Vad är grejen med Israel? 4/17 by Israels Vänner

em h m o r k a g d ja ra r e Ă¤ fl n i g r i y kl m c e y t l g lin a j K r a va l Sar e ra s I frĂĽn

17:4

lla a te ? n i ar istna k r ve a kr r Ăś ll f Var dar gi ju

Varför har en del judar svårt för kristna? Ersatt eller insatt, vad är ens skillnaden?

Vad ersätter vi med? Vi har alla inre bilder av de olika berättelserna i Bibeln som är mer eller mindre färgade av den tid vi lever i just nu. Det kan vara svårt att veta om vår syn på till exempel julkrubban kommer från Bibeln eller Disney. Såg det ut som vi föreställer oss eller har vi ersatt den verkliga händelsen med en föreställning? Eftersom vi agerar utifrån våra inre bilder och föreställningar så är det viktigt att vi blir medvetna om dem. Faran är att vi upphöjer dem till absoluta sanningar som vi inte är villiga att förändra. Jag märker att ju mer jag lär mig om till exempel Israel desto mer förstår jag hur mycket mer jag har kvar att lära mig. Det är också i relation till Israel och det judiska folket som det är särskilt tydligt hur människors föreställningar präglar deras uppfattningar och agerande. Det är som att idéerna om Israel får ersätta sanningen om vad Israel faktiskt är och betyder för oss som kristna. I det här numret vill vi ge en liten introduktion till det som kommit att kallas för Ersättningsteologi för att det ska kunna avslöjas när det dyker upp i våra olika sammanhang. Det går inte att fördjupa sig i ämnet på så få sidor som den här tidningen består av, man kan förmodligen skriva flera tegelstenstjocka böcker om man börjar gräva lite djupare... Ersättningsteologin har slagit ner en kil mellan kristna och judar och har skapat myllan som fått antisemitism och judeförföljelser att växa fram. Tyvärr ofta ivrigt gödslad av de senare kristna kyrkofäderna. Vår vilja och förhoppning är att kunna vara med och formulera ett vaccin mot dessa tankar, för att göra kristna immuna mot antisemitismen och bättre förberedda inför vår Herre Jesus Messias återkomst. Trevlig läsning! Dannie Tinglöf

UTGIVARE Israels Vänner Husie Kyrkoväg 98 212 38 Malmö

REDAKTION Dannie & Miriam Tinglöf

WEBB & SOCIALA MEDIER facebook.com/grejenmedisrael Instagram: @grejenmedisrael

KONTAKT dannie.tinglof@israelsvan.com miriam.tinglof@israelsvan.com

OMSLAGSFOTO: Julia Carlsson

ANSVARIG UTGIVARE Henry Nordin

Varför har en del judar svårt för kristna? Jag tror att många kristna (kanske även du?) tycker att det är en konstig fråga. Vadå? Vad har judarna emot oss? Vad har vi gjort dem? Du kanske känner många kristna som älskar Israel och är dess största försvarare! Men sanningen är den; att den sionistiska rörelsen som finns i dagens frikyrkor är väldigt ovanlig sett ur ett historiskt perspektiv. Tittar vi bakåt i historien, så ser vi något helt annat än goda relationer mellan kristna och judar.

fram bland kristna ledare, en frustration som ledde till förbittring. Man ansåg att judendomen borde ha upphört att existera i och med Jesus och en anti-judisk teologi började växa fram.

Till att börja med; Jesus var inte kristen. Ordet kristen började användas om hans efterföljare några årtionden senare. Jesus var jude. Hans mamma var judinna. Han blev omskuren som en jude och han följde den judiska lagen.

När kristendomen blev statsreligion i Romarriket i slutet av 300-talet så blev judarnas situation allt sämre. Föraktet från kyrkan ledde till att lagar stiftades som begränsade judarnas rättigheter. De var bland annat tvungna att ha kläder eller märken på sig som visade att de var judar och de var också tvungna att betala särskilda avgifter och skatter.

