BIZ&ART nr 14 by Stewen Quigley

Volt

Festivalen för elektronisk musik i samarbete med Ström i P2. Artister: Ben Klock, Radio Slave, Alva Noto, Darkstar, Mary Anne Hobbs, Motor City Drum Ensemble med flera. Se www.voltfestivalen.se

Ett magasin om kultur och affärsliv. Nr 14

BIZ&ART 14

Lördag 11 juni 19.00–03.00

BIZ&ART

BIZ&ART våren 2011 75 SEK

Aktuellt Uppsala

Läs mer >

Se, lyssna och läs mer om vårens konserter på www.ukk.se, i UKK-appen, på facebook eller via twitter.

Läs mer >

Läs mer > Aktuellt

Kalendarium

Mat & Dryck

Highlights

Om UKK

Biljetter: ukk.se 018-727 90 00 ticnet.se 077-170 70 70

s Annon en and d u j b r e se bizart.

NINA HEMMINGsson anders wall 80 HELENA LAUKKANEN Sherry

GRATIS FOTPALL MED VARJE ÄGG™ Beställ Arne Jacobsens klassiska fåtölj Ägget™ till och med den 31maj och få en matchande fotpall på köpet. Rekommenderat pris från 44.350:-

Vaksalagatan 28 Uppsala, tel 018-65 03 70 mĂĽn-fre 10 -18 lĂśr 10-15 info@valamagasinet.se w w w. v a l a m a g a s i n e t . s e

FRANK.

Årskort på Friskis&Svettis

Underhållning som räcker hela året Med Friskis&Svettis Årskort kan du träna hur mycket du vill ända fram till nästa vinter. Gå och träna tillsammans med någon du tycker om och var beredd på årets leende. Friskis&Svettis har nöjeslokaler på tre ställen i Uppsala. På Ekeby, Ultuna och Väderkvarnsgatan. Årskort 2 400 kr, stud 2 000 kr. Medlemsavgift 100 kr/kalenderår tillkommer.

Ekeby Bruk, Väderkvarnsgatan 16 och Ultuna Tel4018-55 84 90 www.uppsala.friskissvettis.se

Innehåll 7 (In)ledare Linus Tunström 8 Nina Hemmingsson 18 Helena Laukkanen 24 Agnès på Tour du Bon 30 Från köksgolvet... 38 Ett slag för freden 46 Uppriktiga Frank 52 Anders Wall fyller 80 56 Nu är det jul igen 58 Walumni – Hoa Ly Ansvarig utgivare: Stewen Quigley Redaktion: Johanna Uddén, Lillemor Berg, Stewen Quigley Skribenter: Lillemor Berg, Camilla Bjelkås, Claes Brodda, Andrea Dahlkild, Linnea Eklöf, Liselotte Forslin, Mats Josephson, Lars Lambert, Stewen Quigley, Gunilla Sthyr, Linus Tunström, Johanna Uddén Formgivare: Bo Rosander Textredigering: Lars Johansson, Mallverkstan i Uppsala Foto och illustrationer i redaktionell text: Camilla Bjelkås – bilder från filminspelning sid 57 Bilder Uppslag – pressbilder, Elisabeth Ohlson Wallin sid 88, övriga med byline. Bo Rosander – sidorna 24, 25, 26, 27, 28. Claes Brodda – sidorna 63, 64, 65, 66. Fredsmuseum – illustration sid 43 Jonas Larsson – formgivning Le Parfait sidorna 79 till 85. Leches Uppsala – bilder ur privata samlingar SKB: s arkiv – bild på monter sid 49 Stewen Quigley – omslagsfoto, sidorna 6, 7, 8, 11, 16, 18, 20, 21, 30, 33, 34, 38, 40, 46, 47, 51. 52, 53, 54, 55, 59, 60, 62, 67, 68, 71, 72, 73, 74, 75, 76, 77, 87, 96, 97. Ulrika Ekbom – foto Le Parfait sidorna 79 till 85. Annonsörer: (2/1) Skandia – Nattvandrarna, Vålamagasinet (1/1) ALMI Företagspartner, Bergmans, Cajsa´s Kök, Clarion Hotel Gillet, Destination Uppsala, Diners Club, Friskis & Svettis, Kaiser Bil, UNT, Upplands Lokaltrafik, Uppsala Konsert & Kongress, Uppsala Stadsteater, Uppsala universitet, Villa Anna (1/2) Laser Care Uppsala, Memira, Rolf Guldsmed, Sjönära Möten, Svenska Kyrkan – Döden.eu, Uppsala åderbråcksklinik (Rudab) (1/4) Advokatfirman Lindahl, Cio Victoria, Ekeby Städ, Kulturernas Karneval, Musik i Uppland, Rediviva Optik. (1/8) Botaniska trädgården, Bror Hjorths Hus, Upplandsmuseet, Uppsala Konstmuseum

Annonsering: BIZ&ART AB, Övre Slottsgatan 6, 753 10 Uppsala. Tel 0705 95 41 41,

62 Vingården – Sherry 68 Kultur för utveckling 74 Gottsunda dans & teater 79 Le Parfait – forts 86 Uppslag 90 Leches Uppsala 96 Korsord

Biz&Art varumärkesregistrerat.

Jag var på en middag i Uppsala nyligen. Värden, en klok man, uppmanade i sitt välkomsttal oss att vara dyka in i bordsamtalen med nyfikenhet, eftersom människan alltid är mer än. Till exempel mer än det vi ser vid första anblicken. Jag började ägna mig åt teater av en mängd olika anledningar, men en av dem var min akuta upplevelse av den mask de flesta jag såg omkring mig, inklusive mig själv, bar. En mask bestående av de försvarssystem vi dagligdags benämner ”personlighet”, utvecklade som en tidig överlevnadsstrategi. Ett filter som bara släpper igenom en smal spalt av allt det som rör sig inuti. Naturligtvis i många situationer bra, nyttigt och ändamålsenligt men ibland något begränsande. På teatern fick jag i de bästa fallen se lite mer av vad en människa kan vara och därför sökte jag mig dit. Andriy Zholdak, demonregissören från Ukraina, menar att skådespelaren, likt Prometheus som stal elden från Gudarna genom att gömma den bakom sina ögon för att ge den till människorna, måste ha ett gudomligt ljus inom sig för att kunna injicera energi i publiken. Och i vardagen kan mötet med ett par varma ögon och en nyfiken blick få spalten att vidgas och lite mer att tränga ut än vad du först hade planerat. Och det är smittsamt. Du kanske själv börjar se på andra med nyfikenhet. Det kan sluta var som helst. Du kanske säger hej till någon du inte känner på gatan. Du kanske beger dig till teatern för att gå på en internationell performancefestival bara för att uppleva glädjen av att höra främmande språk och möta främmande uttryck. Linus Tunström Teaterchef/VD Uppsala Stadsteater

(in)ledare

möt dig själv

LINUS TUNSTRÖM

Nina Hemmingsson, enruting

av Stewen Quigley

Hon ger oss ett alter ego i sitt konstnärskap. Hon är en provokativ feminist som träffsäkert gjort succé i både Galago, Bang, Aftonbladet och i egna böcker. Nina Hemmingsson serverar hårdkokta sanningar innanför ramarna i sitt serietecknande med män och kvinnor, ofta lite groteska och knubbiga i sitt utryck. Måndag den 4 oktober 2010 Stockholm Dörren står på glänt i Aspudden. Jag känner mig väntad till vårt planerade möte. Där inne på bottenplanet i en lokal träffar jag Nina Hemmingsson, ett av Sveriges vassaste ritstift. Nina serverar kaxiga och i bland depressiva serierutor, som får oss att skratta och kippa efter luft på en

och samma gång och delar läsarna i två läger. Med sina satiriska och vardagsnära serier är hon träffsäker, i ofta en enda serieruta, en vad man kallar enruting. Jag har förberett mig väl, och det skall erkännas att jag är lite spänd. Jag har stor respekt för personer som vågar identifiera och utrycka sina känslor. För att göra henne extra bekväm inför mötet och fotografering, har min egen favorit, ett dubbelpaket av Kung Oskars delikata pepparkakor inhandlats. Det har jag läst, att hon gillar pepparkakor. Hon knaprar visst på dom året runt. Det går hem.

– Det här är mina absoluta favoriter, Kung Oskars, säger Nina och ler, när hon tar emot paketet med pepparkakorna. Jag tänker, att det är nog det enda erkännandet hon skulle kunna ge till monarkin, efter att ha följt hennes antiroyalistiska seriestripp ”prinsessan och gemålen” som gick i Aftonbladet under förra året, både sågad och uppskattad av läsekretsen. Nina bryr sig inte, som en sann konstnärssjäl. Ninas person och utstrålning är lika distinkt svart och vit som hennes tecknade figurer, men på ett plan är skillnaden påfallande. Ögonen (se omslagsbilden). Som fotograf är jag fascinerad. Nina äger ett par vackra, som av en händelse, pepparkaksbruna ögon medan hennes tecknade figurer oftast har skrämmande tomma pupillösa ögon, som tillsammans med hennes texter skapar en melankolisk stämning.

– Jag vill att mina berättelser skall vara ett utropstecken eller en punkt, de är inte underhållning säger Nina. Nina Hemmingssons studio är en väl organiserad arbetsplats med en vacker fondvägg i azurblå nyans. Nina är tydlig i sina svar när vi samtalar och hon ger oftast raka besked med ett anslag av tung vänster, men kan nästan lika ofta säga: – Jag bryr mig inte, medan hon fortsätter att teckna. Tvekar du inte ibland om att vara så provokativ, frågar jag? Undrar du inte hur omgivningen ska uppfatta dina teckningar? De är ju ibland väldigt utlämnande. Hon tittar upp och svarar: – Det svåra för människan är att vara sann och inte svika sig själv, men fortsätter hon, att vara anpassningsbar är inte en dålig egenskap men det kan kosta på.

Måndag den 31 oktober 2010 Uppsala Pressläggning om en vecka för BIZ&ART nummer 13. Jag sitter på redaktionen med en nästan klar text, massor med bilder och Nina har generöst skickat mig en hel hög med illustrationer och enrutingar som vi får använda. Bosse Rosander, vår formgivare, meddelar att Ninas reportage är för stort. Det finns bara plats för tre sidor. Nej, det går inte! Nina behöver och skall ha mer plats.

Efter ett tags pusslande ger vi upp. Jag kontaktar Nina och säger, att vi måste flytta hela reportaget till nästa nummer som kommer ut i april. Hon svarar lugnt. – Ja men det blir väl bra. Då kommer min nya bok ut samtidigt. Det blir den tredje i ordningen. Och plötsligt känns det som blev så fel, helt rätt, tänker jag.

up p s al as k ruv. s e • p ap ayaform . s e

Cajsa´s Vårbuffé - med smak av skärgården Inkokt lax med chili på bädd av sparris och späda grönsaker Cajsa´s skaldjurskakor med dill serveras med laxromsremoulad Jungfrusallad med vattenkrasse och havtornsvinegrette Citrongrillade kycklingspett med gremolata på örter från Ekerö Rökt lammstek från Väddö rökeri med dressing på skärgårdssenap Färskpotatissallad med vårlök och pepparrot Hembakt linfröbröd med nässlor Havssaltat smör 245 kr/person

Catering från 20 personer

Beställ senast sista april, så ingår dessert! Jordgubbsmousse med choklad- och nötkaramell (ord.pris 60 kr)

Välkommen med din beställning! 018-130 190 • cajsas-kok.se

13 Cajsa´s Creativa Catering

Inte bara för små företag Sverige behöver fler framgångsrika företag. Fler företag som vågar satsa, utvecklas och växa. Inom alla branscher. Industriföretag såväl som tjänsteföretag. Det är här ALMI Företagspartner kommer in i bilden. På ALMI möjliggör vi satsningar. Vi kan ta risker andra finansiärer inte har möjlighet att ta. Dessutom har vi rådgivare med stor erfarenhet. Och det är inte enbart för små och nya företag. ALMI finansierar etablerade företag med upp till 250 anställda. Kontakta oss.

Vi finansierar små och medelstora företag med upp till 250 anställda

www.almi.se/uppsala

2001 publicerades de första i tidningar som feministtidskriften Bang, den alternativa serietidningen Galago och Uppsalas studenttidning Ergo. I Aftonbladet har hon en fast avdelning med återkommande enrutingar. Nina har gjort gästspel i ett flertal andra publikationer, bl.a. serietidningen Pondus och den franska tidningen Courier International. Nina Hemmingsson fick Uppsala Läns Landstings kulturstipendium 2006 och Seriefrämjandets Urhunden för 2006 års bästa originalsvenska seriealbum, Jag är din flickvän nu. Hon fick Svenska Serieakademins Adamson 2007

Måndag den 21 mars 2011 New York Ligger ovanpå sängen i hotellrummet och läser om Nina Hemmingsson i den nyutkomna Sara Telemans lysande lilla bok i serien Svenska Illustratörer och konstnärer (utgiven på OROSDI-BACK ). Synd att den inte fanns utgiven innan jag träffade Nina Hemmingsson. Men innan jag ger mig in på att citera Sara Telemans intervju med Nina Hemmingson, så tar vi allt från början. Nina Hemmingsson är född 1971och växte upp i Uppsala, Norby och Eriksberg. – Jag kände aldrig mig hemma i Uppsalas studentliv, berättar Nina. Det var inte min grej. Hon har tecknat hela sitt liv och efter konstskoleexamen vid Kunstakademiet i Trondheim började Nina göra egna serier.

som årets svenska serieskapare. Går man ut på nätet och letar efter allt som Nina varit inblandad i så blir det flera sidor med referenser, artiklar och intervjuer. Något som läsare inte kan undgå att se, är att Nina Hemmingssons tecknade alter ego distanserar sig porträttmässig långt ifrån Nina själv. I Sara Telemans intervjubok finns denna text och Ninas reflektion, som kunde ha varit hämtad ur en av hennes enrutingar. Sara frågar: – Vad tyckte du om Naunushka Yeamans intervju i DN (16/1-07) när hon skrev att hon inte blev förvånad över att du inte hade gristryne? (Själv är Nina Hemmingsson varken grisliknade eller socialt inkompetent.) Nina svarar: – Det är jättevanligt. ”Du är inte ful!” säger folk förvånat. Nä, för det vore jätteroligt om jag ritade en figur som är lagom snygg och glider omkring…Vem gör det? Det är jättekonstigt. Det är ju ingen som reagerar på att Martin Kellerman inte ser ut som en hund. Dessutom är det en fråga om gestaltning. Jag tycker ju ibland att jag ser ut som mina figurer för att jag känner mig så. Jag kan titta mig i spegeln och tycka att det är den bilden som inte stämmer. Det är väl det allting handlar om – vem man visar utåt och vad man har inombords. Krocken. I slutet av Sara Telemans bok, som varmt rekommenderas, svarar Nina på frågan om att ta uppdrag. – Jag säger nej nästan till alla uppdrag jag får. Jag gör mest det jag vill bara. Det är jätteskönt. Fantastiskt.

Jag är inte orolig för framtiden heller. Det är ju alltid en liten stress som man måste lära sig att lägga undan. Någonstans känns det som jag hamnat på pax. Jag försöker frammana någon oro för hur det kommer att bli när jag blir pensionär, vad händer om jag blir sjuk? Det ordnar sig. Det känns nästan som om att det ordnar sig mer – jag har ju inte ens någon anställning att bli av med. Det är bara jag. Jag är inte ens orolig för att bli blind. Förutom att det skull vara hemskt att inte längre se sina barn. Det känns som att det finns så många sätt att utrycka sig på. Har du alltid varit så där lugn och full av tillförsikt? – Just när det gäller mitt skapande har jag aldrig varit rädd för att göra bort mig, och så blir det mer och mer ju äldre jag blir. Jag skiter i vad folk tycker. Samtidigt har jag alltid tänkt på att jag är en sådan känslig person. Men det är jag inte. Två solklara rekommendationer i närmaste bokhandel är Nina Hemmingsson nya bok Mina vackra ögon, och som sagt Nina Hemmingsson av Sara Teleman. m

KULTURSTADEN 2011

Det här är ett axplock av vad du kan uppleva. Missa inte dina favoriter, men passa gärna på att prova något nytt! Läs mer på www.unt.se

ISFESTIVALEN 12–20 FEBRUARI

TUPP – INTERNATIONELL SCENKONSTFESTIVAL 13–16 APRIL

SISTA APRIL I UPPSALA 30 APRIL

UPPCON – MUSIK, SPEL, ANIME OCH MANGA 3–5 JUNI

VOLT – FESTIVALEN FÖR ELEKTRONISK MUSIK 11 JUNI

UPPSALA REGGAEFESTIVAL 4–6 AUGUSTI

KULTURNATTEN 10 SEPTEMBER

ORDSPRAK 29 SEPTEMBER–1 OKTOBER

Caprice Orphei Drängar

UPPSALA INTERNATIONELLA GITARRFESTIVAL 12–15 OKTOBER

UPPSALA INTERNATIONELLA KORTFILMFESTIVAL 24–30 OKTOBER

UPPSALA INTERNATIONAL SACRED MUSIC FESTIVAL 3–6 NOVEMBER

Uppsala. Kultur på alla sätt. Sedan 1286.

ODs CAPRICE 3–4 DECEMBER

Jag ska bli konstnär och ha en röd stuga på fjället. Och en ko och en katt.

av Johanna Uddén

I Hakas ateljé bjuder Helena Laukkanen på mackor med finsk korv ’’Jahtimakkara’’ en korv som finnarna är mycket stolta över. Men hon hävdar bestämt att hon själv är svensk. – Mina föräldrar kom till Sverige i slutet av 60-talet, så jag är född här. Jag växte upp i Vallvik utanför Söderhamn, med havet framför mig och skogen i ryggen. Och så vill hon egentligen fortsätta att ha det, trots att hon blivit kvar i Uppsala sedan hon kom hit för tolv år sedan. – Kanske är det därför jag trivs så bra med Haka. Jag känner mig hemma. Alla, utom Natasha, har sitt ursprung i mellannorrland. Vi sitter ganska mycket tysta och säger då och då: ’’Jo’’, säger Helena Laukkanen med den typiska norrländska inandningen. Helena Laukkanen är inte bara uppväxt, utan även utbildad i norrland. Och vägen till konstnärskapet har gått spikrakt. Fröken i fjärde klass sa under ett utvecklingssamtal att det inte gick så bra för Helena, men att i bild var hon verkligen begåvad. Då bestämde sig Helena Laukkanen rätt och slätt för att satsa på bild. Det var ju ett skolämne som alla andra.

– Jag hade en tydlig bild av mitt framtida yrke. Jag skulle bli konstnär och ha en röd stuga på fjället. Och en ko och en katt. Där skulle jag sitta och måla i min ensamhet. Men i brukssamhället Vallvik ville klasskompisarna antingen jobba med pappersmassa eller med barn, så Helena Laukkanen sökte sig till Sundsvall när det var dags att välja gymnasielinje. Hon gick på bild- och formlinjen i två år och därefter började hon direkt på den treåriga konstlinjen på Ålsta folkhögskola i Fränsta. Helena Laukkanen beskriver sig själv som en ordentlig person som genomför det hon har föresatt sig. Därför var det ingen tvekan om att hon skulle söka in på konsthögskola. – Den estetiska ideologin på Ålsta var att måla abstrakta figurer i brunt. Det var inte riktigt min grej. Tur då att det fanns gästlärare! Och tur att skulptören Rolands Persson, som var elev på Konsthögskolan i Umeå, kom till Ålsta och gav oss en aptitretare på hur det kunde vara på utbildningen. En konstnär måste ha något att berätta. Helena Laukkanen var bara 20 år när hon började på Konst-

högskolan i Umeå. Det visade sig vara ett problem för henne. – Alla andra hade jobbat med olika saker och rest en massa. De var så mogna på något vis. Och där satt lilla jag och hade inget att berätta. Jag fick en djup kris. Helt i linje med sin beslutsamhet åkte Helena Laukkanen till Frankrike för att under några veckor fundera på vad hon ville. Och vilken tur att hon bestämde sig för att fortsätta! Helena Laukkanen ingår i gruppen Haka tillsammans med Anna-Karin Brus, Katarina Sundqvist Zohari, Agneta Forslund och Natasha Dahnberg. Under de senaste åren har de berikat Uppsalas konstliv genom sitt samarbete kring utställningar och som individuella konstnärer. – När vi flyttade till Uppsala 1999 visste jag inte riktigt hur jag skulle göra med ateljé och så. Jag blev rekommenderad av min mans kompis, Tomas Bodén i Differnet, att ta kontakt med Anna-Karin Brus. Och sedan dess har vi två delat ateljé. Och Haka kom till något år senare, så snart firar vi tioårsjubileum! Vi gör en avstickare från fikabordet och Helena

Laukkanen visar mig sina senaste skisser för kommunen. Hon arbetar med konstnärlig gestaltning av Lecheparken – den nyanlagda parken framför Resecentrum. 2009 sammanförde kulturkontoret henne med ljuskonstnären Gert-Ove Wågstam och de fick uppdraget att skissa på gestaltningen tillsammans. Ett samarbete som resulterade i fyra förslag som kommunen ville ha. – Under skissarbetet fick vi veta att det finns en massa hemliga gångar under parken, mot Musikverkstan till. Det lockades vi förstås av. Vi ville öppna upp dem genom att göra små ’’fönster’’ mot underjorden. Om man går gångstigen ner från gamla stationen mot Kungsgatan, kan man se marklanterninerna som sedan i höstas lyser i olika lockande färger. Och nu i höst kommer nästa verk att invigas. Det är huvor till de fontäner som White arkitekter ritat. – Vi kom fram till att fontänerna borde utnyttjas under vinterhalvåret då de är avstängda. Därför ritade vi kupor med ljusutsläpp som täcker fontänerna under vintern. Belysningen i fontänerna gör att vattnet lyser på sommaren och på vintern släpps ljuset ut genom de små hålen av blästrad polycarbonat, en slags plast. Kupan är gjord i rostfritt stål som lackats och blästrats i ett intrikat labyrintmönster, typiskt för Helena Laukkanen. Hon har precis avslutat sitt krävande arbete med produktionen av kuporna där mätning och tejpning av blästringslinjerna var mycket tidsödande. Tillsammans med Gert-Ove Wågstam arbetar Helena Laukkanen nu vidare med de två verk som återstår – en interaktiv ljusvåg på fasaden vid Vretgränds början och en genombruten och belyst fasad till det lilla transformatorhuset i parken. De här installationerna beräknas bli klara innan sommaren. Helena Laukkanen är glad över att hon kunnat arbeta på heltid med konst de senaste åren. 2008 fick hon landstingets konstnärliga stöd som då var på 100 000 kr per år under tre år. Det gjorde att hon kunde säga upp sig från sitt fasta jobb som hon tidigare behövde för att försörja sig. Det har varit bra för den konstnärliga utvecklingen. – Jag har ägnat mig åt att teckna mycket och jag har

Unna dig det bästa

Hudföryngring utan kirurgi u AWT – celluliter

u Hårborttagning

u Thermage

u Fractional Erbium

u Åldersfläckar

u Oönskade märken

u Kärlborttagning

u Skin rejuvenation

u Acneärr

u Herpes

u Skin tightening

u Botox, fillers

u Nagelsvamp

u Ansiktsbehandlingar

u Vårtor

u Massage

u NeuLash

Aktuella erbjudanden på www.lasercare.se. Kostnadsfria konsultationer. Nu även bokning online. Välkommen!

Laser�Care UPPSALA Smedsgränd 2 B, 1 tr (in på gården), 753 20 Uppsala 22 018-60 22 00, info@lasercare.se, www.lasercare.se

till och med gjort grafik för första gången sedan jag gick ut konsthögskolan! Trots att jag gick grafiklinjen Jag kom med bland åtta procent av de sökande på den stora grafikbiennalen i Lahti i Finland nu i vintras. Det kändes stort. När jag och Helena Laukkanen träffas har hon nyligen kommit hem från Saxnäs där hon haft en workshop med kollegan Gerd Aurell. De har jobbat tillsammans under en tid och bland annat skickat en skrivbok med anteckningar mellan sig. De har också läst samma böcker och haft många diskussioner. Samarbetet ska utmynna i en installation som ska visas på Åhuset i höst. – Jag är lite trött på det stilrena som jag arbetat med den sista tiden, så nu jobbar vi mer rockigt, skitigt och fult. Det är befriande. I januari 2012 ska Helena Laukkanen ha en separatutställning på Galleri Adular i Söderhamn. Hon som inte har haft någon separatutställning på hemmaplan sedan 1998. – Det blir spännande. Mamma är en mer känd konstnär än jag där uppe. Hon började skulptera i sten i 50-årsåldern och är helt autodidakt. Jag är mycket stolt över henne. Vi äter våra korvmackor där i ateljén och dricker kaffe till. Korven smakar lite som falukorv, inte så märkvärdig, tycker jag. Helena Laukkanen konstaterar att hon nästan fick rätt då i fyran – hon är konstnär, hon har en röd stuga och hon har en hund, visserligen, men i alla fall. Vi småpratar mellan tuggorna och hon funderar på hur hon kommer att se ut när hon plåtas för den här artikeln. Helena Laukkanen har nämligen sitt eget sätt att styla sig. – Andra sminkar sig, jag klipper luggen! m

UPPSALAS BÄSTA MÖTESPLATS

Uppge “Biz & Art” när du bokar din nästa konferens hos oss och få en musiker! Gäller i mån av plats och för konferens om minimum 10 pers, erbjudandet gäller till och med 2011-05-31.

Clarion Hotel Gillet | Dragarbrunnsgatan 23 | 018- 68 18 00 | cl.uppsala@choice.se

Agnès av Mats Josephson

Kanske var det de intensivt ljusblå ögonen jag fastnade för första gången jag såg henne. Eller så var det den rejäla näsan. Hur som helst. Vi hade blivit rekommenderade att åka till den här vingården, Tour du Bon, för här odlade man ekologiskt. Året var 1999 och begreppet ekologisk odling var inte särskilt spritt och inte heller något särskilt tungt försäljningsargument. Men monsieur Thierry, mannen som hade rekommenderat vingården, hade sagt att ”det känner man direkt när man smakar på vinet om det sprutats något på druvorna”. Så säker kan jag inte påstå att jag är, men det var goda viner vi fick smaka. Särskilt det vita. Det blev en hel låda och så fick vi se oss omkring på den vackert belägna gården med utsikt över dalen och den fantastiska örnklippan i La Ciotat borta vid Medelhavet. Agnès Henry hette damen som tog emot oss. Det fick jag veta långt senare när vi hälsat på flera gånger och köpt mer av det vita men även av rosévinet och det kraftiga röda. Agnès berättade att hon var uppvuxen i Paris och att hennes föräldrar köpt vingården på 60-talet. Hennes pappa hade hittat gården när han var ute och cyklade

på Tour du Bon – något som jag tror är manliga fransmäns helgnöje. Som att åka skidor som vi svenskar. Pappan blev störtförälskad i vingården och den vackra naturen och slog till direkt. Utan några som helst ambitioner att börja med vinodling. Det blev istället Agnès mamma, utbildad konstnär, som kom att sköta gården med hjälp av folk från trakten. Eller som det så poetiskt uttrycktes i en broschyr jag hittade på turistbyrån; ”Det var hustrun som fick byta penseln mot sekatören”. Medan mamma skötte vingården på håll, utbildade sig dotter Agnès till livsmedelsingenjör med inriktning mot mejerinäringen. Arbetade några år med osttillverkning i norra Frankrike, gifte sig och skaffade familj. Men så kom då dagen när mamma frågade om hon inte skulle kunna tänka sig att ta hand om skötseln av vingården? Agnès och hennes man hade en tid funderat på att flytta från Paris och ge barnen en mindre stressig uppväxtmiljö, och så tog man då beslutet och flyttade till Provence. Ett stort steg, men ändå med ett visst mått av logik med tanke på Agnès utbildning, även om den inte handlade om vinodling De första åren gick åt till att lära sig. Agnes kom i kontakt med en äldre man från Bourgogne som gärna flyttade söderut och delade med sig av sitt kunnande. Allt verkade mycket klokt och förnuftigt, men tyvärr visade det sig att vinodling i Bourgogne är något helt annat än vinodling i södra Provence. Andra druvor,

annat klimat, annan jordmån och andra traditioner. Men vill man så kan man. Steg för steg lärde sig Agnès hur vinodling på traditionellt sätt skall gå till. Jordlotterna organiserades om och nya vinstockar planterades. De flesta var egna sticklingar som drivits upp på gården. Allt tog tid. Först efter fem år kunde man ta den första skörden. Och det dröjde ytterligare två år av lagring innan det röda vinet kunde börja säljas. Att göra vin är inget hastverk! Vingården utvidgades och vinerna blev bättre och bättre. Att bereda mark för vinodling i den här delen av Frankrike är förresten ett eget kapitel. Marken består mest av kalksten som bryts upp med bandtraktor och sedan krossas till grov stenig jord. Ett arbete som grekerna en gång i tiden gjorde för hand, när de första gången kom till de här trakterna kring Marseille. Vi, hustru Kajsa och jag, besökte Tour du Bon med jämna mellanrum eftersom vi blivit förtjusta både i de vackra omgivningarna och Agnès och hennes viner. Hösten 2005 hade vi med oss några goda vänner som var på besök. De blev lika förtjusta som vi och det slutade med att jag och Tor, som mannen heter, åkte tillbaka till Agnès dagen efter och frågade om vi kunde få bli representanter för hennes viner i Sverige. – Är det här något ni kom på igår kväll när ni druckit för mycket vin? frågade Agnès med ett fniss. Och det avgjorde saken. Vi måste ju visa att vi kunde

stå för det vi sagt. Reste tillbaka till Sverige, satte igång byråkratiarbetet med att bli godkänd vinimportör med eget lager och ett halvår senare var vi tillbaka hos Agnès. Skrev avtal och åkte sedan hem med ett antal vinflaskor och började kontakta restauranger runt om på Österlen och i Skåne där vi bor. Vi visste att ordet Bandol för den vinkunnige står för kvalitet och kraftiga röda viner. Men det visade sig att alla s.k. vinkunniga inte var fullt så kunniga, så vi hade en hel del fotarbete att göra när vi som Sveriges minsta vinimportör for omkring med vår lilla väska med Sveriges likaså förmodligen minsta vinsortiment. Men small kan ibland vara beautiful och våra viner uppskattades och framåt våren kunde vi beställa den första pallen från Agnès. Flera gånger om året har vi sedan besökt Agnès, som berättar och berättar och vi lyssnar och lyssnar och försöker lära och komma ihåg. Om druvan mourvèdre, som ”tycker om att se havet” och är den dominerande druvan i området Bandol och som måste ingå med minst 50 procent för att ett rödvin skall få heta AOC Bandol. Om mistralvinden som, trots att den är både kall och ihärdig, är viktig eftersom den blåser bort ohyra från vinstockarna, som med sina 30–40 meter djupa rötter klarar av att stå där ute i solgasset utan bevattning. Och om hur allt detta solljus och all värme som gör att druvorna blir så söta och därmed ger så

alkoholstarka viner. Ibland t.o.m. för alkoholstarka, för blir det för varmt en sommar så blir det för mycket socker lika med för mycket alkohol. Men blir det istället för mycket regn vid fel tillfälle så drar druvorna åt sig vatten och då blir det för lite socker… Ja, precis som våra svenska bönder så är även en fransk vinbonde aldrig riktigt nöjd. Första helgen i december arrangeras ”Fête de la millésime”. Årgångens fest. Det innebär att de olika vinodlarna ställer ut årets skörd för avsmakning och bedömning i var sitt tält i hamnen i Bandol. Alla besökare får för fyra euro köpa ett vinglas med årtalet ingraverat och sedan kan man gå runt bland tälten och smaka på de olika, naturligtvis inte färdiga, vinerna. En ganska osvensk tillställning må man tycka, men allt går lugnt och städat till även om en och annan tonåring är lite blank på ögonen framåt kvällen. Som avslutning koras de tre viner som bedöms vara mest lämpliga för lagring och de vinodlare som fått denna utmärkelse kan sträcka lite extra på sig inför sina kollegor. Ett annat för turister trevligt arrangemang, som man börjat med de senaste åren, är att vingårdarna, mitt under skördetiden, håller öppet för besökare som får komma och se hur arbetet går till. Från plockningen av druvorna och hur de tas om hand till hur vinmakningen påbörjas. Hos Agnès på Tour du Bon är det varje år en grupp studenter som kommer och plockar. Allt sker för hand och arbetet brukar ledas av en gammal farbror i 70-årsåldern. Det är han som instruerar de unga studenterna och samtidigt är det han som plockar mest och snabbast. Skördetiden är en riktig fest – bara det inte regnar. Hos Agnès kommer förutom studenterna även släkt och vänner för att hjälpa till och som tur är för Agnès, brukar äldsta dottern, utbildad inom hotell- och restaurang, komma hem och sköta det stora hushållet. Bandol är mest känt för sitt kraftiga röda vin. Det var förmodligen det vinet som Louis XV avsåg när han lär ha sagt: ”En dag utan ett glas gott vin från Bandol är en misslyckad dag”. Men vi får inte glömma Bandols rosévin. Rosévin är ju som förhoppningsvis alla vet ett vin där man av blå druvor gör vitt vin för att uttrycka

det enkelt – och slarvigt. Genom att efter bara några timmar ta bort druvskalen, där färgämnena finns, ur jäsningsprocessen får rosévinet sin ljusa färg. Och är det ett riktigt rosévin från Provence skall det vara så ljust att det ser ut som bensin. Dessutom skall det vara torrt och absolut inte smaka som hallonsaft. Så var det sagt. Det rosévin jag bjöd unga damer på när jag pluggade i Uppsala hade inte dessa egenskaper. Möjligen var det billigt och kanske hade det även avsedd effekt, men idag vet unga damer och deras kavaljerer både hur ett riktigt rosévin skall se ut och smaka. Och till vår glädje är man numera också beredd att betala lite mer för ett gott vin. Det är ju så, som kanske ingen tänker på, att man betalar lika många kronor skatt på ett 50-kronors vin som på ett för 150 kronor. Det dyrare vinet bör alltså rimligen ge ”mer vin för pengarna”, om man nu tänker i ekonomiska banor.

När det svenska Systembolaget skickar ut offertförfrågningar om olika viner från olika delar av världen, handlar det ofta om att kunna leverera stora volymer. Små vingårdar som de i Bandol kan alltså sällan vara med i dessa upphandlingar, men emellanåt tar Systemet in mindre kvantiteter av vissa viner som säljs i det s.k. tillfälliga sortimentet. Och det var på det sättet som Agnès rosévin kunde presenteras för svenska köpare för första gången sommaren 2010. Samtidigt passade vi på att bjuda in Agnès till Sverige där hon på några restauranger i södra Sverige fick möjlighet att tillsammans med krögaren presentera sina viner. Det blev några mycket lyckade kvällar där Agnès på sin oefterhärmliga ”emliga armén engelska” berättade om vinodling och vinmakning och hur olika viner passar till olika rätter. Som en hälsning till svenska besökare står det en liten dalahäst på ett av de stora ekfaten i caven på Tour

du Bon. Just det ekfatet heter Hugo och alla andra fat har också namn efter franska författare. Ett mer personligt sätt att hålla ordning på de olika faten och en tradition från tiden när hennes mamma tog över vingården. Då hade ekfaten namn som d´Artagnan och de övriga musketörerna. Men temat ”En för alla, alla för en” gäller inte längre för de olika vinerna, så de mer individuella författarnamnen passar bättre idag. När vi besökte Agnès i oktober 2010 hade lugnet lagt sig över vingården. Skörden var klar och de stora tankarna och ekfaten var fyllda. Vi promenerade runt bland de olika jordlotterna och Agnès pekade och berättade. Att det växte gräs och blommor mellan vinstockarna berodde inte på att man slarvat med rensningen utan för att gräset och de små vackra vita blommorna bidrar till att luckra upp jorden. Och att man inte hade börjat med beskärningen av vinstockarna, som på en del andra vingårdar, berodde på att det är bra för stocken att få ”somna in långsamt” inför vintern.

Agnès berättade och berättade. Bosse Rosander och jag lyssnade och förhoppningsvis lärde vi oss lite mer om allt spännande som hör vinodling till. Överkurs för den intresserade: Staden Bandol ligger vid Medelhavet mellan Marseille och Toulon. Nästa gång du tittar på väderkartan på TV skall du lägga märke till att Frankrike längst söderut buktar ut i Medelhavet. Där är det. Bandol var i gamla tider utskeppningshamnen för de viner som producerades i dalgångarna innanför staden. Det B som brändes in i vintunnorna blev symbolen för hela distriktet, som fick godkännande som en egen A.O.C. (Appellation d´Origine Contrôlée) 1941 och därmed blev en av Frankrikes första appelationer. Mer finns att läsa på www.tourdubon.com Alla viner från Domaine de la Tour du Bon finns i Systembolagets beställningssortiment och rosévinet finns även denna sommar som tillfälligt sortiment. m

Ring 018-580 20 00 redan idag för att boka såväl privat som för företaget! 29

Frรฅn kรถksgolvet

till silvertronen av Johanna UddĂŠn

Hösten 2008 fick Tim Mårtenson med företaget Tim’s Time celebert besök i sin ateljé på gården i Biskopskulla. Besökarna kom från hovet och de beställde olika fjäderarbeten till huvudbonader och utsmyckningar. Det var hemligt vad de skulle användas till, men Tim anade att det var ett förestående kungligt bröllop. I rikssalen står drottning Kristinas silvertron från 1600-talet och inför bröllopet mellan kronprinsessan Viktoria och Daniel skulle rikssalen renoveras. De plymbuskar som satt över tronen plockades ner. – Plymbuskarna hade suttit där sedan 1700-talet och var hemskt smutsiga. Jag fick uppdraget att återskapa dem och lyckades hitta några delar där originalfärgen syntes. Nu är det mina plymbuskar som sitter där, och de lär väl hänga några hundra år de också. Det är en kul tanke. Tim Mårtensons plym- och fjäderateljé är den enda av sitt slag i Norden och han är helt självlärd. Han menar att det började när han som barn hemma i Halmstad alltid pysslade med lera, trä eller textil, något man kan se på gamla familjefoton.

– Mina föräldrar hade gjort i ordning den nedersta kökslådan till mig. Där fanns papper, sax, snören och annat material. De satte mig där på golvet, och så var jag nöjd. Tim hade även ett annat stort intresse och det var djur. Som tioåring flyttade han med familjen ut på landet och de skaffade sig hästar, hundar, katter, kaniner, höns och får. Drömyrket var veterinär, men betygen räckte inte så långt. Så efter nian gick han en maskinritarutbildning, som en förberedande utbildning för att bli arkitekt. Men djurintresset förde honom till ett tävlingsstall utanför Malmö. Han red själv och tävlade i både banhoppning och fälttävlan. I dag tävlar han inte längre, men bland alla djur på gården i Biskopskulla finns förstås hästar. Ett måste, menar han. – Jag älskar morgonarbetet i stallet. Det är meditativt. Att umgås med djur är bra för människan. I tjugoårsåldern flyttade Tim till Stockholm och under 80-och 90-talet uppträdde han med dragshowgrupperna Surprise Sisters och After Dark. Intresset för

sömnad och kostym blev större och större och under en längre utlandsturné med Surprise Sisters arbetade han mycket med scenkostymerna. I många år var Tim också med i kultförklarade Die Stuttgartgruppe där han var ansvarig för kostym och rekvisita. – Vi baserade våra nummer på knäppa och annorlunda figurer med galna kostymer och rolig rekvisita. Det var helt surrealistiskt! 1992 startade Tim Mårtenson sin ateljé i Stockholm och den delade han länge med kollegan Stefan Wåhlberg, som bland annat gör kostymerna till Let’s Dance. Sedan fyra år tillbaka finns ateljén på gården i Biskopskulla. Tim beskriver pedagogiskt hur hans verksamhet består av tre olika delar – specialkostym,

fetischkostym och plym- och fjäderateljén. Specialkostymer är annorlunda scenkostymer som han ibland gör åt teatrar. Ett exempel är den ’’fat suite’’ som Tim gjorde för Rolf Lassgård när han skulle spela fet kvinna i Hairspray på Chinateatern 2009. Även maskot-kostymer ingår i den här delen, och de mer kända är figurerna Lollo och Bernie, en giraff och en björn, som han gjort för Sunwing Resort/My Travel. – Sen har vi fetischkostymerna. Burleskscenen har vuxit i Sverige och det gör att användningen av de här plaggen ökar, så jag får mer och mer att göra. Fetischkostymerna kan vara gjorda i till exempel läder och latex. Det kan vara korsetter och heloveraller, låsbara eller öppningsbara. Det finns alla varianter.

zellout.se

Kortet för tjänsteresor. Gäller även på söndagar.

Ett företagskort kostar från 5 360 kronor om året. Det kan användas av vem som helst på företaget och gäller för obegränsat antal resor på våra bussar och Upptåget. Vill du veta mer om hur vi kan underlätta ditt resande i tjänsten? Kontakta vår företagscoach Karin Edenius på 018-65 99 00.

ul.se/foretag 018-65 99 00

UPPTÅGET

REGIONBUSSARNA

STADSBUSSARNA

Plym- och fjäderateljén är den största delen i verksamheten. En plym är en vingfjäder som man får från strutsen, men det kan också vara benämningen på ett upprättstående fjäderarbete. Tim får ofta frågan om det etiska med att använda fjädrar och plymer, något som aktualiserades härom året då man förstod att många fåglar plockas levande. – Jag är djurmänniska och stor djurvän och jag är mycket noga med att djuren har det bra. De fjädrar jag använder är färdigutvuxna fjädrar från slaktdjur. Jag använder också plymer från slaktade strutsar, men de bästa plymerna får man från strutsfarmens avelsdjur. Strax innan ruggning klipper man av fjädrarna så att tio centimeter av vingpennan är kvar och fjädrarna återskapas snart. Farmade strutsar är

UPPSALA 28 MAJ

WWW.KULT U RE RNASKARNE VAL .SE 36

präglade på människor, så de är vana vid sin mänskliga flockledare. Alltså är de inte rädda när de klipps. Det är viktigt för mig. Tim Mårtenson har inte bara anlitats för att göra fjäderarbeten till moderna kungligheter. När Livrustkammaren 2009 skulle visa Karl XI:s karusellrustning på Victoria & Albert Museum fick Tim uppdraget att renovera fjäderarbetena. Dessutom behövdes en ny docka för rustningen och den fick han också göra. – Arbetet fortsatte med att jag fick göra dockor till Sofia Magdalenas brudklänning som skulle visas i Versailles och Karl XII:s dödsdräkt som skulle visas på Heremitaget. Så nu har Tim´s Time varit representerat i London, Versailles och St Petersburg samtidigt! m

SJÖNÄRA MÖTEN NÄRA UPPSALA & ARLANDA Vid Mälarens strand ligger fyrstjärniga Krusenberg Herrgård med anor från 1600-talet. Hit kommer du för att koppla av över en weekend, konferera i en inspirerande miljö eller för att fira någon av livets högtider. Du finner oss endast 25 minuter från Arlanda och inom bekvämt avstånd från Uppsala och Stockholm. Här kan du koppla av i vår vackra park med ett 130-tal äppelträd och till buds står en rad aktiviteter som till exempel spa och vedeldad bastu, historiska rundvandringar och vinprovning. Oavsett vilket ditt skäl är att komma till oss lovar vi att skämma bort dig med utmärkt service och en bländande utsikt mot vattnet. Välkommen!

Läs mer på www.krusenbergherrgard.se

| Tel: 018-18 03 00

DROTTNINGGATAN 4 UPPSALA TEL. 13 06 63, 69 55 05

Ett slag för freden Det finns ett Fredsmuseum i Uppsala. Siktet är inställt på att det snart ska bli Sveriges Fredsmuseum. Visionen är att Uppsala inom en inte allt för avlägsen framtid ska bli känt som hela Europas fredsstad. av Lillemor Berg

Den ursprungliga idén med att skapa ett fredsmuseum i Uppsala hör samman med tanken på att skapa något bestående kring Dag Hammarskjölds liv och fredsgärning som generalsekreterare i FN. Dag Hammarskjöld växte upp på Uppsala slott där hans far var landshövding. Och det var en landshövding, Ann-Cathrine Haglund, som initierade diskussionen om ett fredsmuseum i slottet tillsammans med flera andra aktörer som Dag Hammarskjölds Minnesfond, Försvarsmakten, Förbundet Fredsbaskrarna och Upplandsmuseet. Ann-Cathrine Haglund, landshövding i Uppsala mellan 1997 – 2002, är ordförande i Föreningen Fredsmuseum på Uppsala slott. Föreningen Fredsmuseum är ett ideellt och obundet initiativ som finansieras av medlemsavgifter och bidrag. Verksamheten drivs i huvudsak av engagerade människor som gör ideella insatser. Fredsmuseet huserar i Uppsala slott men slottet är stort och ordentligt synliga skyltar eller tydliga banderoller är inget som Statens Fastighetsverk vill godkänna i slottsmiljön. Att hitta till Fredsmuseum, blygsamt beläget i en liten dyster källarlokal med ingång på baksidan av (och under) konstmuseet, är inte helt lätt. Ute skiner vårsolen, så det tar en stund att vänja ögonen när man väl kommer in i källarvalvens dunkel. I rummet står några påvra utställningsskärmar med ett plotter av bilder och texter. Det första intrycket inger besvikelse. Men lite längre in i valven tar det sig. Där finns ett rum med några bolliknande, interaktiva

stationer inklämda i hörnen och en filmduk placerad framför en svartmålad trappstegsläktare. Sittplatserna är översållade av mysiga kuddar i svartvita tygtryck, föreställande porträtt på kända personer som förknippas med fred och rättvisa. Fint! Så snart verksamhetschefen Jesper Magnusson tar till orda, förstår man att Fredsmuseums fysiska dimensioner inte alls står i proportion till dess omfattande pedagogiska verksamhet. – Vi anordnar pedagogisk verksamhet för mer än

10 000 skolungdomar per år men det räcker inte på långa vägar för att möta efterfrågan som bara ökar. Vi kan i dagsläget tyvärr inte tillgodose den enorma efterfrågan utan måste säga nej till mer än ett 50-tal skolklasser. Begränsningarna när det gäller ekonomiska resurser och ändamålsenliga lokaler känns naturligtvis i detta läge frustrerande, tillstår Jesper Magnusson. Den pedagogiska verksamheten är imponerande i fråga om både bredd och djup. Det handlar om evigt aktuella, etiska och teoretiska ämnesområden. Skolungdomar får under pedagogisk ledning chansen att lära sig hantera frågor om fred och krig, kris-och konfliktlösning, fördomar, diskriminering, rasism och våld. Fredsmuseums upplysningsarbete sträcker sig även över angränsande ämnen som rör hållbar utveckling och naturresursplanering. Föreningen Fredsmuseum har samlat värdefull kompetens i form av kunniga och engagerade medarbetare. De har deltagit vid planering av enskilda kurser och kursmoment på skolor i Uppsala och har dessutom agerat sakkunniga vid utformningen av nya gymnasieprogram. Fredsmuseums uppdrag innefattar även att arrangera upplysande och opinionsbildande föredrag för den breda allmänheten. Allt inom ramen för en budget som för närvarande räcker till två och en halv tjänst. – Vi har något unikt här i Uppsala, menar Jesper Magnusson. Och då tänker jag inte enbart på historiska förgrundsgestalter för fred och rättvisa med rötter i staden, som Dag Hammarskjöld och Alva Myrdal. Visionen är att Fredsmuseum i Uppsala inte enbart ska vara en plats där man möter historien utan också en interaktiv arena för aktuella diskussioner och utbildning. Fredsmuseer finns på många håll i världen men de har i regel utställningar om historiska krig eller avgörande slag som utgångspunkt. Vi utgår från freden. Vårt koncept inbegriper historien men bygger vidare med en pedagogisk kontinuitet, som syftar till att skapa en beredskap hos unga människor att hantera svåra etiska frågor och konflikter idag och i framtiden. Skol- och ungdomsverksamheten är central.

Ny modell! Corner, finns i tre bredder och i vitt eller gult guld Design Rolf Isaksson

Guldsmed Rolf Isaksson Celsiushuset, Svartbäcksgatan 7, Uppsala 018-15 05 90 www.rolfguldsmed.se

Fredsmuseum arbetar med en s.k. upplevelsebaserad pedagogik. Eleverna får jobba med värdeövningar, rollspel och simulering av konflikter för att kanalisera sina känslomässiga och etiska överväganden. Fredsmuseum har på uppdrag producerat ett antal rollspel som bygger på den här pedagogiken. Blackout heter ett krishanteringsspel som utarbetats på uppdrag av Krisberedskapsmyndigheten. Spelet Hållbar framtid är producerat i samarbete med Uppsala kommun. Mellanöstern för en dag heter ett annat spel om Israel-Palestinakonflikten, framställt på uppdrag av Folk och Försvar. Vilka lösningar har skolungdomar på den konflikten? Det vore intressant att veta. Målsättningen är framför allt att engagera ungdomar i arbetet för en bättre och fredligare värld. Som ett led i detta slags mentala och sociala beredskapsarbete har Fredsmuseum skapat en fredsambassadörsutbildning, en typ av ledarskapsutbildning med syfte att stärka unga människors insikter och självförtroende. Jesper Magnusson är inte bara verksamhetschef utan också projektledare för Projekt 2011. Projekt 2011 handlar bl.a. om en intensifierad satsning på en

Fredsmuseum med anledning av Dag Hammarskjöldåret. I höst är det femtio år sedan Dag Hammarskjöld omkom under oklara omständigheter i en flygkrasch på väg till ett möte med Tshombe i Nordrhodesia, nuvarande Zambia. Dag Hammarskjöld och fredsarbetet kommer att uppmärksammas genom en rad aktiviteter under året. Det mesta kommer att ske under hösten, för då händer det storstilade saker. Fredsmuseum i Uppsala går in i en ny mer omfattande fas. Den 24 oktober invigs Sveriges Fredsmuseum (en smygpremiär planeras redan till den 10 september under kulturnatten). Verksamheten flyttar in i Uppsala slotts huvudflygel invid borggården på entréplan. Här ligger Atterbomssalen och cirka ytterligare femton angränsande rum i fil. En ny entré kommer att skapas i flygeln, där det enligt gamla ritningar har funnits en port tidigare. Med det framträdande läget på slottet och de väl tilltagna ytorna kommer Fredsmuseum att bli både mer tillgängligt och mer attraktivt för besökare. Kanske kan det till och med bli ett kafé och en uteservering med utsikt mot Botaniska trädgården och över staden, som hjälper till att dra liv och rörelse till

Delbetala

6i 1må4nadkenr* er *60 månad

Tänk dig ditt liv utan synfel - Memira gör det möjligt Allt fler väljer att korrigera sitt synfel med laser - en gång för alla. Behandlingen är smärtfri och du är tillbaka på jobbet dagen efter. Nu kan även du som är över 45 år och har åldersrelaterat synfel slippa glasögon. Memira har en samlad erfarenhet av över 230 000 behandlingar och är ledande i Norden med 34 kliniker. Vi genomför en behandling var 4:e minut. Ta reda på om du kan behandla ditt synfel. Vi undersöker dina ögon och du kan i lugn och ro ställa frågor till en av våra specialutbildade optiker. Varmt välkommen!

Memira Uppsala Klostergatan 10 018-15 18 18

Döden 13 maj-6 nov i Gamla Uppsala Kyrka

Gamla Uppsala församling har bjudit in konstnären Michel Östlund för att tolka döden och livets resa på olika sätt. Välkommen till konstutställning, filmer, musik, barnutställning, ljud, pilgrimsvandring, seminarier med bl.a Ann Heberlein. Pågår under hela sommaren och hösten. Se www.doden.eu

Magin är tillbaks i Gamla Uppsala

Vägen till framgång är rak. Bra rådgivning bottnar alltid i både förståelse och engagemang. Vi vet. Med raka frågor och tydliga svar hjälper vi innovativa, kunskapsintensiva företag att bli framtidens vinnare redan idag. Kort sagt är vi en partner som skapar verklig affärsnytta. Redo för framgång? Tänk Lindahl!

Affärsjuridik som ger resultat stockhol m

göteborg

malmö

helsingborg

uppsala

örebro

lindahl.se

borggården. Här finns plats att förverkliga drömmar och Jesper Magnusson är optimistisk. – Ja, det här har vi längtar efter. Nu får vi äntligen betydligt större och mer ändamålsenliga lokaler för både utställningar och aktiviteter. I flygelbyggnaden finns det plats för en ny och bättre pedagogiskt gestaltad basutställning med fler interaktiva inslag som kan attrahera både ungdomar och en bredare allmänhet. Återstår bara att fortsatt jobba stenhårt med att få till finansieringen av en utveckling mot ett Fredsmuseum som förmår erövra en plats på den internationella arenan. Jesper Magnusson visar en ambitiös aktivitetsplan som sträcker sig fram till år 2014. Målsättningen är att Fredsmuseums verksamhet då ska nå ut till minst 35 000 personer och ha knoppat av sig till ytterligare sex städer i Sverige. Det handlar inte bara om en vision eller ett drömscenario. De planer Jesper Magnusson lägger fram ser mer ut som en konkret arbetsbeskrivning på hur Uppsala ska bli hela Europas fredsstad. Det finns en målmedveten och väl utarbetad strategi för hur man ska knyta till sig finansiärer under former som alla vinner på. Listan är lång på olika former av möjliga utbyten. – Vi har funderat mycket på hur vi ska bjuda in företag och andra sponsorer att vara med på den här resan. De som bidrar får ju något tillbaka, inte minst i form av Goodwill. Men det finns också mycket annat som Fredsmuseum kan bjuda på i gengäld, som t ex att upplåta våra lokaler för events, ordna utbildningar, bjuda in till olika evenemang som vernissage och teaterföreställningar med mera, förklarar Jesper Magnusson. Fredsmuseum har ett fint och ärofullt erbjudande till alla sponsorer. För sina insatser kan de bli diplomerade ambassadörer för fred. De som bidrar till Fredsmuseums verksamhet och vidare utveckling mot en internationell betydelse kan räkna med mycket Goodwill. – Vad Fredsmuseum letar efter är företag och organisationer som är beredda på ett långsiktigt och stabilt deltagande i en samhällsförändring. Kärnfrågan för Fredsmuseum handlar om konsten att leva i fred tillsammans. Var än människor bor och befinner sig

bör de kunna känna trygghet. Ytterst handlar det om att man ska känna stolthet över att bo i den fredliga fredsstaden Uppsala. Redan i år är Fredsmuseums verksamhet på god väg att vinna mark utanför Uppsala. Under året förverkligas de första nationella aktiviteterna. Utställningar och en teaterföreställning Dag Hammarskjölds sista resa, som tillkommit i samarbete med Orionteatern, kommer att turnera till olika delar av Sverige. Framskridna planer finns också på ett utökat samarbete med museer och organisationer ute i Europa. Jesper Magnussons målmedvetenhet och engagemang är mycket övertygande. Och med tanke på det imponerande arbete som uträttas inom Fredsmuseums ramar, kan man utgå ifrån att hans medarbetare är av samma kaliber. Det går inte att tvivla på människor som brinner för en god sak. De tänder stora, stora förhoppningar. Och vem vill tvivla? Uppsala ska självklart sträva mot en plats i världen som fredsstaden. Inget annat varumärke kan ge mer goodwill. m

Uppsala åderbråcksklinik Nu finns en helspecialiserad åderbråcksmottagning med erfarna kirurger i Uppsala. Undersökning med hjälp av ultraljud och kärlkirurgisk bedömning vid första besöket. Vi använder moderna operationsmetoder som gör att du kan gå hem samma dag. Uppföljning med ultraljud för att säkerställa ett perfekt resultat. Ring, så berättar vi mer.

Uppsala åderbråcksklinik Samariterhemmet Dragarbrunnsgatan 70 bv - Entré A 753 19 UPPSALA Tel 018 14 00 40 www.åderbråckskliniken.se

“Jag sover hos Jossan ikväll”

KLIRR STOCKHOLM / FOTOGRAF EMILIA BERGMARK-JIMÉNEZ

Alla klär i rött. Att ﬁnnas till för barn och ungdomar är allas ansvar. Vi har en jacka till dig med. Använd den så ofta du vill, redan gärna till kommande storhelger. Vi är nämligen övertygade om att du klär i den. Kontakta en nattvandrare nära dig.

NATTVANDRARNA BJÖRKLINGE (B-SAFE) bjorklinge@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/bjorklinge NATTVANDRARNA BÅLSTA balsta@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/balsta

NATTVANDRARNA SKOKLOSTER Gruppen vilande NATTVANDRARNA STENHAGEN stenhagen@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/stenhagen

NATTVANDRARNA ERIKSBERG eriksberg@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA TIERP tierp@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/tierp

NATTVANDRARNA GOTTSUNDA gottsunda@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/gottsunda

NATTVANDRARNA UPPSALA - GOTTSUNDA (LA SOFTA) lasofta-gottsunda@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA LÖTEN loten-uppsala@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA UPPSALA-STORVRETA uppsala-storvreta@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA UPPSALA-ÅRSTA uppsala-arsta@nattvandring.nu www.nattvandring-uppsala.se NATTVANDRARNA VATTHOLMA vattholma@nattvandring.nu NATTVANDRARNA ÖRSUNDSBRO orsundsbro@nattvandring.nu

Nattvandrargrupper i Uppsala län är några av alla våra nattvandrargrupper runt om i landet som ingår i nätverket nattvandring.nu.

NATTVANDRING.NU I samarbete med

Uppriktiga Frank

En stor affisch på en liten utrotningshotad groda var det som först mötte alla besökare till fartyget m/s Sigyn i Almedalen i somras. På fartyget fanns en utställning om den svenska kärnbränslehanteringen, en utställning som inte drog sig för att visa även hur miljön påverkas. Rättfram och uppriktig, det måste all information vara för att nå fram menar kommunikationsbyrån Frank.

Uppsalabyrån Frank är en ung kommunikationsbyrå. För bara tre år bildades bolaget och dess webbsida är fortfarande under utveckling, konstaterar de tre delägarna med ett skratt – den egna sidan har man inte riktigt hunnit med. Med andra ord; det går bra för Frank. Trion, som ursprungligen jobbade på olika byråer innan de upptäckte hur bra de fungerade tillsammans är projektledaren Elisabeth Larsson, ad Petra Stärkman och copy Jörgen Runeby. De verkar samspelta. Patrik Bogren, ad som sitter i Gävle, är inte delägare men jobbar så mycket med Frank att han, som de säger, blivit ”adopterad”. Kommunikationsbyrån ligger centralt, mitt på gågatan i det legendariska Celsiushuset – landets första observatorium för att studera himlavalvet genom teleskop på taket. Även idag befinner man sig mitt i händelsernas centrum. Här nedanför fönstret står ofta gatumusikanter och spelar, eller så utgör torget en scen för politiska rallyn och annat. Vi trivs väldigt bra med läget i de här vackra lokalerna, säger Jörgen Runeby, när vi sjunker ner i soffan med en kaffe och kaka. Var går egentligen gränsen mellan det som uppfattas som reklam och information? Det kan man fråga sig i en tid när många väljer att profilera sig som en kommunikationsbyrå. Kommunikation uppfattas mer positivt än reklam och reklam ses mer som ”kosmetika” menar Jörgen Runeby. Men målet för alla är nog

av Gunilla Sthyr

att förmedla ett trovärdigt budskap. För byrån Frank gäller också att kommunikationen ska vara rättfram och uppriktig. ”To be Frank” som de själva beskriver det. Men vi kan inte vara trovärdiga om inte produkten är något som vi som byrå kan ställa oss bakom. Vårt arbete handlar i hög grad om att bygga förtroenden. Vi vill kunna jobba långsiktigt med våra kunder, ge den

trygghet som behövs för att skapa en bra relation med kunden, säger Petra Stärkman. Och ofta finns ett stort djup i all den information som vi ska synliggöra. Under de senaste tre åren har vi till exempel haft uppdraget att bygga den utställning om det planerade kärnbränsleförvaret som varje sommar visas på SKB:s transportfartyg Sigyn i Almedalen. Det är en otroligt viktig framtidsfråga, politiskt känslig – och en pedagogisk utmaning, säger Jörgen Runeby. Han resonerar engagerat kring frågan om hur kärnavfallet ska kunna skyddas i hundra tusentals år framåt. Man behöver vara inläst på ämnet för att kunna förenkla budskapet. Det har också lyckats. Sommaren 2009 vann nämligen Sigyn priset för ”Årets Eventyta” i Almedalen, just med utställningen om kärnavfallet. En sådan utställning är en utmaning, då Sigyn säkerhetsmässigt är hårt reglerad. Utställningen måste fungera som en guidad tur, där ord och bild blir ett flöde, möjligt att följa utan avbrott.

Andra stora projekt som vi har är inom life science. Ett av våra uppdrag är att synliggöra branschen och berätta om vilken kunskap som de kan bidra med för att förbättra den globala hälsan, berättar projektledaren Elisabeth Larsson. Då känns det bra att vi även under många år har skött marknadsföringen för Friskis & Svettis i Uppsala, tillägger hon. Knappast någon kan väl ha undgått marknadsföringskampanjen med annonser och stora affischer på nöjda motionärer som ler tankfullt när de tänker på träning. Life science och Friskis & Svettis är som två kommunicerande kärl, sammanfattar Petra Stärkman. Och vi blev naturligtvis väldigt glada när Friskis & Svettis Uppsala fick priset som årets marknadsförare vid The Prize i år. Det blir också tydligt att det finns ett socialt engagemang i valet av uppdrag som Frank tar på sig. Uppsala Stadsmissions kampanj för insamlandet av 50-öringarna i Uppsala förra året, producerades av

Museér

Utställningar

Kultur

Gallerier

Linnes hem och trädgårdar

www.botan.uu.se

Frank. Det var i högsta grad ett ideellt arbete i samarbete med UNT, Nordea och Uppsala City. I annonser, affischer, pins etc och med uppmaningen att klippa ut och sätta ihop sin egen påse upptryckt i tidningen - ”Påspyssel” (lagom till påsk) - ville man få Uppsalaborna att samla ihop alla sina 50-öringar. De insamlade pengarna gick till Uppsala Stadsmission. Det var en kampanj från hjärtat, kommenterar Elisabeth Larsson. En del av kampanjen var en 50-öring utformad som ett hjärta, en nål att sätta på rockslaget. Den kunde man köpa för att hjälpa hemlösa och socialt utsatta i Uppsala. För byrån Frank är kommunikation inte bara att förenkla ett budskap; det handlar också om mod att ta ut svängarna. Viljan är ju att synas. Men hur det sedan uttrycks blir ofta en kompromiss i samråd med kunden. Ofta är det så att man får ta ett steg tillbaka och låta idén växa hos kunden, innan man kan skruva till det nästa gång, säger Jörgen Runeby. Han ser inte särskilt ledsen ut för det. m

Musik

Öppnar 1 maj

4 maj - 6 juni

Charlotte Widegren Lumberjackie

www.brorhjorthshus.se

Monter för SKB

WASTE COLLECTION Att leva på Kairos sopor 4 februari - 1 maj 2011

1 www.upplandsmuseet.se 49 018-16 91 00

I en kreativ miljö gror innovationer och företagande

Vågkraft, nya material, solceller, cancervaccin, smarta fönster, maskinöversättning, 3D-optik, PET-teknik och mikromotorer ... De senaste tio åren har ett hundratal nya företag skapats ur forskningen vid Uppsala universitet. Samtidigt förädlas huvuddelen av alla innovationer vidare i direkt samarbete mellan forskarna och redan befintliga företag. Skype, Ongame, Jobbet.se och ANTS är exempel på innovativa uppsalastudenters verk. På tio år har de skapat flera hundra företag.

Ditt engagemang gör skillnad! Nattvandra är att bry sig. Nattvandrare finns där ungdomar är – synlig och kan hjälpa till om det behövs. Du skapar förtroende och trygghet genom att ställa upp för ungdomarna. Vare sig du är förälder, mor- eller farförälder, äldre syskon eller bara vuxen.

Här får du kontakt med Nattvandrare i Uppland. Nattvandrarna Björklinge (B-safe) Björklinge Län: Uppsala län E-post: bjorklinge@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/bjorklinge Nattvandrarna Bålsta Bålsta Län: Uppsala län E-post: balsta@nattvandring.nu, www.nattvandring.nu/balsta Nattvandrarna Enköping Enköping Län: Uppsala län  E-post: enkoping@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/enkoping Nattvandrarna Eriksberg Uppsala Län: Uppsala län  E-post: eriksberg@nattvandring.nu Nattvandrarna Fjärdhundra Fjärdhundra / Enköping Län: Uppsala län  E-post: fjardhundra@nattvandring.nu Nattvandrarna Gottsunda Uppsala Län: Uppsala län  E-post: gottsunda@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/gottsunda Nattvandrarna Heby Heby Län: Uppsala län  E-post: heby@nattvandring.nu Nattvandrarna Löten Uppsala Län: Uppsala län  E-post: loten-uppsala@nattvandring.nu Nattvandrarna Skokloster Skokloster Län: Uppsala län E-post: Gruppen vilande Nattvandrarna Stenhagen Uppsala Län: Uppsala län E-post: stenhagen@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/stenhagen Nattvandrarna Tierp Tierp Län: Uppsala län E-post: tierp@nattvandring.nu, www.nattvandring.nu/tierp Nattvandrarna Uppsala – Gottsunda (La softa) Uppsala Län: Uppsala län  E-post: lasofta-gottsunda@nattvandring.nu Nattvandrarna Uppsala-Storvreta Uppsala Län: Uppsala län E-post: uppsala-storvreta@nattvandring.nu Nattvandrarna Uppsala-Årsta Uppsala Län: Uppsala län E-post: uppsala-arsta@nattvandring.nu www.nattvandring-uppsala.se Nattvandrarna Vattholma Vattholma / Uppsala Län: Uppsala län E-post: vattholma@nattvandring.nu Nattvandrarna Örsundsbro Örsundsbro Län: Uppsala län E-post: orsundsbro@nattvandring.nu

Anders Wall fyller 80 år Ett av lejonen i svenskt näringsliv fyllde nyligen jämnt. Samtidigt firade hans stiftelser 30-årsjubileum. På Anders Walls 80:e födelsedag fanns ingen anledning att spara på krutet, det blev både stor fest, stipendieregn och bokrelease. av Andrea Dahlkild

Vi tänker oss Strandvägen. Det är lunchdags, en port slås upp, reflexerna från en båt i Nybrovikens tidiga vårljus blixtrar till innan den stängs igen. En högrest man blir synlig, han betraktar de förbipasserande samtidigt som han rättar till trenchcoaten innan han tar steget ut på den breda trottoaren och blir en i mängden som styr stegen mot Nybroplan. Så börjar det första kapitlet i Anders Walls vänbok, den han fick i samband med 80-årsdagen i mitten av mars.

En vänbok är en publikation som ges ut för att hedra någon vid till exempel en födelsedag. Ofta innehåller den texter skrivna av personer i den hedrades närhet – vänner eller arbetskamrater. När jag träffar Anders Wall är det just på kontoret på Strandvägen, en sådan där frisk och glimrande vårdag som i Carl Otto Werkelids text. Nybrovikens blänk väller in genom fönstret tillsammans med solljuset och värmer det stora björkbordet där vi sitter. Anders Wall har hunnit läsa boken åtminstone en gång.

– Jag blev väldigt tagen. Författarna är uteslutande personer som känner mig och har upplevt mig i olika roller. Korrektheten kan väl diskuteras, den är väldigt vänlig, skrattar han. Jag var med då boken överlämnades några dagar tidigare. Anders Wall höll mottagning på Berns, den stora salongen tornade upp sig med sitt varma sken och jag tyckte mig höra det hundraåriga ekot av glas som slås mot varandra. En perfekt plats att fira en klassiker på, och i år firar man dubbelt. Samma år som Anders Wall fyller jämnt, är det också 30-årsjubileum för hans stiftelse. I 30 år har han alltså delat ut ungefär 300 stipendier åt unga människor som utmärkt sig inom musik, naturvetenskaplig forskning, entreprenörskap, internationella studier och landsbygdsutveckling. Tillsammans bildar de nätverket Wallumni. – Wallumni har blivit något långt utöver det jag hade förutsett. De här personerna springer inte förbi, de stannar kvar. Jag gläds mycket åt den speciella gemenskapen som finns i Wallumni, det är den som är dragningskraften, inte pengarna. Jag pratar med någon av stipendiaterna nästan dagligen, som mentor och som vän. Det är som att ha 300 bonusbarn säger han och slår ut med armarna för att visa omfattningen av sin stora familj. Han berättar om den lyckade Wallumni-resan till Tallin i höstas. Ett 40-tal stipendiater åkte med Anders Wall i spetsen till den huvudstad som geografiskt ligger allra närmast Stockholm. En av höjdpunkterna verkar ha varit mötet med Estlands ekonomiminister Juhan Parts. – Vi skulle få träffa honom i ungefär en halvtimme, men blev sittande i flera timmar. Han fick så mycket input! Stipendiaterna består ju av de bästa inom sitt område. Det saknas motsvarigheter till Anders Wall, profiler i näringslivet som tar plats med sin person och utmärker sig som välgörare och älskare av kultur och vetenskap. Han känns faktiskt lite osvensk, trots sina ursvenska rötter. Anders Wall kommer ofta tillbaka till sin enkla uppväxt på landet, i Giresta utanför Uppsala. Där finns många av förklaringarna till att hans liv blivit som det

har blivit. Historien om hur han sökte sommarjobb på handelskammaren i London men tvingades se hur platsen gick till en klasskompis med mer pengar och kontakter, är en nyckelhändelse. “Alla ska få chansen, oavsett bakgrund”. Ett typiskt Wall-citat. Själv fick han chansen tack vare ett antal personer som såg hans förmåga, och därför vill han göra samma sak för dagens unga talanger. Uppväxten gav Anders Wall två mycket starka drivmedel – tacksamheten och revanschlusten. Jag undrar om man vid 80 års ålder fortfarande kan motiveras av saker som hände så tidigt i livet. – Studerar man framgångsrika entreprenörer finner man ofta att det handlar om revansch. Och har man då också begåvats med en förmåga att skapa och bygga... Men personerna som jag ville ta revansch på är ju borta sedan länge. Nu är det nyfikenheten och tacksamheten som tar mig framåt. Han funderar och fortsätter; Jag har aldrig haft något att förlora, det har bara funnits framåt. Livet kan bara förstås baklänges, men måste levas framlänges, som Kierkegaard sa. Anders Wall har onekligen mycket bakom sig, men också en hel del framför sig, och i framtiden vill han fördjupa relationen med sina stipendiater ytterligare. Genom dem får han leva flera liv, var det inte så han sa sist vi sågs? Det tänker jag på när han berättar om det bästa med hela 80-årsfirandet, nämligen att han fick skänka en kyrkklocka till Västerlövsta församling hemma i Heby. En klocka i dur som kan svara på de två äldre klockornas dova klämtande, för övrigt gåvor från en viss Fredrik von Friesendorff. Han bodde på Anders Walls gård på 1600-talet får jag veta. Nu kommer den harmoniska samklangen att ljuda över många livstider och det är en stor glädje, avslutar Anders Wall. m

Nu är det jul igen... ”Man kan ofta på långt håll se vad en människa går för. På nära håll är varje misstag uteslutet. Jag behövde bara kasta en blick på mannen med örnnäsan, för att min osvikliga intuition skulle säga mig att den mannen skyr ingenting för att nå sitt mål.” Text & foto Camilla Bjelkås

Så inleds Olle ”Cello” Carles berättelse Det hände en julafton som förvandlats till kortfilm under vintern. Cellos berättelse utspelas på 50-talet och mannen med örnnäsan är av judisk härkomst. Filmen är flyttad till nutid och näsan utbytt mot en av vår tids fördomar – arabiska män med skägg. – Med hjälp av Cellos humoristiska lätthet blir det möjligt att berätta något allvarligt och förhoppningsvis inspirera till öppnare sinnen, säger regissören Aksel Morisse. För ungefär ett år sedan tog han en promenad med sin fru Åsa Forsblad Morisse i centrala Uppsala. De hamnade på en av uteserveringarna vid ån och bestämde plötsligt att de måste göra någonting av den där idén som de burit på så länge. Om inte annat så för att bli av med den. Ett ärvt bolag gav en liten startpott och efter att ha knutit ett par personer till filmprojektet var det för sent att backa. Fler anslöt och idén växte från egenhändigt filmad med digitalkamera till ett stort team med bland annat scenograf och filmare. – Man är ju inte den som tackar nej när människor vill gå in med sitt kunnande och sin tid, säger Åsa Forsblad Morisse.

Hon spelar själv en av rollerna och förutom Åsa medverkar även Anita Dahl, Gustav Levin och Stéphane Bertola. Dessutom deltar också delar av Övre Slottsgatans byalag och Uppsalas Musikklasser som statister och kör. Filmteamet består av yrkesmänniskor från teater och TV, merparten bosatta och verksamma i Uppsala. Filmen spelades in Uppsala under tre dagar, bland annat i Skytteanska trädgården där en julmarknad byggdes upp. Enligt Aksel Morisse är Uppsala en tacksam stad att spela in film i, de behövde inte gå långt för att hitta vackra miljöer. Och de kunde få en tidlöshet i bilderna som skulle vara svår att hitta någon annanstans. Klippning och ljudläggning pågår för fullt men något premiärdatum är inte satt. När det väl är dags kommer ett stort gäng volontärer att samlas och fira på någon av Uppsalas klassiska biografer. Om paret har något mer på gång? Antagligen, det är inte varje dag som ett par skådespelare får vara först i en konstnärlig process. m

Överst från vänster, Gustav Levin, Åsa Forsblad Morisse och Axel Morisse under filminspelningen. Nedersta, Stéphane Bertola. 57

Varje år sedan 1981 delar Anders Walls Stiftelser ut ett stort antal stipendier till unga människor som visat prov på särskild begåvning och kreativitet. Ett stipendium från Anders Walls Stiftelser innebär en ordentligt tilltagen prissumma, men också en inbjudan till ett värdefullt och omfattande nätverk. Den så kallade Wallumniklubben knyter samman alla stipendiater från och med starten1981. Anders Walls Stiftelser arrangerar regelbundet träffar, aktiviteter och evenemang för att samla medlemmarna i Wallumniklubben. Många stipendiater har vittnat om en slags familjekänsla vid dessa sammankomster och om Anders Walls personliga engagemang för sina skyddslingar. av Lillemor Berg

Hoa Ly

Årets Uppsalastudent 2010

Finns det någon gemensam nämnare hos människor som redan i unga år lyckas leva sina drömmar och prestera något utöver det vanliga? Efter att ha mött en rad av Anders Walls stiftelsers stipendiater tror jag det. De är oftast oförväget positiva i mötet med verkligheten och ser bara en vid vy av möjligheter där många andra skulle uppleva en skog av jobbiga problemen. Sinnelaget, att bevara och vårda den kreativa energi som alstras i lek och lust, verkar spela lika stor roll för framgång som en specifik talang. Har man bara roligt, så verkar det inte finnas någon gräns för hur mycket man orkar med. Hoa Ly, utsedd av Anders Walls Stiftelser till årets Uppsalastudent 2010, bekräftar ett sådant statement. – Jag tror inte på att prioritera ner på sådant man tycker är roligt för att lägga allt fokus på något man tror är viktigare. Man måste tillåta sig att skapa mening i alla delar av livet. För egen del vill jag helst

inte missa något och dessbättre är jag bra på att se möjligheter istället för hinder. Jag är väldigt tilltalad av att förena nytta med nöje. För mig handlar det mycket om att åstadkomma saker tillsammans med mina vänner. Att skapa något tillsammans ger en massa energi tillbaka. Hoa Ly besitter en avundsvärd kapacitet att engagera sig på många olika områden samtidigt. Det kan man utläsa av motivationen till Anders Walls Stiftelsers stipendium på 100 000 kr. Hoa Ly får priset tack vare sitt breda och mångsidiga engagemang såväl inom som omkring universitetet. Han har bland annat initierat och genomfört projekt Studio Dicore där han framgångsrikt ansvarat för bland annat modevisning, musikevenemang och konstutställningar på nationerna och Uppsala slott. Han var med och startade Psykologifabriken som på ett förtjänstfullt sätt har bidragit till att göra psykologi

mer tillgängligt och applicerbart på nya områden, Hoa Ly har också arbetat hängivet med kårens läxläsningsprojekt. Han har målmedvetet och visionärt lyckats kombinera ett entreprenöriellt, kulturellt och socialt engagemang. Det framgår tydligt att Hoa Ly har åstadkommit en hel del under sitt unga liv. Från Eskilstuna kom han till Uppsala 2004 för att studera psykologi och företagsekonomi på universitetet. Ett år tillbringade han i Japan som utbytesstudent vid Keio University med att studera japanska och ekonomi. Intresset för psykologi i förening med modern teknik väger tungt. Numera har Hoa Ly en doktorandtjänst vid Linköpings

universitet inom forskningsgruppen för digitalt administrerad terapi. Hoa forskar på en smartphoneapplikation som han själv utvecklade under sin tid på psykologprogrammet i Uppsala. Psykologifabriken. växte fram ur viljan att föra ut den moderna psykologins metoder och verktyg till en bredare allmänhet. Det som från början var ett studentprojekt är idag ett framgångsrikt företag med föreläsningar, idésamarbeten och information på agendan. – Det finns så mycket att vinna med att förena internet, ny mobil teknik och sociala medier som exempelvis facebook med psykologins kunskaper. Det kan ge ingångar till psykologisk terapi på helt

andra sätt och göra att psykologi blir tillgänglig för många fler. Forskningen visar att relativt enkla och konkreta träningsprogram fungerar för att förändra ett beteendemönster som hämmar livskvaliteten och lägger hinder i vägen för välbefinnandet. Konkreta övningar av det här slaget kan lätt överföras till program för dator eller telefon, förklarar Hoa Ly. Ett av Psykologifabrikens projekt, som har resulterat i ett nytt bolag Hoa’s Tool Shop, är utvecklingen av en iPhone-applikation som bygger på terapiformen ACT (Acceptance and Commitment Therapi). ATC är en modern form av kognitiv beteendeterapi som strävar efter att lära människor leva efter sina värderingar. Med konkreta övningar i vardagen kan individen träna sig i att göra mer av de saker som hon tycker är viktiga i sitt liv. Applikationen som Hoa Ly är med att utveckla kallas Viary, inspirerat av orden value och diary. Med hjälp av Viary definierar användaren sina värderingar och bryter ner dem till små konkreta beteenden som alltid bärs med i telefonen. Alla värderingar och beteenden går sedan anonymt in i en öppen databas för att användarna ska kunna inspirera och inspireras av varandra. Syftet med applikationen är att träna sig på att se det goda i livet och bli mer positivt inställd till sig själv och omvärlden.

– Ödmjuka och tacksamma människor är de lyckligaste och lugnaste, det vet man. Ett sätt att må bättre är att lära sig se sådant som man kan vara tacksam över. Att tänka är en sak men för att omsätta något i handling krävs någon form av stöd, ett verktyg. Det behöver inte nödvändigtvis vara en terapeut som håller i verktyget. Med hjälp av Viary och liknande teknik kan du hålla i det själv. Hoa är själv ett levande bevis på att tacksamhetsövningar fungerar. Han skriver tacksamhetslistor. – Jag påminner mig varje dag om minst fem bra saker som hänt under dagen. Det känns väldigt bra att tänka över och samla ihop intrycken av dagen på det här sättet. Stipendiet från Anders Walls stiftelser har självklart en central plats på tacksamhetslistan. – Stipendiet har inneburit en större frihet och ökade möjligheter att satsa på de projekt som jag tror på. Framför allt känns det väldigt upplyftande att bli uppskattad på det här sättet. Det bär man med sig. Hoa Ly är en driven entreprenör med många bollar i luften. Psykologin är en del i livet men intresset för mode och musik får också stort utrymme. Hoa Ly har gjort sig känd som en trendmedveten och ambitiös arrangör av mode- och klubbevenemang. Tillsammans med vänner i Studio Dicores regi fortsätter han att arrangera klubbkvällar med musikevenemang, modevisningar och utförsäljningar av modekläder i både Uppsala och Stockholm. Man undrar hur han hinner. – Det är mest roligt. En sådan här verksamhet måste man lägga ner mycket arbete på i början. Men efter hand etablerar man kontakter och lär sig rutiner. Då är det bara att rycka i trådarna för att få något att hända. Energi, det får man av att vara tacksam, positiv och glad. Tack för receptet Hoa Ly! m

LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN

S KRÄCK FÖR N E R V S T A R K A

UPPSALA >>>> STADSTEATER 61

BILJ/INFO : 0 1 8 - 1 4 6 2 00 WWW.UPPSALASTADST E A T E R . S E

vingården CLAES BRODDA

sherry Starkvin förknippas ofta med något sött som passar till desserten, medan sherry är en aperitif. Men sherry är faktiskt också starkvin och finns i flera skepnader, från extremt torrt till extremt sött. Och användningsområdena skiftar förstås med söthetsgraden.

Egentligen är det inte så svårt med sherry, även om de olika vinhusen har sina respektive stilar och interna kvaliteter. Trots allt är det bara ett halvdussin olika typer att hålla reda på. Den druva som främst används vid sherryframställning heter Palomino, en grön druva som när den mognar går åt det gyllengula hållet. Den växer i så karg jordmån att det är svårt att förstå att vinstocken alls därur kan finna någon näring. Jordmånen, om man alls kan kalla det grus som täcker marken för jord, innehåller mycket kalk. Allra kalkrikast är den jord som kallas Albariza. Kalken ger inte bara karaktär åt vinet utan hjälper även till att bevara fukten i marken, något som verklighen kan behövas. Årsnederbörden är bara ungefär en tredjedel mot vad vi har i Sverige och temperaturen når sommartid upp till 40 grader. Redan när druvorna skördats, krossats och jäst, påbörjas den första kvalitetsbestämningen av det färdiga vinet. Det mindre lovande vinet spritas upp till en alkoholhalt på 18 procent och läggs på fat för att bli oloroso, en vackert brungul dryck med smak och doft av nötter och torkad frukt. Förstklassiga viner får också en tillsats av vinsprit, men bara upp till 15,5 procent. De tappas på 600litersfat, där det finns en rest av vin från tidigare år och snart börjar en ny jäsning. Jästsvamparna, som finns naturligt, börjar växa på vätskeytan och bildar där ett lock. Fenomenet kallas velo de flor (ungefär ”bloms-

tik

an m o r k s i d or

19.00 torsdag 12 maj

Uppsala Kammarorkester Dirigent: Paul Mägi. Solist: Bernt Lysell, violin Mästerlig musik med en av våra fantastiska musiker som solist! Musik av Mirjam Tally, Stenhammar, Grieg och Sibelius

Information: www.miu.se 018-17 19 20. Biljetter: www.ticnet.se 077-170 70 70, Uppsala Konsert & Kongress 018-727 90 00

LUNCH MIDDAG Varje månadsskifte har vi rock, jazz och blues med pizzabuffé

Låga hus och ringlande gränder ger Jerez ett intryck av att vara en småstad, trots 200 000 invånare.

www.ciaovictoria.se Drottninggatan 12 018 - 12 01 70 63

terslöja”) och uppstår bara på ett fåtal andra platser i världen. Jästslöjan skyddar vinet från att oxidera, samtidigt som den bidrar med karakteristisk smak. Efter några års lagring och påfyllning av nytt vin har vi fått en fino, en torr sherry med tydliga mineraltoner. Under de fem till sex år som finosherryn ligger på fat, växer och krymper floret allt efter årstiderna. Det är som tjockast på hösten och våren, och tunnast sommar- och vintertid. I de fall där jästskiktet dör av, klassificeras vinet om från fino till amontillado. Det är fortfarande ett torrt vin, men nu med en nötig, lätt oxiderad doft och smak. Sherryns gyllene triangel ligger i Spanien mellan Jerez de la Frontera och kuststäderna El Puerto de Santa Maria och Sanlúcar de Barrameda. Sherry från de båda hamnstäderna får lite annorlunda karaktär. Atlantvindarnas fuktighet gör jästskiktet kraftigare och mer aktivt, och det har därför lättare att leva vidare. Vinerna blir också blekare, än mer subtila och med en viss sälta och smak av gröna äpplen. Finovinerna från dessa kuststäders något svalare klimat kallas manzanilla. Vissa år utvecklas innehållet i en del finofat till palo cortado, av många betraktad som den noblaste sherryn. Stilmässigt ligger den någonstans mellan fino och

Centrala delen av Jerez känns modern med gågata och Zarabutiker.

Jerez de la Frontera – en stor och modern gammaldags småstad.

Det är viktigt att stänga ute hettan sommartid. Ett sätt är att låta vinrankor eller annan växtlighet via spaljéer bilda tak mellan väggarna.

oloroso. Mer smakrik än en fino och mer komplex än en oloroso. En av hemligheterna bakom sherryns underbara smakrikedom är solera-criadera, det för distriktet så speciella system av att lagra och blanda vinerna. Faten travas i flera lager efter ålder. När det är dags för buteljering, tappas en skvätt ur från det nedersta – äldsta – lagret. Dessa fat fylls sedan på från raden ovanför, vilka i sin tur fylls på från våningen ovanför och så vidare. Slutligen fyller man på av det unga vinet överst. På så sätt får man en blandning av vin från olika årgångar. Många vinhus har sådana system som startade redan på 1800-talet, vilket gör att det är möjligt (i varje fall rent teoretiskt) att det i flaskan finns en liten mängd som hängt med hela tiden. Resultatet blir att vinhusen kan leverera viner som håller en jämn kvalitet och smakar lika år från år. Det lager av fat som ligger närmast marken kallas solera. Skiktet ovan kallas första criadera, raden fat där ovan kallas andra criadera etc. Vanligtvis brukar det finnas tre till fyra criaderor. Ordet betyder barnkammare, ett namn som känns relevant då det handlar om viner på tillväxt. Hittills har det bara handlat om viner gjorda av Palominodruvan. Men sherryns gyllene triangel har ytterligare en storhet, druvan Pedro Ximénez, ofta bara kallad PX. Denna druva odlas i andra delar av Spanien

Fat med palo cortado hos producenten Domecq.

En tradition i sherrydistriktet är att kända personer signerar ekfaten, som här hos Gonzalez Byass.

för att göra alla typer av vin, alltifrån snustorrt lättvin till sött starkvin. I Jerez används det som sötningsmedel i så kallad cream sherry, eller till den nästan trögflytande söta sherryn som bär druvans namn pedro ximénez, en sötsak med en smak av knäck och torkad frukt. Dessa väldigt skiftande vintyper ger möjligheter att hitta olika spännande kombinationer ihop med mat. Därför säger jag, gör som grevinnan på nyåret, drick sherry till soppan! Och sherry är utmärkt som matlagningsvin, perfekt för såväl såsen som kocken. Sherry är ett underskattat kvalitetsvin. Med tanke på all tid och omsorg för att framställa vinet, är priserna (än så länge) överraskande låga. Till exempel kostar en flaska Tio Pepe Fino Palomino bara 99 kronor på Systembolaget. Ganska lågt pris med tanke på att det är ett vin som tar fler år att framställa, och dessutom hamnar i en högre skatteklass på grund av alkoholhalten (Finns även i beställningssortimentet på halvflaska för 59 kronor). Vinet är en klassisk finosherry med mandel samt med tydlig mineral- och florkaraktär i doften. Smaken är stram och mycket torr, med drag av etylacetat och fat. Hög syra och beska i

Den grusiga och kalkrika albarizajorden hjälper till att bevara fuktigheten åt vinstockarna med palominodruvor.

den strama eftersmaken, en tuff nybörjarfino. Då är det nog lättare att uppskatta februarinyheten Rodrígues La Cave Manzanilla, eftersom den har mer fruktighet och inte upplevs som lika torr. Övertoner av fläder i den fruktiga doften samt en mild florkaraktär. Båda dessa finoviner passar bra till ostbrickan, men pröva också till matjessillröra eller skaldjurstoast. Fortfarande torr, men med mycket mjukare framtoning är Barbadillo Cuco Dry Oloroso. I den något spritiga doften finns toner av fikon, mandel och ekfat. Smaken är mild och mjuk, ändå med en kärna av syra. Sötaktig ton, även om det är ett torrt vin. Lång eftersmak med fatkaraktär, som en supermild cognac. Svag ton av kanel och torkad frukt. Producenten föreslår att man dricker vinet som aperitif, eller till en måltid med rött kött. Jag tycker att det senare är lite vågat, eftersom sältan och beskan i vinet riskerar att framträda lite obalanserat. Men serverat till tapas är det underbart! Viss likhet i stil, men med än större smakrikedom är Los Arcos Amontillado från Lustau, en högklassig sherryproducent. Mild doft av färsk och torkad frukt samt ekfat. Fyllig smak med viss syra, sälta och mild

mognadston. Lång mjuk och torr eftersmak med fatkaraktär och torkad frukt. Serveras som aperitif eller till charkuteritallrik. Ytterligare några pinnhål upp befinner sig Dos Cortados, en palo cortado från producenten Williams & Humbert. Doften är överraskande outvecklad, trots 20 års flasklagring, där finns fat och viss eldighet. Smaken är komplex och välbalanserad med en viss syra som bär upp den mogna, fylliga smaken. Sedan kommer eftersmaken: fat, smultron, aprikos och torkad frukt, allt blandat med en underbar mognadston. Kanske den godaste sherry jag någonsin provat. Även detta vin blir utmärkt som aperitif, till charkuterierna eller till ostbrickan. Och så har vi slutligen kommit fram till desserten. Från samma producent kommer Don Guido PX, även den lagrad 20 år på flaska. Man kan välja om man vill ha detta vin till desserten, eller som dessert. Mycket insmickrande doft med toner av kaffe och tobak, dessutom russin och annan torkad frukt. Hög sötma som bärs upp av syran och den extremt fylliga smaken med mocca och fikon. Servera till sachertårta eller äppelkaka med vaniljglass.

