I skolan

TIDIGA TECKEN PÅ MOTSTÅND

När man läser svaren från Attentions årligt återkommande skolenkät som gick ut i augusti 2022 blir det tydligt att elever med NPF upplever skolmiljön som svår. Knappt 40 procent av de tillfrågade föräldrarna uppgav att deras barn varit helt frånvarande, majoriteten av tiden eller några gånger per vecka. Hela 77 procent, uppgav att det hänt deras barn minst någon gång under läsåret (se diagram 2).

I fokusgrupper och intervjuer blir det tydligt att motståndet att gå till skolan sällan kommer över en natt, utan har ofta funnits med långt ner i åldrarna. Många föräldrar vittnar om att lämningar i förskolan har varit svåra. De berättar också att barnen ofta kändes dränerade efter förskolans slut på grund av en stark intryckskänslighet eller svårigheter med att få i sig tillräckligt med mat.

”BVC och förskola skulle behöva samarbeta mycket mer. Det kanske skulle förebygga att man som förälder tror att det är ens eget fel att det inte fungerar när barnet inte vill gå till förskolan.”

ÖVERGÅNGAR MELLAN ÅRSKURSERNA

Övergångar, både inom och mellan skolor, beskrivs i våra fokusgrupper och intervjuer som problematiska då stöd ofta försvinner eller tas bort, vilket resulterar i ökad frånvaro. Vårdnadshavarna beskriver det som ”att ständigt börja om från början”.

Det ser olika ut hur barnen klarar av förändringen mellan förskola och lågstadium. Vissa barn anpassar sig och mår rentav bättre av den ofta tydligare skolstrukturen. Andra barn klarar inte av kraven på att fokusera och kunna följa instruktioner och har det betydligt tuffare.

Skolmiljön på lågstadiet verkar vara betydligt bättre än på mellan- och högstadiet. I årskurs 1–3 har de ofta ett eget hemklassrum och rör sig inom ett begränsat område på skolan. Det är större personaltäthet runt barnen och man har ofta samma lärare och fritidspedagoger.

Under mellan- och högstadietiden när denna stabilitet och avgränsning upphör parallellt med ökade krav på skolprestation händer det ofta något. Många föräldrar uppger att det var då frånvaron eskalerade eller i värsta fall blev total.

”Övergången till mellanstadiet blev för tuff. Det som fungerade togs bort, ny klass, nya lärare och en större skolbyggnad blev för mycket för mitt barn.”

Diagram

Har ditt barn under föregående år varit frånvarande på grund av sin funktionsnedsättning/ bristande anpassning?

* Attentions skolenkät aug 2022, som är riktad till vårdnadshavare vars barn har en NPF-diagnos. De svarandes barn går i årskurs 2 och upp till och med gymnasiet. Över 2 500 vårdnadshavare svarade på enkäten.

Ja, sporadiskt

Ja, några gånger i månaden

Ja, någon eller några gånger i veckan

Ja, majoriteten av tiden

Ja, 100% frånvaro

Nej, ingen frånvaro som beror på NPF

26 %

12 % 17 % 16 %

6 % 23 %

Diagram 3*

Diagram 4*

Har skolan haft en plan för att ditt barn ska kunna gå i skolan på heltid?

Vet ej 19 %

Anser du att ditt barn har fått det stöd och de anpassningar hen behöver? Ja 41 % Nej 59 %

Ja 20 % Nej 61 %

VÄNTAN PÅ KARTLÄGGNING, UTREDNING OCH STÖD

61 procent av de vårdnadshavare som besvarade skolenkäten i augusti 2022, anser att barnet inte har fått de anpassningar och det stöd som barnet behöver i skolan (se diagram 3).

Det finns en stark känsla av uppgivenhet hos många av föräldrarna till barn som befinner sig i problematisk skolfrånvaro. De berättar att de har väntat alltför länge på att skolan skulle göra en utredning gällande särskilt stöd. Det innebär att man väntat lika länge på efterföljande åtgärdsprogram kopplat till att barnen saknar en fungerande skolsituation till följd av hög frånvaro. Det är slående hur många föräldrar som berättar att de inte har tagit del av, eller deltagit, i någon utredning kring frånvarosituationen vilket också bekräftas i svaren från vår skolenkät (se diagram 4).

