metoder, dels med hjälp av tersbandsfilter och mätinstrument B&K 2250 och dels med FFT-analys i mätprogramet WaveCapture. I dessa mätningar finns i instrumenten en viss restklang vid korta mättider som subtraherats bort från den slutliga redovisade kurvan på 0,18 sekunder. Vid höga frekvenser visar FFT (Fast Fourier Transform) och tersband likartade resultat men på grund av att FFT med sina konstanta bredbandsfilter har bredare filter vid låga frekvenser än tersband så blir tiderna kortare här. Se figur 4 och 5 på sidan 40. I lågfrekvensområde 63 till 125 Hz är den kompenserade efterklangstiden lägre än 0,1 sekunder. Detta gäller den normalt kravställda T20. Tittar man sedan vidare på den i mitt tycke mer relevanta T-EDT så uppvisar den en likartad fördelning över frekvenserna och samma förhållande mellan B&K 2250 och RoomCapture. Tiderna här är emellertid något längre med ett uppmätt värde på 0,29 sekunder och ett kompenserat värde på 0,22 sekunder. Att EDT är något längre än T20 är positivt eftersom det visar att vi har mer av den tidiga energin som uppfattas som förstärkt tal. Enbart en kort efterklangstid är inte nödvändigtvis något positivt eftersom det har man också i ett ekofritt rum, där det är tämligen svårt att samtala. Se figur 6. För att mer i detalj studera den första delen av klangförloppet måste man titta på ett högupplöst reflektogram som kan visas som en ETC-kurva eller en Cepstrumkurva. Cepstrum är något tydligare än ETC då slumpartade eller brusartade produkter får en underordnad betydelse. I Cepstrumgrafen kan man se att direktlju-
Figur 7: Cepstrumdiagram.
det kommer efter 12 till 13 ms och att den första starka reflexen kommer efter 22 ms alltså cirka 10 ms senare än direktljudet. För att tal ska låta naturligt och inte förvrängt bör man inte ha några starka reflexer inom de första 5 ms efter direktljudet. Man kan på grafen se att detta område ligger synnerligen lågt, vilket gynnar ett naturligt tal. Reflexer som ligger inom 50 ms efter direktljudet ger en förstärkning av talnivån och är positivt ur taluppfattbarhets synpunkt eftersom de ger en subjektiv förstärkning på grund av Haas-effekten. Hjärnan hinner inte uppfatta den sanna nivån på kortvariga ljud och får en stor hjälp när korta ljud förlängs i tid. Vi kan på grafen se att samtliga starka reflexer ligger inom detta område. Efter 50 ms har reflexerna en degraderande effekt på talet och är att likna vid buller. Vi kan på grafen se att reflexer efter 50 ms är mycket låga i nivå. Detta innebär att reflexernas fördelning i tid ligger optimalt placerade för att ge stöd för talaren som är positivt både för talaren och lyssnaren. Se figur 7. EDT
Figur 6: Uppmätt efterklang som EDT i Audiorama mätt med tersband i BK 2250 och FFT i Roomcapture utan kompensation för filterringning. Medelvärde 250 – 4k, cirka 0,28 sek. 42
Ett annat betraktelsesätt är att visa något som kallas för vattenfallsdiagram. Där kan man se samtliga frekvenser samtidigt och hur dessa avklingar. Man kan se att höga frekvenser som ligger närmast i figur 8 och har röda toppar med ett brett frekvensområde ligger kvar energimässigt cirka 30 till 40 ms. För att sedan snabbt avklinga.
Figur 8: Vattenfallsdiagram.
Längst bak i figur 8 visas en kraftig röd topp vilken egentligen inte finns i rummet utan beror på en ringning i instrumenfiltren under 63 Hz. Däremellan kan vi se en kraftig svacka som är vokalområde. Det är både undertryckt i nivå och klingar snabbt av och dyker ner i det mörkblå fältet. Det betyder att den normalt kraftiga maskeringseffekten som vokaler har i vanliga rum helt har uteblivit här och därmed påtagligt gynnar taluppfattbarhet. Betraktar man vattenfallskurvan rakt uppifrån får man en energi-tidsfördelning för de olika frekvenserna. Här kan man tydligare se den snabba avklingningen av vokaler i området från 400 till 1 000 Hz. De kraftigt utdragna röda linjerna är i huvudsak lågfrekventa ringningar i instrumentfiltren. Vad som är intressant att se är också området vid cirka 2 kHz där vi har utdragna gula linjer, vilket betyder att konsonanterna ligger kvar med utdragen energi i tid. Detta är positivt för Haas-effekten och därmed tydliggörandet av konsonanter. I synnerhet möjligheten för hjärnan att uppfatta korta konsonanter. Detta har åstadkommits genom att välja panelbrädor 70 respektive 120 mm breda på de vinklade sidoväggarna. Mellan panelbrädorna är en spalt på drygt 1 cm. Redan Harry F Olsson visade på 1940talet att alla ytor har ytresonanser. En paBygg & teknik 3/13