Krönika | Martin Ärnlöv
Korsvägar eller engagemangets kompasskurs?
I
nte sällan när vi människor får möjlighet till lite längre samtal, så pratar vi om vägval i våra liv. Det kan vara ungdomar inför gymnasiet, nyutbildade som letar första jobbet, mitt i livet om en kärleksrelation går att reparera och bygga vidare på – ämnena och situationerna är många. Bland mina vänner, där många nu liksom jag är i ålderskategorin 50+, är det lätt att se att många av de verkliga vägvalen som skett inte märks förrän efteråt, när man ser tillbaka. Vad som visade sig vara betydelsefullt, gick ofta inte att ana just då. Ibland kommer vi förstås till en korsväg (som den här tidningen heter), och då tvingas vi välja just där. Men egentligen tror jag inte att ett människoliv består av så många sådana vägval – där alternativen varit tydliga, samtidigt. De finns förstås, i alla våra liv, men för de flesta inte så ofta. Istället blir det val längs vägen, till synes mindre men där effekten ändå kan bli större. Särskilt den kumulativa. Det handlar mer om vilken kompasskurs vi tar ut, och försöker följa.
I mitt arbete på Röda Korset pratar vi mycket om Handlingskraftiga Medmänniskor. Jag tycker om de orden, vart och ett för sig och ännu mer tillsammans. Vissa sådana människor kan man verkligen tro har superkrafter
40
Korsväg 1 | 2021
och oändlig energi, men de allra flesta är väldigt vanliga personer. Om vi räknar ihop alla frivilliga – och vi gör ju ofta det, samlar de stora talen – så är det över 25 000 frivilliga hos oss i nästan alla Sveriges kommuner. Det är verkligen jättemånga människor! Men bryter man ner det stora talet – och vi gör ju det också, följer statistik … – så får läsningen finare konturer. 7 622 frivilliga har varit engagerade i second hand. 1 363 har drivit språkcafé. 169 har besökt häkten och förvar. 877 har gett annat stöd till migranter och ensamkommande flyktingbarn. Och nu blir talen ansikten på människor. Jag minns Miroslav, som jag följde med
en kväll i gruppen som varannan vecka besöker Migrationsverkets förvar i Kållered. Vi spelade rundpingis, fikade och skapade ett avbrott i långtråkigheten. Och Anna-Karin, som sorterar klädgåvor i second hand-butiken i Kungsbacka, och har så många goda idéer om hur butiken kan hållas öppen trots pandemin. Och Christina, som hjälper flyktingungdomar i Vänersborg med både matteläxan och den hopplöst snåriga migrationsjuridiken. Ibland kan behoven av engagemang omkring oss te sig övermäktiga, och tröskeln hög att ta sig över. På ena
