erfarenhet. Under en vallfärd till Palestina beslöt han sig för att helt ägna sitt liv åt kyrkan.

EFTER SINA studier begav han sig 1528 till Paris, där han avlade magisterexamen 1535. Under den tiden samlades en krets studenter omkring honom som kom att utgöra kärnan i Jesuitorden. Efter präst­

vigning 1537 flyttade han till Rom och ägnade resten av sitt liv åt att utarbeta regeln för sin orden. Han dog 31 juli 1556 i Rom och vördas som helgon inom Romersk­ katolska kyrkan med minnesdag 31 juli.

IGNATIUS andlighet kommer främst till uttryck i hans Exercitia spiritualia (”Andliga övningar”), som han påbörjade 1522 och ständigt reviderade. Exercitierna är avsedda att genomgås under dagliga meditationer och under en mästares ledning. Syftet är att söka och villkorslöst acceptera Guds vilja som den framträder i Kristi liv. Typisk för den ignatianska meditationen är dess utåtriktade åskådlighet: det gäller att med alla sinnen levandegöra den bibliska historien. Källa: Nationalencyklopedin.

HELGONET. Ignatius av Loyola grundade Jesuitorden 1534. Ordens emblem syns nederst i bild. Bokstäverna IHS kan uttydas som de grekiska bokstäverna jota, eta, sigma vilket är en förkortning av namnet Jesus.

BERGLUND, Järna: ”Andlig vägledning har känts som en oas att vara i! I gruppen kan vi få mötas i stillhet och lugn. Där kan vi få landa. Jag har lärt mig att läsa bibeltexter utifrån mig själv och tänka: 'vad är det i den här texten som jag kan relatera till i mitt eget liv?’ Det skapar ett lugn inom mig att se det som händer i mitt liv, här och nu, i ett större sammanhang.”

Jonna B e r g l u dn

DET FINNS LIKA många sätt att be som det finns människor. Det viktigaste är att du hittar ditt sätt. Här finns några förslag som ofta användas i ignatiansk andlighet. Kanske känner du igen något som passar dig, eller upptäcker något som inspirerar och öppnar för hjärtats samtal med Gud på ett nytt sätt. Varje sätt att be beskrivs på ett enkelt sätt som inbjuder till egen bön.

Be för det som oroar dig

Förbön innebär helt enkelt att vara inför Gud med en speciell person eller situation i tankarna. ”Herre, jag kommer till dig med…(namn)…i mina tankar.” Det räcker att du nämner en person eller situation för att lyfta upp det hela inför Gud. Det handlar inte om att rabbla igenom en lista, utan om att med kärlek tala om olika personer och situationer.

Gud i min vardag –reflektion över dagen

Reflektion över dagen hjälper oss att bli mer medvetna om var och hur Gud möter oss i vardagen. Det är också ett sätt att under bön lägga den dag som gått i Guds händer, så att du inte behöver bära med dig oro och frustration in i sömnen och in i den nya dagen.

Lyssna till Gud i tystnad och stillhet

Att försöka stänga ute alla ljud och aktiviteter i dagens stressiga och bullriga värld är en utmaning. Lär dig att slappna av och fokusera på den där inre tystnaden. Du kan göra det närsomhelst och varsomhelst – även om du bara har några få minuter över!

Bön med många sinnen –använda bilder och symboler i bön

Att betrakta, eller hålla i ett symboliskt föremål kan leda oss in i begrundan och gemenskap med Gud. När du fokuserar och absorberas av det du har valt att använda, kom ihåg att det inte är de fysiska attributen som tillbes utan det de representerar. Tillåt dig själv att vara närvarande i ögonblicket, du är tillsammans med Gud på samma sätt som han är tillsammans med dig.

Bön med många sinnen –använd din kreativitet i bön

Att använda vårt hjärta och våra händer till att rita, färglägga, forma eller skapa, är ännu ett sätt att utforska våra inre djup och lägga fram våra känslor inför Gud. Vi kan avslöja mer om oss själva...för oss själva. Ignorera den där kritiska rösten inom dig som säger att du inte kan. Slappna av i aktiviteten, ta tid i stillhet och be Gud att leda ditt hjärta och dina händer när du skapar.

Be med musik

Välj meditativ och reflekterande musik. Stilla ditt sinne. Spela musiken. När du gjort det, sitt tyst en stund. Sedan: Spela samma musik igen. Och den här gången –lyssna uppmärksamt – lägg märke till tempo, rytm, mönster och melodier. Vilka tankar och känslor får du? Säger musiken något om Gud?

Be med bibeln – Lectio Divina

”Lectio Divina” är ett sätt att be med Skriften som kan leda oss in i en personlig kontakt med Gud. Vi har en tendens att läsa Bibeln enbart för att finna kunskap och inspiration; för att försöka förstå vad vi kan göra med den. En långsam, meditativ läsning av ett skriftställe eller psalm kan bli till en omvälvande upplevelse. Vi låter orden sakta sjunka in, låter vår fantasi bli en del av det som beskrivs.

Be med bibeln – använd din fantasi i bön

Genom att använda vår fantasi i begrundan inför Skriften så kan vi träda in i en livshistoria eller berättelse och väl där använda alla våra sinnen. Jesu Ande leder och undervisar oss och låter vår verklighet möta Evangeliets verklighet och sanning. Vi blir närvarande i Kristi livs mysterium.

Be med dina fem sinnen –reflektion över bönen

Vi kan finna Gud i allt vi ser, hör, känner, luktar och smakar på. Genom att använda våra sinnen kan vi bli medvetna om Guds närvaro i vår vardag.

Källa och info: www.svenskakyrkan.se/ stockholmsstift/ignatiansk-andlighet. Här kan du finna mer information om ignatianskt inspirerad andlighet.

»Be som du kan, inte som du inte kan«

SPILLTID. Ta tid att reflektera över din bön i en bönedagbok. Foton denna sida: Priscilla Du Preez.

SKINANDE. Lys upp din dag med lite tid i bön. En god investering.

KULTURGRAVAR »För mig är alla gravstenar kultur«

För Anna Winbladh är alla gravstenar lika viktiga att bevara – som rosorna i en rosengård. Följ med henne på en långsam kyrkogårdsvandring på tema kulturhistoria.

VAD ÄR EN kulturgrav?

Jag har vandrat på många kyrkogårdar. Ofta långsamma promenader där jag tittat på gravvårdar och funderat. Små kyrkogårdar, mellanstora kyrkogårdar och enorma kyrkogårdar, alla olika men ändå med samma tysta budskap. Det handlar om tidens gång, om vila och om perspektiv.

Jag har alltid tilltalats av kyrkogårdarnas estetik – symmetrin, raderna med stenar, gångarna av grus och ramarna av murar eller klippta häckar. En särskild sorts trädgårdsrum, med en stämning som jag inte kan beskriva på annat sätt än som kultur. De har funnits så länge.

Som liten läste jag namn och årtal och räknade på fingrarna. Någon blev bara två år och en annan 89. Någon levde för länge sedan och en annan alldeles nyss. En hade varit lärarinna och en annan präst. Vissa gravvårdar såg ut som böcker eller hade blommor uthuggna i stenen, andra var helt släta med bortvittrad text. På några satt en vit duva.

MEN SÅ FANNS DE DÄR nedplockade gravstenarna. De som stod lutade mot kyrkogårdsmuren, låg i ett hörn utanför, eller hade staplats för att köras iväg. Det kändes inte bra. Kunde det vara rätt att ta bort gravstenar bara för att den döde inte längre hade några anförvanter kvar, att avlägsna även det sista minnet av någon? Inget barn skulle i framtiden kunna gå och räkna ut den personens livslängd eller fantisera om ett ovanligt namn.

Hörde inte stenarna till sin plats, där på kyrkogården? Som rosorna i en rosengård. Jag fick förklarat för mig att gravstenarna fanns för de efterlevande att sörja vid. Om ingen sörjde behövdes ingen sten. Det var ingen riktigt bra förklaring, för i min värld kunde sorgen få finnas för alla, även en okänd. Dessutom var ju stenarna något i sig själva, de var egna små monument, viktiga för helheten, inte bara vilket skräp som helst.

Sedan fick jag veta att platsen behövdes för nya döda. Alla får inte plats på en kyrkogård. Här hade ju människor begravts i nära tusen år, så det är klart att de äldre gravarna som ingen satte blommor på måste ersättas med nya, så hade det ju alltid varit.

KONSTIGT NOG VERKADE det i många fall inte råda akut platsbrist på kyrkogårdarna, ändå togs gravvårdar ned. Det hade med gravrätten att göra fick jag lära mig då. Graven tillhör inte den döde, en död människa kan inte äga något, inte ens sin grav. Inte heller tillhör den kyrkan, vilket man kanske annars skulle kunna tro. Graven tillhör gravrättsinnehavaren, någon efterlevande.

TEXT, ILLUSTRATIONER & FOTO: Anna Winbladh

MINNESVÄRD. Vanskött eller ett kulturarv? Det ligger i betraktarens öga...

Den allmänna gravrätten kom först på 1960 ­ talet. Innan dess kunde bara de som hade råd köpa en gravrätt. Gravrätten ger innehavaren lov att sätta upp en personlig gravvård. Fattigt folk begravdes tidigare i omärkta gravar i något som kallades ”allmänna raden” eller ”allmänna varvet”, där hamnade man lite huller om buller. Då var det svårt att peka ut var en enskild person låg begraven.

ATT ÄGA EN grav är förpliktigande eftersom den måste skötas och vårdas. Om en grav anses misskött och pastoratet inte lyckas identifiera gravrättsinnehavaren, sätter man upp en skylt där denne ombeds kontakta kyrkan. Har ingen hört av sig inom en viss tid går gravrätten tillbaka och pastoratet har rätt att ta bort gravvården. De flesta gamla bortplockade gravvårdar har gått ett sorgligt öde till mötes och förvandlats till stenkross eller fyllnadsmassor. Sådana är reglerna.

MEN NU SER DET UT att finnas hopp om att fler stenar ska få stå kvar på sina platser i framtiden. Kyrkogårdarnas kulturella värde har fått större intresse och det händer mycket på området.

Under min senaste kyrkogårdsvandring tittade jag på de ovala skyltar som stod nedstuckna vid vissa gravstenar och som

ÖVERJÄRNA KYRKOGÅRD. De kulturhistoriskt värdefulla gravarna på kyrkogården är markerade som grå och röda. Röda är de som är mycket värdefulla och de grå är de värdefulla

YTTERJÄRNA KYRKOGÅRD. De kulturhistoriskt värdefulla gravarna på kyrkogården är markerade som grå och röda. Röda är de som är mycket värdefulla och de grå är de värdefulla

Tar tillvara på gamla gravstenar

det stod ”Kulturgrav” på, sedan började jag fundera på vad det kunde innebära. Är alltså vissa gravar mer värda i kulturellt avseende än andra? Ja, så är det, rent formellt. Sedan några år tillbaka har alla församlingar inom Svenska kyrkan ett statligt kulturuppdrag. Det innebär bland annat att de ska göra vård ­ och underhållsplaner för sina kyrkogårdar.

DET INNEBÄR också att det ska göras kulturhistoriska inventeringar där gravar av särskilt intresse ska identifieras och katalogiseras. Sådana gravar är skyddade och kommer alltid att få stå kvar och minna om sina döda. De är ”kulturgravar”. För att identifiera vilka gravar som ska skyddsmärkas anlitar församlingarna utomstående experter.

Som vi kunnat läsa i tidigare nummer av Kyrkobladet har även Järna ­Vårdinge pastorat låtit göra kulturhistoriska inventeringar av sina gravvårdar. Denna inventering är nu färdig och 62 gravar på Vårdinge kyrkogård, 19 på Ytterjärna kyrkogård och 97 på Överjärna kyrkogård har markerats som mycket kulturhistoriskt värdefulla.

Dessa gravvårdar får inte tas bort av pastoratet även om ingen gravrättsinnehavare finns kvar i livet. De ska vårdas för all framtid på kyrkans bekostnad, vilket känns betryggande. Det gläder mig att den allmänna synen på kultur är mer inkluderande än den var för några årtionden sedan då endast de största och mest aristokratiska gravvårdarna hade chans att överleva i kulturens namn. Nu kommer fler gravar att finnas kvar, även utan anhöriga, i en park av ihågkomst.

MEN JAG avundas inte dem som ska döma mellan bevaransvärda och ickebevaransvärda gravvårdar, för jag skulle inte kunna välja. För mig är alla gravar kultur, och vem kan sia om vad som är värdefullt i framtiden? Hur skulle du själv ha valt? Gör en rundtur till våra tre vackra kyrkogårdar och leta efter kulturgravar. Det ska jag göra, vi kanske ses där?

VÅRDPLANER och kulturhistoriska inventeringar av gravvårdar är inte allt som händer kring kyrkogårdarna. Det förs spännande samtal om andra sätt att bevara fler gravvårdar. Ett sådant är att återanvända gamla gravar som saknar gravrättsinnehavare genom att omvandla dem till askgravar. Då kan den ursprungliga stenen stå kvar och kompletteras med små graverade namnskyltar på dem som valt att dela graven.

ANNA WINBLADH bor i Järna och skriver i Kyrkobladet under 2023.

NEDTAGNA gravstenar blir inte heller stenkross längre. De kan ibland återanvändas och få ny inskription, eller ställas upp i så kallade lapidarium, stenutställningar. Ett sådant är tänkt att ordnas på Överjärna kyrkogård framöver.

SKALENLIG. ”Tanken är att kunna bygga gravytor där vi kan erbjuda askgravplatser. Fler och fler kremeras”, säger Maja Rosenfågel som skapat en modell av en del av Överjärna kyrkogård som ska designas med historisk inspiration.

KYRKOGÅRDSPLANER

Miniatyr är modellen för

Majas historiska projekt

EN SKISS över hur framtidens kyrkogård skulle kunna se ut. Det har Maja Rosenfågel skapat av frigolit, lim och lera.

– Vi vill kunna se hur vi kan skapa nya gravytor med historisk koppling, säger Maja och visar pyttesmå granitfärgade gravstenar som hon placerat på en miniatyrmodell.

UNDER FÖRRA året påbörjade Maja sin projekttjänst på kyrkogårdsförvaltningen för att digitalisera vård ­ och underhållsplanen. Hon skapade även miniatyrmodellen av ett gravområde alldeles intill Överjärna kyrka. Där finns kulturgravar, tomma gravar, återtagna gravar och gamla gravar utan gravrättsinnehavare.

– Tanken är att skapa en yta för nya askgravplatser. Inspirationen kommer från kulturhistorien och de befintliga gravarna. Vi vill ta tillbaka det gamla uttrycket med grusytor omgivna av låga gravhäckar.

Maja påpekar att det är ett långsamt utvecklingsarbete med många idéer som behöver grundas på flera håll.

– Alla detaljer måste finslipas, som till exempel vilken slags gravhäck som ska planteras, säger Maja och berättar att hon nu forskar om idegran och japansk järnek skulle kunna passa runt gravytorna.

MER OCH MER upptäcktes vara eftersatt i det kulturhistoriska arbetet så Majas arbete uppskattades. Nu har hennes tjänst förlängts och hon ser fram emot att fortsätta med det hon påbörjat samt att arbeta med att lyfta fram de kulturhistoriskt värdefulla gravarna. En gravvandring med hjälp av QR­ koder är också på gång.

– Det här arbetet är så roligt, säger hon leende och berättar att hon och hennes kollegor vill inspirera och komma med nya idéer för att göra kyrkogårdarna i pastoratet så vackra som möjligt.

I LITET FORMAT. Miniatyrmodellen är gjord av frigolit och material som Maja Rosenfågel köpt på en specialbutik. Allt från buskage till blommor i rabatterna och gravstenar i rätt stensort. ”Jag hade aldrig tidigare gjort något liknande så jag är väldigt överraskad av hur mycket positiv feedback jag har fått.”

Platsen på Överjärna kyrkogård som ska göras om.

MAJA ROSENFÅGEL

BAKGRUND: Har nyligen tagit examen i HR samt har studerat programmering.

YRKE: Assistent på kyrkogårdsförvaltningen i Järna ­Vårdinge pastorat.

INTRESSEN: Kultur och historia.

PLANER: Att fortsätta arbetet med kulturgravar och annat på kyrkogården samt att kanske plugga till arkivarie.

EXISTENTIELL HÄLSA – ORO

När tyngden på din axlar blir för stor –vila i tillit

När livets oro inte längre går att kontrollera finns två grundpelare att utgå ifrån –ditt förhållningssätt till livet och en rad konkreta åtgärder. Möt sommarens orostankar med en ny verktygslåda.

TEXT: Livsstilsverktyget

FOTO: Євгенія Височина/Eugenia, Ukraina/Unsplash

SLÄPP TAGET. Att lära sig hantera sin oro är en process i flera steg. En del är att släppa det krampaktiga greppet om sig själv och föreställningen att allt går att förstå och kontrollera.

VARJE DAG GÖR DU hundratals val. Nästan varje val har en osäker utgång. Är det inte snarast märkligt att vi inte är mer oroliga än vi är? En viss grad av oro är livsnödvändig. Den som strosade bland forntidens faror utan att ibland se sig om över axeln, lyssna efter knakande grenar i buskagen och reflektera över tänkbara hot hade inte stora chanser att överleva.

Självförtroende är mer kopplat till specifika förmågor. Någon som med självklar pondus leder undervisningen i skolklassen eller hjälper kunden på bilverkstan kan samtidigt känna påfallande oro inför att göra bort sig eller verka tråkig på kvällens fest. Det är vanligt att försöka fly från oron genom arbete, alkohol, droger eller mat. Eller undvika vissa situationer och inte våga engagera sig i relationer och projekt av oro inför allt som kan förloras.

MÅNGA BÖRJAR OCKSÅ med kontrollbeteenden och försäkringar för att lindra oron. Som att trippelkolla dörrlåset, be andra om bekräftelse att de duger, be om ursäkt upprepade gånger, eller inte våga ta beslut förrän de har fått bekräftelse från en rad personer. För andra väcker oron tvångsmässiga ovanor, som att knacka i bordet eller säga vissa ord. Alla dessa kontrollbeteenden lindrar oron i stunden men förvärrar den ofta på lång sikt.

Hantera din oro –ditt förhållningssätt till livet

För att hantera oro finns två typer av åtgärder –ditt förhållningssätt till livet och konkreta färdigheter.

Träna din uppmärksamhet

Den verklighet vi upplever skapas till stor del av vad vi uppmärksammar. Ofta har vi förbluffande lite styrsel på uppmärksamheten. Den följer yttre brus och tankar som dyker upp – och söker sig mot det som oroar. Att träna upp förmågan att styra uppmärksamheten kan hjälpa oss att inse hur mycket våra tankar färgar vårt mående. Och hur vi kan påverka det genom att skifta fokus. Det kan vara någonting så enkelt som att fokusera på sin andning, på något i naturen eller människor omkring oss.

Hur skulle någon annan reagerat?

Föreställ dig hur någon annan skulle reagera om de var i din situation. Är din egen oro inför situationen rimlig eller överdriven? Det kan vara ett bra sätt att få perspektiv på oron.

Vila i ovissheten

Det finns en modern idé om människan som autonom och självtillräcklig, att allting ordnar sig

DÖRRÖPPNARE. Nya dörrar kan öppnas när du kan acceptera livet som det är.

om man bara känner tillit till sig själv. Men många människor går under av den föreställningen. Tyngden på ens egna axlar blir för stor. I alla tider har människor erfarit att de är del i något större. Filosofen och författaren Jonna Bornemark talar om att vi måste våga vila i detta som är större än vi själva, som vi aldrig helt kan greppa och som hon kallar för det ovetbara, eller Gud. Många människor berättar att de lättare hanterar oron när de släpper det krampaktiga greppet om sig själva, föreställningen att allt går att förstå och kontrollera, och i stället vilar i en tillit till någon eller något större, som bär oss genom livet. Det är en tillit som inte handlar om att vi är skyddade mot motgångar utan innebär en realistisk livssyn med perspektiv på vår förmåga att styra det och samtidigt en tillförsikt inför att nya möjligheter ständigt öppnas, även när vår tillvaro inte utvecklas som vi önskar.

En trygg plats

Föreställ dig en plats som innebär stor trygghet för dig. Soffan i vardagsrummet, en strand, fredagsmiddagen med dina nära. När du känner oro så föreställ dig att du är på den platsen.

Fördela ansvaret

Fundera över ansvarsfördelningen hemma eller på jobbet. Hur mycket handlar din oro om ditt eget respektive andras ansvar (eller brist därpå)? Vad

skulle hända om du fokuserade på din del och sedan överlät åt andra att ta ansvar för sin? Skulle situationen hemma eller på jobbet krascha? I så fall är det läge att ta upp fördelningen till allvarlig diskussion, där du inte klandrar andra men är öppen med den oro deras brist på ansvar vållar dig. Eller handlar din oro i själva verket om bristande tillit till andra, att de faktiskt tar sitt ansvar och gör sina saker, om än inte exakt så som du skulle vilja, och att du kan börja vila i den tillförsikten?