”Vi väntade tre år på utredning av särskilt stöd och som resulterade i ett åtgärdsprogram. Det jag undrar är varför man istället för att sätta in stöd vill vänta och se? ”

”Stödet kom först på mellanstadiet när hans autismutredning var klar. Han hade behövt stödet långt innan diagnosen kom.”

”Min son har gått på tre olika skolor, men tyvärr har ingen av dem utrett vad hans frånvaro beror på.”

* Attentions skolenkät aug 2022, som är riktad till vårdnadshavare vars barn har en NPFdiagnos. De svarandes barn går i årskurs 2 och upp till och med gymnasiet. Över 2 500 vårdnadshavare svarade på enkäten.

Involvera Barn Och F R Ldrar

Många föräldrar upplever ofta initialt att skolan har en vilja att stötta och anpassa. Det är när dokumentationen ska förverkligas till faktiska insatser som det brukar bli svårare för skolan att få det att fungera. Många föräldrar uppger att det skulle underlätta om föräldrar och barn blev mer delaktiga, då skulle det vara lättare att hitta anpassningar som fungerar på riktigt.

Det är viktigt att skolan förstår vikten av individuella lösningar och att utmaningarna som NPF innebär ser olika ut från individ till individ. Det finns elever som på ytan ser ut att klara skolarbetet med bravur, men som har ett inre kaos eller som är understimulerade. Flickor med autism återkommer ofta i föräldrarnas berättelser kring skolfrånvaro. De är duktiga i skolan och maskerar sina svårigheter. När de kommer hem kraschar de helt och hållet.

”Det gäller att inte själv fastna i vad man tycker är lösningen, utan verkligen lyssna på vad barnet säger sig behöva.”

”Det blir de här tysta flickorna, som inte stör eller är utagerande, som hamnar i skymundan och inte får hjälp och stöd. För min dotter kom stödet först i mellanstadiet och då var hon helt dränerad av skolsituationen.”

Kommunikation Mellan Hem Och Skola

I Attentions senaste skolenkät uppger 21 procent att det råder dålig samverkan mellan hem och skola. En källa till bristande samverkan är troligen det faktum att 49 procent anser att de får bristande stöd från skolpersonal, elevhälsa och skolledning (se diagram 5).

I väntan på uppföljningar och anpassningar upplever de föräldrar som vi talat med en hög nivå av både frustration och stress. Detta påverkar såklart relationen mellan skola och hem avsevärt. En annan bidragande faktor till utmaningar kring samverkan är att föräldrarna ofta beskriver att de själva, eller barnen, får skulden för att de hamnat i frånvaro. Många föräldrar känner vanmakt över att det är svårt för dem att kommunicera och tydliggöra att barnet inte förmår att ta sig till skolan. Att frånvaron inte beror på att föräldrar och barn vill vara hemma.

”Jag hade önskat att man inte la över ansvaret på mitt barn, utan på skolan. Vi får ofta höra: hon är lat, hon vill bara bestämma, hon vill inte. Men det är ju faktiskt så att hon inte har förmågan att ta sig till skolan.”

”Tyvärr landar det ofta i att frånvaron beror på att jag är en överbeskyddande mamma som pratar om problem som inte finns.”

Orosanm Lningar Fr N Skolan

Konflikter och missförstånd kopplat till orosanmälningar är vanligt, oftast på grund av ett lågt förtroendekapital mellan skola och hem. Att få en orosanmälan leder ofta till en känsla av panik och oro hos föräldern då det handlar om hög frånvaro och/eller misstanke om brister i föräldraskapet. Många föräldrar understryker dock att de orosanmält sig själva, eller tillsammans med skolan, då man vill ha hjälp för att barnet ska må bättre. Enligt vår tidigare rapport i projektet Familjelyftet läggs oftast de anmälningar som sker p.g.a. hög frånvaro ner.5

”Eftersom skolan och vi föräldrar hade en så dålig relation, landade den här orosanmälan helt fel även om den var viktig. Jag hade önskat att vi hade kunnat göra den tillsammans, skolan och vi. Det är ju såklart inte så att vi i den här tuffa situationen säger nej till mer stöd.”

