Fiolen min, nr 3/2022

Page 1

Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f. • 3/2022 • Årgång 53

Spelglädje och dansyra i Ingå Sidan 6

En liten spelmansstämma av stora mått Sidan 12

Folkmusikläger och spelmansstämma på Åland Sidan 24


Fiolen min 3/2022 Spellust både sommar och höst........................................ 3 Aktuellt............................................................................ 4–5 Spelglädje och dansyra i Ingå..................................... 6–11 En liten spelmansstämma av stora mått................. 12–18 Nordic FolkAccordion..................................................... 19 Solomusik med rötterna i Rättvik........................... 21–23 Folkmusikläger och spelmansstämma på Åland... 24–26 Nya skivor......................................................................... 27 Händelsekalender............................................................ 28 Pärmbild: Torolf Rönnqvist och Kenneth Granback från Smedarna spelar vid Lilla spelmansstämman i Kaustby. Foto: Simon Gripenberg

www.spelmanforbundet.fi kansliet@spelmansforbundet.fi Ordförande: Synnöve Svanström 050 545 7264 ordforande@spelmansforbundet.fi Viceordförande: Michaela Lassus 040 759 0542 michaela.lassus@multi.fi Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f. Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 10–14 Organisationssekreterare: Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi Styrelseledamöter: Jan-Anders Barkar 050 343 8396 jabarkar@gmail.com Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi

Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f. ISSN 0782-3479 Ansvarig utgivare: Synnöve Svanström Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi Annonser: Helsida (183x257 mm): 270 euro Halvsida (183x126mm eller 89x257 mm): 130 euro 1/4 sida (89x126 mm): 100 euro 1/8 sida (89x63 mm): 70 euro Kontakta kansliet för bokning Nästa nummer kommer ut i månadsskiftet november-december 2022. Deadline för material är 15.10.2022 Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Tryckeri: Grano/Vasa, www.grano.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet samt Svenska kulturfonden. 2

Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com Antonia Nyström 044 066 1012 antonia.nystrom@gmail.com Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com Henrica Westerholm 040 169 3399 henrica.westerholm02@gmail.com Emil Antman 0400 487 877 emil.antman@gmail.com JÖMÄRKT MIL

4041 0955 Trycksak


Spellust både sommar och höst I skrivande stund är sensommaren ett hett kaos av olika

väder med solsken, skyfall och åska om vartannat, men sommaren börjar ändå sakta närma sig sitt slut. Skolorna börjar, arbetar- och medborgarinstitutens kataloger dimper ner i våra postlådor och brevinkast och det börjar vara dags att anmäla sig till spelmanslagens kurser. Många har en musikfylld spelmanssommar bakom sig. En del har deltagit i SamStämt i Ingå, andra i Lilla spelmansstämman i Kaustby. Man kan läsa om båda evenemangen längre fram i tidningen.

Det händer på folkmusikfältet När jag pratat med folk ute i regionerna har jag märkt att coronapandemins grepp börjat lätta eftersom många har haft uppträdanden i olika lokala sammanhang i sommar. Det har varit byafester, marknader, födelsedagskalas med mera. (Själv var jag i Jakobstad med Johanna Lönngrens grupp Fiddlarna som på Jakobs dagar uppträdde på Skolparkens scen och på en folkmusikkväll som Johanna hade ordnat på café Skorpan.) Sedan finns det också spelmansgrupper vars verksamheten legat nere ett bra tag och ännu inte återhämtat sig, men glädjande nog har man också i sådana fall ofta berättat att det finns planer på att börja spela mera igen. Allt det här skulle vår tidning gärna få spegla och därför har vi i de senaste två numren bett olika grupper presentera sig och sin verksamhet under rubriken Spelmanslaget. Den uppmärksamme läsaren har kanske noterat att det inslaget saknas i det här numret av Fiolen min, men det beror på att reportagen om sommarevenemangen berättat om ganska många gruppers sommaraktiviteter. I nästa nummer ska vi igen få lära känna ett nytt spelmanslag. Om du vill att just din grupp ska få synas under den här rubriken ska du ta kontakt med redaktören, kansliet eller undertecknad.

och månader av intressanta kurskvällar och många trevliga spelträffar och -kurser att se fram emot. Redan nu i september kommer en fullbelagd Skärikurs att gå av stapeln och Återuppta ditt spelande-kurserna kommer i gång – platser och datum hittar du på sidan fem. I månadsskiftet september-oktober kan man delta SpelmansFolk i Åbo, och har man inte hunnit anmäla sig går det bra att komma med ändå, alla program är öppna för flera deltagare om de inte är fullsatta. I förra numret av tidningen och på vår hemsida kan man läsa allt om evenemanget. I mitten av oktober kan man söka sig till Nykarleby och lära sig låtar från Dalarna med Anders Stenmark och mot slutet av november finns det möjlighet att lära sig mer om inspelning på ljudteknikkursen som ordnas i Lappfjärd med Kenneth Nordman som lärare – se sidan fyra. Själv ser jag närmast fram emot Spelmansförbundets höstmöte i mitten av september där vi med styrelsen ska dra upp riktlinjerna för verksamhetsåret 2023. Har du tankar och idéer kring vår verksamhet ska du utan att tveka ta kontakt med någon i styrelsen (kontaktuppgifter här till vänster) eller med undertecknad – för Spelmansförbundet, det är alla vi tillsammans och det är tillsammans vi gör förbundet till en gemensam resurs för oss spelmän och för alla som tycker om folkmusik.

Synnöve Svanström, ordförande ordforande@spelmansforbundet.fi

Höstens aktiviteter – något för alla Så småningom kommer hösten att komma emot och för många innebär de svala dagarna med lukt av multnande löv och växtdelar ett melankoliskt slut på sommaren. Men för mig och många andra ger dagarna med hög och klar luft en känsla av att ”nu börjar det på nytt” och att man har veckor

3


FAVORIT I REPRIS!

Kom med på fortsättningskurs i folkmusik från Dalarna med Anders Stenmark på Kredu i Nykarleby lö-sö 15–16.10! Välkomna med alla tidigare och nya kursdeltagare! Vi fortsätter ösa ur den gamla vackra svenska folkmusiktraditionen. En extra bonus till dig som inte var med förra året: du får förra årets kurslåtar skickade till dig som mp3-filer! Låtarna lärs ut på gehör och jag mailar ut dem på förhand till alla anmälda. Vi ses i Nykarleby! Varma hälsningar, Anders. Kursledare: Anders Stenmark (Åland) är kursens kunniga och inspirerande ledare.

Kursavgift: 130 €/person (måltider ingår) Logi:

Anmälan:

Kursplats:

20 €/natt/pers. i dubbelrum 40 €/natt i enkelrum

www.kredu.fi eller tfn 044-755 5618

Kredu-Kristliga folkhögskolan i Nykarleby Seminariegatan 19, Nykarleby

Anders Stenmark välkomnar såväl tidigare som nya deltagare till kursen. Foto: Sonja Frilund

Ljudteknikkurs för folkmusiker och spelmän Veckoslutet 26–27 november 2022 på Lappfjärds folkhögskola

På den här kursen fokuserar vi på inspelning av akustiska instrument och spelmanslag. Vi lär oss grundläggande uppmickningstekniker i studiomiljö, mikrofonalternativ samt lite grundläggande mixning i inspelningsprogrammet Protools. Vi kommer också att diskutera olika alternativ för hemmastudio. Lärare på kursen är Kenneth Nordman. På lördag kväll finns möjlighet till jam!

Omfattning: 10 lektioner à 45 minuter lördag 10.00–16.00, söndag kl. 10.00–14.30 (tiderna kan eventuellt justeras enligt deltagarnas behov och önskemål) Kursplats:

4

Lappfjärds folkhögskola Lappfjärdsvägen 761, Kristinestad

Avgifter:

Deltagaravgift: 50 € Frukost, lunch, eftermiddagskaffe och middag: fre–sö 45 €, lö–sö 35 € Logi i dubbelrum 10 €/natt, enkelrum 20 €/natt (möjlighet att anlända till skolan redan på fredag kväll)

Anmälan:

kansliet@spelmansforbundet.fi, senast torsdagen den 17 november 2022. Uppge namn, adress och personbeteckning. Uppgifterna behövs för Lafos registrering av kursdeltagare och överlämnas inte till andra parter.


Återuppta ditt spelande Återuppta ditt spelande fortsätter hösten 2022 för att fler ska få möjlighet att vara med. Kurserna riktar sig till alla som kommit av sig med spelandet, men nu vill börja spela igen. Lärarna på kurserna är aktiva folkmusikutövare och -pedagoger som alla undervisar på sitt sätt men lär ut låtar som delvis är gemensamma. Kurserna består av fyra kurstillfällen och är gratis. Välkommen med, eller tipsa någon du tror kan vara intresserad!

Lärare: Kenneth Nordman, utbildad musiklärare, ledare för Tjöck spelmanslag och spelar i den sydösterbottniska gruppen I Fäälan. Tidpunkter: onsdagar 26/10, 2/11, 9/11 och 16/11 kl. 18–19.30

Foto: Pressbild

Kristinestad

Plats: Lappfjärds folkhögskola

Lärare: Henrica Westerholm, studerar folkmusik vid Sibelius Akademin och är känd som fiolist i gruppen The Hobs. Tidpunkter och plats: se information på Spelmansförbundets webbplats spelmansforbundet.fi eller kontakta kansliet.

Lärare: Johanna Lönngren, utbildad folkmusik- och fiolpedagog, främst verksam i Jakobstad och Vörå. Tidpunkter: onsdagar 28/9, 12/10, 9/11 och 7/12 kl. 18–19.30 Plats: Vasa Settlementförening, Villagatan 1

Foto: Mika Suikkanen

Helsingfors

Foto: Camilla Sonntag-Backman

Vasa

Jakobstad Lärare: Johanna Lönngren Tidpunkter: söndagar 2/10, 16/10, 20/11 och 4/12 kl. 15–16.30

Ekenäs

Tidpunkter: torsdagar 8/9, 22/9, 29/9 och 13/10 kl. 17—18.30 Plats: Bibliotekets studiesal

Plats: Fiika Café, Storgatan 13 Foto: Tommi Pietiläinen

Lärare: Linnea Holmberg, spelar i Ingå spelmansgille där hon också undervisar nybörjare på fiol och mandolin.

