Frances Tuuloskorpi: ”Ny antologi på väg”

l Fyra välkända antologier om facklig organisering är slutsålda, men redaktören Frances Tuuloskorpi berättar att en ny bok är på gång. Som redaktör för en antologiserie på temat Folkrörelse på arbetsplatsen har Frances Tuuloskorpi varit med och gett ut fyra böcker: Hopsnackat (2010), Hopskrivet (2012), Slutsnackat (2015) och Om strejker (2015). Böckerna har tryckts om i flera omgångar, men nu ska de inte tryckas mer. Samtidigt blir det en fortsättning på projektet, i en ny form.

Frances Tuuloskorpi berättar att antologin Hopsnackat är ”basic” och att de andra tre är fördjupning. Däremot vänder hon sig emot att kalla den för en grundbok.

– Nej, det finns mycket att säga om facklig verksamhet och en massa material. Här är utgångspunkten mer specifik. Utgångspunkten är facklig mobilisering. Målet är att facket bör vara en folklig rörelse på varje arbetsplats. Det skulle ge arbetarklassen makt. Sedan vet jag att en del är rädda för den visionen. Folkliga rörelser går inte att kontrollera uppifrån, de styr sig själva. Hopsnackat består av 35 berättelser skrivna av anonyma författare från 25 olika arbetsplatser. Upplägget i de tre följande antologierna är likartade, även om inte alla författare är anonyma. Ännu fler berättelser och information om böckerna finns på bloggen folkrorelselinjen.wordpress.com.

Även om böckerna inte längre finns i tryckt form går det att ladda ner gratis som e-böcker. Hopsnackat finns också som ljudbok.

Frances Tuuloskorpi har också inlett arbetet med en

Boktips

Fackbok

Lektion 11

– En bok om rasbiologi

Ola Larsmo

Kaunitz-Olsson förlag

Vibeke Olsson Libris förlag

Känner du till den svenska historien om rasbiologin och dess följder? Om du har ett påstående på tungan – var kommer det ifrån? Har det någon grund? Om du är osäker – skaffa den här boken. Ola Larsmo fyller våra huvuden med namn, årtal, platser och källor. Som det måste vara. Allt kanske inte fastnar i läsarens huvud, men fakta kvarstår och går att bläddra tillbaka till. En mörk del av Sveriges (Och Europas. Och världens.) historia kan man inte slarva sig förbi med lösryckta påståenden. Eller medveten historieförfalskning. l Hon arbetade ny antologi Hopsnackat med mera. Tanken är att den ska innehålla ett urval berättelser från alla fyra böckerna och några nya. Dessutom ska samtliga berättelser i böckerna, och de nya, bli tillgängliga på nätet.

Larsmo granskar alla, oavsett partifärg, och avtäcker historien bakom den påstådda vetenskapen och de myter som kringgärdar rasbiologin i Sverige. Mycket viktigt.

1977-2006 på Stockholmsbagaren där hon under många år var ordförande för livsmedelsarbetareklubben. Efter det började hon hålla föreläsningar och skriva om erfarenheterna av att försöka utveckla och använda kollektiv styrka på arbetsplatsen. Hennes fackliga arbete fortsatte på andra arbetsplatser, hon har också fortsatt att sprida egna och andras erfarenheter.

De fyra antologierna som Frances Tuuloskorpi varit redaktör har fått stort genomslag bland fackligt aktiva. De är välkända och Hopsnackat har sålt i 7 000 exemplar. I en annan bemärkelse utgör de en del av en dold offentlighet. De finns knappt på några bibliotek och de har väldigt sällan recenserats. Nu hoppas Frances Tuuloskorpi att den nya antologin ska kunna fungera som en studiecirkel.

– Vi får se hur det går, det finns en rädsla från vissa håll, särskilt när man nämner ordet strejk. Men de flesta berättelserna i boken kommer att handla om andra metoder att ta strid och att bli starkare tillsammans. Mats Wingborg stockholm@seko.se l Första maj passade bra, för det var en traditionell vårhögtid i många länder. I Sverige var första maj en av de viktigaste festdagarna redan under medeltiden.

Vi hade tur med vädret. Vårsolen sken över Stockholm torsdagen den första maj 1890, dagen då alla skulle ut och demonstrera för kravet på åtta timmars arbetsdag, efter ett beslut av Andra internationalen – en internationell sammanslutning av arbetarpartier.

I Stockholms första första maj-demonstration samlades man på Karlavägen och gick till Ladugårdsgärdet. Längst fram i ledet gick distriktsstyrelsen för det nybildade socialdemokratiska partiet. Sen kom fackföreningsaktivisterna med sina fanor – borstbindarna, kvarnarbetarna, renhållningsarbetarna och ett 30-tal andra fackliga organisationer. Det var ju deras dag egentligen. Alla var högtidsklädda.

