Möllehorisont

Förbättringar i hamnen

UNDER VÅREN HAR arbetet i hamnen fortsatt, och en del av de stolpar som fungerar som akterförtöjning för båtarna har ersatts.

Pålarna består av järnvägsräls som har drivits ned i botten av en stor pålningskran. Över rälsen har man trätt ett svart plaströr som ska skydda båtarna.

De gamla pålarna var rostangripna och det var tid att byta ut dem. Arbetet har utförts av samma företag som har förstärkt pirarna.

Innan båtsäsongen börjar kommer de gamla elboxarna på kajerna att ersättas av nya servicestolpar. De ska ge båtägarna säker tillgång till el och vatten, och förhoppningsvis ska de klara av hårt väder och saltvatten bättre än de gamla elboxlådorna.

Så här gick det till: Rälsen riktades in mot platsen där den ska tryckas ned i bottnen. En vikt i tornet hissades upp och släpptes, gång på gång. Pålningen hördes över hela Mölle.

Det blir en utställning i hamnen i sommar!

JAG HOPPAS ATT vi snart kan avsluta utställningen om husen i Mölle. Den har suttit uppe i hamnen i nästan ett helt år, och många har sett den. Utställningsskärmarna har hållit för väder och vind.

Men nu är det dags att förbereda en ny utställning. Inspirerad av arbetet med den gamla traditionen Slå katten ur tunnan efterlyste jag i vintras bilder och minnen av traditioner och roligheter som har ägt rum i Mölle. Jag har fått riktigt många trevliga bilder. Tack till alla som har bidragit!

Så kom coronaviruset i allas vår väg, och det var inte längre genomförbart att gå och knacka på och be att få berättelser och fler bilder om traditionerna.

Fotona som jag har fått sparar jag och hoppas på en framtid när vi kan sätta oss ned och prata om traditionerna. Målet är att detta blir temat för 2021 års utställning.

Hjulångaren Sten Sture

trafikerade bland annat Köpenhamn–Helsingör–Kullen. Bilden är från 1901 eller 1902. Nu pågår arbete för en utställning som ska försöka besvara frågor på temat Hur tar man sig till Mölle och Kullaberg?

Om vi vågar spänna bågen, försöker vi skildra sjöfarten från 1000-talet och framåt. Det finns reseskildringar från 1700-talets resor med hästkjuts.

För de senaste 150 åren finns det mycket material att ösa ur. Vi har tågen och ångfartygen och bilarna. För att inte tala om de motocykelkaravaner på 150 fordon som hemsöker Mölle på våren

Av Christina Ullenius

nuförtiden.

Text och foto Bengt Nilsson

Mölle den 25 maj 2020

DET SENASTE FRÅN BYFÖRENINGEN

• Konstutställningarna i stationshuset och annexet är inställda de tre första veckorna på grund av coronapandemin. Från och med de utställningar som börjar den 4 juli har vi gett utställarna erbjudande att ställa ut under förutsättning att de följer de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten då utfärdat.

• Vi har beslutat att avlysa det traditionella midsommarfirandet med hänvisning till Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Det är jättetråkigt, men det finns kanske en lösning! Vi bjuder in alla att lämna förslag till alternativa, säkra, former för midsommarfirandet. Mejla till info@molle.se eller skriv på Facebookgruppen Mölle By- och Kulturförening. Men vänta inte, gör det direkt!

• Hur blir det då med grillningen utanför stationshuset på torsdagarna i juli? Och vad händer med Galna dan och morgondoppet? Blir sommarmötet på Grand av som inbokat den 26 juli? Vi hoppas förstås att det ska gå att genomföra alla dessa begivenheter, men vi kan inte bortse ifrån hur pandemin utvecklas och vilka riktlinjer och rekommendationer som gäller i sommar. Vi följer läget och fattar beslut efter hand. Följ oss på molle.se och Facebook, där vi informerar löpande. Vi går också ut med byföreningens nyhetsbrev via mejl så fort vi har något att meddela.

För styrelsen • Lena Johanson-Thor

Bildtidningar lyfte fram Kullabygden Av Christer Wallentin

FÖR NÅGRA ÅR SEDAN berikade Peter Appelros den lokalhistoriska litteraturen med en bok om Kullabygden i de första besökarnas ögon. Berättelsen började 1615 och gick fram till 1860.

I Peter Appelros nya bok, Kullabygden – de första bilderna, är tidsperspektivet kortare; fokus ligger på andra hälften av 1800-talet. Han visar hur vår trakt skildrades i de bildtidningar som kom i ropet under den här tiden.

Illustrerad Tidning var Sveriges första bildtidning. Den började ges ut 1855 och flera liknande startades under de närmaste åren. »Från en växande medelklass fanns ett stort intresse att se hur världen såg ut på andra platser än där man själv bodde.«

En ny tryckteknik möjliggjorde uppsvinget. Ända fram till början av 1800-talet gick det bara att trycka bilder på särskilda sidor. Det gav dyra illustrerade bokverk. Men när xylografin slog igenom omkring 1840 blev det möjligt att kombinera bild och text på samma sida. Den illustrerade trycksaken var född – och priset var måttligt.

Kort sagt innebar den nya tekniken att en gravör kunde överföra en teckning eller ett fotografi till ett trästycke i buxbom. Det var ett hårt träslag som gav bilderna klarhet och pregnans; dessutom kunde bilderna tryckas många gånger utan att skärpan minskade. Träblocket monterades tillsammans med den blysatta texten, och sedan var det bara att trycka önskat antal exemplar.

Xylografins glansperiod varade fram till 1890-talet. Då hade rastreringstekniken slagit igenom, och det gick att trycka teckningar och fotografier utan att ta omvägen via ett graverat träblock. Även målningar kunde tryckas efter rastrering.

Peter Appelros bok är rik på välvalda, xylografiska bilder, och jag häpnar över hur detaljerade och uttrycksfulla de är. Men inte nog med det, här och där

Kåserna vid Norra Strandvägen i Mölle. Den övre bilden är graverad i xylografi-teknik med en målning av dansken Holger Jerichau (1861–1900) som förlaga. Bilden publicerades i Illustreret Tidende 1882. Den nedre fyrfärgsbilden togs 2012 av författaren.

återger Peter Appelros – som exemplet ovan visar – en gammal bild bredvid ett modernt färgfoto. Ett roligt grepp, som också väcker många tankar.

Mer än hälften av boken handlar om Kullaberg och Mölle, men den har också omfattande avsnitt om både Arild och Höganäs.

Boken igenom är det tydligt att Peter Appelros drivs av entusiasm och ett starkt intresse för Kullahalvön. Stilen är saklig och medryckande. Med andra ord ett skönt tillskott till den växande floran av kullabygdiana.

Kullabygden – de första bilderna. Glimtar från 1800-talets bildtidningar, Höganäs 2020, 92 sidor, ISBN 978-91-519-4622-1, distribution Höganäs Bokhandel.

Kullabygden i de första besökarnas ögon – 31 berättelser från åren 1615–1860, Höganäs 2017, 320 sidor, ISBN 978-91-639-3278-8, distribution Höganäs Bokhandel.

Han lämnar ingen oberörd

Av Ingemar Löfgren

HAR MAN VARIT i Mölle har man säkert sett – och hört – honom.

Carsten Wennerström Book, han som hade Möllebåten och vars megafonförstärkta stämma beskrivit Mölle och berget för tusentals turister under årens lopp.

Möllebåten upphörde för fem år sedan. Carsten har gått i pension och syns inte längre så ofta. Han har drabbats av en del krämpor, och lever nu ett stilla liv med sin fru och hunden.

Vi träffas på hans hemmaplan, hamnen. Solen skiner, det är nästan folktomt och vi kan sitta för oss själva och samtala. Han berättar öppenhjärtigt om ett brokigt, tidvis ganska rörigt liv. »Skolgången var skit«, för att använda hans egna ord. Med dyslexi och en pockande rastlöshet i kroppen blev det svårt för honom att tillgodogöra sig den tidens undervisning.

Carsten vantrivdes, skolplikten var ett tvång. På sommarlovet mellan åttan och nian jobbade han på sjön. Och innan terminsstart mönstrade han på en båt till Sydamerika.