Anmälan Anmälan till samtliga kurser till kansliet@spelmansforbundet.fi eller 0500 560 209 senast en vecka före första kurstillfället.

Folklandia 2023 Folklandia arrangeras enligt tidigare planer den 13–14 januari 2023, men fartyget blir ett annat än Silja Europa. Vilket, är ännu oklart då denna tidning går i tryck. Spelmansförbundet är som tidigare år medarrangör, så kontakta kansliet ifall du är intresserad av att delta. Kryssningen har ställts in två år i rad nu, så platserna är preliminärt reserverade, men vid behov försöker vi få fler platser.

5


Festtåget skall strax starta.

Spelglädje och dansyra i Ingå Text och foton : Simon Gripenberg

Första helgen i juli arrangerades SamStämt i Ingå. Stämman, som var gemensam för Finlands svenska spelmansförbund r.f. och Finlands Svenska Folkdansring r.f., samlade omkring 200 spelmän och folkdansare från hela Svenskfinland. Det spelades och dansades under dagarna tre – och vädret visade sin bästa sida. I arla morgonstund hoppar jag på minibussen i Jakobstad. Vid Lindell Travels bussdepå i Korsholm byter vi till en större buss och plockar upp ännu några spelmän vid ABC i Risö innan vi styr söderut. Efter en kort paus i Lappfjärd fortsätter färden mot Ekenäs. Hela bussresan är gemytlig, bland annat tack vare chauffören Greger Lindells humoristiska småprat och informativa berättelser. Vi hinner checka in på Hotel Sea Front och sträcka på benen en stund innan det åter är dags att kliva på bussen för att åka den sista biten till Ingå och Nylund Arena, där det mesta av programmet ordnas. Middagen står framdukad och vi hinner äta i lugn och ro innan stämman officiellt skall öppnas.

Öppning på Nylund Arena Programmet inleds med musik av Ingå spelmansgille. Därefter stiger Anders Holmberg och Annette ”Tette” Westerholm – ordförandena för arrangörerna, Ingå spelmansgille respektive Västra Nylands folkdansdistrikt – fram på scenen. Anders konstaterar att de på grund av coronan har fått hålla en tre års ”skapande paus”. Annette nämner att 6

sammanlagt har ca. 250 personer deltagit i arrangerandet av SamStämt. – Det kommer att vara trångt i centrum imorgon på Ingådagen. Det lönar sig att låta bilen stå och ta bussen istället. Vi väntar oss en fin och varm dag, så ta med er ”kuksorna” som ni fick när ni fick när ni anmälde er vid stämmokansliet, uppmanar oss Annette. Anders berättar att det produceras mycket potatis i Ingå. Han konstaterar att man rekommenderas äta salt i högsommarvärmen och vad passar väl bättre än att en av sponsorerna bjuder på potatis i förädlad form: chips. – Krama om varandra och välkomna till SamStämt! Under veckan före stämman har det ordnats ett folkmusikoch folkdansläger för barn- och unga. Deltagarna visar nu exempel på vad de lärt sig sedan i onsdags. Först får vi höra en polka och sedan blir det Polska från Tenala. De unga dansarna, som själva fått vara med och göra koreografin, ansluter sig vid den andra låten. Det blir ännu ett reels-medley samt den medryckande låten Blixten från Sverige. – Om inte denna låt fastnar i huvudet så vet jag inte vad som fastnar, konstaterar Janeta Österberg, som lett spelkursen tillsammans med Henrica Westerholm.


Anders Holmberg passar ännu på att tacka alla som stött SamStämt. – Tack vare ekonomiska bidrag kunde vi till exempel sänka avgiften för barn- och ungdomslägret med hälften – från 60 till 30 euro per deltagare, berättar Anders. Ingås kommundirektör Robert Nyman greppar mikrofonen och hälsar oss välkomna från kommunens sida. Han konstaterar att kommunens slogan ”Glad i Ingå” passar extra bra en helg som denna. – Hoppas ni alla får många fina minnen! Ingå kommun bjuder nu på kaffe och bullar, meddelar Robert. Ingå spelmansgille börjar spela Schottis efter Emil Berglund samtidigt som Annette koordinerar dansarna. Kaffet hämtar vi i våra träkåsor från serveringsbordet. Det är idel glada miner och många kära återseenden. I vimlet stöter jag ihop med bland annat Kenneth Nordman och Linnea Holmberg. Av Kenneth får jag höra att mycket är på gång med gruppen I Fäälan. I juni spelade de inför tusentals personer på FSSMF:s sång- och musikfest i Helsingfors och nyligen har de blivit antagna till Konsta Jylhä-tävlingen i Kaustby, där de också har många andra spelningar under festivalveckan. Linnea, ordförande för stämmokommittén, gläds givetvis åt att SamStämt nu äntligen kunde ordnas. – Det blir alltid mera liv när dansarna också är med. Det är också fint med blandningen av de unga som är ivriga och de äldre som är erfarna, konstaterar hon. Samtidigt som juniorerna åker iväg med buss till Kyrkfjärdens skola för att ha pyjamasparty inleds dansspelningarna på huvudscenen i Nylund Arena. StämmBandet från Korsholm spelar Schottis från Hangö och jag tänker att detta konkret symboliserar den gränslösa finlandssvenska gemenskap som finns inom Spelmansförbundet. Efter en stund kommer buskspelet igång intill grillkiosken utanför Arenan. Den behagliga sommarvärmen dröjer sig kvar i natten och den låga kvällssolen ramar in stunden i ett magiskt sken.

Festtåg genom Ingå centrum.

Östra Nyland spelmansgille har PR-spelning.

Folkdans under Ingådagen.

Korpo spelmanslag.

Festtåg och PR-uppvisningar på Ingådagen På lördag morgon strålar alla spelmän och dansare samman vid församlingshemmets parkering och efter en stund startar festtåget. Rutten går genom centrum med en sväng via hamnen innan man når slutdestinationen: den stora gräsplanen intill kyrkan. Det är mycket folk i rörelse tack vare Ingådagen och det strålande vädret. Bänkarna som står uppradade framför huvudscenen fylls snabbt och en del söker skugga under de stora ekarna som står vid kanten av gräsplanen. Folkdansjuniorer från Ingå och Pojo inleder, ackompanjerade av Linnea Holmberg på fiol och Ingolf Backman på dragspel. Därefter följer ett gediget program med PR-spelningar av Karlebynejdens spelmansgille, Korpo spelmanslag, Östra

Buskspel utanför Nylund Arena.

7


Marcus Blomberg spelar till folkdans.

Nylands spelmansgille, Tenala spelmanslag, Harpolekarna, Sibbo spelmanslag och StämmBandet. Spelningarna varvas med folkdans. Haga ungdomsförenings folkdansjuniorer och -seniorer virvlar runt till tonerna av Marcus Blombergs fiol. Marcus är inte enbart folkdansare utan också en skicklig spelman. Vi får också se Västra Nylands Folkdansdistrikts projektgrupp samt Kimito folkdansjuniorer. Folkmusikgruppen Halsbrytarna har sin PR-spelning på ett äldreboende. Det är en fin tradition att en del av spelningarna är utlokaliserade för att förgylla tillvaron för de äldre.

Traditionshörna och Skinnkompass

Finalen i Skinnkompassen.

Tenala spelmanslag uppträder på Ingådagen.

Små och stora båtar i småbåtshamnen..

Karlebynejdens spelmansgille.

8

Ett stenkast från kyrkan ligger småbåtshamnen och Café Wilhelmsdal där Traditionshörnan hålls i ett av caféets sidorum. Jag smyger in längst bak i rummet och lyssnar en stund på duon Patina. Tommi Pietiläinen och Kristoffer Albrecht trakterar såväl mandolin som gitarr – i olika kombinationer beroende på låt. Vi får höra bland annat en lokal låt från Barösund, Polska från Pernå, Polka efter Erik Dannberg och Schottis efter Emil Berglund – som för övrigt varit trädgårdsmästare vid Fagervik gård. Spelningen avslutas med Polka nr 45 ur Carl Johan Rosendahls notbok. Det känns uppfriskande att få höra dessa nya tolkningar av den lokala folkmusiken. Anders Backman, Traditionshörnans konferencier, passar på att säga några ord innan nästa grupp, The Hobs, skall spela. Anders konstaterar att traditionerna inte är fasta utan ständigt lever och förändras. Han visar upp ett konkret exempel: sina moderna skor som han nu använder i kombination med Esbos traditionella folkdräkt. The Hobs inleder med en finlandssvensk menuett samt en rikssvensk polska. Jag smyger ut och promenerar tillbaka mot kyrkan för att se på Skinnkompasstävlingen, som strax ska gå av stapeln. Annette Westerholm berättar om dansens historia. Namnet ”Skinnkompass” kommer ursprungligen från det franska språket och syftar på ”fem steg” samt en sväng på det sjätte taktslaget. Det finns några olika varianter på dansen och den här varianten har i tiderna nedtecknats i Kyrkslätt. Dansens finska namn, ”Ristitikku”, är mer beskrivande. Två käppar läggs i kors på marken och dansaren skall i ett allt snabbare tempo dansa utan att vidröra käpparna. Den som är mest kvickfotad vinner. – Vi har Linnea och Ingolf som spelmän på scenen så det kommer att gå undan. Nu börjar vi med en uppvärmning, säger Annette. Först tävlar juniorerna. Tempot ökar och segrare blir Benjamin Blomberg Från Haga UF i Helsingfors. – Nu tar vi de vuxna och det är fritt fram att delta fastän man inte är anmäld på förhand. För övrigt ordnas det finska mästerskap i Skinnkompass en gång i året i samband med Folklandia. Vi har med oss den regerande mästaren Jessica Westerholm här idag, berättar Annette.


Musiken sätter igång på nytt och farten ökar. Slutkampen är stenhård och det blir oavgjord dubbelseger för två dansare från Ingå – Jessica är en av dem. Festligheterna i centrum fortsätter med anledning av Ingådagen. Jag promenerar till Nylund Arena där det vankas köttbullar och potatis till lunch. I samband med maten ordnas det också en samövning av allspelslåtarna.

