– Om ett kunskapsinnehåll kan levandegöras av någon som berättar angeläget…, säger Birgitta Westlin och vänder sig till Suzanne Rangstedt: – Du sa det så fint förut, att berättelsen gått genom människan och vänt. Just så tror jag att många upplevt sin söndagsskollärares eller kristendomslärares bibelberättande. Och de historierna sitter kvar för alltid.
Birgitta Westlin kommer vandrande längs Allmänna vägen. Hennes långa röda hår gnistrar i solen. Hon är precis i tid till mötet och klockan är en minut över 9 när vi rycker i dörren på Kafé Zenit. Låst! – Men visst öppnar de nio? Jo det står ju här, säger Birgitta lite oroligt. Precis då korsar en kvinna med mörkt hår och bruna ögon gatan. Av Birgittas ansiktsuttryck att döma är det den vi väntar på – majornabon Suzanne Rangstedt. De två omfamnar varandra hjärtligt och i samma stund hörs rasslet av nycklar i kafédörren. Som dagens första gäster ockuperar vi ett hörnbord i det lilla rummet innanför själva kaférummet. Sen beställer vi frukost. Birgitta tål inte apelsinjuice men kan byta mot äpple och Suzanne väljer en kopp cortado till sin frukostmacka. Det här är berättelsen om vårt möte inför inter-
vjun. Till den hör också berättelsen om hur de två – prästen och skådespelaren – lärde känna varandra. Deras samarbete började när Birgitta Westlin var präst i Carl Johans församling. Suzanne Rangstedt hjälpte till med textläsning ibland och de gjorde också en teaterföreställning tillsammans, ”Arg på Gud”, och jobbade med konfirmander. – Men det var sju år sedan jag slutade i Carl
18
Korsväg 2|2014
Johan och sen hade vi knappt sett varandra. I Skolkyrkan, där jag nu arbetar, har vi länge haft tankar om att göra något med berättelser från olika religioner. Vi skulle ha med representanter från de olika religionerna men behövde någon som kunde ingjuta frimodighet i berättandet, och då tänkte jag på Suzanne. – Jag blev jätteglad att få frågan för det är så roligt att jobba med Birgitta och jag älskar berättande, säger Suzanne. Så här är det att intervjua dessa två kvinnor. Det är som en enda pågående berättelse, där två röster interfolierar och avlöser varandra. Där samförståndsskrattet hela tiden ligger på lur. De lyssnar intensivt på varandra, tänker i samma banor och bejakar aktivt det den andra säger. Precis som det sker i berättandet, menar Suzanne. – Berättande är här och nu. Alla i rummet bidrar aktivt med sina andetag, blickar, rörelser, ja med sin närvaro. Suzanne är skådespelare och har arbetat i fria grupper i Göteborg i 30 år. Sedan 14 år tillbaka har hon Teater MaRang tillsammans med sin man Bengt Magnusson, som är musiker. De gör bland annat barnföreställningar i skolor runtom i stan. – Jag kan verkligen känna behovet av munt-