●
TEMA VÅRD & STÖD
”Som kursledare får jag göra något bra av mina motgångar” På adhd-kursen Pegasus blandas anhöriga och personer med egen diagnos. Kursledaren Lotta har också adhd. Genom att bjuda på sig själv försöker hon hjälpa andra till ökad självinsikt. Träffarna präglas av gemenskap och många igenkännande skratt. Text: Linnéa Rosenberg
L
otta är 63 år, socialpedagog och arbetar som ungdomsrådgivare på Familjeresurs Varberg, där hon möter familjer med NPF och drogproblematik. Hon har själv haft ett tufft liv, har kroniskt PTSD och fick diagnosen grav adhd för 12 år sedan efter att ha känt sig annorlunda sedan hon var liten. Det var Lottas egen psykolog som värvade henne som ledare för Pegasus: – Förmodligen för att jag är så bra på att prata, säger Lotta och skrattar. Men jag ville inte först. Jag tvekade på min förmåga och tänkte att det är väl ingen som vill lyssna på mig och min historia. Men sen tänkte jag att det här är en spännande utmaning och att om jag kan tillföra något genom att berätta om mina erfarenheter så vill jag göra det. Mer dialog än föreläsning
Pegasus är uppbyggt kring åtta kurstillfällen som fokuserar på åtta olika aspekter av livet med adhd. Varje del leds av en person som har specialistkunskaper inom det 16
●
Foto: Privat
området. Lotta leder det femte tillfället som handlar om att leva med adhd. Hon delar med sig av egna erfarenheter och försöker få deltagarna så delaktiga som möjligt. – Jag pratar med dem och inte för dem. Ofta blir det mer dialog än föreläsning. Att jag ställer frågor och uppmuntrar deltagarna att bidra med sina reflektioner. Jag kan berätta något som hänt mig, sedan delar någon annan med sig av en liknande upplevelse, så att vi sen kan skratta och komma till insikt tillsammans. Lotta vill visa att det går att skapa förändring genom att vända dåliga erfarenheter till lärdomar. Att hon själv har adhd tror hon gör det lättare för deltagarna att ta till sig. – Jag är en som fattar hur det är. Det skapar igenkänning och gör innehållet begripligt. Jag brukar till exempel berätta om svårigheterna med att ha adhd och jobba som socialarbetare och hur jag får ihop det. Lotta ser humor som en befriande kraft när man samtalar om svåra saker. Hon går
in för att bjuda på sig själv och träffarna präglas av många skratt, samtidigt som deltagarna också går hem med nya insikter. – Jag brukar ge exempel på hur jag inte kan hålla tyst om mina åsikter fast jag borde, eller inte hålla mig från att köpa något jag fått för mig att jag ska ha. Det är kul och folk skrattar, men det leder också till reflektion. Jag vill skapa en medvetenhet om att det är impulserna som styr och hur svårt det är att hålla igen, men också insikt om att man faktiskt kan lära sig hantera dem. Problemlösning tillsammans med anhöriga
Att anhöriga är med är en stor fördel, tycker Lotta. De får chans att zooma ut och försöka förstå situationer de stör sig på tillsammans med sin närstående. – Då brukar de kunna se svårigheterna klarare. Varför något ledde till konflikt, varför personen inte kom upp eller vaknade irriterad. De får också möjlighet att upptäcka nya sätt att bemöta. Ofta vill