Båtfärd till Barösund och bussutflykt via Fagervik Efter lunchen och spelövningen erbjuds valfria workshopar och utfärder. Själv åker jag med bussen ner till småbåtshamnen där några turbåtar väntar på oss. Det bär iväg genom den vackra skärgården, förbi djuphamnen i Joddböle – där Finlands nya flytande LNG-terminal skall placeras – och vidare ut till Barösund. Vi siktar både havsörn och häger på färden. Den gamla skolan i Barösund har gjorts om till en restaurang som passande nog döpts till Scola. På andra sidan sundet smälter det diskreta hotellkomplexet The Barö samman med naturen. Vid det västra färjefästet väntar guiden Cilla TörnblomBackman på oss i en buss. Redan under färden till Fagervik gård får vi ta del av flera intressanta historier. Skärgården utanför Ingå består av omkring 400 öar, men det är kring Barösund som det funnits mest liv. En av anekdoterna beskriver

hur en fartygslast med apelsiner flutit iland och skolbarnen i byn för första gången fick smaka på den exotiska frukten. Vi stannar till vid Fagervik och tar en kort promenad upp till kyrkan och ”gården” som snarare påminner om ett mindre slott. Parken är stor och praktfull. Det är fascinerande att föreställa sig hur den vattendrivna stångjärnshammaren ekat i brukets smedja – som i tiderna hade förhållandevis stor verksamhet. Bussen kör vidare längs Kungsvägen, som redan på 1200-talet löpte mellan Viborg och Åbo. Vi passerar Marsjön som är känd för sitt kristallklara vatten. Vattendraget har också kallats ”Vattna hästarna” eftersom det var en självklar rastplats för de hästburna. Det fanns många gästgiverier längs Kungsvägen och där var det vanligt med starkare drycker. Spritsmuggling var också vanligt förekommande i skärgården. I modernare tid har Imatran Voimas kraftverkspipor varit ett landmärke. Kraftverket, som nu är rivet, var Nordens största kolkraftverk. Bussen stannar till och en del av oss förflyttar oss över till veteranbussen Trötte Teodor, som tar oss sista biten in till Ingå centrum. Då man är van vid dagens moderna, tysta och rymliga bussar blir färden en spännande, lätt klaustrofobisk upplevelse. Modellen är egentligen en Volvo Silverpil, men den sågs allmänt som trött eftersom motorn var kraftigt underdimensionerad. Vi kommer hur som helst lyckligt fram.

Guidad tur vid Fagervik gård.

Buskspel intill grillkiosken.

Improviserat kvällsjam. En trafikkon fungerar som trumma.

Veteranbussen Trötte Teodor.

9


Middag och kvällsfest Efter att ha deltagit i utfärderna och workshoparna samlas stämmodeltagarna igen vid Nylund Arena. Det smakar bra med salt mat i värmen och är skönt att sitta i skuggan. Arenan är luftig och eftersom två stora dörrar hålls öppna är luften behagligt sval. Efter middagen blir det festsamkväm med bland annat en stor fartfylld festpolonäs. Stämningen är på topp och refrängen ”E ni me? Vi e me!” ekar i repris. Vid åttatiden tar dansspelningarna vid. På stora scenen spelar Ingå spelmansgille, Tenala spelmanslag, Vörå spelmansklubb, The Hobs och StämmBandet. Utanför arenan uppstår buskspel här och där. Det är mer aktivitet än kvällen innan och musiken fortsätter tills långt efter midnatt.

Stämningsfull högmässa i Ingå kyrka På söndag förmiddag samlas vi i Ingå kyrka, som är en av flera medeltida kyrkor som finns i nejden. Jag fascineras över väggmålningarna, som har ett helt annorlunda uttryck än målningarna i nyare kyrkobyggnader. Ingå spelmansgille inleder med ett preludium samtidigt som folkdansarna tågar in i kyrkan, iklädda sina folkdräkter. Temat för gudstjänsten är ”Förlorad och återfunnen”. För-

bönen berör, förutom den enskilda människan, också bland annat Ukraina och världens ledare. – Var hos de som är rädda och oroliga. Gör oss alla till vänner för varandra, ber prästen Terese Norrvik. Annette Westerholm läser några av bibeltexterna och Ingå spelmansgille, Harpolekarna och The Hobs spelar några finstämda låtar. Folkdansarna framför Tjöckmenuetten. Efter högmässan dröjer sig många kvar en stund framför kyrkan för att diskutera och fotografera folkdräkter.

Huvudfest med fanparad, folkmusik och -dans Stämningen vid Nylund Arena är upprymd. Samtidigt som lunchen serveras har man soundcheck på huvudscenen. Folkdräkter rättas till och frisyrer fixas. Huvudfesten inleds med att fanborgen tågar in till tonerna av Gunnars Granroths gånglåt. Linnea Holmberg, som är ordförande för stämmokommittén, håller ett hälsningstal och därefter bjuds det på ett gediget program av folkmusik och folkdans. Ingå spelmansgille inleder med Örö schottis och Pfalers vals. Marcus Blomberg agerar konferencier och konstaterar att StämmBandets andra låt, fartfyllda Michigan runt, med sin två- och tretakt nog skulle ha slagit knut på folkdansarnas ben. Dansprogrammet Bonde i skördearbetet

Vörå Spelmansklubb.

Medeltida väggmålningar i Ingå kyrka.

The Hobs uppträder i kyrkan.

Ingå spelmansgille spelar under gudstjänsten.

10


Harpolekarna spelar i kyrkan.

Dans på huvudfesten.

Fanborg och dansare som tågar in vid huvudfesten.

Samspelta spelmän och glada folkdansare.

illustrerar olika delmoment i bondens arbete – allt från att så och skörda till att sälja på marknaden. I årets SamStämtprogram uppträder juniorerna och seniorerna gemensamt, annars brukar de dansa skilt. Blomberg sjunger emellanåt fraser som illustrerar koreografin, till exempel ”Vill ni veta huru bonden…” och ”Så skär bonden sin råg”. Dansnumret har en fin dramaturgi då det pendlar från vemodigt och långsamt till glatt och fartfyllt. – Lämpligt nog råkar det vara menuettens temaår. I dansprogrammet ingår en menuettdel och grupperna har själva fritt fått välja vilken av sju olika menuetter de dansar – samtidigt. Det var en lång uppvisning. Tur att de hann ta pick-nick, konstaterar Marcus med glimten i ögat. Korpo spelmanslag uppträder för tillfället som trio och spelar bland annat Vals efter pappa av Aspö-Erik. Varje spelmanslag uppträder med ett par låtar var. Vörå Spelmansklubb bjuder på Paradiset och Vöråpolkan medan The Hobs spelar Stolthetsmarsch och en låt med samma namn som gruppen: The Hobs – jazzigt och funkigt. Det är fint att konserten musikmässigt innehåller kontraster – allt från traditionell till mer experimentell spelmansmusik. Karlebynejdens spelmansgille framför Afton på Trullön, Talmanspolka samt Galopp över stock och sten. Några ivriga yngre folkdansare hänger på till musiken.

Avslutningsvis blir det allspel med låtarna Visslanvalsen och Lill-Jans hambo. Fanbärarna tågar ut, spelmännen spelar Finska polkan och så sjungs det Slumrande toner. – Spelmännen kan inte åka hem utan Finska polkan och för Folkdansringen är det en lika naturlig tradition att på slutet sjunga Slumrande toner, berättar Marcus. De båda förbundens ordföranden, Johnny Sved och Synnöve Svanström, håller ett kort gemensamt tacktal. – Musik och dans för samman människor, vilket behövs med det världsläge som vi har. Ett stort tack till de lokala arrangörerna! Härmed förklarar vi SamStämt 2022 avslutat. Att föra samman folkmusiken och folkdansen skapar en speciell stämning. 2002 arrangerades den första gemensamma stämman i Pargas, då under namnet ”Partaj”. Därefter har SamStämt ordnats i Jakobstad och Pargas – och nu alltså även i Ingå. Förhoppningsvis blir det fler samarbeten i framtiden.

11


Jepokryddonas medryckande konsert lockar till dans.

En liten spelmansstämma av stora mått Text och foton: Simon Gripenberg

I mitten av juli arrangerades Kaustinen Folk Music Festival och i mitten av festivalveckan – närmare bestämt den 13 juli – ordnades Lilla spelmansstämman. Stämman må kallas liten men årets finlandssvenska program var minst sagt gediget. Detta år har jag sällskap i bilen. Den äldre av tonårsdöttrarna har bestämt sig för att hänga med till Kaustby. Hon har upptäckt tjusningen i att få ströva omkring fritt på festivalområdet en hel dag och ta del av folkmusik och -dans – jag misstänker också att glasskiosken lockar. Innan vi går in på festivalområdet hämtar jag ut mitt presskort vid pressinformationen, som detta år är lokaliserad i musikgymnasiet. Jag konstaterar att den gamla låga skolbyggnaden är riven och ersatt av en ny byggnad i flera våningar – rymligare och med stilren träfasad.

Morgonkonserter på Wiljami-scenen Morgonens inledande konserter startar klockan tio på Wiljami-scenen och först ut är Småbönders Spelmanslag. Vi får höra bland annat Tärjä polska och Onnis polka. Jag tycker mig se några nya ansikten i spelmanslaget, som idag består av åtta spelmän. Då spelmännen är på väg bort från scenen och publiken applåderar konstaterar man att det finns tid för ännu en låt, så det blir till att vända mitt i steget och åter greppa instrumenten. Fiddlarna är näst i tur. Gruppen leds idag av Synnöve Svanström istället för Johanna Lönngren. – Johanna fick i onsdags sin andra lilla prinsessa, så hon är mammaledig, berättar Synnöve. 12

Fiddlarna består av fiolelever från Pedersöre och Vörå medborgarinstitut. Även här ses några nya medlemmar. Gruppen hinner spela hela sju låtar, bland annat Polkett från Åsele, Grannas bastu och Schottis efter Ragvals. Sist ut på Wiljami-scenen är Tärjäfolk, under ledning av Sanna-Maija Erkkilä – hon leder numera även Småbönders spelmanslag. Tärjäfolk är idag en tolv spelmän stark grupp. Vi får höra exempelvis Brännvinspolka och Gånglåt från Esse. Efter den femte låten sneglar Sanna-Maija på väggklockan. – Oj vad vi haft bråttom. Vi hinner säkert med åtminstone en låt till, konstaterar hon. Innan konserten avslutas får vi höra både Gudruns gånglåt, samt Svanen av Fredrik August Ehrström.