Har du en realistisk bild av livet?

I vissa fall bottnar oron i en delvis orealistisk bild av livet. Vi kanske inte förmår acceptera att tillvaron ständigt ändras och att vi hela tiden måste göra nya, osäkra val. Att inte förändra sig eller sina vanor är också ett val – som kan kännas tryggt i stunden men på lång sikt kan förstärka oron och ovissheten inför framtiden.

Fyra steg till mindfulness

Oro kretsar typiskt kring tänkta framtidsproblem, medan grubblerier handlar om dåtiden. Många studier visar att oron kan minska med mindfulness. Mindfulness handlar om att vara uppmärksam på det som pågår just nu i stället för att ständigt tänka på framtiden och det som skulle kunna hända. Principen för mindfulness är:

1. Observera vad som pågår inom dig: tankar, känslor och kroppsintryck.

2. Skifta fokus och lyft blicken till det runtomkring.

3. Beskriv det du uppmärksammar. Ibland kan det hjälpa att tänka att du berättar om allt du noterar för en person som aldrig varit på den platsen.

4.

Avstå från att värdera eller döma det du uppmärksammar inom dig och runtomkring. Bara beskriv sakligt.

Vill du verkligen vara fri från oro?

Det kan vara värt att fundera över om du verkligen skulle vilja vara helt befriad från oro och vad det skulle innebära. Kanske måste du då sluta på ditt stimulerande men krävande arbete. Eller minska ditt samhällsengagemang. Att tänka över detta kan göra det lättare att acceptera en del oro i livet. I andra fall är oron däremot orimlig och vi måste kanske göra radikala livsförändringar innan oron blir helt övermäktig.

Att vara i stället för att göra

Den medeltida filosofen Mäster

Eckehart skrev att vi borde fokusera mer på hur vi vill vara än vad vi vill göra. Med modernt språkbruk talar vi ofta om att vi är human doings eller human beings. När vi löser vardagsproblem är vi så vana vid att vara human doings. Men när det handlar om att uppnå harmoni och hantera

OKEJ. Acceptans innebär att förhålla sig nyanserat till verkligheten utan att förvränga eller skönmåla.

oro fungerar inte alltid görandet. Då behöver vi snarare det andra förhållningssättet. Hur vill du vara i din vardag och vilken bild har du av livet? Är det tryggt och ljust, baserat på försoning med andra och med den större helheten? Eller handlar livet om en ständig kamp, om konkurrens och egenvinning?

Acceptans och försoning

Acceptans innebär att förhålla sig nyanserat till verkligheten utan att förvränga eller skönmåla. Det misstolkas ibland som att ge upp eller foga sig. Ordet försoning kan fungera bättre för att beskriva vad det handlar om. Det handlar om att händelserna som lett till dagens situation inte går att ändra och att vi ofta finner bättre lösningar och tydligare vägar framåt om vi utgår från den faktiska situationen och inte från hur vi önskar eller anser att den borde vara.

STOP-övningen har hjälpt många till acceptans. Den innebär att du:

● stoppar när du känner oro

● tar några djupa andetag

● observerar dina tankar och känslor. Välj att acceptera det du observerar. Säg tyst för dig själv: det är ok!

● pausar innan du reagerar för att få perspektiv på tankarna och känslorna. Du kan prova att se dem som moln som glider förbi. Och fundera på vad som är väsentligt på lång sikt.

OBSERVERA. Var och när känns din oro lindrigare. Skriv ned i en dagbok och följ din oro.

Hantera din oro –konkreta åtgärder

Nu är det dags för några mer konkreta metoder. Läs rubrikerna och se vad som känns relevant för dig.

Självobservation

Välj ut några dagar under kommande vecka och skriv ner vilka situationer och människor som ökar eller lindrar oron. Kanske släpper den när du är på en konsert, hör en speciell artist i radion eller är med vissa människor. Det kan hjälpa dig förstå vad som utlöser oron, få distans till den och minska den med förändringar i vardagsprioriteringarna.

Skriv också ner de kontrollbeteenden och tvångsmässiga vanor du gör för att lindra oron. Var uppmärksam på ”orossmitta”, att oron spiller över på andra områden. Genom detta kan du försöka få en bättre bild av din oro. Handlar den om vissa teman? Är den realistisk?

Spalta upp problemen du oroar dig för

Anta att du oroar dig för din framtida hälsa. Prova då att tydligt definiera det. Vad vill du förändra? Vilka hinder finns? Skriv ner alla tänkbara lösningar på problemet som du kommer på. Att börja simma, avsätta en halvtimme per dag åt yoga, lägga till en ny grönsak till vardagsmenyn varje vecka. Värdera vad du som lättast kan börja med, och starta med små mikrovanor.

STOP. Stopövningen ger möjlighet att reflektera över det du oroar dig över.

Redigera negativa föreställningar

Oro bottnar ofta i uttalade eller diffusa föreställningar om skrämmande saker som kan hända. Vad handlar dina negativa föreställningar om? Försök att redigera eller motverka dem med nya, mer realistiska föreställningar. Vad kommer realistiskt sett hända om du missar flyget, gör bort dig på middagen eller trampar på den där brunnen som du alltid undviker? Även föreställningarna om allvarliga saker kan vara värda att utmana. Det vore självklart illa att bli av med jobbet, men hur allvarligt vore det? Du kommer att förlora en del men sannolikt inte hela livet. Det handlar inte om att nonchalera faran men att se det i ett realistiskt ljus. En del blir hjälpta av att ha en A­B ­Zplan. Plan B är att t ex söka ett nytt jobb inom liknande bransch ifall plan A fallerar. En Z ­plan är något som du gör om inget annat fungerar, kanske något fullständigt nytt i livet. Som

att bli volontär, starta bageriet du har drömt om, flytta från din dyra bostad i centrum till ett liv på landet. Din Z ­plan är kanske mindre önskvärd än din A­plan men kan ändå bli bra. Det kan hjälpa dig att känna tillförsikt trots allt som kan gå fel i livet.

Skjut upp din oro

En metod som många blir hjälpta av är att bestämma sig för en viss tid och plats varje dag där vi ger rum åt oron. Då får den full uppmärksamhet. Släpp sedan oron och kontrollbeteendena i förvissningen att du kommer ge dem plats senare.

Fokusera på din andning

I stunder av oro kan det hjälpa att fokusera på sin andning. Det är viktigt att inte förändra andningen utan bara följa luftströmmen och hur det känns i kroppen. Det kan också hjälpa att räkna varje andetag eller tänka att du för varje andetag andas ut en del av din oro.

LIVSSTILSVERKTYGET.SE

...är en av Sveriges största satsningar för folkhälsa. Kolla in den du också!

Öka din osäkerhetstolerans

Människor med låg tolerans för osäkerhet upplever oftare oro. Du kan successivt öka din tolerans genom att

• Våga lämna det trygga och perfekta, kanske i form av en mikrovana med små steg som tänjer gränsen för det rutinmässiga.

• Våga fatta beslut utan att söka enorma mängder information och försäkringar. Börja med något där konsekvenserna av ett felaktigt beslut inte är så stora. Kom även ihåg att även ett uppskjutet beslut är ett beslut, som kan få konsekvenser genom själva fördröjningen.

• Motverka kontrollbeteenden och försäkringar. Börja stegvis, som att känna på handtaget max två gånger när du lämnar hemmet.

• Avstå från att granska ditt beteende efter t ex ett möte, utan släpp det hela och ta dig an nästa uppgift eller upplevelse.

Rör dig

Modern forskning har visat att träning påverkar ett område i hjärnan som heter amygdala. Amygdala är som en antenn som ständigt söker av och tolkar omgivningen. När vi tränar minskar nervförbindelserna från amygdala till områden i hjärnbarken som styr känslor, med följden att vi inte lika lätt reagerar i affekt inför olika intryck.

Stort lycka till med allt arbete för att bemästra din oro! Tänk att ett steg i taget är bättre än inget steg alls.

PLATSBYGGD. Bestäm dig för en viss tid och en viss plats varje dag där du ger rum åt oron.

OMFAMNA. Göm dig inte bakom din oro –möt den.

Draw a Llama

Tro hopp &lek

MARIA FILOSOFERAR

ÄNTLIGEN ÄR DET varmt i vattnet och vi får bada. Hurra! Eller, nja, jag sitter helst kvar på bryggan eftersom jag är världens största badkruka. Vilket är konstigt egentligen. Som gammal simmare så borde jag väl tycka om att vara i vattnet? Sol och bad är ju det somrigaste som finns! Ibland undrar jag om det bara är jag som inte vågar dyka ner i kalla badsjöar i mitten av juli.

Men vet du, jag älskar att få sitta där på bryggan med byxbenen uppvikta och benen i vattnet och titta på de som vågar hoppa från bryggan ner i vattnet. Skratten, skriken och plasken blir som en sommarpsalm som sjungs av hela skapelsen. Och jag behöver inte alltid vara den som är modig. Det blir ju sommar ändå, även om jag bara blir blöt om fötterna. /Maria Frisk

LAMYRINT. Hjälp laman hitta fram till regnbågen.

HIMMELSK HUMOR

»Vad sa lammen när de fick se Jesusbarnet?«

»Bäääääbis!«

2. Continue with the body.

1. Draw an upsidedown U.

3. Draw two simple legs.

5. Drawthe face.

4. Add two more legs and a tail.

6. Add two ears.

8. Add neck decorations.

»Jag behöver inte alltid vara den modiga«

INTUITIV. Pastoratets

egen kantor Agneta

Axelson lyssnar helst på sin egen intuition om hon får välja. Och så en hel del italiensk opera. Och Taylor Swift på löprundan i skogen.

Balettdansös in action är konst, enligt Agneta.

KYRKOMUSIKER Agneta Axelson tar plats i biktstolen för att svara på Kyrkobladets

nyfikna frågor!

Hur länge har du arbetat i pastoratet?

– Sedan 2008.

Vad har du arbetat med innan?

– Kantor i Södertälje församling. Planetarievärd på Tom Tits. Kyrkvaktmästare i S:ta Ragnhilds kyrka i Södertälje.

Vad blev du förvånad över när du började jobba inom kyrkan?

– Maktstrukturen och hierarkin.

Vad innebär ditt arbete?

– Att medverka på gudstjänster och kyrkliga handlingar. Att vara kreativ och leda körer.

Vad ger ditt arbete mening?

AGNETA AXELSON

ÅLDER: 53 år.

BOR: Vårdinge.

UPPVUXEN: Södertälje.

YRKE: Kantor i Järna ­

Vårdinge pastorat.

FAMILJ: Tre döttrar, bror och syskonbarn.

INTRESSEN: Musik, friluftsliv, springa, vara ute i naturen.

HUSDJUR: Katterna

Luna och Gullan.

– Att sprida glädje, sprida det glada kristna budskapet samt att genom musiken förmedla stämningar och känslor som öppnar stängda hjärtan. Att vid begravningar vara lyhörd för anhörigas önskemål.

Vad är det bästa med att arbeta inom kyrkan?

– Att de unga får utveckla sina röster och upptäcka nya rum i sig själva. Att sjunga är en resa inåt!

När kan arbetet vara tufft?

– Ensamarbetet. Det kan vara bra att vara ensam men är också svårt.

Hur mycket övar du?

– Sången är det som ligger mig närmast

hjärtat och den övar jag två timmar om dagen. Kan hända att jag någon dag är tyst, men det är inte vanligt. Orgel övar jag dagligen. All övning är till för att kunna förmedla och entusiasmera de unga.

Vad spelar du gärna?

– Jag har alltid något pianostycke på gång som är alldeles för svårt. Just nu spelar jag Claire De Lune sakta, vilket är meditativt.

Vad får du absolut inte missa?

– Att ha rätt noter vid rätt tillfälle.

Vad är ditt viktigaste arbetsredskap?

– Rösten, händerna och hörseln. Framför allt hörsel.

Vilken är den vackraste platsen du vet?

– Stockholm i mitt hjärta! Jag älskar Djurgården, Söder, Gamla Stan, Vasastaden… Vattnet!

Vilken musik lyssnar du på?

Taylor Swift när jag är ute och springer. Annars klassisk musik. Puccini är favoriten.

Vad är det bästa med Järna/Vårdinge?

– Den otroliga skönheten i naturen. Området ute vid stora Alsjön i Molstaberg. Djup sjö och höga berg – så vackert!

Vad är du riktigt bra på?

– Att genomföra det jag har förutsatt mig att göra. När jag verkligen vill något så genomför jag det.

Vad är du riktigt dålig på?

– Att förställa mig. Jag har inget poker face.

I BIKTSTOLEN: KANTOR AGNETA AXELSON

sjunga är en resa inåt.«

AV:LinnéaMalmborg

Vad är det godaste du vet?

– Kallt källvatten när jag har sprungit en het sommardag.

Vilket yrke skulle du välja om du fick bli vad som helst?

– Grävande journalist som avslöjar orättvisor.

Kan du något annat språk?

– Tyska. Jag har bott i Innsbruck i två år. Jag brås på min pappa som var språkvetare, så jag tycker mycket om språk, läsa och att skriva.

Vad är det första du gör när du kommer hem?

– Byter kläder.

Vilket ämne kan du prata om hur länge som helst utan att tröttna på?

– Existentiella frågor. Tankens kraft, längtans kraft, bönens kraft. Det som finns under ytan, det som är påtagligt men inte går att se.

Nämn två saker på din bucket-list!

– 1. Att sjunga arian Mi chiamano Mimi ur la Bohème med orkester och dirigent. Det var den som fick mig att börja sjunga från början. I den får jag utlopp för alla känslor.

2. Att få möta våren i Paris med någon speciell.

Vilka appar på telefonen kan du inte vara utan?

– Spotify. Röstmemo. Jag spelar in när jag övar.

Vad är ditt absolut bästa köp?

– Mina katter.

Vad skulle du verkligen vilja kunna?

– Dansa balett. Det är den konstart jag beundrar allra mest. En riktig dansös är som ett konstverk.

Lyssnar helst på?

– Min intuition.

Tittar helst på?

– Mina döttrar som utvecklas till kloka, självständiga, starka och vackra unga kvinnor.

KYRKPRYLAR Kvinna med skrin bar på en stor hemlighet

ALLT ÄR INTE SOM det ser ut att vara inne i våra kyrkor. I Vårdinge kyrka hänger på väggen en omtvistad figur. Länge stod den antecknad i inventarieböckerna som ”kvinna med skrin”. Vid en närmare undersökning visade det sig för att föremålet personen håller i inte var ett skrin, utan ett brädspel, förmodligen ett backgammonspel. Personen ifråga var inte

av kvinnligt kön, utan var en turkisk man.

”Turkisk man med brädspel” konstaterades ha varit en hjälmprydnad som suttit på överstelöjntnant Johan Spechts huvudbaner.

JOHAN SPECHT (1654–1722) var, i och med sitt andra gifte, ingift i ätten Rosenstierna när han gifte sig med Märta Juliana Rosenstierna. Båda makarna är begravda i Rosenstiernas gravkällare i södra korsarmens östra hörn. Deras vapen finns på gravhällen. Huvudbaneret finns numera förvarat i Hembygdsgården, men är i mycket dåligt skick.

Agneta med bondkatten gullan som har bombay-drag.

SYNVILLA En kvinna med ett skrin? Nej, en man med ett brädspel! Figuren har vållat en del huvudbry.

BETRAKTELSE

Att leka konstnär – om konsten, konsumismen och skönheten

TEXT: Lydia Halldorf

FOTO: Birmingham Museums Trust

I'M AN ARTIST”, sa den mörkhåriga tjejen självsäkert. Jaha, och hur kan du vara så säker på det, tänkte jag cyniskt. Vad menade hon med det? Vad gjorde henne till konstnär? Egentligen var hennes introduktion inget unikt i sammanhanget. Min erfarenhet av att hälsa på amerikaner är att de ofta vid första handslaget kan definiera sig själva utifrån jobb, särintresse eller någon spetskompetens. Sådant vi jantesvenskar hellre smyger fram. Amerikanskan som jag mötte var så självklar och tydlig med sin identitet som konstnär. Hon hade aldrig haft en utställning eller sålt någon tavla. För henne handlade det mer om personlighet än om antalet utgivna konstverk. Det korta mötet har hängt kvar som en tråd i huvudet i många år. Numera kallar även jag mig för konstnär – trots att jag varken målar, skriver eller producerar några bestående verk. Så tänkte jag inte tidigare.

Då var en konstnär någon som fått etiketten utifrån, uppifrån. Den erkände och etablerade. Nu tänker jag istället att konstnärskap handlar om en inställning och en blick. En förmåga att se skönhet och vilja göra något med den. Jag tror att vi alla bär detta inom oss, även om en del har närmare till det än andra. Jag blev aldrig konstnär i den meningen att jag producerar och säljer konst. Ett år på folkhögskola gjorde klart för mig vad som krävdes för att nå dit, och jag insåg att jag inte var gjord av den sortens tävlingsmaterial. Jag skulle aldrig orkat, eller kunnat, slå mig fram på den arenan. Det kräver en självsäkerhet och en stark tro på sin egen unicitet, eftersom så mycket av samtidens konst handlar om originalitet: man ska ha ett individuellt uttryck.

FÖR MIG har samtidskonstens strävan efter det unika och provocerande blivit alltmer ointressant.

Patti Smith, sångare och poet, fångar en annan inställning när hon beskriver sitt konstnärskap så här: ”Jag är verkligen en gammeldags konstnär. Ta från allt du vet, allt som fanns före dig, från Gud och naturen. Det är konstnärens roll. Allt annat, sociala medier, att dekonstruera saker, det är inte mitt beat. Jag hör mer hemma i en renässansvärld, runt 1800 ­ talet och förra sekelskiftet. Jag har inte ett medvetande som en 2000 ­ talskonstnär.” Konstnären får sin näring från skönheten. Hon kan inte undgå att se den och vill göra något med den. Med denna känslighet kommer ett visst ansvar, eller en möjlighet, att ge vidare av sitt seende: att gestalta det i någon form, men också hjälpa människor att upptäcka hur vacker världen är. en denna enkla och grundläggande längtan efter skönhet kan lätt trängas undan.

FÖRFATTAREN Herta Müller

växte upp i Östtyskland, och har beskrivit kampen för skönhet i en kommunistisk diktatur: ”Det gråa och fula låg inte enbart i boendekomplexens betong och i trottoarerna. Det fanns även i klädseln. Staten kunde inte frambringa något vackert, eftersom den inte kunde

stå ut med det vackra. Skönheten har något subversivt eftersom den måste uppfinnas och gestaltas individuellt. Därför utgör den då som nu en del av vår frihet. Detta gäller inte bara språket, litteraturen eller konsten. Det gäller för varje vardagsföremål. Hela landet, inklusive människorna, hade tvingats in i fulhetens uniform.” Staten kunde inte frambringa något vackert. Det onda kunde inte skapa något gott, någon skönhet. Jag lever ju inte alls i en diktatur, ändå talar orden starkt till mig. För det finns, även hos oss, krafter som hotar skönheten. Men inte genom förbud, utan genom att reducera den till en produkt eller till ett medel för att marknadsföra oss själva.

Å ENA SIDAN FLÖDAR vårt samhälle över av skönhet och kreativitet, å andra sidan är det som om vi går miste om den just på grund av överflödet. Överflödet gör oss blinda för detaljer; tänk bara på mängden av vackra kläder som hänger undangömda i våra garderober. Om vi bara kunde lägga märke till sömmarna, färgerna, fallet och mönstret. Men istället är det modet som bestämmer om plagget är vackert eller fult, om det ska slängas eller sparas. Vi äter tjusiga måltider som aldrig förr och bakverk som liknar konstverk fotas och instagrammas – men känner vi dofterna och smakerna? De vackra ting som pryder vårt hem blir sällan saker som har en mening för oss, utan bara en del av en inredningshets som aldrig tycks ta slut, en strävan efter att skapa ett hemma ­ hos ­ reportage att leva i.

KONSUMISMEN gör något med skönheten. Och jag tror att den även påverkar vårt skapande. I dag tänker en kreativ själ så lätt att hennes främsta uppgift är att sälja det hon skapar. Den som sjunger ska spela in en skiva, den som skriver ska författa böcker, den som fotar bli fotograf. Det ska bli en produkt innan verket knappt har fötts, och snart försvinner tanken på att skapa för att det är roligt, rogivande eller utvecklande. Allt sedan möjligheten att ”sälja” vårt skapade dykt upp och demokratiserats är det som att vi inte kan motstå det, som att vi inte minns något annat. Vi kan numera, utan förläggare och producenter, med enkelhet lägga upp vår produkt, visa upp vårt eget skyltfönster och berätta för världen vad vi säljer. Men var det målet med vårt skapande? Är vi alla menade att vara producerande, utgivna konstnärer?

PÅ SOCIALA medier delar vi vår konst med alla och ingen. Vi kanske får några klick och likes, men var det verkligen någon som lyssnade eller såg? Den chilenska poeten Gabriela Mistral uttrycker det så här i ett av sina tio budord om konsten: ”Du skall inte söka den på marknadstorgen eller på dem bjuda ut ditt verk, ty Skönheten är jungfrulig och den som finns på marknadstorgen är inte Hon.”

Andra uppenbara hot mot kreativiteten, som också hör marknaden till, är effektivitet och stress. När våra liv snurrar och så mycket av vår vardag handlar om att vara produktiva, är det lätt att just det lekfulla skapandet som inte har ett synligt resultat eller blir en färdig produkt känns aningen meningslöst, eller i alla fall inte som något man kan ägna mycket tid åt. En akvarell som aldrig blev något annat än en skön stund med papper, pensel, vatten och färg. På många sätt kan jag avundas mina barns förhållande till kreativitet. De skapar för att det är roligt, och de skapar utan stress. Det är liksom huvudsysslan under deras dag. De sjunger för full halls, de ritar utanför linjerna, de pärlar halsband och plattor, de degar och blandar alla färger till en grå massa. Det är långt ifrån perfekt, men de är lyckliga över

vad de gör. Min dotter som är sju år lever i gränslandet mellan lek och allvar. Hon älskar fortfarande skapandet, men prestation och jämförande med klasskamrater har börjat smyga sig in. Hon skulle helst av allt vilja ägna sig åt den skapande leken hela dagen, men läxor och lektioner gör att den allt mer begränsas. För många av oss vuxna är den där kreativa leken nästan obefintlig. En bekant som gick in i väggen fick rådet att börja teckna. Upptäckte han att han blev för målinriktad, för fokuserad på att måla bra, skulle han byta hand och måla med vänster. Processen och lugnet, själva leken var målet. En annan vän, i samma situation, fick rådet att slå sig ner i sandlådan

med sitt barn. Låta barnet leda och lära föräldern hur man gör en meningslös sand kaka. De behövde båda återupptäcka vad det är att skapa något som inte ska bli något.

FÖR MIG HAR vägen till den kreativa leken gått via hantverket. Hantverk är förstås inte nödvändigtvis befriat från vare sig stress, prestation eller konsumtion – men det finns ändå mycket som kan vara befriande i den sortens skapande. Hantverket handlar inte bara om resultatet, även om man blir glad när något man gjort blir lyckat. Hantverket handlar också om processen, och om närheten till det konkreta, det fysiska. Det handlar

om att göra samma sak om och om igen, och upptäcka små små nyanser som gör skillnad. Och så finns det något vardagligt med hantverket som jag gillar. För att bli duktig på ett hantverk krävs det tid och tålamod. Det går aldrig att förstå ett hantverk endast genom en logisk förklaring, utan det handlar om övning. Genom erfarenheten lär man sig tolka det material man arbetar med: hur det känns, doftar eller låter, och vilka rörelser man ska gensvara med för att få det att formas som man vill. Man gör sitt hantverk varje dag, och ibland blir det bra, ibland blir det misslyckat.

IBLAND FÖRUNDRAS

man över det skapade, det smått magiska som kan bli till när man gjort något med sina händer. Ibland står man frågande inför processen, hur det kunde gå fel efter så många års vana och man ändå missat en liten detalj. Jag har jobbat med kaffe i snart 20 år, och tycker fortfarande att det är lika roligt. Jag gillar doften, smaken och känslan. Att skumma mjölken till rätt temperatur, så den blir alldeles len, går att hälla ner i espresson och med lätthet formas till något mönster. Ett banalt men glädjande hjärta till den som tar emot koppen. Givetvis behöver vi sälja det vi skapar, men det finns tillräckligt med öppningar för att skapandet inte ska kvävas av marknadslogiken. Ett personligt hantverk, ett direkt delande och en närhet till skapelsen. När jag lär upp ny personal räcker det inte att lämna över en instruktionsbok, utan jag måste stå bredvid och hjälpa dem att tolka processen: deras egna rörelser och materialets gensvar. Till slut lär de sig att tala tingens språk. Någonstans i den skarven utövar jag mitt skapande: i en kluvenhet mellan att vara del av ”konsumtionskreativiteten” och samtidigt vilja ägna mig åt leken och se skönheten varje dag. Här handlar det inte i första hand om att göra ett unikt verk, ändå blir det just så.

LYDIA HALLDORF är konstnär och delägare i Babettes kafferi & bageri i Linköping. Texten är publicerad i tidskriften Pilgrim nr 4 2016.

Pastoratets kyrkor: Triss i illustrationer

FÖREVIGADE. Pastoratets tre kyrkor har blivit illustrerade av Folke Bagger på Östra Sörmlandspostens reklambyrå ÖSP Reklam i Trosa. Tanken är att kunna använda dessa fina bilder på vykort, agendor och andra trycksaker framöver.

Folkes konstnärliga finess låter betraktaren se flera vinklar av kyrkorna samtidigt.

VILL DU HA en utskrift av någon av kyrkorna, maila redaktörn: linnea. malmborg@svenskakyrkan.se

KYRKOGÅRDEN

»Vi vill befrämja biologisk mångfald«

Linda Burnert berättar nyheter från våra tre kyrkogårdar:

● Rabatterna i askgravlunden i Ytterjärna ses över. Gräsytan utanför askgravlunden har haft påhälsning av fåglar, troligen kajor som söker föda. De har orsakat stor skada som nu kommer att återställas.

● Lyktor och vinterdekorationer ska plockas bort från gravplatserna. Dekoration ska ställas inom planteringsytan.

● Vissa gräsytor växer högt för att befrämja vårblommor och biologisk mångfald. Detta kommer att synas på utvalda ställen på våra kyrkogårdar i sommar.

● Ytterjärna kyrka ska få sin fasad putsad och det kommer därför att vara en byggställning runt delar av kyrkan en tid.

● En ramp för ökad tillgänglighet håller på att byggas vid Kyrkskolan. Skyltningen kommer under året att ses över vid Ytterjärna kyrkogård.

● Gravrättsinnehavaren är ansvarig för att gravplatsen hålls i vårdat skick och att gräset klipps vid gravplatsen. Önskar man få hjälp av kyrkogårdsförvaltningen med trimning och gräsklippning runt sin gravplats kan man boka ett av våra förmånliga skötselavtal.

På

Ytterjärna kyrkogård.

Foto: Stefan Christophs

SPÄNSTIGT. Bungeerun var en av aktiviteterna i parken under dagen. Med ett gummiband fastspänt om midjan springer man framåt på den uppblåsbara banan.

KONFIRMANDER

Tro, hopp och kärlek

(och lek!)

En av våra ungdomsledare, Simon Karlsson, tog med sig kameran till vårens konfirmandträff. Få ett smakprov på dagens innehåll med tema tro, hopp och kärlek.

TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Simon Karlsson

SOCKRIGT. Syftet med konfirmanddagen var att lära känna andra ungdomar från stiftet och fördjupa sig i kristen tro under temat Tro, hopp och kärlek. Och att äta sockervadd såklart!

I MAJ VAR PASTORATETS

konfirmander och ungdomsledare iväg på en konfirmanddag med tema Tro, hopp och kärlek som anordnades på stiftsgården Stjärnholm av Strängnäs stift.

Ett par hundra ungdomar från olika delar av stiftet samlades för att gå på workshops, höra en föreläsning av artisten Boris René, vara med på kul upptåg i parken, äta middag och gå på mässa.

HUR VAR UPPLEVELSEN , Annelie Wagnefors, ungdomsansvarig?

– Hela dagen var kul och bra! Att ungdomarna får möta unga i andra församlingar är väldigt bra. De får se att det finns andra som jobbar med samma saker som vi.

Hur många var ni?

– Totalt var runt 500

ungdomar samlade. Från oss var vi 49 personer som åkte. I nuläget har vi totalt 47

inskrivna konfirmander och 19 ledare, så vi är många!

Maria Frisk, församlingspedagog. Du var också med. Hade ni själva något uppdrag under dagen?

– Ja, vi stod för försäljning av sockervadd och popcorn! Alla pengarna gick till Act Svenska kyrkan. Jag hade också en workshop om rollspel som blev uppskattad.

Läs mer om höstens konfirmationsstart på sidan 4.

SOL I SINNE. Kyrkoherde Matts Sandström var redo för en solig och rolig dag.

FRIDTID. Planering inför förbönen, vilket en av grupperna hade ansvar för under dagen.

SPELA ROLL. Under dagen kunde deltagarna välja olika workshops. Maria Frisk höll i en workshop i form av ett relationsspel. ”Det var så roligt att se dem komma in i rollerna på bara en timme”, säger hon.

FLUFFIGT. Sockervaddsförsäljningen inbringade pengar till Act. Järna ­Vårdinge stod för försäljningen.

STÖTTÅLIGA. Bumperrun var en populär aktivitet. Inget för stötkänsliga!

FLAGGDAGS. Alla församlingar skulle ha med sig en egen flagga för dagen.

3 konfirmander svarar:

IZABELLE , 14 år: ”Det jag tyckte var roligast med konfadagen var alla aktiviteter som fanns att göra och alla nya människor man fick träffa. Det roligaste med konfirmationen är allt vi gör tillsammans och alla nya vänner.”

EMMA, 15 år: ”Det roligaste med konfadagen var att få vara med mina kompisar!”

ELLA, 14 år: ”Roligast med konfadagen var att vara med mina kompisar, träffa alla nya människor från olika ställen och alla aktiviteter. Det roligaste med konfirmationen är att man får vara del i något roligt, alla konfaträffar och gemenskapen.

Izabelle

Emma

Ella

FESTKLÄDD Nysydd skrud till större dopbarn

DOPKLÄNNINGEN som Alma bär på bilderna till vänster är nysydd av Carin Carlsson i Järna efter en förfrågan från präst Annica Avengaard

– Vi behövde en dopklänning att låna ut till de lite större dopbarnen, säger Annica.

Klänningen är sydd i ett vackert tyg med fint fall och har en underkjol och en överklänning som kan justeras så att den kan passa flera storlekar.

SLÄKTKLENOD Namnprydd klänning minner om dopdagen

Hej Brittmarie Arringe, kyrkvärd på dopdagen. Vad är det för vacker klänning du har med dig dagen till ära?

– Det är dopklänningen som jag gjorde till min förstfödde 1965. Sedan har det blivit sammanlagt fyra barn, tio barnbarn, sex barnbarnsbarn som döpt sig i den och fått namnen inbroderade. Min systers tre barn och fem barnbarn har också haft den på sig vid dop. En riktig släktklenod med andra ord!

– Ja, precis!

DOP – HELT ENKELT!

Kravlös dopdag firades familjärt och festligt

EN DOPDAG FÖR ALLA som inte hunnit eller kunnat döpa sig. En dag helt utan krav och förpliktelser. Dopet ska stå i centrum. Det var visionen bakom den dopdag som gick av stapeln i början av maj i Överjärna kyrka då fyra personer mellan 5 och 28 år döptes.

– Dagen blev jättefin. Solen sken, himlen var blå och alla familjer dök upp, säger Maria Frisk, församlingspedagog och en av dopdagens ansvariga.

TRE DOPGUDSTJÄNSTER firades under dagen med musiker, präst

och solist. Efteråt klev dopfamiljerna ut på kyrkbacken för att ta emot en dopkasse med gåvor samt en tårta att ta med hem till dopfikat. Ute väntade även cider och ballonger.

– Flera familjer blev nog lite överraskade av hur fint ordnat allting var. Och att de fick ta med sig en prinsess tårta från Kafé Änglagott (i Nykvarn reds anm.) med sig hem!

PLANEN ÄR NU ATT anordna en dopdag varje år för att erbjuda de som önskar ett kravlös dop utan att behöva ställa till fest själva. Festen står kyrkan för!

Präst Annica Avengaard visar dopfunten för Alma, 3 år. Text: Linnéa Malmborg.

Foto: Maria Frisk

Brittmarie med sin egensydda dopklänning.

Foto: Maria Frisk

Allmogens talesmän och överhetens representanter

EXAKT NÄR kristendomen kom till Vårdinge är svårt att avgöra, men under 1100 ­ talet var den kristna tron så pass fast etablerad att det byggdes en stenkyrka. Till kyrkan hörde en präst som församlingen enligt lag var skyldig att försörja genom att ordna med bostad. Enligt de medeltida landskapslagarna skulle församlingsborna bekosta sju hus åt prästen – stuga, stekarehus, lada, sädesbod, visthus, sovstuga och fähus. Ända sedan den tiden har prästgården Sjögård legat nedanför kyrkan vid sjön Sillen. Sedan 2003 är den privatägd.

När en präst lämnade sin tjänst eller dog skulle

STOLTA. Katrin och Knut Hamström 1912 framför prästgården som var händelsernas centrum på landsbygden. Hundarna heter Kulla och King.

prästgården inspekteras. I fall underhållet visade sig vara eftersatt tvingades prästen eller hans efterlevande att böta för så kallad ”husröta”. Om prästen och hans familj å andra sidan hade förbättrat prästgården kunde de i stället få ut ersättning för ”överbyggnad”. Denna typ av frågor ledde många gånger till tvister mellan prästfamiljen och församlingsborna.

PRÄSTEN VAR FÖRR, liksom de flesta av sina församlingsbor, bonde och hade sin inkomst inte bara i form av del av tiondet*, utan också av den avkastning som prästgården själv gav. Prästernas

ALLVARLIG. Ett yngre porträtt av Henry Teodor Hedström, kyrkoherde i Vårdinge församling 1962–1966.

*Se notis på sidan 32.

inkomst kom att variera mellan olika församlingar och indelades i tre klasser efter hur god avkastning jorden hade. Vårdinge församling tillhörde historiskt de magra pastoraten och ingick i den lägsta, tredje, klassens pastorat. Först 1910 kom prästernas inkomst att frikopplas från jordbruket.

DET FANNS OCKSÅ betydande skillnader mellan villkoren för olika slags präster. I större pastorat fanns det vid sidan av kyrkoherden ibland en komminister. Präster kunde också vid behov få sig förordnat en adjunkt som bistod prästen i dennes uppgifter och som prästen fick försörja.

I Sverige har det ända sedan medeltiden funnits ett starkt sockensjälvstyre vilket till exempel betydde att församlingsborna själva valde sin präst. I församlingarnas prästval rådde allmän och lika rösträtt for både män och kvinnor.

Prästerna rekryterades ofta bland studiebegåvade bondpojkar, eller var själva prästsöner vilket

Vad kunde prästen titulera sig som, förutom sitt egentliga yrke? Bonde och forskare visar det sig när Kyrkobladet djupdyker i prästernas historia i Vårdinge församling. Följ med!

TEXT: Marcus Klefbeck och Linnéa Malmborg (redigering)

FOTO OCH KÄLLA: Vårdinge hembygdsförening

medförde att tjänsten kunde gå i arv i släkten. Under medeltiden finns det bara sporadiska uppgifter och prästlängden är långtifrån komplett. Den tidigaste kände prästen i Vårdinge var kyrkoherde 1364–1383. Den präst som brukar räknas som Vårdinges förste lutherske präst, troligen på grund av att han var gift, är Simon Petrus som finns omnämnd år 1530. Den siste kyrkoherden i församlingen var Ragnar Larsson som var kyrkoherde 1973–1974. Efter det uppgick Vårdinge församling i Järna ­Vårdinge pastorat.

PRÄSTERSKAPET kom tidigt att räknas som ett eget skrå och utgjorde också ett av riksdagens fyra stånd. På många sätt utgjorde prästerna ett socialt mellanskikt. De fungerade som allmogens talesmän uppåt men också som en slags överhetens representanter på lokalplanet. Förutom gudstjänster och själavård hade prästen i äldre tider ansvar

för en stor mängd uppgifter såsom skola och fattigvård. Prästgårdarna var centrum i församlingarnas liv och där kom prästfruarna att spela mycket stor roll.

”Prästgården var ofta socknens ’finaste’ hushåll. Någon gång överskuggades den av ett adligt säteri eller en högre officers boställe, men dessa var sällan lika inlemmade i församlingens sociala liv som prästfamiljen. Kyrkan var närvarande i livets alla skiften, och därmed prästen och hans fru. Prästen döpte, prästfrun stod fadder och ibland hade hon förlöst barnet. (…) Prästfrun ledde socknens mönsterhushåll. Hon tog hand om gårdens avkastning och den del av tiondet som förbrukades hemmavid. Hon spred nya idéer genom umgänget med bondmororna och genom de pigor som hon lärde upp i hemmets sysslor. (…) Här och var skymtar det att man och hustru var ett par även i mannens ämbete. Det berättas om präster som läste sina predikningar högt för frun innan de mötte församlingen, om prästfruar som skötte kyrkböckerna och skrev rent söndagens manus.”

Ur Prästerna av Gunnar Wetterberg

Tiondet –en kyrklig skatteform

TIONDET VAR EN kyrklig skatteform som främst beräknades på avkastningen av jordbruket och boskapsskötseln. I Sverige etablerades den på 1100 ­talet. Den innebar att alla jordägare i

församlingen skulle skänka en tiondel av avkastningen till kyrkan. En tredjedel gick till sockenprästen och två tredjedelar till sockenkyrkan, de fattiga och biskopen. Vid reformationen indrogs den senare delen till kronan, medan prästen fick behålla sin del. Kronotionde avvecklades 1885–1903. Fakta: Nationalencyklopedin.

Eftersom det inte fanns någon trygg änkepension, och då prästerna heller inte ägde gården de brukade, hade prästfrun och omyndiga oförsörjda barn rätt att bo kvar ett år i prästgården efter att mannen dött. Detta nådeår kunde ibland förlängas med ytterligare ett eller i sällsynta fall flera år. Under tiden fick en präst, en nådårspredikant, uppbära tjänsten.

ETT SÄTT ATT komma i besittning av en prästtjänst var att gifta sig med änkan eller ännu vanligare, hennes dotter. På detta sätt kunde många präster, inte minst fattiga adjunkter, få en tjänst och den döde prästens kvarlevande familj fick sin försörjning tryggad.

I Vårdinge finner vi ett exempel på hur efterträdaren ”konserverat” änkan vilket är den 34 ­ årige Johannes Rosander som 1699 gifte sig med företrädaren Olaus Joannis Naesanders änka Margareta Håkansdotter Galle.

Prästerskapet tillhörde länge de få som hade någon högre utbildning. Vid sidan av sin teologiska bildning och färdigheterna i

lantbruk hade prästerna i många fall en stor lärdom och prästgårdarna var bildningshärdar. Många av prästsonen Carl von Linnés lärjungar var präster som bedrev forskning inom biologi och zoologi.

IVÅRDINGE hittar vi också flera präster som bedrivit forskning utanför teologins område – adjunkten Carl Ulrik Ekström (1781–1858) som var en mycket välkänd forskare inom naturvetenskap, Nathanael Stadin (1700–1756) som skrev Vårdinges första sockenbeskrivning och Axel Torssander (1843–1905) som var en kunnig botaniker och skrev vetenskapliga artiklar inom meteorologi och arkeologi.

MARKUS KLEFBECK var komminister i Vårdinge 2004–2016. Texten är en bearbetad version av hans artikel ”Vårdinges präster och deras livsvillkor” som publicerats i Vårdinge hembygdförenings tidning Vårdkasen 2018.

Präst Torsten Zetterquist

Präst Hjalmar Österlundh

FOTOGENIQUE.

Familjen Torssander med tjänstefolk. Längst fram i hatt ser vi prosten Axel.

Präst Axel Torssander – välbevandrad i växternas värld

EN AV DE präster i Vårdinge som bedrev forskning utanför teologins område var kontraktsprost

Axel Gustaf Abraham

Torssander. Han kom 1886 som 43 ­ åring till Vårdinge och verkade där som kyrkoherde fram till sin död 1905.

Vid sin sida hade han haft hustru Nanna Maria

Charlotta Torssander som avlidit samma år som han tillträdde sin nya tjänst.  Som botanist var Axel mycket fascinerad av växter, främst spermatophyter, det vill säga fröväxter. Axels forskning finns omnämnd i flera botaniska verk. Till exempel Geographical guide to Floras of the World där hans projekt omnämns

som ”Anmärkningsvärdare fanerogamer och kärlkryptogamer i Wårdinge socken (Södermanland)”.

I ARKIVEN på Harvards universitet i USA finns Axels verk på latin: Enumeratio Lichenum et Byssacearum Scandinaviae hucusque cognitarum. Ad normam celeberrimi Eliae Fries

curavit G. Torssell hade alltså en internationell läsekrets inom forskarvärlden.

VID AXELS och Nannas tidigare hem, Sulsta prästgård i Tystberga, skapade de på 1870 ­talet en ståtlig trädgård. Spår av denna kan fortfarande ses i den parkliknande delen med allén.

Text: Linnéa Malmborg.

Foto: Gustaf Schult och Adobe Stock (solrosen).

Källa: Vårdinge hembygdsförening

PSYKOLOGI Bli kvitt sommarens orosmoln

SOMMAR OCH LEDIGHET är förknippat med härliga känslor. Eller?

Nu ska plötsligt allas humör och förväntningar synkas. Kanske ensamhet uppenbarar sig, utan kollegor och rutiner. Kanske känner vi en press att allt ska vara så himla bra på sommaren. Dessutom tar själen inte semester

– Tvärtom kan stora frågor komma upp till ytan när vi slappnar av, säger Camilla Below.

PÅ S:T LUKAS mottagning i Uppsala möter Camilla von Below olika människor i sitt jobb som psykolog, och även om hon tror att många ser fram emot en skön ledighet, finns det en viss oro hos en del.

– Man har kanske inte hunnit tänka på semestern,

För

och så kommer förväntningarna, nu ska allt hända. Kommer jag hinna återhämta mig, hur ska det gå att umgås med släktingarna? Kanske också en oro när man är mitt i det, hur ska allas önskningar tillfredsställas? Eller, hur ska vi ha råd?

Det kan också vara så att man inte har barn eller av olika anledningar inte är med sina barn under sommaren.

– Då kan man känna sig osäker på vad man ska göra,

som att sommaren mer är för dem med barn, säger Camilla.

DET BEHÖVS några

lugna dagar för att ställa om och lagom med krav på vad som ska hinnas med, om Camilla får råda.

– Inte minst barn behöver det, kanske tillåta några sovmorgnar. I bonusfamiljer kan det bli svårt om det är stora åldersskillnader mellan barnen. De vill äta olika tider, vaknar olika tider. Då

Det är inte alltid härliga känslor förknippade med sommaren, långt sommarlov och semester.

plötsligt ska allas humör och förväntningar synkas. Hur landar vi i acceptans?

TEXT: Sophie Ekman/Verbum FOTO: Angelica Windolf

»Det är okej att tycka att det räcker med semester efter ett tag.«

CAMILLA VON BELOW

Camillas tips inför

sommaren:

● Tänk på vad du tycker är viktigt med semestern och försök skapa det.

● Prata med varandra om förväntningar innan, om ni är flera.

● Vårda relationer året om.

● Ha lagom höga förväntningar.

● Ge plats för att allt inte blir som du tänkt, och det är okej.

● Bråka inte inför barnen.

● Ta hjälp utifrån om det behövs.

får man göra upp med sin idealbild. Vad är möjligt för just oss? Sedan måste man inte göra allt med familjen, tipsar Camilla.

HON påminner om att det kan vara rätt arbetsamt att upprätthålla strukturer under sommaren.

– Man kan försöka ha lägre krav på till exempel matlagningen. Och fråga sig, vad tycker jag verkligen är viktigt av allt det här?

Är det att umgås, att laga jättegod mat eller hinna med så mycket som möjligt? Alla saker går kanske inte ihop. Hur undviker vi konflikter?

– Prata igenom innan vad som är viktigt för var och en. Kan det viktigaste

rymmas? Tydliggör vad som är jobbigt, vilket kan vara ganska små saker, till exempel vem som förväntas göra vad om man samlas i ett hus på sommaren. Vem lagar maten? Hur ofta ska vi städa?

Hur hanterar vi alla förväntningar?

– Ett konkret tips är att avstå från sociala medier –om man mår bättre av det.

– Då är man inte med i tävlingen om vem som har bästa semestern. Vi är mycket för att jämföra med andra. Men vad man vill göra är kanske rätt olika. Man bör ha sin egen måttstock, fråga sig: ’vad tycker vi om i just vår familj?’ ’Vad tycker vi är semester?’ ’Gillar vi att umgås?’ ’Ja men det måste vi ju inte göra i Grekland om vi inte har råd i sommar, det

kan vi göra någon annanstans...’

OSÄMJA. ”Det är min skateboard!” Orättvisor uppstår lätt, men tar energi.

Att veta vad man gillar är lättare sagt än gjort. Camilla tror att det är vanligt att inte veta.

– Man är inte i kontakt med sig själv. Och då kommer den där jämförelsen.

Enligt forskning behöver vi inte ha en lång semester för att känna oss utvilade, flera korta går också bra.

– Studier visar att vi återhämtar oss bäst när vi gör något annat än vi gör i vanliga fall. Så sitter du stilla i ditt jobb kan det vara semester att springa, cykla eller vandra.

FORSKNING VISAR också att när vi har semester kan stora tankar, oro och sorg ta mer plats än vanligt.

– Det är bra att dela sina tankar, ofta blir de mindre ledsamma eller skrämmande då. Om det är sorg, tillåt dig att tänka på och prata om dem som är borta och dela minnen med varandra. Om det är mycket oro, fundera på hur mycket plats det får ta? Försiktigt och vänligt styra sin uppmärksamhet till något annat, säger Camilla.

Medan oro kan vara bra att begränsa är det annorlunda med existentiella frågor.

– Här måste man få tillåta sig att tänka, säger Camilla och påminner om att tiden utanför vardagen också är en möjlighet att få fatt i det som känns viktigt, som vad man vill i livet.

NÄR SKA MAN SÖKA HJÄLP?

SYSKONKIV. Bråk mellan barnen i varm bil = irritation hos förälder.

– Handlar det om en depression behöver du hjälp. Eller om du bär på en oro som aldrig går över, stor oro för ditt barn, mycket relationsproblem som känns outhärdliga. Det kan vara särskilt tufft och behövas stöd i familjer där det finns barn med svårigheter.

– Att känna ’hur ska jag orka det här, det blir ju ingen semester för mig!’ är vanligt då, liksom att tycka det är skönt när skola och rutiner börjar, säger Camilla och menar att det sista egentligen gäller för nästan alla.

– Det är okej att tycka att det räcker med semester efter ett tag.

SJÄLVMEDKÄNSLA

Tyck om dig själv i skick

Genom att träna upp din självmedkänsla och bemöta dig själv med värme lär du dig själv att må bättre. Christina Andersson berättar om compassionträning.

ET KAN LÅTA SÅ lätt att vara snäll mot sig själv, men att stå vid sin egen sida i med ­ och motgång är utmanande, säger Christina Andersson, legitimerad psykolog och medicine doktor vid Karolinska Institutet.

Hon har skrivit tre böcker om självmedkänsla, och forskar om compassionträning, en alltmer populär terapiform. Studier visar nämligen att regelbunden träning i självmedkänsla ökar välbefinnandet samt minskar stress, ångest och oro.

BÅDE SJÄLVKÄNSLA OCH självförtroende stärks när vi lär oss hantera utmaningar med mer närvaro och förståelse –utan att fastna i ångest och självkritik.

– Vi är alla människor med en inneboende önskan att må bra och vara lyckliga. Men sorger och utmaningar är en del av livet. Genom ett förhållningssätt med vänlighet och medkänsla blir allt mer umbärligt. Att i en svår stund fråga sig ’vad behöver jag nu för att skänka värme och välvilja till mig själv?’, säger Christina.

Vad är skillnaden mellan självmedkänsla och självkärlek?

– Självmedkänsla handlar om ett förhållningssätt till dig själv när du inte mår bra. Självkärlek är olika positiva känslor och något vi strävar efter att ha hela tiden. Samtidigt kan det vara lättare att ha genuin självkärlek om du utövar självmedkänsla. Då ger du dig självkärlek även i de svåra stunderna, och inte enbart när du tycker att du gjort något extra bra, förklarar Christina.

Varför är det så svårt att behandla sig själv lika omsorgsfullt som man behandlar andra?

– En del har det automatiskt i sig. Vi får trygghet från uppväxten och lär oss ta hand om oss själva. Men många använder självkritik som en form av problemlösning. ’Skärp till dig!’ ’Så där skulle du inte gjort!’ Denna inre röst, som vi tror är hjälpsam, skapar inre stress.

ATT JÄMFÖRA SIG MED andra genom sociala medier är också något som kan skapa självkritik. Även här gäller att visa självmedkänsla, för sin egen skull men också för bättre relationer.

– Om du kan tycka om dig själv i befintligt skick blir det lättare att tycka om andra i befintligt skick. Mår vi bra har vi mer plats för att ta in andra människor. Du blir mer öppen och närvarande, kan på riktigt njuta av solen, känna vinden i stället för att fokusera på det negativa och orosmoln.

5 ord för en svår situation

FÖRSTÅELSE

Var medveten om din egen situation (om du är trött, ensam eller orolig) och hur den kan påverka dina tankar, känslor och beteenden. Förlåt dig själv!

ACCEPTANS

Acceptera situationen utan att döma eller leta förklaring.

VÄRME

Ge dig själv emotionell och fysisk värme (en kram, ett samtal med en vän, en kopp te eller en filt).

VÄNLIGHET

Var snäll mot dig och slå inte på dig själv när du redan har det jobbigt.

OMSORG

Ge dig själv omsorg.

Fråga: vad behöver jag för att känna mig trygg och lugn?

TEXT: Sophie Ekman/Verbum

”Rikta stöttande ord du skulle säga till en vän, som är i en stressfylld situation, till dig själv.”

TIPS FRÅN CHRISTINA OM ATT PEPPA SIG SJÄLV

ÖPPNA UPP. Christina Andersson (på bilden) tror att om vi mår bra så har vi mer plats för att ta in andra människor.

TIDEVARV

Vi ber för församlingsbor som har döpts och som har lämnat oss från 1 mars till 5 maj 2023.

