Fredsposten3 2013 web

Page 1

FREDS

posten NR 3 2013

Handla för rĂ€ttvisa ‱1 ‱

INNEHÅLL

1 ULF SÄRS Kan rĂ€ttvisa köpas? 2 EVA NILSSON Hur styrs den internationella handelspolitiken? 4 EVA NILSSON PĂ„verkningsarbete i handelsfrĂ„gor 6 LINDA LÖNNQVIST Om afrikanska handelsavtal 10 KOLUMN AV TARJA CRONBERG Det internationella samfundet Ă€r inte rĂ€ttvist 12 JAN OTTO ANDERSSON Frihandelns mörka sida 16 ULF SÄRS Bojkott eller samtal? 19 FRED OCH FRÖJD AV FREDMAN Visslare 20 LOTTA STAFFANS RĂ€ttvis handel – inte vĂ€lgörenhet 22 LOTTA STAFFANS Borttappad i certifikatdjungeln? 24 JUHA BEURLING AnvĂ€nd din marknadskraft 25 NOTIS Eos Ă„rets kulturtidskrift 26 ROBERT JANSSON Handla för rĂ€ttvisa 28 ULLA HOLMBERG Intervju med Silja BĂĄra ÓmĂĄrsdottĂ­r 32 ANTTI KYLÄNPÄÄ HĂ„llbar elektronik? 35 OTSO HARJU Indien ifrĂ„gasĂ€tter patentregimen 38 JAN EDSTRÖM VĂ„ldets marknad – med sikte pĂ„ vapenhandel och handeldvapen 40 INGER WIRÉN Dagligvaruhandelns koncentration hos oss drabbar u-lĂ€nderna hĂ„rt 44 JOHANNA WARIUS BlodstĂ€nkt garderob 45 ULF SÄRS RĂ€ttvisare handel, men hur? 46 FREDRIK THERMAN Afrikas mat 48 LOTTA STAFFANS OCH EVA NILSSON Boktips och nĂ€tsidor 50 ULLA HOLMBERG En hĂ€lsning frĂ„n 104-Ă„riga Harry Holtti 52 FREDSKALENDERN

FREDS

posten

Grundad i nov.-dec. 1926 av Edvin Stenwall Utges av Garantiföreningen för Finlands Fredsförbund rf. Fredsposten Àr medlemstidskrift i Tidskriftscentralen rf. www.fredsposten.fi www.facebook.com/fredsposten

Chefredaktör och ansvarig utgivare Christian LĂ„ng, Metviksgatan 1 B bst 30, 65200 Vasa, christian@fredsposten.fi Lokalredaktörer Helsingfors Fredrik Therman, tfn 045–108 1311, hem 09–541 4147, fredrik@fredsposten.fi NĂ€rpes Rita Nordström-Lytz, RingvĂ€gen 8, 64200 NĂ€rpes, tfn 050–363 4450, rita@fredsposten.fi Åland Gunnel Ekelund, SkarpansvĂ€gen 27 C 1, 22100 Mariehamn, tfn 018–13 847, 0457–382 32 42, gunnel@fredsposten.fi

Styrelse och redaktionsrÄd Ordförande Ulf SÀrs, ulf@fredsposten.fi Vice ordförande Yrsa von Hertzen Sekreterare Sirpa Aitosalo Kassör Birgit Holmstén Ulla Holmberg, Laura Lodenius, Elisabeth Nordgren, Fredrik Therman och Inger Wirén. Stadigvarande medarbetare Mikael Böök, Siw Handroos-Kelekay och Jatta Krug.

LEDARE

KAN RÄTTVISA KÖPAS?

E

tiskhet kan inte köpas. Tanken pĂ„ att rösta bara med plĂ„nboken Ă€r reaktionĂ€r, odemokratisk och vilseledande.” SĂ„ skriver Johan Ehrstedt i boken Reilumman kaupan jĂ€ljillĂ€. Det Ă€r ett typiskt vĂ€nsterargument. Traditionellt anser vĂ€nstern att politiken skall besluta om ramarna för marknaden, högern att marknaden skall ange ramarna för politiken. VĂ€nstern vill att vi skall handla för rĂ€ttvisa som medborgare, högern att vi skall göra det som konsumenter. Sedan början av 90-talet har högertĂ€nkandet blivit starkare. Marknaden Ă€r global, medan politiken i huvudsak Ă€r nationell. Den globala konkurrensen pĂ„ marknaden har kringskurit de demokratiskt valda beslutsfattarnas pĂ„verkningsmöjligheter. Trots VĂ€rldshandelsorganisationen WTO:s stora demokratiska brister Ă€r den ett försök att politiskt skapa globala regler för den globala marknaden. Medborgare i Finland kunde uppmana sina representanter att bevaka u-lĂ€ndernas rĂ€ttigheter i WTO-förhandlingarna. Att förhandlingarna framskrider dĂ„ligt har gjort det Ă€nnu svĂ„rare att politiskt reglera den globala marknaden. Den globala marknaden har alltsĂ„ minskat vĂ„ra möjligheter att handla för rĂ€ttvisa som medborgare. I den situationen erbjuder RĂ€ttvis handel en möjlighet att handla som konsument. OcksĂ„ köpbojkotter Ă€r ett sĂ€tt att pĂ„verka som konsument. Vi kan genom vĂ„ra köpbeslut försöka fĂ„ företag att ta ansvar för hur deras varor produceras och sĂ€ljs. I dagens komplicerade vĂ€rld mĂ„ste vi försöka fĂ„ ocksĂ„ marknadskrafterna att handla etiskt. Men vĂ„ra möjligheter att pĂ„verka som konsumenter Ă€r begrĂ€nsade. Företag utnyttjar rĂ€ttvisemĂ€rkning av enskilda produkter som en konkurrens­fördel utan att göra nĂ„got Ă„t att största delen av deras verksamhet Ă€r oetisk, om ingen tvingar dem att göra det. Vi mĂ„ste kreativt anvĂ€nda sĂ„ mĂ„nga handlingssĂ€tt som möjligt. Medborgar­organisationer kan bevaka företags verksamhet, sprida information om missförhĂ„llanden och förhandla med företagen. Fackföreningar kan kĂ€mpa för bĂ€ttre arbetsvillkor ocksĂ„ i det globala syd. Vi skall fortsĂ€tta att pĂ„verka politiskt för att reglera handeln och företagens verksamhet, t.ex. i EU:s bilaterala förhandlingar med u-lĂ€nder. Framför allt mĂ„ste vi köpa mindre, för att inte konsumera Ă€nnu mera av jordens begrĂ€nsade resurser.

Ulf SĂ€rs Temanumret Handla för rĂ€ttvisa har planerats av en arbetsgrupp bestĂ„ende av Yrsa von Hertzen, Ulf SĂ€rs och Inger WirĂ©n frĂ„n Fredspostens redaktionsrĂ„d samt som sakkunnig­ medlemmar Eva Nilsson, utvecklingspolitisk expert pĂ„ Kepa och Lotta Staffans, t.f. verksamhets­ ledare för föreningen för etisk handel. Vi tackar Eva och Lotta för deras insats bĂ„de i planering­ en och som skribenter. För produktionen av numret har vi fĂ„tt utrikesministeriets informationsstöd för medborgar­ organisationer. De Ă„sikter som framförs i numret motsvarar inte nödvĂ€ndigtvis utrikes­ ministeriets officiella stĂ„ndpunkt. ‱1 ‱

HUR STYRS DEN INTERNATIONELLA HANDELSPOLITIKEN? EVA NILSSON

N

Àr man söker svar pÄ vÀrldshandelns pro­ blem vÀnder man automatiskt blicken till VÀrldshandels­organisationen WTO, dÀr internationella handelsavtal förhandlas. Organisa­tionen har för nÀrvarande 159 medlems­ lÀnder. WTO:s handelsförhandlingar pÄgÄr i sÄ kallade rundor. WTO grundades som ett resultat av Uruguay­ rundan Är 1995. Före det reglerades den internationella handeln av GATT-avtalet, en överenskommelse om allmÀnna tullbestÀmmelser som förhandlades fram efter andra vÀrldskriget. Under Uruguayrundan kom man överens om att frihandelsavtal borde omfatta annat Àn bara tullbestÀmmelser pÄ varor. Nya typer av avtal kom med i bilden, sÄsom GATS-avtalet om tjÀnster och TRIPS-avtalet om immateriella rÀttigheter. WTO:s huvudsakliga mÄl Àr att skapa en rÀttvis och ömsesidig handelsordning dÀr alla lÀnder har lika villkor för att idka handel. I bakgrunden finns den sÄ kallade Mest gynnad nation-principen (Most Favored Nation, MFN) som innebÀr att ett land inte fÄr favorisera nÄgot annat WTO-medlemsland i sin handel, utan alla ska behandlas lika. Den andra grundpelaren i WTO Àr principen om nationell behandling, som i praktiken Àr ett förbud mot interna skatter eller andra ÄtgÀrder som stater kunde ta till för att skydda inhemsk produktion av en viss vara. HandelsjÀttarna USA, EU, Japan och Kanada har

‱

traditionellt haft den största makten att pÄverka WTO:s handelsförhandlingar, Àven om organisationen pÄ ytan verkar relativt demokratisk. Till gruppen inflytelserika lÀnder hör ocksÄ de som har goda politiska förbindelser med dessa fyra, som Chile och Singapore. OcksÄ nya snabbt vÀxande ekonomier som Kina, Indien och Brasilien har ökat pÄ sin makt. De allra fattigaste lÀnderna i organisationen kan dÀremot inte pÄverka förhandlingarna sÀrskilt mycket. Detta beror pÄ att de inte Àr vÀlkomna eller inte har resurser att delta i det förberedande arbetet.

WTO-förhandlingarna framskrider inte Just nu har WTO-förhandlingarna hamnat in i en Ă„tervĂ€ndsgrĂ€nd och förhandlingsrundan som inleddes 2001 i Qatars huvudstad Doha har inte kunnat avslutas. Det beror frĂ€mst pĂ„ att lĂ€nderna i syd har börjat stĂ€lla allt mer krav pĂ„ de avtal som förhandlas. Den sĂ„ kallade Doharundan skulle enligt den ursprungliga planen avslutas redan 2005. Doharundan har ocksĂ„ kallats utvecklingsrunda för att man velat betona behovet av att bygga upp handelsregler som stöder fattiga lĂ€nders ekonomiska möjligheter. ÄndĂ„ har lĂ€nderna i syd upplevt rundan som ett hot. MĂ„nga kĂ€nner sig tvingade att acceptera

2‱

ytterligare liberaliseringar trots att deras ekonomier Ă€r svaga och trots att rika lĂ€nder hĂ„ller fast vid sina egna nationella intressen. FrĂ„gor som rör jordbruk hör till de absolut svĂ„raste i förhandlingarna. Enligt handelsteorins grundteser skulle finlĂ€ndska sockerbetor inte ha nĂ„gon chans i tĂ€vlingen med malawiska sockerrör. ÄndĂ„ ser lĂ€nderna i syd ofta sina jordbruksprodukter utkonkurrerade av vĂ€sterlĂ€ndska produkter.

Handelssystemet splittras Doharundans misslyckande har fört med sig en ny, betydande trend i internationella handelsrelationer, nĂ€mligen en enorm ökning av antalet regionala och bilaterala handelsavtal. Staterna klarar inte lĂ€ngre av att förhandla pĂ„ ett internationellt plan, utan de gör upp om olika handelsfrĂ„gor sinsemellan. Till exempel EU har handels­förbindelser med över 170 lĂ€nder i vĂ€rlden. Som medlemsland i EU har Finland ocksĂ„ handels­förbindelser till alla lĂ€nder och regioner som EU slutit avtal med, men dessutom har Finland ocksĂ„ slutit bilaterala avtal med cirka 60 lĂ€nder, bland dem Irak och Tanzania. Avtalen slĂ„r fast regler bland annat för tullregleringar, investeringar, allmĂ€nt ekonomiskt samarbete och patent. Enligt WTO:s principer fĂ„r bilaterala och regionala handelsavtal inte avvika frĂ„n WTO:s grundlĂ€ggande principer. I praktiken Ă€r mĂ„nga av de hĂ€r avtalen i sjĂ€lva verket Ă€nnu mer ambitiösa i liberaliseringen Ă€n WTO:s avtal. Ett exempel Ă€r de sĂ„ kallade Economic Partnership Agreements, eller EPA-avtalen som reglerar handels­relationerna mellan EU och lĂ€nder i Afrika, VĂ€stindien och Stilla Havet (AVS-lĂ€nder). Avtalen innehĂ„ller klausuler som berör mĂ„nga olika politikomrĂ„den – ocksĂ„ sĂ„dana som vanligtvis lĂ€mnats utanför WTO-förhandlingarna. EPA-avtalen har Ă€ndĂ„ stött pĂ„ hĂ„rt motstĂ„nd i mĂ„nga av lĂ€nderna i syd. ”Partnerskapet” ifrĂ„gasĂ€tts av bĂ„de tjĂ€nstemĂ€n och folkrörelser som kritiserat avtalen för att de blandar sig alltför mycket i interna frĂ„gor. PĂ„ grund av det hĂ€r motstĂ„ndet har flera av avtalen fortfarande inte undertecknats, Ă€ven om de enligt den ursprungliga planen skulle trĂ€da i kraft redan 2008. Vi bevittnar alltsĂ„ en pĂ„gĂ„ende kris i handels­ förhĂ„llandena mellan nord och syd, dĂ„ WTO:s Doha­ runda trampar pĂ„ stĂ€llet och lĂ€nder i syd har börjat stĂ€lla allt hĂ„rdare krav. Man kan tala om ett brytnings­ skede dĂ€r makt­förhĂ„llanden pĂ„ den globala handels­ marknaden hĂ„ller pĂ„ att skrivas om. Hur lĂ„ngt de hĂ€r

för­Àndringarna bÀr ÄterstÄr att se. Det verkar i alla fall klart att de bilaterala och regionala handels­avtalen inte hÄller pÄ att försvinna i en snar fram­tid, utan stÀndigt blir fler, Ät­minstone sÄ lÀnge som WTO:s Doharunda stÄr stilla. Ironiskt nog tycker mÄnga medborgarorganisationer som i Äratal kritiserat WTO nu att det multi­laterala systemet borde rÀddas. Optimister tÀnker Ä andra sidan att Àven om de nya regionala och bilaterala avtalen pÄ mÄnga sÀtt Àr hot för fattiga lÀnder, kan de vara nödvÀndiga steg mot en internationell handels­ integration som till slut gynnar alla.

EU förhandlar pĂ„ Finlands vĂ€gnar Finland förhandlar inte lĂ€ngre om sina egna handels­ avtal, det gör Europeiska kommissionen i stĂ€llet. Internationell handel Ă€r ett av de politikomrĂ„den vars makt­befogenheter medlemslĂ€nderna har överfört till EU. I praktiken be­tyder det att Europeiska kommissionen representerar alla EU-lĂ€nder dĂ„ den förhandlar med till exempel Indien, Centralamerika eller USA. För tillfĂ€llet förhandlar kommissionen om nio nya handelsavtal. Finlands direkta pĂ„verkningsmöjligheter Ă€r begrĂ€nsade, Ă€ven om riks­dagen bestĂ€mmer ramarna för Finlands handelspositioner. EU:s handelspolitik har kritiserats mycket. Unionen anklagas till exempel för att ha förhandlat fram sĂ„ kallade TRIPS-plusavtal som gĂ„r lĂ€ngre Ă€n WTO:s motsvarande avtal. TRIPS-avtalet faststĂ€ller regler för patent och varumĂ€rken pĂ„ det internationella planet. Ett av lĂ€nderna som EU förhandlar med Ă€r Indien. Unionens krav pĂ„ strĂ€ngare patentregler skulle i praktiken begrĂ€nsa indiska företags möjligheter att producera generiska mediciner och transportera dem via europeiska hamnar till Afrika. MĂ„nga medborgarorganisationer har uttryckt sin oro över EU:s krav och vad de skulle betyda för de miljoner mĂ€nniskor i globala syd som anvĂ€nder billig indisk bromsmedicin mot hiv. Även om EU:s handelspolitik stött pĂ„ mycket kritik Ă€r riktningen Ă€ndĂ„ klar: förhandlingarna om regionala och bilaterala avtal ökar. EU:s handelspolitiska mĂ„l Ă€r att skydda europeiska företag och den ekonomiska tillvĂ€xten i EU, medan utvecklingspolitiska mĂ„l­ sĂ€ttningar oftast blir i skymundan. Eva Nilsson Ă€r utvecklingspolitisk rĂ„dgivare pĂ„ Kepa, Kepa, takföreningen för medborgarorganisationer som engagerar sig i utvecklingsarbete ‱3 ‱

PÄverkningsarbete i handelsfrÄgor

MEDBORGARORGANISATIONER I FINLAND OCH VÄRLDEN och WTO Ă€r viktiga symboler för den sĂ„ kallade alter-globaliseringsrörelsen som fick sin början i slutet av 1990-talet. År 1999 samlades tiotusentals demonstranter i Seattle, USA, för att demonstrera mot WTO:s general­ församling. Demonstranterna motsatte sig den neoliberala globaliseringen, marknads­ fundamentalismen och den privata sektorns makt inom WTO. De krĂ€vde en globali­sering med institutioner som har respekt för mĂ€nskliga rĂ€ttigheter, miljö och mĂ€nniskor. Alter-globaliseringsrörelsen har ofta av medierna kallats för anti-globaliseringsrörelsen. Rörelsen sjĂ€lv har tagit avstĂ„nd frĂ„n det begreppet eftersom den inte motsĂ€tter sig globalisering, utan talar för en hĂ„llbarare och rĂ€ttvisare ekonomisk globalisering. Dessutom fungerar rörelsen sjĂ€lv globalt tack vare den digitala globaliseringen som underlĂ€ttat och försnabbat kommunikationen överallt i vĂ€rlden. Under de senaste 15 Ă„ren har vĂ€rldsekonomin, handels­ politiken och alter-globaliseringsrörelsen Ă€ndrats mycket, fast WTO-förhandlingarna har stĂ„tt stilla i över tio Ă„r. I dag Ă€r maktförhĂ„llandena annorlunda dĂ„ Brasilien, Indien, Kina och internationell handelspolitik

‱

Sydafrika genom sin BRICS-koalition har fĂ„tt allt mer fotfĂ€ste i vĂ€rldsekonomin. Samtidigt har den internationella handelspolitiken splittrats till en djungel av bilaterala och regionala handelsavtal. Alter-globaliseringsrörelsen lever för sin del vidare till exempel inom Socialforum–rörelsen och nya rörelser som Occupy och Indignados har uppkommit under de senaste Ă„ren. De har ofta haft ett starkare lokal- Ă€n globalpolitiskt fĂ€ste och fokus pĂ„ finansmarknaden snarare Ă€n handelsfrĂ„gor.

Är det möjligt att pĂ„verka handelspolitiken? flera medborgarorganisationer jobbat med pĂ„verkan i handelspolitiska frĂ„gor under det senaste decenniet. Bland annat medborgar­ organisationernas tak­organisation Kepa, Jordens VĂ€nner och Attac har varit med om att bedriva kampanjer för en rĂ€ttvisare WTO och för bĂ€ttre EU-handelsavtal. Men aktiviteten har sinat under de senaste Ă„ren. För tillfĂ€llet bedriver just ingen finlĂ€ndsk medborgarorganisation aktiv pĂ„verkan i finland har

4‱

i handelspolitiska frÄgor. Organisationer som jobbar med handelsfrÄgor har satt fokus mera pÄ konsumenterna Àn pÄ politiken. En stor orsak till detta Àr att möjligheterna att pÄverka handelspolitiken har blivit mindre, dÄ Europeiska kommissionen har makten i förhand­ lingarna. Det Àr svÄrt att fÄ till stÄnd förÀndring bara genom att pÄverka riksdagen och utrikesministeriets tjÀnstemÀn. En annan viktig orsak Àr den vÀxande djungeln av bilaterala och regionala avtal. Det Àr helt enkelt svÄrt att ha översyn av allt som pÄgÄr, dÄ resurserna ofta Àr knappa.

I olika vĂ€rldsdelar fungerar lokala och regionala grupper. FrĂ„n Europa Ă€r nĂ€tverket Seattle to Brussels Network (S2B) med i den globala OWINFS­rörelsen. NĂ€tverket bestĂ„r av en skara organisationer, rörelser och fackföreningar. Förutom globalt pĂ„verkansarbete lobbar nĂ€tverket ocksĂ„ i Europeiska kommissionen. I Afrika har Africa Trade Network medlemmar frĂ„n femton lĂ€nder pĂ„ kontinenten. NĂ€tverket utbildar och förmedlar information om handelspolitik till medborgar ­ organisationer. I allmĂ€nhet Ă€r massdemonstrationer utanför handels­konferenser som i Seattle passĂ©. Nu gĂ€ller det snarare att pĂ„verka ”inifrĂ„n”. MĂ„nga organisationer har officiell observatörs­status till exempel i WTO-möten. I VĂ€stafrika har medborgarorganisationer till och med fĂ„tt delta i sjĂ€lva EPA­ förhandlingarna med EU. Exemplet har gett hopp om en fortsatt demokratisering av det internationella handelssystemet.