”När vi blev anmälda till socialtjänsten utifrån att han inte var i skolan (skolplikt) fick vi kontakt med en person som arbetar inom fält- och stödteamet. Han blev sonens röst gentemot skolan. Nu lyssnade inte skolan alls på hur sonen upplevde skolan men kontaktpersonen har varit ett fantastisk stöd i att få sonen tillbaka till skolan.”

Samverkan R En Utmaning

Förutom att föräldrarna måste finnas där dygnet runt för sina barn som ofta mår väldigt dåligt, så måste de koordinera alla kontakter runt barnet. Det innebär en stor arbetsbörda som många uppger är omöjligt att kombinera med ett heltidsarbete.

Då ärftligheten för NPF är hög, så har dessutom många av föräldrarna en egen NPF-diagnos att förhålla sig till. Föräldrar med NPF berättar i våra samtal om hur det känns som att de konstant måste kämpa för att hålla sig ovanför vattenytan. I dessa familjer blir en fungerande samverkan på många sätt helt avgörande för hur barnets situation utvecklas. Det blir extra viktigt med förberedelse och tydlighet kring syfte, mål och vem som ansvarar för vad vid möten. God struktur innan, under och efter ett möte med skolan beskrivs, av föräldrarna, som framgångsfullt för god samverkan.

”Eftersom jag har autism så är både jag och mitt barn i behov av tydlighet. Det skulle underlätta enormt om jag fick en mötesagenda med vilka som närvarar, syfte och mål med mötet och om jag kan få anteckningar från mötet. Allra bäst om jag får spela in”.

”Eftersom vi är så överbelamrade med möten, är det extra viktigt att det finns en tydlig poäng med mötet. Inte bara ett möte för mötets skull”.

OM OROSANMÄLAN:

I lagen står det att alla som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla det till socialnämnden (14 kap. 1c°SoL). Anställda på vissa myndigheter och i vissa verksamheter som möter barn och unga (skola, hälso- och sjukvård och tandvård till exempel) är dock skyldiga enligt lag att genast anmäla om de i sitt arbete misstänker att ett barn far illa. Anmälningar om barn som misstänks fara illa tas emot av socialsekreterare i mottagningsgrupperna eller motsvarande funktioner på respektive socialkontor eller socialjourer. En akut skyddsbedömning görs samma dag, inom 24 timmar, som anmälan kommer till socialkontoret. I regel sker en förhandsbedömning av ärendet. Om det efter förhandsbedömningen fortfarande kvarstår misstanke att barnet/den unge far illa, inleds en utredning enligt Socialtjänstlagens 11 kap °1. Utredningen ska vara klar inom 4 månader.

Goda Relationer Mellan Hem Och Skola

Föräldrarna, som deltagit i projektet, berättar att nyckeln till att få till goda relationer mellan skola och hem är att skolan har ett prestigelöst, öppet och nyfiket förhållningssätt. Det är också tydligt att det är viktigt att skolan står för det de har lovat och tar ansvaret för skolsituationen hela vägen. Tydlighet kring när, hur och vem som ansvarar för uppföljning av ett möte eller en insats bidrar till en känsla av trygghet. Att utgå från vad barnet själv berättar, är centralt i alla berättelser från föräldrar.

”Jag skulle uppskatta om någon kunde säga: vet du, vi misslyckades med det här. Hur ska jag göra för att det ska bli bättre?”

Kunskapen Om Npf Och Problematisk Skolfr Nvaro R L G

Mer än hälften av föräldrarna uppger att kunskapen om NPF i skolan är för dålig (se diagram 5). Kunskapen om problematisk skolfrånvaro specifikt är högst troligt ännu lägre. Den viktigaste kunskapen föräldrarna till barn i problematisk skolfrånvaro vill skicka med till skolpersonalen är att barnen vill gå i skolan, men inte kan framför allt på grund av sitt alltför dåliga mående. Att de hamnar efter i skolarbete eller tappar kontakten med sina vänner gör så att måendet försämras ännu mer. Det blir en ond nedåtgående spiral.

” Jag vill bara att det ska finnas en förståelse kring att jag inte kan pressa honom mer till att komma till skolan. Han vill ju ta livet av sig.”

Psykisk Oh Lsa R Vanligt

Vid NPF finns en extra sårbarhet för att drabbas av psykisk ohälsa. De föräldrar vi har träffat har framhållit vikten av att skolan känner till detta. Många av barnen har kämpat så hårt i många år i en inte tillräckligt anpassad skolmiljö. Ofta i kombination med väntan på vård och stöd. Detta har lett till att de till slut drabbas av utmattningsliknande symptom som ofta är är orsaken till att de till slut hamnar i total skolfrånvaro.

” Ett barn med autism har ofta lättare att drabbas av någon form av psykisk ohälsa och har mycket mindre marginaler. Man får lättare ångest, oro eller svårigheter med sömnen. Jag känner att jag ibland har haft svårt att leva upp till skolans förväntningar att skicka dit en utsövd och förberedd unge, men vi gör så gott vi kan.”

Min oro kring brister i den pedagogiska tillgängligheten beror på: (Flera svarsalternativ möjliga).

* Attentions skolenkät aug 2022, som är riktad till vårdnadshavare vars barn har en NPF-diagnos. De svarandes barn går i årskurs 2 och upp till och med gymnasiet. Över 2 500 vårdnadshavare svarade på enkäten.

Bristande NPF-kunskap hos skolpersonal och klasskompisar

Avsaknad av anpassningar i undervisningssituationen

Bristande stöd från skolpersonal, elevhälsoteam, skolledning etc.

Stökig skolmiljö

Höga krav på vårdnadshavaren att hjälpa barnet Bristande samverkan mellan skola och andra aktörer

Dålig kontakt mellan hem och skola Jag känner ingen oro kring pedagogisk tillgänglighet

Annat

60 % 49 % 48 % 36 %

29 %

21 % 13 % 19 %

57 %

Intrycksk Nslighet R Sv Rt I Skolmilj N

Många av föräldrarna uppger att barnens ofta höga nivå av intryckskänslighet bidrar till att det blir svårt att vara i skolan. Skrik och skratt, stolar som skrapar, ljusrör som blinkar kan vara outhärdligt för många. Föräldrarna understryker vikten av att skolan erbjuder barnen, som behöver det, ett mindre och lugnare sammanhang där de kan återhämta sig under dagen.

”Det där med intryckskänslighet är svårt att förstå när man inte själv lider av det. Men när hon säger att hon behöver gå undan till grupprummet, då är det verkligen så att hon inte klarar miljön hon befinner sig i.”

”Via habiliteringen fick vi stöd av en arbetsterapeut. Det var viktigt för att få förståelse kring vad som tar så mycket energi.”

TRYGGA

Relationer A Och O

När man ska stävja hög skolfrånvaro eller få barnet tillbaka till skolan är relationen till skolpersonalen helt avgörande. Både barnet och föräldrarna behöver ha någon/några utvalda i personalen de litar på och känner förtroende för. Det är viktigt att de kontinuerligt kan bolla saker med varandra eftersom barnets mående och situation pendlar snabbt från dag till dag. För att identifiera vilken i personalen som barnet känner sig trygg med, så förordar många föräldrar att skolan gör en så kallad ”trygghetskartläggning”.

”Man behöver ligga steget före med tydlighet, möjlighet att gå undan och utse en person som står för trygghet. Detta har varit avgörande för att återgå till i alla fall lite undervisning i skolan.”

”När hon skulle komma tillbaka till skolan var digitala möten en god början för att bygga relation till en person och för att förbereda.”

ATT ÅTERGÅ TILL SKOLAN – VAD TÄNKA PÅ?

Vi kan ur föräldrarnas berättelser urskönja några olika framgångsfaktorer vid återgång till skolan. Att påbörja processen med digitala möten för att lära känna varandra har visat sig fungera väl för många. Det är också viktigt att inte gå på för fort, utan att smyga igång vad gäller krav, prestationer, relationer och antalet timmar i skolan. Att tänka till kring den fysiska miljön och intryck är viktigt. Det måste ges möjlighet till mindre och lugnare sammanhang.

De föräldrar som vittnar om en lyckad återgång till skolan berättar att de känt att skolpersonalen har visat empati, varit lyhörda, förstående och intresserade. De har också ofta upplevt att skolans förhållningssätt genomsyrats av att barnet ska få lyckas i sin takt.

Organisatoriska Och Resursm Ssiga Utmaningar

Många föräldrar berättar att de ofta upplever att skolpersonalen vill erbjuda mer stöd och anpassningar än de har resurser till. Verksamheterna verkar vara hårt pressade och lider av personalbrist i kombination med att skolklasserna ofta är alltför stora. Därtill råder det ofta hög personalomsättning och frekventa byten av skolledningar. Ny skolledning påverkar ibland hela skolans organisation och kan innebära att personal och stöd försvinner, undervisningsgrupper kan ändras och scheman kan bli annorlunda. Många och snabba förändringar drabbar extra hårt de barn som är delvis frånvarande eller som kämpar med att komma tillbaka till skolan.

Sorgligt nog framkommer det att bra stöd ofta hänger ihop med att det funnits en specifik eldsjäl på skolan med kunskap och intresse av NPF. Om denna person slutar eller byter anställning kan det få förödande konsekvenser för barnet.

”Jag ser lärare som arbetar med 15 olika anpassningar till en klass och min tanke är hur länge läraren ska orka – jag tycker inte att jag som förälder ska behöva tänka så.”

”Det handlar så mycket om vilka personer som arbetar med mitt barn just nu. Av erfarenhet vet jag att det snabbt kan ändras och är orolig över vilka konsekvenser det kan få för mitt barn.”

”Det är otroligt provocerande när brist på ekonomiska resurser används som motivering till att man inte kunde sätta in ett visst stöd för att hjälpa mitt barn.”

Sammanfattning

I Skolan

Utmaningarna med skolfrånvaro börjar ofta redan under förskoletiden och tenderar att öka vid varje övergång mellan skolans olika stadier. Alltför ofta görs kartläggningar och utredningar alldeles för sent. Det leder till att anpassningarna och stödet ofta kommer på plats först när skolfrånvaron eskalerat. Skolan bör skynda på processerna, samt parallellt börja göra barn och föräldrar mer delaktiga. Samverkan mellan hem och skola fungerar alltför ofta dåligt. Föräldrarna är frustrerade över att stödinsatserna dröjer och att uppföljningarna inte fungerar. Relationerna mellan skolan och föräldrarna påverkas ofta också negativt av att föräldrarna känner sig skuldbelagda och ifrågasatta i sitt föräldraskap. Goda relationer mellan skola och föräldrar bygger på ett bemötande som präglas av empati, förståelse och prestigelöshet där man arbetar tillsammans mot samma mål. För att undvika missförstånd och otydligheter lyfter föräldrar med egen NPF ofta vikten av god förberedelse, struktur och tydlighet när skolan och hemmet kommunicerar och samverkar.

I det förebyggande och åtgärdande arbetet kring skolfrånvaro, belyser föräldrarna vikten av att kartlägga den fysiska miljön. De uppger också att det är oerhört viktigt att göra en så kallad ”trygghetskartläggning” för att hitta skolpersonal som står för trygghet och tillit för barnet. Det framkommer också att det är helt avgörande att anpassa krav efter mående, låta barnen lyckas och vara införstådd med att återgång till skolan tar tid. Skolpersonalen som möter barnet behöver inse att problematisk skolfrånvaro inte handlar om att barnet inte vill gå till skolan, utan att de inte kan. Frånvaron beror, enligt föräldrarna, ofta på ett mycket dåligt psykiskt och fysiskt mående hos barnet.