Andra plats i Konsta Jylhä-tävlingen På vägen ut från Yläkoulu-byggnaden stöter jag ihop med Kenneth Nordman och Mats Granfors. Jag får veta att duon kom på en förtjänstfull andra plats i Konsta Jylhä-tävlingen och passar på att gratulera dem. Konsta Jylhä-tävlingen har arrangerats av Kansanmusiikki-instituutti och Pelimannitalo sedan 2010, med undantag för ett två-årigt coronauppehåll 2020–21. År 2022 var tävlingen öppen för duor som spelar folkmusik baserad på en gammaldags spelstil och repertoar hos en betydande


spelman. Bägge spelmännen skall vara finländare och åtminstone ett av instrumenten bör vara fiol. En första gallring sker utgående från inskickade bidrag. I semifinalen, som gick av stapeln under måndagen, tävlade fem duor. I slutkampen deltog tre finalister. Kenneth och Mats har kommit att spela mycket tillsammans i gruppen I Fäälan och bestämde sig för att skicka in ett bidrag baserat på syd-österbottnisk spelmansmusik. De valdes ut som en av fem semifinalister och gick vidare till finalen där de alltså blev tvåa, efter gruppen LuomuDuo. I semifinalen fick varje duo spela tio minuter – i finalen var speltiden hela 15 minuter. Vi hinner inte prata desto mer eftersom Kenneth och Mats nu skall vidare till PH Nordgren-salen och spela i en konsert tillsammans med de övriga finalisterna. – Det är fullt upp. Vi har sammanlagt åtta konserter inbokade under festivalveckan, och så skall vi dessutom spela till dans, konstaterar Kenneth. Som festivalbesökare och redaktör har man också ett späckat schema och hinner inte bevaka allt. Synd bara att jag missar konserten med Konsta Jylhä-finalisterna. Jag bestämmer mig ändå för att promenera till storstugan i Pelimannitalo för att lyssna på Oravais spelmän och siktar istället in mig på kvällens konsert med I Fäälan – som jag planerat från början.

Mästerspelmannen Erik Johan Lindall Efter att ha suttit på den sterila läktaren vid Wiljami är det skönt att slå sig ner innanför Pelimannitalos gedigna stockväggar. Det är nog i miljöer som denna som den rätta folkmusikkänslan infinner sig – såväl akustiskt som visuellt. År 1971 utsågs Erik Johan Lindvall från Oravais till mästerspelman. Med anledning av detta ringde man från Kaustby upp Spelmansförbundet och undrade ifall det finns någon grupp från Oravais som kunde uppträda i samband med att det gått femtio år sedan utnämningen. – Först tänkte jag svara nej, men så bestämde jag mig för att försöka samla ihop en grupp med spelmän från Oravaistrakten. Eftersom fjolårets festival ställdes in firar vi nu istället 50+1 år. Vi börjar med att spela Eklunds Majsus menuettin, som blivit en riktig hit bland finlandssvenska spelmän, berättar Synnöve Svanström. Erik Johans tre äldsta barnbarn – Christina, Helena och Siv – spelar med i den nybildade gruppen, vilket ger konserten en speciell inramning. Mellan låtarna berättar Christina om sin morfar. – Musiken var viktig för Erik Johan. Den skänkte honom livsglädje och energi. Erik Johan Lindvall föddes den 2 januari 1902 i Österby, Pensala. Han var familjens fjärde barn och när han var endast tre år gammal dog såväl hans bror som hans far i tuberkulos. Som enda kvarvarande arvinge blev han således tvungen att ta över familjens jordbruk och bli bonde.

Tärjäfolk på Wiljami-scenen.

Harpolekarna på scenen vid Kestikievari.

Oravais spelmän hedrar Erik Johan Lindvall med sin konsert i Pelimannitalo.

Fiddlarna under ledning av Synnöve Svanström.

13


– Erik Johan hade tur i livet då han träffade Signe, som han gifte sig med. Hon var en duktig jordbrukare och tillät Erik Johan att ägna tid åt spelandet. Först spelade han munspel men efter att han blivit konfirmerad köpte han en fiol. Med tiden lärde han sig också noter och tecknade under åren ner en hel del låtar, berättar Christina. Till en början åkte Erik Johan runt i bygden för att lyssna och lära sig av äldre spelmän. Småningom började han spela på bröllop och danser. Under 30- och 40-talet hade han en egen dansorkester – Lindvalls orkester – och lärde sig också spela dragspel eftersom han tyckte att instrumentet passade bra in i musikstilen. På Skansen i Stockholm tilldelades Erik Johan 1959 Gås Anders-medaljen som delades ut under åren 1950–63 och var föregångare till benämningen riksspelman. Andra finlandssvenska spelmän som fått medaljen är Teodor Lindfors från Vörå och Ivar Holmström från Närpes. 1971 utnämndes Erik som sagt till mästerspelman i Kaustby. – Ibland deltog morfar också i spelmanstävlingar och ofta vann han eller kom på andra plats. År 1979 fick han Finlands Svenska Folkdansrings förtjänsttecken för 50-årigt engagemang, berättar Christina Under den en timme långa konserten får vi höra ett brett urval av låtar, bland annat Trillshottis, menuetten Lilla Lisa, Sprättanmenuett efter Matts Lindbäck och Bertas valsin. – ”Sprätt” kommer sig av att man sprättar på strängen och Berta var för övrigt dotter till spelmannen Matts Lindbäck, Smedis-Matt, som Otto Andersson kallade Bagg-Matt, berättar Synnöve. Andra låtar som spelas är Kengo-Antas valsin, en fin mollvals från Oravais och polskan Slaskus-Sara, som spelas mycket i Oravaistrakten samt schottisen Anna-Stinas pojkan. Mitt i en av låtarna brister en fiolsträng och spelmannen smyger diskret ut i ett av spelmanshusets sidorum och byter sträng. Efter låten konstaterar en av festivalfunktionärerna på plats att ”Oli niin tiukka soitto, että kieli katkesi”. – Nu skall vi spela Menuett efter Bagg-Matt. Låten är en modifikation av en melodi från Sions harpan. Detta var kanske inte så populärt inom kyrkan, men så gjorde man, konstaterar Synnöve. – Det är väldigt roligt att vara här med denna stora grupp idag, eftersom vi började från noll. Vi har allt som allt varit tolv spelmän som träffats men idag hade tre förhinder. Jag ser att vi ännu har tid för en sista vals. Det får bli Brudens första vals, en låt som Erik Johan spelade mycket. Det var ett mycket fint initiativ att samla ihop Oravais spelmän för denna konsert och det var intressant att få en inblick i mästerspelmannen Erik Johan Lindvalls liv och musik.

14

Matpaus, Jepokryddona samt menuettdans Efter att ha suttit stilla hela förmiddagen känns det skönt att sträcka på benen. Det passar också bra med en kort lunchpaus för strax fortsätter programmet på Keskipohjanmaaarenan. Där skall Christine Julin-Häggman & Jepokryddona uppträda. Det småregnar så vi sätter oss för att äta i ett av de små plasttälten intill de olika matstånden. Känslan påminner om de orangea tälten på Salutorget i Helsingfors. Dottern konstaterar glatt att matutbudet på festivalen har breddats. Det är inte enbart korv, kött och fisk som gäller utan vi hittade även vegetariska alternativ på menyn. Vi hinner inte riktigt förflytta oss till festivalarenan innan konserten kör igång men på avstånd hör vi att gruppen inleder med en menuett och en polska. Vi förflyttar oss in under den stora tältduken och väljer en bänk med mjuk stoppning. Gruppen spelar som bäst Åotrolit råolit efter Viktor Andersson. – Tänk att det funnits fem mästerspelmän i Jeppo inom en radie av endast en kilometer! Jag gick själv med i Jeppo bygdespelmän 1972 och fick sitta bredvid Viktor Andersson, så man kan jag säga att jag fick hans rytm i blodet. Viktor gick sedan bort redan 1974, berättar Christine. Vi får höra en fin variant på Grannas bastun där musikerna sjunger med och lutar liksom bastun gör i texten. Därefter blir det en vals som Christine berättar att hon älskade som barn – det var den bästa låt hon visste. Efter en polka och en polska kommer Jepokryddonas egna stora hit Itt en enda molidont. Mot slutet av låten krånglar ljudfilen som spelar upp bakgrundsrytmen men detta påverkar inte helhetsupplevelsen nämnvärt – det är en fin konsert. Gruppen har för övrigt gjort en musikvideo till låten, som finns på YouTube. – Nu bjuder vi på menuettdans och vi har med oss folkdansare från Jeppo. Menuetten är ett av Finlands immateriella kulturarv och den kom till Jeppo på 1600–1700-talet, berättar Christine. Folkdansarna intar festivalarenans dansgolv och visar oss hur menuett dansas i Jeppo. Vi får ännu höra Supanpolska och konserten avslutas med fartfyllda Jeposmetton.