Globala nÀtverk har aktiviteten kanske minskat, men inte försvunnit. NÀtverket Our World is not for Sale (OWINFS) Àr ett globalt nÀtverk av organisationer och rörelser som kÀmpar mot det nuvarande handelssystemet och storföretagens makt. Rörelsen föresprÄkar ett hÄllbart, rÀttvist och demokratiskt handelssystem. Rörelsens medlemmar hÄller regelbunden kontakt, förbereder appeller och lobbar pÄ plats vid WTO:s och FN:n handels­organisation UNCTAD:s möten. globalt sett

EVA NILSSON utvecklingspolitisk rÄdgivare pÄ Kepa, takföreningen för medborgarorganisationer som engagerar sig i utvecklingsarbete

BistĂ„nd för handel UNDER DE SENASTE ÅREN har man inom bistĂ„nds­

citet att handla pÄ internationella marknader. I praktiken kan

kretsarna talat mycket om Aid for Trade (AfT), det vill sÀga

AfT-projekt betyda projekt inriktade pÄ infrastrukturer och

bistÄnd för handel. Grundtanken bakom AfT Àr att stöda

förvaltning i globala syd.

ekonomier i globala syd att integreras i det internationella

KONCEPTET har ÀndÄ kritiserats för att vara flummigt.

handels­systemet.

MÄnga bistÄndsgivare har öronmÀrkt nÀstan vad som helst

IDÉN HAR SINA RÖT TER i början av 2000-talet, dĂ„ man

som AfT-projekt för att kunna bokföra högre siffror. Samtidigt

inom ramarna för WTO:s Doharunda och internationella

har smÄodlare och -producenter inte fÄtt mycket nytta av det

bistÄnds­förhandlingar (UN Conference on Financing for

nya tillvÀgagÄngssÀttet.

Development, 2002) började betona vikten av att stöda fattiga lÀnders möjligheter att idka internationell handel.

FINLAND FÖRNYADE sin AfT-strategi hösten 2012. Den

Under WTO:s ministermöte Är 2006 gav EU, USA och Japan

gamla strategin kritiserades speciellt för att blanda ihop

officiella löften om stöd till AfT-projekt.

handelsrelaterat bistÄnd som gynnar fattiga lÀnder med export- och investeringsstöd för finlÀndska företag. Den nya

DE FLESTA har stÀllt sig positivt till handelsrelaterat bistÄnd

strategins huvudsakliga mÄlsÀttning Àr att skapa nya arbets­

eftersom det Àr ett sÀtt att förbÀttra fattiga lÀnders kapa­

platser och möjligheter för företagssamhet i u-lÀnder.

‱5 ‱

OM AFRIKANSKA HANDELSAVTAL

P

Ă„ pappret har nĂ€stan alla afrikanska lĂ€nder söder om Sahara ett perfekt handels­klimat i förhĂ„llande till EU. De fĂ„r exportera hur mycket som helst av vad som helst (utom vapen) till EU utan att behöva betala nĂ„gra som helst tullavgifter. Perfekt! Afrikanska lĂ€nders produkter tĂ€vlar oftast inte direkt med de europeiska och de Ă€r lĂ„ginkomst­lĂ€nder som har behov av alla exportinkomster. DĂ€rför ser man ju sĂ„ mycket tanzanisk mangosaft, trendiga kenyanska flipflops och ugandiskt glutenfritt banan­ mjöl i butikerna. – JasĂ„ inte? Just det, inte. Mellan de afrikanska producenterna och de europeiska konsumenterna stĂ„r nĂ€stan oöverkomliga barriĂ€rer av mĂ„nga andra slag Ă€n tullar: höga och dyra standards och krav pĂ„ den europeiska marknaden, och praktiska produktionsproblem i Afrika. Under dessa förhĂ„llanden hĂ„ller Östafrikanska Gemenskapen EAC och EU pĂ„ att förhandla fram ett handelsavtal. Likadana avtal, Economic Partnership Agreements EPA, förhandlas det samtidigt om mellan EU och mellanstatliga samarbets­organ i de före detta europeiska kolonierna, de s.k. ACP-lĂ€nderna i Afrika, Karibien och Stilla Havet. EAC bestĂ„r av fem lĂ€nder: Rwanda, Burundi, Uganda, Kenya och Tanzania. DĂ„ man granskar

‱

handels­balansen mellan EAC och EU stĂ„r lĂ€get redan till EU:s fördel. Sedan 2007 har Europa exporterat mer Ă€n dubbelt sĂ„ mycket till Tanzania som man importerat dĂ€rifrĂ„n, med Kenya och Uganda Ă€r lĂ€get nĂ„got jĂ€mnare. EAC exporterar mest jordbruks­ produkter till EU: kaffe, snittblommor, te, tobak, fisk och grönsaker. EU exporterar maskiner, fordon och reservdelar, kemikalier och farmaka. Östra Afrika siktar pĂ„ att industrialisera sig och bygga upp en livsmedelsindustri för att höja vĂ€rdet pĂ„ sina jordbruksprodukter. EU importerar mest rĂ„varor för sin industri medan vi alltmer exporterar kunnande, tjĂ€nster och högteknologi. So far so good, men stöder det planerade EPA-handelsavtalet de afrikanska lĂ€ndernas industrialiserings­mĂ„l?

FrÄn jordbruk till livsmedelsindustri Strategiskt sett Àr livsmedelsindustrin det bÀsta alternativet för EAC-lÀnderna att uppgradera sin tillverknings­industri, eftersom rÄvarorna produceras i hemlandet. Hittills har EAC tullmurar för att stöda sin industri. Det hÀr styr ocksÄ t.ex. Tanzanias officiella handelspolitik.

6‱

Frukten i Dar es Salaam i Tanzania Ă€r delikat och mogen, men bananerna uppfyller inte EU-standards sĂ„ vi fĂ„r inte njuta av dem i Finland. Kontorsdamen fĂ„r skaffa dem till ett pris som Ă€r högt för henne och alltför lĂ„gt för odlarna och försĂ€ljarna: mellanhĂ€nderna tar den lilla profit som blir över efter transportkostnader och svinn. FOTO: MATEO MIER Y TERÁN GIMÉNEZ CACHO

PĂ„ ett sĂ€tt konkurrerar handelsparterna EAC och EU alltsĂ„ om förmĂ„nliga afrikanska rĂ„varor. För att börja industrialisera behöver Afrika uppmuntra sina företagare att hĂ„lla rĂ„varorna ”hemma” lite lĂ€ngre och förĂ€dla dem dĂ€r. Ett sĂ€tt att göra det Ă€r att beskatta export (av rĂ„varor), nĂ„got som varit mycket om­tvistat i EPA-handelsavhandlingarna. Ett annat handelspolitiskt verktyg för att uppnĂ„ samma mĂ„l Ă€r att beskatta import (tullar) inom strategiska sektorer för att beskydda den afrikanska industrin mot konkurrerande import (det s.k. infant industry-argumentet). EPA-avtalet Ă„ andra sidan siktar till att avskaffa sĂ„ mĂ„nga östafrikanska tullar som möjligt för EU, fast tidsfristen Ă€r relativt lĂ„ng, upp till 25 Ă„r, och vissa sĂ€rskilt kĂ€nsliga produkter Ă€r ”fridlysta”.

Enhet ger styrka Vad har alltsĂ„ Östafrika att vinna pĂ„ att underteckna ett handelsavtal som eliminerar de nuvarande tullmurarna för konkurrerande konsumtionsvaror

frĂ„n EU, gör det lĂ€ttare att exportera rĂ„varor utan att förĂ€dla dem, och inte ger dem fler incitament för att exportera till Europa? Svaret stĂ„r att finna i listan pĂ„ EAC-exportvaror till EU. Av de fem topprodukterna produceras Ă„tminstone tvĂ„, snittblommor och grönsaker, till största delen i Kenya. Och Kenya Ă€r det enda EAC-land som inte rĂ€knas som minst utvecklat land, LDC, och dĂ€rför inte drar nytta av Everything But Armssystemet, som ger LDC-lĂ€nder rĂ€tt att exportera vad som helst (utom vapen) tullfritt och kvotfritt till EU. Utan EPA-avtalet handlar Kenya med EU under det ”vanliga” Generalised System of Preferences, GSP. Europeiska parlamentet har nu röstat för att dra in handelsprivilegier för icke-LDC-lĂ€nder som inte undertecknat ett EPA i oktober 2014. DĂ„ skulle Kenya förlora runt 1,2 miljarder amerikanska dollar i exportinkomster per Ă„r. DĂ€rför har Kenya en mycket starkare motivering Ă€n sina EAC-partners att underteckna det slutgiltiga EPA-avtalet sĂ„ fort som möjligt. Östafrikanska Gemenskapen EAC har en lag om handelsförhandlingar, enligt vilken lĂ€nderna bara ‱7 ‱

Dessa sĂ€ngar frĂ„n Kampala kunde kanske exporteras till Europa... om tillverkarna fĂ„tt hjĂ€lp med design och standards och betalat för frakten ner till hamnen i Mombasa, hjĂ€lp med att fylla i importpappren, och plats i en container till Marseille. FOTO: LINDA LÖNNQVIST

kan förhandla som en enhet. Men i andra afrikanska regioner har EPA-förhandlingarna splittrat regionerna. I det stora Eastern and Southern Africa­ blocket ESA har örikena Mauritius, Madagaskar, Sey­chellerna och rebellen Zimbabwe skilt sig frÄn de andra medlemmarna i blocket och undertecknat EUESA-EPA-avtalet ensamma. SÄdant underminerar den kollektiva förhandlings­ kraften som kommer frÄn styrkan av en grupp. Det leder ocksÄ till praktiska problem i regionala enheter som vill integrera sin intra-regionala ekonomi. Regionala marknader ses som ett sÀtt att bygga upp u-lÀnders ekonomier. Inom regioner har man flera köpkraftiga medborgare som kan konsumera varor och tjÀnster Àn i enskilda lÀnder, och det ger lÀnderna möjlighet att specialisera sig utan att behöva konkurrera direkt med hela vÀrlden. EAC har ett ambitiöst integreringsprogram som redan innehÄller regional frihandel (free trade agreement) och gemensamma tullar (customs union) och som siktar pÄ en gemensam valuta. Om Kenya ensamt ingÄr ett EPA-avtal med EU, skulle EU-import börja beskattas vid grÀnserna mellan Kenya och dess EAC-grannar, just som stora anstrÀngningar gjorts för att avveckla sÄdana hinder.

‱

Regionala marknader ses som ett sĂ€tt att bygga upp u-lĂ€nders ekonomier. Inom regioner har man flera köpkraftiga medborgare som kan konsumera varor och tjĂ€nster Ă€n i enskilda lĂ€nder, och det ger lĂ€nderna möjlig­het att specialisera sig utan att behöva konkurrera direkt med hela vĂ€rlden. 8‱

Finland och Tanzania talade förbi varandra DĂ„ en handelsdelegation frĂ„n Finpro, med Alexander Stubb och Heidi Hautala som skyddsĂ€nglar, i maj besökte Tanzania, fokuserade seminarierna pĂ„ handeln mellan EU och EAC. Stubb talade om Finlands fördelar som investerings­objekt: högt utbildad arbetskraft och nĂ€rhet till de ryska och europeiska marknaderna. Det verkade som om han inte riktigt haft tid eller kanske sett behovet av att skrĂ€ddarsy talet för Tanzania. I gengĂ€ld försökte den tanzaniska industri- och handels­ministern Abdallah Kigoda i sitt tal gynna tanzanisk export, men kanske inte direkt till Finland: han nĂ€mnde avsaknaden av tullavgifter inom ”Everything But Arms”-systemet, pratade om jordbruksprodukter och guld, och förklarade behovet av teknologiöverföring i Tanzanias vettiga industrialiseringsstrategi. Efter att ministrarna talat förbi varandra kunde delegationens företagsdeltagare börja nĂ€tverka och marknadsföra sig. De företag som verkade vĂ€cka mest intresse sĂ„lde tunga maskiner och system för t.ex. gruvbranschen, men digital service, konsultfirmor och smĂ„ företag som utvecklar utbildningsprogram för fattiga barns smart­telefoner (?!) var ocksĂ„ med. Att kombinera utveckling och handel i delegationen var en utmĂ€rkt idĂ©, eftersom handel Ă€r myc­ ket viktigare för nationalekonomier Ă€n bistĂ„nd. DĂ€r bistĂ„nd behöver be­akta de ekonomiska realiteterna i mottagarlandet för att verkligen kunna för­bĂ€ttra förhĂ„llandena i u-lĂ€nder, behöver ekonomiska aktörer ocksĂ„ vara medvetna om sina utvecklings­ effekter.

Ekologiska kryddor Det finns fÄ omrÄden dÀr Finland och Tanzania har möjlig­heter till ömsesidigt positiv handel. BÄde Kepa och finska ambassaden i Tanzania har utrett möjlig­ heterna att gynna handel mellan lÀnderna i frÄga om en lovande produkt: ekologiska kryddor. Kryddor som ingefÀra, kanel, kardemumma, vanilj, chili och nejlika produceras i Tanzania av smÄodlare, oftast ekologiskt. Kryddor Àr en vara med högt pris och lÄg vikt som relativt kostnadseffektivt kunde fraktas till Europa. Européer vÀnjer sig mer och mer vid att anvÀnda kryddor och intresset för ekologisk konsumtion vÀxer. LÀget verkar perfekt. Men i prak-

tiken Àr det mycket svÄrt för tanzaniska kryddbolag att komma in pÄ den europeiska marknaden. Man behöver en pÄlitlig samarbetspartner som kan ta hand om t.ex. förpackningsdesign, kontakter till upp­köpare och pappersdjungeln som krÀvs för att sÀlja livsmedel. OcksÄ pÄ produktionssidan i Tanzania rÄder mÄnga svÄrigheter. För att sÀlja ekologiskt mÀrkta varor i Europa krÀvs en lÄng och arbetskrÀvande process för odlarna med karensperiod, inspektioner och certifiering. Sedan tÀvlar exportörerna med lokala krydd­handlare om att köpa upp skörden. Ibland stiger det lokala priset pÄ en viss krydda sÄ att odlarna kan sÀlja till köpare som erbjuder ett bÀttre pris, fast de tidigare har ingÄtt kontrakt med en ekologisk exportfirma.

Omöjligt att handla pĂ„ samma nivĂ„ Fallet med kryddorna visar hur en ytligt sett enkel situation kompliceras i verkligheten och hur handelsavtalen bara Ă€r en del av problematiken ”rĂ€ttvis handel”. Trots att hur mycket kryddor som helst fĂ„r importeras till Europa utan tullar blir handeln Ă€ndĂ„ svĂ„r, eftersom EUs produktstandards Ă€r höga och dyra att uppfylla. Kombinerat med jobbiga omstĂ€ndigheter i Afrika – varierande skördar, brist pĂ„ verk­ tyg, dĂ„liga vĂ€gar, onödig byrĂ„krati och korruption, brist pĂ„ marknadsföringssystem, opĂ„litliga domstolar dĂ€r kontrakt inte kan upprĂ€tthĂ„llas – Ă€r det nĂ€rapĂ„ omöjligt för de östafrikanska lĂ€nderna att producera konkurrenskraftiga varor som kan bli föremĂ„l för handel mellan dem och Europa pĂ„ jĂ€mstĂ€lld nivĂ„. ÄndĂ„ insisterar EU pĂ„ att fĂ„ till stĂ„nd EPA-avtalet som skulle ge EU bĂ€ttre importvillkor till Afrika, försvaga regleringar som u-lĂ€nder anvĂ€nder för att förĂ€dla sin export och minska importskatten som utgör en stor del av skatte­intĂ€kterna i Östafrika. Och handelsavtalen innehĂ„ller mĂ„nga klausuler som inte bara gĂ€ller varuhandel utan servicehandel, investeringar och immaterialrĂ€tt. För­handlingarna pĂ„gĂ„r som bĂ€st och det Ă„terstĂ„r att se hur vĂ€l de östafrikanska förhandlarna lyckas försvara sina ekonomiska rĂ€ttigheter inte bara i den konkreta varuhandeln utan ocksĂ„ med tanke pĂ„ framtidens kunskapsekonomi. LINDA LÖNNQVIST jobbar som utvecklingspolitisk expert pĂ„ Kepas kontor i Tanzania. ‱9 ‱

KOLUMN

DET INTERNATIONELLA SAMFUNDET ÄR INTE RÄTTVIST

TARJA CRONBERG Europarlamentariker och ordförande för Finlands Fredsförbund

I

början av september, dÄ detta skrivs, har president Obama beslutat angripa Syrien militÀrt och söker stöd av kongressen. En riktad attack sÀgs vara avsedd som en varning för att anvÀnda kemikaliska vapen, inte som ett medel att fÄ slut pÄ kriget. TvÀrtom finns det en risk att vÄldet trappas upp och sprids till grannlÀnderna. AnvÀndning av kemiska vapen Àr förbjuden i inter­nationella avtal och ett brott mot mÀnskligheten. Om vapen anvÀnds, skall FN ingripa och de skyldiga stÀllas inför Internationella brottmÄlsdomstolen. En varningsattack av ett enskilt land utan FN:s fullmakt

‱

Àr illegal. Obama erkÀnde sjÀlv i en intervju att internationell rÀtt inte nödvÀndigtvis stöder USA:s attack mot Syrien. Saddam Hussein anvÀnde kemiska vapen i kriget mellan Irak och Iran pÄ 80-talet. Amerikanerna visste om det, men i detta krig stödde de Hussein och teg. Det bekrÀftades av CIA, samtidigt som Obama förberedde attacken mot Syrien. Ett annat exempel pÄ internationell orÀttvisa gÀller kÀrnvapen. Enligt ickespridningsavtalet bör alla stater utom Frankrike, Storbritannien, USA, Ryssland och Kina avstÄ frÄn kÀrnvapen. Trots det har Israel, Indien, Pakistan och Nordkorea skaffat kÀrnvapen. Dessa vapen Àr internationellt sett illegala. Vissa lÀnders vapen har ÀndÄ accepterats i tysthet. USA bedriver kÀrnteknologisamarbete med Indien, vilket Àr förbjudet i avtalet. Iran utvecklar kÀrnteknologi, enligt egen uppgift för fredligt bruk. USA och EU misstÀnker att Iran vill göra kÀrnvapen och har vidtagit sanktioner som ruinerat Irans ekonomi. Iran anser det orÀttvist att utsÀttas för sanktioner, medan vÀst tiger om Israels kÀrnvapen. I en rÀttvis vÀrld skulle antingen alla stater fÄ ha massförstörelsevapen eller ingen. Det Àr inte svÄrt att vÀlja mellan dessa tvÄ. Men en vÀrld utan massförstörelsevapen kommer inte av sig sjÀlv. Den krÀver handling av oss alla.

10 ‱

Max, 7 Ă„r

‱ 11 ‱

FRIHANDELNS MÖRKA SIDA JAN OTTO ANDERSSON

I en gymnasielĂ€robok frĂ„n 1960-talet berĂ€ttas om den mĂ€rkvĂ€rdiga chokladbiten som Kalle köpt i en butik. Han hade inte bestĂ€llt den i förvĂ€g, men Ă€ndĂ„ fanns den dĂ€r nĂ€r han blev sugen. Hur var detta möjligt? För att Kalle skulle kunna köpa sin chokladbit en viss dag, mĂ„ste andra mĂ€nniskor Ă„r och stundom decennier innan ha fattat viktiga beslut – att anlĂ€gga ett varv, att börja odla kakaobönor, att leta efter oljekĂ€llor etc. Ingen lag pĂ„bjöd dem att göra detta. Alla av de mĂ€nniskor som var inblandade i uppgiften att förse Kalle med en chokladbit hade i stĂ€llet kunnat göra nĂ„got annat. Det hade i vissa fall bara behövts att en enda person – t.ex. fabrikantens bilförare – saknats, för att kedjan skulle ha brutits. – Men Ă€ndĂ„ Ă€r inte Kalle förvĂ„nad! (Göran Albinsson: Ekonomi och samhĂ€lle, 1967, s.27)

Fredsprojekt eller krigföring? Handel, som sĂ„ mycket annat, har tvĂ„ sidor: en ljus och en mörk. Å ena sidan innebĂ€r handel att bĂ„da parter vinner. Vem skulle gĂ„ med pĂ„ ett byte om det inte gav nĂ„gon fördel? SĂ€ljaren mĂ„ste uppskatta betalningen mer Ă€n det hon sĂ€ljer. Köparen mĂ„ste vĂ€rdera det han köper mer Ă€n priset han betalar. BĂ„das subjektiva vĂ€lfĂ€rd ökar i och med transaktionen. Detta sker mer eller mindre per definition i

Den gigantiska uppgiften att förse Kalle med en chokladbit (som Albinsson uttrycker det) sköttes av en speciell mekanism – prisbildning i en marknads­ ekonomi: ”Alla fĂ„r pengar för vad de sĂ€ljer och be­talar för vad de köper.” Albinsson kunde ha berĂ€ttat en lite annan historia. Han kunde ha beskrivit hur barn i till exempel Elfenbens­kusten tvingas till slavliknande arbete pĂ„ kakao­plantagerna. De kan ha sĂ„lts av sina förĂ€ldrar eller, Ă€nnu vĂ€rre, kidnappats av mĂ€nniskohandlare. DokumentĂ€rfilmen The Dark Side of Chocolate förtĂ€ljer en historia som fĂ„tt mĂ„nga chokladvĂ€nner att kĂ€nna illamĂ„ende. De hĂ€r barnen kan nog aldrig köpa en chokladbit. Knappast kan de heller förvĂ„na sig över att prisbildningen pĂ„ vĂ€rldsmarknaden fungerar sĂ„ bra, att det Ă€r lukrativt att sĂ€lja barn till kakaoplantager.

‱

12 ‱

de nationalekonomiska lĂ€roböckerna. DĂ€rför bryr man sig inte om att gĂ„ djupare in pĂ„ handelns mörkare sidor. Men den mörka sidan finns med pĂ„ olika sĂ€tt. Det visas redan av sprĂ„ket. Ordet ”byte” har ju en mĂ€rklig dubbelbetydelse. I tyskan Ă€r ”tauschen” (byta) nĂ€ra beslĂ€ktat med ”tĂ€uschen” (bedra). Ord som ”schackra” och ”ocker”, ”ojĂ€mnt utbyte” och ”marknadsmisslyckanden” pekar pĂ„ handelns mörkare sidor. Att man ibland vill dölja att det Ă€r frĂ„ga om handel visas av ordparet arbetsgivare/­arbetstagare. Det Ă€r ju i sjĂ€lva verket frĂ„ga om arbets­köpare och arbetssĂ€ljare. Handeln kan uppfattas som ett fredsprojekt (Pax Britannica, EU), men ocksĂ„ som en form för krigföring (frihandels­ imperialism, opiumkrigen, den nationella konkurrenskraften). Handelsbalansen kan vara positiv eller negativ; terms-of-trade kan vara fördelaktiga eller ofördelaktiga; centrum kan utsuga periferin; men importen frĂ„n lĂ„glönelĂ€nder kan skada sysselsĂ€ttningen och rentav demokratin i höglönelĂ€nderna. Det rĂ„der en aldrig sinande dispyt mellan dem som stĂ„r för ”frihandel” och dem som talar för ”protektionism”.

RĂ„varor mot arbete För ekonomer Ă€r det mer eller mindre sjĂ€lvklart att ju friare handeln Ă€r desto bĂ€ttre. Dani Rodrik, prisad professor i internationell politisk ekonomi vid Harvard, har frĂ„gat sig om inte globaliseringen gĂ„tt för lĂ„ngt. Han har fĂ„tt ilskna kommentarer av sina kolleger. “Du ger ammunition Ă„t barbarerna”, kan det heta. NĂ€r jag var ung lĂ€rare vid Stockholms universitet och skrev en satirisk artikel om lĂ€robokens tes, att det inte kunde förekomma exploatering i samband med utrikeshandel, blev jag först utskĂ€lld pĂ„ ett myc­ket osvenskt sĂ€tt och sedan utflyttad frĂ„n den korridor dĂ€r mina kolleger hade sina arbetsrum. PĂ„ 1700-talet hade ekonomerna en annan instĂ€ll­ning. Den doktrin som dĂ„ gĂ€llde, merkantilismen, utgick ifrĂ„n att det var bra att importera sĂ„ mycket rĂ„varor som möj­ligt och exportera sĂ„dana varor som krĂ€vde mycket och helst dyrt arbete. ”De rĂ„Ă€mnen (matter) som ett land exporterar Ă€r vad landet förlorar; priset för det arbete som exporteras Ă€r vad det vinner”, skrev James Steuart (1713–1780). Han var den första som utarbetade en systematisk bok

Den atlantiska triangelhandeln EN VÄRLDSOMDANANDE HANDEL var den sĂ„ kallade atlantiska triangelhandeln frĂ„n 1500- till 1800-talet. Fartyg lastade med tyg, koppar, krimskrams, glaspĂ€rlor, vapen och ammunition avseglade frĂ„n VĂ€steuropa för förliga vindar till VĂ€stafrika. DĂ€r byttes varorna mot slavar. Slavskeppens nĂ€sta etapp gick till Nya vĂ€rlden. De som överlevde transporten sĂ„ldes som slavar till plantagerna. Skeppen ren­g jordes noggrant och lastades med socker, melass, rom, tobak och hampa. Resan tillbaka till VĂ€steuropa underlĂ€ttades av Golfströmmen. Ett varv tog ett knappt Ă„r att fullborda.

HANDELN OMVANDLADE tre kontinenter. Europa beri­ kades och fick eftertraktade rÄvaror, Afrika förrÄades och efter­sattes, Karibien och Sydstaterna utvecklades till brutala slavekonomier. Rum (and goods) to Africa

EN SENARE VARIANT av den atlantiska triangelhandeln leddes frÄn New England, isynnerhet delstaten Rhode

Sugar to New England

Island. I New England gjordes rom pÄ melass frÄn Karibien. Romen exporterades till VÀstafrika, dÀr man inköpte slavar för sockerplantagerna i Karibien. Den hÀr handeln var lika

Slaves to the Americas

destruktiv för Afrika som den som tidigare hade skötts av vÀsteuropéerna.

‱ 13 ‱

i politisk ekonomi. Steuart föresprĂ„kade en aktiv handels­politik med förbud, tullar och subventioner, i syfte att att utveckla den nationella ekonomin och samla guld. Guld behövdes ju för att finansiera armĂ©n och flottan. Även om guldets betydelse för ett land inte spelar samma roll som dĂ„, behövs det inte mycket fantasi för att se att samma principer ofta styr handelspolitiken Ă€nnu idag. Det gĂ€ller att sĂ€lja sĂ„dant som krĂ€ver mycket kunskap (Japan) eller som krĂ€ver mycket arbete (Kina) för att kunna importera nödvĂ€ndiga rĂ„varor – i synnerhet olja – och för att hĂ„lla sig med en tillrĂ€ckligt stor valutareserv.

Vem utnyttjar vem? Liberala ekonomer, som Adam Smith (1723–1790) och David Ricardo (1772–1823), tillbakavisade de merkantilistiska förestĂ€llningarna. I synnerhet Ricardos teori om komparativa fördelar övertygade majoriteten av national­ekonomerna. Även om ett land inte Ă€r produktivare Ă€n ett annat i nĂ„gon bransch, sĂ„ lönar det sig Ă€ndĂ„ att gĂ„ in för frihandel eftersom det alltid finns relativa fördelar, det vill sĂ€ga olika stora produktivitetsskillnader mellan bransch­erna i lĂ€nderna. Ricardo anvĂ€nde sig av ett numeriskt exempel i vilket bĂ„de England och Portugal produ­cerade vin och tyg. I exemplet var Portugal det mer avancerade landet med en högre produktivitet i bĂ„de vin- och tygproduktionen. England kunde emeller­tid konkurrera ifrĂ„ga om tyg, tack vare att tyg­produktionen dĂ€r var relativt förmĂ„nlig i för­hĂ„llande till vinproduktionen. I exemplet lönade sig frihandel för bĂ„da. Portugal spe-

‱

cialiserade sig pĂ„ produktion av vin och England pĂ„ tygframstĂ€llning. Ricardos exempel var inte taget ur luften. Portugal och England hade, genom ett handelsavtal frĂ„n Ă„r 1703, kommit överens om att England inte skulle uppbĂ€ra tullar pĂ„ portugisiskt vin, medan Portugal slopade sina tullar pĂ„ engelska textiler. Det var ett slags frihandelsavtal, fastĂ€n det i merkantilistisk anda var riktat mot Frankrike och Spanien. En följd av avtalet var att England pĂ„ sikt blev mer industrialiserat, medan de feodala jordĂ€garnas makt stĂ€rktes i Portugal. PĂ„ kort sikt vann bĂ„da, men pĂ„ lĂ€ngre sikt var det England som drog det lĂ€ngsta strĂ„et. Det ursprungligen ekonomiskt mer framskridna Portugal förvandlades smĂ„ningom till en brittisk junior partner. Ett aktuellt exempel pĂ„ en asymmetrisk relation Ă€r handeln mellan USA och Kina. Den har redan för­ Ă€ndrat makt­ förhĂ„llandena i vĂ€rlden. USA:s export till Kina bestĂ„r i hög grad av livsmedel, skogsprodukter, metaller och kemikalier, medan importen frĂ„n Kina utgörs av industri­varor, numera mest elektronik. Obalansen Ă€r enorm. Under 2012 var vĂ€rdet av USA:s export till Kina 110 miljarder dollar, medan importen frĂ„n Kina uppgick till 425 miljarder. Men vem utnyttjar vem? LĂ„gavlönade kinesiska arbetare sliter för att de amerikanska konsumenterna ska kunna köpa billiga prylar av alla de slag. Men Kina industrialiseras i snabb takt och hĂ„ller pĂ„ att utvecklas till vĂ€rldens ekonomiska centrum. I USA förlorar allt fler arbetare sina jobb och lönenivĂ„erna pressas ner. Samtidigt vĂ€xer den privata och den offentliga utlandsskulden pĂ„ ett ohĂ„llbart sĂ€tt. Varje dollartillgodohavande – det mĂ„ finnas var som helst i vĂ€rlden – Ă€r i princip ett krav som i sista hand stĂ€lls pĂ„ den amerikanska ekonomin. Det Ă€r Kina som har de största dollartillgodohavandena idag.

Negativa effekter externaliseras Inom nationalekonomin talar man om positiva och negativa externa effekter. De hÀr effekterna kan vara pekuniÀra, vilket innebÀr att handeln mellan tvÄ parter inverkar pÄ prisbildningen och inkomsterna ocksÄ för utomstÄende. Men Ànnu viktigare Àr de icke-pekuniÀra effekterna. De kan glÀdja eller drabba genom att inverka pÄ samhÀllet och miljön pÄ ofta ovÀntade sÀtt. Starka aktörer försöker att internalisera de positiva och externalisera de negativa effekterna. Om man lyckas med det ökar de egna inkomsterna, samtidigt som en allt större del av kostnaderna fÄr bÀras av utomstÄende; de som inte deltagit i beslutet eller överenskommelsen. Man har ofta framhÄllit att frihandel Àr ett bra sÀtt

14 ‱

att minska de nationella storföretagens och de politiska makt­havarnas möjligheter att manipulera marknaderna till sin egen fördel pĂ„ allmĂ€nhetens bekostnad. Frihandel pĂ„ lika villkor har dĂ€rför upp­fattats som ett sĂ€tt att frĂ€mja vĂ€lstĂ„nd och jĂ€mlikhet. I en vĂ€rld som domineras av jĂ€ttelika övernationella företag har situationen förĂ€ndrats radikalt. Reglerna för den ”fria” handeln utformas i allt högre grad för att underlĂ€tta dessa starka aktörers möjligheter att tillgodo­göra sig de positiva effekterna, samtidigt som man undviker kostnaderna för de negativa. Genom att kapitalet blivit hyperrörligt globalt har dess­utom grunderna för Ricardos frihandelsresonemang under­grĂ€vts. Trots att det inte rör sig om orĂ€ttvis handel i sig mĂ„ste de externa effekterna beaktas: De positiva kan staten förstĂ€rka genom lagstiftning och stöd; de negativa kan man minska genom förbud och kontroller. Ju mera frihandel desto svĂ„rare blir det för ett enskilt land att vidta sĂ„dana Ă„tgĂ€rder.

Aktuella frihandelsförhandlingar Som bĂ€st pĂ„gĂ„r förhandlingarna om ett frihandels­ omrĂ„de omfattande alla StillahavslĂ€nder: Trans-Pacific Partnership (TPP). Kina och USA Ă€r de viktigaste förhandlarna. Om avtalet genomförs kommer det att reglera villkoren för hur handeln ska försiggĂ„. Samtidigt som det skyddar de multinationella företagens pat­ ent och rĂ€ttigheter frĂ„ntar det de enskilda lĂ€nderna möjligheter att sĂ€tta upp egna produktstandarder. Kapitalet blir Ă€nnu mer globalt pĂ„ bekostnad av den nationella demokratiska kontrollen över ekonomin. USA och EU har inlett förhandlingar om ett mot­ svarande avtal Transatlantic Trade and Investment Partnership, som pĂ„ samma sĂ€tt skulle inskrĂ€nka de enskilda lĂ€ndernas suverĂ€n­itet och demokrati. I fri­ handelns namn skulle det bli svĂ„rare att genomföra nationella regler för att skydda arbetskraften, miljön och den lokala ekonomin. Förhandlingarna motiveras med att tillvĂ€xten och syssel­sĂ€ttningen skulle frĂ€mjas, men i sjĂ€lva verket Ă€r det de multinationella företagen som driver pĂ„ en ytterligare liberalisering av vĂ€rlds­ ekonomin. Det Ă€r emellertid inte lĂ€ngre sĂ„ opportunt att tala för mera handels­liberalisering. Det framgĂ„r till exempel av ett inlĂ€gg av vĂ„r handels­minister inför den amerikanska handelskammaren i Finland: “Jag fick rĂ„det att kalla den motsedda överens­ kommelsen allt utom ett frihandelsavtal”, skrattade utrikeshandelsminister Alexander Stubb i ett soligt Helsingfors fredag morgon. “SĂ„ lĂ„t oss kalla det TTIP”. (http://www.amcham.fi/reaching-for-the-ttip/)

Staternas suverÀnitet minskar I en globaliserad ekonomi minskar staternas suverÀnitet genom att deras möjligheter att vÀlja sin utvecklingsvÀg beskÀrs. De principer som antogs i FN pÄ 1970-talet och som syftade till en Ny ekonomisk vÀrldsordning, i vilken staternas ekonomiska rÀttigheter skulle garanteras, förbyttes under de följande decennierna i sin motsats. Trots att motstÄndet mot den fria kapitalrörligheten, privatiseringen och skatteflykten vuxit Àr det fortfarande starka krafter som driver pÄ den nyliberala globaliseringen. Globaliseringen gör att avstÄnden mellan köpare och sÀljare, producenter och konsumenter, blir sÄ stora att det Àr omöjligt att reda ut vilka effekterna blir. Den som köper en skjorta i Finland kan omöjligt veta vilka effekter köpet har pÄ miljön, arbets­förhÄllandena eller makt­ förhÄllandena i de lÀnder som deltagit i produktionen. I en vÀrld dÀr de enskilda staterna förlorat kontrollen över sina ekonomier Àr det en stor risk att de negativa externa effekterna drabbar sÄvÀl de lÀnder som handlar med varandra som vÀrlden i sin helhet. VÀrlden Àr full (i termer av ekologiska fotavtryck) och ojÀmlik (i frÄga om inkomster och makt). Det Àr en vÀrld som pÄ mÄnga avgörande sÀtt skiljer sig frÄn idyllen i Albinssons berÀttelse om den mÀrkvÀrdiga chokladbiten. För att medborgarna ska kunna verka för en jÀmlikare och ekologiskt mer hÄllbar planet, krÀvs en ny ekonomisk ordning. Vi mÄste avgrÀnsa de omrÄden inom vilka handeln och kapitalrörligheten ska var helt fri och vi mÄste fÄ instrument genom vilka omrÄdena kan styra handeln med resten av vÀrlden sÄ att den inte skadar samhÀllena och miljön.

JAN OTTO ANDERSSON Ă€r docent i internationell ekonomi vid Åbo Akadem efter en lĂ„ng karriĂ€r som forskare och lĂ€rare i nationalekonomi ‱ 15 ‱

ULF SÄRS:

BOJKOTT ELLER SAMTAL?

S

peciellt under senare hĂ€lften av 1900-talet uppmanade medborgarrörelser, fackföreningar och kyrkor inte sĂ€llan sina medlemmar att vĂ€gra köpa olika slags produkter för att fĂ„ företag eller stater att handla mer rĂ€tt­vist. En konsumentbojkott vill Ă„stadkomma ekonomiska följder som tvingar de berörda att Ă€ndra sin politik. För att en bojkott skall vara effektiv bör den vara vĂ€lorganiserad, gĂ€lla identifierbara produkter och ha ett klart definierat syfte. Vid sidan av organiserade bojkotter kan mĂ€nniskor spontant bojkotta produkter för att uttrycka sin Ă„sikt, som dĂ„ mĂ„nga i mitten av 1990-talet lĂ€t bli att köpa franska viner för att visa att de var emot Frankrikes planerade kĂ€rnvapen­prov. Å andra sidan kan en konsumentbojkott förstĂ€rkas av mer omfattande ekonomiska sanktioner som i frĂ„ga om Sydafrika.

Reglera bolagens verksamhet Bojkottkampanjerna utgick frÄn att det gÀllde att försvara mÀnniskan mot marknadskrafterna. OcksÄ

‱

politikerna var inne pÄ den linjen. FN:s nya ekonomiska vÀrlds­ordning 1974 ville slÄ vakt om u-lÀndernas rÀtt att sjÀlva förvalta sina naturtillgÄngar och reglera transnationella bolags verksamhet. Allt förÀndrades pÄ 1990-talet. Till miljötoppmötet i Rio 1992 hade FN:s center för transnationella bolag utarbetat ett förslag om bindande internationella bestÀmmelser för bolagen. Under pÄtryckning frÄn bolagen förkastades förslaget. I stÀllet antogs en rekommendation om frivilliga etiska regler. Centret för transnationella bolag upplöstes. Inför millennieskiftet 2000 uppmanade FN:s general­sekreterare Kofi Annan företag att ingÄ s.k. Global Compact-avtal med FN. I dem förbinder sig bolagen att beakta mÀnskliga rÀttigheter, arbetstagarnas rÀttigheter och miljö­ansvar. En del medborgarorganisationer stöder Global Compact. Andra organisationer anser att avtalen nÀrmast ger företagen möjlighet att förbÀttra sin image utan att i grunden Àndra sin verksamhet. PÄ 2000-talet har mÄnga organisationer och nÀtverk frÄngÄtt bojkotter. En bojkottkampanj krÀver stora arbets­insatser för att vara effektiv och drabbar ofta i första hand dem man vill stöda. T.ex. skulle en bojkott av klÀder frÄn Bangladesh leda till att arbe-

16 ‱

tarna förlorar sin enda inkomstkÀlla. DÄ anser man det vara en bÀttre strategi att förhandla med företagen om att förbÀttra arbetsvillkoren. Man har ocksÄ inriktat sig pÄ att minska konsumtionen överhuvud, sprida information om företags verksamhet, samla in namn pÄ protestlistor och ifrÄgasÀtta företagens image, t.ex. genom motreklam. Allt fler organisationer satsar pÄ samtal med företag om etik och samhÀllsansvar. Om fattigdomen i vÀrlden skall kunna avskaffas behövs samverkan av alla krafter, ocksÄ etiskt engagerade företagsledare och investerare. Men samtidigt mÄste organisationerna fortsÀtta sin kritiska bevakning av bolagens verksamhet. Och fortsÀtta arbeta för att fÄ till stÄnd internationellt bindande bestÀmmelser för transnationella bolag.

Nestlé, Shell och andra företag Den mest lÄngvariga bojkotten, som gÀller livsmedelsjÀtten Nestlé, Àr ett gott exempel pÄ proble­ matiken. Den internationella bojkotten inleddes

1977 som protest mot Nestlés marknadsföring av modersmjölks­ersÀttning i u-lÀnder. Unicef rÀknar fortfarande med att 1,5 miljoner barn varje Är dör pÄ grund av att mödrar slutar amma för tidigt. Barnen gÄr miste om det immunförsvar moders­ mjölken innehÄller, ersÀttningen blandas i smutsigt vatten och spÀds ut för mycket. Bojkotten fortsÀtter, men i Finland Àr det numera frÀmst individer som bojkottar Nestlés produkter. WHO antog 1981 en kod för marknadsföring av modersmjölksersÀttning. IBFAN, det internationella nÀtverket för barnmatsaktioner, övervakar WHOkoden i cirka 100 lÀnder. Nestlé Àr det företag som oftast bryter mot koden. Nestlé har satsat stora summor pÄ PR för att motverka bojkotten. Men boj­kotten har ocksÄ bidragit till att Nestlé har upphört med mÄnga av de vÀrsta marknadsföringsmetoderna. Unicef och WHO för numera samtal med Nestlé för att fÄ slut pÄ krÀnkningarna av koden. Nestlé menar att medborgar­organisationerna borde samarbeta i stÀllet för att bojkotta. Men Nestlés handlande i praktiken visar att ekonomin vÀger tyngre Àn etiken. Bojkotten ger konsumenterna en möjlighet att stöda de internationella pÄ­tryckningarna pÄ Nestlé. En annan resultatrik bojkott Àr kampanjen mot

‱ 17 ‱

Shell. Shell meddelade att en oljeplattform nĂ€ra Skottland skulle sĂ€nkas i havet Ă„r 1995. Green­peace ordnade en internationell bojkott mot sĂ€nkningen av plattformen. 1998 tog Shell tillbaka sitt beslut, plattformen fördes till Norge och delar av den Ă„teranvĂ€ndes. Shell har ocksĂ„ bojkottats för sin roll i Sydafrika och i anledning av mordet pĂ„ Ken Saro-­ Wiwa, ogoniledare som motsatte sig olje­bolagens verksamhet i Nigeria. Andra företag som varit föremĂ„l för bojkotter Ă€r Coca-­Cola, McDonald’s, Nike och Mitsu­bishi.

Sydafrika, Turkiet och Israel Bojkotter har ocksÄ riktats mot stater. Den mest kÀnda gÀllde rasdiskrimineringen i Sydafrika. En inter­nationell bojkott inleddes redan 1959, men först 1983 uppmanade en rad finlÀndska organisationer medborgarna att sluta köpa sydafrikanska produkter. I Finland blev bojkotten av Sydafrika effektiv dÄ bil- och transportarbetarfacket AKT anslöt sig och sÄg till att importen frÄn Sydafrika upphörde nÀstan helt. Vid sidan av konsumentbojkotten genomfördes ocksÄ akademiska och sportsliga bojkotter och omfattande ekonomiska sanktioner. Bojkotterna och sanktionerna bidrog till att ras­Ätskillnadspolitiken kunde avslutas utan blodbad. Andra lÀnder som har blivit föremÄl för boj­kotter Àr Turkiet och Israel. MÀnniskor har uppmanats att inte turista i Turkiet för att fÄ landet att Àndra sin mÀnniskorÀttspolitik, frÀmst behandlingen av kurderna. I frÄga om Israel föresprÄkas i dag oftast endast en bojkott av produkter frÄn de ockuperade omrÄdena för att fÄ Israel att upphöra med de illegala bosÀttningarna som hindrar fredsprocessen.

Bojkotterna och sank-

JÀtterÀkor

tionerna bidrog till att

Bojkotter kan ocksÄ riktas mot enskilda produkter. Den globala marknaden med jÀtterÀkor Àr en vÀxande miljard­industri. Odlingarna av jÀtterÀkor betecknas av WWF som en miljömÀssig och social katastrof. Miljö­organisationerna har i princip bojkottat jÀtterÀkor i mer Àn 20 Ärs tid. Trots detta ökar produktionen. DÀrför har WWF nu gÄtt in för att pröva nya lösningar, bl.a. genom att delta i en internationell dialogprocess kring odlad fisk och skaldjur.

ras­Ätskillnadspolitiken kunde avslutas utan blodbad. ‱

18 ‱

FRED OCH FRÖJD

Visslare

D

et kan vara farligt att vissla. I min hemstad Esbo gÀllde tidigare en ordningsstadga som förbjöd visslande i staden. Det hÀr vÀckte en viss munterhet och tidskriften Vagabond upp­ mÀrksammade förbudet, delvis tack vare min insats. Tidskriften The European hittade notisen och snart gick en massa européer omkring och log Ät den grönköpingska staden i norr, dÀr man inte fick vissla. Men vad har det med fredsrörelsen att skaffa? Efter snart ett halvt sekel som fredsaktivist har jag hunnit besöka mÄnga fredstrÀffar, smÄ lokala möten och gigantiska internationella tillfÀllen. Minnena flyter lÀtt ihop men vissa rörelser minns jag bra som symboler för hela mötet. SÄ var judisk-palestinska kollektiv i Israel bÀrande symboler bÄde under vÀrldens första freds­olympiad i Aten 1989 och IPB:s fredsforum i Barcelona 2004. Till min glÀdje mÀrkte jag att kollektivet Neve Shalom / Wahat al-Salam hade överlevt i minst 24 Är. Hoppas det lever fortfarande. Det största fredsmöte som jag har deltagit i hölls i Haag 1999 med en myriad deltagare. Det var ett hundraÄrs­ jubileum av den första Haagkonventionen 1899 som Rysslands Nikolai II tog initiativ till. Utbudet var enormt, vi gick frÄn trÀff till trÀff, bland förelÀsningar och diskussioner med internationella toppar inom fredsrörelsen. Kampanjen mot landminor, som fÄtt Nobels fredspris, bjöd pÄ dramatik. En colombiansk kille berÀttade i mindiskussionen att tvÄ av hans vÀnner hade dött av person­minor. Sen dess har han jobbat oavbrutet mot minor. Och trÀffens höjd­punkten: Att fÄ trÀffa Jody Williams, som fick Nobels fredspris i egenskap av grundare av och ledare för International Campaign to Ban Landmines! En del pÄ mötet var bekant, det mesta var nytt. DÀr hörde jag första gÄngen om visslarna, The

Whistleblowers, och tyckte genast att rörelsen var modig och fin. Att utsÀtta sig för faror för att sprida kunskap om staters och andra organisationers lagbrott och andra rackartyg Àr vÀrt all aktning. Namnet Àr vÀl valt. Ett rÄd i samband med kvinnors sjÀlvförsvar Àr att de ska ha med sig en vissel­ pipa och blÄsa i den om de blir antastade. Om man blir utsatt för vÄld eller annat brott, kan en vissling leda till att man fÄr undsÀttning. Idag har vi flera visslare som har det svÄrt eller lever farligt. Jag tÀnker pÄ Julian Assange, Chelsea Manning och Edward Snowden. LÄt oss ta vÀl vara pÄ dem!

‱ 19 ‱

Fredman

illustration: Bo Lundell, PÄ spaning efter rÀttvisa (1977)

RÄTTVIS HANDEL – inte vĂ€lgörenhet

Valentin Chinchay plockar kaffebönor i Ecuador. foto: didier gentilhomme / rÀttvis handel rf

D

et var pÄ 1980-talet som hollÀndska bistÄndsarbetare frÄgade kaffeodlare i Mexiko vad bönderna sjÀlva ansÄg sig behöva för hjÀlp. Kaffeodlarna lÀr ha svarat att de inte behövde vÀlgörenhet, de ville fÄ ett rÀttvist pris för sitt kaffe. Det var startskottet för den rÀttvisa handel som idag kÀnnetecknas av mÀrket Fairtrade. Den rÀttvisa handelns historia strÀcker sig ÀndÄ lÀngre bakÄt Àn sÄ. Redan under Ärtiondena efter andra vÀrldskriget var det vanligt att till exempel student­ rörelser och kristna grupperingar i Europa stödde smÄbönder och hantverkare i utvecklingslÀnder genom att idka direkt handel med dem. Genom att lÀmna

‱

bort mellanhÀnder kunde man trygga att producenterna fick ett schysst pris för sina varor. I Finland grundade man de första VÀrldsbutikerna Är 1978. VÀrldsbutiker finns nu pÄ elva orter runt om i Finland, bl.a. i Helsingfors, i Tammerfors och i UleÄborg. Butikerna sÀljer Àn idag varor som Àr köpta direkt av producenter i det globala syd. Till exempel i vÀrldsbutiken i Tammerfors rostar man sjÀlv det kaffe som köps in direkt av zapatistiska kooperativ i Mexiko. DÄ man idag talar om Fairtrade eller RÀttvis handel talar man ÀndÄ oftast just om mÀrket RÀttvisemÀrkt (se loggan pÄ nÀsta uppslag). Till Finland kom RÀttvisemÀrkt för 15 Är sedan och tanken Àr att göra det lÀtt för konsumenter att vÀlja rÀttvisa produkter i sin

20 ‱

nÀrbutik. Grundidén Àr fortfarande densamma som de mexikanska kaffeodlarna förde fram: att alla mÀnniskor ska ha rÀtt att kunna för­sörja sig pÄ sitt eget arbete. VÀrldsmarknadspriset pÄ kaffe och andra jordbruks­ produkter svÀnger hÀftigt frÄn Är till Är och det gör det svÄrt sÀrskilt för smÄodlare att trygga sin utkomst och planera lÄngsiktigt. En av grundpelarna i Fairtrade-­ systemet Àr att det garanterar bönderna ett minimipris för deras produkter. Garantipriset, lÄnga handels­ kontrakt och förhandsbetalningar gör att odlarna och deras familjer kan leva en tryggare tillvaro. Förutom ett garantipris betalas producenterna i Fairtrade-­systemet ocksÄ ett sÄ kallat premium eller tillÀgg. Beslutet om hur Fairtrade-tillÀgget ska anvÀndas fattas gemensamt av bönderna, enligt demokratiska principer i kooperativ. TillÀgget ska anvÀndas till projekt som stöder det lokala samhÀllet, t. ex. en ny skola, hÀlsovÄrd, eller investeringar i produktionen. För arbetare pÄ plantager tryggar RÀttvis handel en lag­enlig och gradvis ökande lön, skÀliga arbets­ förhÄllanden och rÀtt att organisera sig fackligt. För att bönder ska kunna komma med i Fairtrade-­ systemet mÄste deras odling uppfylla vissa krav. Kriterierna bygger till stor del pÄ Internationella arbets­ organisationen ILO:s bestÀmmelser om att motverka barnarbete och diskriminering. Dessutom finns det strikta miljökrav och det Àr bland annat förbjudet att anvÀnda genmanipulerade frön. Det Àr producenterna i syd och Fairtrade-­ organisationerna i nord som tillsammans kommer överens om kriterierna i systemet. Ett oberoende certifierings­organ, FLO-Cert, övervakar att principerna efterföljs. Fairtrade certifierar aldrig hela företag, utan det Àr enskilda produkter som pryds med den blÄgrönsvarta loggan för att berÀtta för konsumenter att den som odlat bananen, kaffet eller kakao­bönorna har fÄtt ett skÀligt pris för sin produkt. Idag produceras RÀttvisemÀrkta produkter i 63 lÀnder i det globala syd och cirka 1,2 miljoner smÄ­ odlare och plantagearbetare samt deras familjer Àr med i systemet. FörsÀljningen av RÀttvisemÀrkta produkter ökar stÀndigt, och i Finland har tillvÀxten varit tvÄsiffrig de senaste Ären. Det betyder att alltfler smÄodlare fÄr ett schysst pris för sina varor. Men ÀndÄ talar vi fortfarande om en marginell del av vÀrldshandeln. Tiotals miljoner familjer förtjÀnar sitt uppehÀlle genom kaffeodling, och dÄ Àr kaffet endast en av tusentals produkter som vi i Finland importerar frÄn globala syd. Det Àr alltsÄ inte utan betydelse vilket paket finlÀndska kaffedrickare vÀljer i butiken. Lotta Staffans skriver om och jobbar för etisk handel

Organisationerna i Finland RÄTTVIS HANDEL RF Systemet för RĂ€ttvis handel har skapats för att ge smĂ„bönder och arbetare pĂ„ stor­ plantager i u-lĂ€nderna en bĂ€ttre stĂ€llning i den inter­nationella handeln. Tanken Ă€r att minska fattigdomen med hjĂ€lp av handel. RĂ€ttvisemĂ€rkta certifierade produkter sĂ€ljs idag i nĂ€stan alla livsmedelsbutiker i Finland. Till RĂ€ttvis handel rf:s cirka 30 medlems­ organisationer hör bl.a. Marthaförbundet, Kyrkans UtlandshjĂ€lp och flera fackförbund. Föreningen delar ocksĂ„ ut hederstitlarna RĂ€ttvis stad och RĂ€ttvis församling. LĂ€s mer om Fairtrade-systemet pĂ„ RĂ€ttvis handel rf:s hemsida: www.reilukauppa.fi/se

FÖRENINGEN FÖR ETISK HANDEL (EETTISEN KAUPAN PUOLESTA RY) Föreningen för etisk handel (Eetti) Ă€r en politiskt och religiöst obunden organisation som arbetar för en rĂ€ttvis och ekologiskt hĂ„llbar vĂ€rldshandel. Eetti frĂ€mjar rĂ€ttvis handel bland annat genom att sprida infor­ mation om Fairtrade och genom att vĂ€cka diskussion om företagsansvar i globala produktions­kedjor. Verksamheten planeras och utförs i första hand av föreningens fri­ villiga runt om i landet. Eetti Ă€r bland annat medlem i det inter­ nationella nĂ€tverket Rena klĂ€der (Clean clothes) som strĂ€var efter att förbĂ€ttra arbetsförhĂ„llandena för de miljontals mĂ€n­ niskor som jobbar inom klĂ€dindustrin i det globala syd. Föreningens frivilliga besöker ocksĂ„ skolor för att tala med elever om frĂ„gor gĂ€llande inter­nationell handel. www.eetti.fi VÄRLDSBUTIKERNA VĂ€rldsbutikerna sĂ€ljer produkter till­ verkade av smĂ„producenter i Asien, Afrika och Latinamerika. Varorna i butikerna Ă€r tillverkade i enlighet med de principer för rĂ€ttvis handel som slagits fast av den inter­ nationella organisationen World Fair Trade Organization, WFTO.

‱ 21 ‱

Borttappad i certifikatdjungeln? Det har blivit allt svÄrare att fÄ information om produkterna vi köper: produktionskedjorna strÀcker sig i mÄnga fall över flera lÀnder och det Àr sÀllan man ens köper matvaror direkt av producenten i grannkommunen. Kunden fÄr vara nöjd om försÀljaren i klÀdbutiken kan berÀtta ens vilket land den nyinköpta t-skjortan kommer ifrÄn. MÄnga vill ÀndÄ veta mer om produkterna och deras tillverkningsförhÄllanden, och sÀrskilt gÀllande livsmedel har situationen i viss mÄn förbÀttrats. Det har nÀmligen börjat dyka upp certifikat som kan berÀtta för konsumenten nÄgonting om produktens ursprung, och en stor del av certifikaten gÀller just för jordbruksprodukter.

Det Àr ÀndÄ inte alltid sÄ lÀtt att hitta rÀtt i den vÀxande certifikatdjungeln och att kunna tolka vad som egentligen ligger bakom de olika mÀrkena. Nedan presenteras nÄgra av de vanligaste certifikaten och principerna bakom dem. PÄ Konkurrens- och konsumentverkets hemsidor kan man hitta nÀrmare information om olika certifikat som gÀller ocksÄ andra produkter Àn livsmedel, till exempel energisnÄla hushÄllsmaskiner: http://www.kuluttajavirasto.fi/eko-ostaja/

SammanstÀllt av Lotta Staffans

Inhemska produkter Kriterierna för beviljandet av mÀrken för inhemsk produktion varierar mellan olika produkter. Oftast ingÄr inga miljö­krav (förutom gÀllande mÀrket för inhemska grönsaker).

GOTT FRÅN FINLAND – SVANMÄRKET

Hittas pĂ„ livsmedel som Ă€r produc­ erade i Finland. Kött, Ă€gg och mjölk ska vara 100 % producerat i Finland, medan rĂ„varorna i andra livsmedels­ produkter ska hĂ€rstamma till 75 % frĂ„n Finland.

RENT INHEMSK -FLAGGAN

För grönsaker som Àr odlade i Finland samt för förÀdlade livsmedel av grön­ saker som Àr tillverkade i Finland av finlÀndska livsmedel. Producenterna binder sig ocksÄ till att följa god odlings­praxis.

NYCKELFLAGGAN

För inhemska produkter eller tjÀnster. Beviljas för produkter som tillverkats i Finland. För tjÀnster gÀller att Àgandet ska vara finlÀndskt och huvudkontoret i Finland.

‱

22 ‱

Ekoprodukter Ekologisk odling bevarar naturens mĂ„ngfald och slösar inte med naturresurser. Grunden för ekoodling ligger i alter­nerandet mellan olika vĂ€xtslag för att förbĂ€ttra markens bördig­het och förhindra erosion. Genetiskt manipulerade vĂ€xter Ă€r förbjudna. EKOSOLEN – KONTROLLERAD EKOPRODUKTION

Beviljas av LivsmedelssĂ€kerhetsverket Evira för produkter som uppfyller EU:s krav pĂ„ ekoodling. Pryder jordbrukspro­ dukter, djurfoder och livsmedel om 95 % av de ingredienser frĂ„n jordbruket som anvĂ€nts har odlats ekologiskt. GĂ€ller bĂ„de inhemska och utlĂ€ndska produkter.

EUROPALÖVET

Samma kriterier som för den kontrol­ lerade ekoproduktionen i Finland. MÀrket Àr obligatoriskt pÄ alla fÀrdigt packade livsmedelsprodukter som tillverkats inom EU. För ekoprodukter som tillverkats utanför EU Àr mÀrket frivilligt.

DEMETER

AnvĂ€nds pĂ„ produkter som till 90 % bestĂ„r av ingredienser som upp­fyller krav pĂ„ biodynamisk odling enligt Bio­ dynamiska föreningen rf. Produkterna up­ pfyller dessutom EU:s krav pĂ„ ekoodling.

KRAV

Krav Àr det svenska mÀrket för eko­ odling och mÀrket finns ocksÄ pÄ flera svenska produkter som sÀljs i Finland.

NYCKELPIGAN

Beviljas av Förbundet för naturenlig odling (Luomuliitto) för produkter som upp­f yller bÄde de officiella kraven pÄ ekoproduktion och för­ bundets egna krav. Finns endast pÄ inhemska produkter.

Produkter frÄn globala syd Produkter (nÀstan uteslutande livsmedel) frÄn utvecklings­lÀnder kan ha nÄgot av följande certifikat för att trygga grundlÀggande mÀnskliga rÀttigheter. Fairtrade har de mest omfattande kriterierna. UTZ CERTIFIE

Ett ursprungligen hollÀndskt certifikat som gÀller kaffe, te och kakao. Det Àr frÀmst plantageodling som certifieras utgÄende frÄn ILO:s principer och det finns inget garanti­pris utan priset förhandlas fram mellan uppköpare och producent. Producenten fÄr ett UTZ-tillÀgg.

FAIRTRADE – RÄTTVISEMÄRKT

RAINFOREST ALLIANCE

Ett certifikat som grundats av en ameri­ kansk organisation som strÀvar efter att skydda regnskogar och biodiversiteten i det globala syd. Man har lagt upp kri­ terier som utgÄr frÄn ILO:s konvention­ er för odling av bl.a. banan, kaffe, citrus­ frukter och blommor. Största delen av produktionen sker pÄ plantager och det finns inget garantipris.

‱ 23 ‱

Största delen av producenterna Ă€r smĂ„bönder som fĂ„r ett garantipris samt ett Fairtrade-tillĂ€gg som ska anvĂ€ndas till projekt som gynnar det lokala samhĂ€llet. Arbetare pĂ„ plantager fĂ„r lagenlig och stegvis stigande lön. Kriterierna bygger pĂ„ Internationella arbetsorganisationen ILO:s konventioner, samt strikta miljö­ krav. Organisationer i syd och i nord har 50 % bestĂ€mmande­rĂ€tt var.

Konsumentförbundet: ANVÄND DIN MARKNADSKRAFT

K

uluttajaliitto – Konsumentförbundet ry Ă€r ett sjĂ€lvstĂ€ndigt, politiskt obundet, oberoende och opartiskt förbund som bevakar konsumenternas intressen och rĂ€ttigheter. Förbundet inledde sin verksamhet i den nuvarande formen Ă„r 1991 och verkade under namnet Finlands Konsumentförbund Ă€nda till Ă„r 2011. Förbundet har 65 medlems­organisationer som i huvudsak fungerar som lokala konsumentföreningar samt tvĂ„ riksomfattande organisationer. En viktig mĂ„lsĂ€ttning för Konsumentförbundet Ă€r att uppmuntra konsumenterna att driva sina intressen samt frĂ€mja konsumentmedvetenhet och medveten konsumtion. Förbundet bevakar konsumenternas intressen bĂ„de i samhĂ€llet och i marknadsmiljö, verkar för rĂ€ttvisa och mĂ„ttlighet i konsumtion och försöker att genom konsument­politiska Ă„tgĂ€rder vĂ€rna om miljön. Intressebevakningens frĂ€msta syfte Ă€r att garantera ett kvalitativt konsumentskydd samt ett effektivt rĂ€ttsskydd. För tillfĂ€llet hĂ„ller man bl.a. pĂ„ att utveckla lagstiftningen för grupptalan och tryggandet av grundservice för alla konsumenter. Med understöd frĂ„n Penningautomat­ föreningen PAF ger Konsumentförbundet rĂ„d i bostadsĂ€renden i frĂ„gor som gĂ€ller bostadsaktiebolag och hyror. En speciell mĂ„lgrupp Ă€r invandrare som Ă€ven tilldelats info­ material bl.a. pĂ„ ryska och pĂ„ somaliska. I kost- och livsmedelsfrĂ„gor koncentrerar sig Konsumentförbundet, förutom pĂ„ intresse­ bevakningen, pĂ„ olika projekt. Det projekt som för tillfĂ€llet Ă€r det mest betydande – och som finansieras av PAF – fokuserar pĂ„ att informera konsumenterna om de nya nordiska nĂ€rings­rekommendationerna. NĂ€r det gĂ€ller ekonomiska frĂ„gor följer förbundet med pris- och kostnadsutvecklingen, men ger Ă€ven rĂ„d om hur konsumenterna skall sköta sin ekonomi.

‱

Man informerar ocksÄ om bl.a. överskuldsÀttning och hjÀlper barn och ungdomar samt pensionÀrer att fÄ inkomster och utgifter att gÄ ihop. En central mÄlsÀttning Àr ocksÄ att konsumenterna bÄde som individer och samfund skulle anvÀnda sin marknadskraft för att stÀrka en hÄllbar och etisk konsumtion. Konsument­förbundet anser att de val som konsumenterna gör har en stor inverkan pÄ sÄvÀl miljön som pÄ mÀnniskors och djurs vÀlbefinnande. Konsumentparlamentet Àr en ny verksamhetsform, ett forum för organisationers konsumentpÄverkan som konsument­förbundet koordinerar. Parlamentet samlar varje Är tiotals riksomfattande betydelsefulla organisationer kring olika teman. Parlamentets verksamhets­ mÄl Àr att organisationerna tillsammans tar stÀllning i frÄgor som Àr viktiga för konsumenterna.

JUHA BEURLING Ă€r generalsekreterare för Konsumentförbundet. ÖVERSÄTTNING YRSA

24 ‱

VON HERTZEN

N OT I S

EOS – ÅRETS KULTURTIDSKRIFT det tredje finlandssvenska kulturtidskriftspriset pĂ„

1.500 euro har tilldelats barntidningen Eos, som i Ă„r fyller 120 Ă„r. PristĂ€vlingen ordnades av Tidskriftscentralen rf och vinnaren har utsetts av riksdagsledamot och f.d. kulturminister Stefan Wallin. Ur Wallins motivering: ”Eos hör till de tidskrifter i Finland som redan blivit nĂ„got av en tryckt institution. Grundad 1893 har den hört till den finlĂ€ndska barn- och ungdomskulturen under en smĂ€rre evighet. SjĂ€lv hörde jag till prenumeranterna i slutet av 70-talet och minns hur det kittlade i maggropen nĂ€r man kom hem frĂ„n skolan och hittade ett pinfĂ€rskt nummer i postlĂ„dan. Hur skulle det gĂ„ med Peters baby? Hade man fĂ„tt in det alster man skickat in? Fanns det bilder pĂ„ nĂ„n kompis?

”En tryckt stafettpinne, frĂ„n generation till generation, i Svenskfinland.” Till min glĂ€dje mĂ€rker jag att Eos fortfarande lyckas vĂ€l med sin lindans i barnens och tonĂ„ringarnas vĂ€rld. Att behandla teman som samlevnad, rusmedel, sunda levnadsvanor och den ofta ganska ruggiga verkligheten pĂ„ internet utan att bli mĂ€strande Ă€r en verklig balansgĂ„ng. Detta lyckas Eos med i en lĂ€ttöverskĂ„dlig layout, som kombinerar allvar med glĂ€ttighet. Tecknade bilder, lokala infallsvinklar och ett jordnĂ€ra grepp om verkligheten ger tidningen och dess budskap en vardaglig förankring, som de flesta barn och unga sĂ€kert kĂ€nner igen. Det vĂ€l tilltagna

Stefan Wallin delade ut pris till Ärets kulturtidskrift tillsammans med Tidskriftscentralens verksamhetsledare Christian LÄng till Sonja RosbÀck frÄn Eos. foto: hilda forss

sjoket med pyssel, frĂ„gesporter och korsord minns jag vĂ€l redan frĂ„n min tid som aktiv lĂ€sare. Eos lyckas ocksĂ„ i lĂ€mpliga doser vĂ€va in aktuella samhĂ€lleliga frĂ„gor, som ofta kan kĂ€nnas abstrakta och direkt svĂ„ra för ett barn. Ett lyckat exempel pĂ„ denna pedagogik var helsidesartikeln inför presidentvalet, som ingick i nummer 1/2012. Det Ă€r med glĂ€dje jag utser Eos till Ă„rets tidskrift. UtmĂ€rkelsen gĂ„r till ett med samtiden synkroni­serat alster utrustat med ett tidslöst uppdrag och med rollen som en tryckt stafettpinne, frĂ„n generation till generation, i Svenskfinland.” eos ges ut av Nykterhetsförbundet HĂ€lsa och Trafik rf.

Tidskriftens redaktör Àr sedan mÄnga Är Susan Sandberg och dess webredaktör Sonja RosbÀck. Eos Àr genom priset Tidskriftscentralens kandidat till den nordiska kulturtidskriftstÀvlingen som avgörs i samband med Helsingfors bokmÀssa i oktober.

‱ 25 ‱

Handla för rÀttvisa

Emmaus Ålands butik pĂ„ Köpmansgatan i Mariehamn.

‱

26 ‱

Hur konsumerar man sĂ„ rĂ€ttvist sĂ„ möjligt? Är det genom att handla ekologiskt, nĂ€rproducerat och rĂ€ttvise­ mĂ€rkt? Ja, det Ă€r det. Men det finns fler sĂ€tt.

E

mmaus Åland sĂ€ljer ekologiska och rĂ€ttvise­ m Ă€rkta produkter frĂ„n flera producenter i Afrika, Asien och Sydamerika. Producenterna Ă€r oftast mĂ€nniskor med mycket smĂ„ resurser. Det Ă€r mĂ€nniskor som av olika skĂ€l lever pĂ„ marginalen, men som visar en inspirerande vilja att ta sig upp och förĂ€ndra sina liv till det bĂ€ttre. Vi kan hjĂ€lpa dem genom att köpa deras varor. I den hĂ€r texten fokuserar jag dock pĂ„ en mer lokal variant av rĂ€ttvis, miljövĂ€nlig och solidarisk handel. NĂ€mligen betydelsen av att köpa begagnade varor istĂ€llet för nya. Och betydelsen av att lĂ„ta sina grejer fĂ„ en andra chans nĂ€r man har tröttnat pĂ„ dem.

E

mmaus och mĂ„nga andra organisationer samlar in, sĂ€ljer och skickar begagnade varor som bistĂ„nd. BistĂ„nds­ aspekten kĂ€nner mĂ„nga till, men Emmaus arbete Ă€r myc­ket mer Ă€n det internationella bistĂ„ndet. Man kan kort sĂ€ga att Emmausgrupperna sysslar med tre saker: Socialt arbete, miljöarbete och bistĂ„nd. Det sociala arbetet gĂ„r bl.a. ut pĂ„ att erbjuda arbetsplatser Ă„t personer som annars har svĂ„rt eller kanske omöjligt att fĂ„ jobb pĂ„ den öppna arbetsmarknaden. PĂ„ Emmaus fĂ„r de arbeta med det de Ă€r bra pĂ„. De fĂ„r göra ett riktigt jobb – ibland pĂ„ sitt eget sĂ€tt. För en del av de stödanstĂ€llda Ă€r Emmaus en brygga ut till arbetslivet. Genom Emmaus fĂ„r de samma möjligheter som andra i samhĂ€llet.

M

iljöarbetet gĂ„r för Emmaus Ålands del ut pĂ„ att Ă„rligen ta emot över 200 ton varor som folk inte lĂ€ngre vill ha. Varor som annars till stor del skulle vara avfall. Genom Emmaus fĂ„r varorna ett

Simon Sydén Àr stödanstÀlld pÄ Emmaus. Han har hand om varuinlÀmningen och jobbar dessutom ibland i antikvariatet.

lÀngre liv, vilket betyder att sopberget minskar och att behovet av nyproduktion minskar. Med minskad nyproduktion minskar Àven nyttjandet av naturresurser. Det Àr rÀttvist att spara lite till kommande generationer.

B

istÄndsarbetet gÄr ut pÄ att vi skickar bort en del av vÄrt överflöd till lÀnder som har det sÀmre stÀllt. Mottagarna Àr vanligen organisationer som donerar en del av varorna och sÀljer en del, för att kunna bedriva socialt arbete och förÀndringsarbete i lÀnder med stora ekonomiska och sociala klyftor. HÀr handlar det om lÄngsiktigt förÀndrings­arbete, inte om vÀlgörenhet. Det handlar om att skapa mer rÀttvisa samhÀllen. Det kan man bidra till genom att handla pÄ Emmaus och genom att lÄta Emmaus ge avfallet en andra chans.

‱ 27 ‱

ROBERT JANSSON Verksamhetsledare, Emmaus Åland

REYKJAVIK 14.5.2013

intervju med silja bára ómársdottír TEXT & FOTO ULLA HOLMBERG ILLUSTRATION MAX, 7 ÅR

‱

28 ‱

Inför en privat resa till Island i maj kontaktade jag bl.a. Ålands Fredsinstitut för att höra mig för om man i Reykjavik kunde fĂ„ kontakt med nĂ„gon som kunde berĂ€tta om freds­arbete pĂ„ Island. Jag fick av Susann Simolin e-postadress och telefonnummer till en forskare vid Reykjaviks universitet, Silja BĂĄra ÓmarsdĂłttir och kontaktade henne.

S

ista dagen av min resa Ă„kte jag till universitetet och fick en pratstund med Silja. Jag hade per e-post och telefon anvĂ€nt engelska, men det visade sig att hon ocksĂ„ talade samma ”blandenaviska” som t.ex. mina vĂ€nortskontakter i Akranes anvĂ€nder och som Ă€r lĂ€tt att förstĂ„. Om sig sjĂ€lv berĂ€ttar Silja att hon kommer frĂ„n norra Island, trakten kring Akureyri. Hon studerade i USA 1993–2001, först vid Lewis and Clark University i Portland, Oregon och sedan vid University of Southern California. De senaste Ă„tta Ă„ren har hon jobbat vid Islands universitet, den största av landets sju högskolor, dĂ€r hon Ă€r bitrĂ€dande professor i statskunskap och bl.a. förelĂ€ser i Ă€mnen som genusfrĂ„gor och mĂ€nskliga rĂ€ttigheter. Hon satt ocksĂ„ med i kommittĂ©n för omarbetandet av den islĂ€ndska konstitutionen i april–juli 2011 efter den ekonomiska kollapsen och hon ledde den underkommittĂ© som ansvarade

för frÄgor som gÀllde mÀnskliga rÀttigheter samt miljön och naturresurserna.

Ett vĂ€lsignat krig? Den egentliga intervjun med Silja inleder jag genom att frĂ„ga vad hon anser om uttrycket ”the blessed war”. En av guiderna pĂ„ den resa jag deltog i berĂ€ttade att Ă€ldre mĂ€nniskor efter kriget talade om det vĂ€lsignade kriget och Silja bekrĂ€ftar att andra vĂ€rldskriget till och med i skolornas historiebok omtalades som nĂ„gonting positivt för Island. Orsaken var framför allt att kriget förde med sig mĂ„nga arbetstillfĂ€llen för islĂ€nningarna. Storbritannien, som ockuperade Island, byggde 1940 det flygfĂ€lt som numera Ă€r Reykjaviks inrikesflygfĂ€lt. Under Ă„ren 1942–43 byggde USA ett stort flygfĂ€lt ca 50 km utanför Reykjavik i Keflavik, som var en amerikansk bas. Keflavik Ă€r numera Islands enda internationella flygfĂ€lt med över tvĂ„

‱ 29 ‱

30

Silja Bara Omarsdottir

miljoner passagerare per Ă„r. – VĂ€gbyggen var ocksĂ„ nĂ„gonting som de allierade satsade pĂ„ och som islĂ€nningarna sĂ„g som ”vĂ€lsignelser”. Silja pĂ„pekar att ocksĂ„ mĂ„nga islĂ€nningar stupade i kriget, frĂ€mst kanske pĂ„ sjön. OcksĂ„ om antalet döda per capita var ungefĂ€r som i andra krigförande lĂ€nder, kĂ€ndes det inte sĂ„ mycket pĂ„ Island med dess lilla befolkning. Dess­utom torde antalet döda under kriget inte ha varit sĂ„ myc­ket större Ă€n i fredstid, efter­som man var ganska van vid att folk drunknade eller dog i olyckor till lands.

Politiskt liv pĂ„ Island Vi lĂ€mnar krigs- och efterkrigstiden och funderingarna kring hur ”blessed” kriget ansĂ„gs vara pĂ„ Island och gĂ„r över till att tala om de

‱

skjutvapen per 100 invÄnare finns registrerade pÄ Island

politiska partierna pĂ„ Island och vilken instĂ€llning de har i frĂ„gor som gĂ€ller fred, Nato-­ tillhörigheten mm. Av de fyra dominerande partierna Ă€r endast det VĂ€nstergröna partiet helt emot medlemskapet i Nato, medan de tre övriga, dvs. SjĂ€lvstĂ€ndighetspartiet, Framstegspartiet (centern) och Socialdemokratiska partiet Ă€r för. I alltings­v alet i april fick de tvĂ„ center­b orgerliga partierna majoritet gentemot alla de andra partierna. BĂ„de den nya statsministern, Sigmundur David Gunnlaugsson, och utrikes­ m inistern, Gunnar Bragi Sveinsson, kommer frĂ„n Framstegspartiet. I regerings­förklaringen sĂ€ger man uttryckligen att Norge ska ta en aktivare roll i Nato-samarbetet. – NĂ„got egentligt grönt parti finns inte pĂ„ Island, utan VĂ€nstergröna partiet Ă€r en fortsĂ€ttning pĂ„ det islĂ€ndska kommunist­ partiet, som upphört att existera för lĂ€nge sedan. FrĂ„gan om Islands eventuella intrĂ€de i EU diskuteras fortfarande en hel del, medan Natomedlemskapet tydligen av en majoritet pĂ„ Island anses sĂ„ sjĂ€lvklart att man inte talar mycket om saken. VĂ€nstergröna partiet vill att Island ska gĂ„ ur Nato och enskilda socialdemokrater vill ocksĂ„ det, men inte socialdemokratiska partiet som sĂ„dant. NĂ„gon egentlig fredsrörelse finns inte pĂ„ Island. Det som tidigare hette Anti Base-rörelsen har bytt namn till Anti-­m ilitĂ€rrörelsen och inom de kretsar­na kommer man kanske nĂ€rmast det man i andra lĂ€nder kallar freds­rörelsen. PĂ„ Island finns ingen egentlig armĂ©, men bĂ„de sjöbevakningen och polisen har kontakter till utlĂ€ndska mili­ tĂ€ra organisationer. Nato-basen i Keflavik lades ned 2006, men Island Ă€r kvar i Nato och landets luftrum bevakas i princip av försvarsalliansen. Som kĂ€nt har ocksĂ„ icke-medlemmar i Nato som Finland ”erbjudits” möjligheten att ta del i be­ vakningen av Islands luftrum. Silja berĂ€ttar att det finns förvĂ„nansvĂ€rt mycket skjutvapen pĂ„ Island – 30 vapen per 100 islĂ€n-

30 ‱

ningar. Kriminaliteten har ökat, men Ă€r inte orovĂ€ckande hög. Det Ă€r dessutom ganska svĂ„rt att komma undan rĂ€ttvisans lĂ„nga arm i ett litet land som Island. En icke-militĂ€r organisation, som enligt Silja har stor betydelse i sammanhang dĂ€r man utomlands ibland anvĂ€nder sig av militĂ€ren Ă€r ISSR, Icelandic Search and Rescue Association. ISSR Ă€r en frivilligorganisation, som bl.a. deltar i rĂ€ddningsaktioner och vid spaning efter försvunna personer. – PĂ„ Wikipedia lĂ€ser jag att ISSR har cirka 18 000 frivilliga medlemmar eller imponerande 6 procent av befolkningen.

Island – ett invandrarland Vi hinner ocksĂ„ tala litet om invandringen pĂ„ Island. NĂ„got överraskande Ă€r polackerna den i sĂ€rklass största gruppen invandrare. Silja kastar en blick pĂ„ datorskĂ€rmen, dĂ€r hon tagit fram fĂ€rska siffror. Det finns 9 363 invandrare pĂ„ Island som har polskt medborgarskap, men dessutom finns det mĂ„nga som hunnit bli islĂ€ndska medborgare. Just den polska invandringen har en ganska speciell bakgrund, berĂ€ttar Silja. Under det s.k. kalla krigets dagar var det mĂ„nga polska musiker som ville till vĂ€st. Man fick reda pĂ„ att det pĂ„ Island fanns smĂ„ orter som sökte musiklĂ€rare och andra musiker, sökte och fick tjĂ€nster. Allt flera polska musiker – och smĂ„ningom ocksĂ„ andra yrkesgrupper – sökte sig till Island. Musiklivet pĂ„ smĂ„ orter fick ett rejĂ€lt uppsving och den lilla katolska kyrkan pĂ„ Island fick mĂ„nga nya medlemmar. Enligt samma statistik finns det 272 000 islĂ€nningar som inte har nĂ„gon utlĂ€ndsk bakgrund plus nĂ€stan 6 000 personer som Ă€r födda utomlands, men av islĂ€ndska förĂ€ldrar och 15 000 personer vars ena förĂ€lder Ă€r icke-­islĂ€ndsk. – Andra stora invandrargrupper (dock mycket mindre Ă€n den polska) Ă€r den filippinska och den litauiska. Man kan konstatera att Island pĂ„ relativt kort tid blivit mycket internationellt, dĂ„ procenten invandrare av hela befolkningen nĂ€rmar sig tio. I mitt samtal med Silja Bara Omarsdottir tar vi ocksĂ„ upp den allmĂ€nna mĂ€nniskorĂ€ttssituationen pĂ„ Island. Silja nĂ€mner tvĂ„ framsteg som gjorts pĂ„

senare tid. Det ena gĂ€ller det islĂ€ndska teckensprĂ„ket för döva, som fĂ„tt samma status som det islĂ€ndska skriftsprĂ„ket. Det andra gĂ€ller trans­ sexuellas rĂ€ttigheter – de har fĂ„tt rĂ€tt att fĂ„ ett nytt pass utskrivet efter könsbytet.

Inget fredsinstitut Till sist kommer vi in pĂ„ fredsprojekt som inte varit direkt islĂ€ndska, men som haft gett Island publicitet i freds­s ammanhang. Det ena som Silja nĂ€mner Ă€r minnesmĂ€rket över John Lennon, Imagine Peace Tower, som Lennons Ă€nka Yoko Ono lĂ€t bygga. En ljuspelare (som utnyttjar Islands geotermiska energi) pĂ„ en liten ö utanför Reykjavik lyser upp kvĂ€llshimlen frĂ„n 8 oktober till 9 december (John Lennons födelsedag resp. dödsdag) – men Silja pĂ„pekar att detta pĂ„ intet sĂ€tt var ett islĂ€ndskt initiativ och att Yoko Ono sjĂ€lv finansierade projektet. Silja nĂ€mner ocksĂ„ att det Ă„r 2006 gjordes ett försök att starta ett fredsinstitut pĂ„ Island för att celeb­rera 20-­Ärsminnet av mötet mellan presidenterna Gorbatjov och Reagan pĂ„ Island. De hĂ€r planerna förverkligades i alla fall inte och Island har alltsĂ„ fortfarande inget fredsinstitut. Silja pĂ„pekar att mötet mellan de tvĂ„ presidenterna Ă„r 1986 inte heller var nĂ„gon ”islĂ€ndsk grej”. Platsen var det enda islĂ€ndska bidraget den gĂ„ngen. BetrĂ€ffande fredsarbete pĂ„ Island menar Silja att det kunde ha lönat sig att kontakta det antimilitaristiska nĂ€tverket liksom ocksĂ„ den vĂ€nster­ feministiska rörelsen MFIK. TyvĂ€rr rymdes de kontakterna inte in i mitt program den hĂ€r gĂ„ngen. Inte heller lyckades jag utröna vad den luther­ska kyrkan pĂ„ Island eventuellt gör pĂ„ freds­ arbetets omrĂ„de, fast jag pĂ„ nĂ€tet hade lĂ€st att biskop Agnes M. Sigurdardottir hör eller har hört till direktionen för nĂ„got slags fredscenter, som Silja dock inte kĂ€nde till. - Det Ă€r egentligen bara trevligt att konstatera att det finns orsak för mig att besöka Island pĂ„ nytt för att ta reda pĂ„ mera.

‱ 31 ‱

ULLA HOLMBERG

HÅLLBAR ELEKTRONIK?

foto: basel action network

ANTTI KYLÄNPÄÄ

V

Ärt liv blir snabbt allt mera tekniskt. I vÄra hem finns allt fler elektroniska apparater och mÄnga vill vara pÄ nÀtet hela tiden ocksÄ utanför hemmet. Allt detta erbjuder bÄde oss och mÀnniskor i u-lÀnderna oerhörda möjligheter, men ocksÄ stora utmaningar med tanke pÄ mÀnniskornas vÀlmÄende och miljön. Den virtuella vÀrlden fungerar nÀmligen inte utan materia. De metaller som anvÀnds i vÄra apparater har alltid brutits och produkterna tillverkats nÄgonstans. De anvÀnda apparaterna slutar ocksÄ nÄgonstans. MÀngden elektroniska apparater som tillverkas Àr enorm: Är 2012 sÄldes till exempel 1,7 miljarder mobiltelefoner och 350 miljoner

‱

datorer. Tillverkningen och förstöringen sker till stor del i u-lÀnder och det Àr ingalunda likgiltigt i vilka förhÄllanden det görs.

Tillverkningen av apparater Apparaterna har gĂ„tt en lĂ„ng vĂ€g innan de nĂ„r konsumenten. De innehĂ„ller mĂ„nga slags metall allt frĂ„n guld och silver till kobolt, tenn, koppar och tantal. Metallerna produceras pĂ„ olika hĂ„ll i vĂ€rlden. Även om en del av materialen har tagits fram i rimliga arbetsförhĂ„llanden Ă€r situationen till

32 ‱

exempel i demokratiska republiken Kongo verk­ ligt bekymmersam: barn grÀver mineraler till elektroniska apparater för hand, vilket bÄde Àr farligt och hindrar skolgÄngen. GrÀvningen efter metaller i Kongo upprÀtthÄller ocksÄ det pÄgÄende inbördeskriget i landet, eftersom bÄde de krigförande gerillarörelserna och företrÀdarna för regerings­ t rupperna finansierar sin verksamhet med att sÀlja mineraler. PÄ grund av den stora mÀngden apparater Àr ocksÄ de ekologiska följderna av gruvverksamheten enorma. DÄ till och med Finlands miljö­ myndigheter har svÄrt att övervaka en gruva som Talvivaara Àr övervakningen i mÄnga andra lÀnder Ànnu mera nonchalant. Metallerna skaffas ocksÄ pÄ mÄnga andra sÀtt som Àr problematiska för miljön. Till exempel i Indonesien muddrar man tenn frÄn havsbottnen och skadar dÀrmed vÀrdefulla korallrev. ElektronikvarumÀrkesbolagen monterar i allmÀnhet inte sjÀlva ihop sina apparater utan monteringen sköts i allmÀnhet av stora kontrakts­ tillverkare. Speciellt Foxconn och Flextronics har en stor del av marknaden. Foxconn har pÄ senare Är varit mycket i rubrikerna pÄ grund av de dÄliga arbetsförhÄllandena och arbetssÀkerhetsproblem i fabriker i Kina. Arbetsdagarna i fabrikerna kan vara myc­ket lÄnga och man betalar ofta inte tillrÀcklig ersÀttning för övertid.

Kvar blir avfallet Alla anvÀnda apparater slutar förr eller senare som avfall. Livscykeln för elektroniska apparater Àr ofta ocksÄ klart kortare Àn för mÄnga andra bruksartiklar. DÄ en apparat anvÀnds i nÄgra Är eller i vÀrsta fall Ànnu kortare tid sÀtts den ekologiska hÄllbarheten pÄ prov. OcksÄ i Finland uppstÄr varje Är cirka 100 000 ton elektronik­avfall. En stor del av avfallet förs via de officiella insamlingsstationerna in i det officiella Ätervinnings­systemet, dÀr de vÀrdefulla metallerna i apparaterna kan anvÀndas pÄ nytt, men en del hamnar ocksÄ i u-lÀnder. Det Àr enligt Baselöverenskommelsen olagligt att sÀnda icke-fungerande apparater till u-lÀnder, men de som Àgnar sig Ät avfallsexport kan anteckna de exporterade apparaterna som anvÀnda men anvÀndbara eller gömma de icke-fungerande apparaterna

MakeITFair NÀtverket MakeITFair vill fÀsta de europeiska konsumenternas uppmÀrk­ samhet vid bÄde gruvdrift, montering och avfalls­hantering av elektroniska apparater och problem i alla tre skede­ na. Under de senaste sju Ären har kampanj­­nÀtverket undersökt lÀget inom elektronik­produktionen och försökt pÄverka varumÀrkesföretagen för att fÄ dem att utveckla sin produktion i mera hÄllbar riktning. I Finland Àr Föreningen för etisk handel och Finnwatch med i nÀtverket. PÄ annat hÄll har Greenpeace redan i Äratal fÀst uppmÀrksamhet vid de elektroniska apparaternas miljö­ verkningar.

bland andra varor. DÄ tullen granskar avfallslaster endast genom stickprov eller utgÄende frÄn angivelser strömmar uppskattningsvis 5 000 ton elektroniskt avfall Ärligen frÄn Finland till u-lÀnder. I u-lÀnder saknas ofta teknologi som behövs för att montera ned apparaterna pÄ rÀtt sÀtt och nedmonteringen sker ofta för hand och utan ordentlig skydds­utrustning. I praktiken löses apparaterna ofta i syra eller brÀnns över öppen eld, och nedmonterarna utsÀtts inte sÀllan för tungmetaller och kemikalier som finns bland de vÀrdefulla metallerna.

Outnyttjade möjligheter Problemen gömmer emellertid ocksÄ möjligheter, eftersom elektronikhanteringen med förbÀttrade arbets­ förhÄllanden kan ha stort inflytande pÄ mÀnniskors utveckling och den ekologiska hÄllbar­ heten. Teknologin erbjuder möjligheter bÄde att spara energi och naturresurser och att producera tjÀnster pÄ nya sÀtt, om man bara vill ta tillfÀllet i akt. Gruvverksamheten och monteringen av apparater ger alltsÄ mÄnga arbetsplatser, av vilka en stor del i u-lÀnder. I dag Àr mÄnga av des-

‱ 33 ‱

ProduktionsförhÄllandena i de kinesiska fabrikerna Àr ofta tuffa. En stor del av elektroniken som vi anvÀnder i Finland Àr pro­ ducerad i Kina. Foto: makeITfair.

sa arbets­platser sÄdana, dÀr mÀnniskor­n as lön knappt rÀcker till uppehÀllet, arbets­förhÄllandena Àr farliga och produktionen ocksÄ skadar miljön. DÄliga arbetsförhÄllanden Àr emellertid inte nÄgon naturlag. Om man vill satsa pÄ att förbÀttra arbetsförhÄllandena kan tillverkningen av apparater ocksÄ skapa utveckling. Det Àr ocksÄ nödvÀndigt att förbÀttra miljövÄrden om man vill skapa en hÄllbar produktion. En lösning Àr ocksÄ urban mining, det vill sÀga gruvverksamhet som bygger pÄ gamla apparater. I de gamla apparaterna finns stora mÀngder av vÀrdefulla metaller och det Àr en lönsam affÀrsverksamhet att montera ned apparaterna. Det Àr ocksÄ annars mycket förnuftigare att anvÀnda gamla apparater som rÄvara Àn att alltid starta nya gruvor.

Vad kan jag göra? Det finns inga helt etiska elektroniska apparater pÄ marknaden. Den enda pÄ lÄng sikt hÄllbara lösningen Àr att de företag som lÄter tillverka apparaterna tar sitt ansvar för hela produktionskedjan och utvecklar sina verksamhets­metoder sÄ att de kan behÀrska problemen. Politikerna har ocksÄ stora möjligheter att pÄverka före­ tagen genom lagstiftning som reglerar deras verksamhet. Man mÄste inte alltid köpa nÄgot helt nytt. I huvudsak Àr anvÀnda apparater ett bÀttre alternativ ur miljösyn­ vinkeln Àn nya, eftersom tillverkningen av nya slukar sÄ mycket rÄvaror och energi. Man kan ocksÄ förlÀnga da­ torers anvÀndnings­tid genom att byta komponenter och program­varor. DÄ du köper en ny produkt kan du bekanta dig med oberoende utredningar. SÄdana har gjorts bl.a. av nÀt­ verket MakeITFair (www.makeitfair.fi). Greenpeace ger ut Guide to Greener Electronics, som speciellt koncentrerar sig pÄ apparaternas miljöverkningar. DÄ du köper nytt kan du ocksÄ ge respons pÄ varumÀrkes­företagets och/eller butikens webbplats och be dem fÀsta mera uppmÀrksamhet vid problemen. Det Àr ocksÄ viktigt att Ätervinna gamla apparater pÄ rÀtt sÀtt. Man kan föra en gammal apparat till en officiell avfallsstation (information om dem finns pÄ www.kierratys. info). DÄ du köper en ny apparat kan du ocksÄ returnera den gamla till butiken. Stora butiker tar emot ocksÄ smÄ apparater (yttre mÄtt mindre Àn 25 centimeter) utan köp­ plikt.

ANTTI KYLÄNPÄÄ Ă€r ordförande för Föreningen för etisk handel, Eetti.

‱

34 ‱

indien ifrÄgasÀtter patentregimen OTSO HARJU

DÄ den globala marknaden för de mest ut­vecklade lÀkemedlen domineras av en handfull vÀster­lÀndska storföretag, Àr vÀrldens mindre bemedlade ofta beroende av tillgÄngen till billiga indiska generiska lÀkemedel. diskussionen kring lÀkemedels­p atent av tvÄ orsaker. För det första producerar landet största delen av vÀrldens billiga generiska lÀkemedel. För det andra har den indiska högsta domstolen genom ett beslut tidigare i Är kommit att ifrÄgasÀtta vad som skall kunna patenteras. Det interna behovet av billiga mediciner i den sydasiatiska jÀtten har lÀnge varit stort. För att stilla detta var medicinska patent förbjudna i indien ligger i centrum för

Otso Harjus nÀrmaste hÀlsocentral i Hyderabad.

‱ 35 ‱

Indien exporterar Ärligen lÀkemedel till ett vÀrde av

10 000 000 000 dollar per Ă„r

Indien mellan 1970 och 2005. Även i dag Ă€r lĂ€kemedel som tagits fram före 2005 opatenterbara i landet. I dag Ă€r den indiska lĂ€kemedelsindustrin större Ă€n nĂ„gonsin och landet exporterar mediciner för ca tio miljarder dollar om Ă„ret – en stor del av detta till Afrika. Den blomstrande produktionen av generika har gett Indien smeknamnet ”tredje vĂ€rldens apotek”. År 2005, efter en tio Ă„rs frist frĂ„n vĂ€rldshandels­organisationen WTO, ratificerade Indien organisationens avtal kring immaterialrĂ€tt, TRIPS (Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights). Detta innebĂ€r att utlĂ€ndska företag alltsedan dess har rĂ€ttigheten att patentera sina produkter Ă€ven hĂ€r. DĂ„ en medicin Ă„tnjuter patentskydd betyder det att de generiska varianterna blir olagliga. I Indiens fall mĂ€rks konsekvenserna av detta globalt.

handfull amerikanska och europeiska storföretag. TRIPS binder alla medlemmar av WTO till lika lagstiftning gÀllande immateriella rÀttigheter, dÀribland medicinska patent. Patent­innehavaren garanteras tjugo Ärs ensamrÀtt till ett nytt lÀkemedel. Denna monopolstÀllning anses av an­ hÀngarna vara bÄde moraliskt och ekonomiskt berÀttigad, medan andra menar att det Àr oetiskt att hindra den prissÀnkning som skulle följa pÄ en friare lagstiftning. DÄ en handfull medicinjÀttar strÀvar efter maximal profit höjs priserna sÄ att största delen av vÀrldens befolkning inte har rÄd med dem, Ätminstone inte utan statlig hjÀlp. Patienter i de fattigaste lÀnderna med de svagaste stats ­apparaterna drabbas mest, men de facto Àr de absoluta lÀkemedelspriserna allra högst i USA, dÀr statlig pris­ reglering à la Europa saknas. De höga priserna Àr sjÀlvklart inte det enda hindret pÄ vÀgen mot en bÀttre global hÀlsa, men för mÄnga Àr patentfrÄgan ett konkret och relativt enkelt första steg. Företag som tillverkar generiska mediciner för försÀljning för en brÄkdel av priset pÄ mÀrkesmediciner blir i denna historia Robin Hood-aktiga pirathjÀltar. För en indisk cancer­p atient kostar en Gleevec-kopia ungefÀr lika mycket per Är som Novartis lÀkemedel gör per mÄnad. BrÄktalet Àr Ànnu mindre vad gÀller indiska AIDS-mediciner i jÀmförelse med vÀsterlÀndska mÀrkesvaror.

Vem stÄr för kostnaderna? det grundlÀggande dilemmat gÀller

Fattiga har inte rÄd med dyra mediciner stick i stÀv med

TRIPS-konsensusen beslöt den högsta domstolen i Indien tidigare i Ă„r att inte tillĂ„ta den schweiziska lĂ€kemedelsjĂ€tten Novartis att patentera en ny variant av cancermedicinen Gleevec. De som varit oroliga för tillgĂ„ngen till indiska mediciner i framtiden har sett domen som en vattendelare – en vĂ€gvisare mot en mera kritisk tolkning av patentlagarna. I dag kontrolleras lĂ€kemedelsmarknaden av en

‱

vem det Ă€r som skall stĂ„ för utvecklingskostnaderna och hur denna part skall belönas för utvecklingen av ett nytt lĂ€kemedel. En annan frĂ„ga gĂ€ller hurdana sjukdomar det anses vara lönsamt att forska i. Dagens patentsystem gynnar forskning inom vĂ€lfĂ€rds- och livsstilssjukdomar – eftersom det Ă€r i de rika lĂ€nderna som de mesta pengarna finns – medan forskningen i ett antal bassjukdomar som drabbar otaliga fattiga stĂ„r stilla. I runda tal brukar man sĂ€ga att endast ungefĂ€r tio procent av forskningen riktar sig mot de sjukdomar som stĂ„r för nittio procent av sjukdomsbördan i vĂ€rlden.

36 ‱

Företagen som tillverkar generiska lĂ€kemedel producerar inte nĂ„gon ny forskning, utan lever pĂ„ att kopiera fĂ€rdiga recept. Storföretagen sĂ€ger att det Ă€r de som fĂ„r stĂ„ för kostnaderna, och att starka patentlagar krĂ€vs för att de skall fortsĂ€tta i branschen. Andra sĂ€ger att en hel del av bakgrundsarbetet egentligen görs av universitet och statliga institut. Att ta fram nya lĂ€kemedel krĂ€ver molekylmanipulation pĂ„ mikronivĂ„ och Ă„ratal av prov­ omgĂ„ngar. Det hĂ€r kostar skjortan. Men det Ă€r oklart hur dyrt det egentligen Ă€r. LĂ€kemedels­ företagen och konservativa medier citerar summor pĂ„ kring en miljard dollar per medicin för forskning och utveckling. Icke-statliga organi­ sationer och kritiska medier har uppskattat att summor pĂ„ kring en fjĂ€rdedel av det ovannĂ€mnda Ă€r mera realistiska – resten av pengarna lĂ€r gĂ„ till skatteplanering, juridiska kostnader och marknadsföring, men presenteras utĂ„t som utvecklings­kostnader.

de in över 7,5 miljarder endast i USA Ă„r 2011 innan lĂ€kemedlets patent gick ut. Att det lönar sig för företag att försöka förlĂ€nga sina patent Ă€r klart. Nya patent kan utfĂ€rdas för farmaka som baserar sig pĂ„ Ă€ldre mediciner ifall de bevisligen Ă€r effekt­i vare Ă€n de tidigare varianterna. För att förhindra vad som kallas ever­ greening, att minimalt annorlunda former av tidigare mediciner patenteras pĂ„ nytt för att förlĂ€nga monopolstĂ€llningen, mĂ„ste nya varianter i teorin uppvisa en tydligt förbĂ€ttrad effekt. I praktiken krĂ€vs detta dock inte alltid. Fallet Gleevec i Indien handlade om att en ny form av lĂ€kemedlet – som redan hade patenterats i USA och 35 andra lĂ€nder – i Indien ansĂ„gs vara ett typ­e xempel pĂ„ just evergreening. MĂ„nga hoppas nu att denna dom skall stĂ„ som ett föredöme för liknande fall i framtiden. Det uppskattas nĂ€mligen att mer Ă€n hĂ€lften av de lĂ€kemedel som klassas som innovativa i vĂ€stvĂ€rlden – och som alltsĂ„ ges nya patent – inte skulle fylla de kriterier för innovation som den högsta domstolen i Indien nu slagit fast. Detta innebĂ€r att alla dessa mediciner skulle kunna tillverkas fritt i Indien. I det lĂ„nga loppet skulle detta Ă€ven kunna pĂ„verka instĂ€llningen till patent i vĂ€stvĂ€rlden, vilket skulle leda till en drastisk omstrukturering av belöningssystemen inom framtidens lĂ€kemedels­forskning.

Patenten ger stora vinster de potentiella vinsterna för företagen Àr hur som

helst flerfaldigt större Àn insatserna. I fallet Norvartis tjÀnar företaget i dag över 1,5 miljarder dollar i Äret bara pÄ Gleevec. Detta Àr smÄpotatis i jÀmförelse med Pfizers kolesterol­medicin Lipitor, som hÀmta-

‱ 37 ‱

OTSO HARJU studerar för tillfÀllet politik i Hyderabad

Ansvarsveckan 20–27.10.2013

vĂ„ldets marknad – med sikte pĂ„ vapenhandel och handeldvapen

Redan i vÄras hade ett av mÄlen för Ärets Ansvarsvecka uppnÄtts. Det skedde i början av april nÀr FN godkÀnde ett internationellt avtal om handeldvapen. Avtalet gör stater ansvariga för handel med och transport av lÀtta, bÀrbara vapen. Tillsammans med lÀnder som Stor­britannien, Costa Rica, Japan och Kenya har Finland varit en drivande kraft bakom avtalet. I dag dör i medeltal en mÀnniska varje minut i nÄgon vÀpnad konflikt. I mer Àn 60 procent av alla mÀnskorÀtts­ brott anvÀnds lÀtta vapen. En av de mest brutala och lÄngvariga konflikterna utkÀmpas sedan mÄnga Är i Kongo, dÀr vÀpnade trupper och o­kontrollerad milis frÄn flera grannlÀnder utsÀtter civil­befolkningen för outsÀgligt lidande. Konflikten i Syrien har ocksÄ lett till ett storskaligt inbördeskrig, dÀr bÄde syriska oppositionella och frivilliga, inhyrda

‱

krigare har bevÀpnats av lÀnder som vill se president Assads regim falla.

Staterna ansvariga FN:s vapenavtal lÀgger ansvaret pÄ staterna. Den internationella vapenhandeln har emellertid mÄnga andra aktörer. Vapentillverkare och exportörer drivs av egna intressen som kan stÄ i konflikt med det som staterna förbundit sig till genom avtalet. Staterna sjÀlva har tyvÀrr inte heller alltid visat sig vara de mest pÄ­litliga parterna i internationella överenskommelser. Men nÄgonstans mÄste processen inledas. TyvÀrr anvÀnds mer pengar för vapenhandel Àn vad som skulle behövas för att uppfylla FN:s Ätta millenniemÄl och garantera alla mÀnniskor pÄ jorden ett mÀnniskovÀrdigt liv. FN har utfÀrdat exportförbud till krigförande lÀnder och lÀnder med inre vÀpnade konflikter.

Vapenavtal frÀmjar utveckling Varje individ har rÀtt till liv, frihet och personlig trygghet. En oreglerad vapenhandel Àr ett allvarligt hinder för en hÄllbar utveckling och för upprÀtthÄllandet av de mÀnskliga rÀttigheterna. Kyrkorna finns genom sitt bistÄndsarbete i konfliktomrÄden dÀr

38 ‱

Vinnarbidraget i Ansvarsveckans teckningstÀvling, ritat av Lina Grönvik

sa stridigheter, att avfÀrda hyckleri och avvisa allt som skadar hjÀrtat.

de ocksÄ frÀmjar det inter-religiösa fredssamarbetet, nÄgot som allt oftare Àr en förutsÀttning för en bestÄende fred.

Ansvarsveckans material Fredsbyggare Ansvarsveckan vill uppmana var och en att bli freds­ byggare, att ta avstÄnd frÄn vÀpnat, dödligt vÄld och krig. Redan Jesus frÄn Nasaret uppmanade sina efter­ följare att modigt möta hot och förtryck utan att att sjÀlva ta till vapen eller vÄld. I början tog kyrkan avstÄnd frÄn vÄld, krig och militÀr. MÄnga kyrkofÀder avvisade kategoriskt vÀpnat vÄld. Gregorius av Nyssa sade: Saliga Àr de som skapar fred, de skall kallas Guds barn. Vilka Àr dessa? De som uttrycker den gudomliga kÀrleken till andra, de som visar med sina egna liv pÄ den gudomliga kraften. Herren, givaren av det som Àr gott, fullstÀndigt tillintetgör allt som inte liknar och Àr frÀmmande för det goda. Detta har Han ocksÄ kallat er till, det vill sÀga att kasta bort hat och avskaffa krig, att utrota avund och bannly-

Ekumeniska ansvarsveckan Ă€r Finlands kyrkors gemensamma kampanj för en rĂ€ttvisare vĂ€rld. I Ă„r hĂ„lls Ansvarsveckan för 34:e gĂ„ngen. Årets mĂ„ngsidiga materialhĂ€fte illustreras med tecknade bidrag till Ansvars­veckans tĂ€vling BerĂ€ttelser om mod som ordnades under vĂ„ren. Teckningarna lyfter fram olika sĂ€tt att möta konflikter och hot pĂ„ ett fredligt och konstruktivt sĂ€tt. I serieteckningarna möter vi olika fredsgestalter som Helige Martinus, tvĂ„ aggressiva skolpojkar som sluter fred, mannen som bjuder en rĂ„nare pĂ„ pizza och Pasi Fist, den vĂ„ldsfria super­hjĂ€lten. Ett förberedande seminarium hĂ„lls pĂ„ Academill i Vasa 17.10. Mera material och information om seminariet lĂ€ggs ut pĂ„ www.ansvarsveckan.fi

‱ 39 ‱

Jan Edström projektsekreterare Ekumeniska ansvarsveckan

Dagligvaruhandelns koncentration hos oss drabbar u-lÀnderna hÄrt Största delen av dagligvaruhandeln i Finland Àr koncentrerad till nÄgra stora kedjor. Det leder till problem för mindre producenter i Finland att fÄ ut sina varor pÄ marknaden. Samma fenomen gÀller globalt. Kedjor frÄn mÄnga lÀnder samköper produkterna utifrÄn genom mastodontiska inköpsringar som kan diktera villkoren. Bl.a. Förenta Nationerna och OECD har dragit upp etiska riktlinjer för produktions- och inköpsvillkor.

‱

40 ‱

Finnwatch publicerade i början av Äret en studie av hur de fyra största kedjorna i Finland agerar nÀr det gÀller deras egna varumÀrken. Som exempel valdes produktionen av tonfisk och ananassaft i Thailand. Det visade sig att det döljer sig all­varliga brott mot de mÀnskliga rÀttigheterna bakom handels­kedjornas egna varumÀrkesprodukter. De fyra största dagligvarukedjorna i Finland Àr S-­ g ruppen, Kesko, Suomen LÀhikauppa/ Tuko Logistics samt Lidl Finland. De tvÄ förstnÀmnda behÀrskar ca 80 procent av dagligvaru­ handeln, vilket Àr en toppnotering i Europa. Kedjorna satsar pÄ egna varumÀrken, (bl.a. Pirkka, Rainbow och Euroshopper) för att profilera sig, öka köptroheten, förbÀttra sin marknads­ position och öka vinsten. De s.k. private label­produkterna Àr i allmÀnhet 30 procent billigare Àn originalvarumÀrkes­produkterna, vilket bl.a. beror pÄ internationella samköp och mindre behov av marknadsföring. Private label-produkterna till­ verkas ofta i samma fabriker som originalbranden och kan de facto vara identiska med dem. Private label-produkternas marknadsandel vÀxer i Europa i alla livsmedelsgrupper, sÀrskilt starkt i sÄdana produkt­g rupper dÀr skillnaderna mellan produkterna Àr smÄ. I Finland hör 88 procent av fiskkonserverna, 81 procent av fruktkonserverna och 70 procent av de djupfrysta fiskprodukterna till denna kategori. Kesko

80

procent av dagligvaru­handeln i Finland behĂ€rskas av Kesko och S–gruppen.

erbjuder över 2 000 livsmedelsprodukter under eget varumÀrke, hos S-gruppen Àr motsvarande antal ca 1 800. 80 procent av Lidls produkter utgörs av kedjans egna produkter.

DE INTERNATIONELLA INKÖPSRINGARNA MISSBRUKAR SIN MAKTPOSITION Den finlĂ€ndska livsmedelshandeln Ă€r integrerad i den globala handeln. Typiskt för Europa Ă€r att inköpsfunktionen Ă€r mer centraliserad Ă€n produktionen och försĂ€ljningen. Kedjorna sköter en stor del av upphandlingen av private label-­ produkter genom stora internationella inköpsringar. De stora inköpsvolymerna ger organen en stark förhandlings­p osition som utnyttjas för att pressa priserna. De som drabbas Ă€r framför allt livsmedelsindustrin och lantbruksproducenterna i u-lĂ€nderna. De största inköpsringarna som anlitas av de

‱ 41 ‱

fi­n lÀndska dagligvarukedjorna Àr de europeiska AMS Sourcing och EMD och de samnordiska Coop Trading och United Trading. Störst av dessa Àr AMS Sourcing, dÀr Kesko Àr en delÀgare liksom bl.a. ICA och Migros. Medlemmarna har sammanlagt 80 miljoner kunder i 14 europeiska lÀnder och försÀljningen uppgick till 127 miljarder euro 2010. För u-lÀnderna Àr det ett stort problem att upp­ köparna blir allt fÀrre och större bÄde pÄ handelns och industrins omrÄde. Multinationella bolag kontrollerar redan ca 60 procent av den globala handeln med livsmedel. Som exempel kan nÀmnas att tre företag kontrollerar 60 procent av handeln med kaffe och 85 procent av handeln med te, medan hÀlften av bananhandeln behÀrskas av tvÄ företag. NÀr antalet köpare minskar fÄr producenterna svÄrare att hÀvda sig och sÀrskilt mindre producenter löper risk att marginaliseras. De stora inköparna utnyttjar sin makt­position genom att bl.a. dra ut pÄ betalningstiderna, dumpa priserna, krÀva absolut leveranssÀkerhet och sÀrskilt förmÄnliga villkor. Inköparna krÀver att frukt och grönsaker ska vara perfekta, man rÀknar med att för varje ton bananer som gÄr pÄ export kastar man av kosmetiska skÀl bort 750 kg bananer. En del inköpare inkluderar en klausul i leverans­ avtalen, dÀr man förbehÄller sig rÀtten att lÄta bli att ta emot ett produktparti, om producenten inte kan leverera hela den överenskomna mÀngden. Det kan leda till att livsmedels­sÀkerheten Àventyras nÀr producenterna i en hotande missvÀxtsituation prioriterar exportgrödorna pÄ matproduktionens bekostnad.

‱

PRINCIPIELL MEDVETENHET OM FÖRETAGARANSVAR HOS ALLA KEDJOR För studien har Finnwatch skriftligen bett de fyra största handelskedjorna i Finland redogöra för hur de hanterar de etiska kraven pĂ„ att handla ansvarsfullt. FrĂ„gorna gĂ€llde sex delomrĂ„den: företagar­ ansvarets stĂ€llning i organisationen, de egna varu­ mĂ€rkena, övervakningen av hur kedjan agerar, kommunikationen till underleverantörerna, den egna inköpsverksamheten och inköp via inköps­ ringar. I samtliga fyra handelskedjor ligger ansvaret för att handla etiskt direkt under ledningen, vilket Finnwatch betecknar som positivt. Samtliga kedjor Ă€r medlemmar i Business Social Compliance Initiative, BSCI, ett nĂ€tverk som har bildats av företag, över 900 företag Ă€r medlemmar. NĂ€tverkets principer bygger pĂ„ ILO:s grundavtal, FN:s deklaration om de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna, OECD:s riktlinjer för företagens samhĂ€llsansvar och FN:s Global Compact. BSCI undersöker fabriker, men undersökningen har vanligen gĂ€llt bara den direkta underleverantören. NĂ€r det gĂ€ller tidigare led i produktionskedjan har principerna i de flesta fall bara lagts som bilaga till avtalen och i vissa fall har situationen bedömts via tillgĂ€nglig dokumentation. Samtliga kedjor meddelade att de tillĂ€mpar allmĂ€nna etiska principer och handlingssĂ€tt i sin egen upp­ handlingsverksamhet, det samma meddelar alla utom Lidl nĂ€r det gĂ€ller inköpsringarna. Lidl/Finlands inköp frĂ„n risklĂ€nder hanteras av huvud­kontoret i Tyskland. Ingen av kedjorna hade de­taljerade offentliga riktlinjer för att förhindra missbruk av inköparens starka maktposition, men tvĂ„ av kedjorna meddelade att de har interna riktlinjer.

42 ‱

SITUATIONEN PÅ FÄLTET: BROTT MOT DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA För fĂ€ltstudien undersöktes produktionen av tonfiskkonserver och ananassaft i Thailand. Produkterna sĂ€ljs i Finland under flera kedjors egna varumĂ€rken. Undersökningen gjordes av den brittiska migrations­ experten Andy Hall frĂ„n universitetet Mahandol i Thailand. Han sam­arbetade med lokala organisationer och fick hjĂ€lp av flere tolkar, vilket under­lĂ€ttade kommunikationen med arbets­ tagarna, av vilka mĂ„nga hade kommit frĂ„n Myanmar eller Kambodja. Tonfiskproduktionen undersöktes i tvĂ„ namn­ givna fabriker. Finnwatch konstaterade flera missförhĂ„llanden. Vissa arbetstagare saknade skriftliga avtal, arbets­tagarna mĂ„ste betala höga avgifter för att fĂ„ jobb, en del arbetstagare var underĂ„riga, det var problem med att organisera sig fackligt och det förekom olika former av diskriminering av gĂ€starbetarna. Positivt var att fabrikerna respekterade lagstiftningen om minimilön. Den ena fabriken betalade ocksĂ„ ut rĂ€tt höga Ă„rliga bonus.

Finnwatch Finnwatch Ă€r en medborgarorganisation som undersöker de globala effekterna av fin­ lĂ€ndska företags verksamhet. Organisationen lĂ„ter göra undersökningar och för dialog med företagen och allmĂ€nheten om företagens samhĂ€lls­ansvar. Avsikten med verksamheten Ă€r att inspirera företagen att göra positiva förĂ€ndringar. Organisationen vill ocksĂ„ pÄ­ verka EU:s och Finlands policy betrĂ€ffande företagens samhĂ€llsansvar. Organisationen tillhör internationella nĂ€tverk som Ă€gnar sig Ă„t samma slags frĂ„gor. Bakom Finnwatch stĂ„r ett antal finlĂ€ndska bistĂ„nds- och miljöorganisationer och fack­ föreningar. Det finns mot­svarande organisa­ tioner i vissa andra lĂ€nder. Finnwatch har bl.a. samarbetat med Swedwatch i Sverige i kam­ panjen ”En lön att leva pĂ„â€, som var knuten till Swedwatch rapport om de kvinnliga textilar­ betarnas villkor i Bangladesh. Finnwatch rapporter kan laddas ner frĂ„n or­ ganisationens hemsida www.finnwatch.org. Rapporterna publiceras pĂ„ finska.

Produktionen av ananassaft undersöktes i en namngiven fabrik. HÀr var förhÄllandena förfÀrliga, man bröt mot landets lagar och krÀnkte de mÀnskliga rÀttigheterna. Bland arbetstagarna fanns insmugglade papperslösa invandrare och barn. Fabriken tvingade arbetstagarna att göra övertids­arbete, betalade dem inte minimilön och beviljade dem inte semester. Fabriken beslagtog gÀst­arbetarnas pass och arbets­ tillstÄnd och hindrade dem sÄlunda att byta arbets­ plats. GÀstarbetarna diskriminerades och utsattes ocksÄ för vÄld. FörhÄllandena i fabriken kan i mÄnga fall betecknas som tvÄngsarbete och mÀnnisko­ handel, konkluderar Finnwatch. Den undersökta fabriken erkÀnner inte miss­förhÄllandena utan har dragit Andy Hall inför rÀtta för ÀrekrÀnkning, vilket Àr vanligt i Thailand i fall av den hÀr typen. Processen pÄgÄr Ànnu.

FINNWATCH FÖRBÄTTRINGSFÖRSLAG PĂ„ basen av fĂ€ltstudien har Finnwatch föreslagit olika Ă„tgĂ€rder för dagligvarukedjorna för att förbĂ€ttra situationen och se till att deras egna varumĂ€rken fyller de etiska kraven, bl.a. bör man analysera de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna i hela produktionskedjan. I stĂ€llet för att avbryta sam­arbetet med saftfabriken bör samarbetet intensifieras. Kedjorna bör ocksĂ„ förbinda sig att utveckla leverantörs­ansvaret hos sina egna varumĂ€rken i hela produktions­kedjan och att klarare definiera risklĂ€nderna. SĂ€rskilt S-gruppen och Ruokakesko har visat intresse för dialog med Finnwatch. Producenterna svarar för att deras original­varumĂ€rken Ă€r producerade pĂ„ ett etiskt tillfredsstĂ€llande sĂ€tt, för private label-produkterna faller ansvaret pĂ„ den bestĂ€llande handelskedjan. INGER WIRÉN

1/2013

Menetetty Halvalla on vallankumous? hintansa Kaupan IIhmisoikeusloukkaukset hmisoikomien eusloumerkkien kkaukset ark arkipÀivÀÀ tuotteiden kipÀivÀÀ B Bangladeshin vastuullisuus angladeshin naisille ttekstiiliteollisuudessa ekstiiliteollisuudessa ttyöskenteleville yösken sk ken nteleville n aisille

‱ 43 ‱

Halvalla on hintansa. Kaupan omien merkkien tuotteiden vastuullisuus (ungefĂ€r ”Billigt kostar. Dagligvaruhandelns ansvar för sina egna produkter”). Finn­watch 1/2013, 39 sidor.

BOKRECENSIONER

BLODSTÄNKT GARDEROB Outi Moilala. Tappajafarkut – ja muita vastuuttomia vaatteita. Into 2013.

Outi Moilalas omfattande men aningen ostrukturerade genomgÄng av den globala textilindustrins etiska problem visar att sanningen bakom plaggen i i-lÀndernas shoppingparadis i regel Àr allt annat Àn vacker. sexton timmars arbetsdagar sju

dagar i veckan, löner som borde tredubblas för att rÀcka till att livnÀra familjen, arbetare som brinner inne bakom lÄsta fabriksdörrar, torterade och mördade fackföreningsaktivister, etcetera. Outi Moilala visar i boken Tappajafarkut ja muita vastuuttomia vaatteita (ung. Dödliga jeans och andra ansvarslösa klÀder) att innan de dÀr snygga jeansen hamnat i det behagligt upplysta skyltfönstret sÄ har de sannolikt haft en betydligt mörkare historia i en asiatisk fabrikshall. Efter att ha lÀst Moilalas bok kommer du antagligen att lÀmna jeansen i frÄga pÄ affÀrshyllan ifall de ser ut att vara behandlade med s.k. sandblÀstring för att se slitna ut. Behandlingen Àr svartlistad bl.a. av den internationella kampanjen Rena KlÀder, eftersom den med stor sannolikhet orsakar behandlaren en alltför tidig död till följd av den plÄgsamma lung­sjukdomen silikos.

‱

Uppmaningen att lĂ„ta bli att köpa sandblĂ€strade jeans Ă€r en av de fĂ„ starka positioner som Moilala tar. Trots ett uttalat undvikande av moralisering skulle ett intensivare patos för att uppmuntra lĂ€saren att agera inte ha skadat. Sannolikheten att man följer bokens rĂ„d, t.ex. ger etiskt motiverad feedback till klĂ€daffĂ€rer, skulle vara större om den förmedlat en kraftfullare ”nej, nu fĂ„r det rĂ€cka”-anda. Samtidigt Ă€r det förtroendeingivande att Moilala mĂ„lar en nyanserad bild av textilindustrins mĂ€nniskorĂ€tts­ problematik istĂ€llet för att gĂ„ lös pĂ„ nĂ„gon enskild aktör med skyldighetsstĂ€mpeln. Boken behandlar ett tacksamt antal olika synvinklar och aktörer; vĂ€sterlĂ€ndska textilföretag, tillverkare och underleverantörer i u-lĂ€nder, fackföreningar och konsumenter, företagsansvar och diverse certifikat, produktionskedjor, prissĂ€ttning, och politik bĂ„de pĂ„ nationell och internationell nivĂ„. AllmĂ€nna mekanismer pĂ„ makronivĂ„ varvas med fallstudier som behandlar specifika varumĂ€rken (sĂ„vĂ€l in­hemska som utlĂ€ndska) och risklĂ€nder. Faktum att temat Ă€r sĂ„ mĂ„ngfacetterat skulle ha gjort det sĂ€rskilt viktigt att bearbeta det omfattande materialet till ett lĂ€ttillgĂ€ngligt paket. DĂ€rför Ă€r bokens allvarligaste tillkortakommande den otydliga strukturen som gör texten svĂ„r att navigera i. NĂ„got sĂ„ enkelt som en presentation av bokens mĂ„lsĂ€ttning, innehĂ„ll och framskridande skulle ha bidragit betydligt till lĂ€supplevelsen. NĂ„got överraskande tas barnarbete, som jag tror att mĂ„nga Ă€r speciellt intresserade av, endast upp i förbifarten. Personligen saknade jag dessutom en starkare analytiskhet exempelvis gĂ€llande köns­ aspekten. Speciellt som Moilala Ă€r utbildad sociolog skulle det faktum att 70−80 % av vĂ€rldens textilarbetare Ă€r kvinnor ha erbjudit alla möjligheter till en tĂ€nkvĂ€rd reflexion om makt och kön inom textilindustrin. JOHANNA WARIUS Ă€r pol.mag med sociologi som huvudĂ€mne

44 ‱

BOKRECENSIONER

RÄTTVISARE HANDEL, MEN HUR? dukter, fast huvuddelen av deras produktion Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n rĂ€ttvis. DĂ€remot Ă€r det fel att hĂ€vda att produkter frĂ„n plantager aldrig borde rĂ€ttvisemĂ€rkas för att RĂ€ttvis handel inte kan förbĂ€ttra arbetarnas pĂ„verkningsmöjligheter. RĂ€ttvisemĂ€rkning krĂ€ver ju rĂ€tt att organisera sig fackligt. Arbetare pĂ„ plantager kan vara mest i behov av garantiersĂ€ttning, dĂ„ kaffepriset varierar pĂ„ marknaden. Å andra sidan förstĂ„r man att smĂ„odlare vill undvika konkurrens frĂ„n plantager.

