familjen och spendera mer tid hemma. Men min självdisciplin när det kom till studierna rasade ganska rejält. I början tyckte jag att det verkade spännande och att det skulle bli kul att testa på, men nästa läsår fanns det perioder då jag inte fick någonting gjort. För mig som har spenderat majoriteten av min gymnasietid på distans (andra halvan av ettan och nästan hela tvåan) känns det lite konstigt att nu vara i skolan på heltid. Många tycker det är jätteskönt att äntligen få ha närundervisning igen, och jag håller med. Men dessvärre har jag inte lyckats vinna tillbaka min självdisciplin, så det där med att inte få så mycket gjort sitter kvar som en inpräntad reflex. Det blir som om prestationsångesten bygger upp en mur som bara inte går att ta sig igenom varenda gång jag försöker plugga, vilket är väldigt synd då detta är mitt sista år på gymnasiet. Men jag jobbar på det. När jag gick med i Svenska Kyrkans Ungas
kring hur ungdomar faktiskt mådde, hur de hade velat att distansundervisningen skulle gått till och lärarnas synpunkt på det hela. Undersökningens svar var ganska förväntade och jag kan själv relatera kraftigt till dem. Distansundervisningen har fört med sig många hinder som stannar kvar hos eleverna, men på något sätt tror jag även man har fått sig en funderare över sig själv och vad man klarar av. Om inte annat så har de som funderar på att välja en utbildning på distans i framtiden fått en rejäl insikt i vad det faktiskt innebär och hur bra självdisciplin man faktiskt behöver ha. Coronapandemin har lärt oss en gång för alla hur viktiga vi människor är för varandra och hur beroende vi faktiskt är av varandra. Text: Magda Engblom Illustrationer: Linnea Karlsson SKU:s ungdomsredaktion
ungdomsredaktion bestämde jag mig för att skriva en artikel kring ämnet. Därmed gjorde jag undersökningen för att jag var nyfiken Korsväg 4 | 2021
41