Kestikievari och PH Nordgren-salen Innan det finlandssvenska programmet fortsätter hinner vi ta en kaffepaus och strosa omkring en stund på området. Klockan två stiger Harpolekarna upp på scenen i Kestikievari (Gästgiveriet). De efterföljs av Fiddlarna och konserten avslutas med Karlebynejdens spelmansgille. Varje grupp har 20 minuters speltid. Miljön i Kestikievari känns inte optimal för konsertsyfte i och med att tältet samtidigt fungerar som


matservering. Publiken är inte helt fokuserad och den öppna långsidan som vetter mot en asfaltplan och en av festivalområdets entréportar gör inte miljön trevligare. Jag kan tänka mig att man som spelman hellre uppträder i en mer rofylld miljö. Bättre förutsättningar för koncentrerat lyssnande finns det i PH Nordgren-salen där en finlandssvensk konsertserie ges mellan halv fem och halv sex. Denna gång är det Tärjäfolk, Smedarna och Karlebynejdens spelmansgille som uppträder – just i den nämnda ordningen. Innan konserten hinner vi ta del av folkdans vid huvudarenan och jag följer dottern till parkeringen. Hon känner att hon har fått tillräckligt med intryck för dagen – mina föräldrar passade på att göra en bilutflykt till Terjärv och samtidigt hämta hem henne. PH Nordgren-salen har bytt både namn och skepnad sedan jag senast besökte Kaustby. Senast gick publiken in från ett annat håll och konsertutrymmet hade läktare. Numera går man in genom det som tidigare var bakdörr och sittplatserna utgörs av lösa stolar – vilket ger en större flexibiltet i användningen av utrymmet. Tärjäfolk har en liknande repertoar som på förmiddagens konsert. Det blir tre gånglåtar, en schottis och två valser. Gruppen avslutar med vackra Terjärv brudvals – kännspak för att den går i moll. – Seuraavana esiintyy meille Smedarna, inflikar konferencieren. Dan Lillas, som är ledare för Smedarna och själv spelar dragspel, berättar att den första låten blir en vals från Kors-

holm. Därefter blir det en schottis från Luleå och en polka från Vörå. Gruppen avslutar med Pelles backe, en gånglåt från Sverige. När konferencieren konstaterar att ”vielä ehtii soittaa” klämmer Smedarna ännu i med en smäktande tango. Trots att jag inte är någon dansare rycker det till i benen. Sist ut i PH Nordgren-salen är Karlebynejdens spelmansgille. Vi får höra de bekanta låtarna Afton på Trullön och Galopp över stock och sten. – Vi brukar säga att man gärna får dansa, men det är lite trångt här, konstaterar spelmansgillets ledare Tobias Elfving. Gruppen fortsätter med Talmanspolka och Vestermarkarn och då det finns tid över får vi även höra Fuxas valsen och Purpurivalsen. Det är definitivt en intimare musikupplevelse här i en lugn konsertsal än i Kestikievari.

Workshop i Maunos magasin och vegetariska quesadillas I Maunon makasiini arrangerar Pietarsaaren Spelmanslag en workshop på temat ”Bröllopsmusik från språkgränsen”. Jag hinner inte förflytta mig från PH Nordgren-salen i tid så jag smyger in i bakre delen av det mysiga trämagasinet. Spelmanslagets ledare, Heikki Nikula, håller i trådarna för workshopen. Han redogör för historien bakom låten Mosters vals. Låten spelades ursprungligen in på ett kasettband i Amerika. På kasettbandet som senare återfanns stod rubriken ”Bara skräp” – men därifrån har alltså låten åter väckts till liv. Det

Karlebynejdens spelmansgille spelar i PH Nordgren salen.

En ivrig ung folkdansare.

Pietarsaaren Spelmanslag, med Heikki Nikula som spelledare, håller en workshop i Maunon makasiini.

Smedarna ger konsert.

15


är frågan om en typisk så kallad slätvals. Det kan vara intressant att nysta upp historien bakom olika låtar. – Melodin till Slumrande toner, som Alexander Slotte skrev text till 1918, tecknades ner i Kaustby redan 1903 av Samppa Luoma. Nu skall vi spela Kaustbyvarianten, säger Nikula. Noter delas ut och deltagarna prövar sig fram i lugnt tempo. Instruktioner ges mellan varven. Det hörs tydligt att det är en annorlunda version av låten än den man är van vid – mer utbroderad. – Kaustbyvarianterna är ofta satta en kvint högre än de finlandssvenska, så man ska spela i läge. För jämförelsens skull spelas också Mos-Leanders brudmarsch i Kaustbytappning. Apropå mos så börjar hungern tränga sig på. Dagens andra konsert i PH Nordgren-salen – denna gång med Harpolekarna, Småbönders spelmanslag och Pietarsaaren Spelmanslag (som förmodligen får smyga in på slutet) – har redan börjat så jag unnar mig en matpaus med dagens nya favorit: vegetariska bönfyllda quesadillas. Innan kvällskonserten i Soittosali hinner jag lyssna en stund på Juurakko vid café Mondo. Jag har hört dem tidigare i Kaustby och faktiskt på Humlefestivalen i Monäs – av alla ställen.

När The Låtmores spelar på caféet i Pelimannitalo får en del av publiken sätta sig på golvet för att rymmas in.

16

Soittosali och The Låtmores Jag hinner inte riktigt tugga klart innan konserten i Soittosali börjar så jag kommer in mitt i Småbönders Spelmanslags uppträdande. Gruppen spelar som bäst Polska från Terjärv och avslutar med hälsingespelmannen Jon Erik Östs kända vals som för denna tidnings läsare har det passande namnet Fiolen min. Pietarsaaren Spelmanslag tar över och bjuder bland annat på en brudmarsch. Ljudet från Ellinooras konsert på huvudarenan tränger sig genom väggarna. Detta är en av nackdelarna med festivalens enorma utbud – ibland krockar upplevelserna. Smedarna spelar ett par valser och en hambo. Eftersom jag hört Tärjäfolk och Karlebynejdens spelmansgille flera gånger tidigare under dagen söker jag mig ut i vimlet en stund för känna av den allmänna festivalstämningen innan jag styr mina steg mot Pelimannitalo. I farstun träffar jag Mats Granfors och Tom Forsman från I Fäälan. Tom bär på flera instrument, bland annat en dubbelhalsad luta från 40-talet, som han av en slump hittade på ett lopptorg i Närpes. Mats och Tom skall om en stund, tillsammans med Kenneth Nordman, spela som trio i Pelimannitalos storstuga. Konserten, som börjar klockan halv tio, ordnas i samarbete med Martin Wegelius-institutet och finns således inte listad i Spelmansförbundets programblad. En annan spelning som inte heller är listad är The Låtmores som strax skall börja i


I Fäälan – bestående av Kenneth Nordman, Mats Granfors och Tom Forsman – ger en konsert med i Pelimannitalo.

byggnadens cafédel – jag skymtar Janeta Österberg, som bär in dragspelet. Jag lyckas hitta en ledig sittplats i caféet medan de som kommer efter mig är tvungna att sätta sig på golvet. The Låtmores består av Janeta samt Paul Sinclair från Skottland. De träffades på ett etnoläger och har nu samarbetat i två och ett halvt år. På grund av coronan har det inte blivit så många uppträdanden – spelivern är påtaglig. – Vi spelar keltisk musik samt låtar från alla de nordiska länderna och jämför likheterna och olikheterna. Nu skall vi spela den svenska polkan Mitt i juli och sedan blir det en typisk skotsk reel, berättar Paul Publiken stampar takten och är som trollbunden. Innan duon spelar Polska från Oravais får vi veta att en rikssvensk soldat i tiderna tog med sig melodin till Sverige. – Nu kommer den skotska låten The Joy of It – som egentligen låter mer nordisk. Förhoppningsvis hör ni förbindelsen mellan kulturerna i vårt arrangemang, säger Paul. Jag skulle gärna också ha hört de sista låtarna men smyger över till storstugan för att hitta en sittplats inför konserten med I Fäälan.

I Fäälan Storstugan är fullsatt och konferencieren konstaterar att man egentligen borde ha förlagt konserten till festivalarenan. Kenneth Nordman välkomnar publiken och gruppen inleder med en menuett från Tjöck. Därefter får vi höra fartfyllda Djävulspolkan från Närpes samt Melsorpolka, den första polka som gruppen själv skrev. Mats är bosatt i Melsor, därav låttiteln.

– För att få ner tempot efter två snabba låtar kommer vi nu att spela Häämarssi Lappväärtista (Lappfjärds brudmarsch). Därefter blir det låten Nordman, som mina vänner skrev åt mig ifjol när jag fyllde 50 år. De hade ont om pengar så det blev en låt istället, skämtar Kenneth. Gruppen fortsätter med en gammal polska från Björköby på Replot och därefter följer en schottis från Närpes. Låten, som har amerikanska influenser, är ny för gruppen – Tom har hittat den i ett arkiv. Största delen av repertoaren utgörs av äldre låtar från Syd-Österbotten. Enda nackdelen med Pelimannitalo är att luften blir något kvav. Några ur publiken går ut för att andas frisk luft men de tomma stolarna fylls snabbt. Vi får höra Bötbergsgubben samt ett par av gruppens egna låtar: Kristinas brudvals och Pipare Lustigs avsked. Tom tar en kort paus medan Kenneth och Mats spelar några låtar som duo. De väljer samma låtar som de tidigare i veckan framförde under Konsta Jylhä–tävlingen: en gammal polska ur Adolf Fredrik Stares notbok från 1806 och Korsnäspolska efter Johan Erik Taklax När Tom igen ansluter sig till gruppen får vi höra Käringpolska från Lappfjärd och Skräddarpolska från Närpes. Publiken roas av låtens sångtext, ”Märren a vinka i kärre…”, och bjuder på varma applåder. Vi får ännu höra ett par bonuslåtar: Laurins polka från Gotland och Kattpiskarpolka. Det är en upprymd publik som tågar ut efter en mycket fin konsert. På något sätt känns det som att den finlandssvenska folkmusiken fått en uppsving och mycket synlighet på årets festival.

17


Maija Kauhanen på Kallioklubi Det är ännu en timme innan det blir menuettdans så jag promenerar upp till Kallioklubi för att lyssna på Maija Kauhanen, som under åren blivit en av flera personliga favoriter. Kauhanen har tagit kantelemusiken till en helt ny nivå. Hon experimenterar fördomsfritt och hennes musikaliska uttryck sträcker sig från finaste finkänslighet till våldsam explosivitet. Första gången jag såg henne spelade hon – parallellt med kantele – bastrumma med fötterna och vävde även in rytmer med bland annat cymbaler och klockor. Nu har arsenalen av slagverk växt ytterligare och stundvis spelar hon också på kantelen med fiolstråke. – Det sägs ju att man skall gå på intuition – så jag skaffade ytterligare 60 stycken kastruller, konstaterar Maija sarkastiskt. Vi får hör den vackra låten Linnunrata som handlar om tillfälligheter och förgänglighet, hur man till exempel kan träffa en främmande människa på ett flygfält, inse att det är ens själsfrände och så ses man aldrig mer. Följande låt heter Jää och den ger osökt associationer till isens ljudlandskap. Maija är klädd som en fe och trollbinder publiken med sin scennärvaro. Själv tilltalas jag av kontrasten mellan humor och allvar, yta och djup. – Nu skall jag ha lite kantelejumpa. Jag har insett att det är enklare att ha många kantelen än att hela tiden hålla på att stämma instrumentet, konstaterar Maija skämtsamt och lyfter fram ännu en kantele.

