Sydafrika 2020 (del 3)

Från lövskog och gott smuttande tog vi oss vidare nordöst tvärs över landet mot bushen och Kruger nationalpark. Det är ett general-misstag att inte räkna in ett par dagar i vildmarken under en resa till Sydafrika, åtminstone om det är ens första vistelse i landet. Vi landar vid en flygplats ungefär lika stor som en av vänthallarna bland terminalerna på Kapstadens flygplats. Det är helt omöjligt att urskilja flygplatspersonalen förrän en man går fram till den trubbiga lilla tavlan på väggen och manuellt uppdaterar tidtabellen för ankomster och avgångar med papperslappar. Vägen ut till vårt boende är precis lika fylld av grus och gupp som man kan tänka sig, bara på färden ut till vårt boende hinner vi se både giraffer, babianer och zebror. Förutom den plötsliga närvaron av vilda djur är landskapet enormt och det känns verkligen som att vi åker rätt ut i ingenstans. Enhetligt med mycket annat i Sydafrika, så står vårt boende som vi till slut anländer till för ännu en kontrast i form av låga, breda byggnader i fint stenmaterial med öppna planlösningar med modernt möblemang och en övergripande luxuös känsla där inte ett tecken på civilisation kan ses så långt ögat kan nå längs den breda savannen och buskagen.

Förutom dem allmänna ytorna kring området med klassiska faciliteter så som pool, bar- och restaurangutrymmen och reception så är själva boendet utspritt med en kort promenads avstånd utformat i “lodge”-format. Stigarna lagda med träplank som bitvis går över till bro-partier är förutom handräcken helt öppna ut mot vildmarken. Vi som nyanlända är lättimponerade när vi ser olika vilda hovdjur som traskar omkring ostört i promenadstråken mellan våra boenden och huvudbyggnaden. Något man överraskande lätt blir van vid. Det är en unik upplevelse att tvaga sig i en utomhusdusch med utsikt över vildmarken.

Safari-turerna sker i regel tidig morgon innan solen stigit upp eller under senare eftermiddag. På så vis fångar man alltid de otroligt vackra sol uppoch nedgångarna. Det har blivit dags för vår första tur som sker på eftermiddagen första dagen. Vi blir introducerade till våra guider och rangers och hoppar in i två specialbyggda Toyota’s i jeep-modell utan fönster eller tak. Det är som att sitta på en rörlig läktare med första parkett. Vi drar rakt ut i bushen och man inser snabbt att vad som gömmer sig bakom nästa sväng i det snåriga trånga utrymmet är ett rent lotteri. Som om det inte var nog av spänning genom att sitta i en helt öppen bil och veta att vi gästar några av världens mest magnifika djurarters hem, så adderar även guidens iakttagelser om området något alldeles extra. Vid det här laget multi-taskar guiden som både kör bilen och verkar kunna varenda buske i det ofantligt stora landskapet men också svarar på frågor och berättar relevant nyckfull information i relevans till vad vi ser. Vår ranger sitter på en egen tron på ett säte längst fram till vänster och dinglar med benen fritt över ena hörnet av motorhuven med endast ett gevär i sitt försvar. Vi kan inte bestämma oss för om det är vansinnigt, fascinerande eller båda två. En rangers uppgift är i princip att vara vår guides kartläsare, likt hur en rallyförare har en andreförare bredvid sig. Skillnaden här är bara att vår sitter på huven för att enkelt kunna fånga upp det man lätt missar som chaufför. Rangern har också kontakt med kollegor som rör sig i det enorma området och spejar med hökögon för att ge oss en så bra upplevelse som möjligt. Vi hinner knappt vara ute i en halvtimma innan vi stött in i horder av hovdjur så som antiloper och gaseller. Vi glider även förbi en drös vattenbufflar på nära håll. Dagens höjdpunkt kommer efter en halvtimma till då vi fått kännedom om ett gäng lejon som stationerat sig under ett magnifikt träd, där en av lejonen också klättrat upp förmodligen på jakt efter ett byte. Men det var inget vi kunde se, kvar var bara ett storvuxet kattdjur i ett träd. Lejonen inbringar en speciell respekt hos oss direkt då man får känsla för hur stora dem verkligen är i verkligheten. Mätta och belåtna på safari-intryck glider bilarna vidare i den vackra solnedgången där vi till slut parkerar på en lite öppnare plats i bushen. Fortfarande mitt ute i ingenstans. Föreställ denna bild: Du har precis klivit ur safari-bilen och ser ut över nyanser av neonorange, rosa och lila, medans du ser din guide slå upp ett tillfälligt bord på motorhuven och dukar upp torkade frukter, nötter och biltong (soltorkat kött). För att fullborda ritualen blandas sedan varsin ”sundowner” som traditionsenligt alltid är en gin & tonic. Inget smakar mer uppfriskande och känns så rätt att avsluta dagen med. På vägen tillbaka har solen gått ner och mörkret lagt sig över oss, det hindrar inte vår Ranger att lyckas fånga en otrolig bonus till avslutningen då vi lyckas glida upp precis bredvid en leopard som var ute och strosade helt öppet längs den lilla stigen. Vi eskorteras till slut vidare till ett tillhåll där vi blir avsläppta i mörkret till en stig upplyst av små eldar som leder fram till en av de mest oförglömliga middagar jag någonsin ätit. Mitt ute i vildmarken med en stor brasa, långbord och braai (sydafrikansk grillning över öppen eld med kol och ved).

Dagen efter är vi uppe med tuppen för att få chansen att se så mycket storvilt som möjligt.

Dagen blir en fullträff och att få se lejon, noshörning och leoparder på nära håll piggar upp bättre än vilket kaffe i världen. Vi fick till och med se elefanter dricka och leka nere vid ett vattenbryn i soluppgången. Morgonsessionen avslutas med att duka upp ett bord lite i samma anda som det gjordes igår, men nu dricker vi te, kaffe och varm choklad vilket passar utmärkt till den lite svalare morgonen. Väl tillbaka till frukost glider det omkring en flock oberörda vildsvin på det lilla grönområdet mellan receptionen och frukosten.

Vi har en eftermiddags- och morgontur kvar på vår vistelse ute i vildmarken där vi allt som allt lyckas se flodhästar, giraffer (som för övrigt kan kissa i över 15 minuter, tro det eller ej), hyenor, zebror och mycket mer. Vi hade tur och lyckades alltså se samtliga utav dem stora fem som anses som storvilt och det enda vi missade var geparden. Det är en fullkomligt förtrollande känsla att få uppleva så stora och fina vilddjur på nära håll i deras naturliga habitat. Vi alla lämnar vår vistelse i bushen med helt nya intryck och är alla enade om att detta borde alla få chansen att uppleva minst en gång i livet. Med detta sätter vi punkt för vår trilogi kring Sydafrika. Ube nosuku oluhle!