SKIDAR VIDARE I PAPPAS VALLADE SPÅR

WWW.SUNDOMIF.FI WWW.IKTRISSAN.FI

Text och bilder: Bertills & Jung LOTTA WASSTRÖM SKIDAR VIDARE I PAPPA REINOS VÄLVALLADE SKIDSPÅR

Lotta Wasström var inte många äpplen hög när hon tog sina första åkturer i Svartå i medlet av 70-talet. Mycket var pappa och eldsjälen Reino Wasströms förtjänst. Sin passion för skidor och föreningsliv förde han vidare till barn och barnbarn.

Det var Reino Wasström som i tiderna lärde sin dotter Lotta att åka och älska skidor. På den första nummerlappen som fästes på bröstet stod Ingå IF. Senare skulle det komma att stå IK Trissan. – Min pappa levde ett aktivt skidåkarliv från unga år. Endast som nybliven jordbrukare tog han en paus. Men han hittade alltid tillbaka till skidorna. Jag och mina syskon skidade från att vi var barn och stödet hemifrån var fullständigt, berättar Lotta Wasström.

Pappa Reino var också en av drivkrafterna bakom den nya föreningen IK Trissan som bildades 1980. IK Trissan är idag en förening som fostrat många skidåkare och som senare kommit att bli familjens livsverk på många sätt. Reino Wasström var också styrelsemedlem i FSS under 90-talet. – Som ung skidåkare med stora ambitioner kunde jag alltid räkna med familjen. Jag önskar så att pappa fått vara med längre och fortsättningsvis fått ta del av barnbarnens idrottsupplevelser. Han skulle ha njutit så av det!

Uppvuxen på en gård med mjölkkor var det ingen självklarhet att kunna åka bort eller ens ta semester. Det

fanns varken tid eller möjlighet för. Men det fanns ett undantag för familjen Wasström.

– Hela familjen orienterade och det var också anledningen till den enda semester vi kunde ta ut en gång i året: Jukola-kavlen. Det blev en familjegrej och var stort för oss alla! Föreningslivet fostrade oss också den vägen. Att få sova i tält och vara vaken sent var det bästa! Far och dotter delade också ett annat intresse: de utbildade sig båda till tekniska delegater inom skidåkning vilket innebär att man är ett stöd till arrangörer och en del av juryn i tävlingar. Det viktigaste för en teknisk delegat är att se till att alla idrottare får jämlik behandling och får tävla i jämlika förhållanden. Reino gick bort 2019 och var en aktiv skidåkare till slutet.

Lotta Wasström är en aktiv skidåkare ännu idag och har fem veteran-VM guld från 2010 och 2013. Som bäst fungerar hon som HR-utbildningsplanerare på Vasa Centralsjukhus

Bakom sig har hon också fem Vasalopp i ryggen där hon landat som bästa finländska i tre av loppen. Efter barndomsåren i IK Trissan flyttade hon till Vörå idrottsgymnasium där hon tillbringade åren 1988-1991.

FRITIDSINTRESSE BLEV DRÖMLIV

– Det var stort att få studera på ett idrottsgymnasium och på den tiden var inte förbindelserna hem så bra heller, vilket gjorde att man svetsades samman med vänner. Jag minns att jag bodde den första månaden i ämbetshuset i Vörå utan telefon!

– FÖRSTA GÅNGEN VI FÖRDE BARNEN PÅ SKIDTRÄNING KRING 2005 SÅ INSÅG VI HUR MÅNGA BARN SOM TRÄNADE I SAMMA GRUPP I SUNDOM. JAG ERBJÖD MIG ATT HJÄLPA TILL - OCH PÅ DEN VÄGEN ÄR DET!

– Jag minns att mina vänner hemma i södra Finland var trötta på sina studier, men inte jag! Jag levde ju mitt drömliv! Efter gymnasiet stannade jag i Vasa och studerade hälsovetenskap vid Åbo Akademi. Så småningom landade jag i Sundom tillsammans med min familj.

Lotta Wasströms döttrar Emma och Sofia Haglund är båda mycket aktiva idrottare. Emma inom simning och Sofia inom skidåkning. Båda har också valt idrottsgymnasier, men i Sverige och Norge. Reinos passion för föreningsliv har tydligt gått i arv. Lotta har under många år verkat som tränare i Sundom IF. – Första gången vi förde barnen på skidträning kring 2005 så insåg vi hur många barn som tränade i samma grupp i Sundom. Jag erbjöd mig att hjälpa till - och på den vägen är det!

– För pappa var föreningslivet väldigt viktigt och IK Trissan var hans hjärtefråga. Han var den som drev igenom och konkret jobbade för Oxbergets skidcenter i Svartå. Pappa både planerade och grävde med grävskopa.

EFTERLYSER SMIDIGARE ÖVERGÅNGAR

I dag funderar Lotta Wasström också som styrelseledamot i FSS och ägnar mycket tid åt att tänka på skidåkningens utveckling. Speciellt på juniorsidan. – Min tid i IK Trissan var kravlös. Jag hade höga ambitioner, men det fanns inte lika höga förväntningar på en ung idrottare som det finns i dag. Så borde det vara ännu idag.

Det nya är att man allt mera söker “teamtänk” och föreningsbyten sker också ganska snabbt. – Den kritiska massan med utövande barn blir allt mindre för alla idrottsgrenar. Grenar konkurrerar med varandra. Toppen ska ju i regel komma från massan och då måste vi se till att övergången är smidig nog för att undvika drop outs. Kostnaderna inom idrott blir allt högre och där behöver vi också komma ihåg från föreningarnas sida att inte överdriva införskaffningar.

Lotta Wasström tränar fortsättningsvis. Skidningen ligger nära hjärtat, likaså föreningsintresset. – Fortsättningsvis tränar jag och njuter av träningen och den tid jag kan lägga på det. Numera när barnen är stora kan jag dessutom skida när jag vill!