ÅLÄNDSK SKIDÅKNING UPPLEVER EN NY GULDÅLDER

Text och bilder: Fredrik Rosenqvist

När Stig Orre växte upp som liten grabb i Mariehamn på 1960-talet upplevde skidåkningen på Åland en guldåder som antagligen aldrig lär upprepas. Men trots att antalet skidåkare är betydligt färre nu och de många lokala tävlingarna ett minne blott är frågan om åländsk skidåkning någonsin mått bättre.

Det är drygt två veckor kvar till jul och för ovanlighetens skull är det riktigt kallt på Åland. Det ryker kraftigt ur skorstenarna på flera av de för Mariehamn så typiska trävillorna på Södragatan. Inne i en av dessa villor sitter Stig Orre och pekar på stolen närmast den sprakande öppna spisen:

– Sätt dig där så du inte fryser ihjäl. Stig är en legend inom åländsk skidåkning och har, i synnerhet på äldre dagar, tävlat flitigt i både veteranVM och de finlandssvenska skidmästerskapen. – Det var tack vare min farsa som jag började åka skidor i princip så fort jag kunde gå. Jag upptäckte fort att jag hade lätt för konditionsidrotter och vi skidade mycket, långa sträckor dessutom, till och med före jag kom upp i skolåldern. Den första stora framgången kom när han som elvaåring ställde upp i en juniorklass i Hammarspelen på Åland. – På den tiden hölls det tävlingar i alla åländska kommuner och just Hammarspelen var något alldeles extra. De pågick i två dagar och det kunde vara upp mot 500 startande. Vi från Mariehamn hade svårt att hävda oss mot de starka skidåkarna från landsbygden,

men jag kom trea i min klass, vilket var stort för mig. Nästa steg blev de finlandssvenska skidmästerskapen och första gången jag ställde upp tog jag silver i 16-årsklassen. Stig visade sig ha en exceptionell talang för konditionsidrott och mycket på grund av Ålands milda klimat och en viss herreman vid namn Alla Korpi bytte Stig och många andra med honom efter ett tag skidorna mot löparskor.

– Löpningen tog helt över som den stora konditionsidrotten på Åland. Det fanns ingen tillverkning av konstsnö på Åland på den tiden, så Allan Korpi lyckades rekrytera oss som skidade till löpningen i stället. Fast i själen har jag alltid först och främst varit en skidåkare, jag var bara otrogen mot skidåkningen och löpte i stället. Stig vänterprasslade med löpningen ett tag – där han med sitt personbästa på 2:25 hör till en av de absolut bästa åländska maratonlöparna genom tiderna – men har på äldre dagar hittat tillbaka till skidåkningen. – När solen skiner, det är mycket snö och lagom kallt kan jag fortfarande få den där häftiga flowkänslan ute i skidspåret. Den känslan får jag aldrig när jag löper längre, utan det känns mest bara tungt. När du är i flowet känner du ingen smärta alls utan det går bara fort som f-n. De senaste 20 åren har Stig tävlat flitigt i olika veteranklasser, både i Finland och utomlands. – Orsaken till att jag reser och tävlar så mycket är att jag alltid har tyckt att det varit roligt. När du ställer dig på startlinjen får du en viss känsla som du inte kan få i så många andra sammanhang. Och den där känslan försvinner inte bara för att du blir äldre.

Antalet utövare på Åland är inte lika många som när Stig växte upp, men tack vare Ålands skid- och skidskyttecentrum och de snökanoner som köpts in har förutsättningarna att ägna sig åt skidsport aldrig varit bättre. Att åländsk skidåkning upplever en ny guldålder märks inte minst på att det kommit fram flera unga toppåkare, med långloppsåkaren Isac Holmström i spetsen.

– Isac tävlar ju på världsnivå och en sådan åkare har vi aldrig tidigare haft på Åland. Han är skidåkare i tredje generationen där både hans farfar Sune och pappa Lennart var bäst på Åland när var på topp, och jag har faktiskt tävlat mot alla tre!

>> lyssna

SÖKER DU NÅGOT ATT LYSSNA PÅ I SKIDSPÅRET?

Endast för prenumeranter

VILL DU PRENUMERERA?

Kontakta kundservice via e-post kundservice@hssmedia.fi eller ring 06-7848 201 vard. kl. 8-12. LYSSNA PÅ VÅRA PODDAR: www.vasabladet.fi/lyssna www.ot.fi/lyssna www.sydin.fi/lyssna