d r o N
e g i r ve
S i n l h a fe K t l g i e ra t a t k r e s ri I P å d g t lti l e a d ag lle j u r k a S h å s
l?
rna a d ju r ch a o h s su m e s J i n Sio
e a r s lI l i t rätt ukah n Cha
2
Chanuka en högtid även Jesus firade.
Få länder i världen väcker så många känslor och reaktioner som det lilla landet Israel. Vi har i tidigare nummer av den här tidningen försökt visa på Israels betydelse för oss som kristna. Att Israel är mer än den moderna nation vi ser idag. Att det handlar om ett folk som Gud har valt ut och som vi fått bli en del av genom Jesus Kristus. Vi har velat ligga lågt i de politiska frågorna, men religion har trots allt ofta en tendens att bli politik och därför vi vill samtidigt inte blunda för de svåra frågorna. Vi känner att det är viktigt att också belysa den politiska aspekten av det Israel vi ser idag.
Sionism har judarna rätt till landet?
Har judarna verkligen rätt till landet? Måste vi välsigna alla politiska beslut som tas? På första frågan vill vi svara ja och vi går igenom en del av argumenten i den här tidningen. På den andra frågan svarar vi tillsammans med Petra Kahn Nord, som vi intervjuat till denna tidning, nej. För precis som med alla länder i världen så finns det mycket att ifrågasätta med Israels politik. Vi kan ju bara titta på vårt eget land, där vi har ett främlingsfientligt parti i riksdagen som i opinionsmätningar ibland fått upp till en femtedel av vår befolknings sympatier. Nog kan vi hitta saker att ifrågasätta även här hemma. Vi har inte för avsikt att ge några heltäckande svar i den här tidningen, men vi hoppas att ge en liten inblick och en nyfikenhet att söka vidare information. Ett tips är att läsa boken ”Vad händer i Mellanöstern?” som är utgiven av Israels Vänner. Nu när vi kristna firar jul så infaller även den judiska högtiden Chanukah. Den omnämns i Nya Testamentet och vi vill därför titta lite på vad vi kan lära oss av detta. Miriam & Dannie Tinglöf
UTGIVARE Israels Vänner Husie Kyrkoväg 98 212 38 Malmö WEBB & SOCIALA MEDIER facebook.se/grejenmedisrael Instagram: @grejenmedisrael Twitter: @israelgrejen
ANSVARIG UTGIVARE Henry Nordin REDAKTION Dannie Tinglöf Miriam Tinglöf
KONTAKT dannie.tinglof@israelsvan.com miriam.tinglof@israelsvan.com
Jesus och Chanukah “Gärningarna som jag gör i min Fars namn vittnar om mig” - Jesus I Johannesevangeliet 10:22 står det att Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet under tempelinvigningens högtid. Denna högtid heter på hebreiska Chanukah. År 200 f. Kr ockuperade grekerna Jerusalem. Antiochus den femte, en tyrann som kallade sig själv ”Guds älskade”, försökte ena sitt kungarike genom att skapa en gemensam kultur och religion. Man ville tvinga på judarna den hellenistiska tron och man förbjöd dem att besöka templet. Under ledning av Judas Mackabeus startades ett uppror som resulterade i att templet togs tillbaka och man kunde tända den ljusstake, Menorahn, som var en del av tempeltjänsten. Oljan till ljusstaken räckte dock bara till en dag, men genom ett mirakel så brann ljusen i de åtta dagarna som det tog att få fram ny olja.
