Fiolen min, nr 2–3/2020

Nr 2-3 | 2020 – 51:a årgången

Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Fiolen min 2-3/2020 Stämledaren.................................................................... 3 På gång........................................................................ 4–8 Förbundsdag................................................................... 9 Spelman på Lillmälö fyller jämna år................... 10–15 Katastrofvisor........................................................ 16–20 Spelning över gränsen med Gränslösa Spelmän...... 21 Ung folkmusiktrio blandar tradionellt&nytt..... 22–25 In Memoriam........................................................ 26–29 Nya skivor............................................................... 29–31 Händelsekalender........................................................ 32 Pärmbild: Gränslösa Spelmän håller en spelövning över gränsen vid Torneå-Haparanda med anledning av det undantagstillståndet som råder på grund av coronapandemin.

Foto: Helena Olsson-Keisu

Ordförande: Åsa Lillhannus 0400 951 958 asa.lillhannus@spelmansforbundet.fi Viceordförande: Michaela Lassus 040 759 0542 michaela.lassus@multi.fi Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f.

Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 9-13 Organisationssekreterare: Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi Styrelseledamöter: Jan-Anders Barkar 050 343 8396 jabarkar@gmail.com Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi

Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.

ISSN 0782-3479

Finlands svenska spelmansforbund r.f. www.spelmanforbundet.fi | kansliet@spelmansforbundet.fi Ansvarig utgivare: Åsa Lillhannus Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi Annonser: Helsida (183x257 mm): 270 euro Halvsida (183x126mm eller 89x257 mm): 130 euro 1/4 sida (89x126 mm): 100 euro 1/8 sida (89x63 mm): 70 euro Kontakta kansliet för bokning Nästa nummer av Fiolen min kommer ut i november.

Deadline för material är 15.10.2020 Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Tryckeri: Grano/Vasa, www.grano.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet.

2

Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com Kurt Svahnström 02 458 7404, 0400 774 780 bobi@parnet.fi Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com Anders Backman 040 546 1771 fiolbackman@gmail.com Göran Jonsson 09 877 9294, 0500 232 425 goran.jonsson@jonel.fi Katja Hellman 040 547 7670 katja.hellman@sls.fi

JÖMÄRKT MIL

4041 0955 Trycksak

Stämledaren Ordförandens spalt

Kära spelmän! Så litet vi egentligen vet om framtiden!

När jag skrev senaste Stämledare, den som skulle bli min sista, såg vi fram emot en händelserik vår och sommar: vi skulle hålla Förbundsdag och Vinterstämma samtidigt med Kvarken Folk, vi skulle få delta i Samstämt i Ingå, vi skulle få göra så mycket annat trevligt också. I stället stängdes Finland ner i mars, alla evenemang under våren ställdes in, och, skulle det också visa sig, så gott som alla sommarevenemang.

Det är mycket som inte har blivit av, men många har också insett att man kan göra en hel del via nätet. Fantasirikedomen har flödat, vi har kunnat bevista virtuella konserter, vi har kunnat delta i virtuella körer och orkestrar, vi har jammat – för att inte tala om alla möten som har hållits virtuellt. Om man inte kände till plattformar som Zoom och Teams gör man det minsann nu.

Naturligtvis kan den virtuella kontakten inte ersätta den direkta personliga kontakten. Det finns mycket i den sociala samvaron som vi inte kan återskapa i den virtuella världen, hur många ”virtuella kaffepauser” vi än tar kan de inte ersätta det att vi fysiskt befinner oss i samma rum. I skrivande stund lättas begränsningarna gradvis. I augusti kanske vi till och med kan träffas nästan normalt.

Personligen upplevde jag en mars månad som jag hoppas att jag aldrig mera skall behöva möta. Min far avled i början på mars månad, just innan allt började i Finland. Vi fick uppleva att begravningsplanerna på en vecka krympte från en ”normal”, öppen begravning med minnesstund till en jordfästning enbart med den allra närmaste familjen med – det blev att för varje dag som gick, vissa dagar flera gånger på samma dag justera planerna neråt.

Nu så här efteråt kan vi summera det hela med att vi kun-

de ge vår Bengt en jordfästning som blev så bra den bara kunde bli med spelmansmusik och folkvisa – där prutade vi inte! Minnesstunden kunde vi sedan hålla i Cantilena i Lappfjärd i samband med urnenedläggningen i juni.

Jag har dock lärt mig väldigt mycket av de här nästan 3,5 månaderna av sorgeprocess.

Men nu går vi vidare, så här strax efter midsommar kan vi konstatera att Finland (och Europa) så sakteliga börjar vakna upp ur en sorts dvala. Vi får börja träffas (men inte för många), bara vi är ansvarsfulla och håller oss friska. Det blev en sommar utan Samstämt i Ingå, andra spelmansstämmor och folkmusikfestivaler, åtminstone i traditionell tappning. Men hösten kommer och då skall vi hoppas att vi kan börja träffas och då skall det spelas!

Spelmansförbundet håller sin försenade Förbundsdag i Korsholm i september. Vi ordnar Skärikursen i vanlig ordning i slutet av september, likaså dragspelskursen i Pargas. Och sedan kör vi i riktning mot Folklandia i januari 2021, en Förbundsdag/Vinterstämma i Borgå, förhoppningsvis ett Kvarken Folk på våren – och naturligtvis – en spelmansstämma i Vörå!

Kära vänner, spela på, ta hand om er själva och varandra! Sommaren är trots allt härlig och är här för att vi skall ta vara på den. Njut för fulla muggar av den här tiden, så ses vi sedan, om inte förr så ses vi väl i Korsholm på Förbundsdag?

Allt gott! Åsa Lillhannus, ordförande

3

På gång Boka in:

Folkmusikdagarna i Vasa 2020 vecka 40 Folkmusiksällskapet planerar att arrangera Folkmusikdagar i Vasa även i år – om restriktioner och pandemier tillåter. Nu önskar vi att alla halar fram kalendern och preliminärbokar vecka 40, 28.9–4.10 för Folkmusikdagarna.

aktiviteter än vi är vana vid. Hälsan och tryggheten är viktigast, men nog behöver vi få spela, sjunga och dansa också då vi kommer så långt som till oktober! Vi håller tummarna och tror på det bästa!

Som tidigare år kommer veckan att inledas med folkmusikverkstäder i skolor, och då vi närmar oss helgen övergår vi till spelningar, workshopar, jam, visstugor med mera. I år tar vi särskilt i beaktande att alla deltagare ska känna sig trygga, vilket kommer att innebära lite annat format på en del

Du spelar in, vi ger ut.

Ge ut en skiva i samarbete med SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut 2021!

Ansökan är öppen för alla som utövar folkmusik. Till ansökan bifogas en demo på minst 15 minuter och en projektbeskrivning med tidtabell för utgivningen och budget där projektets helhetsfinansiering framgår.

Ansökningstiden är 3.8–4.10.2020 SLS/FMI ansvarar för skivans tryckkostnader, konvolutkostnader, tillståndsavgifter samt distribution och marknadsföring. Artisten ansvarar för övriga kostnader samt det praktiska utförandet av inspelningen.

Skivan ingår i serien Folkmusik från Finlands svenskbygder och utges som cd-skiva samt på olika musiktjänster på nätet som till exempel Spotify.

Läs mer och ansök: sls.fi/skivsamarbete Kontakt: Annika Richard, producent annika.richard@sls.fi tfn 06 319 56 05 / 040 487 0900

4

Fotoinsamling

Har du fotografier eller film med folkdans?

Nu riktar SLS arkiv och SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut fokus på folkdansen genom en insamling av fotografier och filmer med anknytning till folkdans.

Insamlingen ger oss tillfälle att uppmärksamma Kim Hahnsson som dokumenterade folkdans i över tre decennier i slutet av 1900-talet. Han är arkivets största donator av folkdansfilmer och 2020 har det gått hundra år sedan han föddes. Samtidigt är det också hundra år sedan den första Nordiska folkdanssamlingen ordnades och Stockholms folkdansföreningars centralkommitté bjöd enskilda folkdansgrupper från Finland, Norge och Danmark till en gemensam folkdanskongress 1920.

Utöver Kim Hahnssons donation finns sedan tidigare också andra samlingar med folkdansbilder och -filmer i SLS arkiv. De flesta av dem är donationer som gjorts av både privatpersoner och av amatör- och proffsfotografer och -filmare. Nu vill vi komplettera samlingarna.

dokumentation från alla tänkbara folkdanssammanhang, från små lokala fester, från de större folkdansevenemangen, från vardagens övningar och från de stora festerna.

Donerade bilder och filmer införs i SLS arkiv och får användas av forskare och andra intresserade.

Bilderna och filmerna får spridning via SLS egna kanaler och genom våra arkivkunders verksamhet och ger på så sätt synlighet åt folkdansrörelsen och den folkliga dansen.

Vid en eventuell donation ber vi också om information om materialet. Om du vet när, var, i vilket sammanhang och av vem fotografierna eller filmerna tagits är det bra om du kan anteckna det, gärna också vilka personer som syns på bilderna och i filmerna. Informationen om bilderna och filmerna gör att de lättare hittas och kan komma till nytta. När du berättar om materialet medverkar du samtidigt till att dokumentera folkdansrörelsens historia.

Insamlingen pågår under 2020. Arkivets personal svarar gärna på frågor och ger tips och råd kring donationen. Kontaktperson för insamlingen är Synnöve Svanström (synnove.svanstrom@sls.fi, 06-319 56 03) på SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut.

Har du negativ, diabilder, framkallade foton, fotoalbum, filmer, videor eller digitala foton och filmer som du vill donera till arkivet? Vi tar emot både äldre och nyare bilder och filmer. Vi är intresserade av 5

Purpuridansare på Folklandia 2020.