Sjömanslivets inrutade rutiner passade honom bra. »Sköt ditt jobb och håll käften«, sammanfattar han den jargong som rådde. Beröm och uppskattning fanns det inga tankar på – eller ord för. I dag ler han åt besöken i hamnarna, det var ofta tuffa miljöer, men han konstaterar också att han säkert har förträngt många minnen.

Carsten är äldst i en syskonskara med tre bröder och en bonusbror. Båda föräldrarna var i restaurangbranschen, så kockyrket låg nära till hands. Han utbildade sig på sjökockskolan och på restaurangskolan. Han har jobbat på krogar, på färjor och på lastfartyg i många år.

I tjugotre år drev han Möllebåten, många år tillsammans med sin far. Från den guidade turen runt fyren hördes hans berättelser långt in på land. När han gjorde fisketurer med turister blev det både fångster och trivsam samvaro.

Ett brokigt liv, ett rörigt liv? Ja, arbetsgivarna har varit många. Husköpen och flyttarna likaså. Förhållandena har växlat. Fem barn, med fyra olika kvinnor, vittnar om det. Oansvarigt? Sannolikt, med dagens syn på föräldraskap. I dag har han god kontakt både med exen och barnen.

Han är rättfram och rakt på sak. Han har sina sanningar och åsikter, och han uttrycker dem utan omskrivningar. Det

Carsten Wennerström Book drev Möllebåten, många år tillsammans med sin far. Bilden ur ett reportage i Helsingborgs Dagblad 2012. Foto Ann Sahlén-Thelandersson.

väcker lätt ens motstånd. Och ändå har han skruvat ner sig betydligt på äldre dar.

Han beskriver sig som en givare, snarare än en tagare. Och han bjuder verkligen på tankar, berättelser och synpunkter. Oförställd, han är den han är. »Antingen gillar man eller ogillar man mig«, konstaterar han sakligt.

Rastlösheten finns kvar. Livet som pensionär är alltför händelsefattigt, tycker han. TV:n tar mer tid än den är värd, i brist på ett större socialt liv. Vi utbyter tankar om att som pensionär förminskas till en före-detting när man ser sig i morgonspegeln.

Drömmen om ett hus i Portugal ligger på is. Solresorna likaså. Rastlöshet in i döden. »Jag vill absolut dö snabbt och inte ligga på hemmet och vänta.«

Vi säger tack och hej då till varandra. Hade det inte varit coronatider hade vi säkert gett varandra en kram. 

Mölle 2019 i siffror

Av Ingemar Löfgren

ANTAL INVÅNARE

597 personer totalt

Varav 51 % kvinnor, 49 % män 66 % 60 år eller äldre 43 % 70 år eller äldre 8 % 19 år eller yngre Befolkningen i Mölle ökade något under 2019 jämfört med året innan, närmare bestämt med tre personer.

ARBETE

196 personer (33 %) av Mölleborna förvärvsarbetade. Drygt hälften av dessa arbetade inom handel, företagstjänster, vård och omsorg eller utbildning. I gruppen företagstjänster ingår bland annat bokföring, reklam och juridiska tjänster.

BOENDE

231 åretrunthus och 255 fritidshus fanns i Mölle 2019. Cirka 150 000 kubikmeter dricksvatten förbrukades under året, varav 65 procent under kvartal 2–3, alltså under tiden april–september.

MÖLLE HAMN

Det blev 1 610 båtnätter i hamnen. För fyrtio år sedan kunde hamnen ge plats för maximalt cirka 150 båtar. Sommaren 2019 var hamnen mer än full redan vid 55–60 båtar. Så mycket större har alltså gästbåtarna blivit.

BESÖK I KULLABERG

Cirka 500 000 personer besökte Kullaberg under 2019; omkring hälften kom dit med bil. Naturum hade nästan 70 000 besökare under de tre sommarmånaderna, och Kullens fyr besöktes av cirka 40 000 personer.

Under 2019 körde sammanlagt 264 000 fordon till Kullaberg. Västra Kullaberg frekventerades av 163 000 fordon och Östra Kullaberg av 101 000.

Trafiken till Västra Kullaberg – alltså genom Mölle – var 131 000 fordon under årets första åtta månader 2019, varav 40 000 bara under juli. Det var sex procent fler fordon jämfört med samma period 2018.

År 1907 fanns det 620 bofasta invånare i Mölle. Toppåret under det förra seklet var 1990 då 773 personer var mantalsskrivna i byn.

