UTAN IDROTT SKULLE MITT LIV HA VARIT GANSKA TOMT

Före detta landslagsskidåkaren Johanna Lindholm är en tvättäkta idrottare som njuter av att röra på sig. Träningen ger kraft – men det viktiga är att det ska vara roligt.

För den före detta landslagsskidåkaren Johanna Lindholm har träning och rörelse alltid varit en naturlig del av livet. Hon trivs bättre ute än inne, vilket betyder att den dagliga motionen kommer nästan på köpet. Skidkarriären inledde hon i lågstadieåldern i Lovisa Tor. – När jag märkte att jag klarade mig ganska bra inom skidåkningen sporrade det mig att fortsätta. Jag tänkte att jag måste ju ha ganska mycket talang, säger nu 48-åriga Lindholm. Fastän skidkarriären i efterhand kan ses som en självklarhet var det först i gymnasiet som hon insåg att skidåkning kunde bli något mer än en rolig hobby. – Jag började träna på allvar när jag kom in på idrottsgymnasiet i Vörå. Det var där lärde jag mig vad träning egentligen är, före det hade jag tränat några gånger i veckan med föreningen, berättar Lindholm. Utöver skidåkningen och träningen fanns också något annat som lockade i Vörå: pojkvännen Glenn. De blev ihop 1989 när Johanna var femton år, i dag är de gifta sedan många år tillbaka. Tillsammans har paret fem barn som alla trivs bäst i rörelse. Den äldste sonen Remi har också blivit skidåkare och bland annat deltagit i världscupen.

För Johanna har det varit en fröjd att få följa med barnens idrottande. Mycket har blivit professionellare sedan hon själv var junior, men hon är ändå kritisk till en avgörande sak.

– Ofta krävs att man bara håller på med en gren. Mångsidig träning är a och o. Flera gånger under intervjun påpekar Johanna Lindholm betydelsen av idrottsgymnasiet i Vörå.

FSS VIKTIG DEL AV KARRIÄREN

– Där kom jag i kontakt med min tränare och andra likasinnade. Om jag inte hade valt idrottsgymnasiet hade jag säkert lagt av med skidåkningen. Man kan inte kombinera en ordentlig idrottssatsning med vanlig skolgång. Det krävs förståelse från skolans sida.

FSS TRÄNINGSGRUPPER OCH LÄGER LÄRDE MIG MYCKET. FASTÄN JAG HÖRDE TILL LANDSLAGET ÅKTE JAG HELLRE PÅ FSS-LÄGREN FÖR ATT DE GAV MIG MER PSYKISKT, VI LÄRDE OSS AV VARANDRA.

Också Finlands Svenska Skidförbund FSS har varit en viktig del av Lindholms karriär. Hon beskriver FSS som en stor familj där alla accepterades som de var samtidigt som det rådde en frisk tävlingsanda. – FSS träningsgrupper och läger lärde mig mycket. Fastän jag hörde till landslaget åkte jag hellre på FSS-lägren för att de gav mig mer psykiskt, vi lärde oss av varandra.

Johanna Lindholm jobbar som skolhälsovårdare i Borgå och försöker leva som hon lär – det är lättare att prata om kost- och motionsvanor när man själv tycker det är viktigt.

Hon nämner bland annat sin tränare Stefan Storvall och den numera bortgångna Jan-Olof Näs. – Det var de som fick mig att inse vad träning är och de sporrade mig framåt oberoende av hur det gick. Jag kände också att jag kunde lita på kunskapen som jag fick av dem.

Än i dag är motionen en viktig del av Lindholms vardag. Det vet också hennes man. – Jag har sagt att ingen annan skulle stå ut med mig. Glenn frågar inte ”ska du på länk” utan ”när ska du på länk”. Jag är en bättre mamma, hälsovårdare och fru i och med att jag rör på mig. Idrotten fyller på krafterna och minskar på stressen.

IDROTTEN FORTFARANDE VIKTIG

Lindholm beskriver det som att hon tömmer hjärnan när hon går ut på en runda. Hon har ändå ett viktigt budskap:

– Jag har insett att idrott är bara idrott. Det ger mening i livet men resultaten är inte det viktiga, utan att man mår bra. Om det inte är roligt ska man fundera på vad som gör det roligt.

Och roligt har det varit för Johanna Lindholm – att säga att idrotten och skidåkningen genomsyrat hennes liv är nästan en underdrift.

– Det har varit en livsstil ända sedan jag var liten. Om allt som hör ihop med min träning, motion och mina tävlingsresor skulle suddas ut skulle det inte finnas mycket kvar. Utan idrott skulle mitt liv ha varit ganska tomt.