Träffarna hemma hos Anders Pemer är en oas med samtal och gemenskap. De som träffas har en sak gemensamt: någon form av NPF, mest Asperger. Hos Anders får man vara sig själv och släppa på fasaden. Text: Cecilia Brusewitz X Foto: Johan Lindberg Brusewitz
D
et känns smått ärofyllt att bli inbjuden till en av Anders träffar. Jag har hört mycket om träffarna som ofta inkluderar utgång med middag och någon form av aktivitet. Min biljett in är min egen ADD-diagnos. Normisar göra sig icke besvär. Det är något märkvärdigt befriande i det. I Anders vardagsrum sitter Agneta, Matte, Mats, Jan och Sven samlade. På soffbordet samsas chips och snacks av olika slag och det råder en skön, avslappnad stämning i gruppen. – Jag tycker att Pemer är oerhört generös som bjuder hem människor till sitt hem, säger Agneta som sitter nersjunken i soffan mellan pojkvännen Matte och vännen Kristofer. Att han ordnar de här träffarna betyder väldigt mycket för många människor. Människor som kanske skulle varit ensamma annars. – Jag instämmer med föregående talare, säger Matte och nickar. De andra mumlar instämmande. Arrangören Anders
Anders ser det som en självklarhet att öppna hemmet för hugade träffdeltagare. Allt började med en förfrågan på Aspergerforum – ett nätforum för personer med högfungerande autism. – När jag gick in där så kände jag bara ”Åh, här är ju alla!”, säger Anders som omgående startade tråden ”Träffar i
Stockholm?” i forumet. – Jag tänkte att nu kan jag vara med och dra igång något och vara med och välja dag, skrattar Anders. Men så långt att jag själv skulle blir arrangör hade jag nog inte tänkt. Det blev bara så. Första träffen var på en restaurang i Stockholm. Det kom sju personer, vissa långväga ifrån. – När jag kom därifrån så tyckte jag att det var så häftigt att ha fått till en träff. Så väl hemma kände jag att jag ville ordna en till, säger Anders.
manhang på fritiden. – Många i min ålder har skaffat barn och fru vid det här laget. Men om man är lite udda och inte etablerat sig i tillvaron så blir man väldigt ensam.
Skönt att vara sig själv
En fristad utanför vanligheten
Hos Anders träffas människor från olika föreningar och andra som bara har diagnos och vill träffa andra som också har det. – Man kan säga att vi är ett löst sammansatt nätverk med diverse löst folk, sammanfattar Mats och de andra ger skrattande sitt medhåll. Just till den här träffen har det kommit många ”erfarna figurer” som Mats skämtsamt kallar dem. De flesta har träffats kontinuerligt i flera år och menar att det är skönt att komma någonstans där man får vara sig själv. – Jag har annars ett lönebidragsarbete på en ”vanlig” arbetsplats med ”vanliga” människor, säger Agneta. Normala med fina fasader. Jag måste också hålla upp en fasad för att passa in där. Men när jag umgås med er så upplever jag att jag kan slappna av och vara mig själv, säger hon och nickar mot de andra. Kristofer menar att träffarna här egentligen är hans enda sociala sam-
De andra håller med om att det är svårt att hitta sammanhang och gemenskap ute i vanligheten. Genom åren har det blivit många sammankomster på restauranger, museum och gänget har även avverkat diverse fritidsaktiviteter. Allt som allt har över hundra personer på olika sätt varit med och skapat en fristad, med Anders som något slags nav. – Det intressanta är att vi alla är så olika i åldrar, sociala bakgrunder och intressen men ändå finns en stark känsla av sammanhållning, menar Agneta när vi börjar samla ihop oss för kvällens middag på en lokal krog ett stenkast från Anders hem. – Ja, säger Sven och skrattar åt minnet av en träff som annonserades på Aspergerforum. Någon frågade efter kännetecken hos gruppen som skulle ses, så att de skulle vara lätta att hitta den. Personen fick svaret: ”Om du tittar efter en grupp som inte ser ut att höra ihop så är det vi”. Och det stämmer verkligen!
Arrangören Anders är även är ordförande i Attention Huddinge-Botkyrka-Salem
■
9