De första som kom till tro var dessutom också judar. Alla lärjungarna och även Paulus var jude. Paulus fick i stort sett från början kallelsen att sprida evangeliet utanför den judiska gruppen, men det var ingen självklarhet. Petrus till exempel var rätt skeptisk och Gud behövde vara ganska övertydlig för att få honom att förstå att frälsningen inte var exklusiv för judarna. I de första församlingarna fanns både judar (som fortsatte leva som judar) och hedningar som kommit till tro på Jesus i en härlig salig blandning. Men alla judar tog ju som vi vet inte emot Jesus som Messias och judendomen levde kvar. Det gjorde att en frustration började växa

Hundra år efter att Bibeln skrevs hade splittringen gått ganska långt. Den kristna kyrkan sa då att de var det “nya Israel” och man beskyllde judarna för att vara blinda, envisa och dessutom hade de dödat Jesus! Inga små anklagelser...

Judefientligheten sipprade med tiden också ner bland vanligt folk och nya anklagelser och myter utvecklades. Man såg judarna som djävulens redskap och det påstods att judar dödade kristna barn för att baka påskbröd och de beskylldes för alla problem som dök upp. Judarna började uppfattas som farliga och ondskefulla och till slut också som mindre mänskliga. Detta ledde till våldsamma förföljelser och fördrivningar och ibland också till rena massakrer Det har funnits tider när judar har kunnat leva någorlunda sä-

kert, men bara så sent som för 70 år sedan skedde det allra största försökte att utrota det judiska folket - Förintelsen. De flesta judar är väldigt medvetna om sin historia. För dem är detta inte något bortglömt, utan något som präglar deras identitet. Vem du än frågar, så har de en mamma, en pappa, en morfar eller kusin - eller en hel släkt som gått under i Förintelsen. Men har Förintelsen något med kyrkan att göra då kan man fråga sig? Ja, indirekt har den ju det. Att kyrkan i nästan 2000 år aktivt har jobbat för att smutskasta judarna är förstås inte något man kan vifta bort så lätt. Martin Luther, den protestaniska kyrkans grundare, gav så sent som på 1500-talet ut en skrift som hette “Judarna och deras lögner”. Flera av Förintelsens förbrytare använde sig av den skriften för att moraliskt kunna rättfärdiga sina handlingar. De senaste 50 åren har dock kyrkans syn på judarna förändrats. Många har börjat upptäcka att vi inte är fiender, utan bröder! Vi tror ju båda på Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. När vi kristna möter judar idag, behöver vi också kunna vår historia och möta dem utifrån den. För att de över huvud taget ska vilja tala med oss måste vi följa Jesu exempel från Johannes evangelium och komma med en tjänares attityd. Och det är värt det för vi har så mycket att lära av dem!

Jag kom hem och var helt lycklig i flera dar! TEXT: MIRIAM TINGLÖF | FOTO: JULIA CARLSSON I oktober 2017 åkte jag med en resa till Israel för Unga Vuxna, anordnad av Pingst. Där träffade jag Sara Klintemyr, ungdomsledare i Baptistkyrkan i Uppsala. Sara är uppväxt i en liten landsort utanför Sala, där det bor ungefär 300 invånare. Trots byns lilla storlek fanns ändå en frikyrka med ca 40 medlemmar. Sara och hennes bror var enda barnen i kyrkan vilket gjorde att hon alltid kände sig sedd. Kyrkan hade också en aktiv scoutverksamhet som byns barn kom till. “Det var fotboll eller scouterna, berättar Sara, och när fotbollen lades ner så kom alla barnen till scouterna istället!” Som barn var Sara väldigt blyg och som tonåring kunde hon längta efter äventyr, men kände sig väldigt osäker på sig själv. Efter studenten kände hon att behövde lite mer utmaning så då flyttade hon till Uppsala där hon började studera biomedicin. Efter halva tiden bestämde hon sig dock att göra ett studieuppehåll och gå Bibelskola. Det blev 3

månader i Indien. “Det blev ju en väldigt stor kontrast mot det jag gjort innan och Jesus fick tag i mig på ett helt nytt sätt. Han gjorde mycket i mig under den resan, sår som fick läka. Så jag kom hem och var väldigt taggad på Jesus!” Sara gick ändå klart utbildningen, men väl färdig insåg hon att det inte var vad hon egentligen vill syssla med, så det blev ett år till på Bibelskola och sedan 3 månader i Ryssland. “Jag kände att jag inte fick nog av det här livet och när jag var i Ryssland så sa Gud till mig att jag skulle tillbaka till Uppsala. ” Ett halvår senare hade Sara både fått tag i lägenhet och en tjänst i Baptistkyrkan i Uppsala, där hon fortfarande jobbar. Israelresan För Sara var det första gången hon besökte Israel. Under ganska många år av hennes liv så har hon nog undrat vad som är grejen med Israel. “För mig har de väl varit ett land bland alla andra länder. Sen har jag träffat en del som varit väl-

digt pro Israel - och samtidigt väldigt anti Palestina. Det gjorde mig nog mer pro Palestina. Men jag har aldrig förstått varför man måste vara anti något. Det var också något som berörde mig starkt när vi besökte en messiansk församling i Jerusalem - att de uttryckte att pro Israel inte behöver betyda att man är anti Palestina. Det blir väldigt lätt svart eller vitt”. Sara kände ändå att det fanns en dragning att åka till Israel, så när Robert, vår gruppledare, bjöd med henne på resan, bestämde hon sig för att följa med. “Det som fick mig att åka var att det kändes väldigt spännande att få se alla platser som vi läser om Bibeln. Sen kände jag också att jag behövde komma ifrån vardagen lite och ta tid med Gud. Så jag tänkte att vilken plats kan vara bättre att göra det, än Israel!”. Under resan hade vi en väldigt duktig guide, Irene Kärrbrandt, som från sitt israeliska perspektiv gav oss en bild av hur det är att vara jude i Israel.

Varje dag hade typ sju höjdpunkter! “Jag har nog aldrig fattat hur hatat Israel är av omvärlden.” Sara berättar att hon normalt inte gillar att besöka historiska platser. “Men så var det inte i Israel. Här var varje plats intressant och rolig att besöka för att de betyder något för mig.” Trots sina olika missionsresor kände Sara en viss nervositet inför resan. “Jag tänkte att alla andra säkert kände varandra och visste inte om jag skulle kunna passa in. Men det var ju en stor härlig grupp människor och det gjorde mycket med mig. Jag fick lära känna en ny sida av mig själv genom att åka på det sättet, där jag inte kände någon. Det klickade väldigt fort i gruppen!”. På frågan om vad som var resans höjdpunkt får Sara svårt att svara. “Varje dag hade ju typ sju höjd-

punkter så det är svårt att säga bara en enda sak! Det var tillfällen varje dag när man tänkte: “aha det är så!”.” “Men gruppen var faktiskt en av höjdpunkterna. Det var verkligen en fantastisk grupp och då räknar jag också in guiden, hon smälte liksom in bland oss andra.” Vi hann med ganska många platser på rätt kort tid, men när Sara tänker tillbaka var det ändå några platser som gjorde extra avtryck. Ett sådant var när gruppen bodde i ett beduinläger. ”Att höra dem berätta om livet som de levde, vilket förmodligen påminner om det livet Abraham levde - och att få rida ut i öknen på kameler, och att gå ut på kvällen och titta på stjärnorna, det kändes genuint på något sätt!” Vi besökte också en nybyggd kyrka i Magdala, som var dedikerad till alla kvinnor som var runt Jesus.

“På många platser störde det mig att man hade byggt stora kyrkor, men i Magdala var kyrkan faktiskt en höjdpunkt. Den var väldigt vacker och hade fantastisk akustik. Det var så mäktigt när vi stod därinne och sjöng O Store Gud tillsammans. Det kanske inte var perfekt, men ljudet därinne skapade något som gjorde det till en perfekt stund. Sista morgonen var det några från gruppen som besökte Gravkyrkan inne i Jerusalem och Sara beskriver det som en väldigt speciell stund. “Det var många där som firade mässor, folk var där för att prisa och hylla Gud och det kändes väldigt äkta. Att vara där och läsa bibelberättelserna tillsammans om Jesu död och uppståndelse var en perfekt avslutning på resan.” “Det var verkligen en fantastisk resa. Jag kom hem och var bara helt lycklig i flera dar!”.

Ersatt eller insatt? I den här artikeln beskriver jag Jesus både historiskt och som begrepp, med förhoppningen att du som läsare ska forska vidare för att få en fördjupad förståelse för Jesus och en stadigare grund för din tro. När man läser evangelierna förstår man att lärjungarna inte bara såg Jesus som en lärare eller profet bland andra, utan som den utlovade Messias, den av Gud smorde Kungen som kung David hade blivit lovad skulle komma genom honom. Den förståelsen kom dock inte över en natt, utan det var först när Jesus hade uppstått som de verkligen fick upp ögonen och såg vem han var. Allt eftersom tiden gick efter att apostlarna var borta och evangeliet spreds i romarriket, blev det sakta en omarbetning av Jesus betydelse: från den judiske Messias till Kristusgestalten - den lidande gudamänniskan. Det är inte helt uppenbart för oss idag vad skillnaden mellan dessa är. Det beror på att de olika bilderna av Jesus delvis smältes

samman inom den historiska kyrkan. Utan att gå in för djupt på vad som hände under den tidiga kyrkans framväxt, så kan man kortfattat säga att Jesus kopplades fri från sitt ursprung - Israel och det judiska folket - och ersattes av en version av Jesus som den universelle frälsargestalten. Medlemskapet i kyrkan blev det frälsande och Jesu lidande och självuppoffring upphöjdes till ett mänskligt ideal. Där apostlarna lade vikten på att lyssna och efterfölja Jesu bud enligt ”Den som älskar mig håller mina bud”, lade kyrkan vikten på strävandet efter att vara så lik Jesus som möjligt. En del gick så långt att man fysiskt plågade sig själv för att identifiera sig med hans lidande.

Nu är ju Jesus mer värd att efterlikna en de flesta andra, men det blir lätt en omöjlig kamp eftersom ingen kan uppnå hans ideal. Dessutom finns en stor risk att vi tappar bort frälsningens kärna, nämligen att han först och främst är HERREN, vår Kung, som du och jag böjer våra knän inför och genom det får vår frälsning. Men vad var det då som gjorde att det blev så? Ja, rent praktiskt så tillsatte kyrkan en påve eller patriark som intog rollen som den jordiske representanten för Jesus. Deras makt togs alltså direkt från Jesus själv. Kristendomen, alltså den nya religionen som är skild från sitt judiska ursprung blev en teologisk ”ny” början. Vi ser tankegången än idag i benämningarna ”Nya” och ”Gamla”

testamentet, vilket ger känslan av att det gamla blivit ersatt av det nya. Jag har en känsla av att Paulus verkligen inte skulle uppskatta denna behandling av hans älskade ”Gamla testamente” vilket ju var hans Bibel (Tanakh). Trots att Luthers Reformation och de efterkommande frikyrkliga rörelserna banade väg för en mer öppen kristendom lever arvet av den icke-judiske Jesus kvar ända in i våra dagar. Vad är då faran med en kristusgestalt frånkopplad sitt ursprung? Jo, faran är att den bild vi har av Jesus bara är en fantasiskapelse, vilket kan bli mer av en avgudabild än den verklige Jesus. Det är också en stor fara att vi ersätter andra koncept från Bibeln, till exempel Israel och det judiska folkets särställning som utvalda av Gud. Vips, har vi skapat en egen religion och en ”guldkalv” som inte har med Biblisk tro att göra.

Tyvärr är det vad som skett under historiens gång, speciellt i kristnas förhållande till det judiska folket. När Jesus sa till den kananeiska kvinnan ”Jag har inte kommit för några andra än för de förlorade fåren av Israels hus” så var det inte så att Jesus skämtade eller överdrev. Han menade det verkligen! Men han gav henne rätt för att hon ödmjukade sig. När apostlarna efter Jesu himmelsfärd började organisera sig, kom det även hedningar som ville följa Jesus. Det var inte helt självklart för Petrus och resten av lärjungarna att romare och andra ickejudar skulle kunna tro och följa deras Herre och komma in i Israels löften. Det är ett perspektiv som jag tror vi hednakristna fortfarande måste jobba med att förstå och respektera. Att Jesus inte först kom till oss utan till de sina, Messias till sitt folk Israel.

Antisemitismens drake verkar aldrig dö.... Illustration: Dannie Tinglöf

Det krävdes lite samtal och diskussion bland lärjungarna innan vi hedningar kunde komma med och finna vår plats, vilket tyvärr senare slarvades bort. Allt detta har banat väg för den teologi som möjliggjorde Förintelsen och det allmänna hat mot judar som än idag brinner starkt på sina håll. Det måste vi som kristna se och faktiskt rensa ut från vår trosuppfattning så att vi klart och tydligt ser den verklige Jesus som är bortom alla idéer och föreställningar. Behöver man verkligen tänka på allt det här för att vara troende? Det viktigaste är att ha rätt perspektiv för att inte falla för svängningar i läran och att vi ser och lär oss Guds ordning och plan och lever i det utifrån vår egen utgångspunkt som hednafolk. För det är inte det judiska folket som blivit ersatta utan vi som blivit insatta!