3. Drunkning/-tillbud Vid drunkningsolyckor, liksom vid andra olyckor, kan vi med hjälp av figur 1-1 formulera två frågeställningar: – Hur många fler hade räddats vid en snabbare insats? – Hur många fler hade omkommit vid en långsammare insats? Problemet med att besvara den andra frågeställningen är att det där även skulle kunna vara så att personer räddas av allmänheten, det vill säga andra än räddningstjänsten. Detta är ju inte relevant i den första frågeställningen, vilket gör den första frågeställningen enklare att besvara. För drunkningsolyckor kan man dessutom anta att denna faktor är mer betydelsefull än för andra olyckor. Dock bör man komma ihåg att det inte är ett linjärt samband mellan andel räddade och minuter i vatten (eller motsvarande andel omkomna och minuter i vatten). Sambandet är snarare avtagande (Juås, 1995, sidan 112), vilket betyder att det är fler som räddas vid en 5 minuter snabbare insats än det är som omkommer vid en 5 minuter långsammare insats. Drunkningsolyckorna har kontinuerligt minskat under de senaste 100 åren. För 100 år sedan omkom cirka 1000 personer i drunkningsolyckor per år. På 40-talet var det cirka 500 personer och under tidsperioden som denna rapport studerar (1996-2001) omkom i snitt 128 personer per år (Svenska Livräddningssällskapet, 2002). Det är vanligast att de omkomna är äldre män och att de flesta drunkningsolyckorna sker under sommaren. Räddningstjänsten larmas inte vid alla drunkningsolyckor vilket gör att det finns färre antal omkomna i insatsrapporterna än vad Svenska Livräddningssällskapet rapporterar. I tabell 3-1 jämförs siffrorna från de två källorna och där framgår att antal omkomna, vid av räddningstjänsten rapporterade drunkningsolyckor, endast omfattar drygt 60 % av totalt antal drunknade.
Tabell 3-1 Omkomna vid drunkningsinsatser
102
Omkomna enligt räddningstjänstens insatsrapporter 74
Antal insatser enligt räddningstjänstens insatsrapporter 543
1997
155
100
619
1998
144
76
489
1999
121
88
558
2000
117
70
532
2001
126
81
546
År
Omkomna enligt Livräddningssällskapet
1996
Om man delar upp räddningstjänstens insatser på månader så får man tabell 3-2. I tabellen framgår att flest insatser sker under sommarmånaderna, men att risken att omkomma är störst i mars, augusti, april 6 och september.
6
Risken definierad som antal omkomna per räddningsinsats.
17