Foto: Carita Berg

Folklandia 8–9.1.2021 M/S Silja Europa Helsingfors – Tallinn – Helsingfors

FOLKLANDIA är en årligen återkommande vinter-

festival ute till havs – en 22-timmars kryssning fullspäckad med folkmusik och folkdans. Kryssningen i januari 2021 blir en 25-årsjubileumskryssning och den 26:e i ordningen, för kryssningen har arrangerats sedan 1996. Folklandia hålls på omtyckta kryssningsfartyget M/S Silja Europa.

Finlands svenska spelmansförbund är en av medarrangörerna och har reserverat 34 platser enligt följande: • 16 platser i B2S-hytt, 2 pers/hytt (154 €/pers) • 12 platser i B4-hytt, 4 pers/hytt (130 €/pers) • 6 platser i A2-hytt, 2 pers/hytt (179 €/pers) Därtill finns plats i förmånligare arrangörshytter.

Meddela intresse.

Anmälningar med namn, födelsetid, kontaktuppgifter och hyttönskemål skickas till kansliet@spelmansforbundet.fi fortast möjligt, dock senast 31.10.2020. Platserna fylls i den ordning anmälningarna kommer in.

6

På fartyget finns flera matställen, men ämnar man äta buffé är det säkrast att boka på förhand, då är priset även förmånligare.

• Middagsbuffé fredag 8.1, första dukningen kl. 17.45–19.45, andra dukningen kl. 20.30– 22.30. Vuxna 34 € vid förhandsbokning.

• Frukostbuffé lördag 9.1 kl. 07.00–11.00.

Vuxna 13 € vid förhandsbokning.

• Specialfrukost lördag 9.1 kl. 07.00–11.00.

Vuxna 18 € vid förhandsbokning.

• Lunchbuffé lördag 9.1 kl. 12.30–15.00.

Vuxna 26 € vid förhandsbokning.

17-åringar och yngre har förmånligare måltidspriser Önskar ni uppträda? För att få speltid förutsätter att man fått sin hyttplats bekräftad. De som reserverat speltid före utgången av augusti månad garanteras speltid. Meddela Spelmansförbundets kansli i samband med kryssningsanmälan. Spelmansförbundet kommer som tidigare år att reservera speltid för Allspelslaget, så möjlighet att uppträda finns fastän man inte kommer som ett helt spelmanslag. På ett så pass stort fartyg som Silja Europa finns det också otaliga möjligheter till buskspel.

Arrangör: Suomen Nuorisoseurat ry / Pispalan sottiisi i samarbete med ett femtiotal medarrangörer, däribland Finlands svenska spelmansförbund r.f.

Dragspelskurs i Pargas söndag 27.9.2020 kl. 09.30–17.00 Välkommen på den tredje inspirationskursen med Bo Lund som lärare och inspiratör!

Kursen fortsätter på samma tema som tidigare: Hur kan jag använda ackord när jag spelar?

Vilka ackord borde jag lära mig?

Vad betyder siffrorna i ackordbeteckningarna?

Hur kan jag ackompanjera med ackord?

Hur vet jag vilka ackord som passar ihop med melodin?

Kursdeltagarnas egna önskemål vad gäller låtar står i fokus under dagen! För att få ut maximalt av kursen är det bra om du har lite erfarenhet av att spela dragspel.

Kursplats: Hotel Kalkstrand, Strandvägen 1, 21600 Pargas Kursledare: Bo Lund, yrkesmusiker, hemma från Korsholm och jobbar som dragspelslärare vid Kuula-institutet i Vasa. Han spelar all typ av musik och har även ett förflutet inom dansmusiken från dansbanden Tommys och Charlies. Bo har fungerat som musikarrangör och kapellmästare i många sammanhang bl.a. i Kaffekvarnen live.

Den virtuella festivalen VirtuaaliKaustinen går av stapeln 13–19.7 Liksom många andra festivaler har Kaustinen Folk Music Festival fått skjutas upp till nästa år. Denna sommar arrangeras istället 13–19.7 evenemanget VirtuaaliKaustinen, som är öppet för alla – det är dessutom helt gratis och någon inloggning behövs inte.

Programmet startar dagligen klockan 10 med olika framträdanden och information om kvällskonserterna. På hemsidan www. kaustinen2020.net kan man redan bekanta sig bland annat med vilka som uppträder på kvällskonserterna. Under länken ”Barnens Kaustinen” kommer det att finnas program riktade åt de yngre.

Det kommer även att ordnas workshops inom både spelande, sång och dans; och på Radio Kaustinen kan man dagligen ta del av festivalminnen och skivklassiker.

Därtill arrangeras ett webbseminarium på temat ”Folkmusikens framtid” och via festivalbutiken kan man beställa material.

Mer info på: www.kaustinen2020.net

Kursavgift: 40 euro för Spelmansförbundets medlemmar, 60 euro för övriga. I kursavgiften ingår undervisning, lunch samt förmiddagsoch eftermiddagskaffe/-te. Kursavgiften faktureras. Möjlighet till logi på Hotel Kalkstrand: 50 euro/pers i twinrum, 80 euro för enkelrum Anmälan: Spelmansförbundets kansli, senast 27.8.2020. e-post: kansliet@spelmansforbundet.fi / tfn. 0500 560 209 Vi förbehåller oss rätten till ändringar på grund av coronaviruset.

i samarbete med SFV

7

Skärikurs på Sälgrund 18–20.9.2020

En låtkurs i skärgården i september månad har redan blivit något av en tradition. I år bjuder skärikursen på enbart inhemska lärare. På fiol har vi Matti Mäkelä från Lappo och på dragspel Jari Komulainen från Vanda. Båda är finskspråkiga, men positiva till att genomföra undervisningen på svenska.

Matti Mäkelä, bosatt i Lappo, är spelman och forskare hemma från Kaustby. Studier i klassisk violinmusik har han avlagt vid Edbergs musikinstitut och Mellersta Österbottens konservatorium. Under årens lopp har han deltagit i olika musikprojekt och spelar fortsättningsvis i JPP och Troka. Under åren 2002–2013 undervisade han i violinspel vid Lapuan musiikkiopisto. Sedan 2013 är Mäkelä med i Ruralia-institutets regionalhistoriska forskningsgrupp vid Helsingfors universitet där han genomför forskningsprojekt med anknytning till kulturarv. Han håller även på med en artikelavhandling om österbottniska gårdar (pohjalaistalot). Violinspel undervisar han fortsättningsvis i vid Lapuan musiikkiopisto.

Jari Komulainen, bosatt i Vanda, blev utexaminerad musikmagister år 2001 från Sibelius-Akademin vid utbildningsområdet för folkmusik, med dragpel och munharpa som huvudinstrument. Han hanterar såväl 2- som 5-radiga dragspel. Jari fungerar som lärare vid Pakilan musiikkiopisto i Baggböle och på Vantaan Aikuisopisto i Vanda. Han undervisar även på många av Suomen Kansanmusiikkiliittos arrangerade kurser och läger. Undervisat har han även i Sverige, Estland och USA. Förutom undervisning så består arbetet av turnéer inom teater-, folkmusik-, schlageroch underhållsmusik. Jari har även gott om egen kompositions- och arrangemangsproduktion. Under åren har Jari spelat bl.a. i grupper som Spelarit, Katrilli, Ketale, flera duon (Patrik Weckman, Kukka Lehto, Pauliina Pajala…) samt dansorkestern FinnFox.

är det möjligt, men kursavgiften är ändå densamma.

Hemfärden från Sälgrund på söndag sker omkring kl. 13.00. Notera också att det är en 800 meters promenadfärd mellan hamnen på Sälgrund och kursplatsen. Det finns ett begränsat antal kärror för dragspel och tyngre väskor.

Anmälan: en månad på förhand, senast tisdagen den 18 augusti 2020 till kansliet@spelmansforbundet.fi Uppge namn, adress och telefonnummer samt vilket instrument du spelar under kursen. Uppge även eventuell specialdiet (viktigt!) och om du kommer på fredag eller lördag.

Kursavgift: 140 euro för Spelmansförbundets medlemmar, 160 euro för övriga. I avgiften ingår undervisning, kost och logi (fre–sön) samt båttransport t/r.

Kursavgiften faktureras.

Gamla och nya skärikursdeltagare är välkomna till Sälgrund!

Vi förbehåller oss rätten till ändringar på grund av coronaviruset

i samarbete med SFV

Matti Mäkelä

Deltagarna delas in i två grupper som lärarna undervisar turvis. Mellan varven spelar båda grupperna tillsammans. Dagtid är spelandet mera schemalagt, kvällstid mera fritt. Vilket instrument man spelar är inte avgörande, men en viss spelvana behövs för att få ut det mesta av kursen.

Avfärden från Kaskö fiskehamn ut till Sälgrund sker på fredag kväll ca kl. 18.30. Båtfärden tar ca 10 minuter. Om någon hellre kommer på lördag morgon 8

Jari Komulainen

Förbundsdag Lördagen den 12 september 2020 kl. 14.00 Hotel Vallonia, Centrumvägen 3, Korsholm Stadgeenliga ärenden Stadgeändring Styrelsen

Medlemmarna i Finlands svenska spelmansförbund r.f. kallas till förbundsdag lördagen den 12 september 2020 kl. 14.00. Förbundsdagen hålls på Hotel Vallonia i Smedsby, Korsholm.

Enligt förbundets stadgar skall förbundsdag hållas inom mars månad, men detta var inte möjligt i år på grund av coronarestriktionerna.

En tillfällig lagändring har gjort det möjligt för föreningar att skjuta fram årsmöten till slutet av september. Att delta på distans skall också vara möjligt, även om det inte nämns i stadgarna. Ett styrelsebeslut räcker. Styrelsen för Finlands svenska spelmansförbund r.f. har beslutat att deltagande på distans skall vara möjligt i år, men för att få det praktiska att fungera så behöver man meddela om distansdeltagande senast fredagen den 7 augusti 2020. Deltagande på distans sker i första hand via videokonferens-tjänsten Zoom.

Efter årsmötet konstituerar sig den nya styrelsen samt håller ett kortare höstmöte. Kvällen avslutas med musik och trevlig samvaro.

