i princip lovat att anpassa sig efter EUs miljöregler, men processen går långsamt, eftersom svenska regeringar valt att låta anpassningen ske genom successiva praxisförändringar i domstolar och myndigheter – inte genom styrande beslut uppifrån. Annars finns det en hel del att ta fasta på i EUs olika direktiv när det gäller gruvprojekt. – Jag skulle särskilt rekommendera att ni tar en titt på vattendirektivet, med tanke på närheten till Storsjön, sa Max Andersson. Men det finns också skeenden på EU-nivå som pekar åt andra hållet. – Dels arbetas det sedan 2008 med en strategi för hur europeisk industri ska få en säker tillgång till råvaror, bland annat genom ökad exploatering i Europa, dels har vi risken för att gruvbolag kan få möjlighet att stämma stater om de anser att de berövats möjligheter att tjäna pengar på sina investeringar. Ett sådant investeringsskydd finns i CETA, det färska handelsavtalet mellan EU och Kanada, men det är ännu inte avgjort om avtalet i den delen är förenligt med EU-rätten. Frågan behandlas i EU-domstolen som kan besluta redan i vår. EUs generaladvokat sa i sitt yttrande att skrivningarna är helt ok, men domstolen kan besluta annorlunda. För Oviken-projektets del är det här viktigt, eftersom gruvbolaget är kanadensiskt. Om skrivningen i CETA-avtalet skulle godtas av EU-domstolen är det ändå mycket som är oklart. Det talas om ”legitima förväntningar”, ”rättvis behandling”, och om vad som är ”uppenbart orimligt” ifall ett land till exempel skärper miljöskyddet på ett sätt som hämmar företaget – och så vidare. Det ges vida marginaler för tolkningar. Men det kan räcka med blotta risken att
hamna i process för att politiker ska avstå från att ta strid, menar Max Andersson. – Och det blir vik tigt för alla inblandade, till och med kommunala tjänstemän, att vara noga med vad man säger till bolagen, för att inte ge dem möjlighet att hänvisa till att de fått en legitim förväntan på framtida vinster från sina investeringar. Sverige har ända sedan Axel Oxenstiernas 1600-tal haft en mycket generös inställning till nya gruvprojekt – ytterligare accentuerat med 1991 års minerallag. Men kanske finns
det antydningar om en viss reträtt, när det gäller brytning i alunskiffer. I den överenskommelse som ligger till grund för regeringspolitiken sägs det att ”regelverket för när utvinning av mineraler får ske från alunskiffer skärps” (p 33) med ny lagstiftning från 2022. En lag som införs om tre-fyra år kommer dock svårligen att kunna åberopas för projekt som startat under dagens lagar. Men skrivningen kan tolkas som uttryck för en politisk viljeinriktning som kanske får betydelse.
Bergs kommunalråd Therese Kärngard (S) har kontaktat både övriga tre kommuner runt Storsjön och de som ligger längs Indalsälven ner till Sundsvall, för att försäkra sig om enighet kring gruvmotståndet.
Grus & Guld har bett om kommentarer från
EU Energy, men den advokatbyrå som representerar företaget i Sverige har svarat att man ”i dagsläget inte har mer att tillföra än det som finns i samrådsunderlaget”. I november, när företaget besökte Östersund för ett samrådsmöte uttalade sig EU Energys ägare Jack Purdy för Östersunds-Posten: ”Jag hoppas vi får en bättre förståelse för vilka vi är ... alla vill veta vad vi ska göra med uranet, men det har ju legat där jämt. Det kommer inte att lakas ut mer nu än det redan har gjort. Vi ska stoppa tillbaka det i hålet och vi kommer att lämna marken i bättre skick än det var innan”. Motståndare till gruvan har förstås sökt information om dem som står bakom bolagen och funnit att Jack Purdy bland annat i början av millenniet skärskådades av USAs federala grus & guld · 1 /2019
21