Miljön på Kallioklubi är alltid speciell. Belysningen är dunkel samtidigt som kvällsljuset silas in genom springorna i brädfasaden. Många sitter direkt på trägolvet och flertalet dansar enligt fri stil.

Menuettdans på festivalarenan Det är en fin sommarnatt. På väg ner från Kallioklubi stannar jag till en stund på taket av Kansantaiteenkeskus och blickar ut över festivalområdet. Innan jag går in genom områdets huvudentré fotograferar jag tältets övre spets som vackert kontrasterar emot de rödblå nattmolnen. Tältets inre belysning flödar ut genom små ventilationsöppningar. Det skymmer utanför men under den stora tältduken är det upplyst och livat. Anders Portin med förstärkning av I Fäälan spelar låtar på löpande band, för tillfället ljuder en polska från Replot. I övrigt dansas det till låtar från bland annat Lappfjärd, Esse och Oravais. Jessica Krohn instruerar dansarna – glatt och tydligt. Det är roligt att se så många entusiastiska dansare på en och samma gång. För dem som inte är så vana med menuettdans ter sig vissa stegserier komplicerade i början men genom tålmodigt repeterande flyter dansen allt bättre. De flesta som befinner sig vid festivalarenan deltar i dansen medan endast ett fåtal sitter kvar på läktaren. Betraktat på avstånd rör sig massan av dansare som en enda stor organism. Det är fint att se hur folkmusik och -dans berör, engagerar och skapar gemenskap.

Magiskt kvällsljus över Keskipohjanmaa-arenan.

Jessica Krohn leder en workshop i menuettdans.

Maija Kauhanen på Kallioklubi.

Övning av menuettsteg på festivalarenan.

18


Nordic FolkAccordion på Rikssenen, från vänster: Mette Kathrine Jensen Stærk från Danmark, Janeta Österberg från Svenskfinland, Markus Räsänen från Sverige och Finland och Ronny Kjøsen från Norge.

Nordic FolkAccordion Jag har äran att vara med i nordiska folkmusik-

projektet FolkAccordion. Det är precis vad det låter som! Folkmusik som bottnar i den nordiska folkmusiktraditionen – på dragspel. Vad kan väl vara bättre än det?! Jag och Ronny Kjøsen träffades första gången 2019 på Sälgrund där han undervisade på den uppskattade Skärikursen. Efter kursen höll vi kontakt och talade länge om att göra ett projekt tillsammans. Vi utväxlade ett par idéer och Ronny föreslog att det skulle vara kul med ett helnordiskt projekt. Det tyckte jag också lät mycket bra. Det ena ledde till det andra, och vi bjöd in ytterligare två dragspelare i projektet. Det var Mette Kathrine Jensen Stærk från Danmark och Markus Räsänen från Sverige och Finland. Nu hade vi en fin-fin dragspelskvartett och projektet kunde gå vidare. Alla musiker kom med förslag på låtar från sina respektive länder och vi valde ut några som vi sedan skulle arrangera och göra klara för konsert. Vi hade fått två konsertdatum inbokade, båda två i Norge. Mycket av arbetet inför konserterna skedde digitalt, men konsertveckan träffades vi alla och hade några dagar på oss att öva på Övningshotellet i Oslo. Det var väldigt roligt att träffas och för första gången spela alla tillsammans! Det är mycket som faller på plats först då man träffas fysiskt och det är då den bästa musiken och de bästa arrangemangen görs. Det är en given utmaning att arrangera låtar för fyra dragspel, men jag tycker att vi lyckades bra. Vi hade också fördelen att alla har väldigt lika spelstil, så det föll sig ganska naturligt. Några dagar, och många kaffekoppar, senare, var vi så gott som färdiga för konsert. Programmet bestod av en del kvartettnummer, men också inslag av både duo- och solospel. Det bjöds på bl.a. pols från Røros, dansk reel från 1700-talet, svensk polska, och menuett från Österbotten. Även Lappfjärds brudmarsch fanns med på ett hörn! Vi mjukstartade med en spelning på Røed gård i Moss den 21.4. Det var en gemytlig tillställning, med mycket dragspel och fantastisk

Foto: Knut Utler

omgivande natur. Även publiken får fulla betyg och det var kul att se att så många fötter rörde sig i takt till musiken. Efter konserten såg vi alla fram emot morgondagen och spelningen på Riksscenen i Oslo. Morgondagen kom och vi var fortfarande lika taggade inför konserten. Konsertsalen var mysig och stämningsfull och så vitt man kunde se från scenen även fullsatt. Konserten gick bra och publiken där var minst lika bra som den i Moss. Efter framträdandet på scenen fortsatt spelandet i backstageutrymmet tillsammans med andra musiker som haft konserter på andra håll i byggnaden. Kvällen blev lång men fantastisk kul. En värdig avslutning på vistelsen i Oslo. Dagen efter var det dags att skiljas åt igen och bege sig till respektive hemland, men med oss från veckan tog vi mycket musik, roliga historier och goda minnen. Det känns hedrande att få möjlighet att spela med så duktiga musiker och umgås med så fina människor. Vi har tillsvidare inga fler konserter inbokade för i år, men förhoppningarna är att det ska bli fler spelningar i framtiden, både i Sverige, Finland och Danmark. Kanske vi ses i Finland nästa gång?

Janeta Österberg Mette, Ronny, Markus och Janeta i ljusets sken.

Foto: Mette Kathrine Jensen Stærk

19


Du spelar in, vi ger ut. Ge ut en skiva i samarbete med SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut 2022! Ansökan är öppen för alla som utövar folkmusik. Till ansökan bifogas en demo på minst 30 minuter och en projektbeskrivning med tidtabell för utgivningen och budget där projektets helhetsfinansiering framgår.

Ansökan är öppen fram till 9.10.2022 SLS/FMI ansvarar för skivans tryckkostnader, konvolutkostnader, tillståndsavgifter samt distribution och marknadsföring. Artisten ansvarar för övriga kostnader samt det praktiska utförandet av inspelningen. Skivan ingår i serien Folkmusik från Finlands svenskbygder och utges som cd-skiva samt på olika musiktjänster på nätet som till exempel Spotify.

Läs mer och ansök: sls.fi/skivsamarbete Kontakt: Niklas Nyqvist producent niklas.nyqvist@sls.fi tfn +358 40 665 6582

Ostrobothnia Folk Fest

I november arrangeras en helt ny folk- och världsmusikfestival i Karleby och Jakobstad! Det blir konserter med Lena Jonsson trio (SE), Northern Resonance (SE), Blood Harmony (IS), Dantchev Domain (FIN/BG), Cuejero (FIN,ES,SE) samt lokala artister och workshops, seminarer med mera. Biljetter kommer snart ut till försäljning på NetTicket! (www.netticket.fi) Lena Jonsson trio (SE) är en av grupperna som uppträder. Foto: Klara G

20


Solomusik med rötterna i Rättvik Text: Simon Gripenberg Foton: Olof Grind

Anna Ekborg från Dalarna hör till en ny generation av folkmusiker som på ett spännande sätt förnyar traditionerna. Hennes debutskiva SOLO (Kakafon Records) har lovprisats av recensenterna och är nu även Grammisnominerad. Fiolen min samtalar en stund med Anna kring rötterna, folkmusiken och framtiden. 21


När vi möts på Zoom har Anna just tillfrisknat från Co-

rona. Annars händer det många positiva saker i hennes liv just nu. Debutskivan SOLO har fått ett strålande mottagande och för någon dag sedan flyttade hon tillsammans med pojkvännen in ett torp som de tillsammans har renoverat i Järvsö, Hälsingland – Lill-Babs hemtrakter. – Det finns en stark folkmusiktradition och många duktiga folkmusiker i Järvsötrakten, till exempel spelmannen Lena Jonsson och dragspelaren Markus Räsänen, berättar Anna. Idéen till SOLO-skivan föddes helt enkelt genom att Anna länge tyckt att det är kul att spela solo – och då specifikt Rättvikslåtar. Hon tycker det är synd att det är nästan enbart den äldre generationen som släpper soloskivor och har själv saknat skivor av yngre folkmusiker. Stina Brandin är ett undantag. Med inspiration av henne och finansiering genom Fonogramstöd från Kulturrådet bestämde sig Anna för att ge ut sin egen soloskiva – med hela 19 låtar! Jag frågar henne vad som kännetecknar folkmusiken från Rättvik. – Det är mestadels polskor som är typiska för trakten – överlag är det ju också polskan som är dominerande inom hela den svenska folkmusiktraditionen. Polskan hänger också tätt ihop med folkdansen. Jag har på rak arm svårt att säga vad som specifikt särskiljer Rättvikslåtarna från övrig folkmusik från Dalarna. Själv har jag dock fastnat för att låtarna är så utmejslade och detaljerade. Petters Erik Eriksson och Per Gudmundson är till exempel två spelmän som inspirerat mig.

jag frilansat som musiker på heltid och till viss del undervisat i folkmusik. Vi diskuterar vidare kring inspirationskällor och förebilder. Anna konstaterar att det finns många musiker som hon ser upp till. När det gäller hennes eget musicerande finns förebilderna främst inom genren folkmusik, men generellt inspireras hon av all sorts musik.

