KRÄVER HELA FAMILJEN HÄGGMANS INSATS

Text och bilder: Bertills & Jung

DET STÄNDIGA ENGAGEMANGET INOM IDROTTEN KRÄVER HELA FAMILJEN HÄGGMANS INSATS

Det är eftermiddag i Vörå. Den aktiva familjen Häggman samlas i skidspåret för ett gemensamt träningspass.

Familjens yngsta Iina, 11 år har bakat pepparkakor med sina kusiner och farmor, Iivar, 14 år har deltagit i skriftskola och Aaron, 18 år har varit tillsammans med sin flickvän. Pappa Tor-Leif har grävt ett dike på gården medan mamma Johanna har städat huset.

– I en familj där alla håller på med träningar och tävlingar måste man lägga ett ständigt pussel. Träningarna börjar ofta halv sju och då gäller det att alla fått mat och energi före kvällspassen kör igång, säger Johanna Häggman. Aaron går numera på idrottsgymnasiet och kommer ofta hem när de andra åker iväg på träning. Då är hans träning över för dagen.

– Det är skönt att få komma hem och ta igen mig, säger Aaron.

Johanna fungerar som kommunikationsansvarig på Kvarkenrådet och jobbar ofta sena kvällar. Tor-Leif driver ett eget företag, Vörå Stålbygge, med allt vad det innebär. Både Johanna och Tor-Leif är kända föreningsmänniskor med beundransvärd aktivitet. Det har bidragit till att Vörå IF utvecklat en stark idrottsfilosofi

kring idrottsglädje. Det här ständiga engagemanget kräver också en insats av en hel familj. – Vi har ofta sena kvällar och rutiner i vår familj. Ingen är morgonmänniska hos oss! Det underlättar betydligt att vi bor så nära skidcentret här i Vörå. Vi sparar otroligt mycket tid på att inte behöva köra någonstans till träningarna, säger Tor-Leif. – Våra barn är aktiva inom andra idrotter också, men i Vörå är allt nära, vilket gör att de kan cykla mellan olika program. Det underlättar.

IDROTTSINTRESSET GÅR I ARV SEMESTER BETYDER GEMENSAMMA TRÄNINGSUPPLEVELSER

Johanna och Tor-Leif har båda växt upp med idrott. Johannas pappa orienterar fortfarande och det gjorde att även hon fortsatte på det spåret. Tor-Leifs pappa Boris var också aktiv skidåkare och senare motionär. – En del av vårt vardagspussel har ändrats när Aaron börjat i idrottsgymnasiet. Torsten “Totte” Smedslund, tidigare förbundstränare för FSO, sa en gång att det bästa med idrottsgymnasiet är när man får bo nära och tillsammans med sin familj. Att man får ha tryggheten och lättare kan koppla av på kvällarna, säger Johanna. Familjen är mer eller mindre alltid på språng och i rörelse. När det inte är träningar eller tävlingar så är det vandringar som gäller. Det uppskattas särskilt av Iina.

– Jag tycker mest om att vandra! Och spela brädspel Semesterresor är ofta träningsresor och det uppskattas av de flesta i familjen. Aaron gillar numera att resor med familjen också innebär träning. – Jag håller på och byter åsikt här, konstaterar Iivar. – Tidigare gillade jag inte att träna på semestern, men nu börjar jag faktiskt gilla det.

Att åka på resor eller träningar innebär också att alla ska hitta sin idrottsutrustning och kläder i tid

– Värst med att vara idrottsfamilj är ändå påklädningen. Att hitta alla sina mössor och pannband är inte så lätt, skrattar Aaron.

– Intresset för idrotten är det viktigaste, vi har fått uppleva så mycket och vi har fått vänner för livet. Barnen har fått ett nätverk över hela idrottsfinland - det är guld värt, säger Tor-Leif. – Ibland glömmer man förstås lite bort det egna, men jag tror på att man periodvis behöver tona ner egna målsättningar om man ska hinna stödja upp alla. Men mitt nya mål framåt är att genomföra en vandring i norska fjällen, avslutar Johanna.