Noteringen 2019 på 597 invånare innebär en minskning från 1990 av befolkningen med 176 personer eller 23 procent.

Bodil Bennheden Veige skrev i Möllekuriren 2013 nr 2 en artikel på sidan 30–31 med rubriken »Färre invånare – flera pensionärer«. Gå till molle.se och klicka på Möllekuriren/ Tidigare nummer om du vill läsa hennes artikel.

Gumman gick ut i skogen för att samla ved ...

Allt eftersom hon gick plockade hon upp pinnar som låg längs stigen. Varje gång hon hittade en pinne sa hon: »Orkade jag bära den förra pinnen så orkar jag ta en till.«

När hennes korg på ryggen var nästan full tog hon en ny pinne. Men då föll hon ihop av tyngden.

Hon förstod att det var den sista pinnen som blev en för mycket. Så hon kastade den, och sen fortsatte hon. »Orkade jag inte den pinnen, så orkar jag inte nästa pinne. Och eftersom

Foto webben

jag inte orkade den, så orkar jag väl inte nästa.«

Lika idogt som gumman tidigare hade plockat pinnar fortsatte hon att kasta pinnar för att lätta på bördan.

Och när hon kom hem var korgen tom. Återberättat av Bengt Nilsson

Business as usual Av Ingemar Löfgren

INGELA LUNDKVIST är kommersiell chef hos First Camp, och hon ger en ganska positiv bild av situationen. Hela kedjan First Camp upplever en ökad efterfrågan på att hyra stugor. I många fall rör det sig om resenärer i tjänsten som föredrar en stuga i avskildhet, hellre än att bo på hotell.

De trogna camparna känner sig trygga i sin husbil eller husvagn. Trångt kanske, men ändå med fysisk distans till grannarna.

Antalet campare under april sjönk något, liksom andelen utländska besökare, men i det stora hela har man beredskap för »business as usual«, även om man under våren har haft stort fokus på att inte låta kostnaderna dra iväg.

Det är en svår balansgång att hålla igen i den aktuella situationen och samtidigt bygga förutsättningar för en mer normal sommar.

När det gäller corona och smittrisken säger Ingela Lundkvist så här: –Vi följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer noga. Det är viktigt EN BIT IN I MAJ fick jag kontakt med Daniel Åberg, platschef för naturreservatet Kullaberg. Han bekräftade den känsla som många Möllebor har haft, att besöken på Kullaberg har ökat under våren.

Hamnparkeringen har varit full över helgerna, och många med ryggsäck har vandrat iväg på Norra Strandvägen i riktning mot berget.

Antalet fotgängare på Kullaberg har faktiskt fördubblats, berättade Daniel. Siffran för årets fyra första månader blev 84 000 personer. Det är främst östra Kullaberg som lockar vandrarna. Många startar från Björkeröd.

Trafiken under samma period minskade något total sett; tydligast på västra Kullaberg. Det indikerar färre långväga besökare och fler närboende, bedömer Daniel.

Mölle-Höganäs

för oss att både våra gäster och vår personal känner sig trygga när de är på First Camp Mölle-Höganäs. –Vi har satt upp dekaler på golvet för att markera vilket avstånd besökarna bör hålla i köer, till exempel i receptionen. Vi går ut med information löpande på vår hemsida och har skyltar i alla gemensamma utrymmen, bland annat om hur många som samtidigt får vistas i lokalerna. Och vi städar oftare än tidigare.

Fler vill vandra i Kullaberg

Av Ingemar Löfgren

Vandringsturismen har varit på uppåtgående de senaste åren. Det fina vårvädret och uppmaningen att umgås med distans och utomhus har säkert bidragit till den ökning som har skett, anser Daniel. Antalet besökare i naturum har faktiskt minskat, och en förklaring kan vara att många vill undvika att vara inomhus.

Daniel tror att det kommer många turister till våra trakter när Folkhälsomyndigheten lättar på rekommendationen att människor ska begränsa sitt resande i Sverige. Då ökar troligen behovet av parkeringsplatser, och Daniel för samtal

–När det gäller restriktionen att undvika större folksamlingar har vi fått bekräftat av Polisen att det inte gäller för campingar. Om det skulle komma att ändras, rättar vi oss så klart efter det.

Sammanfattningsvis Anpassa kostnaderna, bygg beredskap för en bra hemester-sommar och följ alla råd från Folkhälsomyndigheten. 

med Krapperupsstiftelsen om en utbyggnad av platserna på östra Kullaberg.

Han vill också se att många i sommar använder den nya infartsparkeringen vid kapellet. 

Grand Hôtel i coronatider

Av Ingemar Löfgren

I KRISER FRODAS lätt egoismen. Var och en tänker på sitt, överlevnadsinstinkten tar överhanden. Tanken styrs av »du eller jag«. Tänk om vi i stället kunde tänka »du och jag, tillsammans«.

Det är ett huvudbudskap från Eva Dahlberg när Grand har drabbats hårt av coronautbrottet.

Ett vanligt år är januari–mars dystra månader för verksamheten, med alltför få stora evenemang som konferenser och bröllop. Från påsken brukar det braka loss och hålla i sig över sommaren in i tidig höst. Årscykeln är sig tämligen lik år efter år.

Men i år är allt vänt på ända. Bokningarna så här långt (slutet av april) är endast en fjärdedel av ett normalår.

På Grand kände man i början av mars av effekterna av Folkhälsomyndighetens rekommendationer och massmediernas rubriker om corona. Avbokningarna strömmade in, nya bokningar upphörde.

De normala avbokningsreglerna, som innebär skyldighet för kunden att betala delar av – eller hela kostnaden – för bokningen gäller fortfarande, men är svåra att upprätthålla. Visst kan man vinna en förhandling, men kanske på bekostnad av en förlorad kund.

Initialt fanns också en stor kostnad i form av personal. Permitteringar och ansökan om stöd från Tillväxtverket rabatterade rumspriser, hela menyer för sårbarhet, oro och hjälplöshet. Pressen

Foto Jenna Leyman, HD

är stor och då är det lätt att känna sig ensam.

Hennes upprop om »tillsammans« är lätt att sympatisera med. –Den stundande sommaren då, vad tror du om den, Eva? –Ja, det är mycket tro och hopp nuförtiden. Självklart hoppas jag att själva smittan har ebbat ut, så att människor kan börja resa och träffas Eva Dahlberg: »Försök att tänka du och jag tillsammans!« igen. Många har säkert lindrar på sikt, men innan dess har kasi gott sällskap, att ta en öl i baren, att san börjat sina. besöka Mölle under semestern i Sverige.

Visst har Grand hittat nya lösning–Jag hoppas att Danmark lättar lite ar för att ha åtminstone några hjul på sina restriktioner, så att många fler snurrande, men det räcker inte om danskar vill resa till Mölle. Deras valuta situationen inte vänder radikalt. Kraftigt är gynnsam för att semestra i Sverige. avhämtning, färdiglagade rätter utanför Mitt samtal med Eva ger mig ett par lärSkeppet i Nyhamnsläge, helgöppet i domar som är giltiga långt efter corona. Båthuset är några exempel. Den ena är tillsammans, att vara lite –Vi är tacksamma för varje kund, mer uppmärksam på vad andra behöver, om så blott för att servera en kopp kaffe. och att vi kan hjälpa varandra. Och gott om plats för social distansering Den andra är lokalt. Att inte ta de har vi. lokala verksamheterna för givna och ut

Jag har uppfattat Eva som en nyttja dem bara när det passar mig, utan handlingskraftig kvinna, en rättfram, faktiskt, värna dem medan tid är. stark person. I vårt samtal visar hon I handling.  ett uppdämt behov av att träffa vänner

Ja, det här ska vi klara!

JAG MÖTER TOMAS Dreilick en torsdag i maj. Det är tidig kväll, men redan börjar gäster droppa in. Tomas tar upp deras beställningar. Stämningen stiger.

Det känns lika skönt som vanligt i den vackra HK-baren, och jag måste påminna mig själv om att allting inte är som vanligt. Jag ber Tomas berätta hur Coronan har påverkat hotellet och restaurangen. –Vi hade mycket bokat för våren, men i mitten av mars kom alla avbeställningar i ett slag. Positivt var att flera av våra stamkunder ombokade sina konferenser till hösten. Flera av dom ville till och med betala i förskott, och det var gott för likviditeten. –After Work på fredagar har varit populärt och dragit mycket folk. När pandemin slog till slutade gästerna att komma, men vi gav inte upp utan fortsatte. Sämsta fredagen kom bara sex personer till AW:n. Men sakta har det börjat bättra sig, antalet gäster ökar. Även bokningarna är på väg tillbaka. LISA WOHLFARTH BERÄTTAR hur Krukmakeriet påverkades när Coronan slog till i mars. –Vi förstod att det kunde bli mycket allvarligt, och vi var inställda på att bli tvungna att stänga som i andra länder. –Vi försökte förbereda oss genom att dra ner överallt där det gick. Men det blev ju ingen stängning, och vi har kunnat fortsätta både med keramiken och restaurangen. –Påsken brukar vara bra i Mölle när Konstrundan drar mycket folk. Men i år var inte lika många som kom för att äta eller fika hos oss, och vi sålde mindre i keramikbutiken än vanligt. Men tvärstopp var det inte, så vi var ändå ganska nöjda.

Abbe Jacobson tycker att det värsta har varit det mentala. Att oroa sig för vad som ska ske, och att inte veta hur det går med ekonomin. –Vi hade verkligen laddat inför det här året. Vi hade anställt fler kockar, en

12

–Som flera andra har vi erbjudit Take Away, och det har verkligen varit uppskattat.

Tomas berättar att alla rum är uthyrda kommande vecka, och att det ska bli ett bröllop med trettiofem gäster.

Hans mantra för att klara krisen låter så här: Rätta mun efter matsäcken. –Vi är inte så stora, och vår fasta organisation är liten. På ett sånt här ställe har vi vanan inne att anpassa oss till kundtillströmningen. Den växlar ju både med vädret och konjunkturen. –Årets fyra första månader gav 30 procent lägre inkomster än vanligt. Påsken var bedrövlig, men veckorna dessförinnan hade vi en del danskar hos oss. –Jag vågar vara lite optimist, trots allt. Resandet inom landet spås ju öka i sommar, så jag tror att det kan komma hovmästare och flera till. Så kom pandemin och ställde våra planer på huvudet. –Som väl är har vi kunnat hålla igång, fast på lägre nivå. Vi har tagit bort hälften av alla bord och stolar i trädgården och glesat ut inomhus. Och vi har klistrat kömarkeringar på golven och satt upp skyltar med en blandning av glada tillrop och förhållningsorder. Lisa berättar att nio av tio gäster vet vad som gäller, och de håller sig till rekommendationerna. –Några struntar i att anpassa sig, men det går absolut inte att peka ut en viss åldersgrupp eller kategori. –Ett par gånger har det kört ihop sig, men vi har gjort vårt bästa och fått det att fungera.

Tomas Dreilick, Hotel Kullaberg:

det börjat bättra sig.« »Men sakta har

att bli riktigt hyfsat från omkring mitten av juli. Och hösten borde kunna bli bra när de uppskjutna konferenserna kom

En blandning av glada tillrop och förhållningsorder

mer tillbaka.  Abbe ser framåt. Han tror att danskarna längtar efter att komma till Mölle, tyskarna också. För att inte tala om alla i grannkommunerna. –Många Helsingborgare och andra skåningar har aldrig varit i Mölle eller vandrat i Kullaberg. Dom passar kanske på att komma nu. 

Det börjar ta sig

BOKNINGSLÄGET PÅ KULLAGÅRDEN såg bra ut i början av året. Men i mars försvann nästan allt med Corona-krisen. Därför blir jag glatt överraskad att Malin Sandström ändå är så pass positiv när jag möter henne en förmiddag i mitten av maj. –Vi var tvungna att permittera våra två kockar, en städerska och en servitris när det var som värst. Men det var på en del av deras arbetstid. Dom var kvar som anställda och jobbade på sparlåga. Staten fyllde upp det mesta av vad dom förlorade i lön från oss. –Successivt har vår verksamhet börjat ta sig igen, och alla våra anställda är tillbaka på heltid sen nån vecka tillbaka. Det känns väldigt bra.

Januari och februari är normalt ganska tysta månader på Kullagården. Tidigare krögare har brukat ha stängt åtminstone en månad efter jul. Därför tänker jag att Malin och Petter ändå har lyckats komma på fötterna ganska snabbt. Hur har det gått till? undrar jag. –Golfen kom igång någon vecka före Påsk, och det gjorde jättemycket. Det var ovanligt många golfare på banan för att vara tidig vår, och dom flesta tittade

Malin och Petter Sandström tog över som krögare för drygt ett år sedan. Till veckoslutet väntar de många gäster. Petter klistrar coronaremsor i golvet.

042-34 74 20 www.kullagardenswardshus.se

in till oss för att fika eller äta lunch. Dessutom fick vi massor av glada tillrop från klubbens medlemmar. Dom har stöttat oss och varit fantastiska. –Kommunens näringslivschef har också gjort mycket för oss. Inte bara nu, utan från första dagen som nya företagare i Höganäs. I april lät han oss till exempel laga mat åt barn och personal på fyra förskolor. Vi levererade trehundra portioner dagligen i tre veckor. –Det är omvittnat att vandrarna i Kullaberg har varit många fler i år, och det har förstås gynnat oss. Åtskilliga har ätit och druckit på värdshuset.

–Folk börjar boka på igen, inte bara boka av. Många av bokningarna av våra hotellrum kommer bara några dagar i förväg. Det är ett nytt mönster, men pandemin har väl vänt upp och ned på många människors planer, och en vistelse i Kullaberg blir ett bra, snabbbokbart alternativ. –Nytt för oss är ett samarbete med Erik Ahlskog på ICA Kvantum. Från den 15 maj säljer vi Take Away där. Det blir spännande att se hur det går.  Text och foto på detta uppslag Christer Wallentin

Varannan tisdag träffas de

Akvarellmålarna i stationshuset

På byföreningens webbplats finns det en flik som visar inbokningarna i stationshuset. Varannan tisdag klockan nio till tretton står det Målargrupp där. Så har det varit sedan den 7 januari och så fortsätter det in i juni. Och motsvarande bokningar fanns i Text och foto höstas, liksom året innan. Christer Wallentin Vad är det som sker under dessa förmiddagar? Det är nog inte många i Mölle som vet det, och själv hade jag ingen aning. Men det kunde vara värt att ta reda på, tänkte jag. När jag frågade runt dök ett namn upp, Agneta Planander. Hon bor i Gylleröd och det visade sig att hon var med från starten för två år sedan. –Du får gärna komma en tisdag och se vad vi gör, sa Agneta när jag ringde henne.

En dag i april blev det av. När jag klev in i det stora rummet i stationshuset blev jag paff.

Jag hade väntat mig att se ett antal konstnärer stå framför sina stafflier. I stället såg jag fyra kvinnor sitta utspridda i lokalen vid var sitt bord. Framför dem låg drivor av målargrejer av alla slag: färglådor, vattenburkar, penslar, En svårighet med akvarell är att färgen rör sig, den rinner ut. Man kan lägga lager på lager, men det täcker inte på samma sätt som med olja eller akryl. Å andra sidan gör begränsningarna att akvarell är spännande. Man har aldrig full kontroll!

trasor, blyertspennor, suddgummin, papper och – förstås –mer eller mindre färdiga målningar.

Jag hejade runt och slog mig ned på lite avstånd till konstnärerna. Förutom Agneta var det Mona Björkman Narheim, Christina Nauclér och Ingrid Göthe. Eva Follin Stenlund ingår också i gruppen, men var inte med den här gången.

När man målar akvarell fungerar det inte med stafflier, förklarade de för mig. Färgen rinner ju om papperet lutar. Ja, det är klart, det borde jag ha tänkt på.

Så här beskrev Agneta vad det är för slags grupp som samlas regelbundet och målar: –Det är absolut inte en kurs, där en är lärare. Jag har samma roll som dom andra, även om det var jag som var initiativtagaren till målarträffarna.

Det slår mig att målargruppen påminner om klassisk folkbildning. Några människor träffas med ett gemensamt intresse och gör något ihop, på lika villkor. –Men vi kan ha kursaktiga inslag, säger Agneta. Två gånger har till exempel Jane Hansare besökt oss. Hon är en känd akvarellmålare från Ingelsträde som håller kurser och som har ställt ut flera

Agneta Planander drev på för att få igång träffarna i stationshuset.

Mona Björkman Narheim

har gått från olja och akryl till akvarell.

Jag skulle vilja komma över till det abstrakta, lämna det föreställande. Det vore så skönt att släppa på att man måste se vad det är

gånger i Mölle. Det blev lyckat, och vi har pratat om att ha flera såna besök.

Jag frågar om de alltid har hållit på med just akvarell, alltså före dessa träffar. Nej, inte alls, säger flera av dem. –Jag började med olja, säger Mona. Sen gick jag över till akryl, och arbetar alltså numera med akvarell. –För min del betydde tiden på Gerlesborgs konstskola en ny inriktning, säger Christina. Från gymnasiet och framåt målade jag med olja, men på Gerlesborg kom jag in på temperamålning och akvarell. –Sen länge är botaniskt måleri min passion, säger hon. Några veckor på en kurs i Kew Gardens i London öppnade mina ögon för den formen. Jag använder akvarellpennor och inte så mycket färger och penslar. –Botaniskt måleri kräver stor koncentration, det är så exakt. Det ger mig harmoni, och det känns nästan som en sorts meditation.

Vad är det särskilda med just akvarellmålning? Flera av svaren hade jag inte väntat mig.

–Papperet är viktigt, säger Agneta. Det kan inte vara vilket papper som helt. Ett tjockt, vitt papper med struktur ska det helst vara. –När målningen är klar ska papperet lysa igenom, säger Ingrid. Man får inte måla bort det vita i papperet, det är det som kan få bilden att skimra.

Jag förstår att alla i gruppen anser att det vita är oerhört viktigt i akvarell. De omålade delarna av ytan ger målningen lyster. Här ligger tydligen en viktig skillnad jämfört med att måla i olja. Där ska varje fläck täckas med färg, annars kan folk tro att tavlan inte är färdig. –En svårighet med akvarell är att färgen rör sig, den rinner ut, säger Mona. Man kan lägga lager på lager, men det täcker inte på samma sätt som med olja eller akryl. Å andra sidan gör begränsningarna att akvarell är spännande. Man har aldrig full kontroll!

När jag för in samtalet på figurativt måleri kontra abstrakt känns det som energin i rummet ökar flera grader. Alla har erfarenheter och åsikter som de gärna delar med sig av. –Jag har målat mycket landskap, säger Agneta, men jag vill gå vidare åt det abstrakta hållet. En förutsättning tror jag är att man känner sig säker på grunderna i att teckna och måla föreställande. Då kan man våga ta steget att pröva på att göra nåt som är nonfigurativt. –Jag skulle vilja komma över till det abstrakta, lämna det föreställande, säger Ingrid. Det vore så skönt att släppa på att man måste se vad det är.

Det räcker att kasta en blick på Monas bilder, som ligger utspridda på bordet framför henne, för att se att hon är inne på det abstrakta. –Linjer och färgspel fascinerar mig, säger hon. Varje betraktare får göra sin tolkning. En färgklick kan bli en person för nån, för en annan ett djur. Betraktaren får använda sin fantasi.

Ger ni varandra tips och kritik? undrar jag. Särskilt kritik skulle kunna vara känsligt, föreställer jag mig. –Det händer att jag frågar nån av dom andra om en bild som jag håller på med, säger Agneta. Ska jag göra si eller så? Då kan det vara till hjälp att få ett utlåtande, ett uppriktigt svar. –Det finns en risk att man fortsätter och fortsätter på en målning, säger flera. Att man har svårt att sätta punkt. Och då är det bra att nån kliver fram och stoppar en. Det är lätt att hålla på för länge med en bild, att överarbeta den.

Under de futtiga timmar som jag är med hos akvarellmålarna får jag ändå en hum om vad de håller på med. Det är verkligen stor spännvidd mellan konstverken.

Samtidigt blir jag en del i ett livligt samtal om konst i allmänhet och akvarellmålning i synnerhet. Det slår mig att deltagarna verkar ha roligt och att de verkligen går in för vad de gör. –Det finns plats för fler! är det sista Agneta säger när jag beger mig hemåt. Den som vill vara med kan kontakta mig. Min mejladress är: agneta.planander@telia.com