Enligt arrangörerna gick 20 000 personer i tåget (Svenska Dagbladet hävdade 12 000–14 000) och 30 000 till kom till Ladugårdsgärdet. Där blev det tal och körsång. Dels den klassiska vårhymnen Sköna maj, dels Marseljäsen och Arbetets söner. (Internationalen hade inte översatts till svenska än.)

Roman Fri – en uppväxt vid historiens slut Lea Ypi

Albert Bonniers förlag Översättning: Amanda Svensson

Att tipsa om den här boken innebär att tipsa om åtta böcker – vilken bonus! Stockens färd mot havet är den avslutande delen i romanserien om sågverksarbetaren Bricken på Svartvik, utanför Sundsvall. Vad som började med en 11-åring under den stora sågverksstrejken 1879 har nu landat mitt i ett världskrig som håller på att vända, 1942–1943. Bricken har blivit gammal, och i ryggen har hon förutom sitt eget liv en ansenlig del av Sveriges arbetarrörelses historia. Hon bär minnen av politiska skeenden och personliga tragedier, familj och världsläge inflätade i varandra och i åren som går. Har du inte redan läst tidigare delar – gå till bibblan och sök upp första delen, Sågverksungen. Du har en fin (och lång) läsupplevelse framför dig.

Linnea Garli är lokförare och förtroendevald i Seko Stockholm. stockholm@ seko.se

Lea Ypi, född 1979, växer upp i Albanien under det kommunistiska styret. Hon är redan som femåring övertygad kommunist. Men något skevar i mötet mellan vad läraren säger och släktingarna antyder. Så faller styret och samhället blir ett annat. Lea, liksom alla andra, måste anpassa sig efter den nya världen – en värld som visar sig vara något åtminstone delvis annat än vad den lovar. Hon ställs inför en frihet som inte är vad den säger. Författaren tar sitt barnjags tankar och horisont på allvar i smått magiska barndomsskildringar som rör sig mellan klassrum, köksbord, fantasier om coca cola-burkar och en staty av Stalin. Med egensinnig blick tittar både barnet och författaren Lea Ypi skarpt och vaket på vad som varit och är.

Tågen växte med åren. Första maj blev dessutom allmän helgdag 1938, vilket har kränkt snöflingehögern i 85 år nu. Senast i år var det Sverigedemokraterna som krävde att första maj skulle avskaffas.

Antalet demonstranter sjönk på 1950-talet. Det politiska läget var lugnt och inga skarpa motsättningar syntes. Alla hade fått det så bra och det var förlegat att prata om arbetare och klasskamp, hävdade många. På mindre orter ställdes demonstrationerna in. En del började åka bil i första majdemonstrationen, eftersom de tyckte att det var omodernt att promenera.

I slutet av 1960-talet gjorde första maj comeback. Tågen blev betydligt större, trots att de nu hade blivit mer partipolitiska i stället för fackliga, så att till exempel VPK (nuvarande V) hade egna tåg i stället för att som tidigare gå med i LO:s. De socialdemokratiska första maj-parollerna blev radikalare: USA ut ur Vietnam/Sovjet ut ur Tjeckoslovakien 1969, Nej till medlemskap i EEC (nuvarande EU) 1971 och Planhushållning för arbete åt alla 1975.

På 1990-talet gick det neråt igen. Tågen blev glesare. Men det kanske bara är en tidsfråga innan det vänder en gång till. Det finns absolut anledning att fira första maj i 133 år till.

Kalle Holmqvist Författare och Sekomedlem stockholm@seko.se l Läs mer i Jesper Eneroths bok Förkämpar & paroller (Tankesmedjan Tiden) som handlar om första maj-märken och första majparoller. Rapporten från första första maj 1890 finns i dåtidens arbetardagstidningar (till exempel Social-Demokraten), som går att läsa på tidningar.kb.se.

Notiser.

Uruselt. De fackliga organisationerna i Turkiet är hårt motarbetade.

l Inflationen har ätit upp lönerna och skapat oro på arbetsmarknaden. Avtalsrörelsen i Sverige har dragit i gång och det är ett hårt tryck på de fackliga förhandlarna. Men jämfört med den europeiska kontinenten har det hittills gått lugnt till i Sverige. På kontinenten har en strejkvåg dragit fram med krav på rejäla lönelyft och bättre pensioner. I Storbritannien har de fackliga organisationerna strejkat och demonstrerat i protest mot de stigande levnadskostnaderna. I Nederländerna strejkar transportarbetare efter att löneförhandlingarna kört fast. I Grekland har de största fackliga organisationerna genomfört en 24-timmarsstrejk. I Belgien har samtliga fackliga organisationer strejkat i protest mot ett avtal som inte täcker inflationen. I Frankrike har de fackliga organisationerna organiserat fyra korta strejker i protest mot planerna på att höja pensionsåldern.

Turkiet