Tio Pepe Palomina Fino, Gonzalez Byass (nr 8225) 99:Tio Pepe Palomina Fino, Gonzalez Byass, halvflaska (nr 74777, best.sort.) 59:La Cave Manzanilla, RodrĂgues, halvflaska (nr 99843) 55:Cuco Dry Oloroso, Barbadillo, halvflaska (nr 8239) 77:Los Arcos Solera Reserva Amontillado, Lustau, halvflaska (nr 8227) 79:Dos Cortados, Palo Cortado, Williams & Humbert (nr 76109, best.sort) 236:Don Guido PX, Williams & Humbert, halvflaska (nr 76108, best.sort) 109:-

The United Nations Meditation Room

av Andrea Dahlkild

Kultur för utveckling Uppsalas ansökan till Europeisk kulturhuvudstad bar många fina frukter. Innan 2014 ska tolv av de bästa projekten genomföras, under det gemensamma namnet Kultur för utveckling. Vi vann visserligen inte titeln, men vi får musik, konst, nya berättelser och den lustfyllda förvandlingen till en modern kulturstad. av Andrea Dahlkild

– Det här huset behöver ett rum fyllt av tystnad och stillhet, sa FN:s nya generalsekreterare Dag Hammarskjöld om högkvarteret i New York. Så började han arbetet med att inreda det berömda meditationsrummet, The UN meditation room. Där ville han skapa ett lugn som saknades ute på gatorna och i konferensrummen, den sortens stillhet som lät fantasin spela. Dag Hammarskjölds känsla för rekreation, konst och det upphöjda är en av många saker som gör honom till en speciell person bland politiska berömdheter. I år är det femtio år sedan han mystiskt omkom i en flygolycka i Zambia, och därför uppmärksammas han med en rad aktiviteter under hela 2011. Bland annat ska man på Uppsala konstmuseum skapa ett meditationsrum inspirerat av originalet i New York. Dag Hammarskjöldsåret ingår i ramprojektet Kultur för utveckling som drivs av kommunledningskontoret och Kulturkontoret. 2009 bestämde man att några av

de idéer som kläcktes när Uppsala sökte till europeisk kulturhuvudstad 2014 skulle förverkligas, varpå tolv delprojekt valdes ut och fick ett gemensamt namn. Målet – att genomföra minst fem kulturhuvudstadsprojekt per år fram till 2014. Syftet – att stärka bilden av Uppsala som attraktiv kulturstad. Utgångspunkten – att man genom kultur skapar sammanhållning, optimism och identitet hos uppsalaborna. – Vi vill profilera Uppsala som kulturstad och på det sättet gynna stadens varumärke. Ekvationen är enkel; de som bor här blir stolta och goda ambassadörer. Det gör att besökare strömmar till vilket betyder intäkter, säger Tapio Hovebro på kommunledningskontoret. Tillsammans med Kulturkontorets Elise Rhodin är han koordinator för Kultur för utveckling. Projekten ska genomföras med små kommunala medel. Istället vill man hitta nya sätt att betala för kulturen, där aktörer i näringslivet är högst inblandade

som samarbetspartners. Tapio Hovebros uppgift är att skapa en samverkan mellan kulturproducenter och företag. Han ska få potentiella finansiärer att inse nyttan med att synas i kulturella sammanhang, visa hur man kan skapa tillväxt genom kulturen. Tapio beskriver sitt uppdrag som tämligen unikt. – Inte många kommuner har en person som ska vara länken mellan kultur och näringsliv. En del tycker att det är för kommersiellt att blanda ihop de här två världarna, men jag håller inte med. Det gäller bara att aldrig ge avkall på kvaliteten och kulturens egenvärde. Genom det nära och goda samarbetet med kulturkontoret kommer det här att säkerställas. Han tar projektet Unga k-märker som exempel på en lyckad synergi mellan företag och kulturproducenter. Där har ungdomar valt ut och fotograferat platser i Uppsala som de tycker är värda att bevara. De bästa bilderna har blivit en bok som till stor del bekostats av företag. I den kan man bläddra sig från Gamla Upp-

salas kungshögar till skulpturen ’’varma gubben” och området kring Fyrisån. En annan viktig del av Kultur för utveckling är alla festivaler och större evenemang. Mangakonvent UpCon (Animéfestivalen), Uppsala Reggaefestival och Kulturnatten är förstås juveler i en stad som vill utmärka sig som kulturcentrum. I år kommer totalt tolv evenemang att paketeras och marknadsföras med en gemensam grafisk profil under namnet Kulturstaden Uppsala. Bortsett från projektet Gottsunda kulturstadsdel kretsar Kultur för utveckling kring centrala Uppsala, där slottsområdet förmodligen blir en viktig framtida mittpunkt. – Slottet har potential att bli ett centralt besöksmål med både konstmuseum, fredsmuseum och så Botaniska trädgården runt knuten. Vissa menar att det är för svårt att ta sig upp dit, men det kan man ju lösa med hjälp av infrastruktur.

Tapio Hovebro ser framför sig ett utbud som är brett och folkligt, men som också har spets. Han berättar upprymt om sin senaste musikupplevelse, TV-spelskonserten Level UPPsala som Kungliga Akademiska kapellet framförde i universitetsaulan. Det är ett projekt som drivs av Uppsala universitet under namnet Vetenskap och konst. – Det var fullproppat med folk och riktigt, riktigt bra musik, ja både oväntat och innovativt! Publiken var ungdomlig, med undantag för mig då skrattar han. Vid en genomläsning av programmet för Dag Hammarskjöldsåret hittar man just den där balansgången mellan det djärva och det populära. Projektledaren Jesper Magnusson har fått till en dynamisk blandning av aktiviteter. Nämnas kan FN-rollspelet där 300 gymnasieelever deltog i en simulering av ett klimattoppmöte, eller en unik minneskonsert där en del av Hammarskjölds lyrik tonsatts av Anders Widmark.

Den senare kan avnjutas den 23 september på UKK. Dag Hammarskjöld, den tyste diplomaten, är en av flera fredskämpar som har kopplingar till Uppsala. Nu vill kommunledningskontoret göra freden till en av stadens stora profilfrågor, och i samtalet om vår tids och framtidens konflikter sätter man ungdomarna i fokus. Genom undervisning och aktiviteter på temat konfliktlösning ska man motverka våld, mobbing och diskriminering. Kultur har en besynnerlig förmåga att inte bara vara ett vitamin för stadsanda och sammanhållning, den gör oss ibland till lite bättre människor.

av Linnea Eklöf

Gottsunda Dans & Teater Gottsunda Dans & Teater är placerade i Gottsunda Centrums mitt. I tio år har de varit verksamma genom att skapa professionella dans- och teaterföreställningar för barn och ungdomar. Tanken är att skapa en plats där man kan utvecklas både i grupp och på en personlig nivå. Att det sedan kan vara en språngbräda för framtida skådespelare är något Nanna Castillo kan tänka sig. – Om man har talangen och kallet så är nog vilken arena som helst en språngbräda. De verktyg ungdomarna får här är ju både vår egen erfarenhet och våra kunskaper, så absolut, på det sättet är det en språngbräda. För Gottsunda som område påverkar teatern positivt. Det är ett ställe där unga människor kan samlas och utvecklas tillsammans. – Vi höjer ju värdet på området, bidrar till välmående, vi skapar trygghet och så kallade ’’levande mötesplatser”. Allt det här som politikerna snackar om, det gör vi, och det har vi gjort sedan ... ja, tidernas begynnelse, säger Nanna. Under 2009 höll Maria Trost på Gottsundateatern på med föreställningen Blodsystrar, som endast handlar om tjejer. Det var då idén om Othello föddes, då hon kände att även killarna behövde få stå i fokus. Då

Maria blev mammaledig i augusti tog Nanna Castillo över rollen som regissör. I en modern tolkning av Othello valde de att fokusera på manlighet och svartsjuka. Den kvinnliga rollen som Desdemona har bytts ut mot en röst som ligger i bakgrunden. Den kvinnliga rollen som Jagos fru Emilia har bytts ut mot Emilio, och de två blir då ett homosexuellt par. Varför de valt att rikta in sig på manlighet var egentligen att undersöka hur det faktiskt är att vara man. – När man inte behöver avspegla sig gentemot det motsatta könet så kan man kanske upptäcka att man har mycket mer gemensamt än vad man trodde från början. Det var därför vi tog båda könen var för sig, det viktiga var att undersöka, säger Nanna. För själva Gottsundateatern har Othello varit viktig just för undersökandets skull, då det är en av deras främsta målsättningar. Nanna berättar att det finns ett syfte med att hitta sitt eget sanna väsen. – Det konstnärliga är i grund och botten ett ständigt sökande. Att bjuda in ungdomar i det innebär att man ger dem ett verktyg, som är både konstnärligt och socialt. Verktyg som dels är till för att ställa frågor men också för att hantera sin egen situation, sina tankar, sina idéer. Vad de sen väljer att göra utav det tar vi inte ansvar för, men jag har aldrig upplevt att det varit negativt, bara tvärtom. Utöver frågeställningarna bakom Othello och att utveckla de inkluderade finns även ett mål att bevisa att nio unga män visst kan genomföra Shakespeare, precis som vuxna professionella skådespelare. – Vuxenvärlden och ungdomsvärlden är inte två skilda verkligheter. De har mer gemensamt än vad man kanske törs se från början. Syftet var också att alla var välkomna att ta del av det här, och även frågeställningarna, det är ju en process, säger Nanna. Hon fortsätter berätta om hur glappet mellan ungdomsvärlden och vuxenvärlden ser ut, och om vilket ansvar Othello inneburit för samtliga skådespelare som medverkat. – Det finns ingen tydlig passage mellan ungdomslivet och vuxenlivet, du lämnas själv att avgöra när du

ska ta steget “Oops, nu är jag vuxen! … Näe förresten, det är jag inte”. Att kliva in i vuxenlivet innebär ansvar, vilket många ryggar för. Ansvaret kanske ger en större utdelning än vad man trodde från början. De här grabbarna har ju tagit ansvar för sina liv. Ibland har de varit här 22 timmar i veckan, utöver sina jobb, utöver skolan. De har tagit ansvar för rolltolkningar, för scenframställning, för allting! Under castingen till Othello sökte Nanna efter personer som ville ha en utmaning och var villiga att utvecklas. – Jag gav dem helt enkelt de roller som jag kände skulle utmana dem bäst. Men också de roller som skulle tillåta dem att undersöka vad det innebär att vara man, just för deras del. Vi hade en otroligt fin process där alla ifrågasatte sig själva, varandra och hela världen. Eftersom jag visste att den processen aldrig skulle kunna komma fram i pjäsen, så kände jag att det var mitt sätt att ge dem både utrymme att synas på scen och en chans till en privat undersökning. Det fanns ingen speciell målgrupp i åtanke när Othello sattes upp. Ett brett spektra i åldrar är något de strävar efter. – Jag tycker att Shakespeare ska kunna ses utav såväl 17-åringar som 77-åringar. Det är det allmänt mänskliga man ska öppna sig för, sen behöver man ju inte förstå varenda liten detalj. Men det är viktigt att förstå ursprunget, stereotyperna och deras eviga kamp, säger Nanna. Men har de stött på några motgångar då? Nanna funderar ett tag innan hon svarar: – Vi hade en liten självförtroendekris här ett tag, vilket så klart var smärtsamt att se rent personligt. Det är ju alltid jobbigt att se någon man bryr sig om tvivla på sig själv. Men samtidigt fick de en trygg plats att vara osäkra på, de kom ju över det. Nu står de på scenen. Ekonomiskt sett får Gottsunda teater stöd från bland annat kommunen för att kunna hålla igång sin verksamhet. Själv tycker Nanna att det är viktigt att faktiskt lägga pengar på kultur. – Många tror att det är bortkastade pengar, men vad

man inte tänker på är att man får så mycket tillbaka. Vi har 90 platser i teatern som varje dag, varje föreställning, fylls utav skolklasser. 250 elever passerar varje dag genom våra portar. Det är en plats för barn och ungdomar att titta på varandra, att titta på sig själva, för att tänka och agera självständigt. I och med bidragen som teatern får från kommunen och kulturrådet behöver de inte känna att pjäserna de sätter upp måste vara breda och dra en stor publik. Nanna förklarar att de på så sätt kan vara fria konstnärer och möta publiken på ett ärligt sätt. – Om du sätter upp en svår pjäs med hjälp av hjärtat och övertygelsen, så orkar du också förmedla en tanke, en vision och ställa frågorna. Men om du däremot måste sätta upp något som är kommersiellt så gör du det halvdant. Du kan sätta upp Rödluvan och inte beröra en jävel. Men du kan sätta upp Shakespeare, och få årskurs sju och uppåt att förstå. Mycket är på gång på teatern. Under våren planeras föreställningen I nöd och lust, som är ett samarbete med Gottsundaskolan. Skolelever och professionella dansare samverkar genom att eleverna utformar rörelsemönster och dansarna utför dem. Tillsammans bildar de en föreställning. – Det är väldigt vackert, eleverna inspirerar de vuxna dansarna och allas rörelser betyder lika mycket. Det är det som är så bra, och det är precis så som jag tycker att det borde fungera. Det pratas mycket om att man ska lyssna på de unga, men det kan man inte göra förrän man ser sig själv också, säger Nanna. Precis som att teatern kommer att fortsätta ge ungdomar verktyg för att utvecklas kommer även pjäserna och projekten att fortsätta. Men då är frågan, vad kommer vi att få se för pjäser i framtiden? Mer Othelloliknande, eller något helt nytt? – Jag har ingen aning, haha! Man vet aldrig vad som händer, men vi kommer definitivt få se fler pjäser som utmanar. Det är ju det vi står för, avslutar Nanna.

r e t e h y N : r a g a d a ll

Alltid de senaste lokala nyheterna!

! l l i v u d r ä TV n

Erik Leijonhufvud och Elin Sandow är nyhetsankare på 24 UNT. Sedan starten i oktober har de och kollegorna på kanalen levererat lokala nyheter, 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Vid det här laget är Erik och Elin välkända ansikten för alla de tittare som tagit till sig 24 UNT som sin kanal för snabba och relevanta Uppsalanyheter. 78

24 UNT ser du via marksänd tv, Telia IP-tv, Comhem, Tele2, webb-tv, samt på din iPhone eller iPad. Mer information hittar du på 24unt.se

uppslag Balkanbrass

JOhaNNA UDDÉN

Musiken från Balkan är energisk, galen och en smula irriterande. Nu finns möjlighet att fylla på reserverna med hjälp av en av balkanmusikens stora – Goran Bregovic. Han kommer till Uppsala Konsert & Kongress den 7 maj tillsammans med The Wedding and Funeral Band. Goran Bregovic har gjort musik till filmerna Underground och Zigenarnas tid och han använder sig hämningslöst av bulgarisk polyfoni, zigenarbrass, sånger från ortodoxa, katolska och muslimska traditioner. Det blir garanterat svårt att sitta still. Missa inte heller vårens höjdare Philip Glass den 23 maj och Voltfestivalen den 11 juni med bland andra Radio Slave och Mary Anne Hobbs.

Alla känner Alfons Åberg Jag älskar Alfons Åberg! Vem har inte haft ett odjur under sängen? Vem har inte sagt: Jag ska bara ? Vem har inte varit nervös för att börja skolan eller nytt arbete? Alla kan känna igen sig i vardagsbekymren hos Alfons. Nu kommer en föreställning där Alfons och hans pappa ser ut som i böckerna. En stor bakprojektion visar också bilderna ur Alfonsböckerna. Det mesta av musiken som framförs live i föreställningen är hämtad från filmerna och skivorna. Så bänka er, stora och små, nu börjar det: Taa tarattataratara taa tarattatarata. 25 april på Uppsala Konsert&Kongress. 86

Still från Zwischen av Diego Agulló, Tyskland

Grattis! I januari tilldelades Anna-Karin Brus landstingets tvååriga konstnärliga utvecklingsstöd. Hon får 100 000 kr per år i två år, alltså totalt 200 000 kr. Anna-Karin var vår profil i nummer 12. Läs det!

Videogud Tack vare att landstingen i Dalarna, Gävleborg och Uppsala län samarbetar i projektet Videogud som visar videokonst på offentliga platser, kan vi nu se videokonst på Enköpings lasarett, Akademiska sjukhuset, Tierps Vårdcentral och Bildningscentrum Jan Fridegård i Bålsta. Temat för vårens filmer är människans relation till staden och naturen och filmerna ställer frågor om hur människan projicerar känslor och stämningar på företeelser i naturen och i staden. Håll koll på visningsstället närmast dig! Videogud arrangerar också varje år en videokonstfestival. I år äger den rum den 6–7 maj på Magasinet i Falun.

Vintage VOXpublicum/Uppsala KFUK-KFUM är ett kommundrivet kulturcentrum på Svartbäcksgatan 28 som erbjuder ungdomar ett slags kreativt vardagsrum i Uppsala city. Nu slår VOX ett slag för återvinning! Lördagen den 7 maj kl 12–16 anordnar de en stor vintagedag då det utlovas livemusik, klädmani och ekologiskt fairtrade-fika. Folk i alla åldrar kan mingla och byta bort eller köpa second hand-kläder och accessoarer. Symaskiner till hands vid behov. Det är fri entré och drogfritt.

Lidandets väg

Foto: Bo Gyllander

Elisabeth Ohlson Wallin har vid flera tillfällen vågat gå längre än andra när det gäller vårt kyrkliga arv. Hennes Ecce Homo visades i domkyrkan 1998 och blev en av Sveriges mest omdiskuterade utställningar. På uppdrag av Västerås stift har Elisabeth Ohlson Wallin nu arbetat i ett projekt med elever från Malmabergsskolan i Västerås. Syftet har varit att belysa frågan om mobbning och utsatthet. Resultatet blev utställningen Via Dolorosa – lidandets väg, som visas i Uppsala domkyrka till och med 23 april.

Grävlingen som hade allt

Döden på galleri På Teatergalleriet visas fram till 15 maj en installation av Marja-Leena Sillanpää. Hon utgår bland annat från döda djur, torra växer och trasiga glas. Utställningen ”Dödgrävaren lokaliserar de döda” visas fram till 15 maj.

I december förra året berikades Uppsala konstmuseums samlingar med ett nytt verk. Skulpturen Grävlingen som hade allt är gjord av Ernst Billgren och beställd genom Stiftelsen Harald Marksons och Märta Wennerstens-Marksons fond. Verket är en nyproducerad keramisk skulptur som kommenterar museets keramska samling. Skulpturen har uppförts i och i samarbete med Gustavsbergs keramikstudio. Gå till slottet och se denna underfundiga skulptur som har allt.

Lumberjackie Bror Hjorths Hus visar utställningen Lumberjackie av Charlotte Widegren under perioden 4 maj till 6 juni. Charlotte Widegren arbetar med både skulptur och teckning och är en tidigare Anna-Lisa Thomsonstipendiat. Charlotte Widegren skildrar en drömvärld där uttrycket rör sig mellan det morbida eller grova och det förgängliga eller skira. I sin konst utelämnar hon delar, till exempel ansikten, som lämnar tomrum efter sig, det blir en skildring av någonting bortglömt eller förträngt.

Musik i centrum Sensus projekt Musik i centrum arbetar med musik och ungdomar. En idé är att unga musiker ska få möta mer etablerade musiker. Den 26 april arrangerar Musik i centrum en paneldebatt på Grand med Uppsalamusiker som är ’’up and coming’’. Då kan man ta chansen att ventilera tankar och åsikter kring skivbolag, karriärsutveckling, digitala möjligheter och hur man skaffar spelningar.

GALLERIA DRAGARBRUNN • TEL. 15 50 40 89

arkitekturhistoria

Leches Uppsala Gunnar Leche var stadsarkitekt i Uppsala åren 1920–54. Under denna tid tredubblades befolkningen och staden växte i alla väderstreck. Leches insats och betydelse för Uppsalas stadsbild är oöverträffad och kan knappast överskattas. Han ritade hundratals bostadshus, men också ett stort antal offentliga byggnader som skolor, biografer, badhus och bensinmackar, industri- och kontorshus, bibliotek och stadsteater. Hans verksamhet innefattade allt från det övergripande stadsplanerandet till husritandets minsta detaljer. Leche drevs av ett socialt engagemang och ett krav på kvalitet som gör hans hus och lägenheter till de mest eftertraktade i Uppsala. Lars Lambert berättar i fyra nummer av Biz & Art om Gunnar Leches Uppsala.

LARS LAMBERT

Gunnar Leche, 1891-1954.

Gunnar Leche som ung stadsarkitekt i början av 1920-talet.

Ett av Leches första uppdrag för Uppsala Bostäder 1920, Stjernhielmsgatan 13 i yttre Svartbäcken, ett par parallellt ställda längor kring en planterad gård med ett staket. Husen i två våningar är hållna i en klassiserande stil, träpanel i ljusgrått med knutar i blått. Fönstren inramade med fält och bårdverk. Lokala förebilder kunde vara Geijers- och Ihregårdarna uppe vid Övre Slottsgatan.

En stadsarkitekt gör entré Gunnar Leche tillträdde som stadsarkitekt 29 år gammal. Han var stadens ende högskoleutbildade arkitekt och skulle vid sidan av de kommunala uppdragen bistå allmänheten med arkitektonisk kompetens. Eftersom bostadsbristen efter första världskriget var akut blev bostadsbyggandet högprioriterat. Leche planlade nya bostadsområden för olika boendeformer i den dåvarande stadens ytterkanter som Svartbäcken, Kungsängen, Kungsgärdet, Södra Kvarngärdet och Luthagen. I kommunal regi och med statliga bidrag skedde ett byggande med billiga hyresrätter. Resurser skapades också för ett subventionerat egnahemsbyggande med stöd i form av lån, mark och ritningar. Det fanns slutligen de s.k. föreningshusen, vad Leche kallade ”egnahem under gemensamt tak”, där ett antal personer, ofta från samma yrkeskategori, gick samman

och städslade arkitekt och byggmästare, till att börja med små föreningar med sex, nio eller tolv hushåll. Vid sidan av bostadsfrågan fanns skolfrågan. Sedan länge behövdes en skola för barnen i de östra stadsdelarna. I mitten av 1920-talet tillkom Vaksalaskolan, ritad av stadsarkitekten 1925. Leche formade skolan som en monumental märkesbyggnad, ett arbetarstadsdelens lärdomspalats, bemängt med arkitektonisk symbolik. Barnen skulle känna att de var viktiga och att det var viktigt att gå i skolan. Uppdraget att bygga gick till Anders Diös, byggmästare från Sala, en man med stark självkänsla och stor affärsbegåvning. Leche och Diös var jämnåriga, båda födda 1891. Vaksalaskolan var inledningen till ett mångårigt samarbete som manifesterades i det intensiva byggandet av föreningshus som skulle bli ett signum för staden.

I Mjölnargatan 3, numera Kungsängsgatan 49, är längorna sammanbyggda kring en gård i söderläge, inhägnad med ett staket. De har putsade fasader i rött med vita bårder kring fönstren och dekorativt utarbetade entrépartier, något som ska bli ett återkommande tema.

Kungsgärdets egnahemssamhälle i stadens västra utkant, 1925. Sammanbyggda s.k. tvåkopplade trähus i 1 1/2 våning med vardera två lägenheter om ett r.o.k. kantar den smala lätt svängda Slöjdgatan. I fonden framme vid Kungsgärdesplan den gemensamma tvättstugan, som revs på 1960-talet.

Regina, Trädgårdsgatan 6, 1925. Entrén ställs i ordning inför invigningen.

Norrtäljegatan 7 i kvarteret Skuld, ett s.k. tolvmannahus, två trapphus med sex likvärdiga lägenheter om tre r.o.k, ett av de första föreningshusen på Södra Kvarngärdet, 1925. Det på samma gång stadigt symmetriskt och rikt varierade trevåningshuset är med sina putsade fasader och inramade fönster karaktäristiskt för Leches 20-talsklassicism. De kraftfullt betonade entréerna sticker upp genom takfoten, utrustade med pilastrar, fronton, lunettfönster och ett litet draperiornament.

Elisabethemmet vid Geijersgatan från 1910 hade namn efter Elisabet von Bahr och var ett resultat av gammaldags filantropi, ett hem med rum för ”äldre damer ur borgerskapet som sett bättre dagar”. Leche fick i uppdrag att göra en tillbyggnad, som tillkom 1923-25. Han lade till ytterligare en flygel och band samman de båda med en länga i två våningar med en arkadgång och en takryttare med tamburin och spira.

Vaksalaskolan stod färdig 1927. Den utsträckta entréfasaden avgränsar torgets hela södra sida med en auktoritativ självklarhet i sin stränga klassicism. Symmetrin är betonad genom det centralt placerade genomgångsvalvet och i ändarna de båda framskjutande, starkt accentuerade kolonnförsedda ljusgårdarna in mot flyglarnas korridorer. Inspiration är åter hämtad från när och fjärran. Den liknas ibland vid en militärakademi i S:t Petersburg.

Tegnérgatan 20 – 24, bortre Luthagen. Vid 20-talets mitt planlade Leche också området mellan Tegnérgatan och Ringgatan och ritade där de tre föreningshusen i kvarteret Fritiof i en länga längs Tegnérgatan. Husen blev större och bredare än på Södra Kvarngärdet, arkitekturen monumentalare och expressivare men med bibehållen symmetri och stadighet. I fonden skorstenen till S:t Eriks lervarufabriker.

Röda Kvarn, sedermera Centrum, Västra Ågatan 12, en av flera biografer Leche ritade. Nedan salongen i rött och guld till vilken man nådde via sidoarkader med eleganta väggpaneler. En trappa upp läktare under ett tälttak, uppburet av lansstänger. S:t Erikshuset, Geijersgatan 42, uppfördes i rött fasadtegel av S:t Eriks Lervarufabriker 1928 som ett slags varumärke för företaget. Spårvägen ut till Eriksdal gick förbi på Geijersgatan, som ännu bara var en landsväg. Här fanns tjugotalet lägenheter från ett till sex r.o.k. Tegelbrukets disponent bodde i den största. Huset var en solitär i Uppsala, det enda bostadshuset på 1920-talet som uppfördes i naket tegel.

Källor. Om Gunnar Leche finns en stor och rikt illustrerad bok, Gunnar Leche, stadsarkitekt. I alla välsorterade bokhandlar eller direkt från Kornhuset förlag, www.kornhuset.se.

Det är inte de stora intäkterna man blir rik på. Det är de stora utgifterna.

Du får 20 EuroBonus Extrapoäng per handlad hundralapp, ingen övre köpgräns och tillgång till hundratals ygplatslounger jorden runt. Bland mycket annat.

Poäng på allt du köper. dinersclub.se

biz&art krysset Alla korsordsvänner önskas mycket nöje! E-posta lösenordet, som bildas av bokstäverna i de sju rutorna under krysset, till korsord@bizart.se Vinnaren kan se fram emot en trerätters middag för två personer (exkl. dryck) på Villa Anna.

Rätt svar på krysset nr 13 var ordet LJUSHUVUD. Vinnaren av en trerätters middag för två personer på Villa Anna är Kristina Israelsson.

Korsordskontruktör: Hans Svensson

insikt

”FÖRST NU FÖRSTÅR JAG LEXUS STORHET. Jag har länge imponerats av Lexus hypersmidiga hybridsystem, och man kan lätt förstå att Toyota tycker att alla Lexusmodeller ska vara hybrider. Men det är först nu man inser exakt hur förbaskat bra de är på hybridteknik, eftersom konkurrenterna både är sex år för sent ute med grejerna – och dessutom inte lika bra! Det ger respekt.”

John Argelander, Stf chefredaktör auto motor & sport. Nr 26 2010.

NYA CT 200h ÄR ÄNTLIGEN HÄR. En äkta Lexus fullhybrid, in i minsta detalj. Blev ”Favourite Green Car” på Paris bilsalong och ”Clean Car of the Year 2011” i Bryssel. Mycket tack vare de klart mest glädjande siffrorna i klassen. Eller vad sägs om CO2-utsläpp från 87 g/km och bränsleförbrukning från 3,8 l/100 km. Pris från 269 900 kr. Förmånsvärde från 921 kr/mån netto vid 50% marginalskatt.

VARMT VÄLKOMMEN! Vi på Kaiser Bil är Sveriges största Lexus-återförsäljare. Vi är helt fokuserade på Lexus och inget annat. Och vår ambition är att vara en förlängning av alla de kvaliteter som Lexus står för. Är du intresserad av en provkörning, slå gärna en signal först och boka en tid så att vi kan ta ännu bättre hand om dig. Välkommen att uppleva skillnaden. Bränsledeklaration blandad körning: 3,8 - 4,1 l/100 km. CO2 87 - 94 g/km. Miljöklass Hybrid (ger reducerat förmånsvärde). Bilen på bilden är extrautrustad.

Lexus Stockholm Norr 98 Lexus Stockholm Söder www.kaiserbil.se

Ytterbyvägen 14-18, Täby. Bolmensvägen 51, Årsta.

Tel 08-501 610 00. Tel 08-501 610 00.

Volt

Festivalen för elektronisk musik i samarbete med Ström i P2. Artister: Ben Klock, Radio Slave, Alva Noto, Darkstar, Mary Anne Hobbs, Motor City Drum Ensemble med flera. Se www.voltfestivalen.se

Ett magasin om kultur och affärsliv. Nr 14

BIZ&ART 14

Lördag 11 juni 19.00–03.00

BIZ&ART

BIZ&ART våren 2011 75 SEK

Aktuellt Uppsala

Läs mer >

Se, lyssna och läs mer om vårens konserter på www.ukk.se, i UKK-appen, på facebook eller via twitter.

Läs mer >

Läs mer > Aktuellt

Kalendarium

Mat & Dryck

Highlights

Om UKK

Biljetter: ukk.se 018-727 90 00 ticnet.se 077-170 70 70

s Annon en and d u j b r e se bizart.

NINA HEMMINGsson anders wall 80 HELENA LAUKKANEN Sherry