ANDERS AHLBĂCK
Ska vÀrnplikten och manligheten gÄ skilda vÀgar?
VĂ€rnplikten har en speciell stĂ€llning i populĂ€ra förestĂ€llningar om finlĂ€ndsk manlighet. MilitĂ€rtjĂ€nstgöringen har i folkkulturen omtalats som en âskola i manlighetâ (miesten koulu) dĂ€r unga spolingar inte bara mognar till att lĂ€ra sig ordning, reda och ansvarstagande. Vid högstĂ€mda tillfĂ€llen ordar finlĂ€ndska politiker gĂ€rna om hur vĂ€rnplikten dessutom har en socialt och nationellt integrerande funktion. DĂ€r mer Ă€n nĂ„gon annanstans, sĂ€gs det, lĂ€r man kĂ€nna ungdomar frĂ„n olika bakgrunder och fĂ„r konkret uppleva den nationella gemenskapen. De hĂ€r tankefigurerna lĂ„nades ursprungligen in till Finland frĂ„n preussisk militĂ€rpropaganda. Men Finlands dramatiska 1900-talshistoria gav dem ett större genomslag Ă€n i nĂ„got annat nordiskt land. Finsk manlighet och manligt medborgarskap har sedan början av sjĂ€lvstĂ€ndighetstiden varit sammankopplade med militĂ€r och försvar â men bĂ„de arten och styrkan av de kopplingarna har skiftat över tid. FrĂ„gan Ă€r vad som hĂ€nder med de kopplingarna idag, nĂ€r ocksĂ„ kvinnor gör militĂ€rtjĂ€nstgöring och Finland sannolikt Ă€r pĂ„ vĂ€g mot en könsneutral vĂ€rnplikt efter norsk och svensk modell.
I början av sjĂ€lvstĂ€ndighetstiden, efter inbördeskriget 1918, var den nya manliga medborgarplikten faktiskt inte alls populĂ€r utan mötte kritik och motstĂ„nd bĂ„de frĂ„n vĂ€nster och frĂ„n höger. VĂ€nstern uppfattade vĂ€rnpliktsarmĂ©n, som hjĂ€lpt till att slĂ„ ned det röda upproret, som en kapitalisternas och förtryckarnas armĂ©. Inom stora delar av det borgerliga Finland var man Ă„ sin sida mycket orolig för att kasernlivet skulle fördĂ€rva de vĂ€rnpliktigas sedlighet och hĂ€lsa. En stark opinion inte minst bland bondebefolkningen skulle Ă„ter helst ha sett en milisarmĂ© dĂ€r lokala och autonoma förband hade gett unga mĂ€n militĂ€r fostran pĂ„ fritiden, utan arroganta överklassofficerare som behandlade dem illa eller exercerade dem i âpreussisk disciplin. â FinlĂ€ndarna började under 1930-talet lĂ„ngsamt sluta upp kring vĂ€rnpliktsarmĂ©n dĂ„ Ă€ven arbetarrörelsen började se den som det bĂ€sta skyddet för demokrati och spirande vĂ€lfĂ€rd. Andra vĂ€rldsÂkriget fick finlĂ€ndarna att tvĂ€rs över klass grĂ€nserna uppleva vĂ€rnpliktsarmĂ©n som âvĂ„r armĂ©â. Det var ocksĂ„ efter kriget som förestĂ€llningen om militĂ€rutbildningen som stĂ€llet dĂ€r pojkar
âą 10 âą