helg i historiska Borgå
Sidan 9
Lilla spelmansstämman och Kaustby Folk Music Festival
Sidan 17
Lufolk Festival – Peace Edition
Sidan 24
Fiolen min 2/2 • 2025
Intervju med nya ordförande....................................... 3–4
Aktuellt........................................................................... 4–5
Förbundsdag och Vinterstämma 2025............................ 6
Styrelse, utskott och arbetsgrupper.................................. 7
Händelserik helg i historiska Borgå.......................... 9–16
Lilla spelmansstämman och Kaustby F.M.F........... 17–21
Linnéa Holmberg utsedd till ny mästerspelman!.. 22–23
Första maj på Stundars................................................... 23
Lufolk Festival.................................................................. 24
In memoriam............................................................. 25–27
Händelsekalender............................................................ 28
Pärmbild: Jacob Sundström och Siri Elfving håller jam vid paviljongen Troka i samband med Kaustby Folk Music Festival 2025.
Foto: Simon Gripenberg
Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f. ISSN 0782-3479
Ansvarig utgivare: Tobias Elfving
Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi
Annonser:
Helsida (183x257 mm): 270 euro
Halvsida (183x126mm eller 89x257 mm): 130 euro 1/4 sida (89x126 mm): 100 euro 1/8 sida (89x63 mm): 70 euro
Kontakta kansliet för bokning
Deadlines för material:
15 november (medlemsbrev) 15 januari (Fiolen min 1 • 2026)
Preliminära publiceringstider: månadsskiftet november-december (medlemsbrev) månadsskiftet februari–mars (Fiolen min 1 • 2026)
Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi
Tryckeri: Grano/Vasa, www.grano.fi
Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet samt Svenska kulturfonden.
www.spelmanforbundet.fi kansliet@spelmansforbundet.fi
Ordförande: Tobias Elfving 050 563 1533 ordforande@spelmansforbundet.fi
Vice ordförande: Åsa Lillhannus 0400 951 958 asa.lillhannus@gmail.com
Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f. Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 10–14
Organisationssekreterare:
Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi
Styrelseledamöter: Anders Portin 050 400 7075 portinus17@gmail.com
Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi
Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com
Klas Nyström 050 379 3154 klas.nystrom@arcada.fi
Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com
Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com
Göran Jonsson 0500 232 425 goran.jonsson@jonel.fi
Emil Antman 0400 487 877 emil.antman@gmail.com
Vem är Finlands svenska spelmansförbund?
I och MEd att de ekonomiska bidragen minskat så har vi hamnat i en situation där vi måste fundera på vad vi gör, kan göra och borde göra. Vad ska svaret vara när en oinvigd frågar ”Vem är ni då?”.
I Axel Åhmans sommarprat i Sveriges P1 så slogs jag av två saker. Han har sin musikaliska grund inom folkmusiken och för det andra att vi är dåliga på att peppa oss i Finland. Så nu ska vi bryta trenden och peppa lite:
Under Jakobsdagarna i Jakobstad lyssnade jag på folkmusik och jammade en stund efteråt och insåg att detta egentligen är det vi gör. Vi lyssnar och spelar. Vi nju-
Intervju med nya ordförande
Gratulerar till ordförandeskapet! Hur känns det?
– Det känns stort, tackar för förtroendet. Samtidigt står vi inför utmaningar och att hitta möjligheterna i den utvecklingen känns spännande.
Vilken är din egen bakgrund, när kom du första gången i kontakt med folkmusiken?
– Min musikbakgrund är stadigt rotad i den klassiska musiken, klassisk gitarr var första instrumentet som jag började spela ”på riktigt”. Sen via musiklinjen i Vasa Övningsskola började jag studera fysik i Åbo, och det rimmar på musik så det blev till sist jobb som musiklärare i grundskolan via några vikariat. Utbildningen skedde senare vid Novia, eller egentligen föregångaren, och musikpedagog med körledning som huvudämne. Så det är min musikbakgrund. Nu arbetar jag som planerande musiklärare vid Kronoby medborgarinstitut och ser till att alla kan hitta utlopp för musicerande i kommunen.
Folkmusiken kom med när dottern, Siri, började i musiklekis vid konservatoriet i Karleby. När sen instrument skulle väljas så valde hon violin och jag tänkte att i Kokkola kan de bäst folkmusik, så det ska vara folkmusiksidan. Jag hade under hela min ”musikresa” kommit i kontakt med musiker av alla de slag och oftast var det så att de med folkmusik i botten kunde spela allt utan fördomar medan rock, jazz och klassiska hade fördomar mot alla de andra. Och sen när Siri var gammal nog så blev Karlebynejdens spelmansgille platsen där vi kunde tillsammans spela. Jag dammade av min morfars mandolin och övade fingersättningar och efter det så har det bara gått uppåt!
ter av all musik som kan falla under ”folkmusik” och ett besök till Kaustby under festivalen visar att mycket ryms under begreppet. Den stora skillnaden mellan oss och många andra är att vi är alla deltagare, medproducenter av musiken. Alla, ung som gammal, proffs som amatör, står tillsammans och spelar var och en efter sin förmåga. Och tillsammans skapas musik att lyssna på, dansa till, musik som utvecklar själen. Vi skall vara stolta över det arv vi förvaltar, stolta över den nya musik som skapas i våra kretsar och stolta över den framtid vi nu tillsammans bygger upp.
Nog peppat, fram med instrumentet eller sångrösten och nu så musicerar vi. Stolta och peppade till tusen!
Tobias Elfving, ordförande
När ni uppträder med Karlebynejdens Spelmansgille ackompanjerar du på gitarr. Spelar du också andra instrument, eller är det i första hand gitarr som gäller?
– Som jag nämnde redan så spelar jag ibland mandolin, men om vi ser till helheten så är gitarr (och ukulele), piano, bas det som löper bäst. Jag undervisar i alla dem så att hyfsat bra spelar jag dem i alla fall. Som körledare så är sången också ett viktigt instrument, så i studierna var sång det som jag sysslade mest med och också det som mina pedagogikstudier fokuserade på.
Tobias spelar på kryssningen i samband med årets stämma.
Foto: Simon Gripenberg
Vill du berätta mer om ditt engagemang i spelmansgillet?
– I dagsläget är jag inte så aktiv i och med att min egna undervisning sker kvällstid. Jag leder en manskör samtidigt som gillet övar, men genast det passar är jag med och övar och spelar.
Jag har förstått att du länge har varit aktiv som körledare? – Jag leder som bäst tre körer och är konstnärlig ledare för Karlebynejdens sång- och musikförbund, alltså det som förr var förbundsdirigent. Jag har på ett eller annat sätt lett sång och musik sen tonåren, det började inom metodistkyrkan och sen hit och dit tills det nu faktiskt är stor del av mitt dagsjobb. För mig är körsången precis som folkmusiken en väldigt demokratiserad musikform, det finns något för alla och alla kan vara med bara det finns en vilja. Det är det som är tjusningen, som körledare arbetar man med människa främst, musiken och sånger är verktyget som används för att bli en ”bättre”, mer hel människa.
Visst är det så att du även i ditt vardagliga arbete kommer i kontakt med folkmusik?
– Vi har inom Kronoby MI tre direkta folkmusikgrupper, och sen så ingår folkmusiken mycket i den individuella undervisningen som jag har. Kronoby sångkör som jag lett sen 2008 är Svenskfinlands äldsta blandade kör med 135 år på nacken och vi har ofta lokala folksånger på repertoaren. Så folkmusiken finns hela tiden med. Att sen arbeta som musiklärare i Kaustbys grannkommun gör att jag försöker hålla kontakterna dit också. Och där är folkmusiken jordmånen.
Hur ser du på framtiden, utmaningarna och utvecklingsmöjligheterna när det gäller Spelmansförbundet?
– Jag tror att vi behöver samarbeta mycket med andra i framtiden. Att hitta dessa samarbetspartners som inte bara är något nu som då, utan något som genomsyrar hela verksamheten för alla parter, är utmaningen och möjligheten. Det betyder i praktiken att vi behöver se på vad vi är bra på, vad våra uppgifter är och sen släppa det vi gör sämre och det som inte är våra huvuduppgifter. Efter det kan vi sen bygga vidare för framtiden så att vi syns och hörs och att folkmusiken, spelmannen, igen blir en del av samhällsstrukturen och inte bara ett kuriosa museiföremål (vilket det absolut ibland också ska vara!). Vi ska bli bättre på att visa på historien, vårt kulturarv i våra bygder och på folkmusikens plats både förr och just nu i alla dess former.
Folkmusiksällskapet presenterar:
Vill du i detta skede passa på att framföra någon särskild hälsning till medlemmarna?
– Se möjligheterna med att bli bättre och mera fokuserade och var inte rädd för förändring och utveckling. Vi representerar inom Spelmansförbundet fler musikstilar som faller under folkmusikens paraply. Det är en styrka. Vi kan hitta många beröringspunkter med andra som musicerar, för att inte tala om alla som dansar, både traditionell folkdans och mer moderna danser. Alla behövs och att få vara del av andras evenemang är positivt och leder till mer samarbeten och fler positiva upplevelser. Och med det sagt så behöver vi på grund av ekonomin också hitta nya former av finansiering. Jag tror på många bäckar små, så nu måste vi upprätthålla gamla och gräva nya kanaler så att vattnet rinner rätt.
Intervjun gjordes av Simon Gripenberg
Spelkurs i finlandssvenska jamlåtar
Kom med och lär dig nya låtar ur den finlandssvenska jamrepertoaren!
Lärare: Anders Portin. Anders är en spelman från Pedersöre i Österbotten. Han spelar både nordisk och keltisk folkmusik. Han har i många år varit en aktiv folkdansspelman och framhäver gärna vikten av samspel och lyssnande mellan både spelmän och dansare.
Plats: Brages friluftsmuseum. Bragegränden 1, 65350 Vasa
Tid: Lördag 8.11 kl. 13–16.15
Pris: 10 €, betalas på plats. Ingen förhandsanmälan behövs. Alla instrument är välkomna.
Kursen arrangeras i samarbete med SFV:s studiecentral och med stöd av Kvevlax Sparbanksstiftelse och Otto A Malms Donationsfond.
Spelmansförbundet ordnar i höst en låtkurs i Korsholm:
Spela folkmusik tillsammans – låtar från Korsholm
Plats: Iskmo-Jungsund UF, Jungsundvägen 575, Korsholm
Lärare: Bo Lund och Åsa Lillhannus
Kurstid: två lördagar, 4.10 och 11.10, kl. 11.00–14.30
Avgift: 10 € (för kursdeltagare under 30 år är kursen gratis). Du får gärna betala kursen kontant vid kursens början.
Välkommen med på kursen för att lära dig låtar från Korsholm. Vi spelar äldre och litet nyare låtar från Korsholm (Korsholm, Solf, Kvevlax, Replot, Björköby) och vi utarbetar dem tillsammans i enkla arrangemang med komp och stämmor.
Anmälningar skickas till Åsa Lillhannus (asa.lillhannus@gmail.com) före 29.9.2025. Meddela vid anmälan dina kontaktuppgifter, din ålder och vilket instrument du spelar.
Kursen är öppen för alla, du behöver inte spela på ett traditionellt folkmusikinstrument, men du behöver kunna grunderna.
Program:
11.00–12.30 Kurs
12.30–13.00 paus
13.00–14.30 Kurs
Kursen arrangeras i samarbete med SFV:s studiecentral och med stöd av Aktiastiftelsen i Korsholm.
Info om kursledarna:
Bo Lund är yrkesmusiker, hemma från Korsholm och jobbar som dragspelslärare vid Kuula-institutet i Vasa. Han spelar all typ av musik och har även ett förflutet inom dansmusiken från dansbanden Tommys och Charlies. Bo har fungerat som musikarrangör och kapellmästare i många sammanhang, bl.a. i Kaffekvarnen live.
Åsa Lillhannus har växt upp med folkmusiken, ända från de tider då hennes farfar och far spelade Lappfjärdslåtar tillsammans. Vid 14 års ålder blev hon medlem i Helsingby spelmän, en liten grupp som träffades regelbundet och spelade låtar i huvudsak från Korsholm och söderut. Åsa har tidigare hållit korta kurser, särskilt för ungdomar. Hon spelar mestadels traditionell folkmusik, även om hon genom åren också har spelat andra typer av musik.
Landstigningskorten delas ut vid terminalen i Åbo.
Foto: Kim Lönnroos
Förbundets tidigare ordförande Synnöve Svanström avtackas.
Förbundsdag och
Vinterstämma 2025
UndEr dEn SISta hELgEn I MarS samlades förbundets medlemmar för att delta i Förbundsdag och Vinterstämma. Detta år möttes man upp på m/s Viking Glory, som trafikerar mellan Åbo och Stockholm. Ombordstigningen skedde tidigt på lördag morgon och fartyget lade ut vid niotiden.
På däck 9, i konferensavdelningen, arrangerades under förmiddagen kursen Låtutlärning med tips och trix. Linnea Holmberg var kursledare, och fick lite assistans av Anders Portin. Deltagarna var nio antalet. Klas Nyström höll under eftermiddagen en dragspelskurs för tio deltagare i samma utrymme.
Efter kurserna samlades alla förbundsmedlemmar i auditoriet för välkomstkaffe och klockan tre sammanträdde Förbundsdagen. Verksamheten och framtidsplanerna diskuterades. Tobias Elfving valdes till att efterträda Synnöve Svanström som ny ordförande. På följande sida i tidningen finns en lista över styrelsens och utskottens sammansättning från och med 29.3.2025.
Ingå spelmansgille spelar på "Torget".
Foto: Pia-Stina Sarin
Efter att Förbundsdagen och formaliteterna avslutats uppträdde Ingå spelmansgille på "Torget" och vid femtiden samlades alla spelmän åter i auditoriet för att, under ledning av Östra Nylands Spelmansgille, öva på sommarens stämmolåtar.
Klockan nio bjöds det på middagsbuffé på "The Buffet", i fören på däck 10. Ett 40-personers grupprum fanns reserverat på konferensavdelningen för de som vill jamma vidare, och buskspel uppstod även på andra platser i fartyget. Tidigt på söndag morgon lade fartyget åter till i Åbo hamn.
Sammanlagt deltog 32 personer i kryssningen, varav 28 från fastlandet och fyra från Åland. I årsmötet deltog dessutom en medlem på distans.
Simon Gripenberg
Spontana jam uppstod här och där på fartyget. Foto: Pia-Stina Sarin
Foto: Kim Lönnroos
Styrelsen för Finlands svenska spelmansförbund fr.o.m. 29.3.2025
Ordförande: Tobias Elfving
Vice ordförande: Åsa Lillhannus
Styrelsemedlemmar
Region:
Ordinarie:
Norra svenska Österbotten Anders Portin
Mellersta svenska Österbotten Birgitta Beijar-Österberg
Södra svenska Österbotten Kenneth Nordman
Åboland
Klas Nyström
Åland Sten Eriksson
Västra Nyland
Mellersta Nyland
Linnea Holmberg
Göran Jonsson
Östra Nyland Emil Antman
Sekreterare: Pia-Stina Sarin
Skattmästare: Emil Antman
Utskott och arbetsgrupper
Personlig suppleant:
Jacob Sundström
Johanna Lönngren
Sven-Erik Bernas
Antonia Nyström
Nina Rosenback-Holmström
Bjarne Lundsten
Maarit Aarvala
Kim Lönnroos
Styrelsens arbetsutskott fungerar vid behov som beredande organ för styrelsen samt fattar i brådskande fall beslut med fullmakt av styrelsen. Arbetsutskottet består av ordföranden, viceordföranden och organisationssekreteraren. Arbetsutskottet sammankallas av förbundets ordförande.
Medlemmar 2025: Tobias Elfving, Åsa Lillhannus och Pia-Stina Sarin.
Ekonomiutskottet kontrollerar förbundets ekonomi och arbetar för att förbättra den. Utskottet har minst tre medlemmar.
Medlemmar 2025: Tobias Elfving (ordf.), Emil Antman, Åsa Lillhannus och Kent-Ole Qvisén.
Stämmoutskottet samlar på erfarenheter från hållna stämmor och bistår de lokala stämmoarrangörerna med råd. Utskottet har minst två medlemmar.
Medlemmar 2025: Kim Lönnroos, Anders Holmberg, Linnea Holmberg och Sven-Erik Bernas.
Kaustbyutskottet har som uppgift att i samarbete med Pro Kaustinen r.y. planera och utforma programmet för Lilla spelmansstämman under Kaustinen Folk Music Festival.
Medlemmar 2025: Tobias Elfving (ordf.), Anders Portin och Kenneth Nordman.
Kurs- och lägerutskottet planerar och leder förbundets kurs- och lägerverksamhet.
Medlemmar 2025: Kenneth Nordman (ordf.), Linnea Holmberg och Mats Granfors.
Dragspelsutskottet samordnar dragspelarnas verksamhet med förbundets övriga verksamhet.
Medlemmar 2025: Klas Nyström (ordf.), Greger Lindell, Bjarne Lundsten och Emil Antman.
Redaktionsrådet planerar och drar upp riktlinjerna för tidskriften Fiolen min i samarbete med redaktören.
Redaktionsrådet består av ordföranden och organisationssekreteraren samt två medlemmar.
Medlemmar 2025: Tobias Elfving och Pia-Stina Sarin samt Linnea Holmberg och Anders Portin.
Arbetsgruppen för Skärikursen ansvarar för att hitta lämpliga lärare till kursen.
Medlemmar 2025: Kenneth Nordman (sammankallare och kontaktperson), Stefan Kuni, Åsa Lillhannus och Janeta Österberg.
Valberedningen inför förbundsdagen 2026: Greger Lindell, Anders Holmberg och Sven-Erik Bernas.
Kul med kulturarv!
Folkmusikbaserade kurser för musikundervisning och handledning
Kurserna är tvåspråkiga och erbjuds inom öppna yrkeshögskoleutbudet vid Centria och Novia, med start i januari och februari 2026.
1
FÖR PERSONAL INOM FÖRSKOLA, KLUBBVERKSAMHET OCH SMÅBARNSPEDAGOGIK
Verktyg för tidig musikundervisning
En kurshelhet för dig som vill använda mer musik i arbetet med barn.
• Inledning – Grunder i tidig musikfostran med praktiska exempel (1 sp) (obligatorisk)
• Fördjupning 1 – Musik och rörelse (2 sp)
• Fördjupning 2 – Användning av instrument (2 sp)
Du kan välja en kurshelhet enligt egna behov, men inledningen är obligatorisk.
2
Kontakt:
Anni Järvelä
Projektledare Centria 050 3462 206 anni.jarvela@centria.fi
Kenneth Nordman
Projektledare Novia 040 594 6546 kenneth.nordman@novia.fi
3
FÖR KLASSLÄRARE I GRUNDSKOLAN
Skolans folkmusik (2 sp)
En praktiskt inriktad kurs där vi anpassar undervisningen till klassrumssituationen. Du kan själv delta under kursen antingen genom att sjunga, spela eller båda delar.
FÖR MUSIKINSTRUKTÖRER I GRUNDLÄGGANDE
KONSTUNDERVISNING OCH FRI BILDNING
Folkmusik och kraften i att spela tillsammans (2 sp)
En kurs för dig som vill utveckla gruppspel med folkmusik. Deltagande i kursen sker främst som praktiskt arbete genom att musicera tillsammans och bearbeta material enligt behov.
Läs mera om kurserna på centria.fi/hanke/folkmusikforum-i-osterbotten
Händelserik helg i historiska Borgå
Ingå spelmansgille spelar på J. L. Runebergs akterdäck i samband med spelmanskryssningen.
Årets spelmansstämma bjöd på såväl regn & rusk som strålande solsken – men framför allt trevligt program, fin gemenskap och stor spelglädje
rEgULjärbUSSEn Från hELSIngForS stannar till och jag kliver av intill begravningsplatsen (där Johan Ludvig Runeberg för övrigt ligger begravd) ett par hållplatser innan Borgå centrum. Efter en kort och uppfriskande promenad genom lugna bostadsområden kommer jag fram till området Johannisberg, som tros ha varit bebott redan på 1400-talet. Här ligger numera Budget Hotel Easystay, där vi skall inkvarteras under stämmohelgen. Hotellet är beläget i ett nedlagt äldreboende och drivs sedan 2019 av syskonen Ewalds, även kända från folkmusikgruppen Harpolekarna. Vid incheckningsdisken möts vi av Ben Ewalds – stämningen är på alla sätt familjär.
Vid stämmokansliet på andra våningen får vi stämmoprogrammet, en stämmodekal samt en infobricka att hänga kring halsen. På brickan anges vilka evenemang och måltider vi anmält oss till. Systemet är smidigt eftersom arrangörerna på detta sätt slipper printa skilda biljetter och lunchkuponger. Samtidigt som jag passar på att ta en dusch innan middagen hör jag hur en spelmansgrupp övar på KAJ:s låt Bara bada bastu i hotellkorridoren. Det går inte att ta miste på att årets spelmansstämma strax skall inledas.
Text och foton: Simon Gripenberg
Middag, samkväm och buskspel
Vi bänkar oss i matsalen, som ligger i byggnadens södra flygel, och förser oss med mat från stående bord. Kim Lönnroos från värdlaget, Östra Nylands Spelmansgille, inleder sin välkomsthälsning med ett "Nåjaa", hälsar oss alla hjärtligt välkomna och konstaterar avslutningsvis att han skickar applåderna vidare till Spelmansförbundet, för utan förbundet skulle inte så värst många delta i stämman. Även Susann Hartman, chef för kulturtjänsterna inom Borgå stad, hälsar oss varmt välkomna. Hon berättar om stadens rika kulturtraditioner och levande kulturliv. I Borgå finns både musikproffs och glada amatörer samt landets största musikinstitut. Susann refererar till en färsk krönika av Max Nyberg i Borgåbladet som gick under rubriken "Östnyland kan bli ett mecka för alternativ musik".
Värdlaget spelar några låtar för oss innan Karlebynejdens spelmansgille vid åttatiden öppnar kvällens officiella spelschema med bland annat Afton på Trullö.
– Välkomna alla till Borgå och välkomna till vårt hotell, konstaterar Ben Ewalds, innan nyckelharporna ljuder. Vi får höra ett par valser, den ena är Saaremaa valss från Estland, samt Schottis -86 av Knut Ewalds. Efter Harpolekarnas uppträdande blir det stämmolåtsövning under ledning av
Joel Enqvist från Östra Nylands Spelmansgille. Det blir tätt mellan spelmännen då alla plockar fram sina instrument. – Det låter bra och massivt. Vi kör hårt på söndag, avslutar Enqvist.
Dragspelarna fortsätter med en genomgång av Jularboschottis och därefter tar StämmBandet från Korsholm över. De har övat in ett par av gruppen KAJ:s låtar: Eurovisionslåten Bada bara bastu och dansbandsparodilåten Vägg i vägg Det är uppfriskande när spelmansgrupper modigt plockar in nya låtar i sin repertoar. Günther Polei, som enligt programmet skulle ha spelat efter StämmBandet, hade inte möjlighet att medverka så därför får Närpes Spelmansgille inleda sin spelning något tidigare än planerat. Spelledare Magnus Westerlund berättar att han har två uppgifter på stämman: att ha roligt och att informera om att nästa års stämma kommer att arrangeras i Närpes. Musiken kör igång och fyra folkdansare i folkdräkt bjuder upp till dans. Det är trevligt att man i Närpes lyckats återuppliva folkdansen.
En del spelmän har samlats till buskspel på andra platser i hotellet och stämningen blir allt mer uppsluppen vartefter kvällen framskrider. I matsalen formas nya konstellationer och improviserade låtval. Viktor Österberg på bas sjunger närpesiska Kåtongfields, KAJ:s gamla låt Tango taas avlöses av Trio me' Bumbas Man ska leva för varandra. Stämningen är med andra ord på topp.
Under fredagen hölls en gemensam stämmolåtsövning i hotellets matsal.
Kim Lönnroos agerar ljudförstärkare
när Joel Enqvist jammar på tramporgel.
En förmiddag på stan
Efter en god och närande frukost söker vi oss alla mot centrum. Det är dags för bygdespel på olika platser i stan under förmiddagen. Många förbipasserande stannar till vid gamla Rådhustorget där Närpes Spelmansgille spelar valser, gånglåtar och schottisar – bland annat Sommarkväll i Dalom och Trolleboschottis. Någon rastar en hund, en annan stöder sig på vandringsstavar. Ett gäng motorcyklister svalkar sig med glass, iklädda sina varma läderoveraller. Ett flertal asiatiska turister låter sig instrueras av folkdansarna och deltar sedan glatt. Många vill dessutom bli fotograferade medan de dansar. Roligt att folkmusiken engagerar. Det känns som att det finns vissa visuella likheter mellan den asiatiska artighetskulturen och gånglåtarnas "bockningar och nigningar".
Några kvarter bort, utanför Restaurang Hanna-Maria, musicerar Vörå Spelmansklubb – idag fyra spelmän starka. Brunbergs chokladbutik skymtar i bakgrunden och påminner oss om att vi är i Borgå.
– Vi befinner oss i paradiset och därför så ska vi spela Paradiset, konstaterar Stefan Skata.
En ung man stannar till för att lyssna på musiken och utbrister "Heja Vasa! Jag känner nog också till Vasas flora och
Många samlades till buskspel i hotellets foajé.
fauna". Även här stannar turister till för att fotografera spelmännen.
I närheten, vid lilla Åborgs torg, befinner sig Karlebynejdens Spelmansgille. En turist snurrar ivrig runt till Snurran och efter låten tackar hon glatt spelmännen.
Följande bygdespelsplats ligger intill ån. Vid en stor karta av Borgå, som gjorts på marken genom färggrann plattsättning, finns Jessica Westerholm samt Linnea och Anders Holmborg från Västra Nylands Spelmansgille. De har spelat klart och packar som bäst ihop sina instrument.
Vid Café Jokiranta spelar två grupper: Harpolekarna, samt May Lundqvist & Roger Holmström – som lyckats locka med sig ytterligare några spelmän. Regndroppar börjar falla, så även här väljer spelmännen att plocka ihop sina instrument. Vid Kiva Café, ett par hundra meter söderut längs ån, installerar StämmBandet sig under ett stort parasoll, som skyddar förstärkare och annan elektronik mot vätan.
Efter en stund spricker molnen upp och mittemot köpcentret Lundi, vid Borgå torg, spelar Sibbo Spelmanslag vidare en stund innan stämmodeltagarna strålar samman vid Café Cabriole, som ligger strax intill. Efter en god och fräsch lunch promenerar en del spelmän över till Kulturhuset Grand, där gruppen The Hobs ska hålla en workshop.
Närpes spelmansgille spelar vid gamla Rådhustorget samtidigt som folkdansarna instruerar intresserade turister.
Vörå Spelmansklubb på bygdespel framför Restaurang Hanna-Maria.
Morgonvy över historiska Borgå på vägen från hotellet till centrum.
May Lundqvist och Roger Holmström (sittandes) fick förstärkning av några fiolspelmän.
Karlebynejdens spelmansgille underhåller vid Åborgs torg.
Spelmanskryssning, middag på hotellet och folkmusik på Grand
En uppfriskade regnskur drar förbi medan vi inväntar ombordstigning på fartyget J.L.Runeberg. Det är dags för spelmanskryssning och förväntan ligger i luften. Intresset för kryssningen är stort och sittplatserna fylls snabbt. Motorerna startar och vi lägger ut. Klas och Antonia Nyström inleder med dragspel och fiol på fördäcket samtidigt som vi färdas söderut längs Borgå å. På akterdäck spelar StämmBandet. Följande ut i fören är Sibbo Spelmanslag, efterföljt av Tobias och Siri Elfving. På akterdäck tar The Hobs över – därefter Östra Nylands Spelmansgille och Ingå Spelmansgille. Upplevelsen är väldigt idyllisk. Strandlinjen glider rofyllt förbi till tonerna av spelmansmusik – som ibland har en direkt koppling till plats eller tematik. Vid sidan av det officiella programmet buskspelas det även ombord, uppe på soldäck och i sittsalongen på nedre däck. Allt gott har ett slut, även denna trevliga spelmanskryssning. Vi sjunger alla med i Mats Olins sommarklassiker Jag tror på sommaren, och snart skymtar vi Borgå centrum igen.
Frisk sjöluft ökar aptiten, så det passar alldeles utmärkt att vi återvänder till hotellet för att äta middag till-
sammans. Efter maten hinner vi vila upp oss en liten stund innan bussarna tar oss tillbaka till centrum, denna gång till Kulturhuset Grand. På programmet står Traditionshörna och dansspelningar. En trappa nedåt från foajén arrangeras den traditionella Traditionshörnan. Johanna Björkholm från Svenska litteratursällskapet i Finland inleder med en kort introduktion och presenterar kvällens första artist, som är Maria Kalaniemi. Maria konstaterar att det är smidigt att delta eftersom hon har sin sommarstuga i närheten av Borgå. Hon berättar om sin bakgrund. Hennes mamma var svenskspråkig, medan "fadersmålet" var en stark Savolaxdialekt. Hennes pappa, som kom från Juva, hade en känslighet för musik. Med några mollackord kunde han locka fram tårarna. När Maria var åtta år fick hon sitt första dragspel av sin mormor, som på många sätt varit viktig för henne. Maria har både studerat, doktorerat och undervisat vid folkmusikavdelningen på Sibeliusakademin. Vid Traditionshörnan inleder Maria med att sjunga balladen Herr Peders sjöresa. Hon berättar att hennes mormor också var bra på att tralla och avslutar därför med I fjol så gick jag med herrarna i hagen. Vi får alla tralla med.
Näst in på scen är Siri Elfving från Karleby, som från och med hösten kommer att studera folkmusik vid Sibeliusakademin. Siri inleder med bland annat en polonessa ur
Östra Nylands spelmansgille spelar ombord på J. L. Runeberg.
Adolf Fredrik Stares notbok från 1806. Tillsammans med sin pappa, Tobias Elfving, spelar hon Jeppo-menuetten En friare har jag haft och avslutar med en polska från Härjedalen.
En favorit i repris i traditionshörne-sammanhang är
Duo Patina, som består av Tommi Pietiläinen och Kristoffer Albrecht. Duon bjuder på finkänsligt och samstämt mandolinspel i bland annat en vals från Skåne, en kyrkmarsch från Sverige och en polonäs ur Stares notbok.
Den maskinella ventilationen i salen är avstängd för att ljudet inte ska störa musiken och inbandningen, så luften börjar kännas syrefattig. Någon lämnar dörren öppen efter sig och ett välkommet skönt korsdrag sveper förbi oss.
Sist ut i årets traditionshörna är en trio bestående av Stefan Kuni, Anders Backman och Johan Lill hannus. Gruppen har botaniserat bland menuetter i gamla nordiska och nordtyska notböcker, till exempel Johan Forsshells notbok från 1751. Forsshell, som var fänrik vid Närpes regemente i Österbotten, var född 1723 och gav således ut sin notbok redan vid 28 års ålder. Låtarna har inga namn utan be tecknas i boken endast med nummer – vi får höra nummer 14. Stefan konstaterar att de genom menuettprojektet fått en inblick i hur "förhistorisk musik blivit till folkmusik". Vi får också höra en låt från en gammal norsk notbok samt Menuetto con trio från Tyskland – som för övrigt, i nästan identiskt format, även finns i Forsshells notbok.
Himlen mörknar och efter lunchen på Café Cabriole brakar det loss. Det blixtar och haglar. Vattnet strömmar längs de sluttande gatorna ner mot ån och dagvattenbrunnarna svämmar snabbt över. Åskfronten drar vidare och lämnar efter sig frisk och sval luft.
Spelmännen samlas på andra sidan ån i strandparken intill Konstfabriken. Små drivor av hagel ligger kvar på den delvis översvämmade gräsmattan. Tälten är kraftigt förankrade så att de inte ska blåsa iväg. Mannen vid mixerbordet är iklädd gummistövlar och står på en upphöjd fanerskiva, vilket känns ändamålsenligt, eftersom elektricitet och vatten är en dålig kombination. Stämningen är det inget fel på. Friluftskonserten inleds med Lövgårdsparkens gånglåt och Månfararevalsen Den sistnämnda låten har en speciell historia. Den skrevs av Waldemar Lönnroos i samband med att en buss med spelmän var på väg hem från Kaustbyfestivalen. Man stannade till för att stiga ut och se på månen. Waldemar satt dock kvar i bussen och skrev låten. Detta skedde samtidigt som den första månlandningen.
Efter Traditionshörnan jammar några vidare medan andra söker sig upp till andra våningen i kulturhuset Grand, där danspelningarna pågår fram till midnatt. Bussarna tar oss tillbaka till hotellet där det bjuds på nattmat för de som ännu är hungriga efter dagens alla aktiviteter.
Åska, hagel och solsken
Trots en intensiv gårdag är en stor del av spelmännen tidigt igång vid frukosten. En del är inriktade på den guidade rundtur som under morgonen arrangeras i gamla stan. På vädertjänsterna utlyses orangea varningar med lokalt kraftiga åskskurar och hård vind. Det piper till i mobilen. Vi får alla ett meddelande från stämmoarrangörerna om att dagens festtåg kommer att ställas in på grund av (o)vädret.
Spelmanslagen avlöser varandra på scenen, som på sidorna pryds av björkar. Många låtar är bekanta sedan tidigare medan vissa spelmanslag mer aktivt förnyat sin repertoar. Det är trevligt att se bredden i publiken – allt från unga i barnvagn till äldre med rullator. Friluftskonserten blir en fin avslutning på en mycket trevlig helg och välarrangerad stämma. Spelmännen tar avsked av varandra och söker sig hemåt i bilar och bussar. Några bor i närheten medan andra har en längre hemresa. Nästa år möts vi norröver i Närpes.
På följande två sidor finns ännu ett urval av bilder från spelmansstämman
StämmBandet har hittat regnskydd under ett parasoll vid Kiva Café.
Sibbo spelmanslag på bygdespel intill köpcentret Lundi vid Borgå busstation.
Några spelmän har stannat till vid Runebergsesplanaden för att buskspela.
Viktor Österberg spelar bas ombord på J. L. Runeberg.
Ingå spelmansgille spelar under skärgårdskryssningen.
Buskspel på nedre däck.
Oskar, Henrica och Benjamin bildar trion The Hobs.
Tobias och Siri Elfving har spelning i fören av fartyget.
Stefan Kuni, Anders Backman och Johan Lillhannus vid Traditionshörnan.
Dragspelarna släpper loss under spelningen vid kulturhuset Grand.
Harpolekarna under söndagens friluftskonsert.
Allspel under ledning av Joel Enqvist.
Närpes spelmansgille spelar till dans.
Mörka moln på väg mot centrum.
Årets värdlag: Östra Nylands Spelmansgille.
Efter åska och hagel klarnade vädret upp.
Lilla spelmansstämman och Kaustby Folk Music Festival
Karlebynejdens spelmansgille spelar i solskenet vid Kraatari.
Denna sommar besökte Fiolen min Kaustby under två dagar – tisdagen den 8 onsdagen den 9 juli – dels för att bevaka Lilla spelmansstämman och dels för att på ett allmänt plan fånga årets festivalstämning.
Text och foton: Simon Gripenberg
FörMIddagEn InLEdS med det dagliga pressinfot. Liksom tidigare år har mediakontoret inrättats på andra våningen vid musikgymnasiet. Dagens grupp är Anne-Mari Kivimäki Ensemble, som förutom Anne består av Timo Väänänen, Silja Palomäki och Petri Seppälä. Som hedersgäst deltar även Rauno Nieminen, spelmannen och instrumentbyggaren som – liksom Linnéa Holmberg – detta år blev utsedd till mästerspelman.
Först får vi höra låten Muistellen från Anne-Maris senaste album Kotiin. Anne-Mari trollar fram karelska rytmer ur sitt lilla dragspel medan Timo Väänänen ackompanjerar på en sibirisk lyra, byggd av Rauno. Silja spelar kantele och Petri, Anne-Maris man, dragspel. Det är första gången som just denna konstellation av folkmusiker spelar tillsammans. Anne-Mari berättar kort om gårdagskvällens konsert i PH Nordgren-salen, där publiken var så engagerad och uppspelt så hon tänkte att hon aldrig slipper hem.
Rauno tillfrågas hur många instrument han har byggt och svarar skämtsamt att det rör sig om 30 000–40 000 – men det flesta av dem på gitarrfabriken Landola. En reporter undrar hur det kommer sig att man nätverkar så mycket inom folkmusiken. Musikerna reflekterar kring att det dels finns en stark tradition av att samarbeta och att Sibeliusakademin genom sin folkmusiklinje fört samman människor. Rauno berättar om när han deltog i ett musikprojekt på Borneo och hur man i stunden förde samman alla typer av stråkinstrument:
Småbönders spelmanslag spelar i Soittosali.
– Om musiken man spelar är tillräckligt gammal så är "allt samma" och det fungerar utmärkt att spela tillsammans.
Musikerna får kort nämna varsitt minne som etsat sig fast under årens besök i Kaustby. Timo berättar om kulturkrocken när han besökte Kaustby mitt i vintern och bad om vegetarisk mat. Anne-Mari minns hur en konsert plötsligt blev helt akustisk då ett blixtnedslag förstörde ljudsystemet, medan Silja nämner en final i Konsta Jylhä-tävlingen. Petteri lyfter fram en konsert på Mondo för 20 år sedan samt ett besök på den lokala simstranden. Rauno minns sin första spelning med nygrundade Primitiivisen Musiikin Orkesteri 1979.
Avslutningsvis berättar producenten Eija Kaarlela om konceptet Barnens Kaustby. Barnens tält lockar till sig barn i alla åldrar. Även de minsta, som knappt kan gå, är välkomna. Som exempel berättar Eija om hur berörande det var då en liten pojke som, uppkrupen i pappas trygga famn med ryggen mot publiken, sjöng i mikrofonen.
– Om man som vuxen bara vågar sig in i barnens tält, så går min inte därifrån utan en tår i ögonvrån, konstaterar Eija.
Konsert i Soittosali och jam vid Troka
Strax efter klockan ett inleds Lilla spelmansstämman i Soittosali. Aurora Faustoni spelar först ett set som kombinerar två polkor från Singsby. Det känns speciellt att höra polkor spelade
Dansare från Haga Ungdomsförening och Föreningen Brage i Helsingfors.
Fiddlarna fyller upp hela scenen.
Aurora Faustoni på kantele.
på kantele. Aurora fortsätter med en vals ur Kristina Norddahls repertoar och Skäriflickans vals. Efter en låt från Nagu efter Svea Jansson kommer ett eget arrangemang av Näckens polska. Då det finns lite tid kvar hinner Aurora ännu spela Idas schottis. Det är alltid trevligt då nya musiker deltar i Lilla spelmansstämman.
Då applåderna ebbat ut kliver Fiddlarna upp på scenen, som detta år placerats vid Soittosalis långsida. Detta underlättar logistiken och ger musikerna mer utrymme. Vi får höra Mjölnar Emils schottis från Lappfjärd, Polkett från Åsele, Klappvalsen av Mats Edén, en schottis från Norrbotten, en vals från Petalax, irländska Swallowtail Jig samt en schottis från Idre i Dalarna. Även detta år ser man några nya ansikten i Fiddlarna.
Småbönders spelmanslag väljer att spela musik från Kaustby och Sverige. De inleder med Onnis gånglåt – skriven av Onni Högnabba – och Napoleons marsch
Vid paviljongen Troka samlas redan spelmän för att delta i ett jam som arrangeras under ledning av Jacob Sundström och Siri Elfving. Deltagarna är till en början femton till antalet och ytterligare några droppar in efterhand. Jamsessionen inleds med bland annat en brudmarsch från Karleby och en slätvals från Esse. Musiken flödar ut över festivalområdet och lockar även till sig några lyssnare.
Gränsöverskridande i PH Nordgren-salen
En stor grupp människor har flockats norr om musikgymnasiet. Det är svårt att avgöra vilka som primärt lyssnar till gruppen Nice&Voice, som uppträder på utescenen Sopukka, och vilka som köar till PH Nordgren-salen. Dörrarna till salen öppnas och en mer strukturerad kö formas. Alla ryms in trots att intresset för konserten med finska gruppen Tallari och iranska musikern Mehrnoosh Zolfaghari är extra stort. Zolfaghari utexaminerades tidigare i år från Global-Music-avdelningen vid Sibeliusakademin. Hon spelar fingerfärdigt på det traditionella persiska stränginstrumentet santur. Tallari behöver knappast presenteras. Varvat med finska låtar får vi bland annat höra en iransk brudmarsch och en persisk sång i vilken "man försöker förklara för berget att man inte är galen". Som avslutning spelas en gammal låt från Vörå ur Isaac Waasbohms notbok samt den finska låten Oman kullan silmät, ackompanjerad med fin sång. Gränsöverskridande samarbeten är alltid intressanta och känns extra viktiga i vår polariserade värld – där Israel nyligen släppte bomber över Iran och en Prideflagga skändades i Vörå. Kultursamarbeten kan bidra till att skapa förståelse och stöda mångfald.
En fanfar i näverlur öppnar en av konserterna.
Näppärit och barn från andra nordiska länder fyller hela KPO-arenan.
Tallari i samarbete med Mehrnoosh Zolfaghari.
Frigg firar 25-års jubileum med en konsert på huvudarenan.
Juhlapiha, Soittosali och Wiljami
Det charmiga med Kaustby Folk Music Festival är just mångfalden och de stora kontrasterna. När vi går ut från PH Nordgren-salen möts vi av gruppen Tuliterä som står på Sopukkascenen och på finska rappar om glass.
Vid Juhlapiha, på andra sidan om KPO-arenan, fortsätter Lilla spelmansstämman. Gruppen Bag of Music spelar som bäst en polska från Oravais. Det är många finlandssvenska inslag i programmet detta år och konserterna överlappar varandra vi några tillfällen. Samtidigt som Bag of Music fortsätter att underhålla dansare vid Juhlapiha inleder The Hobs sin konsert strax intill, i Soittosali. Gruppens namn är ett akronym på medlemmarnas namn: Henrica Westerholm, Oscar Grönroos och Benjamin Backman. Musiken karaktäriseras av fart, lekfullhet och mycket spelglädje, men även av långsamma känslosamma melodislingor. De flesta av låtarna är egenproducerade; till exempel Odjursschottis av Henrika, Hemkomst av Oskar och Jordnötssmörsvalsen av Benjamin.
Det är vanligt att de artister och grupper som tar sig till Kaustby har flera spelningar under festivalveckan. Detta gäller även under Lilla spelmansstämman. Klockan sju på kvällen är det konsert på Wiljamiscenen i Yläkoulu. Aurora Faustoni stiger åter upp på scenen med sin kantele och efterföljs av Tärjäfolk och Småbönders spelmanslag. Förutom Terjärvlåtar spelar Tärjäfolk denna gång även Västanfjärdsvalsen från södra Finland samt låten Perhonen Sanna-Maija Erkkilä, som leder Tärjäfolk, är även spelledare för Småbönders spelmanslag, så när hon direkt stiger fram igen konstaterar hon skämtsamt att hon "nästan bor på scenen, men kommer nog inte tillbaks efter det här". Spelmanslaget spelar Napoleons marsch, Sommarvals, Noas snoa, Tennessee Waltz och Gamla spinnrocken. Vi påminns om Onnis dagar som arrangeras i Småbönders i början av augusti. Evenemanget utlovar bland annat konserter, workshops och dans (mer info finns på facebook). Fiddlarna spelar bland annat en schottis från Lappfjärd, en polkett från Åsele samt ett finurligt medley av Bara bada bastu och Grannas bastu
Frigg och Bag of Music
På Juhlapiha laddar Bag of Music upp för dagens andra spelning. Även här blir stämningen mer avslappnad, ju mer kvällen framskrider. Flera par dansar passionerat. Bag of Music spelar coverlåtar samt finlandssvensk folkmusik med en touch av progressiv rock – en spännande kombination. På repertoaren finns bland annat Poppolska, Polska efter Bagg-Matt och en cover på Fläskkvartettens Bosses låt. Dansspelningen avslutas med Little Wing av Jimi Hendrix. Konserterna och buskspelen fortsätter på festivalområdet medan en del söker sig hemåt genom sommarnatten.
På Mondos bakre vägg finns originella affischer.
Här även en originell annonsör – med bastukvast som huvudbonad.
Onsdagens program
Andra dagen av Lilla spelmansstämman inleds i Pelimannitalo där TärjäFolk, Småbönders spelmanslag och Karlebynejdens spelmansgille har en gemensam förmiddagskonsert. Efteråt samlas en del av spelmännen utanför byggnaden och jammar vidare tillsammans i solskenet.
Vid lunchtid söker sig den finlandssvenska festvialpubliken till festtältet Kestikievari. I programbladet läser vi "HuBra", vilket är en förkortning av Haga Ungdomsförening och Föreningen Brage i Helsingfors. Österbottniska Purpuridansarna står också redo. Folkdansarna från södra Finland dansar bland annat schottisar och hambon, och ackompanjeras av tre spelmän: Marcus Blomberg, Anders Backman och Stefan Kuni. Purpuridansarna under ledning och ackompanjemang av Mikael Fröjdö håller den traditionella österbottniska purpuridansen vid liv. Det är fascinerande att studera dansen och dräkterna och föreställa sig hur det kunde se ut på ett traditionellt österbottniskt bröllop.
Lilla spelmansstämman intar denna dag också PH Nordgren-salen. Bergmans spelmanslag, Pietarsaaren spelmanslag och TärjäFolk samsas om scenen under eftermiddagens spelning. Bergmans spelmanslag från Pargas spelar främst traditionella låtar, vissa ända från 1700-talet. De spelar Folkes vals, Schottis från Brunnsdäld, Infallet, Vårvals, Lillmälö schottis och avslutningsvis Sydänperä-Josefs polka – till vilken publiken engagerat klappar takten. Spelmännen är avslappnade och det är ett skönt gung i musiken.
På huvudarenan gör sig den legendariska gruppen Frigg redo för jubileumskonsert. Vi får veta att deras första demo spelades in för 25 år sedan i Pelimannitalo, ett stenkast bort, så cirkeln är sluten.
Publiken känner igen de flesta av låtarna och det stora trägolvet i mitten av arenan är proppfullt av dansglada människor i alla åldrar.
Pietarsaaren spelmanslag inleder med Gånglåt från Äppelbo och fortsätter med Mosters vals. Innan tiden är slut hinner de även med en marsch efter Veikko Penttinen samt en jenka. Spelglädjen är stor och på de gemensamma konserterna blir tiden ibland knapp. Spelmännen skulle säkerligen gärna fortsätta längre, när de kommit igång.
TärjäFolk spelar Gånglåt från Dorotea av Arne Mårtensson och Perhonen, en låt från nejden som inte brukar spelas så ofta. Det är som sagt alltid trevligt när spelmanslagen emellanåt
plockar in nya låtar i sina repertoarer. En favorit i repris är dock Terjärv brudmarsch.
Eftermiddagens program fortsätter med att Karlebynejdens spelmansgille spelar vid Kraatari, ett sommarcafé som ligger utanför festivalområdet, nära parkeringen. Kraatari är en intressant kontrast till scenerna inne på festivalområdet. I och för sig hittar inte en lika stor publik ut till denna scen, men här störs man inte av andra konserter utan kan lyssna mer koncentrerat. Miljön är också trevlig med syrenbuskar och utradade caféstolar och -bänkar. Hit hittar också folk spontant på vägen till eller från parkeringen. Spelmansgillet spelar ett flertal låtar med koppling till Karleby, till exempel Afton på Trullö. Spelningen avslutas med Finska polkan
– Kan ni inte spela ännu en låt till eftersom vi just kom, frågar en äldre man i hatt som satt sig ner på en bänk.
Efter lite funderande spelmännen emellan får vi ännu höra låten Kokkolaflickorna
I samarbete med FolkmusikForum i Österbotten arrangeras i tältet Mondo under början av kvällen en konsert med Dhamal World Collective & I Fäälan. Den första halvan av konstellationen består av Charlotta Kerbs från Lepplax i Österbotten och Sanjay Khan från Indien. Charlottas och Sanjays fantastiska röster och rytmkänsla bildar en spännande helhet. I Fäälan spelar som trio men på gitarr har Tom Forsman idag ersatts av Antti Järvelä. Dhamal World Collective inleder med en fartfylld acapella-melodi från norra Indien och den sydöster-
Bergmans spelmanslag i PH Nordgren-salen.
Kenneth Nordman, Mats Granfors och Antti Järvelä i Mondo-tältet.
bottniska visan De bortsålda. I Fäälan inleder med tre låtar på bröllopstema: Brudpolka från Replot, Lyckönskan från Lappfjärd och Gubbarnas bröllopspolska från Tjöck. Konserten fortsätter med att kollektivet spelar gemensamma låtar. Energin och spelglädjen är enorm. De som missade onsdagens konsert i Kaustby fick senare under veckan möjligheten att uppleva Dhamal World Collective & I Fäälan under lördagens konsert på Lufolk festival i Lepplax. Du hittar också en spännande versionen av den gamla folkmelodin Herrar och herrinnor på I Fäälans och Charlotta Kerbs YouTube-kanaler.
Det händer så mycket parallellt under Kaustby Folk Music Festival, så det är omöjligt att bevaka allt. En del går förbi en, även när det gäller Lilla spelmansstämman. Jag förmodar att det buskspelats här och där och uppstått många fina möten mellan spelmän.
Senare under kvällen höll folkdansarna Jessica Krohn, Heidi Palmu och Marcus Blomberg en workshop i menuettdans på Kallioklubi, och under natten arrangerades Menuettien yö (Menuetternas natt) vid huvudarenan. Där ackompanjerades dansarna av gruppen RIE med vänner. I onsdagens program för Lilla spelmansstämman ingick ytterligare en dansworkshop vid Maunon makasiini, folkdans vid Juhlapiha, en gemensam kvällskonsert i Soittosali samt en konsert med Hot Club de Jakobstad vid Kestikievari.
Dhamal World Collective består av Charlotta Kerbs och Sanjay Khan.
Bag of Music lockade ut folk på dansgolvet.
Linnéa holmberg utsedd
till ny mästerspelman!
Fiolen min ställde några frågor till Linnéa med anledning av utnämningen
Gratulerar till titeln mästerspelman!
Hur känns att bli uppmärksammad på detta sätt?
– Tack det känns otroligt stort för jag har ju bara gjort sådant jag tycker om tillsammans med mina spelmansvänner och folkdansare. Jag trodde ju inte att jag ännu var tillräckligt långt kommen musikmässigt för att vara kvalificerad till titeln men det känns fint när andra ser det man gjort och gör.
När fick du själv veta om saken?
– Den 3 juni fick jag samtal från Kaustby där de frågade om jag tar emot titeln och sa att jag bara fick berätta nyheten åt familjen före Kaustby festivalen samt att jag förväntades spela ensam (!!!) på konserter.
Linnéa Holmberg – en av årets fyra
Foto: Tobias Elfving
Jag kan tänka mig att det varit en utmaning att hålla det hemligt inför Kaustbyfestivalen?
– Om!! Roliga saker vill man ju gärna dela med sig av till sina vänner!
Vill du berätta om utdelningstillfället, det var säkert festligt?
– Utdelningstillfället var i samband med öppningsfesten av årets Kaustbyfestival och där kallades vi alla fyra nya mästerspelmän upp i tur och ordning och fick våra märken, diplom och var sin ros. Efter öppningen deltog vi alla i konserten Mästarna presenterar sig där jag spelade tre västnyländska melodier och blev intervjuad av Matti Hakamäki mellan Visslanvalsen, Anders mazurka och Lilla Heidis vaggvisa. Jag fick också spela på Mästarparaden-konserten på torsdagen men där hade Kaustby önskemål att jag skulle ha fyra danspar med mig, så jag valde dansare från olika lag där jag spelar eller har spelat och dansare i olika åldrar, och de dansade Esse-menuett till Menuett från Täcktom
Årets mästerspelmän (från vänster): Rauno Nieminen, Eero Myllymäki, Liisa Kupiainen och Linnéa Holmberg.
Foto: Tiiu Hyyryläinen
mästerspelmän.
Vad betyder utnämningen för dig? Den ger säkert motivation och skapar nya möjligheter?
– Utnämningen gör att man känner sig stolt för det man gjort men samtidigt så känns det också lite som att man förväntas göra minst lika mycket till och då vet jag inte riktigt varifrån jag ska trolla fram de timmarna som behövs, men det brukar lösa sig på ett eller annat sätt. Det finns ju så mycket jag skulle vilja göra inom musiken men jag måste ju också få en inkomst någonstans ifrån. Positivt med utnämningen är att många, för mig obekanta, har kommit fram och diskuterat spelmansmusik med mig, och all synlighet som vår musik får är viktig då all sådan musik inte mera hörs eller syns på radio och TV. Då är det ju alla vi aktiva spelmän som behöver fungera som ambassadörer för spelmansmusiken och vår musikkultur.
För mig har det alltid varit viktigt att kunna spela tillsammans oberoende av ålder och att göra musik tillsammans är det viktiga i vår hobby. Den äldre generationen har så mycket att ge åt de som är yngre, samtidigt som yngre kan studera de äldre spelmännens sätt att spela och de yngre kan dela med sig åt de äldre av till exempel alla nya sätt att sprida folkmusik. TILLSAMMANS är vi starka och livskraftiga.
Fiolelever i alla åldrar uppträdde.
Foto: Greger Lindell
Första maj på Stundars
torSdagEn dEn FörSta Maj var det Första majfest på Stundars. Vädret bjöd på sitt bästa med sol och värme. Uppe på tunet i museibyn fick barn leka i de mysiga lekutrymmena och fåren, hönsen, tuppen och kaninerna njöt av det vackra vädret och de njöt också av att bli väl omskötta av de festens yngsta deltagare. I museibyn fanns även en mopedutställning och nejdens hantverkare ställde ut sina verk , Korsholms 4H hade ordnat ansiktsmålning och Malakta höll ett interaktivt konstprojekt.
Utanför Hemmersgården uppträdde olika musikgrupper, t.ex. Solf Blåsorkester. Det bjöds också på folkmusik av Johanna Lönngrens fiolelevgrupper från Kvevlax Musikskola samt Medborgarinstutet Almas "Pröva på Folkmusik från Vasa". Det spelades bl.a. Polkett från Åsele, Vals från Petalax, Klappvalsen och Mjönas-Emils schottis från Lappfjärd. Grupperna bestod av både vuxna och barn, den yngsta deltagaren var 6 år.
En fin dag för både stora och små.
Johanna Lönngren
Scenen var placerad framför Hemmersgården.
Foto: Greger Lindell
Lufolk Festival – Peace Edition
SoMMarEn är FyLLd av FEStIvaLEr och det är alltid trevligt att hitta nya upplevelser. Ett sådant guldkorn är mångkulturella och färgglada Lufolk Festival, som ordnades lördagen den 12 juli i den Österbottniska byn Lepplax. Eldsjälen och musikern Charlotta Kerbs tog för några år sedan intitiativet till att arrangera evenemanget vid sin hemgård. Årets festival gick under namnet Peace edition, och visst är temat fred bland det viktigaste som kan lyftas fram i dessa tider.
Programmet började klockan två med yoga till vilsamma toner av cello och klangskålar. För musiken stod Anu-Reetta Lönnqvist och Roser Gabriel. Lepplax by firar under 2025 sitt 650-års jubiluem. Under eftermiddagen höll Gunda Öman från Lepplax lokalhistoriska arkiv och Charlotta Kerbs tillsammans programpunkten Stories and Music. Festivalbesökarna kunde under dagen även ta del av en historisk fotoutställning, sammanställd av Lepplax byaforskare. Kombinationen med musik och kultur fungerar bra. Författaren och aktivisten Nicolas Lunabba, med rötter i Lepplax, samtalade med Sture Sunabacka om rötter och utanförskap. Under festivalen stod dessutom släpbastun från projektet Bastu ti Basel parkerad i trädgården, så den hugade kunde ta sig ett bastubad.
Under kvällens första konsert bjöd Roser Gabriel oss på katalanska dragspelsmelodier. Konsertutrymmet var i en
Dhamal World Collective & I Fäälan fick igång publiken. Foto: Simon Gripenberg
stor lada, där dörrarna stod vidöppna på båda gavlarna. Svalor flög in och ut. Vid några tillfällen stannade Roser upp och lyssnade Det kändes som att svalorna interagerade med dragspelet, och publiken kände av magin i samspelet. Finskfranska konstellationen Lina Teir & Octavle Bidule spelade senare under kvällen. Musiken strömmade ut i den ljumma sommarkvällen. I gräset utanför satt människor på stolar och trasmattor och umgicks över något sött eller salt. Sist ut på scenen var Dhamal World Collective & I Fäälan. Den som missade deras uppträdande på Kaustby Folk Music Festival fick nu en andra chans. Konserten avslutades med en fullkomligt bombastisk version av Grannas bastu. Många ställde sig upp för att dansa och önskade förmodligen att konserten och kvällen aldrig skulle ta slut.
Lufolk Festival arrangeras i samarbete med föreningen Kultur för folk & fä r.f. Inträdet var fritt men många valde att ge ett frivilligt bidrag för att stöda festivalen. Evenemanget var även alkoholfritt, och därmed öppet för alla åldrar. En annan positiv sak med alkoholfria konserter är att stämningen och närvaron oftast blir något utöver det vanliga.
Ifall du inte var på plats men ändå vill få en känsla av festivalen så finns dokumentären En hippie i Lepplax tillgänglig på YLE Arenan.
Simon Gripenberg
En SPELMan har LäMnat oSS. Thure Hinds var en genuin spelman som alltid ställde upp när det behövdes musik och musiken hade varit en stor del av hans liv ända sedan barnsben. Han växte upp i en stor familj med 10 syskon där alla spelade något instrument eller sjöng. Thures far Victor Hinds var en av de stora spelmännen i Tjöck och Thure såg det genom åren som en viktig uppgift att förvalta faderns musikaliska arv och nedtecknade också många av de gamla traditionella Tjöcklåtarna som han hade efter sin far. Detta arbete har också lagt grunden för Tjöck spelmanslags repertoar ännu till denna dag. Det var också Thure som var den samlande kraften när spelmanslaget grundades år 1971 och han fungerade även som spelmanslagets ledare i över 30 år. Hans musikaliska bana började tidigt med att smygöva på broderns dragspel. Sina första spelningar hade han under kriget när han kunde bli väckt mitt i natten av soldater som ville dansa på ungdomslokalen i Tjöck. Eftersom all dans var förbjuden under krigsåren var man tvungen att börja sent så att polisen inte skulle märka något. 1945 började Thure ta lektioner av Åke Knus och deltog också i korrespondenskurser i dragspel och piano. Han började också tidigt spela i dansorkester och 1946 deltog han i sin första orkestertävling, 18 år gammal, med orkestern Schlager (Åke Knus orkester) och erhöll en fin tredjeplats. Efter detta spelade och ledde han i nästan tre decennier dansorkestern Rythm som rönte stora framgångar i Österbotten och spelade som mest 3–4 gånger i veckan till dans. Trots sin bakgrund som orkestermusiker såg Thure det viktiga i spelmanstraditionens bevarande. Under alla år med Tjöck spelmanslag valde han
Thure Hinds
3.9.1928–7.6.2025
alltid en menuett framom en tango eller annan dansorkesterrepertoar. Vi har mycket att tacka honom för, att vi idag har kvar de traditionella låtarna från Tjöck i obruten tradition. Thure var i sitt yrkesliv jordbrukare, vilket som alla säkert vet kan vara tidskrävande och arbetsdrygt. Ändå hittade han alltid tid för musiken och ställde troget upp i många år som spelman för folkdansarna i Tjöck, som på den tiden bestod av många olika grupper med miniorer, juniorer och seniordansare. Han hittade även tid till att undervisa i piano och dragspel i medborgarinstitutet samt ställde upp och spelade i revyer och sjöng med i Kristinestads manskör och Kristinestads kyrkokör och spelade på många fester i Tjöck.
Thure erhöll under sin livstid också flera fina utmärkelser för sitt musicerande. Han fick ta emot Finlands svenska spelmansförbunds finaste utmärkelse, Otto-statyetten för sitt engagemang inom folkmusiken samt för sin skicklighet som spelman och blev också utnämnd till årets kulturaktivist i Kristinestad. Utöver detta erhöll han också 2007 titeln mästerspelman under folkmusikfestivalen i Kaustby.
Thure levde sina sista år på de gamlas hem i Kristinestad där han blev väl omhändertagen och även när han själv inte längre kunde spela märkte man att musiken nog fanns kvar och han lyste alltid upp och blev glad när spelmanslaget hälsade på och spelade för honom.
Thure sörjs närmast av sina barn och barnbarn med familjer.
Kenneth Nordman och Tjöck Spelmanslag
Lars Engstrand
FIoLEn har tyStnat, trädgård och växthus saknar sin hängivne odlare, för mästerspelmannen Lars Engstrand är inte mer. En vinterdag strax innan sin åttiotreårsdag, fick vännen Lasse ge upp kampen mot en svår sjukdom.
Lars Engstrands första år präglades av en värld i krig, då far Bertel och senare mor Elna med tvååringen Lars lämnade krigsfinland i dramatiska flyktfärder över Kvarken till Sverige. Återkomna till fredens Finland blev barndomshemmet i Jeppo livets första skola för Lars. Här invigde far Bertel som trädgårdsmästare honom i grönsaks- och blomsterodling, i bygdens folkmusik och i den vida världens skeenden. Fred och solidaritet med världens förtryckta var och förblev Lasses osvikliga kompass genom åren.
Bildning skattades högt i hemmet och Lasse fick möjlighet att gå i läroverk, mellanskola i Nykarleby samskola och gymnasium i Vasa svenska samskola. Språkstudier vid Åbo Akademi och auskultering vid Normallyceum i Helsingfors gav behörighet för den lektorstjänst i modersmålet och finska som Lasse skötte under 37 år i Vörå samgymnasium –1968-2005.
Lektorn Lars Engstrand förberedde nogsamt sina elever för livet och studentexamen. Han följde den pedagogiska grundsatsen att all inlärning är arbete. Eleverna fick således skriva och skriva om, ofta efter noggranna skriftliga rättelser i uppsatser och språkprov. Litteraturen var viktig i modersmålsundervisningen – ofta läste han och lyfte fram August Strindberg, vars utsaga ”... min eld är den största...” rätt långt omhuldades av Lasse. Och själv skapade han många personliga dikter för nära och kära på deras bemärkelsedagar.
Blomsterprakt och artrikedom i övermåtta mötte genom decennier besökare vid Lasses och hustrun Annelis hem
på Tåsmunsbacken i Vörå. Där samsades traditionella växter med experimentväxter. Det närapå professionella växthuset gav skördar som gladde familj, vänner och bekanta.
Nu är en fredens, kulturens odlare borta och saknas av många – närmast av familjen: hustru Anneli och barnen Johan och Johanna med familjer.
Som vän med Lasse sedan gymnasietiden minns jag nu den kulturella mångkamparen med intensitet hantera stråken på fiolen och strax därpå utantill recitera Elmer Diktonius´ tankeväckande dikt Jag vill gå mellan rågen
Matts Andersén
LarS EngStrand KoM Från En SPELManSSLäKt som spelat i generationer. Redan vid 6-års ålder fick Lars höra mästerspelmannen (1971) Viktor Andersson spela på ett bröllop. Intresset för fiol väcktes och han började vid 10-års ålder spela de första tonerna med pappa Bertel och sedan med Viktor som läromästare.
Folkmusiken och fiolen kom att bli en av Lars stora passioner i livet och redan i slutet av 50-talet började Lars spela i ett spelmanslag med Viktor och de andra spelmännen i trakten. Lars var i flera år medlem i Vörå Spelmansklubb och många gymnasister minns säkert honom spela fiol på fester och tillställningar vid Vörå samgymnasium. Lars lyssnade gärna på klassisk violinmusik och argentinsk tango, men han var den allra bästa supporten för folkmusiken i Jeppo och Lars blev den självskrivna medlemmen när Jeppo Bygdespelmän startade 1972. Han stöttade och uppmuntrade alltid
sina spelkamrater och speciellt barnen och den yngre generationen spelmän.
Spelrepertoaren i Jeppo är väldigt omfattande, men fram för allt så älskade Larsmenuetterna och polskorna framom de andra dansmelodierna. Lars lärde sig på gehör, som alltid är kutym i Jeppo, och spelade på ett ålderdomligt sätt med krusiduller, drillar, taktförskjutningar och punkteringar. Hans musik - personlighet - rullade och böljade sig fram och utvecklades hela tiden. Lars satt ofta med fiolen i famnen, helt fördjupad och koncentrerad med blicken långt i fjärran. Han hade hittat menuettens magi.
Lars medverkade i spelmanslagets skivinspelningar och otaliga resor till spelmansstämmor, konserter och tv-inspelningar runt om i Norden. År 1985 fick Jeppo Bygdespelmännen Europapris för folkkonst från Stiftung F.V.S. i Hamburg för att menuetten bevarats så väl i folklig tradition både i spel och dans och år 2017 erhöll Jeppomenuetten kulturarvsstatus i Finland.
Lars utnämndes till Mästerspelman vid Kaustby folkmusikfestival år 2006. Till allas stora glädje gav Lars år 2018 ut sin soloskiva med Traditionella dansmelodier från Jeppo. I boken Lassila by i Jeppo – Från Koja till Versailles, 2024 skrev Lars och Christine om spelmännen och låtarvet i Jeppo. Tack vare Lars så spelar vi idag den underbara Mattas Jannes valsen som annars skulle ha fallit i glömska. Vördnadsfullt tackar spelmännen och menuettdansarna Lars för hans helhjärtade engagemang för att hålla vårt kulturarv levande!
Christine Julin-Häggman
hELt oväntat och MEd Stor Sorg fick jag beskedet att mästerspelmannen Lars Engstrand från Vörå avlidit för några månader sedan.
Jag träffade Lars med min fru Hildegard för nästan 20 år sedan. Vi var på en konsert i Kaustby 2006 där Lars tilldelades titeln mestaripelimanni (mästerspelman). Jag hörde honom där för första gången; han spelade bl.a. Kengo Antas Menuett, och fascinerades omedelbart av hans stil. Det var tydligt att han har en mycket personlig spelstil. Denna skiljer sig från andra violinister som gått på musikskola tidigt eller studerat musik på en akademi, vilket många unga musiker gör idag. Lars spelade inte efter skrivna noter, utan uteslutande på gehör. Eftersom jag också spelar på gehör och inte läser noter, var hans stil mycket bekant för mig. Den speciella stilen från Jeppo, som jag i Kaustby hörde för första gången, var också unik för mig. Han fortsatte folkmusiktraditionen från Jeppo med dess karakteristiska, starkt rytmiska stil, influerad av sin lärare Viktor Andersson.
Det tog ytterligare några år innan jag kontaktade honom, och sedan träffades vi för första gången i Kaustby för att
lyssna och spela, tillsammans med Christine Julin-Häggman. Vid våra första möten 2008 tog Lars och Christine sig tid att spela en hel serie Jeppolåtar för oss personligen. Det var praktiskt taget en privat konsert, som jag noggrant spelade in med min videokamera.
Jag tyckte då att det var särskilt vänligt och generöst att Lars och hans fru Anneli bjöd in oss till sitt hem för att spela tillsammans. Detta skedde trots att vi knappt kände varandra och hade helt olika spelnivåer. Vår spelerfarenhet kom inte i närheten av hans förmågor. Var annars händer något liknande inom folkmusiken? Vi tillhörde en annan generation och spelade naturligtvis inte den specifika Jeppo-stilen. Jag pratade ingen svenska då, men eftersom Lars och Anneli båda pratade bra tyska, konverserade vi på tyska. Det första mötet hemma var så roligt, så varje år, runt tiden för Kaustbyfestivalen, träffades vi hemma hos Lars och Anneli i Vörå och spelade tillsammans. Jag lärde mig många nya låtar från Jeppo, som jag spelade in och övade på, och året därpå kunde vi spela dem tillsammans med Lars. Han kunde inte bara låtar från Jeppo, utan hade också en stor repertoar av välkända folkmusikmelodier från Österbotten. För övrigt kom hans mamma också från Tjöck, där vi senare bodde i Finland.
Vid varje besök bjöd Anneli inte bara på kakor och utsökt bröd, utan även färska tomater från Lars' trädgård, eftersom han var väldigt passionerad för sin trädgård. Vi sågs senast i juli 2024. Vi hade ingen aning då om att det skulle bli vår sista gång.
Förutom hans favoritlåtar, Stockholmsmenuetten och valsen Tri rilador tri höjdor, minns jag Pelkkos Anna Sannas Brudmarsch, en särskild vacker marsch som dock är helt okänd i folkmusikssammanhang och tyvärr aldrig spelats någon annanstans, men som återfinns på hans solo-CD från 2020, Traditionella dansmelodier från Jeppo.
Må han vila i frid! Minnet av en imponerande musiker och människa består.
Günther Polei
Avs. Finlands svenska spelmansförbund
Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM
Händelsekalender
26–28.9 Skärikurs, Jonnsborg lägergård, Sideby
4.10 Kursen Spela folkmusik tillsammans – låtar från Korsholm, Korsholm
11.10 Kursen Spela folkmusik tillsammans – låtar från Korsholm, Korsholm
8.11 Folkmusikdagarna i Vasa
8.11 Kursen Spelkurs i finlandssvenska jamlåtar, Vasa
9–10.1.2026 Folklandia, m/s Baltic Princess
Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi