Sid 12
sig ut till människor som inte tillhör den katolska kyrkan. Men en sak är klar: Så länge vi inte hört ett officiellt uttalande om motsatsen, är det påven Francis och den Romersk-Katolska kyrkans åsikt att enhet endast kan uppnås när de “separerade börderna” återkommer till den katolska fållan. Även om Andra Vatikankonciliet erkände att Gud även verkar inom andra kristna grupper, uttalas ändå tydligt att den katolska kyrkan är Kristi enda sanna kyrka. Denna tanke ligger till grund för programmen med titeln “Resan Hem” (eng. “Journey Home”) på den katolska TVkanalen EWTN där intervjuer genomförs med protestanter som konverterat till den katolska kyrkan.
”
Jag såg genast att om Jesus verkligen var Herre skulle han ha den centrala platsen – pricken i mitten – på tavlan. Jag såg också att olika individer med olika doktrinära övertygelser ändå kan ha gemenskap med varandra om Jesus verkligen är i centrum i bådas liv. Deras gemensamma grund är Jesus som Herre. Men om doktriner blir det mest centrala finns inte någon grund för sann gemenskap såvida inte båda har precis samma åsikter. I det fallet har dock doktriner blivit herre istället för Jesus.
Olika individer med olika doktrinära övertygelser kan ha gemenskap med varandra om Jesus verkligen är i centrum
Påven skulle kunna göra en kraftfull markering för sann kristen enhet genom att överge den traditionella katolska dogmen om påvens auktoritet över hela kristenheten, och erkänna ledare i ortodoxa, anglikanska och protestantiska kyrkor som likvärdiga “bröder” (eller “systrar”) i Kristus. Till och med katolska teologer inser idag att den traditionella synen på påvens universella makt är ett av de största hindren för enhet. Kung skriver:
“Ingen kan bortse ifrån det faktum att denna absoluta syn på påveämbetet har blivit ekumenikens problem nummer ett. Paul VI var den förste att med ekumenisk öppenhet själv erkänna detta; istället för att vara enhetens klippa, är påveämbetet ett hinder på vägen till ekumenisk samsyn” (Hyatt, Pursuing Power, 59). Vägen till kristen enhet leder till Jesus Kristus I Efeserbrevet 2:14 skriver Paulus “Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren”. Jag kommer aldrig att glömma en händelse som inträffade för många år sedan när två unga kvinnor från den anglikanska kyrkan bad om att få tala med mig och Sue, min fru, om vattendopet. De hade båda tagit emot dopet i den Helige Ande och därefter börjat ifrågasätta giltigheten av barndopet. Vårt första möte handlade om doktriner och ledde aldrig till att vi kom till en gemensam samsyn då vi alla argumenterade för vår egen traditionella dopsyn. Till slut avslutade vi mötet och de båda kvinnorna gick med på att komma tillbaka nästa dag för ytterligare samtal. Innan de anlände dagen därpå bad jag till Gud för vishet om hur jag skulle bemöta dem. Plötsligt såg jag en vision av en måltavla med den röda pricken i mitten. På ett ögonblick förstod jag att måltavlan representerade en person och att pricken i mitten representerade det mest centrala i en persons liv. Cirklarna representerade ens doktrinära övertygelser; den inre cirkeln doktriner av mest betydelse, medan de yttre ringarna representerade doktriner av mindre och mindre betydelse ju längre ut man kom.
MI SSIONS VISIONEN
VÅ R E N 2014
Medan jag reflekterade över visionen hörde jag den Helige Ande säga: “Det handlar inte om vattendopet utan om vem som är herre i deras liv.” Baserat på denna information från Herren diskuterade vi inte doktriner kring vattendopet med kvinnorna när de kom tillbaka. Jag frågade bara: “Är Jesus Herre i ditt liv?” Båda svarade “ja”. Jag sa då: “Om du tror att Han säger till dig att låta döpas, låt det då ske. Men om du inte tror att Han säger detta, sluta då att oroa dig om saken.” Det fanns en sjö i närheten och en av kvinnorna bad mig döpa henne, medan den andra avstod; detta var slutet på vår diskussion. Vägen till kristen enhet leder inte till Rom, Konstantinopel, Jerusalem, eller någon annan stad, utan till Jesus Kristus själv. Kristen enhet kommer aldrig att uppnås organisatoriskt. Tanken att enhet endast kan ske när de ”separerade bröderna” återvänt till den katolska fållan stämmer varken med Skriften, historien eller förnuftet. Men för att inte bara peka finger åt den Romersk-katolska kyrkan i detta avseende; många protestantiska och pingstkarismatiska kyrkor är precis lika högmodiga i sin syn på sin egen betydelse och auktoritet. Kung, själv romersk katolik, gick rakt till kärnan av problemet när han skrev: ”Vägen till enhet är inte återvändandet från en kyrka till en annan, eller uttåget från en kyrka till en annan, utan en gemensam vägkorsning; alla kyrkors konvertering till Kristus och därmed också till varandra” (Hyatt, Pursuing Power, 57). Må Herren låta detta ske! Dr. Eddie L. Hyatt med mer än 40 års erfarenhet som pastor, bibellärare och professor i teologi, har i många år undervisat på World Impact Bible Institute. Han har en doktorsexamen från Regent University, en M. Div. och M.A. i historisk teologi från Oral Robers University, samt ett år av forskningsstudier vid Fuller Theological Seminary.