DÖPTA

Malin Viola Grundtman

Jack Bruce Henrik Harvey

Frans Eilert Cruseman

AVLIDNA

Inga Elisabet Andersson

Maria Anna ­ Märta Palmgren

Lars Olof Alex Andreasson

Vera Zettermark

Britt Linnea Lindholm

Kerstin Sofia B Nilsson

Hilda Maija Christensen

Vivi Emilia Andersson

Per Olov Simonsson

Gun Boel Anita Jalderos

Jan ­ Erik Magnusson

Gunnel Elisabet Ydrén

Gudrun Marianne Karlsson

Karl Gary Roger Johansson

Märta Birgitta Aspelin

Anders Stefan Jadeberg

KONTAKT

expeditionen

08 ­ 551 747 20

Telefontider: Tis–tor 09.00–12.00

Expeditionstider: Tis 13.00–15.00 och tor 10.00–12.00.

adress

Järna ­Vårdinge pastorat

Kyrkvägen 10, 153 32 Järna

e - post och webb

q jarna ­vardinge.pastorat@ svenskakyrkan.se

q svenskakyrkan.se/jarna ­vardinge

präster

Matts Sandström (KH), 08 ­ 551 782 03 matts.sandstrom@svenskakyrkan.se

Martin Reberg, 08 ­ 551 740 45 martin.reberg@svenskakyrkan.se

Annica Avengaard, 08 ­ 551 782 07 annica.avengaard@svenskakyrkan.se

diakon

Laila Larsson, 08 ­ 551 782 11 laila.larsson@svenskakyrkan.se

kyrkogårdsförvaltningen

Maria Rosenfågel, 08 ­ 551 782 14 maria.rosenfagel@svenskakyrkan.se

NYTT UNDER SOLEN

Insändare och synpunkter inskickade till Kyrkobladet.

Osannolik upplevelse

”JAG MÅSTE skriva till er och säga hur märkvärdigt det är att ni ordnar sådana konserter som dagens Membra Jesu Nostri av Buxtehude. Kompositören känner jag svagt till genom någon del av hans orgelmusik, men dessa kantater har jag aldrig hört i mitt 80 ­ åriga liv. Att kunna åka till Järna och få en så fin och lärorik musikupplevelse gratis är ju rent osannolikt. Vilket arbete och vilken energi som lagts ner på denna musikaliska föreställning!”

»TVÅ SAKER HAR JAG alltid varit ­ serad av – andra människor och mig nya saker, säger Allan Sundqvist kaffe­ kannan hand. Intill gör hustrun Ingrid sig redo för förmiddagspromenaden. För är arbetslivet som tar slut pensions­ dagen. Allans del har professionen genomsyrat hela livet och drivkraften flera stora projekt: böcker, studie­ cirklar, mötesplatser skrivelser. Allt ett enda fokus – folkbildning. Allan Sundqvist, år, sätter sig vid köksbordet sobert inredda lägenheten där och hustrun bor sedan tre tillbaka. Här har nära till grönskan och till vännerna området, två nödvändiga ingredienser den Sundqvistska familjen. Ingrid saknar dock den träd­ gården efter flytten från huset. Ännu större saknad har de efter den sociala gemenskap nu, liksom alla andra, varit utan tag. ALLAN PLOCKAR HÖGARNA manuskript och på bordet. Insändare, broschyrer, egna böcker. luntan med intervjuer. 138 personer över pensionsåldern, varav de flesta från Allans egen bekantskapskrets, har berätta om sina det omfattande projektet Alla något berätta. – Drivkraften för mig var att en samlad bild hur människor det förr, och lyfta fram de föränd­ ringar som min generation gått igenom. bevara de vanliga människornas berättelser är viktigt. Att skriva sina memoarer är för gemene knappast

nyheter som vi har gjort! Tänk bara på elektriciteten som var något av en revolution och som är en förutsättning för nutidens alla digitala hjälpmedel.

DET ÄR EN TRYGGHET i det som inte har förändrats. Kyrkan står fortfarande mitt i byn och förmedlar samma budskap som när vi var barn. Det finns också en del vardagliga ting som stått emot alla förändringar. Det gäller, t ex cykeln. Många alternativ finns när man ska förflytta sig, men fortfarande använder många den gamla hederliga cykeln. Några ’fuskar' och köper en hjälpmotor. Numera finns det cyklar för alla åldrar. Jag (och de flesta på den tiden) fick lära mig att cykla på en herrcykel avsedd för vuxna. Genom att sticka in högerbenet under stången kunde man sätta fötterna på båda tram

porna. I början var det lite svårt med balansen, men efter viss träning gick det utmärkt att cykla på det sättet.

ETT ANNAT EXEMPEL på tidlösa saker är blyertspennan. Idag har de flesta stiftpennor, men det finns också den

gamla blyertspennan i cederträ. Blyertspenna är utmärkt när man ska skriva in kommande händelser i sin kalender. Om det blir ändringar går det bra att radera och skriva nytt. Minns du pennvässaren på katedern, en rejäl burk med vev? Där kunde eleverna få vässa sina blyertspennor. När det blev svårt att sitta stilla kunde man ’råka' bryta av spetsen på pennan för att gå fram till pennvässaren och veva fram en ny spets. Barnen var väldigt snälla på den tiden, men påhittiga också.

NÄR JAG VAR BARN var drivmedlet hö, som gav den kraft som hästen behövde för att dra släden till julottan eller fjädervagnen när vi skulle besöka någon släkting.

Jag vill påminna alla äldre att berätta för alla yngre att man kan leva ett rikt och lyckligt liv även om man inte har tillgång till alla nya finesser.”

Allan Sundqvist, 87 år, Järna

medlemmar är vi i vårt pastorat enligt senaste siffrorna (2022). 20, 2

procent av alla födda barn i Järna och Vårdinge blev döpta

PASTORATETS STATISTIK FRÅN 2022:

♦ Total folkmängd: 12 386 (2021: 12 329)

Vårdinge: 2 178

Ytterjärna: 843

Överjärna: 9 365

♦ Antal medlemmar: 6 226 (2021: 6 328)

Andel tillhöriga i procent: 50,27 %

Vårdinge: 1 193

Ytterjärna: 365

Överjärna: 4 668

♦ Antal födda: 94

♦ Antal döpta: 19

Döpta i procent av födda barn: 20,2 %

♦ Antal konfirmerade 15-åringar: 24

Andel konfirmerade i procent: 13,3 %

TORSDAG 27 JULI

trio fyren

svenska sommarvisor

Överjärna kyrka 19.00

SOMMAR 2023

”Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor.

Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror.”

PSALM 199

SOMMARMUSIK

TORSDAG 6 JULI

malin wester och lars nyström

gröna små äpplen

Överjärna kyrka 19.00

Malin Wester, sång. Lars Nyström, piano. Sånger med en smak av sommar.

Det bjuds på pop, jazz och visa när

Malin blandar egna sånger med svenska visor, Gärdestad och Monica Z.

TORSDAG 13 JULI

anders lagerqvist

och matilda lindholm

över havet sjunker en stjärna

Vårdinge kyrka 19.00

Anders Lagerqvist, violin. Matilda

Lindholm, piano. Verk av Elfrida

Andrée, Ethel Smyth, Agathe

Backer­ Gröndahl, Karin Lönegren, Emilie Mayer och Melanie Bonis.

TORSDAG 20 JULI

trio mea

lover gud i himmelshöjd

Ytterjärna kyrka 19.00

Trio MEA består av Maria Taquelim, violin, Erika Nilsson, flöjt och Annelie Haager, ackompanjemang. Folkmusik, barock, opera, tango och koraler varvat med kända och okända stycken av Nilsson, Nielsen, Piazzolla och Massenet.

Fyren består av Maja Svantesson, sång, Isaak Peyer, gitarr och Isak Ingvarsson, tenorsaxofon samt basklarinett.

TORSDAG 3 AUGUSTI

ellman - kvist duo jazz i sommarkväll

Vårdinge kyrka 19.00

Maria Kvist, piano och sång. Anders Ellman, kornett och flügelhorn. Lite jazz, lite visa, någon psalm. Maria har varit nominerad till Sveriges Radios pris Jazzkatten och har spelat med artister som Rigmor Gustafsson, Lisa Nilsson och Viktoria Tolstoy. Anders leder Rost Jazz Quartet på Rost Bistro & Mekotek.

TORSDAG 10 AUGUSTI

duo alan

musik för själ och hjärta

Ytterjärna kyrka 19.00

Jerry Adbo, accordeon. Peter Bothén, klarinett/saxofon. Duo Alan spelar låtar inspirerade av all världens musik och musiker. Namnet Alan är tillägnad Alan Kurdi, den treårige kurdiske pojken som drunknade i medelhavet 2015 på flykt från kriget i Syrien. Alan betyder också hopp – något de vill förmedla med sin duo.

MÖTESPLATSER

vägkyrka i vårdinge

Alla dagar 1–16 juli 11.00–16.00 Vårdinge kyrka

Kyrkan håller öppen. En kortare andakt hålls dagligen klockan 14.00 utom de söndagar då ordinarie gudstjänst firas i kyrkan. I kyrkan finns vägkyrkovärdar som kan guida dig runt och bjuda på en kopp kaffe.

sommarkyrka i järna

Alla dagar 26 juni–9 juli 11.00–16.00 Överjärna kyrka & Klockaregården

Kaffeservering i trädgården utanför Klockaregården. Möjlighet till guidning av kyrkan finns. Andakt i kyrkan varje vardag vecka 26 och 27.

sommarcafé i järna

Alla dagar 10 juli–4 augusti Församlingshemmet, Järna

Sommarcafé i trädgården utanför

Församlingshemmet i Järna. Kom och möt nya och gamla vänner. Kaffe och fikabröd finns att köpa.

lp - ria i järna

Måndag–fredag 09.00–13.00

Stängt: 23 juni, 3 juli–7 augusti

Hagagatan 14 i Järna

LP­ Ria är en trivsam social daglig träffpunkt för gemenskap, samtal, fika och trivsel dit alla är välkomna.

GUDSTJÄNST

gudstjänst

09.30, 11.00, 16.00

Ytterjärna, Överjärna, Vårdinge kyrka

Vi har gudstjänst varje vecka i flera av våra kyrkor. Se vår hemsida för aktuella gudstjänsttider: svenskakyrkan.se/ jarna ­vardinge

KYRKOBLADET

Redaktör, formgivare och skribent (alla texter där ingen annan anges): Linnéa Malmborg.

Tryckeri: Trydells.

Ansvarig utgivare: Matts Sandström.

Omslag: Tove Hennix.

kontakta gärna redaktörn med tips eller glada tillrop: Linnéa Malmborg, 08 ­ 551 782 01 linnea.malmborg@svenskakyrkan.se

MÅNADSBLADET

Varje månad ger vi ut ett månadsblad med kalender. Vill du ha bladet hemskickat?

Maila till oss: jarna ­vardinge.pastorat @svenskakyrkan.se

Foto: Pricilla Du Preez

Överjärna kyrka.

Foto: Magnus Aronson