ÄR DET DAGS ATT SYNA ASTRID LINDGREN?

AV: TACOMUTTAN

Föreställ er att vara författare.

Hur svårt kan det vara? Alla kan väl formulera sig? Alla kan väl hitta på saker?

Om jag talar för mig själv så är detta två av mina främsta egenskaper. Ni kan ta mina hemsläps ord för det. Helg efter helg lyckas jag på något vis formulera och ljuga ihop olika historier om att jag är heltidsproffs inom någon sport vilket resulterar i hemsläp. Detta är trots den otroligt sorgliga uppsyn som syns till i spegeln varje morgon. I princip kan man säga att författare skulle vara något för mig eftersom jag får vuxna människor att köpa dessa historier med hull och hår.

Faktumet är att författare är ett bluffyrke. Tänk då att vara barnboksförfattare. Det finns verkligen grader i helvetet. Astrid Lindgren, som jag förövrigt inte ens hade släpat hem mot betalning, har skapat ett litterärt imperium med sina böcker för barn. Men vid närmare eftertanke så kan man inte annat än att syna även denna bluff. Hon skrev historier till människor som kissar i sina egna byxor och äter myror. Denna målgrupp är densamma som skrattar åt luftrap och pruttljud, alltså inte så svåra att tillfredsställa, eller hur? Att skriva barnböcker istället för litteratur för vuxna är som att som att springa sextio meter häck mot handikappade kontra atleter.

Jag ska lämna er med en uppmaning. Snälla, sluta glorifiera personer som inte gjort något för att förtjäna det.

Kärlekshälsningar.

Tacomuttan