PersonAl & ledArskAP
Narrativ utbildning
Lena Rörström, kurator BUP, Lysekil
– jag aldrig varit så medveten om varför jag ställer mina frågor och om vi pratar om rätt saker, som jag upplever mig vara nu. det känns som om jag är mycket mer lyhörd i mötet med mina klienter, säger lena röström, kurator vid BUP i lysekil. Organisationsgrupp i Göteborg igång den 1-åriga diplomutbildningen i Narrativ terapi igen. De som håller i utbildningen är legitimerade svenska psykoterapeuter. De har även bjudit in efterfrågade lärare som Maggie Carey från Australien och Art Fischer från Canada. – Vår förhoppning är att utbildningen skall bli en unik mötesplats och en möjlighet till dialog och inspiration för den som vill utveckla sin praktiska tillämpning utifrån ett narrativt förhållningssätt, säger psykoterapeuten och socionomen Ulla Westling Missios, en av lärarna.
Det centrala i det narrativa
– Det jag upplever vara centralt med det narrativa är att det är ett mycket ödmjukt och respektfullt sätt att möta människor på. För mig handlar det också om ett ställningstagande ur ett moraliskt och etiskt perspektiv, menar kursdeltagaren Lena Röström och fortsätter: – Det var någon på utbildningen som sa att ”den terapi man använder sig av grundar sig på vilken människosyn man har” för mig ligger det mycket i det. I det narrativa tittar man på människors intentioner, hopp och drömmar, man tittar på människors egna resurser och drivkrafter. Jag upplever annars att terapivärlden idag många gånger tenderar
34
att bli objektifierande, istället för att lyfta fram att människor själva vet vad som är mest rätt för dem. – Det centrala för mig är att vi utforskar relationer, sammanhang och maktstrukturer och vad som kan ge mening i olika sammanhang, säger psykoterapeuten Monica Möllerstrand en av lärarna. Hon berättar om vikten av att se människan som relationell person som samskapar sin egen berättelse om vem hon vill vara. – Klientens ord är i centrum, klientens egna värderingar, säger Ulla Westling Missios och fortsätter: – Man jobbar med människors värderingar, exempelvis om jag har ett problem med något bryter det ofta mot de värderingar jag har i livet. Det jag tycker är viktigt, hurdan jag vill vara eller vad jag vill göra. Det handlar om att hitta alternativa handlingar (berättelser) till problemberättelserna och att människor blir agenter för sina egna liv - att man tar tag i sitt eget liv och styr. Sedan handlar det om makt, hur vi kan marginalisera människor och ta saker för givna och förtrycka andra på ett mycket subtilt sätt. - Jag tänker på hur vi på barnpsyk är så snabba med att sätta diagnos, medan det narrativa är så motkulturellt så totalt tvärtom, det skapar ett helt annat möte. Ungdomarna jag möter i behandling kan säga ”jag
visste inte att jag visste så mycket om mig själv och att jag hade så mycket att säga”, säger Lena Röström. Vad är det viktigaste du som lärare vill förmedla till kursdeltagarna? - Respekt och ödmjukhet inför kraften i människors berättelser, säger Monica Möllerstrand. – Att vara ödmjuk, nyfiken. Det finns jättemånga olika saker, men främst att samskapa fram klienters förmågor att hitta kraft i sina egna berättelser, att de blir agenter över sina egna liv, säger Ulla Westling Missios. Vad tyckte du om utbildningen? – Det har varit den viktigaste utbildning jag har gått, både när det gäller ett professionellt och ett personligt plan. Formen passar mig väldigt bra. Det är sätt som man förhåller sig till både sig själv, sina klienter, kollegor, ja alla man möter, säger Lena Röström. Hur skulle du kunna stödja en kursdeltagare som möter ett etiskt dilemma på sin arbetsplats? – Det skulle kunna vara så att en kursdeltagare som arbetar inom socialtjänsten står inför dilemmat att hon i samtal med utredande socialsekreterare, under pågående barnavårdsutredning, har lämnat uppgifter om konkreta omständigheter kring ett barns livssituation. Vilka kommer att ingå i beslutsunderlaget när myndighetsutövande socialsekreterare bedömer barnets behov av skydd (tvångsomhändertagande). Samtidigt har kursdeltagaren en pågående samtalskontakt med barnets föräldrar som visat henne stort förtroende genom att ha berättat om sina svårigheter på olika sätt för henne. Hon står nu inför en situation där hon också har
lämnat ut uppgifter om dem och deras barn som kan användas emot dem, och deras önskan att ta hand om sitt barn. Nu ska hon möta dessa föräldrar och känner att hon svikit dem, säger Monica Möllerstrand och fortsätter: – Vad jag kan göra då är att tillsammans med kursdeltagaren utforska vad som hänt, hur känslan av att svika föräldrarna tar sig uttryck, och vad den känslan handlar om? Vad säger det om vad hon värderar? Vidare utforskar vi hur sammanhanget och maktstrukturen såg ut i olika sammanhang. Hur har kursdeltagarens makt att påverka sett ut i olika sammanhang? Vad har hon inte makt att säga nej till? Vad måste kursdeltagaren lämna ut enligt lag till den utredande socialsekreteraren? Och hur ser föräldrarnas makt att påverka ut i olika sammanhang? Vi kan utforska olika intentioner bakom de olika handlingarna. Vilka värderingar som har funnits närvarande, vilket hopp, och vilka drömmar kursdeltagaren har kopplat till sitt arbete. Och hur hänger detta ihop med hennes allmänna livsprinciper kring vad som guidar henne i livet. Vem mer vet att detta är viktigt för henne. Utifrån dessa livsprinciper och värderingar kan vi försöka hitta exempel på när detta har varit närvarande? Och hur hon då hade handlat? Hur skulle hon kunna handla, just nu, om hennes värderingar får vara närvarande i kontakten med dessa föräldrar? Hur skulle hon vilja möta föräldrarna? Tillsammans skapar vi en rik berättelse om vem denne kursdeltagen är och hur hon vill vara. Hur tänker ni framåt? - Vi hoppas på att utbildningen påverkar människor i att ta nya steg i utveckling av sitt arbete tillsammans med kollegor och sina klienter. Dessa nya berättelser hoppas vi att människor kan dela med varandra i olika nätverk och i andra sammanhang, säger Monica Möllerstrand. - Det narrativa är så genuint, jag vill verkligen sprida det här, säger Lena Röström. Tina Lundberg Åsén
Fakta Michael White, Dulwich Centre, i Australien, var den stora inspiratören som under sina verksamma år som terapeut och utbildare utvecklade metoder i den narrativa praktiken. Det narrativa förhållningssättet är ett synsätt som framhåller att vi människor skapar mening i våra liv och i vår tillvaro genom de berättelser vi formulerar om oss själva och andra. I detta perspektiv kan de narrativa samtalen ses som en process där fokus flyttas från klientens problemfyllda livsberättelse till mer önskade och rika berättelser om dennes förmågor, intentioner, värderingar och livsdrömmar
Offentliga Affärer 3 2010 | www.offentligaaffarer.se