IE PÅ LUFFEN OCH PARADIS-GUNNAR AV: WOBERT RÄLS Minutvisaren har slagit lite efter midnatt när Inga-Eve Nemang, eller IE som hon kallas, sakta trär av det urtvättade täcket och för ned de krokiga tårna mot det kyliga furugolvet. Hon sträcker sig reflexmässigt efter sin favoritsombrero och börjar långsamt röra sig likt en brunstig dovhjort genom rummet. Hon vet exakt vilka golvplankor hon ska kliva på för attundvika att väcka någon av de andra barnen i rummet. Att inte dra åt sig någon uppmärksamhet är IE en expert på. Sanningen är den att hon mår som allra bäst när hon kan stå osynlig och bara iaktta de andra barnen, framför allt när de sover. Det händer ibland atthon luktar på de andra barnen medan hon smeker sin sombrero mot deras kön likt en kelig katthona. Men det har hon inte tid med denna gång. Hon fortsätter fram till den mörka porten som ska leda henne ut till friheten. IE snörar på sig sina unkna fotbollsskor och knuffar sedan försiktigt till den tunga dörren som sakta glider upp. Hon smyger ut iden krispiga natten där månskenet vakar över kristallerna som för bara några timmar sedan börjat omfamna grusstigen. En svag bris susar genom sombreron och hon känner lukten av rök från den utbrunna eldstaden. ”Jag ska allt hitta någon som vill ha mig” säger hon högt för sig själv medan hon pulsar vidare ut i mörkret till det knarrande ljudet under hennes dobbar.
Paradis-Gunnar sitter framför sin tjock-tv i den gamla förfallna ladugården. Han smuttar på den röda aperitifen och ger ifrån sig ett hest bröl då och då. Det är nämligen det högt aktade cricketderbyt, CF Lönneberga mot Nangijala CC som visas på tv. När hans favoritspelare i Nangijala CC, kastaren, träffar en annan motståndare blir han så pass exalterad att han brölar osammanhängande. Röd rök ångar då ut från hans mun i kylan. Han tycker det ser oerhört fränt ut och känner sig ballast i hela världen. Plötsligt från ingenstans blir han paniksugen på mazariner (som man ju blir), han vet att det ligger ett 4-pack borta vid hans turkosfärgade tygväska. Han ställer sig upp och snubblar omedelbart på sina fötter och faller ned i det torkade gräset. Paradis-Gunnar börjar inse att han är kraftigt berusad. Inte i den bemärkelsen att han inte kan stå upp, utan att han helt har glömt bort att han är rullstolsburen och förlamad från ballen och nedåt. Han grymtar till och försöker hoppa fram likt en mört på land. Väl framme vid 4-packet så pillar han först av plasten, sen aluminiumformen och precis när han ska avnjuta denna godbit så hör han någon skrika ”är det där vad jag tror att det är?!”. Han blir skräckslagen samtidigt som katetern blir ljummen.
20
BrIEf HT2021
