Utrymning av tunnelbanor:
Faktorer att beakta vid utformning av brandskyddet En dag i maj inträffar en brand på ett tåg i tunnelbanan i Stockholm. Tåget som befinner sig i tunneln mellan två stationer ger ifrån sig ljud och blixtrande ljussken, vilket flera av tågets passagerare noterar. De börjar diskutera vad som kan vara fel och vid nästa station kontaktar en av passagerarna föraren för att göra henne uppmärksam på deras observationer. Föraren går då ut för att inspektera tåget. Branden är vid den här tidpunkten fortfarande liten, men trots det avger den en hel del rök. Föraren bestämmer sig snabbt för att tåget ska utrymmas och börjar ge instruktioner till passagerarna. Några passagerare lämnar tåget och fler följer efter. Via radion rapporterar föraren till trafikledningen att det utvecklas rök från tåget. Trafikbefälet skickas till platsen och räddningstjänsten larmas. Branden och rökutvecklingen börjar nu tillta. Stationen är ännu inte helt rökfylld, men det är disigt och brandlukten är påtaglig. Nästan alla passagerare på tåget och den anslutande perrongen har nu börjat utrymma stationen. Däremot står det passagerare på den andra perrongen och väntar på ett tåg mot T-centralen. På de elektroniska skyltarna står det att tåget ankommer om fyra minuter. Trafikbefälet, som nu kommit ner till perrongen, uppmanar de väntande passagerarna att gå ut. Några personer börjar röra på sig och resten följer efter. Samtliga utrymmer via huvudingången och ingen använder nödutgången i den andra änden av perrongen.
Artikelförfattare är Daniel Nilsson och Karl Fridolf, Brandteknik och riskhantering, Lunds tekniska högskola, Lund. Bygg & teknik 6/10
Under tiden har spärrexpeditören kommit ned till den brandutsatta plattformen. När han ser branden vänder han snabbt och går tillbaka till spärren för att hindra ytterligare personer från att gå ner. I trappan möter han passagerare och uppmanar dem att vända om eftersom det brinner på stationen. Nu har röken även spridits till biljetthallen. Ingen omkommer i olyckan, men många utrymmer i en rökfylld miljö och några tvingas uppsöka vård. Alla utrymmer via huvudingången trots att den är rökfylld och ingen använder nödutgången. Berättelsen ovan belyser fyra viktiga faktorer som måste beaktas vid utformningen av brandskyddet i tunnelbanor och järnvägsstationer under mark, nämligen: (1) inledande osäkerhet, (2) social påverkan, (3) roller och (4) vägval. Dessa faktorer har identifierats i en genomgång av tidigare olyckor och experiment. Genomgången är en del av arbetspaket 2 om utrymning (WP2 – Utrymning) som ingår i forskningsprojektet Metro, se faktaruta.
Vid utformningen av brandskyddet på till exempel en station under mark är det viktigt att utgå från människors beteende och anpassa miljön efter människorna. Miljön måste stödja utrymning genom att dra nytta av det beteendemönster som kan förväntas. Det är därför mycket viktigt att ingenjören/arkitekten känner till hur personer agerar i brandsituationer, det vill säga har kännedom om de fyra ovan nämnda faktorerna.
Vad är det som händer?
Inledningsskedet av en brand kännetecknas ofta av osäkerhet och informationssökning. När personer får en signal om att det brinner, till exempel genom att de ser rök eller hör ett utrymningslarm, söker de efter mer information som kan användas för att tolka situationen. Detta fenomen visades tydligt i en studie från 1980-talet av forskarna Canter, Breaux & Sime. I studien undersöktes personers beteendemönster vid inträffade brandtillbud i hemmet och på vårdinrättningar. Studien resulterade i en allmän
Faktaruta, forskningsprojektet Metro
Metro är ett svenskt forskningsprojekt som handlar om säkerhet i undermarksanläggningar för spårtrafik, till exempel tunnlar och stationer under mark. I projektet behandlas både brand- och explosionsrisker. Några av de saker som studeras är brandutveckling, utrymning, extraordinära påfrestningar (explosioner), räddningsinsatser och brandgaskontroll. Metro är ett multidisciplinärt projekt med forskare från olika ämnesområden. I projektet involveras även praktiker och sakkunniga inom brandområdet, till exempel konsulter, för att tillsammans med forskarna skapa förutsättningar för säkrare undermarksanläggningar i framtiden. Eftersom Storstockholms Lokaltrafik (SL) deltar i projektet kommer forskningsresultaten dessutom att kunna införlivas i form av säkerhetshöjande åtgärder i Stockholms tunnelbana. Arbetet i Metro delas in i sju arbetspaket (Work Packages – WP) som behandlar olika delar av den studerade problematiken. De sju arbetspaketen i Metro är: ● WP1 – Designbranden ● WP2 – Utrymning ● WP3 – Integrerat brandskydd ● WP4 – Brandgaskontroll ● WP5 – Extraordinära påfrestningar ● WP6 – Räddningsinsatser ● WP7 – Projektledning. Metro är ett treårigt forskningsprojekt med en total budget på 14,2 miljoner kronor. Projektet startade i december 2009 och kommer att avslutas i december 2012. Finansieringen har erhållits från fem svenska organisationer: Storstockholms Lokaltrafik (SL), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Transportverket, Fortifikationsverket och Brandforsk. Totalt nio svenska organisationer är delaktiga i projektet: Mälardalens högskola, SP Sveriges tekniska forskningsinstitut, Lunds tekniska högskola, FOI, Högskolan i Gävle, Försvarshögskolan – Crismart, Fortifikationsverket, Storstockholms brandförsvar och Storstockholms Lokaltrafik (SL).
45