Under pälsen Norma Wikström Han var konstig redan när de kom in genom ytterdörren. Kvällspromenad i regn, blöta tassar på hallmattan. Han var stissig, stirrig, flämtande. Moa böjde sig ned med hundhandduken mot Assar som stod mellan hennes ben. Hon höll vänstra handen öppen med handduken i den, beredd att ta emot hans framtass, som han var tränad att göra. Istället nafsade han henne elakt i hennes hand, den som var oskyddad av handduken. – Fan, satan!
Han lämnade en rand av framtändernas sylvassa tandrad i det mjuka skinnet mellan tum-
men och pekfingret. Moa släppte handduken, lät Assar gå, och tryckte med sina fingrar runt
märket. Skinnet sprack upp av trycket och varmt blod sipprade upp genom såret. Instinktivt satte hon läpparna mot det och kände den söta metallsmaken mot tungan. För ett par veckor sedan var det Assar som hade blivit biten av en annan hund. Det hade aldrig hänt förut, men lämnat ett permanent märke på hans hud. Hon kom på sig själv och gick in i badrum-
met för att tvätta handen, först med tvål och sedan sårsprit. Assar satt utanför och betraktade henne genom dörrspringan. Tjock, svart päls och en schäfers hukande hållning. Moa stängde dörren. Om det var någonting som stängde den stora hunden ute var det dörrar.
Den andra hundägaren hade blivit förtvivlad, påstått att hennes hund hade agerat kon-
stigt hela veckan. Såret efter bettet hade inte varit livshotande och Moa hade sett det läka
till ett fult ärr på bogen. Hon lät Assar vara medan hon gick in i sovrummet för att byta om
till sin kimono. Hon lämnade såret på sin egen hand öppet, det hade slutat blöda ändå. Assar tassade efter henne. Moa var lite sur, det var hon, och väntade på att han skulle be om för-
låtelse på hundars vis. Men nu satt han bara där, i dörröppningen. Moa klädde av sig naken
och stod så i rummet innan hon gled in i kimonon. Plötsligt kände hon sig medveten om sin
nakenhet inför hunden och en rysning av obehag började pulsera genom henne. Assars ögon glittrade svart i den dämpade belysningen och tungan hängde illröd ur hans mun. Han flämtade, och hon förstod inte varför.
Moa närmade sig dörren, hon ville ta en dusch innan läggdags, men Assar lät henne inte
gå förbi honom. Han ställde sig upp långsamt, stirrade upp på henne med huvudet sänkt. – Hallå, git!
Djupt inne i Assar, först dovt och sedan högre, hörde hon en morrning. – Du! Ugh!
Hon tog ett steg närmre och liksom spände sig över honom i en fejkad maktposition.
Assars nos rynkade ihop sig och han lyfte huvudet, och visade alla de vassa framtänderna