Strålande emottagande av debutalbumet Vi återgår till att prata om debutskivan SOLO. Jag frågar om det var utmanande att välja ut vilka låter som skulle komma med på skivan och hur arbetsprocessen såg ut. – Vi hade en hel dag i studion då vi spelade in omkring 25 låtar. Sedan lyssnade jag igenom materialet och valde ut de som i stunden kändes bäst – det blev som sagt 19 stycken. Skivan kan ses som en dokumentation över hur det kändes den dagen. En annan dag skulle jag kanske ha valt helt andra låtar. Jag lyssnade själv igenom skivan på Spotify innan intervjun och kände att det finns en väldigt stark närvaro i spelandet – låtarna tolkas med stark integritet och känsla. Jag undrar ifall Anna improviserar i stunden? – Under åren har jag samlat på mig verktyg och erfarenheter som gör att jag inte känner mig så bunden. Jag bestämmer sällan på förhand exakt hur jag skall spela en låt utan detaljerna uppstår vartefter, i stunden. Innan skivan kom ut i sin helhet släpptes två singlar som smakprov för lyssnarna: Polska efter Höök Olle och Polska efter Maseiw. Albumet SOLO kommer också att ges ut på vinyl. – Tyvärr har det varit förseningar vid vinylpressarna och just nu strular det med posten. De färdiga vinylskivorna, som nu är 3–4 veckor försenade, lär finnas på en lastpall någonstans i Sverige. Förhoppningsvis får jag dem inom ett par veckor. Skivan SOLO har fått ett strålande mottagande. Musikmagasinet Lira korade den till årets bästa soloskiva, i samband med Dalecarlia Awards utsågs den som vinnare i kategorin ”Årets Folkmusik” och på Manifestgalan valdes Anna till årets folkmusiker. Dessutom är skivan Grammisnominerad. Anna väntar därför med spänning på Grammisgalan som hålls den 19 maj. – Jag visste absolut inte vad som skulle vänta mig när jag gjorde skivan. Det är förstås en glad överraskning att den tagits emot så fint. Trots coronan har vi kunnat ha en hel del spelningar med min trio Northern Resonance, så jag har

"Jag bestämmer sällan på förhand exakt hur jag skall spela en låt utan detaljerna uppstår vartefter, i stunden."

Folkmusiken fanns med från första början Anna kom tidigt i kontakt med folkmusiken i samband med att hennes föräldrar gick med i Falu Spelmanslag. Som 2-åring ställdes hon i kö till fiolundervisning och vid 5 års ålder började hon spela – och undervisades då enligt Suzukimetoden. På somrarna följde hon med sina föräldrar på spelmansstämmor, till exempel Bingsjöstämman, och deltog i många folkmusikläger och -kurser. Senare, under studierna vid Musikkonservatoriet i Falun, fastnade Anna för Rättviksmusiken som har en spännande kontrast av enkelhet och djup. Folkmusiken har således haft en stor roll under hela hennes uppväxt. Yrkesvalet var dock inte helt självklart. – Under tonåren ville jag bli marinbiolog och gick en naturvetenskaplig linje på gymnasiet. Efter studenten hittade jag hur som helst tillbaka till folkmusiken och fastnade i spelandet. Jag sökte vidare till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och fick min examen våren 2020. Sedan dess har

22


inte aktivt bokat in så många SOLO-spelningar – eftersom jag inte heller kunde föreställa mig vilket bemötande skivan skulle få. Vi pratar vidare om konserter, spelmansstämmor och folkmusikfestivaler. Bingsjöstämman som arrangeras i Annas hemtrakter ligger förstås henne varmt om hjärtat. Förr fanns Falu Folkmusikfestival men den lades ner när hon var i 4-årsåldern, så minnena därifrån är därför vaga.

SOLO, Nothern Resonance och teaterspel Fjolåret var rätt hektiskt för Anna, då hon vid sidan av renovering och skivprojekt hade många spelningar tillsammans med Northern Resonance. Trion grundades på hennes initiativ hösten 2017. Hon hade en dröm om att starta en stråktrio och lockade med sig musikerna Jerker Hans-Ers och Petrus Dillner som spelar Hardangerfiol respektive nyckelharpa. Själv spelar hon viola d’amore, en femsträngad fiol med ex-

tra resonanssträng. Gruppen komponerar sina låtar med inspiration ur den egna vardagen och målsättningen är att musiken skall förena människor oberoende av språklig och kulturell bakgrund. – Vi hoppas faktiskt att vi med Northern Resonance under det kommande året kan komma till Finland och spela, men planerna är fortfarande lite osäkra så det är nog bäst att jag inte ännu går in på detaljerna kring detta. Det vore förstås även kul att spela solo i Finland någon gång i framtiden. Anna berättar också att hon ser fram emot att medverka med musik i en teaterföreställning inkommande sommar. Teatern skulle ha haft premiär redan 2020 men på grund av pandemin har projektet fått skjutas upp med två år. Just nu ligger Annas huvudsakliga fokus alltså på SOLO, Northern Resonance och teaterprojektet, men hon antyder att hon framöver är sugen på fler samarbeten inom folkmusiken.

Anna Ekborgs debutskiva SOLO har fått ett strålande mottagande.

23


Folkmusikläger och spelmansstämma på Åland

Gruppfoto från folkmusiklägret Foto: Lotte Bell

Med anledning av sommarens evenemang intervjuade Fiolen min Siv Ekström, som är spelledare för folkmusiklaget Kvinnfolk och engagerad i arrangemanget av såväl lägret som stämman.

Jag kan tänka mig att det har varit intensivt med att arrangera både folkmusikläger och spelmansstämma – har du hunnit vara ledig från folkmusiken i sommar? – Folkmusiken vill jag inte alls vara ledig ifrån - det har ju nästan varit tvärtom, att jobbet har inkräktat på mitt folkmusikliv. Men saken är den att vi är många som hjälps åt med arrangemangen. Folkmusiklaget Kvinnfolk, som har funnits ända sedan 1979, har många hängivna och intresserade medlemmar som möter upp och ser till att spelmansstämman blir en lyckad tillställning. Vi har rutin på att ordna stämma, det här var vår 23:e i ordningen. Skulle inte pandemin ha satt käppar i hjulen de två föregående åren skulle årets stämma ha varit den 25:e.

Vem är det som står bakom lägret? – När det gäller folkmusiklägret på Kyrkogårdsö har föreningen Antons Vänner en styrelse som planerar och förbereder. Just nu har vi flera medlemmar i den som själva har varit med på lägret som barn och de hjälper gärna till med sånt som jag annars har brukat sköta. Till exempel är det väldigt utmanande att planera i vilka rum alla ska sova. I de olika rummen kan det bo allt från två till fem personer och det ska ju klaffa med åldrar och kön och allt möjligt så det kräver mycket funderande innan det går jämnt ut. I år var vi hela 48 personer på lägret om man räknar med lärarna också, så det behövdes både tält, husbil och fyra sängar i ”stallet” för att få det att fungera.

Ni har säkert hittat en arbetsfördelning med åren? – VI har arbetslistor på de uppgifter som finns att göra, som sekreteraren skickar ut inför stämman och så bokar medlemmarna in sig på lämpliga tider och uppgifter. Om inte egna krafterna räcker till frågar vi andra spelvänner och det brukar alltid lösa sig. Några ställer i ordning före, andra paxar alltid golvmoppningen när det hela är slut närmare midnatt. Vi har olika preferenser. Önningebymuseet är ett konstmuseum med oljemålningar på väggarna där det skulle vara väldigt olyckligt om någon stråke petar hål på någon tavelduk, så vi turas om att vara vakter på halvtimmespass för att vaka över målningarna.

Jag förstod att det är 30:e året i rad som lägret ordnas? Har ni uppmärksammat jubileumsåret på något sätt? – Vi förberedde en liten jubileumspresent som alla deltagare skulle få, men det blev något trubbel med tryckning och leverans så det vete fåglarna hur det går med den saken. Kanske det går att få det ordnat i efterhand. Så har vi också utsett Sylvia Sundström på Kökar till föreningen hedersmedlem. Hon var nämligen den som startade det här med folkmusikläger på Kökar år 1992. Efter några år ville hon ge ansvaret vidare och det ledde till att vi bildade föreningen Antons Vänner som sedan har fortsatt att ordna läger varje år. Utom år 2020, då fick vi lov att ställa in, men förra sommaren hade vi läger som vanligt.

24


De första åren höll lägret till på Kökar, först på ungdomslokalen Vikingalund, sedan på skolan och på Antons Gästhem. Men från och med år 2000 har vi haft lägret på Kyrkogårdsö. Det är en fantastiskt fin liten ö där det finns en lägergård som jag upptäckte när jag jobbade i skolan i Lemland och skulle åka på lägerskola med min klass. Vi trivs väldigt bra där och det finns lokaler som vi kan spela i och logi för drygt 40 personer. Och maten är vidunderligt god! Vilka åldrar är representerade på lägret? – I stort sett alla! Den äldsta i år var 80 och den yngsta sex. Det är en av orsakerna till den goda stämningen tror jag. Att folk i alla åldrar träffas och odlar sitt gemensamma intresse utan större krusiduller. De vuxna är inte där för att hålla redan på barnen utan alla är spelkamrater. Många lärare som har kommit med har förundrat sig över den goda stämningen. Vem har fungerat som lärare – förutom du själv? – Vi brukar ha fyra lärare. I år kom Camilla Linneadotter med igen. Hon var lärare på det allra första lägret och återkom i många år. Nu har hon haft några års paus men vi lyckades locka med henne när vi pratade om 30-årsjubileet. Hon är fiolpedagog och jobbar i Stockholms kulturskola. Där han hon ca 100 elever i veckan, så det är lätt att förstå att hon ville ta en paus från att undervisa på semestern. Det passade också väldigt bra att få med en ny lärare i samband med jubileet. Åländska violinisten och fiol-

pedagogen Andreas Nyberg har själv varit deltagare på lägret ända från barndomen och upp i tonåren och nu gjorde han lärardebut. Han spelar annars klassiskt och spelade nyss en ”duell” med Linda Lampenius på Anders Wiklöfs konsert den 25 juli. Jazz är honom inte heller främmande, han spelar ibland med i den åländska gruppen Whatclub som spelar jazz i Django Reinharts anda. Sven Midgren från Skåne är också fiolpedagog och jobbar året om med folkmusik och unga. Han har en outsinlig källa med visor och sångstumpar, liksom en massa trevliga danser att lära ut på kvällarna när vi samlas på ”Skullan” och leker och dansar tillsammans. Och så är det jag då, ett slags inventarium nu efter 26 läger på rad… Vi hade också en assistent, Sigrid Welin, som själv var med på flera läger när hon var yngre. Assistenten gör allt mellan himmel och jord. När de minsta barnen har håltimme leker hon med dem och övervakar när de simmar. Hon sitter med på lektioner med de yngsta och kan hjälpa till där och på kvällarna är det hon som ser till att kvällsteet blir framdukat med hjälp av ivriga deltagare. Visst är det så att ni helt och hållet undervisar på gehör? – Ja, det gör vi. Deltagarna ser inga noter på hela veckan, utan vi brukar göra så att lärarna på onsdagskvällen samlar ihop noter på alla låtar som de lärt ut och kanske ännu tänker lära ut på torsdagen. Det hjälper inte hur många låtar man förberett så kan det uppstå behov av något annat och då får