Därför tänder man åtta ljus, ett varje dag, under Chanukah för att minnas miraklet. När Jesus går där i pelarhallen konfronteras han med frågan om han verkligen är Messias. Vid det laget var ju Jesus känd som en mirakelman och ryktet sa att han var den utlovade Messias. Jesus svarar då bl a att ”Jag och Fadern är ett” - egentligen i klartext att han själv är Gud. Detta sker alltså under den högtid som det judiska folket firade till minnet av att ha förkastat Antiochus som ju också påstod att han var Gud. Ingen förnekade att Jesus utförde mirakler och gjorde goda gärningar, men att säga att man är Gud blev för mycket och man ville stena honom. Om vi tittar igen på mackabeernas uppror så hade de ju med vapenmakt lyckats befria Israel från sin ockupant. Det gjordes
med nationell stolthet; samma nationella stolthet som också förkastade Jesus, trots att hans gärningar uppenbart var från Gud till skillnad från Antiochus. Ibland missar vi människor det uppenbara när något inte stämmer överens med våra förväntningar. Judarna förväntade sig att Messias likt Judas Mackabeus skulle befria dem, men denna gång för gott. Hade han blivit hyllad om han tagit till våld mot romarna? Ja, kanske hade han blivit ännu en nationell hjälte, men Gud hade en annan plan - en mycket större plan! Hans plan var inte bara att tillfällligt befria nationen Israel, utan att dö för att hela världen, du och jag, skulle kunna räddas till ett evigt liv. Miriam & Dannie Tinglöf
4
Den dagen jag måste dölja vem jag är - då flyttar jag TEXT: MIRIAM TINGLÖF | FOTO: MARIA EKMAN Petra Kahn Nord är generalsekreterare i det svenska judiska ungdomsförbundet. Hon är född och uppvuxen i Malmö i en judisk familj. Familjens historia
Petras pappa är född i Sverige, familjen kom från Tyskland redan 1938. Petras farfar hade då ändå hunnit sitta 2 månader i koncentrationsläger. Mammans familj kommer från Polen. Under andra världskriget gick familjen från Polen till Ryssland där de överlevde på fälten och på bondgårdar. När kriget var slut återvände de till Polen för att se vad som fanns kvar. De hittade ingenting. Antisemitismen fanns dock kvar, så för att inte bli slagen i skolan bytte hennes mamma namn. 1956, när Petras mamma var 9 år, flyttade familjen till Sverige. 50-talets Sverige hade inte några direkta problem med judar men man hade allmänt svårt med invandrare. Man var ovan vid dem som var annorlunda och Petras mamma var en udda fågel. Hon slapp slagen från Polen, men blev istället helt utfryst. Petra själv är född på 70-talet och upplevde inga problem med att växa upp som judinna i Sverige. ”Det hände bara en gång att några killar som tyckte att de var tuffa ropade Sieg Heil efter mig.
Mest var folk nyfikna. Firar du inte jul? Alla frågade alltid var jag kom ifrån.”
samma dag. Så hon bad inte ens om ursäkt efteråt, hon tyckte ju inte att vi hade bestämt nåt!”
Idag, boendes i Stockholm, får hon inte alls lika många frågor om var hon kommer i från.
Antisemitismen har ökat
”Idag när jag får frågan och börjar berätta om mina föräldrars bakgrund så är ofta reaktionen; nej alltså, varifrån i Sverige är du? Du pratar ju skånska!”.
Känner sig svensk
Trots sin judiskhet känner sig Petra väldigt svensk. Det var något som blev extra tydligt under en period då hon bodde i Israel. Hon har alltid upplevt att hon stuckit ut i Sverige. Alltid varit en person som tagit mycket plats. ”Jag tänkte nog att jag skulle få smälta in och vara som alla andra när jag kom till Israel, men istället insåg jag hur svensk jag är - mer än jag trodde!” Hon berättar om ett tillfälle när hon bestämde med en vän att de skulle gå på bio torsdag veckan därpå. Veckan därpå stod hon där, men ingen kom. ”I Israel är något man sagt veckan innan inget mer än att man kanske skulle tycka att något vore kul. Bekräftar gör man
Petra upplever att antisemitismen i Sverige har ökat sedan hon växte upp. Mest märks det i den populistiska vänstern och högern samt i den islamistiska ideologin. ”Men det beror på var man rör sig. Jag bor i Stockholms innerstad och i min vardag när jag går till Centralen är jag aldrig orolig. Men i vissa förorter är det annorlunda, där kan man t ex inte gå med judiska symboler. Det har jag själv upplevt i Rinkeby.” När något händer i den israeliska palestinska konflikten säger Petra att antisemitismen ofta kommer mer till uttryck. De judiska institutionerna märker då att hotbilden mot judar i Sverige ökar.
Israel betyder mycket
Israel betyder väldigt mycket för Petra på många olika plan. Ett av dem berör judarna som folk. ”Judarna var förskingrade i 2 000 år och nu har man ett eget land där man inte längre är i minoritet utan i majoritet! Man har drömt om det så länge och när jag tänker på den drömmen kan jag fråga mig varför
I Israel har jag alltid möjligheten att leva som jag vill inte jag bor där!”. Petra har ingen rosenskimrande syn på landet. Hon tycker att det finns massor av fel - precis som det finns i alla länder. ”Det finns ju länder i Europa vars politik man kan ifrågasätta och kanske finns det ännu mer att ifrågasätta i Israel, med tanke på situationen de har i Mellanöstern med alla krig, konflikter osv.” ”Men så tänker jag att trots den situationen, trots alla krig - så finns landet! Det är helt sjukt när man tänker på att Israel bara har existerat i 70 år. Att allt fungerar - och det fungerar bra! De har massor av innovation och forskning och det är en demokrati. Det är jag stolt över!” Israel har också en annan betydelse för henne. Med ungefär 70 års intervall har judar fördrivits från de länder där de har bott och nu är det 70 år sedan förintelsen. ”Jag kan tänka att om det skulle gå riktigt fel i Sverige, så har jag alltid Israel.” Det är inte så att hon lever med tanken att det kommer att gå fel,
men hon tror samtidigt inte att mänskligheten har förändrats.
judiska högtiderna och man omskär sina pojkar.”
”Jag tänker på mina farföräldar, de kände sig mer som tyskar än som judar. De var nog mer tyska än vad jag är svensk! Och på den tiden var ju Tyskland ett av de mest framstående länderna i världen - en demokrati. Och vad är det som säger att världen skulle ha förändrats? Det går framåt och det går bakåt. ”
Petra ser dock att sekulära judar som flyttar till Israel ofta blir mer sekulära. De judiska högtiderna är nationella helgdagar och man talar om det i skolorna precis som vi gör med de kristna högtiderna i Sverige. Och då kan man ju överlåta till staten att ta hand om religionen.
”Men Sverige är mitt land och det är här jag vill bo. Men den dagen när jag måste dölja vem jag är, den dagen jag inte kan leva som jude i Sverige, den dagen flyttar jag.”
Petra menar att omskärelsen är grunden för det judiska. Hon jämför det med det kristna dopet. Skulle omskärelse bli förbjudet så skulle det i praktiken innebära att man förbjuds att vara jude.
Judendom är som ett språk
Petra menar att judendomen mer är ett folk än en religon. Religionen är som ett gemensamt språk, ett kitt som håller dem samman kanske särskilt för judar utanför Israel. ”Jag är inte troende judinna, men jag firar de judiska högtiderna precis som de flesta svenskar firar jul. De flesta judar som bor i Sverige är sekulära, man går inte i synagogan, men man firar de
Omskärelsens betydelse
”I den mångkulturella diskussionen som vi har idag i Sverige så är det många frågor som ställs på sin spets. Och svenskarna vill gärna lösa alla problem genom att stifta lagar. Man vill stoppa religiösa friskolor, man vill förbjuda omskärelse. Å ena sidan ska alla få finnas, men man vill också sudda ut skillnaderna.” ”Därför är jag glad att Israel finns. Där finns alltid möjligheten för mig att leva som jag vill leva!”
6
Sionism - har judarna rätt till Israel? Sionism innebär kort sagt att man vill att det ska finnas ett judiskt land där det judiska folket har självbestämmanderätt. Det kanske kan låta självklart, men alla är inte överens om att de har rätt till det. Det judiska folket har djupa rötter i landet Israel. Man var styrande eller dominerande folkgrupp i landet under ca 1300 år fram till år 70 efter Kristus, då de efter ett uppror blev utdrivna av romarna. Efter det har landet varit under bland annat romerskt, arabiskt och turkiskt styre. En period var det korsfararna som dominerade landet. Under alla dessa år sedan man förskingrades har det dock alltid funnits judar boendes i landet, men överallt i världen har de med jämna mellanrum utsatts för alltifrån diskriminering till utdrivning till rena utrotningsförsök. Antisemitism; judehat, har funnits i flera tusen år.
Inte minst kristna har gjort sig skyldiga till det genom att mena att judarna som folk bar skulden för att Jesus blev mördad. Under 1800-talet uppstod en ny form av antisemitism som byggde på rasteori där judarna ansågs ha de sämsta rasegenskaperna. Den judiska journalisten Theodor Herzl ansåg att det inte gick att lösa den växande antisemitismen i Europa utan att det var nödvändigt att skapa en judisk stat. 1897 sammankallade han till den första sionistiska världskongressen där The World Zionist Organisation upprättades. Målet var att skapa ett hem för det judiska folket.
Under första världskriget erövrade britterna Palestina från turkarna och 1922 bildades Palestina-mandatet. FN (då NF) gav i uppdrag åt Storbritannien att förvalta hela detta område. Det antogs också en deklaration om att judarna skulle få ett eget land inom Palestina. Något som många kanske inte känner till är att Palestinamandatet inte bara utgjordes av det vi idag kallar Israel utan också av dagens Jordanien. Britterna överlämnade det senare området till araberna och judar förbjöds att flytta dit. Efter andra världskrigets slut, när
hela världen blivit medveten om Förintelsen, blev frågan om en judisk stat högaktuell igen.
blev det alltså inte. De palestinska araberna blev istället flyktingar i det land som kunde blivit deras.
FN lade 1947 fram ett förslag att man skulle dela området väster om Jordanfloden i en arabisk och en judisk del. Den judiska delen bestod av 1/10 av hela det ursprungliga Palestina-mandatet. Judarna accepterade delningen, men araberna vägrade.
1967 började flera av arabstaterna att mobilisera för krig igen, men den här gången förekom Israel dem och i detta krig tog man tillbaka de områden som araberna ockuperat sedan 1948.
1948 övergav britterna Palestina och den 14 maj 1948 deklarerade staten Israel sin självständighet. Dagen efter attackerades det nyblivna landet av sex arabstater. Jordanien intog Samarien och Judeen (det som oftast kallas Västbanken) och Egypten invaderade Gaza. Judarna hindrades från att besöka sina heliga platser i dessa områden. Enligt FN:s förslag skulle ju områdena ha tillfallit den arabiska befolkningen i Palestina, men så
Det har som sagt alltid bott judar i Palestina, men under 1800-talets våg av antisemitism valde många judar från Ryssland och Europa att emigrera dit. Det var då ett ganska öde land. Mark Twain var där på besök 1867 och skrev en bok om sina upplevelser. ”Ett övergivet land... vi såg nästan inga människor på hela turen... nästan inga träd eller buskar nånstans...” Judarna som flyttade dit fick kämpa en ojämn kamp mot naturen för att tämja jorden.
Netanyahu sade vid ett tilfälle så här: ”När vi kom hit började vi bygga bondgårdar, jordbrukscenter, sjukhus, fabriker, samhällen och städer. När vi började bygga upp landet kom mängder av araber från Syrien, Irak och Egypten. Under perioden mellan första världskriget och andra världskriget femdubblades den arabiska befolkningen. Detta är något som palestinierna gör allt för att dölja genom effektiva propagandakampanjer.” Få påstår att judarna gör allt rätt på det politiska planet, men vi måste komma ihåg att det är den enda verkliga demokratin i Mellanöstern och som vi ser av historien är det också den enda garanten för det judiska folkets fortlevnad. Och det är det enda land i världen där judar helt fritt kan leva ut sin judiska tro. Miriam Tinglöf
Vill du fortsätta utforska vad som är grejen med israel? Gå in på israelsvan.com för att signa upp på vårt nyhetsbrev!