Foto privat
Stoika firar Nightingale Av Ingmar Hesslefors – Jag lever som en nunna, säger Stoika. Av detta finns det inte mycket att se, för den som möter henne på Bökebolsvägen i Mölle mitt emot Grand Hôtel. Stoika Hristova är svartklädd, lätt igenkännbar, med läppar lika röda som den femuddade stjärnan i hennes basker. Vi talar om Florence Nightingale, Flo som hon kallades i familjen. Denna maj är det 200 år sedan hon föddes. Och för Stoika var det viktigt att hennes bok Kristuskvinnan kom ut i tid till detta jubileum. – Med en sån titel kommer du inte att sälja många böcker i det här landet. Ungefär så sa Åsa Moberg till sin vän Stoika. För så här var det:
Å
sa Moberg, författare och journalist av det välkända slaget, ville skriva en bok om Florence Nightingale då hon hade förstått att denna världsberömda kvinna och ikon i sjuksköterskevärlden var något mycket mer än den roll som tilldelats henne i efterhand. Den självuppoffrande sköterskan hade under Krimkrigets vidrigheter på 1850-talet räddat tusentals brittiska soldatliv med sina systematiska insatser på fältsjukhusen. Damen med lampan kallad, en bild för kvinnlig outtröttlighet. – Gjord till ett helgon för den bilden passade in i patriarkatets strukturer. Åsa Mobergs bok hade titeln Hon var ingen Florence Nightingale, och den kom ut 2007. I hennes omfattande researcharbete för boken fanns det ett hinder som hon hade svårt att tolka. På var och varannan sida i dagböcker och brev skrev Nightingale om tro och Gud. Detta hade kopplingar till ett annat sätt att vara och tänka än till den tid och plats som Åsa Moberg var hemma i. Hon hade varit ett ungt stjärnskott på Aftonbladets 38
krönikörhimmel, skrivit flera böcker och så småningom översatt Simone de Beauvoirs Det andra könet till svenska. En begåvad, sekulär, svensk kulturvarelse med andra ord. – Åsa behövde hjälp med att tolka Nightingales teologi, säger Stoika. Stoika med sin makedonska bakgrund – man hör det på hennes tal med de sprakande konsonanterna – hade läst teologi, blivit prästvigd. Hon bar så att säga på en pannlampa med ett annat sätt att belysa det som skulle tolkas. På den plats där ljusstrålarna möttes fanns alltså Flo. En kvinna av ett annat slag än samtiden hade förväntat sig.
Florence Nightingale 1820–1910. Foto webben
P
å familjens gods utanför London hade Florence Nightingale redan som sextonåring fått uppenbarelsen att vara utvald av Gud. Hon hade svarat på samma sätt som den heliga Maria: Ske med mig efter din vilja. Hennes familj är extremt förmögen, utan att tillhöra den adliga aristokratin,
världsvan, resande. Hennes föräldrars bröllopsresa hade varat i tre år. Flo skaffade sig tidigt förmågan att se och kunskap om vad som skedde på andra sidan gatan, sett från de flotta entréerna – inte bara i London. »Vintern 2007 besökte jag Florence Nightingales museum i London«, skriver Stoika på baksidan av sin bok. Texten forstsätter: »Bland romantiska familjemålningar hängde ett citat av Florence Nightingale: There is nothing like the tyranny of a good english family.* Hon föredrog krigets helvete framför familjens, tänkte jag, men jag visste ingenting om kvinnan Florence Nightingale. För mig var hon bara ett namn med en lampa.« Flo är en kvinna med en vilja av stål, men stundtals med svåruthärdliga tvivel. Boken som Stoika har skrivit baserar sig på dagboksanteckningar och brev, det finns massor av dem. Reseskildringar, platser på kontinenten, runt Medel* Ingen tyranni kan liknas med den i en god engelsk familj. Möllekuriren nr 2 • 2020