Gölby fiddlers gästade spelmansstämman. De har alla varit med på folkmusiklägren på Kyrkogårdsö sedan de var barn. Från vänster Lydia Eriksson, Francine Eriksson, Emelie Laine, Zaida Ponthin, Matilda Karlström, Julia Johansson och Ida Kronholm. Foto: Siv Ekström

25


man sätta sig och skriva noter på kvällskvisten. Det händer ibland att man får komponera någon låt speciellt för någon grupp till och med, det finns aldrig tillräckligt med bra enkla låtar som är roliga för nybörjare att spela. I många år har vi lyckats få ett nothäfte tryckt på torsdagen – vi har mejlat häftet som en pdf till tryckeriet i Mariehamn och så har någon kommit ut med färjan med en låda häften på fredag förmiddag och vi har kunnat dela ut det till alla som varit med. Men nu på senare år har tryckeriets semesterperiod förlängts så det får i år igen bli så att vi postar häftet till deltagarna efteråt. Brukar kursdeltagarna också delta i spelmansstämman i Önningeby, som ordnas efter lägret? – Ja, i år var det riktigt många som kom med på stämman. Det var nog nästan hälften av alla lägerdeltagare som kom med. De fick spela två låtar från lägret på konserten. Flera av de utländska deltagarna stannade på Åland ända till söndagen för att kunna vara med på stämman. Det var överhuvudtaget många deltagare på stämman i år, både spelmän och åhörare. Konserten kunde hållas utomhus utan hotande regnmoln och maten vi hade beställt räckte till utan att det blev något över. Vår egen stämma i Önningeby började vi med för 25 år sedan när Ålands spelmansgille slutade med sin sommarspelmansstämma på Jan-Karlsgården. Den hade rötter från femtiotalet. Påminner er stämma om de rikssvenska eller de finlandssvenska stämmor som ordnas på fastlandet? – Vår stämma har kanske ett lite annorlunda upplägg

än stämmorna i Sverige och på fastlandet. Vi tyckte när vi började att spelmännen skulle få tid att spela tillsammans och umgås i musikens tecken så vi börjar kl. 14 på lördagen med ”buskspel”. Föreningen Önningebymuseets vänner ordnar kaffeservering då och det är väldigt fria former. I år blåste det så hårt att nästan alla spelmän samlades i en knut i lä för vinden där de höll på och spelade i flera timmar. Vid halv femtiden dukar vi fram middagen som alltid är fisksoppa med Ålandspannkaka till efterrätt. Den får man köpa till självkostnadspris och vi har bestämt oss för att inte stå och laga den själva, för vi vill ju också spela, så vi anlitar alltid någon cateringfirma. Kl. 18:30 börjar konserten. Om det är hyggligt väder är vi ute och av 23 gånger har vi kanske varit inomhus högst fem gånger. Efter konserten blir det buskspel igen och då håller vi ofta på nästan till midnatt. Vilka andra spelmanslag finns på Åland förutom Kvinnfolk? – Ålands spelmansgille är fortfarande ett aktivt lag och så finns det två dragspelsklubbar. Vi bjöd in en ganska ny grupp som heter Gölby fiddlers till stämman - ett gäng tjejer som spelar tillsammans i olika sammansättningar beroende på när alla är hemma på Åland samtidigt. Hur ser Kvinnfolks verksamhet ut för tillfället? Vilka planer har ni för den närmaste framtiden? – Kvinnfolk träffas och spelar ihop i Önningebymuseet på måndagskvällarna under läsåret. Vi har några spelningar framför oss nu, en vigsel, ett utomhusevenemang i Mariehamn och så tränar vi inför en dansspelning på Oktoberstämman i Uppsala.

Foto: Siv Ekström

När Kvinnfolk i maj spelade som inbjudna gäster på spelmansstämman i Knutby i Uppland fick vi kontakt med Renate Krabbe och hennes spelande döttrar och blev så fascinerade av deras friska spel så vi bjöd in dem till vår stämma. Från höger: Renate Krabbe och döttrarna Magga och Lisa. I bakgrunden ordförande för Kvinnfolk Lillemor Björkroos och nyckelharpsspelaren Torbjörn Eriksson från Sverige.

26

Foto: Siv Ekström

Tre av lärarna på årets läger på Kyrkogårdsö jammade en kväll på gårdstunet. Från vänster: Svens Midgren, Camilla Linneadotter och Andreas Nyberg. Den fjärde läraren stod bakom kameran.


Nya skivor

Music, GO0922, och finns att köpa i www.folkshop.dk. Från och med 26.8 finns skivan på Spotify, AppleMusic, Youtube, Tidal, osv.

Åsa Lillhannus

Nordic Free Folk/ Optur En rykande färsk dansk skiva

är Nordic Free Folk, den hade sin skivrelease 4.8. Skivan är ett nytt projekt med utgångspunkt i en rad nykomponerade dansmelodier inom den nordiska folkmusiktraditionen. Gruppen Optur består av fyra drivna spelmän: Søren Korshøj (violin), Mikael Fleron (saxofoner), Jens Kristian Andersen (kontrabas) och Heidi Luke (slagverk). Søren Korshøj har komponerat alla 13 melodier på skivan och gruppen har tillsammans gjort arrangemangen. Man ville skapa en timme dansant musik, där traditionell stil kombineras med nutida, mera jazzig musik, och där har man lyckats. Det är en skiva med dansk folklig musik, men man kan höra starka influenser från övriga Skandinavien, men också litet brittiskt. Titelspåret Optur är en för den här skivan typisk låt, glad och dansant i polkatakt. Andra låtar som är litet trevliga är också Næsten Norsk, Sneschottish och Tågevalsen, den sistnämnda är ett av de mera melankoliska inslagen. Det finns tyvärr inte så mycket information om hur låtarna har tillkommit – ofta har sådana här melodier skapats vid något speciellt sammanhang – men här finns tyvärr inget sådant. Det brukar ge ett mervärde, tycker jag. Skivan ges ut i serien Go´ Danish Folk

Jeanette Köhn, Mats Bergström, Jonas Knutsson/ Vaggvisor i oredans tid Ibland behöver man stanna upp

och reflektera litet. Det har jag gjort i samband med denna skiva som kom till mig: Vad ska man skriva om i skivpresentationer i Fiolen Min? Svaret är inte helt enkelt. Är vaggvisor skrivna/ komponerade av Alice Tegnér, Astrid Lindgren, Johannes Brahms lämpliga att skriva om? Kanske inte, men ändå är dessa melodier sådana som väldigt många av oss har somnat till en gång i tiden. Därför kommer skivan med. Jeanette är en klassisk sångerska, som har en lång karriär som solist i musikaler och operor, men också helt egna soloprojekt. Mats Bergström är en klassisk gitarrist som under många år har samrabetat med namnkunniga svenska musiker, bland andra Malena Ernman, Mikael Samuelsson och Edda Magnason. Jonas Knutsson är en sopranino-, sopran-, alt- och barytonsaxofonist, en jazz- och folkmusiker som har inspirerats av jazz, skandinaviska folksångare och fiolspelmän, jojk, och

mycket annat. Var och en av de tre har digra listor på projekt och skivor de har medverkat i. Nu har de tre tillsammans sammanställt en skiva med vaggvisor, nyare och äldre. Men sammantaget är det hög igenkänningsfaktor när man börjar lyssna på den. Skivans titel, I oredans tid, kommer sig av all den oro och de bekymmer man har kunnat uppleva under pandemin. Då behöver man lugnande toner till natten. Och sövande är Vaggvisor i oredans tid - då fyller den ju sin funktion. Melodierna är lugna och harmoniska, jag kommer på mig själv med att sjunga med (och reagera på att jag använder andra ord än Jeanette på några ställen). De vaggvisor som finns på skivan sträcker sig från Nu i ro slumra in, en komposition av Johannes Brahms till text av Alice Tegnér, Limu, limu lima, en traditionell vallvisa från Älvdalen, Trollmors vaggsång, med text och musik av Margit Holmberg, till nykomponerad musik av Georg Riedel som till exempel Snart ska jag sova. Det är alltså ett brett spann av vaggvisor, totalt 19 spår. På grund av skivans natur kommer jag inte att spela den i bilen när jag kör, däremot är det en fin dokumentation av vaggvisor som har sjungits under de senaste decennierna, och som sådan ger det mycket bra tips på vaggvisor att sjunga för (i mitt fall) barnbarnen. Skivan är utgiven 2021 på LBNaxos Sweden Production AB, nr 79556868, och finns bland annat på Spotify.

Åsa Lillhannus

Deadline för material till Nr 4/2022 är 15.10.2022! Material skickas in till adressen fiolenmin@spelmansforbundet.fi 27


Avs. Finlands svenska spelmansförbund Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM

Händelsekalender

2023

2022

Under hösten Kurser vid Lafo Folkmusikcenter, Lappfjärd 23–25.9

Skärikurs, Sälgrund

30.9–2.10

SpelmansFolk, Åbo

15–16.10

Folkmusikkurs på KREDU, Nykarleby

26–27.10

Ljudteknikkurs för folkmusiker vid LAFO, Lappfjärd

17–19.11

Ostrobothnia Folk Fest, Karleby och Jakobstad

13–14.1

Folklandia, Helsingfors–Tallinn–Helsingfors

Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi