Min fars huvud

»Man vet att man blivit gammal när man plötsligt minns sig själv som lycklig och det får en att gråta.« övers. från ryska Hanna Sandborgh isbn 978-91-88913-67-8 (inb) utk. 15 mars 2023 format 140×225 mm sidor 224 originaltitel Голова моего отца omslag Håkan Liljemärker ur Min fars huvud varlam sjalamov

En volym med fem vackra, sorgliga, trassliga berättelser – eller »stenogramromaner« – från Georgien. Om olyckliga och lyckliga människor som bråkar och försonas, förälskar och skiljer sig, som försöker överleva nästa krig.

Kanadensisk-georgiska Jelena Botjorisjvilis berättelser har jämförts med Gabriel García Márquez magiska realism. I hennes georgiska textlandskap tycks tiden upphävd och det är lätt att gå vilse, glömma namn, förväxla datum och händelser i virveln av bröllop och begravningar, skratt och gråt.

Skönheten Nora hade gift sig under ett annat träd, ett apelsinträd, och det hade stått på en annan gård. Mullbärsträd duger för övrigt bara till att underhålla barn med eller att föda upp silkesfjärilar på. Vad får man förutom det? Bara bläckfläckar. Innan kriget hade nästan alla i Kobuleti haft citrusträd, och framför huset – ett bord. Pepela hade dukat med vita dukar bröllopsdagen till ära. Än var det ingen som kallade Pepela för gammal ungmö, hon var bara nitton.

Nora hade stått under apelsinträdet i vit klänning och vita skor, som gnidits in med krita, och aldrig hade det funnits en vackrare brud. Eller tystare. Akta dig för tysta brudar! Det enda hon hade drömt om den dagen var att hennes brudgum skulle träffas av blixten, att hon skulle få täcka över honom med jord och att vinden skulle lyfta upp henne i luften och föra bort henne. Hennes älskade skulle inte rädda henne, skulle inte hålla henne i sin famn, eftersom hon inte hade någon att älska. Vinden var hennes enda hopp.

Men juni i Kobuleti är en månad utan vind.