Dagen därpå gör styrelsen ett besök till nästa års stämmo-ort Vörå.

Förbundsdag och vinterstämma 2020 Preliminärt program Lördag 12.9 12.30 14.00 16.00 17.00 20.00

Lunchbuffé (16 €, förhandsanmälan) Förbundsdagen öppnas Kaffe och tårta (förhandsanmälan) Nya styrelsen sammanträder Kvällsbuffé (20 €, förhandsanmälan, för logigäster 5 €, förhandsanmälan) Musik och trevlig samvaro 24.00 Restaurangen stänger Logi (sgl 87 €, dbl 105 €, extra bädd 32 €, förhandsanmälan) Söndag 13.9 09.00 Styrelsens program För anmälan finns ingen separat anmälningsblankett, utan man anmäler sig per e-post till kansliet@spelmansforbundet.fi senast fredag 7.8.2020. De som önskar delta i årsmötet på distans anmäler sig även till samma e-postadress. Bindande anmälan. Kansliets tfn 0500 560 209.

För serveringens skull behöver man anmäla sig senast fredagen den 7 augusti 2020.

Enbart deltagande i årsmötet kräver ingen förhandsanmälan.

9

Spelman på Lillmälö fyller jämna år Text: Simon Gripenberg

Eugen Bergman spelar fiol (ca. 1970) Foto: Ann-Mari Häggman, SLS arkiv, FMI 449

Jag hörde rykten om att spelmannen Eugen Bergman fyller 80 år i sommar och beslöt mig för att ringa upp honom för en intervju. Hustrun Annukka svarar och snart är Eugen i luren.

Hej och gratulerar! Det ryktas om att du snart firar jämna år?

– Jo, det stämmer. Jag fyller 80 i sommar den 15 juni. Vi får nu se hur det blir med firandet i dessa Corona-tider.

För tillfället följer vi förstås rekommendationerna och håller oss isolerade hemma.

Vill du kort berätta om din bakgrund?

– Jag är född på Lillmälö i vår sommarstuga men vi bodde i Åbo där jag gick i skola. När min far blev pensionerad flyttade vi ut tillbaka till Lillmälö, som ligger ungefär 15 10

kilometer från Pargas centrum – och där bor vi fortfarande kvar. När det gäller jobb så har jag haft samma arbetsplats under hela mitt liv, men arbetsgivaren har bytt namn tre gånger: först var det Pargas Kalk, sen Partek och till sist Nordkalk. Min fru Annukka är filosofie magister från Åbo Akademi och hon har arbetat inom skatteförvaltningen på avdelningen för uppbörd och indrivning.

Hon är hemma från Åbo och vi träffades som tonåringar vid ett dansställe i Pargas.

När blev du intresserad av folkmusik?

– Det var så att min far Reinhold, min farbror Gunnar Bergman samt Carl Jansson aktivt spelade tillsammans.

Jag brukade lyssna till deras fiolspelande och i något skede bad de mig komma med och spela. Jag spelade bara gitarr den första tiden, senare blev det fiol.

Var Carl Jansson också en släkting till er?

– Nej, han är inte släkt med oss. Pappa, som var en duk-

tig spelman, arbetade som tullvakt och rörde sig därför på åländska vatten. När de tog i land om kvällarna kom de att spela tillsammans med lokala spelmän, vilket resulterade i att han lärde sig många åländska låtar som han sedan tog med sig hem. På Åland träffade han också Carl Jansson från Föglö, som faktiskt senare kom att flytta till Lofsdal i Pargas. Därför blev det så att de spelade mycket tillsammans med Carl. Han hade ett speciellt sätt att spela då han blandade ihop sekund och melodi. Hans spelstil har nog påverkat mig.

Hur gick det till när du lärde dig att spela fiol?

– Först gick det på gehör. Jag började med att sekundera varefter jag började spela enklare melodier, till en början utgående från de 3–4 ackord som jag lärde mig. Sedan då jag gick i Åbo Classicum tog jag lektioner i klassisk musik för Ilse Helander och började lära mig noter. Det gick lite trögt för mig men jag kämpade på och senare insåg jag att det är bra att kunna grunderna. Jag började spela med i Pargas amatörorkester och 1969 anslöt jag mig till Qvintarna och spelade därefter många år med dem. Gruppen leddes av Carl Jansson. Han tog med sig många åländska låtar till vår repertoar.

Hur uppstod då Bergmans spelmanslag?

– År 1977 tyckte Carl att det började vara dags att starta upp ett yngre spelmanslag. Därigenom uppstod Bergmans ungdomslag, som numera heter Bergmans spelmanslag.

Vi var till en början åtta yngre medlemmar i spelmanslaget – alla släkt med varandra utom Annukka som var ingift.

Med det spelmanslaget spelade vi de vanligaste ackorden och det var därför svårt att utveckla nya, mer avancerade melodier. År 2003 kom Heidi Rantala med i bilden och medan ungdomarna fortsatte med Bergmans spelmanslag beslöt vi oss för att grunda ett nytt eget spelmanslag – Reinholds spelmän.

Vill du berätta mer om Reinholds spelmän?

– Gruppens namn kommer från pappa Reinhold. Det råkar dessutom vara så att även Annukkas pappa hette Reinhold – vilket sammanträffande! Vi är fem medlemmar i gruppen och vi bor på olika håll. Förutom jag och Annukka består Reinholds av Kai Vilevaara på fiol, Heidi Rantala på dragspel och Charlotta Sevón på sång. Kai är lärare vid musikinstitutet i Åbo. Heidi är specialläkare vid universitetssjukhuset i Tammerfors. Hon håller på med sin doktorsavhandling inom medicin med lungorna som sitt specialområde och har därför fullt upp nu i och med co-

Gruppbild med Qvintarna Foto: SLS arkiv, FMI 449

11

ronaviruset. Charlotta är Annukkas systerdotter och hon har studerat till operasångerska vid Sibelius-akademin.

När sång behövs hoppar Charlotta in. I och med att vi är geografiskt utspridda har vi ingen permanent övningslokal men vi brukar oftast träffas hemma hos oss och hos Heidis föräldrar som bor i Harvaluoto.

Jag har förstått att ni gett ut ett antal CD-skivor med Reinholds?

– Det stämmer. Första skivan gavs ut 2004 under namnet Reinholds Fiddlers. Den innehåller 20 låtar, de flesta traditionella, men också några skrivna av Annukka. Vintern 2010 gjorde vi en julskiva och 2011 gav vi ut skivan ”Som en dans”. I det skedet hade vi förkortat gruppens namn till enbart Reinholds. Min brorson Christer Bergman har fotograferat och gjort omslaget till skivorna. På den senaste skivan har Annukka skrivit både texter och melodier till så gott som alla låtarna. Det är roligt, för när vi träffades som tonåringar spelade hon inte alls och sa att hon aldrig kommer att kunna lära sig, då det verkar så svårt. Men efterhand blev hon mer och mer intresserad, började öva och studerade därtill några år i musikskola – för att alltså senare till och med komponera egna låtar. När det gäller skivor så spelar vi också med på Bergmans spelmanslags skiva med 22 folkmelodier från Pargas och Åland. Ett intressant projekt som jag speciellt minns är ett TV-program om Reinholds som Erik Saanila producerade för YLE 2008. Där ingick bland annat en lång intervju med mig.

fade vi Nordergutarnas spelledare Svante Pettersen som komponerat avancerad folkmusik. Svante berättade att han på natten drömt om att Annukka skulle föra vidare hans låtar. Han gav henne därför flera nothäften som vi tog med oss hem. Låtarna var då för svåra för oss, men nu på senare år har vi plockat upp dem och spelar dem i två stämmor. På hösten 2018 arrangerade vi till och med en konsert på Sibeliusmuseet med Gotländska låtar skrivna av Svante. Annukka har för övrigt också skrivit många egna kompositioner som vi spelar.

Spelar ni också med i andra konstellationer än Reinholds?

– Vi har båda spelat tillsammans i Sandor Toths orkester. Där spelades ungerska låtar och lättare musik. Vi har också ibland spelat tillsammans med min brorson Jörgen.

Jag och Annukka har också spelat med Pargas amatörorkester under många år men sen blev det mest folkmusik. 2018/2019 började vi spela tillsammans med Pargas dragspelare vilket är roligt då alla är pensionärer. Repertoaren består mycket av gammal dansmusik och det bör kanske nämnas att dom har en mycket bra sångsolist, Marjo-Riitta Jalonen. Sen har vi spelat tillsammans med en trio för Turun kansantanssin ystävät i sex år. Vi har också gjort utlandsresor tillsammans med danslagen. Bland annat spelade vi en halv månad i Brasilien, Ungern, Italien och Irland. Det blev dock så tungt med allt resande som tog upp all ledighet, så sen har vi spelat bara med Reinholds och Pargas dragspelare.

"Gruppens namn kommer från pappa Reinhold. Det råkar dessutom vara så att även Annukkas pappa hette Reinhold – vilket sammanträffande!"

Hur är det att spela tillsammans med Annukka?

– Det fungerar bra. Vi har mycket stöd av den andra eftersom vi känner varandra så väl. När hon hade spelat fiol en tid och började bli bättre tänkte jag att nu måste jag nog börja öva mer. Jag övade och övade men hon gick förbi mig. Annukka har yrkesmusiker i släkten så det sitter säkert i generna. Hon brukar säga att jag skall tänka på tonerna för att skapa djup klang. Folk har sagt att vi är samspelta och att det ibland till och med låter som en fiol när vi spelar tillsammans.

Hur ser er repertoar ut?

– Under den tid vi spelade med Qvintarna blev vi inbjudna till Gotland av spelmanslaget Nordergutarna. Där träf12

Har du några speciella anekdoter från era spelningar?

– En gång spelade vi tillsammans med Tapio Vainisto, som är fiolbyggare i Åbo. Han fastnade vid ljudet från Annukkas fiol, som hennes mamma köpt vid en auktion i Åbo.