Johan Ehrstedt & Mervi LeppÀkorpi (toim.). Reilumman kaupan jÀljillÀ. Kirjoituksia reilu­sta kaupasta ja solidaarisesta vaihdosta. Into 2012.

handel) Àr dÀrför vÀlkommen.

i att RÀttvis handel i allt högre grad fungerar pÄ marknadens villkor och har för­s vagats som motkraft till den orÀttvisa vÀrldshandeln. VarumÀrket marknadsförs med en svartvit bild av att RÀttvis handel Àr lösningen pÄ fattigdomen. Det Àr viktigt att inte dölja brister och erkÀnna att RÀttvis handel bara Àr ett begrÀnsat redskap för att förbÀttra vÀrlden. RÀttvis handel borde aktivare verka för en reg­ lering av livsmedels­h andeln sÄ att dumpningen av matpriserna upphör, lokala odlares produktion skyddas och handeln med livsmedel mellan lÀnder minskar.

sjÀlva strukturen med

boken

skribenterna har ocksÄ rÀtt

Alla vÀrldsförbÀttringsförsök mÄste tÄla kritik. De skall ju vara bÀttre alternativ till den rÄdande ordningen. Den kritiska granskningen av RÀttvis handel i Johan Ehrstedts och Mervi LeppÀkorpis bok Reilumman kaupan jÀljillÀ (PÄ spaning efter en rÀttvisare

artiklar och kommentarer av olika skribenter Àr stimulerande. Det mesta av kritiken Àr vÀrt att beakta. Det gÀller inte minst konkreta exempel pÄ hur det har gÄtt fel i RÀttvis handel lokalt och globalt. Det Àr en stor utmaning att klargöra principerna för mÀnniskor som varken kan lÀsa eller rÀkna. Effektivering av produktionen mÄste anpassas till lokala förhÄllanden, sÄ att produktion inte fÄr svÄra ekologiska följder. Det Àr ocksÄ viktigt att ge odlarna i Syd större inflytande pÄ det internationella planet för att stÀrka det globala partnerskapet. Det Àr ett stort misstag att företag som Nestlé och Chiquita har fÄtt rÀttvisemÀrka en del pro-

kritiserar inte bara RĂ€ttvis handel utan ocksĂ„ VĂ€rldsbutikerna, andra former av certifierings­mĂ€rken och sociala företag. Det posi­ tivaste alternativet kallas solidariskt utbyte med motstĂ„ndsrörelser, som direktimport av olivolja frĂ„n Palestina och kaffe frĂ„n Chiapas i Mexico. Framför allt efterlyses radikalt nytĂ€nkande. Etiskhet kan inte köpas. Tanken pĂ„ att rösta bara med plĂ„nboken Ă€r reaktionĂ€r, odemokratisk och vilseledande. Å andra sidan betonas ocksĂ„ att det behövs mĂ„nga olika förhĂ„llningssĂ€tt och en kreativ kombination av dem.

‱ 45 ‱

ULF SÄRS

BOKRECENSIONER

AFRIKAS MAT Kontinenten Ă€r ju rik, har idag 30 procent av vĂ€rldens rĂ„varor, men exporterar dem mest oförĂ€dlade. MĂ„nga lĂ€nder Ă€r fattiga, mĂ„nga mĂ€nskor mycket fattiga. Till en del beror det pĂ„ kapitalflykten till de rika lĂ€nderna, flera gĂ„nger större Ă€n utvecklingsbistĂ„nden. Den liberala ekonomin har tvingat fattiga lĂ€nder att slopa handelshinder, privatisera statsĂ€gda bolag och ge skatte­l Ă€ttnader sĂ„ att multi­n ationella bolag kan etablera sig och investera. varför Ă€r det sĂ„ fattigt i afrika ?

Eva Nilsson, Lotta Staffans Afrika pÄ bordet. Empati förlag & media 2012.

dÀrmed gÄr ocksÄ vinsten pÄ verksamheten till bo­

lagen. Det hÀr fördyrar basförnödenheter som mat, el och rent vatten. Vissa lÀnder har svÄrt att fÄ infra­ strukturen att fungera och har tagit emot bolag som investerat i vatten- och el­distribution. Men bolagen ska ha sin vinst sÄ alla har inte rÄd med tjÀnsten. Om ett lands regim Àr lite korrumperad, stoppar ledarna bolagens pengar i egen ficka medan folket betalar för dyra tjÀnster.

Det gÄr inte sÄ bra för mÄnga lÀnder i Afrika söder om Sahara. Det har inte saknats goda rÄd frÄn det rika Nord, dvs. EU och Nordamerika. Afrika pÄ bordet vill inte komma med pekpinnar utan talar om vad vi sjÀlva kan göra

redan skapat stora problem i jordbruket. Marknaden tror pÄ stora produktions­e nheter, men det har alltmer framkommit att smÄ enheter inte Àr mindre lönsamma men ekologiskt hÄllbarare. Markspekulationen har lett till stigande matpriser. SÄnt Àr svÄrt att förbjuda för det hindrar pengarnas fria rörlighet. DÄ köttkonsumtionen har ökat anvÀnds odlingsjord till att odla djurfoder. Nord har under senare Är köpt miljoner hektar i Afrika till lÄga priser, medan befolkningen mÄste importera dyr mat. Statliga uppköpare av jordbruks­p rodukter vill förbjudas av bolag som sÀger att det förvrider den fria konkurrensen. BistÄndsgivande lÀnder som tror pÄ nyliberalismen stÀller ocksÄ krav pÄ mottagarlÀnderna att privatisera, vilket de tror Àr bÀst för konkurrensen. den globala marknaden har

för att skapa bĂ€ttre förutsĂ€ttningar för afrikanerna att rĂ„ över sina egna liv. Boken varvar personliga erfarenheter, faktarutor och analyser, Ă€r överskĂ„dlig och enormt viktig. Författarna Eva Nilsson och Lotta Staffans har bĂ„da jobbat i Afrika, Nilsson i Tanzania, Staffans i Senegal. Nu Ă€r Staffans verksamhetsledare för föreningen för etisk handel och frilansskribent. Nilsson Ă€r utvecklingspolitisk rĂ„dgivare för Kepa. ‱

46 ‱

BOKRECENSIONER

den liberalistiska eko­ nomin och visar pÄ lösningar som ansvarsfull konsumtion i Nord och internationell politik som reglerar företagens verksamhet. författarna fördömer

ljusglimtar i de afrikanska samhÀllena. En viktig filosofi Àr Ubuntu, som bygger pÄ att alla mÀnskor Àr kopplade till varandra. Begreppet Àr det gemensamma för alla kollek­t iva vÀrden som mÄnga afrikaner delar. men viss finns det

den afrikanska befolkningen kan vi göra en del, det behövs en global Ubuntu. En lösning Àr ansvarsfull konsumtion i Nord dÄ man vÀljer rÀttvisemÀrkt och kollar varans ursprung. MÄnga finlÀndare Àger aktier i bolag och kan den vÀgen kolla företagens etik. Marknaden och teknologin har alltmer tagit över demokratin. En internationell politik som reglerar företagens verksamhet Àr nödvÀndig. DÀrför mÄste vi pÄverka vÄra politiker genom val, debatter och möten. för att förbÀttra situationen för

ger bra stöd Ät texten i övrigt. De behandlar IMF och VÀrldsbanken, klimatförhandlingar, finansiali­ seringen av ekonomin. VÀrlds­h andel och WTO, Multinationella företag och Im­ m ateriella rÀttigheter. Jag hade stor nytta av dem, visste inte att finansialisering betyder att sÄ gott som allting kan vÀrdesÀttas pÄ finansmarknaden. Den digra listan med bakgrundslÀsning Àr vÀrdefull. Afrika pÄ bordet kan med fördel anvÀndas som studiemedel i gymnasier och högskolor. faktarutorna Àr vÀl utformade , och

mig gav boken en fördjupad insikt i vÀrldens all­v arligaste problem, fattigdomen och miljö­förstöringen. Nyliberalismen med konkurrens och pengars fria rörlighet Àr katastrofal för befolkningen pÄ jorden, Àven i EU och USA. Den Àr gynnsam endast för ett högröstat skikt med förmögenhet och inflytande. Tanken pÄ ett globalt Ubuntu, inte bara som moraliskt imperativ utan som ett konkret faktum, Àr storartad. No man is an island. för

FREDRIK THERMAN ‱ 47 ‱

För att förbÀttra situationen för den afrikanska befolk­ ningen kan vi göra en del, det behövs en global Ubuntu. En lösning Àr ansvarsfull kon­sumtion i Nord dÄ man vÀljer rÀttvisemÀrkt och kollar varans ursprung.

BOKTIPS OCH NÄTSIDOR SammanstĂ€llt av Lotta Staffans och Eva Nilsson

BÖCKER Ander, Gunilla (2010): Bomull: en solkig historia. Ordfront förlag, Stockholm. Bowes, John (ed.) (2011): The Fair Trade Revolution. Pluto Press, London. Ehrstedt Johan & LeppĂ€korpi Mervi (toim.) (2012): Reilumman kaupan jĂ€ljillĂ€ - Kirjoituksia reilusta kaupasta ja solidaarisesta vaihdosta. Into Kustannus, Helsingfors. George, Susan (2001): WTO bakom fasaden. Ordfront förlag, Stockholm. Ha-Joon Chang (2002): Kicking away the ladder – Development Strategy in Historical Perspective., Anthem Press, London. Jeune, Hilary (2009): “Aid for Trade - Is the EU helping small producers to trade their way out of poverty?” The Fair Trade Advocacy Office, Bryssel. Nilsson Eva & Staffans Lotta (2012): Afrika pĂ„ bordet. Empati, Malax. Ricardo, David (1817): On the Principles of Political Economy and Taxation. John Murray, London. Seattle to Brussels Network (2012): Beginners’ Guide to Trade. (http://www.tni.org/sites/www.tni.org/files/download/s2b_trade_ guide-webeu.pdf) Trommer, Silke (2013): Transformations in Trade Politics. Participatory Trade Politics in West Africa. Routledge. Ylönen, Matti (2012): Mahti kukkarossa: Johdatus Maailmanpankkiin ja IMF:ÀÀn. Into Kustannus, Helsingfors.

‱

48 ‱

WEBBSIDOR Forum Syd

www.forumsyd.org.

En svensk bistÄndsorganisation som ocksÄ jobbar med pÄ­ verkansarbete för en mer rÀttvis och hÄllbar politik gentemot globala syd. Maailmantalous.net

www.maailmantalous.net NÀtsidan bjuder pÄ information och analyser om vÀrldsekonomin. (Attac). Our World is Not for Sale (OWINFS)

www.ourworldisnotforsale.org/

NÀtsidan bjuder pÄ information och nyheter om WTO och medborgar­organisationers synpunkter om organisationen. The Transnational Institute of Policy studies (TNI) www.tni.org. TNI analyserar och skriver nyheter om politisk-ekonomiska frÄgor, inklusive handel. Corporate Europe Observatory

www.corporateeurope.org

CEO övervakar storföretagens inflytande pÄ det politiska beslutsfattande i EU. Fair Trade Center

www.fairtradecenter.se Svensk organisation som arbetar för en mer rĂ€ttvis handel och be­ vakar svenska företags handel med lĂ„ginkomstlĂ€nder. Youtube animation (lĂ€ngd 2.27 min): “Trade Justice – why world trade rules need to change”

www.youtube.com/watch?v=ldZwGDXTsmk Trade Aid, New Zealand.

‱ 49 ‱

En hÀlsning frÄn 104-Äriga Harry Holtti

Harry Holtti bor numera pÄ Fylgiahemmet i centrum av Vasa.

‱

50 ‱

2005 var Harry Holtti en av dem som blev utsedda till hedersmedlemmar i Fredsförbundet i samband med förbundets 85-Ă„rsjubileum. I april 2009 fyllde han 100 Ă„r och senare samma Ă„r kom dottersonen Samuel Enbergs bok ut, Harry Holtti – en 100-Ă„rings berĂ€ttelse. NĂ€r Harry i april fyllde 104 Ă„r i april i Ă„r skrev Vasabladet om hur han sjungit pĂ„ sin mottagning. Tidningen bjöd lĂ€sarna pĂ„ en liten youtube-video, som fortfarande hittas pĂ„ nĂ€tet: http://www.youtube.com/watch?v=ZwtObrVfmCs Ă„r

i somras fick jag tillfÀlle att

besöka Harry pĂ„ Fylgia­hemmet i Vasa. Det kĂ€ndes ganska fantastiskt att fĂ„ sitta och sprĂ„ka med en 104-Ă„ring. Harry berĂ€ttade att han har litet svĂ„rt att hĂ„lla balansen numera och att han dĂ€rför anvĂ€nder rollator. Ännu nĂ€r han nĂ€rmade sig hundra körde han bil och cyklade lĂ„nga strĂ€ckor, men sĂ„dant har han nu fĂ„tt lĂ€mna. Att han tog emot platsen pĂ„ Fylgiahemmet i januari i Ă„r kĂ€ndes som ett stort steg. Efter hustruns död 2007 hade han bott ensam i huset i Sundom och klarat sig bra, men han Ă€r i alla fall helt nöjd med att han flyttade. Han förklarar att det hĂ€r Ă€r hans hem nu och hĂ€r har han det bra. intervju med honom jag för nio Ă„r sedan gjorde för Fredposten. Jag frĂ„gar om jag ska lĂ€sa litet ur den och han vill höra hela artikeln. Han nickar igenkĂ€nnande Ă„t det jag lĂ€ser och kommenterar ibland nĂ„gonting. jag har tagit med mig den

harry var troende kristen

nĂ€r han 1929 kom frĂ„n barndomsstaden Vasa till Åbo för att avtjĂ€na sin vĂ€rn­plikt. NĂ€r han sĂ„g vĂ€rnpliktiga skjuta till mĂ„ls pĂ„ mĂ„l­t avlor som sĂ„g ut som mĂ€nniskor, gick det upp för honom att han som kristen inte ville lĂ€ra sig att döda. Han vĂ€grade svĂ€ra krigsmannaeden och fick andra uppgifter Ă€n de andra, först som kusk (fast han som stadspojke aldrig hade haft med hĂ€star att göra) och senare som skrivare och översĂ€ttare, eftersom han behĂ€rskade bĂ„de svenska och finska. EfterĂ„t har han funderat över om han borde ha total­vĂ€grat, men nu blev det sĂ„ att

NÀr Fredsförbundet firade sitt 85-Ärsjubileum i maj 2005 var Harry en av dem som blev kallade till hedersmedlemmar. HÀr i samsprÄk med förbundets dÄvarande hedersordförande Göran von Bonsdorff.

han trots att han var vapen­vÀgrare blev befordrad till underofficer. Han fick under kriget arbeta med allt möjligt, bland annat ganska lÀnge som sanitÀr. Vapen bar han aldrig. Missionskyrkan och som lÀrare vid Fria Kristliga Folkhögskolan i Vasa har Harry alltid haft mycket kontakt med mÀnniskor och han har inte stuckit under stol med att han anser att det enda naturliga för en troende kristen Àr att vara pacifist. som pastor inom

frĂ„gar jag vad han vill att Freds­postens lĂ€sare ska fĂ„ för hĂ€lsning frĂ„n honom. TvĂ„ saker kĂ€nns sĂ€rskilt viktiga i den nio Ă„r gamla texten: ”VĂ„rt land borde göra sig av med allt vad vapen och militĂ€r heter!” och ”Det som ryssarna och vi finlĂ€ndare behöver Ă€r fred och samarbete”. MĂ„nga hĂ€lsningar alltsĂ„ frĂ„n 104-Ă„riga Harry Holtti, som hoppas pĂ„ framgĂ„ngar för fredsarbetet i vĂ„rt land! TEXT & FOTO ULLA HOLMBERG innan vi skiljs Ă„t

‱ 51 ‱

FREDSKALENDERN 17.10 ANSVARSVECKANS SEMINARIUM Ett förberedande seminarium inför Ekumeniska ansvarsveckan hÄlls 17.10 kl. 9.00-12.30 pÄ Academill i Vasa. Temat Àr VÄldets marknad och drömmen om fred. Medverkande Àr doktorand Patrik Söderberg: MÀnniskan - förut­ bestÀmd till krig?; verksamhetsledare Frank Johansson, Amnesty International: Vapenavtal som verktyg för fred; verksamhetsledare Laura Lodenius, Fredsförbundet: Att vÀlja freden varje dag.

20–27.10 EKUMENISKA ANSVARSVECKAN Tema: VĂ„ldets marknad: med sikte pĂ„ vapenhandel och handeldvapen.

24.10 FN-DAGEN 24–27.10 HELSINGFORS BOKMÄSSA

Skicka in evenemang för kalendern per e-post till christian@fredsposten.fi. Deadline för nr 4/2013 Àr 30.10.2013. Numret utkommer omkring 12.12.

VÄLKOMMEN

att samtala om temanumret Handla för rĂ€ttvisa pĂ„ Helsingfors bokmĂ€ssa Fredagen den 25.10.2013 kl. 13.00 pĂ„ Edith Södergran-­ scenen i Helsingfors MĂ€sscentrum i Böle. Medverkande: Eva Nilsson, utvecklingspolitisk expert pĂ„ Kepa, takföre­ ningen för medborgar­organisationer som engagerar sig i utvecklings­arbete Lotta Staffans, t.f. verksamhetsledare för Eetti, förenin­ gen för etisk handel Samtalet leds av Inger WirĂ©n ‱

52 ‱

FREDSKONTAKTEN

Kontaktuppgifter till fredsorganisationer

FINLANDS FREDSFÖRBUND Fredsstationen, Loktorget 3, 00520 Helsingfors, tfn 09–7568 2828, fax 09–147 297, rauhanliitto@rauhanliitto.fi Finlands Fredsförbunds svensksprĂ„kiga verksamhet kontaktperson Laura Lodenius, tfn 040–717 7762 e-post laura@fredsposten.fi. Hemsida: www.fredsforbundet.fi. ÅLANDS FREDSINSTITUT PB 85, AX-22101 Mariehamn, tfn 018–23 238, fax 018–21 026, Hemsida: www.peace.ax e-post peace@peace.ax. NÄRPESNEJDENS FREDSFÖRENING RF Ordförande: Britta Hannus-Gullmets ÖstanĂ„kersvĂ€gen 135, 64230 NĂ€rpes st, tfn 040–911 8544 e-post bhannus@abo.fi. Hemsida: www.narpes.fi/fred. EMMAUS ÅLAND PB 85, AX–22101 Mariehamn, tfn 018–17 069, fax 018–17 070, Hemsida: www.emmaus.ax e-post emmaus@emmaus.ax. Ordförande: Carina Aaltonen MöskatsvĂ€gen 29, Kungsö, AX–22130 Gottby, tfn 018-32 687, 040–564 5102 e-post carina.aaltonen@lagtinget.ax. SVENSKA FREDSVÄNNER I HELSINGFORS RF Ordförande: Fredrik Therman, tfn 045–108 1311, hem 09–541 4147, fredrik@fredsposten.fi. Fredshemmet, Dagmarsgatan 13 B 7, 00100 Helsingfors. Hemsida: https://sites.google.com/site/svfrihel/. VASABYGDENS FREDSFÖRENING RF (VILANDE) Lars-Johan Andersson, 65920 Norra Vallgrund, tfn 06–352 7644, e-post ljanders@multi.fi. EKENÄSNEJDENS FREDSFÖRENING RF (VILANDE) Ira Donner, JomalviksvĂ€gen 195 A, 10600 EkenĂ€s, tfn 019–241 6161, e-post idonner@surfnet.fi.

FREDS

posten

www.fredsposten.fi www.facebook.com/fredsposten

PRENUMERATION 24 euro i Finland, 28 euro i övriga lĂ€nder. Medlemmar i lokalföreningarna betalar 12 euro. Lösnummer kostar 7 euro eller 75 svenska kronor. Kontakta Christian LĂ„ng, prenumerera via bokhandeln eller betala in avgiften pĂ„ Danske Bank FI 04 8000 1802 1001 57. Meddela namn och adress till Christian LĂ„ng. ANNONSPRISER Hel sida 170 euro, halv sida 100 euro, kvartssida 70 euro. NÄSTA NUMMER Nummer 4/2013 har deadline 30.10.2013. Numret utkommer omkring 12.12. OMSLAG Johanna Bruun GRAFISK DESIGN Hilda Forss Åsikter som framkommer i artiklarna motsvarar inte nödvĂ€ndigtvis Fredspostens linje. Fredsposten stöds ekonomiskt av Undervisningsministeriet, Stiftelsen Tre Smeder, Svenska kulturfonden, Utrikesministeriet, Olof och Siri Granholms stiftelse, Kulturfonden för Sverige och Finland, Konstsamfundet och Aktiastiftelsen i Vasa. ISSN 0357-2250 Trycks hos Waasa Graphics

M

ILJ

ÖMÄRK

T

441 822 Trycksak

Helsingfors bokmÀssa Fredagen den 25.10.2013 kl. 17.30 pÄ Tottiscenen

Årets nordiska kulturtidskrift Pris för Ă„rets nordiska kulturtidskrift delas ut av förre statsminister Paavo Lipponen och förre kulturminister Stefan Wallin. Övriga medverkande: jurymedlem Ralf Andtbacka, ordförande för Nordisk kulturtidskriftsförening Siri Reuterstrand och Tidskriftscentralens verksamhetsledare Christian LĂ„ng.

Nominerade tidskrifter

PALETTEN

DEN BLÅ PORT ULKOPOLITIIKKA

EOS

VAGANT

Arr.: Tidskriftscentralen och Nordisk kulturtidskriftsförening. Juryn bestÄr av: Ralf Andtbacka (Finland), Thomas Millroth (Sverige), Siri Lindstad (Norge) och Lene Andersen (Danmark).

Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.