Det är en Guarneri-kopia och folk har blivit intresserade av dess fina klang.

– En morgon vaknade jag och tyckte att det lät extra bra när Annukka spelade och kom plötsligt ihåg en stråke som hon fått av en arbetskollega. Den var undanstoppad i garderoben då den var så krokig men när vi plockade fram den visade det sig att den hade blivit rak. Arbetskollegan besökte ofta sjukhus för att hjälpa cancerpatienter i slutskedet. En av patienterna som han besökte hade varit

Uppställning inför Spelmansparad på stämman i Pargas 1975.

Eugen och Annukka på Spelmansstämman som hölls i Pargas 27–29.6.1975.

Svante Pettersson i vit skjorta spelar tillsammans med en lokal spelman på Gotland

Eugens far Reinhold, här 90 år gammal Foton: Privata

13

sjöman och han ville ge honom stråken som han använt när han spelade på en såg. När arbetskollegan sedan gav stråken vidare åt Annukka sa han: ”kom ihåg att den är välsignad”. Annukka lät restaurera stråken och har därefter spelat med den, den ger ett mycket fint ljud. Kai misstänker att det kan vara fråga om en barockstråke.

En hurudan fiol spelar du själv på?

– Jag råkade av misstag få en bra fiol, en Amati-kopia som Annukkas mamma köpt på en auktion för 240 mark.

Modellen har tillverkats vid gränsen mellan Tjeckien och Tyskland i en by där man enbart livnär sig på att göra instrument. Den har speciella smutsfläckar på botten som är karaktäristiska för fiolmodellen – man skall inte ta bort dem. Det är märkligt hur man fäster sig vid en viss favoritfiol. Man lånar ogärna ut den då det på något sätt känns som att ljudet försvinner och man måste spela in den igen.

Men en gång när vi var i Ungern lånade jag fiolen åt en som spelade i en serbisk orkester. Då fick den ett så fint ljud som den aldrig har haft förut. Ljudet hölls ungefär en vecka, sen återgick den till det normala!

Vad har Spelmansförbundet betytt för er?

– Reinholds har varit med i förbundet sedan Qvintarnas tid. I början deltog vi aktivt i spelmansstämmorna men nu

på äldre dagar har vi blivit bekväma av oss. Stämmorna var alltid trevliga. Jag minns ett tillfälle i Kaustby då jag och Annukka spelade för dansarna tillsammans med en dragspelare. Dragspelaren råkade tappa bort sig så att enbart våra fioler hördes. Det finns så många speciella minnen.

När vi skulle uppträda med Qvintarna vid spelmansstämman i Vörå 1976 ombads vi att inte stampa med fötterna i scengolvet för att det då skulle höras i inbandningen.

Folke Bergman spelade och stampade sedan med sådan känsla att mikrofonen gungade – en riktigt äkta spelman, konstaterar Eugen och skrattar.

Vilka är spelplanerna den närmaste tiden?

– Brorsonen Christer Bergman är som bäst på väg hit för att spela kontrabas tillsammans med oss. Vartannat år brukar vi spela på Sibeliusmuseet i Åbo. Min kusins pojke driver Westers trädgård tillsammans med sin fru. Vi brukar fråga ibland om vi får uppträda där och ge en kaffekonsert, vilket de alltid har tillmötesgått. Men nu blir det knappast av på grund av coronan. Vi skulle ha haft flera spelningar med Pargas dragspelare, men de har också blivit inställda.

Vi har inga skivplaner för tillfället och inga övningar heller. Då Heidi är lungspecialist har vi blivit uppmanade att hålla oss isolerade. Jag planerar inget större kalas, kanske blir jag tvungen att fira hemma i karantän.

Reinholds består av Kai Vileraara, Annukka Bergman, Eugen Bergman, Charlotta Sevón och Heidi Rantala Foto: Reinholds

14

Postförsändelse från Lillmälö Jag önskar Eugen och Annukka allt gott och vi avslutar intervjun. Några dagar senare får jag en försändelse från Lillmälö på posten. I paketet finns de tre CD-skivor som Reinholds gjort: ”Reinholds Fiddlers” (2004), julskivan från 2010 och ”Som en dans” från 2011. Jag lyssnar igenom dem för att få en bättre bild av deras musik. I försändelsen finns också en DVD-skiva som innehåller ”Seportaget” som Erik Saanila gjorde om Reinholds spelmän för YLE. Den sympatiska TV-dokumentären inleds vid stugan på Lillmälö och avslutas med en konsert som hålls på Sibeliusmuseet i Åbo. I dokumentären spelas ”Jannen polkka” av Antti Soininen, ”Tulluddens gånglåt” av Erik Dannberg och ”Lillmälösommarvals” av Annukka. Det har varit intressant att bekanta sig med Reinholds och trevligt att få en bredare inblick i Eugen och Annukkas passion för folkmusiken.

15

Katastrofvisor – forna tiders sensationsjournalistik

Målning från 1300-talet som återger hur människor begraver offer från digerdöden.

Foto: Wikimedia Commons

Jag fick frågan om jag kunde skriva en Skillingtryck text om katastrofvisor, och det är ju en Då man i dag talar om skillingtryck tänker nog många bra idé i de speciella tider som vi lever i. på tragiska kärleksvisor. Men ”skillingtryck” är egentligen namnet på de häften som visorna trycktes i och vars Då jag skriver detta har bibliotek och pris vanligtvis var 1-2 skilling. Skillingtrycken bestod ofta av åtta sidor, inklusive pärm, som veks av ett enda arkiv ännu inte öppnats, och det finns ark och innehöll 3-4 visor. I Sverige trycktes skillingtryck en hel del om ämnet som jag gärna hade från 1500-talet och fram till 1900-talets början, och det var 1800-talet som var genrens storhetstid. De äldre skilkollat upp. Men nu är det som det är, lingtrycken innehöll ofta psalmer och andliga visor. På och jag väljer trots allt att skriva.

1700-talet blev visor som förmedlade nyheter vanliga och Då man talar om folkvisor eller traditionella visor

är ”katastrofvisor” inte en etablerad genre, så som till exempel kärleksvisor, vaggvisor eller emigrantvisor. Då man söker efter folkvisor som handlar om sådant som kan klassas som katastrofer märker man därför att såna visor kategoriseras på lite olika sätt beroende på vad som anses vara viktigt. De kan kallas till exempel nyhetsvisor, historiska visor eller visor om olyckor. Gemensamt för dem är dock att de flesta är skillingtryck.

16

på 1800-talet tycks man särskilt ha uppskattat sentimentala visor om olycklig kärlek.

Forskaren Margareta Danielson konstaterar att det troligtvis trycktes 20-30 tusen olika skillingtryck i Sverige.

Om man utgår från att upplagorna i medeltal bestod av tusen exemplar skulle det innebära att sammanlagt 20-30 miljoner skillingtryck har varit i omlopp. Det säger en hel del om hur vanliga skillingtrycken faktiskt var.

Man kunde köpa skillingtryck i städernas handelsbodar, på marknader och även i mindre byar av handels-

resande och musikanter på genomfart. Ett vanligt försäljningsknep var att handelsmannen själv framförde visorna och sedan sålde den tryckta versionen – på så sätt fick de intresserade också lära sig melodin. Noter var mycket ovanliga, däremot kunde instruktionen ”sjunges såsom...” stå utskriven. Annars fick man själv fundera om man kunde någon melodi som passade till texten. Detta innebär också att skillingtryck har sjungits i mängder av olika varianter.

Visor om olyckor och mord På 1700-talet blev alltså de så kallade nyhetsvisorna vanliga, och populariteten höll i sig även under 1800-talet. Ännu på 1930-talet spreds visor i stora kretsar om aktuella mord, olyckshändelser och spektakulära händelser. Skillingtrycken kommenterade dem och de avslutades ofta med en vädjan till Gud om att liknande prövningar inte skulle drabba lyssnarna. Nyhetsvisorna kommunicerade vad som hade hänt i världen, men som sentida forskare har sagt: man ska snarare tänka på dem som kvällstidningar än som TV-nytt.

Alla visor som berättar om verkliga händelser är även historiska visor. En underkategori här är visor som handlar om olyckor. Men det är det sensationella och smaskiga som behandlas i de populäraste skillingtrycken.

Mord och olyckor beskrivs detaljerat, men även (natur) katastrofer, bränder och krig är vanliga teman. I en tid då kommunikationerna var dåligt utbyggda var visorna trots allt ett viktigt sätt att sprida nyheter, men det finns också tydliga exempel på att man i skillingtrycken har valt att beskriva händelser på sätt som ligger långt från det som i dag uppfattas som objektiv historieskrivning.

Om vi intresserar oss för visor om katastrofer blir frågan vad en katastrof innebär, hur många döda krävs?

Ett exempel är det mycket kända skillingtrycket ”Elvira Madigan”, med textbörjan ”Sorgeliga saker hända”. Det handlar om cirkusprinsessan Elvira, som hette Hedvig Jensen på riktigt. Hon rymde med gifte militären Sixten Sparre och 1889 sköt dem båda efter att ha levt upp sina tillgångar. Vanligtvis brukar ”Elvira Madigan” betraktas som en kärleksvisa, men man kan lika gärna se det som en historisk visa där mord ingår. Men knappast är det ”Elvira Madigan” som man först tänker på då man talar om katastrofvisor.

Snarare är det kanske visor som ”Titanics undergång” med textbörjan ”En fruktansvärd olycka är ämnet för min sång”, ett av många skillingtryck om den stora båtolyckan, som framstår som typiska katastrofvisor. Är

det då kanske så att det krävs att en vistext förmedlar ett budskap om många döda för att den ska upplevas som en katastrofvisa? Men katastrofer kan ju inträffa även på det personliga planet.

Även båtolyckor i mindre format kunde dock inspirera till visor. Ett exempel från vår kust är skillingtrycket ”Minnessång över Ångfartyget Österbottens hemska brand, utanför Räfsö redd, den 20 augusti 1874” eller i all korthet ”Österbottens hemska brand”, som handlar om en förlisning utanför Björneborg som krävde 17 dödsoffer.

Sången har hela 119 verser, och lär ha varit vida känd. Den signerades ”Carolus”, som sägs ha varit ”en allmogeskald från Munsala”. Här har författaren verkligen lyft fram alla tragiska aspekter av olyckan.

Det finns också finlandssvenska exempel på visor om olyckor och mord som ännu är relativt välkända, även om de knappast har förekommit som skillingtryck. ”Sköldens visa” eller ”Skölds tjuvvisa”, med textbörjan ”Femton gånger har jag vandrat” är en av dem. Visan handlar om tjuven och mördaren Carl Gustav Sköld från Ingå, som till sist avrättades. Flera uppteckningar har gjorts och den sjöngs även in av Hilma Ingberg år 1957 under Sveriges Radios inspelningsturné i Finland, med påföljande publicering på skivan ”Föregångare”.

På skivan ”Föregångare” finns bland annat Hilma Ingbergs version av ”Femton gånger haver jag trappat” eller ”Sköldens tjuvvisa". På omslaget ses Ingberg intervjuas av Sveriges Radios Matts Arnberg i Pojo år 1957.

17

Vasa stads brand, skriven Pali-Maj eller Maria Berg som kommentar på att staden förstördes 1852 är en samtida skildring en verklig storolycka, där så gott som hela staden ödelades. Pali-Maj, som bodde i Pörtom, skrev många dikter om det som hände i hennes närhet. Det kunde vara visor till bröllop, men hon skrev även till exempel ”Visa om fyra män från Rangsby, som drunknade på en fiskefärd” som ett exempel på hur man kunde bearbeta lokala katastrofer.

Visor om sjukdom och nöd De visor som man i första hand tänker på som katastrofvisor är alltså visor om olyckor och mord. Men jag ska också skriva några ord om visor om sjukdom och nöd, tillstånd som också kan vara nog så katastrofala. Och visst före-

kommer sjukdom som tema i skillingtryck, men vanligtvis inte i nyhetsvisor om de stora händelserna. Däremot är sjukdom i form av unga kvinnor som tynar bort i kärlekssorg ett vanligt tema i några välkända skillingtryck. ”Kors på Idas grav” med textbörjan ”Mossbelupen hydda står vid Heklas fot” och ”Lejonbruden” med textbörjan ”I skimrande bruddräkt så vit som en snö” hör till denna grupp.

Också texter som handlar om sjukdom av klinisk karaktär förekommer. Ett känt skillingtryck på temat heter ”Lasarettvisan” eller ”Den sjuka flickan”, med textbörjan ”I en sal på lasarettet där de vita sängar stå”. Det handlar om en flicka som får tuberkulos och dör på sjukhus. Tuberkulosen var en mycket fruktad sjukdom i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Det finns en omfattande sägenbildning kring visans tillkomst. Det berättas hur den lilla

Konstverket "Dödsdansen" från 1493 av Michael Wolgemut

18

Foto: Wikimedia Commons

flickan vårdades på varierande sjukhus eller sanatorium och efter hennes död ska läkaren ha skrivit visan. Visans upphovsman är dock okänd.

Skillingtrycksvisan ”Drinkarflickans död ”med textbörjan ”Vid tolv års ålder en liten flicka, med korg på armen mot krogen går” skrevs av Albert M. Johansson och publicerades 1890. Visan handlar om en flicka som skickas för att köpa brännvin av sin försupne far en vinterkväll.

Hon fryser ihjäl och detta får fadern att ångra sig så han blir frälst. Visan hör samman med de stora folkrörelserna som spreds i Norden i slutet av 1800-talet, och som ofta hade religiösa inslag. ”Drinkarflickans död” är en varning för hur farligt brännvin är och även ett exempel på att suputer kan frälsas. Visan skildrar den misär som brännvinet kunde leda till och fattiga barns utsatthet– verkliga katastrofer enligt våra dagars synsätt.

En relativt känd visa åtminstone i spelmanskretsar, som jag gärna vill lyfta in här, är ”Fuxasvalsen”, även känd som ”Fattigårsvalsen” eller ”Beijsanviison”. Texten börjar ”Se barnen de små, de hungriga gå, de fråga sin mamma vad de skola få” – katastrofen som beskrivs i visan är alltså en hungrande familj. Visan var varumärke för spelmannen Fuxen, Anders Blomqvist från Kronoby som föddes 1810. Hunger har liksom bara hört till livet i äldre dagar, men det var inget man rapporterade om i skillingtryck – i fall det nu inte var direkt hungersnöd. Kan man då se Fuxasvalsen som en katastrofvisa?

Avslutningsvis funderar jag nu på vilken typ av material framtidens forskare kommer att arbeta med då det vill undersöka hur Covid19-pandemin upplevdes och bearbetades i samtiden. Kommer det att finnas musik, som har blivit en del av traditionell repertoar i någon bemärkelse, eller blir det mem och skämt från facebook som de får jobba med?

Johanna Björkholm

Katastrofer och andra strofer Efter en sån här genomgång kan man tänka att folkmusiken allt kan vara bra makaber. Men samtidigt behöver man bara sätta på TV:n efter klockan 21 vilken dag i veckan som helst för att se samma fenomen förmedlas i nyare former av underhållning. Vi mänskor har behov av att kommentera och bearbeta våra upplevelser, och då som nu ingår katastrofer i våra liv och erfarenheter. Folkvisor är en form av kommunikation och underhållning, och vi får en gång för alla konstatera att det morbida väcker fascination och har nyhetsvärde.

En intressant iakttagelse har också gjorts av forskarna Ulrika Torell och Christina Mattsson – de liknar skillingtryckvisornas upphovsmän vid senare tiders nyhetsjägare, som vill vara först med en story för att kunna tjäna pengar.

Genom att snabbt förmedla sånt som folk ännu inte visste till tonerna av en känd melodi försökte man maximera försäljningen. Och precis som nu tenderar vi mänskor att lockas av det braskande och chockerande.

Ett skillingtryck som tillverkats i (Gamla) Vasa i slutet av 1700-talet av G. W. Londicers tryckeri. Nyhetsvisor skrevs ofta om krigiska händelser och detta är ett exempel på en sådan: ”En ny och artig Krigs Wisa Författad i anledning deraf, at, under Konungens Höga Befäl, Kongl. Swenska Skärgårds Flottan Segrade öfwer den Kejserl. Ryska, wid Swensksund den 9 Julii 1790”. Foto från portalen Alvin.

19

Ett skillingtryck från 1873: Om den förskräcklige mördaren och Finske undersåten Eric Blomfelt, som mördade 6 personer i staden Wasa i Finland -- Handelsmans-Wisa -- Min fader war en ung soldat. En version av den första visan upptecknades också 1935 av Alfhild Adolfsson (senare Forslin) i Kalax, Närpes.

Foto från portalerna Alvin och Finna, SLS 536.

20

Spelmän på båda sidorna av kravallstängsel i Torneå-Haparanda Foto: Helena Olsson-Keisu

Spelning över gränsen med Gränslösa Spelmän En världsresenär kan man bli kallad när man

har besökt Timbuctu, Samarkand och Haparanda! Så lär det ha sagts redan vid 1800-talet av den första reseorganisatöreren, Thomas Cook.

Men nu fick inte spelmännen från Torneå komma till Haparanada på grund av coronapandemin! Vi har ju alla år haft spelmän både från Sverige och Finland. Vi har ju fått åka fritt över gränsen till våra tisdagsövningar

i Haparanda under drygt 30 års tid. Hittills har vi varit en gränslös spelmansgrupp, som fick även namnet Gränslösa Spelmän.

Tre månaders paus med spelövningar orsakade så vemodig längtan, att vi bestämde ordna en övning vid gränsen. Mötet i spelövningens tecken var underbart och rörande! Där fick vi se på varanda, spela och lyssna på varanda genom järnstaketet. Det var någonting utöver det vanliga, så ovanligt/speciellt att bland annat Yle Nyheter Lappland, Radio Finland, tidningen Lapin Kansa och svenska Haparandabladet noterade oss.

Hili Varvikko-Tarvainen och Helena Olsson-Keisu från Gränslösa Spelmän

Gemensam gränsöverskridande kaffepaus Foto: Helena Olsson-Keisu

21

Foto: The Hobs

Ung folkmusiktrio blandar tradionellt och nytt – Skivdebut för folkmusiktrion The Hobs Text: Simon Gripenberg

Svenska litteratursällskapet i Finland stöder årligen nya skivprojekt inom Svenskfinland. Detta år står gruppen The Hobs i tur för att göra skivdebut.

Två av gruppens medlemmar är mitt uppe i militärtjänstgöringen så det är för tillfället svårt att lyckas samla alla samtidigt, men jag får genom ett videosamtal en pratstund med medlemmen Henrica Westerholm.

22

Grattis till skivprojektet! Hur kommer det sig att The Hobs fick äran att producera en skiva och vilken är tidtabellen?

– Svenska litteratursällskapet i Finland stöder årligen produktionen av en folkmusik-skiva – nya artister och grupper får söka varje år. Vi skickade in en demo och meddelade att vi skulle vara intresserade och fick ett positivt svar.

Skivan blir klar under 2020, troligtvis till hösten. SLS har det största ansvaret då de trycker och producerar skivan.

Själva står vi för musiken, inspelningen, masteringen och mixningen. Skivprojektet har löpt ganska bra trots att både Oscar och Benjamin är i militären. Vi spelade till exempel in låtar under två veckoslut i december och februari.

Jag minns att jag hörde er spela på spelmansstämman i Ekenäs 2018. Kände ni varandra innan barn- och ungdomslägret som ni då deltog i?

– Vi började spela som The Hobs i början av 2017 men hade nog känt varandra en tid innan det. Vi träffades första gången i slutet av 2015 på en folkmusikkurs i Barösund, därefter tog det en längre tid innan vi träffades på nytt nästa gång.

Har gruppen samma sammansättning som i början?

– Jo, förutom mig så består The Hobs alltså av Oscar Grönroos och Benjamin Backman. Jag bor i Lovisa i Östnyland medan både Benjamin och Oscar är hemma från Västnyland – Ålkila i Ingå respektive Svartå. Benjamin spelar gitarr och mandolin, Oscar fiol och piano. Jag spelar tillsvidare enbart fiol.

på ett modernare sätt och att vi har en egen touch på det vi gör. Man tänker inte alltid på att det är modern folkmusik, utan allmänt modernt och fräscht.

Varifrån får ni er inspiration?

– Andra folkmusikgrupper som inspirerat oss är bland annat Väsen och Baltic Crossing. Inspiration kan komma ur allt möjligt. Det kreativa samarbetet inom gruppen gör att en idé kan utvecklas med hjälp av de andra.

Hur fungerar det att kombinera spelandet med militär och studier?

– Just nu spelar vi inte så ofta tillsammans på grund av Oscars och Benjamins militärtjänstgöring. Båda två är i Dragsvik men då de är på olika enheter så synkar deras ledigheterna inte alltid. Coronaläget gör också att de är inne under längre perioder på fyra veckor åt gången. Avståndet är också ett visst hinder eftersom vi bor i olika delar av Nyland. Normalt brukar vi träffas för att spela tillsammans under veckoslut och turas om att åka västerut eller österut. På sommarloven spelar vi oftare tillsammans. Jag går själv på 3:an i gymnasiet och vi har förstås haft mycket distansstudier på grund av coronaviruset. När det gäller fortsatta studier funderar jag ännu på olika alternativ – kanske blir det något med musik.

"Folk verkar uppskatta det vi gör och det motiverar oss.

Spelglädjen är det viktigaste"

Spelar ni främst traditionella låtar eller skriver ni också eget nytt material? Vill du beskriva er arbetsprocess?

– Vi har faktiskt gott om egna låtar. På skivan kommer största delen att vara eget material och så blir det lite traditionellt. Vi skriver alla var och en skilt för sig. När man kommer på något spelar man det för de andra och sedan sätter vi gemensamt ihop helheten och bestämmer hur det skall arrangeras. Vi har ingen ledare inom gruppen utan arbetar demokratiskt. Alla har lika mycket att säga till om. Att arbeta på det här sättet innebär förstås att man får kompromissa ibland. En låt har vi hittills skrivit tillsammans från början till slut. I det här skedet spelar vi huvudsakligen melodier, kanske börja vi också sjunga i framtiden. När det gäller de traditionella låtarna spelar vi sådant som vi själva tycker är bra, det spelar ingen roll varifrån musiken härstammar. Vi har också med några låtar från allspelshäftet.

Jag antar att namnet The Hobs kommer från era förnamn?

– Jo, det stämmer. Fast någon har nog missförstått det och trott att det syftar på hobbitarna i Sagan om ringen. Men det är ju roligt när ett namn kan vara mångtydigt.

Hur skulle du själv beskriva er musikstil?

– Det är en bra fråga. Jag skulle säga att det är folkmusik

Har även ni utnyttjat de digitala möjligheterna som finns idag?

– Vi har haft videosamtal för att prata och planera – det fungerar helt bra. Vi hade nog en ide om att testa att spela tillsammans i realtid över nätet men konstaterade att det blir nog inte till något. På grund av tidsfördröjningen kommer ljudet efter en stund och det blir svårt att hålla takten.

Har ni missat spelningar på grund av coronan?

– Vi hade en bröllopsspelning inbokad i mars som inte blev av. Brudparet fick live-streama bröllopet istället.

Vad vill ni uttrycka med er musik?

– Vi tänker mycket på känslorna och vilken stämning man får när man lyssnar. Musik kan ju uttrycka så många 23

känslor: till exempel det glada, ståtliga, fina eller sorgsna.

Vi vill göra musik som man både kan dansa till eller bara njuta av.

Brukar ni arbeta tillsammans med andra musiker ibland?

– Vi har inte ännu haft så många samarbeten på scen.

Gästartister kan komma på fråga ibland men The Hobs är nog enbart vi tre.

Var befinner sig The Hobs om tio år?

– Gruppen är kanske inte ett fulltidsprojekt men visst hoppas jag att det fortsätter. Det vore synd om vi skulle sluta.

Vi får ofta positiv feedback och det är trevligt. Folk verkar uppskatta det vi gör och det motiverar oss. Spelglädjen är det viktigaste för oss.

Vad är viktigare för er, det traditionella eller det nyskapande?

– Båda delarna har sin egen charm. Det är bra att ha bägge bitarna kvar och inte gömma undan det traditionella.

När planerar ni att skivan kommer ut och vad hoppas ni att projektet resulterar i?

– Vår målsättning är att ha skivan klar på höstkanten 2020. Den kommer ut som CD och görs också tillgänglig på Spotify och andra digitala plattformer. Jag tror att det är bra att redan nu få göra en skiva, den kanske genererar spelningar och möjligheten att i framtiden producera fler skivor. Det vore förstås roligt med en releasefest, men vi får väl se hur det passar in med pojkarnas militärtjänstgöring – de är båda hela året i militären – och så är det ju osäkerheten med coronan.

Vilka är era övriga framtidsplaner?

– För min egen del är musikstudier som sagt ett alternativ.

Oscar planerar eventuellt att ha ett mellanår innan studierna, arbeta lite och ta sig ut och resa. Benjamin kanske kommer att studera något inom musik. Jag är två år yngre än dem.

24

Vilken är din definition på folkmusik?

– För mig innebär folkmusik traditionell musik med ett historiskt perspektiv, musik som levt vidare och som man är fri att göra nya saker med. Folkmusik har också mycket med känsla och stämning att göra då den ofta har spelats till exempel på bröllop och fester.

Har jag glömt bort någon viktig fråga? Är det ännu något du vill tillägga?

– Jag kan nämna att vi tidigare har haft att göra med SLS innan skivprojektet. Vi var på deras initiativ inbjudna till Folklandia 2019, där vi fick representera den finlandssvenska folkmusiken. Vi hade två uppträdanden under kryssningen: en helt akustisk spelning i aulan och en annan på en mindre scen. Jag har själv deltagit i Folklandia tre eller fyra gånger. Där finns alltid mycket att se och lyssna på.

Det är alltid fin stämning och man brukar jamma i något hörn. Är ni också engagerade i Spelmansförbundets verksamhet?

– Vi brukar vara med på spelmansstämmorna. Oscar och Benjamin spelar med i Ingå spelmansgille. Jag är själv spelman inom Finlands svenska folkdansring. Min mamma drar en grupp inom folkdansringen där jag brukar spela.

Hur känns det att spela för dansare?

– Det är förstås annorlunda låtar och gäller att se till att hålla takten – men jag skulle inte säga att det är svårt. Via folkdansen hittade jag folkmusiken och jag dansar fortfarande. Det blir ungefär lika mycket av båda delarna och jag känner att de stöder varandra.

Vi rundar av intervjun och innan vi lägger på ber jag Henrica skicka bildmaterial till artikeln. Det skall bli intressant att bekanta sig med deras debutskiva på höstkanten. Det är alltid trevligt när en unga musiker tar plats och folkmusiken kan utvecklas och lever vidare.

Skivaktuella gruppen The Hobs består – uppifrån vänster – av Benjamin Backman, Henrica Westerholm och Oscar Grönroos.

Foton: Selfien som medlemmarna själv har tagit.

25

In memoriam

Bengt Lillhannus 14.4.1932–3.3.2020 Bengt Ingmar Lillhannus föddes i Pörtom en tors-

dag i april 1932 i klockarfamiljen Lillhannus. Bengt växte upp i en familj där det musicerades – fiolen fanns nära till från tidiga år.

Bengts föräldrar Otto och Selma kom båda från Lappfjärd, från spelmanssläkter. Otto hade varit en flitigt anlitad bröllopsspelman, men medan han hade sin klockartjänst blev det mera sparsamt med spelmansmusiken – det spelades fiol mest till husbehov. Men att Otto var en kyrkans man hindrade inte sönerna från att engagera sig som dansmusiker – för Bengts del blev det bl a en karriär som gitarrist i dansbandet Swingers från Närpes. Han spelade också en hel del jazz i storband, då var det klarinetten som var instrumentet.

Bengt träffade sin Else Maj i Ekenäs, han gjorde värnplikten i Dragsvik, hon gick i lärarinneseminariet och behövde en ackompanjatör när hon skulle uppträda med solosång vid en nykterhetsfest. Så gick det som det gick – de har hållit ihop sedan 1953, hann vara gifta i över 60 år. Han utbildade sig till ingenjör och största delen av sitt yrkesverksamma liv ägnade han åt planering av ventilationssystem för Finska Fläktfabriken. Else Maj och Bengt bosatte sig i Helsingby i Korsholm, där Else Maj hade sin tjänst som lärare.

26

Musiken har fortsatt att vara en viktig faktor i Bengts liv. Han var stiftande medlem i Vasa kammarkör, när den grundades år 1961, och där sjöng han med i många år.

Folkmusiken har också hela tiden varit med, när Bengt träffade sin far Otto eller bror Lars så togs fiolerna fram och det spelades, främst Lappfjärdslåtar.

Så småningom byggde familjen ett egnahemshus i Helsingby och i den vevan kom Bengt i kontakt med målaren Bengt Tätting, som hade spelat fiol i unga år, efter ett mångårigt uppehåll hade han tillsammans med ytterligare en Helsingbybo, Lennart Backlund, börjat spela fiol i Wasaspelmännen. De tre började träffas turvis hos varandra och 1974 var Helsingby spelmän ett faktum. Jag kom så småningom med i gruppen, Else Maj likaså och många andra har också varit medlemmar i gruppen längre eller kortare tid.

Bengt spelade också i andra grupper, bl a i Felans vänner och Kyrkbackens spelmän, men han spelade också mycket gärna i mindre konstellationer, han samarbetade i många år med Ernst Ribacka i Närpes, Bengts kusiner Valter Enlund och Torsten Pärus, då främst Valter, var också spelmän som han hade tät kontakt med. Efter flytten till Kristinestad år 1998 spelade Bengt en tid i Tjöck spelmanslag, men han har aldrig varit riktigt inne på att spela i sto-

ra grupper, han var mera för de mindre sammanhangen.

En höjdpunkt var för Bengt i många år resorna till Dalarna och besöken hos Svärdsjö spelmanslag. Det blev bland annat många besök på Fryksås, där Svärdsjöborna tidigare ett veckoslut i januari varje år höll sina vinterkurser.

Fiolbyggeri var något som Bengt började med efter pensioneringen och han byggde flera fioler, det finns ännu ett antal påbörjade men inte slutförda fiolprojekt. Att bygga fioler var för Bengt inget hastverk, han filade på, öppnade, justerade, testade, justerade igen. Den fiol som jag spelar på tog ungefär fem år att bygga…

År 1996 utnämndes Bengt Lillhannus till mästerspelman och så länge de båda orkade deltog han och klarinettisten Eino Ketola från Kauhajoki, som samma år erhöll mästerspelmanstiteln, i festivalen och framträdde vid gemensamma konserter.

Många är de ungdomar som Bengt har spelat med och som har tagit steg vidare in i folkmusikens värld med Bengts stöd. Det var för honom viktigt att den traditionella folkmusiken skulle fortleva och gå vidare till kommande generationer, men han har aldrig packat folkmu-

Kompositionstävling - Mazurka Det ordnas en kompositionstävling i samband med NORDLEK 20-25 juli 2021 i Tammerfors, Finland.

Tävlingens regler: • Max en melodi per deltagare • Melodi med ackord • Ev. tempoangivelse • Max två stämmor och max 2 sidor • Melodin skall kunna användas som allspelsmelodi • Man får om man så vill bifoga en ljudfil Du skickar noten i 2 exemplar (PDF-format) och ljudfilen (Mp3) med e-post. Den ena noten ska vara helt namnlös, den andra med låtnamn och dina kontaktuppgifter.

Upphovsrätten till melodin förblir givetvis hos kompositören. Meddela gärna om din komposition är anmäld till STIM (Sverige), TONO (Norge), Teosto (Finland), Koda (Danmark) och STEF (Island).

siken på någon – det har varit upp till var och en om man vill ta vara på den.

Hans specialitet var de stämmor som han byggde upp, han hade visserligen en hel del nytta av sin bakgrund som gitarrist för ackord och klanger, men stämmorna gjorde han så att de blev nästan som egna melodier. Han skrev ner många låtar och stämmor, satt vid skrivbordet, gnolade och noterade, testspelade sedan så att det lät rätt.

Men de noterna skulle bara fungera som dokumentation och hjälp för minnet – spelandet skedde alltid på gehör!

Därav också den ständiga frågan när vi stod på scenen: "Hur börjar låten?". Då var det bra att det fanns någon som tog de magiska första tonerna.

På senare år led Bengt av en sviktande hälsa, men avskedet kom ändå mycket hastigt. Han fick avsluta sitt liv under en kvällspromenad med sin älskade hustru, då var tiden slut. Jordfästningen skedde i coronaepidemins tecken, men den 13 juni kunde vi hålla en liten minnesstund i Lappfjärd i samband med urnenedläggningen i familjegraven. Åsa Lillhannus

Frågor om tävlingen besvaras av Linnea Holmberg, linnea1975.lh@gmail.com, +358 40 558 2075 1:a, 2:a och 3:e pristagaren får fri stämmoavgift och skolinkvartering. Pristagarna meddelas i början av april 2021. Förutom detta: • 1:a pris: Folklandia-kryssning biljett 2022 • 2:a pris: Produktpaket från Folkmusikinstitutet/SLS • 3:e pris: Produktpaket från Suomen Kansan musiikkiliitto Förbundet Nordlek förbehåller sig rätten att använda och publicera de tre vinnande melodierna i Nordlek-sammanhang genom att dela ut papperskopior på stämman samt genom att lägga upp dem på sin hemsida.

Bidrag till tävlingen skall vara framme senast 31 december 2020. Skickas till: folkmusikkutskottet.nordlek@gmail.com Skriv i ämnesraden: Nordlekmelodi 2021

Låten får inte tidigare ha framförts offentligt eller på annat sätt varit publicerad. De insända bidragen bedöms av Nordleks Folkmusikutskott.

27

In memoriam

Knut Ewalds 13.4.1929–7.4.2020 Spelmannen Knut Ewalds från Borgå har den

7.4.2020 gått bort i en ålder av 90 år. Knut föddes i Saxby bland de yngre i en stor syskonskara. Han jobbade på hemgården Månsas ända till det han började studera till lärare, vid Nykarleby seminarium. Under studietiden träffade han Berit från Vallgård, i Drägsby, och de gifte sig år 1957. År 1958 blev han färdig lärare och samma år föddes dottern Ann och Knut började sin 30-åriga lärarbana i Kabböle skola i Pernå.

År 1960 bodde familjen på Nygårds skola på Vessö och då föddes dottern Susan. Under denna tid började Knut hålla folkdansundervisning med eleverna. Kråkö skola var Knuts följande arbetsplats och då föddes sonen Ben år 1967. Knut tyckte också om motion och rörelse och därför var han ofta på rasterna ute på gården och spelade boll med eleverna. Det var här på Kråkö som han byggde sin egen roddbåt. År 1971 flyttade familjen till Ernestas då det egenhändigt byggda huset Elmersro stod färdigt.

Knuts intresse för musik och sång började redan som riktigt ung med munspel, ettradigt dragspel och fiol. Under de 30 år som han verkade som lärare i Borgå höll han musik- och folkdansklubbar. Intresset för musik, sång och dans fortsatte livet ut. Han sjöng aktivt med i Borgå sångarbröder (Runebergskören BSB) i över 30 år och spelade fiol för folkdansare i Borgånejden och på de av Finlands Svenska Folkdansring anordnade folkdansstämmor i åt28

minstone lika många år.

Finlands svenska spelmansförbund höll sin första spelmansstämma i Tenala sommaren 1972 och man kan säga att det var startpunkten för vår familjs folkmusikintresse. År 1973 hämtade Knut byggsatsen till vår första kromatiska nyckelharpa, från Sverige, och därefter höll han flera kurser i Borgå medborgarinstitut där många nyckelharpor, fioler och kantelen tillverkades. Snickararbetet som också låg pappa Knut nära hjärtat fortsatte på gården med verkstad, loft och väderkvarnar. Han var också med och hjälpte till med byggande av alla våra egnahemshus.

Pappa tog initiativet att år 1976 grunda föreningen Harpolekarna r.f. och han var ordförande i 36 år. Under de här åren har han också komponerat 18 låtar till nyckelharpa och de finns samlade i ett låthäfte ”Morfas låtar” som publicerades år 1991. År 2010 gav han ut ”Knut Ewalds memoarer”. Denna bok innehåller även Harpolekarnas 30-års historik. Otaliga är de spelmans- och folkdansstämmor samt andra musik- och dansevenemang där vi har varit tillsammans hela familjen. Det finns många trevliga minnen från våra gemensamma resor till när och fjärran i pappas många stora foto- och urklippsalbum.

Under hela tiden som pappa har varit aktiv spelman har vi många gånger per år besökt åldringshem, serviceboende i Borgånejden och vårt uppträdande på Äppel-

backens servicecenter, den 14 december 2019, då vi spelade julmusik tillsammans, blev hans sista.

Barnkära morfar och farfar till sju barnbarn hann även bli gammelmorfar och gammelfarfar till åtta barnbarnsbarn. Han hittade alltid på roliga lekar och spel tillsammans med oss alla. Micaela, ett av barnbarnen, minns honom med följande text: Du somnade in idag. Är så ledsen, men vi minns dej alltid varmt för allt du gjort för oss och med oss ända sen små tills nu. Du byggde karuseller och gungor, du lekte och spelade spel, femkampade, spelade piano och nyckelharpa och alla värdens instrument, vi sjöng, vi dansade och vi

Nya skivor

SKRUBILUTTAN Å SKRUBILEJ/ På nya äventyr De två trollen Skrubiluttan och

Skrubilej alias Marianne Maans och Désirée Saarela-Portin börjar vara kända, speciellt bland yngre lyssnare.

Marianne och Désirée är också i andra sammanhang aktiva musikanter, både tillsammans och i andra konstellationer. Duon har nu gjort musikaliska resor till Fantásien ett antal år, och de två har turnerat i daghem och skolor runt hela Svenskfinland.

lärde oss en massa om en massa. Det där långa ordet superkalifragiexpialidociöst, var det månne så? Jag är glad att du var vår. Älskade morfar i grannen, vila nu, fina du.

Vi minns vår pappa som flitig och snäll, han hjälpte alltid till där han kunde. Familjen har alltid varit väldigt viktig för honom och samhörigheten vi haft är unik.

Vi saknar dig pappa!

Ann Ewalds Susan Pettersson Ben Ewalds

Den senaste skivan "På nya äventyr" skulle ha lanserats våren 2020 men den releasekonsert och de turnéer i Finland och Sverige som Marianne och Désirée hade planerat till våren har flyttats fram till hösten.

De tio spår som finns på skivan är till största delen nyskrivna, och några bygger på traditionell folkmusik. Melodierna är svängiga, nästan jazziga, och häftet innehåller alla texter, så det är lätt att följa med.

Texterna, de handlar till största delen om troll, men ett spår ägnas åt frassen ”Frans Fransenstain”, ett annat handlar om ”Vill du va’ min vän?”.

Flera andra spår lockar även vuxna till att stampa takten, kanske till och med klappa händerna litet grann, t ex i ”Rocken troll” börjar man nog leva med. Instrument som används på skivan är sång, fiol, gitarr och mandolin.

Det är bra att det kommer ny musik också för barn, det är de som någon gång ska ta vid. Ju större utbud det finns, och speciellt det att barnen har möjlighet att aktivt sjunga med och musicera, gör att kommande generationer lär sig att använda musik, kanske själva någon gång också skapa ny.

Skivan finns på Spotify och andra streamingtjänster, den fysiska skivan släpps under hösten.

LENA JONSSON TRIO/ Stories from the Outside Lena Jonsson har beskrivits som

en av de starkast lysande stjärnorna på den svenska folkmusikhimlen.

Hon gav år 2018 ut föregående skiva, PLACES, och nu har uppföljaren kommit. Lena använder den svenska folkmusiken som bas, men bygger på med jazz, pop och rock samt bluegrass och amerikansk old-time. Lenas musik kan kallas lekfull, nyskapande och djärv, hon tar ut svängarna på ett modigt sätt.

Lena Jonsson trio består förutom av Lena också av Kristofer Sundström på bas och Erik Ronström på gitarr. Tillsammans gör de mycket njutbar musik. Som ytterligare för29

stärkning har man anlitat några gästmusiker på banjo, flöjt, cello, piano och syntesizer.

Skivan "Stories from the Outside" består av tio spår. Låtarna på skivan har till en del fått vinterinspirerade namn, som t ex ”Jullovsschottis” och ”Ispolskan”, den senare tycker jag personligen väldigt bra om, man riktigt hör hur skrinnskornas skär tar en framåt. Men här finns också ”Frisklåten” och ”Larven”, Som lyssnare får man fantisera om vad som är anledningen till dessa låtnamn.

Skivan är utgiven på www. hedgehogmusic.se, den går också att streamas till exempel via Spotify. Också när det gäller denna skivrelease har coronaläget ställt till med en hel del, Lena Jonsson trio streamade sin releasekonsert den andra maj på nätet, det har också många andra gjort, har jag kunnat notera.

RONNY KJØSEN/ BondeBohem Det är inte så ofta det kommer

norska skivor till Fiolen min, men nu kom det en. Det beror nog inte på att det inte ges ut någonting där, orsaken är nog mera den att våra kontakter till Norge kanske kunde utvecklas mera – men det är långt till Norge! Alltför ofta stannar vi till i Sverige, men

30

vi skall inte glömma Norge på andra sidan Kölen, där finns mycket fin musik.

Dragspelaren Ronny Kjøsen har många strängar på sin lyra, han spelar klassisk musik, arbetar som kyrkomusiker, komponerar, undervisar och turnerar med olika grupper och enskilt. Nu har han spelat in en soloskiva, men han har gästande musikanter på ett flertal instrument, bland annat sång och fiol, men också litet mera udda instrument som tuba och vibrafon. De flesta av de 13 spåren består av Ronnys egna kompositioner, men det ryms nog också tradlåtar med.

Här finns en melankolisk melodi som Ronny kallar ”Haust” (höst), där han ger en bild av sin syn på hösten, men här finns också en väldigt jazzig reinländer som i grunden är traditionell, men så småningom släpps kreativiteten loss i ”Klara og Harald”, den slutar helt annorlunda än den börjar.

Ronny har också komponerat brudmarschen ”Brura mi” (bruden min), förklaringstexten förtäljer att inte alla bröllop blir som det var tänkt, men brudmarschen lever kvar. Skivan avslutas med en ”Bånsull” (vaggvisa).

Ronny motiverar valet med att ”innan man går till ro, behöver både stora och små en vaggvisa”. Den avslutande vaggvisan blir en mycket fin sammanfattning av en skiva där jag i det skedet tänkte: var skivan redan slut?

Jag bara måste ännu citera texthäftets sista mening: ”Det är en konst att vara konstnär” (Ola Jonsmoen)

Skivan är utgiven på Øra Fonogram, men den finns också att ladda ner på streamingtjänster som Spotify.

IRMELIN/ Upp Vokaltrion Irmelin, bestående

av Eva Rune, Karin Ericsson Back och Maria Misgeld, har under två decennier färdats med sin musik runt om i världen. Med passion, innerlighet och tätt samstämda röster framför Irmelin sina sånger där en mångfald av känslouttryck och improvisation ger liv till såväl traditionell folkmusik som nykomponerad. De tre rösterna sträcker sig från den vassaste kulningston till den sprödaste fras. Med rötter i den nordiska folkmusiktraditionen har trion genom åren nyfiket och experimentellt utvecklat ett alldeles eget sound.

Irmelin är en grupp som har funnits i många år redan, den här CD:n är deras femte. Och den är en god fortsättning på de tidigare utgåvorna, kanske kan man skönja ännu litet mera experimentlust på skivan "Upp". Det finns 15 spår, och de flesta melodierna är egna kompositioner, arrangemangen är likaså egna. Om jag skall nämna några intressanta spår är ”Västra Storgatan” där medlemmarna kular sinsemellan och i stämmor. Låtarnas namn är fantasifulla och det skulle ha varit väldigt trevligt att få veta, om det finns någon historia bakom namnen. En annan låt som jag har lagt på minnet är ”Vaggvisa 2.0”, nog med vaggvisestuk, men

texten är litet annan än i vanliga vaggvisor. Visan ”Med fickan full av minnen” är ännu ett spår, där man faktiskt skall stanna upp och lyssna.

Jag kommer nog att spela Irmelins skiva "Upp" många gånger, och jag hoppas många med mig. Men det gäller att göra utrymme för att lyssna – skivan är ingen man skall slölyssna på – då går väldigt mycket förbi.

Skivan "Upp" finns att köpa på www.playingwithmusic.se

ANDREAS TOPHØJ & RUNE BARSLUND/ Trails & Traces Andreas

Tophøj

och

karna hämtat nya idéer för sitt spel, men också för scenframträdande och kommunikation.

På den här skivan finns 10 spår, av vilka tre spår består av två låtar vardera. På skivan medverkar ännu två gästmusikanter: Sine Lahm Lauritsen på sång och Timo Alakotila på flygel.

Sine sjunger visan ”Rosen”, väldigt njutbar att lyssna på och Timo medverkar på tre spår: ”The Kerry Polska”, ”The Haywire Compass” och ”Vals til mor og far”. Alla spår, förutom två, har komponerats av Andreas eller Rune, och de har också gjort nästan alla arrangemang. Timo och Sine har varit med och arrangerat sina egna låtar. Det här är en skiva där variationen är stor, man får lyssna till allt från eftertänksamma melodier till irländskinspirerade, fartfyllda sådana.

Ett plus är det medföljande häftet där Andreas och Rune berättar om bakgrund och tankar i samband med just det spåret.

Skivan går att köpa från www. folkshop.dk, samt från digitala streamingtjänster som iTunes, Apple Music, Spotify, Youseeplay, osv.

Rune

Barslund heter två unga danska

folkmusiker som nu har gett ut sitt debutalbum som duo. De har spelat tillsammans redan i närmare tio år, under den tiden har de gett ut två EPskivor, ”The Danish Immigrant” och ”Fragments”, men nu var det dags för en full-längds-CD. Pojkarna har specialiserat sig på fiol och dragspel, men bidrar också med altfiol, whistle och sång. Duon är rotad på det jylländska fastlandet, men de sträcker ut sig musikaliskt till Irland, Finland och Nord-Amerika. Andreas och Rune har turnerat i Tyskland, Storbritannien, Irland och Finland, bl a i Kaustby, genom dessa turneer har poj-

FIOLMINISTERIET/ Et nyt liv Fiolministeriet består av tre damer; Ditte Fromseier (violin, bratsch, sång), Kirstine Elise Pedersen (cello

och kör) och Kirstine Sand (violin och kör). På skivan "Et nyt liv" anlitar man ännu två gästande musiker: Sigurd Hockings på gitarr och Mathæus Bech på kontrabas.

Gruppen Fiolministeriet har tagit den klassiska kombinationen av stråkinstrument och när de tre först sammanstrålade hade de en gemensam kärlek till den allra äldsta danska folkmusiken, men så småningom började man utveckla sin egen stil, där det ryms, inte bara traditionella danska låtar, utan också trad.melodier från andra delar av världen, precis som egna kompositioner.

På skivan "Et nyt liv" finns 12 spår, bestående av blandad repertoar. Titelspåret ”Et Nyt Liv” handlar om hur livet plötsligt kan förändras drastiskt på mycket kort tid. Den är komponerad av Kirstine Elise Pedersen. Ett spår har fått namnet ”Svensk Sommer”, där får lyssnaren litet svensk sommarstämning i polsketakt, spåret ”Kan Du Drømme Med Mig” är en mera finstämd melodi. Över lag kan om den här skivan sägas att den täcker alla känslor från sorg till mycket stor glädje.

CD-skivan finns att köpa via www.folkshop.dk och digitala downloadbutiker och streamingtjänster som iTunes, Apple Music, Spotify, Youseeplay, osv.

Deadline för material till Nr 4/2020 är 15.10.2020 Material till Fiolen min skickas in till adressen fiolenmin@spelmansforbundet.fi

31

Avs. Finlands svenska spelmansförbund

Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM

Händelsekalender

2021

2020

13–19.7 VirtuaaliKaustinen 26–31.7

Folkmusikläger på Kyrkogårdsö

1.8

Kvinnfolks spelmansstämma, Önningeby

14.8

Folkmusikworkshop med Emilia Amper, Mariehamn

12–13.9

Förbundsdag och Vinterstämma, Korsholm

18–20.9

Skärikurs, Sälgrund

27.9

Dragspelskurs, Pargas

28.9–4.10 Folkmusikdagarna 15.11

Får vi lov? Tanssiinkutsu!, Esbo

8–9.1

Folklandia, Helsingfors–Tallinn–Helsingfors

2–4.7

20–25.7

Spelmansstämman, Vörå NORDLEK 2021, Tammerfors

Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi