BIZ&ART nr 13 by Stewen Quigley

BIZ&ART

BIZ&ART 13

Ett magasin om kultur och affärsliv i Uppsala. Nr 13

lasse eriksson uppsala konsert & kongress teater blanca BARBRO ÅBERG Beaujolais Med mera

Välkommen in och låt dig inspireras av våra kök!

BIZ&ART nov 2010 75 SEK

Sylveniusgatan 7, Tel 018-65 13 16 Mån–Fre 10–19 Lör 10–16 Sön 12–15

ISSN 1654-5370

771654 537006

EM Uppsala www.em.com

s Annon en and erbjud se bizart.

In Public Spaces In the Office At Home

The Vitra Design Museum maintains one of the worldÂ´s largest collections of modern design furniture. You can now see, try out and order design items from the whole Vitra collection at VĂĽlaMagasinet. 2

Vaksalagatan 28 Uppsala, mĂĽndag-fredag 10 .00-18.00 lĂśrdag 10.00-15.00 t e l 0 1 8 - 6 5 0 3 7 0 , i n f o @ v a l a m a g a s i n e t . s e , w w w. v a l a m a g a s i n e t . s e 3

? g a j r ö g r Hu Gör en vanlig kanalsökning på din TV. Mer information hittar du på 24unt.se

! l l i v u d r ä TV n 24 UNT är en TV-kanal som vänder sig till alla som är intresserade av vad som händer lokalt. Kanalen kommer att sända dygnet runt, sju dagar i veckan. 24 UNT innehåller nyheter, sport, kultur, nöje, väder och lokala program. Självklart går det också att se inslagen på unt.se. Hur 4 gör jag? Gör en vanlig kanalsökning på din TV. Mer information hittar du på 24unt.se. Du kan också kontakta Sandahls Radio & TV på 018-14 15 50 för mer hjälp.

Innehåll 7 (In)ledare Pernilla Björk 8 Lasse Eriksson 14 Lekplats Uppsala 18 Uppsala Konsert & Kongress 28 PolioPlus 30 Poesin 34 299 792 450 m/s 42 Medori 48 Barbro Åberg 57 Teater Blanca Ansvarig utgivare: Stewen Quigley Redaktion: Johanna Uddén, Lillemor Berg, Stewen Quigley. Skribenter: Pernilla Björk, Claes Brodda, Engla Bertolino, Johanna Uddén, Gunilla Sthyr, Lillemor Berg, Liselotte Forslin, Maria Freenay, Simone Scalenghe, Göran Perssson, Lars Lambert, Mia Ulin, Love Sydstrand, Stewen Quigley. Fotografer: Fotografer i redaktionell text på sidangivelser: Stewen Quigley omslagsfoto, 6, 8, 10-12, 15, 18-26, 34-38, 42-46. 57-60, 70-74, 77, 80, 83. PolioPlus 29. Sloetry, Soderbladh.com, Bodhan Piasecki 31. Morten Brockhoff 48. Ole Akhøj 53. Lars Henrik Mardahl 50-53. Clas Brodda 65-69. Ulrika Ekbom 85, 87. Danish Saroe 90. Pernilla Sylvan 90. Gunnar Sundgren 93. Inga Larsson 94-95. Le parfait-sidorna (74, 86) formgivna av Jonas Larsson. Formgivare: Bo Rosander Textredigering: Lars Johansson, Mallverkstan i Uppsala Annonsörer: (2/1) Vålamagasinet, Skandia (1/1) Exceed, Uppsala Stadsteater, Tibro Kök Em Uppsala, Uppsala Konsert & Kongress, UNT, Villa Anna, Metod Arkitekter, Uppsala Convention Bureau, Bergmans, Starmarck (1/2) Fyris Senap, Laser Care, Rolf Guldsmed, Memira, Slottsduvan, Hammarskog (1/4) Ekeby Städ, MIAB, Rediviva Optik (1/8) Rolls Gallery, Uppsala Konstmuseum, Bror Hjorths Hus, Konsertteknik, Audio Light Design, Vattenfall, Uppsala Handelsförening, SH-Bygg, Innotech, Scenteknik, Karavan, Marshdesign Annonsering: BIZ&ART AB, Övre Slottsgatan 6, 753 10 Uppsala. Tel 0705 95 41 41, vxl 018-26 26 00, Fax 018-26 26 06 annons@bizart.se, kontakt@bizart.se, www.bizart.se Tryck: Trydells Tryckeri AB, Laholm ISSN-nr: 1654-5370 Miljömärkning: Trydells Tryckeri AB är miljöcertifierat enligt ISO 14001. Hela produktionen inklusive distribution i miljövänlig plast är miljömärkt med Lic nr 341091. För icke beställt material ansvaras ej. Tidningen får ej kopieras. Citera gärna men ange källan.

63 Pengar 64 Vingården 70 Nattvandrarna 76 Walumni – Caroline Kummelstedt 80 Mia Öström 84 Le Parfait – forts 88 Uppslag 92 Inga Larsson – fotohistoria 96 Korsord

Biz&Art varumärkesregistrerat.

Universitetens uppgifter är enligt högskolelagen att bedriva utbildning, forskning och samverkan med det omgivande samhället. Den senare delen av formuleringen rymmer ett visst mått av distansering, att universiteten inte skulle vara en del av samhället utan att samhället är något som finns runt omkring. Det kanske är så – det kanske måste vara så. Det har i alla fall varit så. Jag vet vad samverkan betyder och jag vet varför det är en av universitetets huvuduppgifter. Vi ska berätta om vår forskning, vår utbildning, ha många kontakter och bygga relationer med näringsliv, arbetsgivare, skola, och organisationer både nationellt och internationellt. Det handlar om kvalitetsutveckling och relevans men också om demokrati och öppenhet. Jag tycker att samverkan är en viktig uppgift och det är ju en stor del av mitt jobb. Uppsala universitets forskare är bra på att berätta om och tillgängliggöra sin forskning, vissa är mycket bra, t ex Ulf Danielsson, Folke Tersman och Maria Strömme, för att nämna några. Det är ett sätt att öka förståelsen och skapa förutsättningar för djupare samverkan. Fram till mitten av 1800-talet stod alla som var kopplade till universitetet utanför det statliga rättsväsendet. Universitetet hade till och med sitt eget fängelse. År 1852 inskränktes universitetets domsrätt till att endast omfatta studenter och först i början av 1900-talet avskaffades den helt. Då var universitet verkligen en egen värld. Oberoendet sågs då som en garant för den vetenskapliga friheten. Kanske behöver vetenskapen distansen. I det vetenskapliga förhållningssättet utmanas idéer, de granskas kritiskt, prövas, gillas eller förkastas. Argument vrids och vässas. Obekväma frågor måste ställas i analysen av de frågor som är mest aktuella i vårt samhälle idag. Vetenskapen gör samhället och världen mer begriplig. Universitetet och samhället är oskiljaktiga. Vi är delar av varandras identitet och historia och vi behöver varandra. Vad vore Uppsala utan universitet? Vad vore Universitetet utan Uppsala?

(in)ledare

samverkan

PERNILLA BJÖRK

Pernilla Björk Kommunikationsdirektör Uppsala universitet

Lasse med silvertungan av Lillemor Berg

Tiga är guld, heter det. Men munhäfta är en frustrerande tråkig egenskap att dras med. Många har säkert upplevt situationer där man borde ha haft en träffande och bra kommentar till hands. Men formuleringsförmågan hänger inte alls med. Först i efterhand, när man i ensamhet hunnit reagera och fundera, kommer orden haltande på plats. Och då är det ju hopplöst för sent. Lasse Eriksson vet nog inte hur det känns. Han har timing. – Jag har fått bekräftat i en personlighetstest vad det är som gör att jag kan stå och prata i timmar utan att staka mig det minsta. Det flesta behöver någon form av feed back men jag struntar på ett märkligt sätt i vad folk tycker. Jag är en utpräglad envägsmänniska, erkänner Lasse Eriksson, förvissad om att det som utgör en botten i honom själv också är bottnen i alla människor. Detta är en lycka på scenen, menar han, men kan vara en förbannelse i det privata.

Artist, ståuppare, författare, föreläsare med idéhistoriskt intresse och i viss mån även musiker, kompositör och tecknare. Det är så Lasse Erikson beskriver sig själv. Ståupp-ikon och rikskändis från radio och tv, som han är, behövs knappast någon mer utförlig presentation. De flesta känner till och kommer ihåg de underfundiga titlarna på många hans alster, som Gode Gud ge mig tålamod men gör det fort, Alla är olika utom jag, Jag har kokat 200 000 potatisar men kan inte erinra mig en enda av dem. Irländarna kallar det The Silver Tongue, gåvan att mästra ordflödet, fånga lyssnarens uppmärksamhet och bli rätt förstådd. Silvertunga får man om man kysser The Blarney Stone och kanhända finns det en motsvarande magisk stenbumling någonstans i Piteå där Lasse Eriksson föddes och växte upp. Mångbegåvad envägsmänniska med silvertunga. Utpräglad ensamjobbare är han också, vill inte hamna i klorna på någon. Fri i skapande och vägval. Det kunde

ha blivit vad som helst. En gång i tiden levde Lasse som bildkonstnär och var med i ett ganska framgångsrikt popband. – Någon måste ju sköta pratet mellan låtarna och det blev min uppgift. Jag pratade mellan varje låt och ju bättre låten var desto längre tid drog jag ut på pratet. Till slut blev det mer prat än musik. Kommunikatiörsgenen tog således kommandot. Han är den han ger sig ut att vara, Lars Gunnar Eriksson, sig själv och ingen rollfigur. Estradören och oratorn ligger liksom invikt i personligheten. Föreläsningarna är ganska formbundna men Lasse Eriksson har inget behov av att repetera in vad han ska säga, huvudsaken är att det finns en idé. Han har gåvan att kunna vara spontan, anpassa sig till stämningen i publiken. Och han trivs på scen. Att förbli onervös och närvarande i sig själv i situationer där man står inför en publik, är en sorts talang som Lasse Eriksson upptäckte sig äga på ett tidigt stadium i sitt liv. Scendebuten tog plats på roliga timmen i barndomens Piteå. Fröken hade bestämt att alla elever skulle öva in ett framträdande inför klassen. Lasses uppgift var att läsa en dikt om en ekorre vid namn Hans. – En kompis som var före mig stod där inför klassen, som förlamad. Hon, som annars var en riktig tuffing, fick inte fram ett ljud. Jag blev jättenervös och

bävade för ögonblicket då det skulle bli min tur. Men, när jag väl stod där framför klassen var det som om allt slöt sig och jag kläcktes ur ett skal. Plötsligt var jag helt lugn och i fullkomlig samklang med ekorren Hans och läste med inlevelse så att flickorna grät. Lasse Eriksson får alltjämt publikens ögon att tåras, av skratt. Det kan handla om ordinära ämnen som statistik, politik, livets mening eller könskampen. Men hans sätt att ekvilibrera med underfundiga paradoxer och outgrundliga konstigheter i tillvaron och tänkandet öppnar glipor till oväntade insikter. Överraskningen blir på något sätt kramplösande, framför allt som han oftast filosoferar över perspektiv som man aldrig fattat att man borde ha reflekterat över. Under hösten är Lasse Eriksson aktuell i en ny omgång av cabaré-revy-showen 4 lyckliga män tillsammans med Jacke Sjödin, Staffan Lindberg och Erik Lidholm. – Det är jäkligt roligt för alla är så proffsiga och har fullt förtroende för varandra. Var och en får bestämma sin egen roll och ingen regissör lägger sig i. Så kul att jobba ihop med människor som respekterar varandra. Det bränner liksom till ibland, på ett bra sätt, och vi är väldigt skickliga allihopa på att hitta mer eller mindre sanslösa övergångar. I samma respektfulla anda förflyter samarbetet med hustrun, psykologen Kristina Östberg. Tillsammans har

de bland annat skrivit om mobbning på arbetsplatsen men också Boken om Gerda tillkom i ständiga samtal med Kristina Östberg. Det är stoff från hennes släkthistoria som ligger till grund för denna gripande berättelse om den första gifta kvinna som doktorerade i Uppsala. Det saknas inte allvarlig botten i Lasse Erikssons fritt spekulerande humoralster men Boken om Gerda tillhör en helt annan genre. Den bygger på seriös forskning och relativt strikt vetenskaplig metod. Han behärskar den stilen också. – Det är inte så svårt att sära på stilar. Även om man skriver om något som bygger på fakta, tycker jag man ska berätta om varför man gör det och beskriva lite av själva arbetsgången. I de styckena kan man vara sig själv medan man i de mer återgivande partierna förhåller sig mer stringent. Det kommer mer av detta slags seriös litteratur framöver, en fortsättning på släkthistorien kring Gerda och en bok om humorns gåta. Men när de framtida projekten kommer på tal sluter sig munnen om silvertungan, till en början. – Jag håller på att skriva en hemsk och tragisk bok om Britta, gift med den geniförklarade Arne Beurling som under andra världskriget knäckte tyskarnas chifferkod till kryptomaskinen G-skrivaren. Men det vill jag inte prata om. (Paus) Fast det var för jäkligt hur staten skyddade det där geniet.

Humorboken blir en jättegrej, tror Lasse Eriksson, som menar att humorns väsen är universell. – Humor har samma komponenter överallt, fungerar på samma sätt oavsett var i världen man är. Mer jag vill inte säga om detta än så länge, hejdar sig Lasse men fortsätter i nästa andetag. Föresten så är humorns gåta löst. Det finns en genial teori om det, vars upphov är en professor i Lidköping. Det är uppenbarligen inte helt lätt att hålla silvertungan i styr när man har den gåvan. Och man lyssnar så gärna. Hade Lasse Eriksson och jag suttit ännu en stund i samspråk, är jag säker på att till slut ha fått de planerade projektens hela innehåll serverade som på silverfat. Tur att det är lunchdags, för man vill ju inte gå händelserna i förväg med att berätta för mycket. På väg ut kommenterar jag det faktum att en lokal tidskrift rankat uppsalakändisar som med bäst framgång skapat sitt eget personliga varumärke. Lasse Eriksson kom på elfte plats, inte så tokigt. – Konstigt, säger Lasse, förstår inte det där med varumärke. Jag har ju aldrig sålt mig! Jag är bara mig själv, en kommunikatör, ingen entreprenör. m

Med staden som inspiration Plats på scen för LEKPLATS av Mia Ulin – Att ge och få göra något gott för någon annan är den största gåvan. Det låter som en floskel men jag tror verkligen att det är så. Det säger Madeleine von Sivers, producent för LEKPLATS Uppsala, ett projekt på Uppsala Stadsteater i samarbete med Riksteatern och The Playground Initiative, med syfte att under en begränsad tid maximera kreativiteten till förmån för utsatta barn. Vad händer när ett gäng konstnärer och kreatörer från film, teater, media, reklam, mode och musikvärlden får fria händer att skapa tillsammans under 36 timmar? Det är en fråga som besvaras när det uppmärksammade teaterprojektet LEKPLATS besöker Uppsala. – LEKPLATS är ett unikt tillfälle att få prova olika kreativa konstellationer från olika hörn i staden och sätta ihop dem i olika arbetsgrupper, säger Madeleine von Sivers på Uppsala Stadsteater som tillsammans med kollegan Pär Gustafsson producerar LEKPLATS Uppsala. Initiativtagare är skådespelaren Sandra Andreis som bott och jobbat i New York i åtta år. Hon inspirerades av olika maratonproduktioner i NY och fick idén att göra något liknande i Stockholm. – I Sverige delar man ofta in kulturvärlden i två fack; finkultur och kommersiell kultur, säger Sandra. Det hämmar kreativiteten. LEKPLATS vill att kreatörer och konstnärer träffas över gränserna och möts prestigelöst för ett gott ändamål. I januari 2008 gick det första projekt LEKPLATS av stapeln i Stockholm. Det blev stor medial uppmärksamhet och biljetterna sålde slut direkt. Sandra Andreis startade därefter den ideella föreningen The Playground Initiative och inledde ett samarbete med Riksteatern. De bestämde sig för att prova konceptet i fler städer och har nu även spelat i Göteborg och Malmö. I mitten av november blir det Umeås tur och efter Uppsala blir det Karlstad. – LEKPLATS är en ocensurerad process och blir en vitamininjektion i det lokala kulturlivet, säger Sandra. Tidigare har arrangörerna av LEKPLATS varit fria producenter men Sandra och Riksteatern ville prova om konceptet kunde passa inom ramarna för en institutionsteater och kontaktade därför Uppsala stadsteaters chef Linus Tunström.

Syftet med varje LEKPLATS är att föra samman stadens kreatörer, publik och näringsliv för att gemensamt stödja en lokal organisation som jobbar för en bättre stad. Alla deltagare ställer upp ideellt och samtliga biljettintäkter skänks till välgörande ändamål. LEKPLATS Uppsala väljer att ge biljettintäkterna till ensamkommande asylsökande flyktingbarn, som för pengarna får åka på kollo till KFUM:s friluftsgård Alnäs i sommar. – Anledningen till valet är vår övertygelse om att det är viktigt för framtiden att få in dessa barn och ungdomar i samhället och ge dem en bra start, förklarar Madeleine. Det är viktigt att visa barnen att vi vill dem väl. Vi tänker också följa upp barnen efteråt. Det ingår inte i konceptet men vi vill göra ett åtagande. Pär ansvarar för alla kontakter inom Stadsteatern och Madeleine för att kontakta människor utanför som vill bidra till projektet. Det kan vara alltifrån bloggare till cateringleverantörer. – Det är oerhört positivt att jobba med det här, säger Pär. Både oetablerade och etablerade kreatörer och företag har tänt på idén och tycker det är ett roligt och bra projekt. – Behovet att få hjälpa mer än bara med pengar är stort hos väldigt många, fortsätter Madeleine. Man vill göra en personlig satsning, bidra med sin tid och sitt engagemang. Kanske ser många det som ett tillfälle att hitta en större mening och ett större berättigande för det man håller på med. Ett kvitto på att ens yrke inte bara handlar om en själv, utan också är ett sätt att uttrycka sig och skapa en förändring som ger något viktigt åt andra. LEKPLATS Uppsala börjar fredagen den 26 november klockan 08.00 genom att tre utvalda manusförfattare drar lott om varsin skrivarplats någonstans i

staden samt vilka skådespelare de ska skriva för. På dryga tre timmar ska de skriva en kort pjäs med skrivarplatsen och staden som inspiration. Med pjäserna som bas arbetar sedan skådespelare, regissörer musiker och produktionsteam för att tillsammans forma en föreställning av de tre pjäserna. Ett filmteam följer hela tiden arbetet. På lördagen den 27 november fortsätter arbetet och repetitionerna. Redan klockan 18.00 släpps publiken in och får se filmen om arbetet fram till världspremiären som äger rum i samma stund. Två föreställningar ges under kvällen följt av en fest för samtliga medverkande, samarbetspartners och publik. En annan synergieffekt är att man som medverkande kommer att skapa många nya kontakter. – Vi vill inspirera uppsalaborna att ta del av det här. Det blir spännande och dynamiskt så det bara dånar om det! avslutar Madeleine von Sivers.

Delbetala

6i 1må8nadkenr* er *60 månad

Artikeln sponsras av Apostel kommunikation och affärsutveckling till förmån för LEKPLATS Uppsala.

Fakta Lekplats är ett kreativt välgörenhetsprojekt som genomförs med stöd av Riksteatern på initiativ av The Playground Initiative. Medverkande: Lokala skribenter, regissörer, skådespelare, filmare, scenografer och musiker skapar tillsammans en föreställning under 36 timmar! Intiativtagare och konstnärlig ledare: Sandra Andreis. LEKPLATS syfte: Att skapa en mötesplats där konstnärer som annars kanske inte skulle ha träffats får chansen att jobba tillsammans. Att med strikta ramar och snabba beslut plocka fram lekfullheten och den omedelbara kreativiteten. Att inspirera genom att våga. Att ta avtryck av staden här och nu. Att stödja en organisation som jobbar för en bättre och humanare stad. Källa: www.riksteatern.se/lekplats m

Tänk dig ditt liv utan synfel - Memira gör det möjligt Allt fler väljer att korrigera sitt synfel med laser - en gång för alla. Behandlingen är smärtfri och du är tillbaka på jobbet dagen efter. Nu kan även du som är över 45 år och har åldersrelaterat synfel slippa glasögon. Memira har en samlad erfarenhet av över 230 000 behandlingar och är ledande i Norden med 34 kliniker. Vi genomför en behandling var 4:e minut. Ta reda på om du kan behandla ditt synfel. Vi undersöker dina ögon och du kan i lugn och ro ställa frågor till en av våra specialutbildade optiker. Varmt välkommen!

Memira Uppsala Klostergatan 10 018-15 18 18

www.metodarkitekter.se

Uppsala Konsert & Kongress

Staden har förändrats. Sedan invigningen av Uppsala Konsert & Kongress i september 2007 rör sig människor i nya spår, har fått nya vanor. Det har gått tre år och det är svårt att tänka sig ett Uppsala utan Konsert & Kongress.

Invigningskonserterna tog ut riktningen för den nya konsertverksamheten – det skulle bli ett hus för all slags musik, med många olika genrer för många olika lyssnare. Med sin magiska scenkänsla skapade Mariza en unik relation till publiken, och hon har varit tillbaka i Uppsala flera gånger sedan dess. Experimentell electronica samsades med den danska sopranen Inger DamJensen och Uppsala Kammarorkester, uppsalapianisten Anders Widmark svävade ut i sina smakfulla improvisationer på en av de två nya Steinwayflyglarna, den ena skänkt av Musikens Hus Vänner och den andra en del av ett sponsorsamarbete med Vattenfall. Den kurdiske temburspelaren Sivan Perwer förde in något helt nytt i Uppsalas musikliv; en närmast sublim kontrast till Owe Thörnqvists underfundiga texter och personliga revystil. Man visade på spännvidden, och den har inte bara bestått under de tre åren som gått utan tänjts ytterligare. Uppsala Konsert & Kongress lever upp till ambitionen att vara ett hus öppet för alla grupper i staden. Ingen behöver känna sig ovälkommen till musiken i Uppsala Konsert & Kongress. Det är hundra år sedan diskussionerna om ett konserthus i Uppsala hördes första gången. Då var det 1910 och Hugo Alfvén utsågs till ny dirigent för Orphei Drängar, han blev samtidigt ny director musices vid universitetet och ledare för Akademiska Kapellet. Det blev inget konserthus då, men musiken i Uppsala tog ett stort kliv framåt. Men det skulle dröja femtio år

av Göran Persson

innan diskussionerna tog fart igen. Nu har det gått ytterligare femtio år och det nya konserthuset står där, men inte som ett monument, utan som en levande huskropp full av aktivitet. Magnus Bäckström anställdes som VD och konstnärlig ledare redan innan huset började byggas. Han konstaterar att det är mycket som hänt under de första verksamhetsåren.

– Det har varit tre fantastiska och omvälvande år, fulla av intensivt arbete, intensiva upplevelser och intensiva känslor. Vi har fått uppleva magiska ögonblick med Shahram Nazeri och Djivan Gasparyan, kammarmusik av yppersta världsklass med violinisten Anne-Sophie Mutter, stillheten med Jordi Savall, värmen med Miriam Makeba och Mariza, glädjen med Owe Thörnqvist, vreden med Watain, renheten med Kronoskvartetten, glöden med Paco de Lucia – och vi har upplevt stoltheten och lyckan över Uppsalas eget fantastiska musikliv, i konsert efter konsert, säger Magnus Bäckström. Konsert- och kongresshuset i Uppsala kokar av aktivitet på ett sätt som kanske inte många kunde förutse. Även om sifferexercis inte alltid är så kul att ta del av talar den här sitt tydliga språk. Totalt under de tre år som verksamheten varit igång, från september 2007 till och med första halvåret 2010, har 2 208 evenemang med 454 697 deltagare genomförts. Fördelningen har varit 1 502 möten med 161 621 deltagare, 648 konserter med 289 223 personer i publiken och 58 festvåningsevenemang med 3 853 gäster. I de här talen är inte de omkring 150 000 lunchgästerna räknade. Lägger man dessutom till alla som besöker biljettkassan, studerar, kommer för att bara titta på utsikten och använda husets faciliteter är besökarantalet bara under de första tre åren omkring 700 000. Det inte underligt att området kring Uppsala Konsert & Kongress känns väldigt levande. – Uppsala Konsert & Kongress kan verkligen kallas det nya landmärket i Uppsala. Här har människor mötts, fått nya relationer, konfererat, lunchat, festat, fattat beslut, tittat på utsikten, lyssnat och överraskats av internationella och nationella artister, underhållare och talare. De tre första verksamhetsårens siffror visar på en strid ström av besökare och gäster till event- och konferensarrangemang, konserter och festivaler, säger Tomas Grönberg, marknadschef i Uppsala Konsert & Kongress Arkitekten Johnny Svendberg som ritat Uppsala Konsert & Kongress för den danska arkitektbyrån Henning Larsen Architects ser både verksamheten och

byggnaden som en nyckel till det framtidsinriktade Uppsala. Den dimensionen fanns också med i uppdraget när tävlingen om vem som skulle få rita Uppsala Konsert & Kongress utlystes. Det skulle vara ett modernt och dynamiskt hus med en storslagen karaktär i samspel med Uppsalas övriga historiska byggnader. Arkitekturen uttrycker samtid, kvalitet, framtid, innovation och professionalism, som det var tänkt, och husets ingångar mot Vaksala torg och mot centrum av staden binder ihop Uppsalas gamla och nya delar. Stora foajén på plan sex har milsvid utsikt i alla väderstreck och riktar man blicken in mot centrum upplever man hur Uppsala Konsert & Kongress bildar en enhet med slottet och domkyrkan, en osynlig triangel som ritar in det centrala Uppsala. – Tanken är att byggnaden ska förskjuta centrum mot öster och binda ihop staden. Och den syns direkt när man kliver av tåget, där den tippade, vinklade fasaden, som går igen på konsertsalarnas väggar, påminner lite om pianotangenter. Den kan ses som en

återklang av akustiken i stora salen, menar arkitekten Johnny Svendborg, som kan stoltsera med att Uppsala Konsert & Kongress vunnit flera internationella arkitekturpriser och blivit nominerad till ytterligare ett antal. Det har blivit en viktig samlingspunkt i staden. Dagar och kvällar, helger och vardagar. Oavsett och det är konsert eller inte färdas människor i de röda rulltrapporna som går som stora kraftfulla pulsådror från entrén upp till husets övre plan där konsert- och konferenssalarna finns. Men det är inte alltid underhållning eller inspiration i jobbet besökarna är på jakt efter, utan kanske bara en stunds avkoppling, sitta en stund och titta ut över Uppsala. Kanske fundera lite extra på Natasha Dahnbergs konstverk Gatumusikanter som syns allra bäst från foajén utanför Stora salen. Det är en del av stensättningen på torget vid korsningen Vaksalagatan och Storgatan och föreställer sex musikanter i en 133 kvadratmeter stor cirkel med en hatt i mitten. Uppdraget att konstsätta Uppsala Konsert & Kongress interiört gick till konstnären Katarina Löfström som skapat ljusrampen Coloratura. Fredrik Wretman, en av Sveriges mest etablerade konstnärer med en mängd utsmyckningsuppdrag bakom sig, menar att huset var en utmaning eftersom det är så designat från början. – Det är samtidigt ett öppet hus för möten, mellan människor, mellan olika historiska uttryck men också mellan genrer och olika sorters aktiviteter, som föreläsningar, kongresser och konserter. Men det finns också en tanke bakom konstverken i Uppsala Konsert & Kongress, nämligen mötet mellan något som skulle kunna vara mycket gammalt, som bronsbysterna, och något helt nytt, de digitala tavlorna. De små figurerna i brons liknar nästan fynd från arkeologiska utgrävningar där trådarna löper tillbaka ända till antiken, medan tavlorna är gjorda med helt ny teknik och i själva verket är en sorts digitala rörliga bilder, säger Fredrik Wretman. Konsten välkomnar alla. Den är som en del av värdskapet. Ett välkomnande som är lika viktigt oavsett om

Magnus Bäckström

det är en kongress för något av riksdagspartierna, ett möte för landets stroketeam inom sjukvården eller UppCon, skandinaviens största event för östasiatisk populärkultur. Av de hundratusentals personer som besöker Uppsala Konsert och Kongress varje år kommer många från övriga Sverige men också övriga Europa och i samband med vissa kongresser och konserter reser människor till Uppsala från hela världen. En av de festivaler som fått allt större internationell uppmärksamhet varje år är Uppsala International Sacred Music Festival. Det är en festival som hyllar andlig musik och musikens andlighet och presenterar flera av de främsta artisterna från olika delar av världen. Den är öppen för musik från alla religioner, kulturer och tider. Också Uppsala Internationella Gitarrfestival har också fått extra kraft sedan den flyttade in i Uppsala Konsert & Kongress. Både nivån

på de internationella artisterna och den nationella uppmärksamheten har ökat. Till och med gamla spelmanstraditioner har tagit plats och trivs i de nya rummen i Uppsala Konsert & Kongress. Tre år i rad har husets salar, korridorer och foajéer blivit spelplatser för Oktoberstämmans låtdueller, allspel, spontana musikmöten, buskspel, låtkurser, dans och konserter. Brytningen mellan de gamla traditionerna och de moderna rummen har gett den anrika spelmansstämman ny fart. Den 37 meter höga kuben vid Vaksala torg är mer än en plats för möten och musik. Den har tillfört en ny dimension i staden som binder samman både geografiska delar och historiska skeenden. Och den har tillfört staden massor av ny energi. m

19 november 19.30

Ale Möller Oerhörda röster Sångare från olika delar av världen tillsammans med Ale Möller Band.

27 november 13.00

Barnföreställning Lillebjörns äventyr

27 november 15.00

• • Leszek Mozd zer Chopin impressions

4 december 19.30

Efterklang De hett eftertraktade danskarna lyckas alltid överraska med sin blandning av sinnlighet och bitterstänkt melankoli.

Vackert och lekfullt hyllar jazzpianisten • • Leszek Mozd zer sin landsman Chopin. I samarbete med Polska institutet.

8 december 19.30

11 december 16.00, caféet

Live: Leidi misterie, Baron Bane, Pär Fredin

Värme, spontanitet och gratis konsert. Trio X bjuder in några hemliga artister och bjuder på överraskande improvisationer. I caféet serveras också varm som kall dryck och goda plockrätter.

Brus

Carte Blanche

12 januari 19.30

Tribute till Gösta Rundqvist Georg Riedel, Sarah Riedel, Bosse Broberg, Nogenja, Jan Allan, Roland Keijser, Love Derwinger, Fredrik Rundqvist, Sarah Lindloff, MA-ensemblen, Lennart Åberg med flera hyllar en av landets mest framstående och lyhörda jazzpianister, Gösta Rundqvist.

Aktuellt Uppsala

Läs mer >

Se, lyssna och läs mer på www.ukk.se eller ladda ner UKK-appen i din iPhone.

Läs mer >

Läs mer > Aktuellt

Kalendarium

Mat & Dryck

Highlights

Om UKK

Biljetter: ukk.se 018-727 90 00 ticnet.se 077-170 70 70

Uppsalaföretag bidrar till polions utrotning

Av Mia Ulin.

600.000 barn har vaccinerats mot polio tack vare bidrag från uppsalaföretag till Rotary Foundations projekt PolioPlus. Målet är att den fruktade sjukdomen polio ska vara helt utrotad i världens alla länder år 2012.

Välgörenhetsorganisationen Rotary International har cirka 1,2 miljoner medlemmar över hela världen. Uppsala har åtta olika Rotary-klubbar samt en Rotaractklubb för unga rotarianer. 1917 instiftadedes Rotary International Rotary Foundation som 1985 startade projektet PolioPlus för att utrota den fruktade sjukdomen polio. Sedan dess har antalet poliofall i hela världen gått ner med 99 procent och över två miljarder barn har vaccinerats. 1991 utrotades polio i Amerika och 2002 förklarades polio utrotat i Europa. Idag räknar man med att polio bara finns i fyra länder i världen; Afghanistan, Pakistan, Indien och Nigeria. De senaste uppgifterna visar att det nu ”bara” behöver göras 660 miljoner vaccinationer till, innan sjukdomen är helt utrotad. Det beräknas att PolioPlus fram till idag har räddat fem miljoner barn som annars skulle ha varit förlamade eller rentav mist livet. För att nå målet ”En poliofri värld” har Rotary beslutat att samla in ytterligare 200 miljoner dollar innan 2012. För drygt två år sedan utlovade Bill & Melinda Gates Foundation att matcha Rotarys insamlade medel till ett totalt värde av 350 miljoner dollar. Bill Gates talade vid Rotarys internationella kongress i januari 2009 och menar att poliovaccinet ger den största återbetalningen av alla investeringar i hälsovård och är ett av de mest effektiva sätten att öka välståndet eftersom det sänker barnadödligheten. I Uppsala har PolioPluskampanjen samlat in medel

för att immunisera cirka 300 000 barn, säger rotarymedlemmen Jan Tipner. Bill och Melinda Gates skjuter till lika mycket som vi samlat ihop. Således har Uppsala möjliggjort immunisering av mer än 600 000 barn hittills. Uppsalaföretag inom olika branscher såsom grossistfirmor, dagligvaruhandel, banker, reklambyråer och profilföretag har bidragit med mellan 5 000 och 70 000 kr per företag. Dessutom har olika medieföretag bidragit för att ge sponsorerna medieutrymme. Som tack får sponsorerna också diplom och rätt att nämna sin insats i sin marknadsföring. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Därför är varje bidrag till vårt Bankgiro 900-1405 eller Plusgiro 900 140-5 varmt välkommet och efterlängtat, fortsätter Jan Tipner. Rotarys organisationsform och arbetssätt innebär att varje krona i gåva till PolioPlus når fram. BIZ&ART vill bidraga till kampanjen genom att publicera den här artikeln och uppmana fler uppsalaföretag att skänka pengar till PolioPlus. Mer information finns på Uppsala Poliopluskampanjs webb www.polioplus.nu Artikeln sponsras av Apostel kommunikation och affärsutveckling. Källa: www.rotary.org, www.gatesfoundation.org och www.polioplus.se “Som världssamfund ges vi få tillfällen att göra något som är så odiskutabelt bra för vartenda land och vartenda barn, för all framtid. Polioutrotning är ett av dessa tillfällen.” Dr. Margaret Chan, generaldirektör för Världshälsoorganisationen. m

Poesin har lämnat pappret av Love Sydstrand ”Det enda bra med att stå på scen är att man slipper se skiten själv. My Vingren, estradpoet

Vi människor uttalar i snitt sexton tusen ord per dag. Transformerat till text motsvarar det ungefär fyrtio A4-ark. Det är ganska bra jobbat. Lägg därtill alla ord vi hör – allt från skitsnack till smicker, allt från främlingars mobilsamtal på bussen till radioskval och kallprat. För att inte tala om våra ständigt pågående inre monologer, alla tankar vi måste formulera för oss själva med språket som tyngsta verktyg. Som om inte det vore nog envisas människan också med att läsa och skriva, både självmant och ofrivilligt. Det går inte att fly från eller gömma sig för språket. Klart att människan alltid har haft ett behov av att sålla och sortera, lägga till och dra ifrån. Därför skriver människan poesi. Så även i Uppsala 2010. Och även om det var ett bra tag sedan Fröding, Boye, Lagerkvist & co satt och skaldade under sina studentår i Uppsala, har poesin varit mer aktuell i år än någonsin tidigare. Om än i andra former. Poesi, eller i alla fall den poesi gemene man oftast kommer i kontakt med idag har i mångt och mycket tagit steget från osprättade diktsamlingar till öppna scener, från bläckhorn till mikrofoner. Det har blivit en renässans för det talade ordet helt enkelt. Inte så konstigt kanske, med tanke på att en genomsnittlig svensk diktsamling säljs i drygt hundra exemplar. Då får man hitta alternativa lösningar för att ens text ska nå ut till den publik den förtjänar. På scen

kan en opublicerad poet nå ut till lika många som läser en publicerad, bara genom att ställa sig bakom micken på ett Poetry Slam – ett fenomen som vuxit lavinartat i Sverige de senaste femton åren. Poetry Slam är en tävlingsform för estradpoesi som importerades till Sverige från USA av Stockholmspoeten Erkki Lappalainen i mitten av nittiotalet. Han var sedan länge trött på dom stiffa välartade poesiuppläsningarna som gärna ägde rum på bibliotek eller kaféer och gärna inför ögonen på en för poesin redan invigd liten golfapplåderande artig publik. I Chicago, inför en fullsatt salong på Green Mill, där Lappalainen för första gången kom i kontakt med företeelsen Poetry Slam, förundrades han över publikens engagemang för vad som försigick på scenen. Man jublade och buade åt poeterna, man reste sig upp i stolarna i extas, man skrattade & visslade. Men framförallt, och kanske fräckast av allt – man delade ut poäng efter varje framförande. Det är nämligen vad Poetry Slam kortfattat går ut på: frivilliga poeter anmäler sig till tävlingen på plats. Varje tävlande får tre minuter bakom mikrofonen till sitt förfogande. Jurygrupperna, som vanligtvis är fem till antalet och består av frivilliga ur publiken, delar sedan ut sina poäng. Den lägsta och den högsta poängen stryks, som i konståkning.

Ovan fr v kung Henry, Kat Francois, övriga är jurymedlemmarna Alma Kirlic, Johan 31 Wretman, Saman Faramarxi.

I juli 1995 anordnades dom första Svenska Mästerskapen i Poetry Slam på Grimsholmen utanför Falkenberg och har sedan 1997 återkommit årligen, alltid i olika städer. Mästerskapen föregås av deltävlingar i de olika städerna. I Uppsala sker det en gång i månaden på Reginateatern. Vinnarna tävlar i slutet av året om de åtråvärda platserna i SM. I år var det Uppsalas tur att härbärgera mästerskapen. En välbehövlig injektion i Uppsalas annars så försiktigt pulserande poesiåder. Den 12:e till 15:e maj svämmade Reginateatern över av entusiasm och spänning när de svenska mästarna skulle koras. Läktarna kokade. Det stampades i golvet, det applåderades tills händerna blödde, det buades åt juryns för lågt satta poäng. Malmö kammade till slut hem lagtävlingen strax före Södermalm, medan Niklas Mesaros från Göteborg tog det individuella guldet. Uppsala hamnade utanför pallen på en femteplats i lagdisciplinen där totalt elva lag deltog. Uppsalabon Saman Faramarxi har de senaste åren gjort sig ett nationellt namn inom estradpoesiskrået, inte minst tack vare sin humorlösa kolsvarta ponduspoesi. Han placerade sig bäst av Uppsalas fyra lagmedlemmar i den individuella tävlingen och kom på en hedervärd åttondeplats. I foajén hördes under pauserna hitresta gamla slamrävar tala om ’’de bästa mästerskapen hittills’’ och trots att jag inte bevistad något tidigare SM vill jag hålla med. Reginateaterns lokaler är minst sagt lämpade för tillställningar av den här karaktären och kalibern. Dels av rent praktiska skäl, alltifrån scenens höjd och storlek till den goda akustiken eller mittgången i läktaren (vilken är ett stort plus då det är sådan ruljans på publik och uppträdande poeter) och dels rent estetiskt – läktarens tämligen branta sluttning, den generösa takhöjden och de röda sittplatserna i dunklet. Nu lämnar Uppsala över stafettpinnen till Visby som står som värd för mästerskapen nästa år. Poetry Slam-tåget tuffar alltså vidare mot ny mark. Då är det en lisa att det finns poesievenemang i Uppsala som består år efter år. Jag syftar förstås på Ordsprak – Uppsalas internationella poesifestival, som Reginatea-

tern anordnar i egen regi. För femte året i rad gick festivalen av stapeln under oktobers första två dagar, i år med tyngre bokningar än någonsin. Mycket får man nog tacka initiativtagaren till Ordsprak, tillika en av huvudakterna, Nils Jansson (mer känd som Kung Henry eller Henry Bowers) för. Man får väl anta att det är han som ligger bakom bokningen av en av världens mest välrenommerade spoken word- och hiphopartister – Sage Francis. Francis var fredagsprogrammets stora höjdpunkt. Fullsatt förstås. Och nästan lika fullsatt blev det under lördagkvällen då bland annat den brittiska poeten Kat Francois snackade brallorna av alla i lokalen med knivskarpa iakttagelser, innan sydafrikanska spoken word-fenomenet Ewok avrundade kvällen med snabb välartikulerad språklig finess. Festivalens upplägg är och har alltid varit högst sympatiskt. Programpunkterna är lagom långa, lagom många och lagom olika. Ovan nämnda världsstjärnor varvas med lokala poeter, alla frotterar sig med alla. Det är svårt att inte vara glad och upprymd när man går från Ordsprak. Talar man om poesiscenen (med betoning på scenen) i Uppsala talar man om Reginateatern. Förutom några enstaka poesikvällar på Smålands, en Fröding-träff på Stadsbiblioteket (med två anmälda deltagare på Facebook) och en Författarfredag med allas vår tv-poet Bob Hansson, lyser poesin med sin frånvaro i kulturforumens agendor. Jag ser med stor tillförsikt fram emot att fler förgyller sina program med poesi under kommande år. Tänk vilken framtid Uppsala-poesin går till mötes om de olika kulturinstitutionerna upptäcker dess slagkraft och folkliga gångbarhet. Hela staden törstar efter den lyrik som alltför sällan syns utanför Reginateaterns portar. Tills vidare kan man läsa den karismatiska och pricksäkra Uppsala-poeten Alma Kirlics dikt Nej.

NEJ ’’Jag vägrar det’’ övar hon inför sig själv en fras som behöver ristas in i märgen ifall någon med förmodan skulle be henne gå med på vidrigheter som att inte vara i god tid till bussen eller Gud förbjude kamma tillbaka luggen. Även om det laddade scenariot aldrig hänt ska ingen inte ens hon själv tala om för henne vilka reflexer hon inte behöver. Det var länge sen hon såg huden på sin egen panna som kanhända bär spår av det ena eller det andra länge sen och ögonen nej ögonen ska vi inte ens nämna ’’Jag vägrar det’’ upprepar hon med en dåres trägenhet för en spegelbild som inte tycks kunna se för den osannolikt långa luggen som skymmer ögonen hur klarar den sig där ute i vida spegelvärlden utan någon ledsagare helt själv stackaren

’’Jag vägrar det’’ upprepar hon men en aning av rädsla kan nu skönjas i hennes tonläge: tänk om den där halvblinda därinne tröttnar på mig jag kan nästan se vad hon tänker. Jag måste öva säger hon till den luggbitna där inne för tänk om någon frågar mig tänk om någon vemsomhelst skulle se – och du kan ju tänka dig hur denne vemsomhelst är – att jag begråter solsemestrar halvpensionat och sommarvärme. Jag vägrar vara den som måste tillkännage varför jag gråter när jag bläddrar i resekataloger och även om hela anledningen är ursäkta ordvitsen – solklar skulle de som lyssnar inte begripa vad som är vad.

299 792 450 m/s

299 792 450 m/s av Lillemor Berg Inget färdas fortare än ljuset, ofattbara 299 792 458 m/s. I den mänskliga världens mått mätt ter sig en sådan hastighet absurd. Det tar ynka 0,3 millisekunder för en ljusfoton att färdas från Uppsala till Södertälje. Ljuset är världens varp, varpå universum tecknar sin historia. Det är mäktigt. Inte konstigt att soldyrkan är ett inslag i de flesta kulturer. Ljuset är allt livs upphov och gräns. Numera vet vi att ljus är en form av elektromagnetisk strålning. Synligt ljus har en våglängd mellan cirka 390 och 770 nanometer. Ögat, som är känsligt för strålning i just detta intervall, lär kunna uppfatta en enda foton. Alla levande varelser dras till ljuset. Vi människor flockas kring eldar, trängs på badstränderna med bara kroppar för att ta emot solens värme och samlas till umgänge kring alla slags ljuskällor. Ljuset är konstant föremål för vår dyrkan, det är glädje, upplevelse och liv. När novembermörkret äter sig in i sinnet söker vi överallt efter ljuspunkter. Då kommer ljusfestivalen Allt ljus på Uppsala vår längtan till mötes med upplysta flöden av färgspel. Friska promenader i en upplyst och ljusdekorerad stad läker vår begynnande brist på luft

och ljus. Ett vimlande folkliv höjer stämningen. Det är vackert och spännande att vandra den tre kilometer långa slingan mellan installationerna. På Fyristorg skiftar ljuset från intensivt blått till rött och cerise. En rockabillylåt dunkar rytmiskt från en gammal raggarbil. Vid Kvarnfallet hör man ljuv musik, Vivaldis fyra årstiderna ackompanjerar det färggranna ljusspelet över Upplandsmuseet och det susande fallet. På konstmuseets fasad uppe vid slottet pågår ett spektakulärt och storartat bildspel. Den avancerade animeringen står i en klass för sig. Också de enklare installationerna är vackra och inspirerande, som raden av livfulla lampor med ljudillustrationer i Bleke Backe och den charmiga fiskballetten vid Västgötaspången. Allt ljus på Uppsala är näring för själen och motion för kroppen. Varje installation lever kvar som en ljusglimt i minnet, länge. Det är två år sedan förra ljusfestivalen. Också den gången gav ljuspromenaderna bestående intryck. I år saknande jag upplysning i Engelska parken och minns de talande träden och barnen som lekte i sena kvällen under flödande färger. Så annorlunda mot årets kompakta vägg av mörker i samma park. Varde ljus för evigt. m

annons

Invigningsvärd och sponsor Vattenfall arbetar aktivt tillsammans med Uppsala och flera av grannkommunerna med energieffektiv teknik för att skapa ljusa, trygga och varma miljöer för invånarna. Det är oerhört glädjande att Uppsala satsar på en festival som sätter fokus på nya sätt att arbeta med ljus. Vi ser fram emot att uppleva hur staden lyses upp av nya, uppfinningsrika ljuskreationer.

VATTENFALL VÄRME UPPSALA

Fyristorg Här återskapas raggarnas träffpunkt med pulserande ljud från en raggarbil och ljus som skiftar toner i neon. Gallery London projecerar bildspel av rockabillykulturen, foto Baetrice Lundborg. Projektledare och ljussättare, Per Axel, Konsertteknik i Uppsala. Ljudkreatör, Erik Sjölander. Huvudvärdar är Handelsföreningen i Uppsala AB och Uppsala City.

Blåsenhus

Konsert teknik ab

En påminnelse om att hjärtat står i centrum, också för framtidens teknik. Ljussättarna har skapat en djärv, fututrisk installation som pulserar i en mångfald färger. Idé och produktion, Audio Light Design AB, ljusdesign Alex M Bergwall, programmering Thijs Wiessing. Huvudvärd är Akademiska Hus.

AUDIO LIGHT DESIGN AB

Näckens Polska Det glimmar från bäcken där näcken sitter på en klipphäll och spelar fiol och skogrået lockar in dig i ljuset med sin trolska röst. Idé och ljusdesign: Stina Marsh, Jacob Östlund - EAST&MARSH Ljusdesign AB och Charlie Hellberg Scenografi AB. Montering: Vattenfall, Ramirent. Styrning: Music & Lights. Armaturleverantörer: Fergin, Philips, Thorn Lighting. Huvudvärd är Uppsala Kommun.

EAST&MARSH LJUSDESIGN AB CHARLIE HELLBERG SCENOGRAFI AB

Slottsbacken Mer ljus på Gunnar Wennerberg! Följ berättelserna om Gluntarnas fader och njut av sången En månskensnatt på Slottsbacken. Projektledning, Per Granat. Ljusdesign, Charlotta Angerdal och Per Granat. Ljuddesign, Per Erik Rylander. Armaturer, Anders Alin, Fegin. Elektriker, Bohmans Elektriska. Skylift, Nordensten Lift AB. Huvudvärd är Uppsala Kommun.

INNOTECH BELYSNING

bleke backe Ta del av ett liv som skiftar mellan glädje och sorg, lek och allvar. Med ljus och ljud illustreras olika sinnesstämningar. Åsa Ehn Hillberg, Kristina Ehrstedt, Henrik Thuring, Karavan arkitektur & landskap AB i samarbete med Underhuset, Konsthuset, Sims Art+Sound ochTranspond AB. Huvudvärd är Uppsala Kommun.

KARAVAN arkitektur & landskap Ab

Svettis På Svettis fasad projeceras växelvisa mönster (gobos) av ljus i sprudlande färger. Kanske en inspirationskälla till hur Svettis ska se ut i framtiden.

Uppsala slott Med hjälp av dagens teknik, ljud och ljusprojektioner, förvandlas konstmuseets fasad till en mäktig berättelse. Grafikern Andreas Skärberg har tillsammans med Scenteknik skapat en vägg som lever och berättar en evolutionshistoria. Projektledning och projektleverantör, Scenteknik AVL AB. Animationer, Grafala och Ramirent är leverantör av bodar. Huvudvärd är Statens Fastighetsverk

SCENTEKNIK AVL Ab

Scenteknik AVL AB, Beacon GoboGroup och Wireless Solution har skapat ljusinstallationen. Huvudvärd är Sh bygg

Sh bygg

Allt ljus på uppsAlA

30 oktober – 28 november 2010

Fyristorg Raggartorget lever upp med ljus, ljud och bilder. Projektledare och ljussättare, Per Axel, Konsertteknik i Uppsala. Ljudkreatör, Erik Sjölander. Huvudvärdar är Handelsföreningen i Uppsala AB och Uppsala City.

hANDELSFÖRENINgEN I UPPSALA 41

uppsala. stadsutveckling varje dag. sedan 1286.

I serien om Uppsalas design- och reklambyr책er presenterar vi nu

medori

av gunilla sthyr

Man ska aldrig sitta bekvämt! Det är en otrolig utmaning att få jobba med alla olika behov som finns hos våra kunder, säger Petra Forsberg, VD för Medori, en ung, slimmad marknads- och designbyrå i centrala Uppsala. Hit söker sig ett aldrig sinande flöde av praktikanter från några av Uppsalas grafikutbildningar. Det är ett ömsesidigt utbyte, förklarar Medoris VD och Art Director Petra Forsberg. Vi delar med oss av vår kunskap och erfarenhet inom marknadsföring och kommunikation och så bollar vi ideer med ungdomarna som ofta är en målgrupp våra kunder vill nå. Tror vi är rätt bra på att fånga upp trender i samhället. Petra Forsberg tänder stearinljusen i kandelabern och de softade värmeljusen och snart sprids en skön stämning kring soffbordet. Vi befinner oss på Trädgårdsgatan, faktiskt i källaren där kontoret ligger, smakfullt inrett – men så är också byråns koncept att förmedla känsla och upplevelse. Medori har funnits i knappt fem år men redan skördat framgångar, för kampanjer som under åren nominerats eller vunnit marknadsföreningen i Uppsalas pris ”The Prize” i olika kategorier. Medori har nyligen blivit Uppsalas första certifierade designbyrå, ett slags

bevis på att man har ordning på alla papper. Att bli certifierad är ett kvitto på att vi gör rätt saker för våra kunder och att vi är en trygg och kreativ samarbetspartner, säger Petra Forsberg. Vi stärker, positionerar och bygger våra kunders kommunikation på tusen olika sätt genom kampanjer och grafiska profiler, inklusive strategisk design. Byrån jobbar både strategiskt och operativt. Ett viktigt ben i den strategiska marknadsföreningen är företagets grafiska profil, som kan omfatta allt från att skapa en logotyp till att färgsätta inredning eller ett profilsortiment. Sådant långsiktigt varumärkesbyggande kräver en förstudie. Den lilla byrån har tre anställda och ett stort kontaktnät av olika slags reklamkonsulter att anlita vid behov. Dessutom finns alla praktikanter från Grafiskt Utbildningscenter (GUC), John Bauer-gymnasiet och från Uppsala folkuniversitet – sammanlagt 30 veckor varje år har man praktikanter. Petra Forsberg, som även är delägare i GUC, brinner för alla nya tankar från en ung målgrupp. – Vi har ett enormt stort tänk kring samhällsengagemang. Vi vill vara en kompetens, erfaren och kreativ byrå som alltid kryddar byrån med praktikanter och

juniorer för ömsesidigt utbyte. Vi vill säkra morgondagen och Medoris återväxt! Jesper Holm är grafisk formgivare och AD-assistent. Han är också konstnär och tycker att målandet berikar hans arbete på Medori. – Våra kampanjer tar sig så många olika utryck och målandet innebär en frihet som är utvecklande för allt jag producerar, menar han. Thérése Larsson är copywriter på halvtid och jobbar med textbudskap i reklamkampanjer och pressreleaser. Den andra halvtiden är hon frilansskribent åt olika magasin och byråer, främst i Stockholm. Jag tror på lyhördheten, något som Medori är särskilt bra på, säger hon och plockar fram de skräddarsydda lösningarna. Ingen kund är den andra lik. Nära relationer med kunderna är basen för att kunna jobba långsiktigt. Och så är det nog hos de flesta byråer, menar Petra Forberg. Ju bättre man känner en kund, desto bättre resultat. En återkommande lokal kampanj är ”Julstaden Uppsala” . För fjärde året i rad har byrån fått i uppdrag av kommunen och Uppsala Tourism, att försöka öka antalet besökare till Uppsala kring jul. – Vi ska visa upp Uppsalas kultur och skapa en fin stämning kring de aktiviteter som erbjuds inför julen.

Då ingår det att förnya oss från år till år och inte fastna i ett gammal koncept, det är en spännande utmaning, säger Petra Forsberg. En annan stor lokal satsning var Fyrishov sommarkampanj som byrån fick ansvar för. Kampanjen skulle rika sig till alla mellan 8 och 80 år. Men hur får man både unga och gamla att vilja besöka ett av landets största upplevelsecentrum? – Vi jobbade både med stora tidningsannonser och bussreklam men skapade också en hemsida, där alla kunde lägga in egna foton på sina skönaste sommarminnen, säger Jesper Holm och berättar att man också la ned stort arbete på att ta fram ett sortiment av t-shirts och badringar, som alla kunde köpa i Fyrishov. Det hela blev så bra att Medori nu även fått ansvaret för Fyrishovs vinterkampanj. Ungefär 80 procent av alla kunder är lokala, medan resten finns regionalt såväl som internationellt. När en av Nordens största bilkedjor ”Möller bil” ville nå nya kunder – som ofta köper begagnade bilar på Blocket – kontaktade de Uppsalabyrån. Bilföretaget ville lyfta fram det trygghetspaket som man erbjuder även för gamla bilar. I marknadsföringen som bland annat gick ut i helsidesannonser, riktade vi särskilt in oss på slutkonsu-

menten. Personen i annonsen är elegant, nöjd och har en attityd som säger oss att hon eller han gjort ett medvetet val genom att köpa en bil, berättar Petra Forsberg. Ett annat upplägg finns med i Medoris reklamkampanj för Defa bilvärmesystem. Så här beskrivs annonsen: ”Vi möter en modern och medveten kvinna som blivit så bekväm med sitt värmesystem att hon gått ut till bilen i innekläder och högklackat”. Kampanjens huvudbudskap är komfort, förklarar Petra Forsberg. Och det är ingen passiv kvinna som möter oss i reklamen: Hon är självsäker och har fått nya vanor genom sitt köp av produkten. Den här annonskampanjen var inte bara tänkt för de nordiska länderna utan även för Baltikum. För kunden ökade vinsten med 25 procent. En bra kundrelation och ett tydligt uppdrag är en grundförutsättning för att en marknadsföringskampanj ska bli lyckad. Och visst har det hänt att vi tackat nej till ett uppdrag, säger Petra Forsberg, och tillägger att hon fortfarande känner lika stor entusiasm för jobbet som vid starten för fem år sedan.m

Nyhet i Uppsala:

Storz AWT & Thermage Uppsalas modernaste laserklinik arbetar nu också med Storz AWT (cellulitbehandling och fettreducering), Thermage (tightening) och fillers.

to see or not to see? Boka tid för synundersökning! Med glas från:

Även verksamheten utökas – två diplomerade massörer och en auktoriserad hudterapeut finns i våra nya, större lokaler. Nya adressen är Smedsgränd 2 B, 1 tr (in på gården). Fri konsultation. Välkommen!

Laser�Care UPPSALA Smedsgränd 2 B, 1 tr (in på gården), 753 20 Uppsala 018-60 22 00, info@lasercare.se, www.lasercare.se

ErfarEnhEt n InspIratIon n KunsKap Drottninggatan 4.tel 10 33 11. 47 www.rediviva.se

spår av liv spår av tid av Johanna Uddén

När Barbro Åberg ställer ut i USA säljer hon nästan allt. Hennes keramiska skulpturer i stort format tilltalar de amerikanska samlarna och hon har ställt ut inte mindre än sex gånger på SOFA – Sculpture Objects & Functional Art Fair – som är den stora amerikanska konsthantverksmässan. Barbro Åbergs keramik är magisk. Skulpturerna ser ut att ha växt fram, som om de vore uråldriga koraller. Här finns tydliga referenser till naturen, men också till välbekanta former hämtade från forntida artefakter – solhjul, båtar, kors. Ytan är skrovlig och repig, som om skulpturerna nyligen grävts upp ur jorden, och hålrummen ger formen både en lätthet och en speciell spänning. – För ett antal år sedan besökte jag barndomsstranden Storhamn i Västerbotten. Jag fotade stenar, klippor och olika ytor, några med spår från istiden. Jag insåg att allt detta har spelat roll för mig. Det började hända något med min keramik efter det. Jag övergick från tunga föremål med färger till lätta former med hål i och terra sigillata, alltså en monokrom leryta i stället för glasyr. Ursprungligen kommer Barbro Åberg alltså från Västerbotten, men hon kom till Uppsala när det var dags att börja gymnasiet. Efter studenten 1978 flyttade hon till Oregon i USA och läste konsthistoria, silversmide och keramik på college. – Tidigare hade jag hållit på med konsthantverk på

ett privat plan, men när jag testade keramik kändes det helt rätt att satsa på det som yrke. De stora verkstäderna på konstavdelningen bidrog till mitt intresse. Det var underbart att gå dit när man ville! Keramikläraren Nancy Travers lade märke till intresset och ville att Barbro Åberg skulle bli hennes assistent. Hon fick arbeta 20 timmar i veckan och hon fick lön. Från att inte kunna något fick hon nu bränna ugnar, blanda glasyrer och blanda lera – viktig kunskap för en keramiker. – Min egen tid ägnade jag mest åt att dreja. Det är ett svårt hantverk som tar upp till sju år att lära sig. Men det var just materialet och processen som jag var mest intresserad av då. Arbetet med skulptur kom senare. Barbro Åberg bodde också en period i Berkeley där hon arbetade med Susan Steinman i Berkeley Potters Guild, en gigantisk verkstad med många keramiker som delade ugnar och maskiner. Till Barbro Åbergs arbete kunde höra att förbereda 200 lerklumpar för drejning. När det handlade om att blanda glasyrer, knåda lera, glasera och packa ugnar gjorde hon mycket av uppdragsgivarens jobb. Och hon lärde sig mycket. – Susan Steinman producerade bruksföremål och varorna skickades till kunder i hela USA. Det var under den perioden jag lärde mig hur man packar keramik, så att den ska hålla för tuffa transporter.

Double Spiral Wheel

Barbro Åberg har numera en egen verkstad på gården i det lilla samhället Ry på Jylland där hon är bosatt sedan 1991. Här skapar hon skulpturer i den speciella lera som blivit hennes signum, en blandning som innehåller både perlit och pappersfibrer. Perlit är ett vulkaniskt material som ger en speciell effekt på ytan. En stor fördel är att perliten gör att det går att skulptera utan de begränsningar som vanlig lera ger. Blandningen med pappersfiber gör att hon kan bygga sköra former som annars inte skulle hålla. Dessutom spricker det inte och det är möjligt att blöta upp leran

igen för att arbeta om vissa former. Något som är värdefullt för en skulptör. – Jag gillar verkligen kontrasten mellan den tunga leran och den luftiga konstruktionen. Arbetsprocessen är långsam och den lera jag använder tillåter det. Jag tar mig tid att reflektera och ändra, att följa impulserna och låta varje skulptur komma fram i ett slags dialog. Det var egentligen i Uppsala Barbro Åberg började skulptera på allvar. När hon flyttade hem från USA 1983 började hon på Uppsala Konstskola. – Jag hade fantastiska lärare! Jag minns speciellt

Black Blue Wheel

ÅC Danell, Berndt Nyberg och Christine Lohe. Efter skolan hyrde jag en verkstad i Ekeby Bruk tillsammans med Annika Eriksson och Kersti Hellqvist. I området fanns en del andra konstnärer också. Under den här perioden ägnade sig Barbro Åberg åt att dreja bruksföremål som sedan såldes i hantverkskollektivet Uppsala Handkraft. Det blev många beställningar och hon var tvungen att producera samma sak om och om igen. Hon började fundera på att utveckla sitt skapande och sökte in på Kunsthandverkarskolen i Kolding på Jylland.

Nu började Barbro Åberg satsa på skulptur på allvar. Hon experimenterade genom att testa olika temperaturer, glasyrer och leror. I slutet av 80-talet kom hon i kontakt med Clay Today, en keramikgrupp som arbetade för att ge de danska keramikerna inspiration från utlandet. Man bjöd in mer experimentella keramiker från USA för att hålla workshops och seminarier. Clay Today gästades bland annat av Rosette Gault som arbetade med papperslera. – Det var efter det jag började experimentera med papper. Och idéerna kring perlit fick jag när den kände

Momentum

amerikanske keramikern Bob Shay visade sina verk på Brandt Klædefabrik i Odense. Han arbetade med hälften lera, hälften perlit. En milstolpe i Barbro Åbergs konstnärskap var när hon blev inbjuden att delta i vandringsutställningen From the Kilns of Denmark 2002. De amerikanska kuratorerna sökte spännande dansk keramik och såg en utställning som hon råkade ha i Kolding just då. Barbro Åberg blev en av trettio danska keramiker som visades på fem stora museer i USA och sedan i Paris och Berlin. – Många såg utställningen och efter det har det

rullat på ganska bra med separatutställningar i både Paris, Köpenhamn och Boston. Jag ska också vara med på SOFA i Chicago igen i november. Uppmärksamheten kring Barbro Åbergs keramik växer. I september publiceras en stor artikel om Barbro Åberg i den prestigefyllda amerikanska tidskriften Ceramics Art and Perception. Och nästa stora projekt är en stor separatutställning hösten 2011 på det internationella keramikmuseet Grimmerhus i Middelfart. www.barbroaberg.dk m

Black Egg

Entangled

Black Spiral Bowl

“Jag sover hos Jossan ikväll”

KLIRR STOCKHOLM / FOTOGRAF EMILIA BERGMARK-JIMÉNEZ

Alla klär i rött. Att ﬁnnas till för barn och ungdomar är allas ansvar. Vi har en jacka till dig med. Använd den så ofta du vill, redan gärna till kommande storhelger. Vi är nämligen övertygade om att du klär i den. Kontakta en nattvandrare nära dig.

NATTVANDRARNA BJÖRKLINGE (B-SAFE) bjorklinge@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/bjorklinge NATTVANDRARNA BÅLSTA balsta@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/balsta

NATTVANDRARNA SKOKLOSTER Gruppen vilande NATTVANDRARNA STENHAGEN stenhagen@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/stenhagen

NATTVANDRARNA ERIKSBERG eriksberg@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA TIERP tierp@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/tierp

NATTVANDRARNA GOTTSUNDA gottsunda@nattvandring.nu www.nattvandring.nu/gottsunda

NATTVANDRARNA UPPSALA - GOTTSUNDA (LA SOFTA) lasofta-gottsunda@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA LÖTEN loten-uppsala@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA UPPSALA-STORVRETA uppsala-storvreta@nattvandring.nu

NATTVANDRARNA UPPSALA-ÅRSTA uppsala-arsta@nattvandring.nu www.nattvandring-uppsala.se NATTVANDRARNA VATTHOLMA vattholma@nattvandring.nu NATTVANDRARNA ÖRSUNDSBRO orsundsbro@nattvandring.nu

Nattvandrargrupper i Uppsala län är några av alla våra nattvandrargrupper runt om i landet som ingår i nätverket nattvandring.nu.

NATTVANDRING.NU I samarbete med

Oberoende rådgivning - på riktigt

Marknadens hela utbud - Analys - Företagsvärdering - Strukturerade produkter - Långsiktighet Revision Försäkringar - Skatteoptimering - Aktier - Fonder - Pensionssparande - Marknadens hela utbud - Analys - Företagsvärdering - Strukturerade produkter - Långsiktighet - Revision - Försäkringar - Skatteoptimering Aktier - Fonder - Pensionssparande - Marknadens hela utbud - Analys Företagsvärdering - Strukturerade produkter - Långsiktighet - Revision - Försäkringar

www.exceed.se

teater blanca – Om de är Glada Hudik, så är vi Allvarliga Uppsala, säger Magnus Dahlerus, konstnärlig ledare för Teater Blanca, apropå det ökade intresset för teater framförd av personer med funktionsnedsättning. av Maria Freenay

Magnus Dahlerus

Antingen kan man tvätta polisbilar, jobba i second hand-affär, sköta fotbollsplaner eller så kan man jobba som skådespelare på Teater Blanca. LSS, Lagen om Stöd och Service ålägger kommunen att sätta personer med särskilda behov i arbete, och Teater Blanca är ett resultat av det. Måndag till fredag pågår verksamheten, som i möjligaste mån ska efterlikna ett vanligt arbete, med måndagsmöten, förslagslåda, och fyra pass om dagen med dramaövningar, improvisationer och textläsning. Femton skådespelare arbetar på Teater Blanca tillsammans med fyra arbetshandledare. De gör ungefär en pjäs om året, senast Herr As pengar, efter en text av Selma Lagerlöf. Föreställningen spelades mer än 40 gånger och sågs av över 2000 personer och ska eventuellt spelas några gånger till i höst.

Magnus Dahlerus är konstnärlig ledare och regissör samt ansvarar för textbearbetning. Chatarina Oldermark gör musiken, Mariola Pietras har ansvar för kostym och Eva Jansson är arbetshandledare. En av skådespelarna arbetar i huvudsak med tekniken, så det enda man brukar behöva hjälp med utifrån är scenografin. När man ska välja vilken pjäs som ska spelas, är utmaningen att göra något som de inte själva trodde att de kan, eller som man inte förväntar sig att de ska göra. – Man kanske inte tror att folk med en utvecklingsstörning kan ge en bild av Tjechov eller Shakespeare men det kan de mycket väl göra och då vill vi göra det, ler Magnus. Teater Blanca har funnits sedan sensommaren 1999. Magnus började bara någon månad efter starten. Hur kom det sig att du hamnade där? – Jag hade en plan om att jobba på en teater. Så dök Teater Blanca upp, säger Magnus. Han hade redan skrivit några teaterstycken och att det stod poet på hans CV var ingen nackdel. Den dåvarande konstnärlige ledaren slutade efter ett par år och då föll det sig naturligt att Magnus tog vid. – Men grejen med Blanca är att vi jobbar mycket tillsammans. Alla måste engagera sig för att det ska bli något. Någon av våra skådespelare sa en gång att vi är ett lejonteam. Det är en bra beskrivning av oss. Hur fungerar det för skådespelarna att lära sig långa textmassor?

– Här kommer min bakgrund som poet väl till pass, säger Magnus och berättar att han silar ner en Shakespearetext till en femtedel av sitt ursprung. Han fortsätter med att tala om att texterna är väldigt kärnfulla, så det kan vara knepigt för publiken, hänger man inte med från början så är man borta. Vilka är det som sitter i publiken? – Det är inte bara släkt och vänner som man kanske tror, utan det är alla möjliga som kommer och tittar på föreställningarna och oftast är det fulltsatt på salongens 60 platser, säger Magnus. Glada Hudik-teatern gjorde succé på Melodifestivalen i SVT och har även spelat på Broadway och deras succé har även gett Teater Blanca större uppmärksamhet. Det har påverkat hur folk tänker kring oss och våra chefer är mer intresserade nu, tror Magnus. Men vi har valt att nischa oss på mer allvarliga föreställningar, lite mer höglitterära kanske, funderar Magnus men vi har mycket humor också. Musiken har också en bärande roll.

Hur är det att jobba med personer med funktions nedsättning? – Jag har inte erfarenhet av något annat, säger Magnus och fortsätter med att tala om hur det var när han träffade en av skådespelarna på Stockholms stadsteater och berättade om hur de jobbade på Teater Blanca. – Det är ju precis som hos oss, sa skådespelaren. Vilken roll spelar Teater Blanca i Uppsalas kulturliv? Magnus funderar lite. – Jag tror att vi fyller en väldigt viktig funktion, men vi vill inte att de ska betyda något bara för att det är folk med funktionsnedsättningar som spelar, utan för att vi gör teater på ett annorlunda sätt. Framtidsplanerna innehåller tankar på en dokumentärfilm om skapandet av Herr As pengar och kanske kan det bli något av Tjechov framöver. – Det blir ju alltid Blanca av det vi gör, ler han nöjt. m

ALA TEL. 13 06 DROTTNINGGATAN 4 UPPS

63, 69 55 05

a spelmän

d Ors engan me B h c o e ll a K edlund & Hanna H rt!

En julkonse

r 11 decembe T E S U H T R E KONS The Ref

Nisse He eshments ll Rock´n´ro berg, Sven Zette rberg ll Xmas KO

NSERTH USET 10 decemb er

I SAMARBETE MED

pengar SIMONE SCALENGHE

Värdet av att anlita en expert

Sent en fredag kväll blev jag uppringd av en av mina bästa vänner. Han hade styrt upp en överraskning. Allt jag fick veta var att han skulle hämta upp mig tidigt på söndagsmorgon. Spännande! När väl söndagsmorgonen infann sig bar det sig inte bättre än att den sammanföll med årets första riktiga kyla. När jag sömning och frusen satte mig i bilen fick jag reda på att vi skulle ut och fiska gädda. Allt var mycket väl planerat. Den inhyrda fiskeguiden hade ordnat fram allt vi kunde tänkas behöva. Det var allehanda fiskeprylar, datorer, mat, dryck och extra kläder. Guiden berättade att han fiskat i Trosa skärgård sedan barnsben och att han dagligen var i kontakt med övriga guider i området. Fram till lunch hade vi, trots ett oavbrutet fiskande, inte fått en enda gädda. Vi hade heller inte sett eller känt en enda fisk. Hur var det möjligt? Var vi lurade? Var fiskeguiden en bluff? Nej, naturligtvis inte! Guiden hade gjort allt som stod i hans makt. Tyvärr räcker det inte alltid. Det är inte så enkelt. Det kommer alltid att finnas faktorer som är omöjliga att rå över. I vårt fall var det antagligen den plötsliga köldknäppen som påverkade fisket negativt. Gäddorna var helt enkelt chockade. Precis så ser vardagen ut även för alla typer av experter så som läkare, arkitekter, ingenjörer OCH finansiella rådgivare. Man kan helt enkelt inte rå över allt. Vi valde att anlita fiskeexperten för att han var kompentent och erfaren. Dessutom hade han tillgång till rätt verktyg och ett brett nätverk. Vi anlitade honom för att sannolikheten till ett gott resultat var hög. När dagen väl var över hade vi, trots allt, fått elva gäddor. Guiden var inte nöjd. Men både jag och min vän tyckte att dagen varit så pass lyckad att vi på stående fot beslutade oss för att göra ett nytt försök till våren. Fiskeguiden hade nämligen åstadkommit det vi förväntade oss av honom. Levererat ett, efter förutsättningarna, gott resultat. m Simone Scalenghe Finansiell rådgivare

vingården CLAES BRODDA

inte bara Tredje torsdagen i november varje år lanseras en av årets primörer: Le Beaujolais Noveau. På samma sätt som med surströmmingspremiären finns det åtskilliga som ser fram emot detta jippo, medan andra rynkar på näsan. Många deltar i festen inte i första hand för att de är förtjusta i produkten, utan för att det är en kul grej. Men från distriktet Beaujolais kommer även andra, mindre kända, viner som är av en högre kvalitet än de saftlika novemberprimörerna.

Strax norr om miljonstaden Lyon börjar vinodlingarna. Längs slätterna och på kullarna sträcker sig vinfälten så långt ögat kan nå. Här och där avbruten av en skogsdunge eller någon av de hundratals små byar som finns i distriktet. I väster reser sig bergen upp mot tusen meters höjd, vi befinner oss i utkanterna av centralmassivet. I öster avgränsas vinodlingarna av floden Saône, vilken nere i Lyon rinner ihop med Rhône vars källor finns i Schweiz. I södra delen av Beaujolais odlas de enklare viner vi ofta förknippar med distriktet. I norra delen, nästan uppe vid staden Macôn, framställs viner som har betydligt mer märg och kött på benen. Viner som är fylligare och mer komplexa, och som tack vare en viss strävhet med fördel kan sparas några år innan de konsumeras. Dessa nordliga kommuner kallas sammantaget för Crus du Beaujolais, vilket gör att de hamnar i den franska adelskalendern för viner. De är sammanlagt tio till antalet, några av dem är inte helt okända här i Sverige som till exempel Fleurie och Morgon, medan vi sällan får chansen att smaka en Juliénas. Märkligt nog uppvisar de stora olikheter inbördes, trots att det geografiska avståndet inte skiljer dem mer än ett fåtal kilometer och trots att de framställda av samma druva: Gamay. Så är till exempel en Moulin-à-vent ofta sträv med smak av svarta vinbär och saltlakrits, medan en Fleurie

noveau är mer sammetslen och – passande nog – har doft av rosor och viol. Än mer viol och röda bär hittar man i ett vin från Chiroubles, varifrån de lättaste cru du beaujolais-vinerna kommer. Dagarna före St Valentinedagen säljs det i Frankrike många flaskor Saint-Amour. Men det är inte kärleksguden som givit upphov till vinernas namn, utan den till kristendomen omvände romerske soldaten Amator. En byst av den sedermera kanoniserade romaren finns vid kyrkan i byn SaintAmour-Bellevue. Från Morgon kommer fylliga och ibland ganska sträva viner med drag av mörka bär och plommon. Dessa utvecklas mycket positivt om de lagras upp till tio år. De ändrar då karaktär, och påminner mycket om en Pinot Noir från norra Bourgogne! Fenomenet kallas att vinet morgoniserar. – Un Morgon doit morgoner, (En Morgon behöver morgonisera) är ett gammalt talesätt här i trakten, berättar Yves-Dominique Ferraud. Han sköter marknadsföringen och hans bror Jean-Michel är vinmakare i familjeföretaget P.Ferraud et fils i Belleville. Firmans viner kommer från hela distriktet, och tappas upp i vinhuset nära den lilla stadens järnvägstation. Att de månar om traditionerna märks inte bara på de stolta sätt vinerna framställs på; i anslutning till vinhuset finns också ett litet vinmuseum kallat De vigne en verre. Det finns flera stora firmor – så kallade négociants – som handlar vin av olika odlare, vin som efter buteljering säljs i firmans namn. Mest känt är nog företaget

Väderkvarnen mellan byarna Chénas och Romanèche har givit namn åt vinerna från appellationen Moulin-à-Vent.

Les Vins Georges Dubœuf i Romanéche-Thorins, det största i sitt slag i Beaujolais med en årlig produktion av cirka 20 miljoner flaskor. Även om Georges Dubœuf själv närmar sig de åttio, är han i högsta grad ”still going strong”. Han lär varje förmiddag prova mer än 100 viner! Bland annat väljer han ut Morgon-viner som just skall passa den svenska marknaden. Till sin hjälp att driva den stora moderna anläggningen har han en stor stab av mycket kunniga medarbetare, alltifrån vinmakare till laboratoriepersonal. Företaget har också byggt ett mycket fint vinmuseum kallat Le Hameau du Vin, väl värt ett besök. I Romanéche-Thorins, som är huvudorten i området vars viner får kallas Moulin-à-vent (”väderkvarn”), finns många förnämliga vingårdar. Guillaume de Castelnau är vinmakare och chef för Château des Jacques, berättar om namnet på de lokala vinerna: – Väderkvarnen, det är inte bara en symbol för vinerna, det är vår maskot. Han vet också att berätta om historien, ända tillbaka till 1920-talet, när man ville ursprungsskydda de sedan

Vinfält en vårkväll i Quincié.

lång tid tillbaka berömda vinerna från trakten mellan byarna Chénas och Romanéche. För att slippa träta om vilken av byarna som skulle få ge namn åt vinet, lät man väderkvarnen bli representant för kvaliteten. Det är värt att notera att vinerna från Moulin-àVent således redan 1924 hade ett ursprungsskyddat namn, alltså mer än ett decennium innan nuvarande lagarna om Appellation d’Origine Controlée trädde i kraft. Dessa lagar talar om varifrån vinet kommer och reglerar vilka druvsorter som är tillåtna, hur vinet får framställas samt vissa kvalitetskrav. På så sätt har konsumenten en viss vägledning om vinets stil och kvalitet. Men hur kommer det sig att vinerna från norra Beaujolais kan uppvisa så stora olikheter, trots att

samma druvsort används, och när vinstockarna vuxit i närliggande områden? Svaret finns i vad som brukar kallas terroir. Jordmånen är sammansatt av olika ämnen; på vissa håll mer sandig jord, på andra håll finns olika metaller och andra grundämnen vilka anses påverka den slutliga produktens egenskaper. Sålunda anses den granit som finns i marken i hela den norra delen av distriktet, starkt bidraga till att vinerna därifrån är mer hållbara än de från södra delen. Dock vet ingen exakt hur och varför! Vidare är inte klimatet exakt lika eller vattentillgången densamma i en dalgång som lite högre upp på berget eller ute på en slätt. Begreppet terroir används naturligtvis i samband med många vinodlingar runt om i världen, men det blir

I byn Villié-Morgon finns några restauranger, barer och hotell. Kvällslivet är stillsamt.

extra tydligt i områden vilka endast använder sig av en druvsort som till exempel i Bourgogne. Vinerna från Beaujolais har dessutom fördelen att inte vara allt för dyra. Så köp gärna en flaska Beaujolais Noveaux, men kom ihåg att det bara är en första ung och fruktig glimt av årets skörd. De verkliga kvalitetsprodukterna behöver några år på sig för att visa upp sina många olika egenskaper. Vinhuset Les Vins Georges Dubœuf finns, som nämnts ovan i texten, sedan många år representerad på Systembolagets fasta lista med ett vin från Morgon. I beställningssortimentet finns en bra fatlagrad Moulinà-Vent, som från goda år blir utmärkta. Sedan länge finns också en låda med viner från alla tio cru-byarna,

plus en ”vanlig” Beaujolais samt en Beaujolais Villages. Beställ en sådan låda och prova distriktets olikheter! I beställningslistan finns även från samma vinhus Saint-Amour från toppåret 2009. Den är ännu väldigt ung, med en blålila färg och mycket fruktig doft och smak av röda och svarta vinbär. Kyl den till 12 °C, så blir strävheten i balans med all fruktighet. Serveras till charkuterier. Eller lagra den några år, något som i regel alla Crus du Beaujolais vinner på. Inte minst 2006 Moulin-à-Vent från vinhuset Merlin, ett vin som just börjat ta form. Vinet har doft av mörka bär, sötlakrits och tydlig fatkaraktär, i smaken finns saltlakrits samt toner av mocca och svartpeppar. Inte så strävt som vinerna från Moulin-à-Vent kan vara, men med en fin

elegans. Lite onödigt högt prissatt, men det är nog i den prisnivån bättre Crus du Beaujolais-viner kommer att hamna inom några år. Fler och fler upptäcker nämligen kvaliteterna hos detta distrikt. Ett annat vin med elegans och klass är 2008 Fleurie Domaine de la Grand’ Cour, Vieilles Vignes. Här bjuds vi på en doft och smak av rosor och torkad frukt, samt ett stänk av viol. Vinstockarna är 60–70 år gamla, och det låga skördeuttaget ger koncentrerade viner. Min personliga favorit denna gång är 2005 Régnié Domaine de Thulon. Jag har uppskattat detta vin från tidigare årgångar, och 2005 års upplaga är perfekt i balans. God doft med inslag av körsbär och apelsinskal. Den välbalanserade, mogna smaken har en viss strävhet och toner av aprikos, smultron och grädde.

De beskrivna vinerna finns alla i Systembolagets beställningssortiment: 2009 Saint-Amour, Georges Dubœuf, 119:- (best.nr 72001) 2008 Fleurie, Domaine de la Grand’ Cour, 150:- (best.nr 73316) 2006 Moulin-à-Vent, Merlin, 196:- (best.nr 73729) 2005 Régnié, Domaine de Thulon, 149:- (best.nr 80141) Dessutom omnämndes lådan (12 flaskor) från Georges Dubœuf,1140:(best.nr 85646)

Skörd av Chardonnay i norra Beaujolais, på gränsen till Mâcon.

Var och en som läst den satiriska romanen Clochemerle (”Förargelsens hus” på svenska), kan känna igen sig vid ett besök i byn Vaux-en-Beaujolais; den är nämligen förlaga till byn Clochemerle i Gabriel Chevalliers roman från 1934.

Dags att skörda! Gammal vinstock i Chiroubles

fakta Beaujolais utgör den sydligaste delen i det utsträckta distriktet Bourgogne. Ett antal byar har rätt att på vinetiketten skriva Beaujolais Villages. Vissa byar har ytterligare högre kvalitet på sina viner, och har rätta att sätta ut byns namn. Dessa så kallade Crus du Beaujolais är tio till antalet: Saint Amour, Juliénas, Chénas, Moulin-à-Vent, Fleurie, Morgon, Chiroubles, Brouilly, Régnié samt Côte de Brouilly. Det förekommer även en viss produktion av vit Beaujolais, framställd av druvan Chardonnay. m

I samh채llets tj채nst av Engla Bertolino

Ibland är det lätt att känna att det är svårt att göra skillnad. Men tillsammans kan man göra mycket. Stiftelsen nattvandring.nu samordnar nattvandring på nationell nivå och uppmuntrar företag och privatpersoner att ta ett samhällsansvar. Träffa tre personer i olika delar av verksamheten och läs vad de har att säga om engagemang och samhällsansvar. Allt började med att Vera Dordevic och Janne Lundholm upptäckte att det behövdes ett nytänkande inom vuxnas engagemang, där enkelhet, trygghet och stabilitet låg till grund för ett långsiktig stödjande. De presenterade sin idé om nationell samordning av nattvandring för E.ON och Skandia som nappade på idén och numera är stiftare och partners. Idag har nattvandring.nu 217 lokala grupper och drygt 20 000 nattvandrare knutna till sig på nationell nivå. Konceptet nattvandrare är en skandinavisk företeelse än så länge och idén att samla nattvandrare på en nationell nivå kommer ursprungligen från Danmark. Tanken med nattvandring.nu är att alla lokala nattvandringsgrupper runt om i landet ska kunna teckna avtal med stiftelsen, då åtar man sig att arbeta utifrån några etiska principer som värnar om det förtroende nattvandring bygger på. Som lokal grupp får man då tillgång till kostnadsfri rådgivning, utbildning, utrustning och försäkring. Alla grupper och föreningar som arbetar med nattvandring runtom i Sverige är välkomna att ansöka om nätverksavtal. Stiftelsen välkomnar även att fler företag engagerar sig. I kriterierna för samarbetspartners står det bland annat att partnerskapet ska vara etiskt och moraliskt rätt. Och varje enskilt partnersamarbete beslutas av stiftelsen efter. Stiftelsens styrelse är uppbyggd av representanter från företagen E.ON,

Skandia och Stadium, idrottsprofiler med ett starkt engagemang för barn och unga (Kajsa Bergqvist, Paolo Roberto) samt före detta Barnombudsman Lena Nyberg, före detta Förbundsordförande för Polisförbundet Jan Karlsèn och Erik Thorsted, sekretariatschef för Fonden för Socialt Ansvar & Natteravnene Danmark. Vera Dordevic tycker att det är viktigt att människor och företag engagerar sig i samhällsfrågor. Hon tycker att fler borde vara med och hjälpa till, det är inte ensam utan tillsammans med andra som man bygger ett samhälle. De vuxna behöver synas på ungdomarnas arena och vara förebilder. På så sätt kan man förebygga användning av alkohol och droger. Det är många ungdomar som saknar vuxna i sin närhet. Vera säger att som vuxen och nattvandrare bör man vara förnuftig, lugn och stabil. Det är viktigt att ha sunt förnuft och inte leka polis och väktare eller tro att man är en del av ett medborgargarde. Hon tycker att det är viktigt att vuxna engagerar sig i alla faser i barn och ungdomar liv och inte bara när de är små. De är en av 217 lokala nattvandringsgrupper som är anslutna till den nationella satsningen nattvandring.nu. Carolina har nattvandrat i snart fyra år och tog själv initiativet att börja vandra eftersom hon alltid har beundrat de vuxna som valt att frivilligt engagera sig och vara närvarande. Hon själv tycker att det är en fantastisk känsla att som vuxen ha möjlighet att hjälpa till. Men tillägger att det viktigaste inte är hur ofta man nattvandrar utan att man engagerar sig. Att nattvandra har lärt henne en hel del om myndigheters arbete i ungdomsfrågor. På central nivå har man kontakt med myndigheter som polis, kommun med flera.

Nattvandrare i Gottsunda fr v Jacqueline Otabbong, Andreas Karlsson, Stefan Alarik, Christian Killiner och Carolina Mårtensson.

När Carolina vandrar brukar hon dela ut sitt visitkort till ungdomar eller till föräldrar som hon kontaktat i samband med att en ungdom har blivit hämtad. Då händer det att det i efterhand kommer ett tack via sms. Människor är positiva och glada för att man bryr sig. Och det är det som ger henne styrkan att fortsätta. Ungdomarna själva verkar uppskatta de vuxnas närvaro. När Carolina nattvandrar kommer det ofta fram ungdomar för att säga hej och prata en stund. Många av ungdomarna känner igen de vuxna som vandrar och de har blivit en naturlig del av deras vardag. Som nattvandrare är Carolina tydlig med att tala om för ungdomar hon möter att hon inte är någon polis utan en ’’vanlig vuxen’’ som finns där för deras skull. Hon berättar att en gång frågade några tjejer ifall de kunde ringa till nattvandringsmobilen för att få sällskap hem från bussen senare på natten. Och det fick de gärna göra! Som nattvandrare gör man ungdomars vardag tryggare men det är under storhelger de behövs allra mest. Carolina tycker att fler vuxna borde prova på att nattvandra. Hon framhäver att det är ett kul och trevligt sätt att bidra till samhället. Dessutom är det helt gratis och som nattvandrare är man försäkrad och får gå kurser i ibland annat första hjälpen, konflikthantering och självförsvar. Det finns olika sätt att engagera sig på, som företag kan man stödja verksamheten som sponsor. Nattvandring. nu stöds nationellt av flera stora företag och de lokala nattvandringsgrupperna stöds i vissa fall av lokala

företag. Carolinas grupp Gottsunda Nattvandrare som nattvandrar i Uppsalas stadsdel Gottsunda sponsras lokalt av Graflunds och Uppsala Hem. Tack vare sponsring kan de köpa varma kläder, bra skor, mössor, vantar, ficklampor, ryggsäckar, fika och annat som underlättar deras insats. Carolina är väldigt positiv till att företag tar ett ansvar och sponsrar verksamhet som gynnar samhället. Skandia, en av huvudparterna i stiftelsen arbetar löpande med att utveckla företagets samhällsengagemang. De har stöttat verksamheter för barn och unga i mer än tjugo år. För dem är det en självklarhet att man som företag tar ett samhällsansvar och att vi tillsammans har ansvar för barn och ungdomar. Förutom sitt engagemang i nattvandring.nu är de huvudsponsorer åt BRIS, driver stiftelsen Idéer för livet som delar ut stipendier till barn och ungdomsprojekt och samarbetar med Ecpat och Rikskriminalpolisen för att motverka barnpornografi. Förutom att Skandia arbetar mycket med samhällssponsring uppmuntrar de också sina medarbetare att arbeta ideellt. Som anställd på Skandia har man möjlighet att arbeta ideellt på betald arbetstid. Idén om att företag ska ta ett samhällsansvar utöver att leverera varor och tjänster som samhället drar nytta av i form av arbetstillfällen, skatt och innovationer kallas ofta CRS (Corporate Social Responsibility). Hans Svensson (Chef Public Affairs, CR Senior Vice President) på Skandia påpekar att det egentligen inte är ett företags produkter och tjänster som definierar

företaget, det är ju lätt att kopiera. Nej, det är hur företaget väljer att engagera sig och investera tid och resurser i samhället som definierar vilket företag man är. Att nattvandra tycker han är ett utmärkt sätt att bidra till samhället. Han påpekar också att han tycker att det är viktigt att låta anställda engagera sig på betald arbetstid. Det gör att många kommer i kontakt med delar av samhället de kanske annars inte skulle göra. Det i sin tur bidrar till kompetensutveckling inom företaget. Hans Svensson understryker att polis och myndigheter ofta uttrycker sin uppskattning för nattvandrarnas engagemang och att deras insatser gör stor skillnad. För Carolina Mårtensson kommer feedbacken direkt genom ett hej på gatan eller ett oväntat sms med ett tack! m

Rosa turmalin 33 800:-

Guldsmed Rolf Isaksson Celsiushuset, Svartbäcksgatan 7, Uppsala 018-15 05 90 www.rolfguldsmed.se 74

H OTE LL

RE STAU RA N G

VI N KÄ LL A RE

KO N FE RE N S

Rum att unna dig. I vårt utsökt renoverade 1870-talshus på Odinslund väntar en avkopplande hotellupplevelse byggd på personlig atmosfär och komfort. Välj mellan 3 sviter med bastu, 7 dubbelrum och 1 enkelrum. Alla med Carpe Diemsängar, exklusiva material och Crestron touch-panel för bekväm styrning av ljus, ljud och temperatur.

HOTELL – RESTAURANG – VINKÄLLARE – KONFERENS Villa Anna. Odinslund 753 boka 10 UPPSALA www.villaanna.se Ring 018-580 20 00 eller e-post info@villaanna.se för3,att såväl privat som för företaget.

www.villaanna.se Ring 018-580 20 00 redan idag för att boka såväl privat som för företaget! 75

Drömmar, passioner och självkännedom av Lillemor Berg

Caroline Kummelstedt anländer dragandes på en resväska. Hon kommer direkt från Tallinn efter en resa tillsammans med fyrtio andra Wallstipendiater, anförda av Anders Wall i egen hög person. Det har varit dagar med ett späckat program. Att Caroline är lite trött och förkyld dämpar inte hennes entusiasm. Inspirationen är på topp efter alla studiebesök och samkväm med nya bekantskaper. Man möter så mycket ödmjukhet bland wallumnierna. Det hade jag aldrig trott för alla är ju så otroligt smarta och duktiga på sina områden. Och Anders Wall bryr sig så mycket om oss. Han känns som en morfar för oss allihop, redovisar Caroline om sina intryck av resan. Hon är mycket ung, nyss fyllda tjugo, men Caroline Kummelstedt har redan hunnit en god bit på väg med att förverkliga en hel del av sina idéer. Genom organisationen Ung företagsamhet erhöll hon under gymnasietiden värdefull kunskap om hur man kanaliserar sin energi och kreativitet i konstruktiva banor. Ung företagsamhet är en organisation som bedriver utbildning i nära samarbete med skola och näringsliv. Under ett år får gymnasieelever chansen att driva egna s.k. UF-företag som producerar och säljer verkliga varor och tjänster. Ungdomarna tar själva fram affärs-

Varje år sedan 1981 delar Anders Walls Stiftelser ut ett stort antal stipendier för att stödja unga människor som visat prov på särskild begåvning och kreativitet. Ett stipendium från Anders Walls stiftelser innebär inte enbart ynnesten att erhålla en summa pengar. Det öppnar dörren till ett omfattande nätverk. En stipendiat knyts för alltid till den så kallade Wallumniklubben. Anders Walls stiftelser inbjuder regelbundet alla stipendiater till träffar och evenemang. Medlemmarna i Wallumni har vuxit till en stor skara under de trettio år som stipendier delats ut. Biz&Art följer i en serie upp ett antal stipendiater. Turen har kommit till 2010 års pristagare i kategorien unga entreprenörer, Caroline Kummelstedt.

idén, genomför marknadsundersökningar och anskaffar startkapital. Caroline drev under läsåret 2008/2009 UF-företaget Wear-Aid UF, som designade och producerade organiska T-shirts där en del av vinsten gick till utvalda hjälporganisationer. Produkterna producerades på en noga utvald fabrik som bara arbetade med rättvisa avtal och organiska & miljövänliga material och metoder. Enligt juryns motivering erhöll Caroline Kummelstedt Anders Walls stiftelsers stipendium på 100 000 kr för att hon ’’är en driftig tjej som tar chansen när den kommer och inte räds utmaningar’’. Hon representerar en ny generation entreprenörer som väger in engagemang och ansvar för omvärlden i sin affärsidé. Att verkligen brinna för varje projekt man ger sig in i, är Carolines motto. Som mångbegåvad och mångsidig eldsjäl underhåller hon eldar nog för att starta en skogsbrand. En del av stipendiet spenderades på en resa till Cook Island, där hon drev ett kafé och började skriva på en bok om drömmar och entreprenörskap. Ingen semestertripp direkt. Under sommaren har Caroline Kummelstedt studerat mode och design i Toscana. Musikalitet fattas inte heller, så naturligtvis har hon även hunnit med att spela in en skiva.

Välj din favorit till julbordet! Senap från Uppsala som innehåller sparsamt med socker och absolut inga tillsatta konserveringsmedel.

Läs mer om våra produkter på www.fyrissenap.se

Man kan inte sitta och vänta på att något ska hända. Det är bättre att ta tag i sina drömmar och testa vad man går för. Det viktigaste är att bli medveten om vad man vill så att man kan göra aktiva val och känna att man styr sitt eget liv. Det är detta boken, som hon håller på att skriva, ska handla om: Att våga stanna upp ibland och känna efter. – Jag har helt nyligen gått ut gymnasiet med ändå hunnit med så mycket. Det är lätt att man som ung fastnar i en slag prestationskarusell, att man fortsätter prestera bara för presterandets skull. Eller utbildar sig till varje pris utan att veta vad man egentligen vill göra. Fram till man är i tjugoårsåldern är det oftast andra, föräldrar, skola eller samhälle, som väljer åt dig. Risken är stor att man tappar bort sig själv bland alla krav. Få ungdomar ställer sig på allvar inför frågorna – vem är jag och vad vill jag med mitt liv. Först när man kan svara på de frågorna, kan man göra val utifrån rätt orsaker. Caroline Kummelstedt vill dela med sig av sina erfarenheter och inspirera andra ungdomar att söka självkännedom. Ett gott entreprenörskap kräver inte bara prestationer utan också ett helhjärtat engagemang med en klar målsättning, sådant kommer inifrån. För Caroline är framtidsvisionerna ännu en aning suddiga men det oroar henne inte. Hon har tackat nej till en plats på Handelshögskolan. Jag vill inte bli fast i ett program utan föredrar att söka mig fram och prova på att utveckla alla mina sidor tillsvidare. Men det är viktigt att ha siktet inställt på delmål annars kommer man ingen vart, inflikar hon klokt. Planer finns på att studera utomlands, helst i USA på Colombia University inom ämnena International Relations och Business. Men just nu efter resan med alla Wallstipendiater känner jag mig lite kluven till att studera flera år utomlands. Det vore inte alls lätt att släppa de starka band som knutits här i Sverige. Caroline Kummelstedt blir kvar i Sverige ett tag till. Ett delmål ska klaras av, boken ska bli färdig. m

EVIGT UNG ROCK N’ ROLL TILLS DU DÖR

PUBLIKSUCCÉ UPPSALA>>>> STADSTEATER 79

B ILJ/INFO: 0 1 8 - 1 4 6 2 00 WWW.UPPSALASTADSTE A T E R . S E

Ett författarskap är här av Lillemor Berg

Jag kryper in och märker att jag blivit vuxen. Huset har stannat i växten och jag har kommit ikapp. Jag visste inte att jag var så här lång.

Så inleds Mia Öströms debutroman, Den du söker finns inte här. Flo finner som barn en tillflykt i ett litet utrymme under trappan, en plats som ingen i familjen känner till. Här tillbringar hon timmar i självvald exil. Det står klart att den unga Flo lever i en priviligerad överklasstillvaro i det viktorianska England. Men hon står inte ut med sammanhanget och bestämmelsen hon fötts till. Kvinnolivets begränsning till hemmets sfär är en självklarhet. En man föds till världen, en kvinna till familjen. Allt är för trångt, korsetten, lagren av kjoltyg, konventionerna, könsrollen, livsutrymmet. Det lilla rummet under trappan är också trångt men befriande tomt. Endast Flos kropp och tankar uppfyller det. Rummet blir ett med kroppen, en hel värld som strävar bortom den yttre verklighetens begränsade horisonter. Situationen är tillspetsad. Flo står inför ett val som kan avgöra hela hennes framtid. Hon ska ta ställning till ett giftermålsanbud. Författaren Mia Öström tecknar med inkännande lyhördhet en ung kvinnas känsla av instängdhet i det viktorianska familjelivets konventioner. Instängdheten begränsar livet på alla plan, korsetten snörs åt, fönster och dörrar hålls stängda, de fostrande sysslorna är monotona och meningslösa. Livet är en klaustrofobisk

kamp mot ständig andnöd. Flo gestaltas som en dubbelnatur. Hennes yttre kropp innehåller en inre kropp, ännu ofödd men som spränger och kränger av längtan, en längtan ut som länge saknar namn och riktning. Kreativiteten finner utlopp endast när hon blandar mediciner och olovandes smiter iväg för att hjälpa sjuka i byn. Intuitivt vet hon att de bästa läkemedlen heter frisk luft och renlighet. Huvudpersonen är en mycket ung Florence Nightingale men det nämns inte i romanen. Hela namnet finns utskrivet endast i baksidestexten. – Jag hade en diskussion med förlaget om det. Enligt min åsikt var det onödigt att skriva ut det, menar Mia Öström, för det är egentligen ingen historisk roman utan handlar mer om ett allmänmänskligt problem, om att göra val och få mandat att formulera sina egna villkor. Hur går det till? Vad är det som formar en människas förmåga att se bortom sin sociala bestämmelse. Hur kunde Florence Nightingale utan förebilder få syn på vad hon ville uträtta i världen? Mia Öström kom till Uppsala från Umeå i slutet på åttiotalet för att studera ryska och öststatskunskap. Språkintresset och skrivlusten har varit avgörande för hennes yrkesval. Det blev en utbildning på RMI-Berghs

till copywriter, ett yrke som hon praktiserat i nära tjugo år. Arbetet som copywriter bidrar med en del fördelar till en person med författarambitioner. – Man lär sig själva hantverket. Att skriva på allvar är en svår och tidskrävande process. Yrkesmässigt lär man sig att disponera, reducera och koncentrera på det väsentliga. Det ger rutin och man bygger upp en arbetsdisciplin. Stilen är driven och koncentrerad, essensen är omsorgsfullt framslipad. Språket är lyriskt och bildrikt men det finns inte en onödig mening, inget överflödigt ord. Mia Öström skriver kort men lyckas vika in ett omfattande innehåll, också mellan raderna. Det ligger många års övning bakom hennes skicklighet med orden. – Jag har skrivit mycket som blivit kvar i byrålådan och jag tycker det är bra om det stannar där. Och jag har samlat en hel pärm med refuseringar. Man kan skönja en linje från bara nej tack till stöttande och konstruktiva omdömen. Novellen är en form som Mia Öström provat på och som passar utmärkt för hennes sätt att skriva. Hon har publicerat några noveller i debutantantalogier och var en av vinnarna av Umeå kommuns novellpris 2008. – Jag gillar novellformatet, det utmejslade ögonblicket när något står på spel. Jag dras till intensiteten i en inre beslutsprocess. Alla noveller jag skrivit handlar om relationer. De är inte händelsestyrda utan mer psykologiska skildringar, en inre värld. Vad som intresserar mig är hur människor fungerar, varför de gör som de gör och varför de blir det de blir. När och hur sker de val som avgör riktningen i deras liv? I romanen Den du söker finns inte här har Mia Öströms intention varit att fånga dynamiken i en inre frigörelse- och beslutsprocess. Stilen är komprimerad till ögonblickliga stämningar och intryck. Greppet att väva berättelsen kring en välkänd historisk person ger underförstådda anvisningar till läsaren om en miljö, en tid, ett före och efter. Det innebär en slags reduktion, texten behöver inte tyngas av förklaringar, kronologi och sakliga miljöbeskrivningar. – Det ligger inte för mig att breda ut texten.

Jag tänker mig snarare, att det jag vill åstadkomma är något som liknar en fint polerad sten, fri från grova kanter och skrovligheter. Själv uppskattar jag att läsa böcker med ett rikt bildspråk. En riktigt bra bok är, när man leds in i ett universum som man inte visste fanns, där man inte känner igen någonting men ändå ser en logik som man kan förstå. Att det blev Florence Nightingale som kom att stå modell för debutromanens huvudperson, var i det närmaste en slump. Det började för många år sedan med att Mia Öström var sjuk och ville ha något att läsa. – Min man kom med en biografi om Florence Nightingale från 1913, den första som skrevs om henne. Jag fastnade för hennes utsatthet, trots att hon var så priviligerad, och hennes ihärdighet med att kämpa för att förverkliga sina egna önskningar. Hon var både skör och osäker men ändå så kompetent. Den resa hon gjorde imponerande på mig och jag kände igen mig själv ganska mycket i hennes kamp för utrymme. Kampen för utrymme att skapa är tidlös. Som kvinna i det viktorianska England kunde Florence Nightingale omöjligt välja både familj och att förverkliga sin potential i det offentliga livet. Idag är det möjligt att kombinera olika roller, men fortfarande svårt. Mia Öström har man, barn, ett yrke och skrivlust med ambitiös målsättning. – Jag vill inte välja bort något. Allt ska få plats och jag vill gärna fylla min tid med så mycket som går. Men med små barn är det svårt att få tid att koncentrera sig på skrivandet. Man får se till att planera in små luckor av ostördhet här och där. Och så har vi ingen tv hemma. När Mia Öström började skriva om Flo, fanns inga planer på att det skulle bli en bok. Det blev några korta rader då och då. Scen efter scen kom till och växte så småningom till ett ganska stort material. Romanen har formats under ganska lång tid på lediga stunder. Barnledighet och ett års vistelse i England med familjen gav författarskapet en avgörande skjuts. – Det var som en ny plattform befriad från alla

Museér

Utställningar

Kultur

•

D A IND L Ì STR • • R U LUÖM T RY ND OB AN E L I A S • A • E L • A SE • NG BIL PP CO EL LGR EL IG • N I • RCA W EN • MIR ARD IO IIK VA Ó • • B P E • S A J AE L T R R R • ALE • APIÈSELY • OSE TLIN R M M • M NQ G A N IRÓ LA P US • T • A • G NDSKYK • T • A P S T RU OY B L I È R Ü DB • IND S W E A • L • AN ER RG • PPEL FA G E • T M I R R E L I C OB Ó I • J • P DA WII ASSE IR A K LO HL W

Gallerier

Högklassig

modern

GRAFIK

GALLERY

L • S• B L

KONSTHANDEL

Öfre Slottsgatan 9 Uppsala Tel 070 326 10 15

•

måsten. Jag fick liksom uppfinna mig själv i den nya miljön. Umgänget bestod mest av superkvalificierade forskare, så jag förstod att ingen skulle tycka det var särskilt intressant att prata med mig om jag sa att jag var hemma med barnen. Därför började jag presentera mig som författare, något som faktiskt gjorde att jag började se på mig själv på ett annat sätt. Självförtroendet växte. Med romanen Den du söker finns inte här är Mia Öström definitivt etablerad som författare. Recensenterna är välvilligt inställda till en lovande debut och det är redan något nytt på gång i skrivkammaren. Men Mia vill absolut inte prata om nästa projekt. – Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag håller på med än. Man kan säga att jag försöker leta mig fram till en berättelse. Skrivprocessen följer sin egen dolda agenda och Mia Öström vill inte släppa ut sina alster till offentligheten förrän hon är nöjd. Och hon är både ambitiös och noggrann. – Det fanns bara en målsättning när jag skrev den här boken. Jag ville skriva det svåraste jag kunde tänka mig och att det skulle bli så bra som möjligt. Drömmen är att skriva något som är så bra att man själv tycker om att komma tillbaka till texten. Att det man skrivit fortsätter att ge tillbaka. m

Musik

OLA BILLGREN RÖTT 21 NOVEMBER16 JANUARI

Bror Hjorths Hus WWW.BRORHJORTHSHUS.SE

Konstbar – stockholms hetaste konstshop kommer till Uppsala! Köp bra samtidskonst till låga priser. Direktförsäljning och beställning. 27–28 november kl 12.00–16.00 Vretgränd 2. tel: 0705-64 66 97

Le Parfait, forts.

LINGONPÄRON MED MANDELMASSEGRÄDDE En gammeldags efterrätt som gör sig lika bra idag. Päronen håller länge i burken om inga fingrar sticks ner i den! 6-8 portioner 1 kg mogna päron 1 l lingon ½ l vatten 7 dl strösocker 2 kanelstänger Till servering 3 dl vispgrädde 100 g finriven mandelmassa rivet skal från 1 ekologisk citron

Skala päronen och skär bort blomfästet. Skaftet kan vara kvar. Koka upp lingon, vatten, socker och kanel och låt det sjuda utan lock i ca 5 minuter. Tryck bären med baksidan av en slev mot kastrullens kant så de spricker. Lägg i päronen och sjud dem ca 15 minuter. Ställ åt sidan och låt päronen svalna i lagen. Ta försiktigt upp frukten med en hålslev och lägg åt sidan. Sila bort lingonen och spar lagen. Koka upp den på nytt och skumma av ordentligt och sjud ett par minuter. Låt lagen svalna helt. Lägg päronen i en glasburk med lock om du inte ska äta det direkt eller i en serveringsskål och häll den avsvalnade lagen över. Vispa grädden, inte för hårt, blanda i mandelmassa och citronskal och servera till. Päronen ska förvaras i kylen.

KYCKLINGLEVERMOUSSE Inget går upp mot en len kycklinglevermousse. Bjud på rostat surdegsbröd eller till en sallad med tunt skivat äpple eller fikon. 6-8 portioner 450 g kycklinglever 1 gul lök 2 vitlöksklyftor 2 msk olivolja 1/2 dl calvados, cognac eller sherry 4-5 torkade aprikoser 150 g + 100 g smör 4-5 salviablad salt och nymald svartpeppar

Skölj och rensa levern från överflödigt fett. Hacka lök och vitlök. Hetta upp oljan i en stor panna och fräs först lökhacket. Tillsätt levern och låt den fräsa med cirka fem minuter. Häll på spriten och låt det puttra ihop ytterligare cirka fem minuter tills levern är genomstekt. Låt det inte koka för länge då blir levern torr. Kör allt i matberedare. Hacka aprikoserna och rör i dem. Klicka i 150 gram av smöret medan maskinen går. Kör till en slät puré. Smaka av med salt och peppar. Ös upp moussen i en skål och låt svalna. Smält resten av smöret i en liten kastrull på låg värme. Låt det vita mjölkproteinet sjunka till botten. Skeda upp det klarade smöret över moussen och garnera med salviabladen. Ställ kallt minst en timme.

OSSO BUCCO MILANESE MED GREMOLATA Kalvlägg ska du inte tveka att köpa när du får tag på det. Koka dem på italienska och söndagsmiddagen är räddad. 4 portioner 1 ½ kg kalvlägg med ben i tjocka skivor ½ dl vetemjöl olivolja till stekning 1 gul lök 3 vitlöksklyftor 2 morötter 100 g rotselleri 1 ekologisk citron 3 stjälkar bladpersilja 2 lagerblad 2 dl Marsalavin, alt vitt halvtorrt vin 500 g krossade tomater 1 msk hönsfond salt och nymald svartpeppar Gremolata 1 liten knippa bladpersilja, ca 3 msk hackad 2 vitlöksklyftor 1 ekologisk citron, tvättad 1 dl olivolja

Blanda mjölet med en tesked salt och en tesked peppar. Vänd köttet i mjölet. Hetta upp oljan i en stor panna och bryn köttet hastigt runtom tills det fått en vacker färg. Lägg köttet i en stor gryta. Hacka lök, vitlök, morot och rotselleri fint. Bryn det i lite olja och lägg i grytan med köttet. Skär en lång strimla citronskal från hela citronen med en rotfruktskalare. Lägg även den i grytan tillsammans med bladpersiljestjälkarna och lagerbladen. Häll i vin, tomatkross och fond. Om det inte täcker fyller du upp med lite utspädd fond. Låt sjuda under lock i cirka 1 ½ timme tills köttet släpper från benen. Smaka av och salta och peppra om det behövs. Hacka resten av bladpersiljan fint, riv vitlöksklyftorna och skalet från citronen. Blanda det med olivoljan. Servera köttet med gremolatan och något av exemplen nedan. Vad passar till? Pasta Kokt potatis Kornotto eller risotto

We’re Straight, Kate Lyddon

uppslag JOhaNNA UDDÉN

Kate Lyddon Sedan den 12 november kan man se utställningen The Amazing Walls of Death av Kate Lyddon på Galleri Villavägen Sju. Kate Lyddon är brittisk men har tillbringat en tid som utbytesstudent på Konsthögskolan i Stockholm. Hon har senast ställt ut i bland annat i London, Bryssel, Malmö, Paris och Stockholm. Utställningen pågår fram till 28 november.

VOX goes Kino Den första helgen i december kommer den rikstäckande kortfilmsfestivalen VOX goes KINO att äga rum i VOXpublicums lokaler på Svartbäcksgatan 28. Festivalen, som anordnas av VOXpublicum/ Uppsala KFUK-KFUM lägger fokus på unga och deras ambitioner och kreativitet inom filmskapande. Två dagar av film och festligheter är vad som väntar besökarna, där tanken är att visa upp konstnärligt skapande från både aktiva och oerfarna filmskapare.

Stipendiater Stiftelsen Anna-Lisa Thomson till minne gör ett stort jobb varje år när de väljer stipendiater bland landets kvinnliga konstelever. Nu är det dags för utställning på Uppsala konstmuseum med årets stipendiater Elisabeth Frieberg, Johanna Friedman, Kristin Lidström och Maria Nordin. Vernissage den 20 november, samtidigt som årets Uppländska salong öppnar. Båda utställningarna pågår 20 november – 23 januari 2011.

Hur är det att vara jury? I år har urvalet till den Uppländska salongen gjorts av Ted Chikasha som är konstintendent på Länsmuseet i Gävle. I en föreläsning berättar han om sin urvalsprocess och de konstnärskap han mött under arbetet. Onsdag 1 december kl 18 på Uppsala konstmuseum.

Elisabeth Frieberg

Clay & Straw Project I slutet av september arbetade åtta konstnärer, både lokala och internationella, med skulptur och installationer i Hågaby och Kvarnbo. Alla arbetade med lera från Haga tegelbruk i Enköping i projektet som är en hyllning till den uppländska leran. Tanken är att skulpturerna och installationerna så småningom blir ett med naturen och vi kan fortfarande följa den naturliga nedbrytningen. Medverkande konstnärer är Ohya Rica, Japan, Mitko Ivanov,Tyskland, Bodil Gellermark, Uppsala, Annica Danielsson Almén, Uppsala, Anders Rönnlund, Uppsala, Gisela Jansson, Uppsala, Carl G Torstenson, Nyköping och Johan Fremling, Uppsala. Projektet har letts av Gudrun Westerlund och Annica Danielsson Almén från Uppsala konstnärsklubb.

End of Eternity, Ohya Rica

LEKPLATS Uppsala Vad händer när ett gäng kreatörer från film, teater, media och reklam, klubb- och musikvärlden får leka under 36 timmar? Det frågar sig Uppsala stadsteater och har bjudit in flera av stadens kreatörer för att skapa en föreställning. LEKPLATS är ett projekt som genomförs i flera städer, och det lokala näringslivet samt publiken bidrar till att stödja en lokal organisation som jobbar för en bättre stad. I Uppsala går intäkterna till KFUM Alnäs som för pengarna öppnar för ensamkommande asylsökande flyktingbarn att få komma ut på sommarkollo sommaren 2011. LEKPLATS Uppsala utmynnar i en föreställning som bara spelas den 27 november.

Trollkungen festar Från 27 november och över jul- och nyårshelgen kan man ta del av serietecknaren Kolbeinn Karlssons sagovärld i verket Kerubfesten på Teatergalleriet. I Kerubfesten fördjupar sig Kolbeinn Karlsson och dansaren Melody Panosian i en scen ur konstnärens bok Trollkungen. Med hjälp av statister, rekvisita och video bygger de upp en utomjordisk fest i en röd glänta, dukad till brädden med godsaker. Mitt i allt detta rör sig värdinnan, samtidigt som skogens ande ligger tung över lokalen. Missa inte!

Kolbeinn Karlsson

En om dagen Silversmeden Pernilla Sylwan från Uppsala, bosatt i Stockholm, ställer ut på Kaleidos galleri till och med 21 november, så det gäller att skynda sig dit! Konceptet är annorlunda och ett sätt för konstnären att komma igång och jobba efter sin mammaledighet. Pernilla Sylwan visar 365 föremål som är gjorda varje dag under perioden 091011–101010. Pernilla Sylwan

Ensamhet I en serie svartvita fotografier av Danish Saroee skildras Sara Bayati, 72 år och hennes möte med det nya landet och den svenska kulturen. Vi får följa hennes väg, Iran– Sverige tur och retur. Utställningen vill lyfta fram klyftan mellan olika generationer – den yrkesverksamma som har fullt upp och den äldre med tid och minnen, men ingen att dela dem med. Utställningen pågår 26 november –3 februari på Upplandsmuseet.

Danish Saroee

Uppsala är bäst - we know it! Let’s tell the world - Let’s invite the world Uppsala Convention Bureau hjälper dig inför din konferens! - Gratis, så klart!

Uppsala Convention Bureau är ett samarbete mellan Uppsala Tourism och företag inom mötesindustrin i Uppsala. Syftet är att öka antalet större möten till regionen, bidra till att öka antalet deltagare och medföljande personer, samt att vistelsen i regionen förlängs. www.uppsalaconventionbureau.se

Det finns inom Uppsalafotografin en kontinuitet från generation till generation. Henri Osti, ännu inte bofast i Uppsala, ställde 1860 ut sina bilder hos Pehr Hanselli. Emil Larsson Finn, som var son till Anders Larsson, övertog Alfred Dahlgrens ateljé på Dragarbrunnsgatan omkring 1910. Einar och Gösta Östling tog över faderns verksamhet på Drottninggatan 1931. Innan det fanns yrkesutbildning inhämtade man nödvändiga kunskaper genom att gå som elev hos en erfaren fotograf. Ellen Claeson hade arbetat hos Dahlgren och Larsson. Gunnar Sundgren, som 1922 börjat som elev hos Ellen Claeson, hade i sin tur Inga Larsson som elev. Inga Larsson var verksam som fotograf i Uppsala under fyrtio år, 1935–75. När hon startade sin verksamhet fanns det ett tiotal fotoateljéer i Uppsala, när hon slutade ungefär det dubbla. De flesta hade sin fasta kundkrets. De yrkesverksamma fotograferna träffades regelbundet för att diskutera priser, öppettider och andra gemensamma intressen.

Inga Wiklund, amatörfoto

fotohistoria LARS LAMBERT

Inga Larsson

Inga Larsson porträtterad av Gunnar Sundgren. Om bilden berättade Inga Larsson i en intervju att den togs när Sundgren varit borta från arbetet ett år p.g.a. spritproblem. Han kände sig osäker inför att fotografera porträtt igen och vågade inte ta kunder. Då frågade han sin gamla medarbetare om hon ville komma, resultatet blev lyckat och verksamheten kunde komma igång.

Inga Larsson, 1910 –2008, kom tillsammans med en äldre bror och en åtta år yngre syster till Uppsala 1928. De föräldralösa syskonen bildade ett skolhushåll, brodern skulle läsa vid universitetet och systern gå i Magdeburg. Den artonåriga Inga Wiklund fick idén att bli fotograf när hon en höstdag passerade Gunnar Sundgrens nyöppnade ateljé på Svartbäcksgatan 1. Hon antogs som betalande elev, 25 kr i månaden, vilket året därpå när hon anställdes omvandlades till en lön på samma belopp. Efter att ha börjat med att retuschera, fick hon småningom fotografera. När hon slutade hösten 1934

hade månadslönen gått upp till 135 kr. Samma år ville en f d arbetskamrat hos Sundgren, Henrik Larsson, att hon skulle hjälpa honom fotografera i hans nyöppnade fotoateljé på Sysslomansgatan 9. De gifte sig året därpå. Makarna kompletterade varandra. Henriks stora intresse var den fotografiska tekniken, Ingas att arbeta med människor som porträttfotograf, hon blev särskilt skicklig på att fotografera barn. Hon sade sig vara road av människor och uppskatta spontaniteten hos barn. En del porträtt är signerade HL, som var firmans märke, men är tagna av Inga Larsson. Efter skilsmässa från maken 1957 drev

Systrarna Harnesk, 1943. Tre systrar Harnesk, döttrar till stadsbibliotekarien, har traskat några kvarter från Luthagen till Inga Larssons ateljé 1943. Fr v Helena, 5, Eva, 3 och Birgitta 11.

hon ateljén fram till 1975. Den var de sista tio åren belägen i V-Dalas hus, Sysslomansgatan 14. Kundkretsen var omfattande och kom ur alla samhällsskikt. Inga Larsson kunde följa familjer i generationer. Först som barn, sen när de gifte sig och själva fick barn. Till julen var det extra mycket arbete. Ett porträtt var en bra julklapp. ”På trettiotalet hände det att vi sov på ateljégolvet, hela personalen.” Inga Larssons arkiv, närmare 100 000 negativ, finns på Upplandsmuseet, där hon ställdes ut 1989. Ett mindre urval visades på Galleri London 2009. Med undantag av Gunnar Sundgrens bild av Inga Larsson är bilderna ur privata samlingar. m

KG och Lilian Fredriksson hade sommaren 1969 gift sig på svenska ambassaden i Paris. Efter hemkomsten gick man till Inga Larsson och förevigade sig.

Ulla Fries, 2 år, 1948.

Levina Gregefalk

Klas Gregefalk

Tor-Göran Henriksson, 12 år, 1951. Sedermera äkta paret Ulla Fries och Tor-Göran Henriksson avporträtterades var för sig som barn av Inga Larsson åren omkring 1950. De träffades sedan i mitten av 1960-talet i universitetets ritsal.

1. 96

biz&art krysset Alla korsordsvänner önskas mycket nöje! E-posta lösenordet, som bildas av bokstäverna i de nio rutorna under krysset, till korsord@bizart.se. De tre första som inkommer med rätt lösenord vinner trerätters middag för två personer (exkl. dryck) på Villa Anna

Rätt svar på krysset nr 12 var ordet kreativitet. Vinnarna av teaterbiljetter till någon av föreställningarna på Uppsala Stadsteater är Ulf Henricsson, Marianne Druid och Helena Riihiaho. Vinnarna ombeds höra av sig via mail till korsord@bizart.se för vidare information.

Tack och lov för skillnaderna! Jordens nu levande befolkning lär vara fler än den sammanlagda summan av alla människor som någonsin funnits på vårt klot. Har det blivit trångt? En känsla av trängsel kan nog uppstå i världens megastäder men ännu finns det platser med gott om svängrum, som i det relativt glesbefolkade Sverige. Storstad eller glesbygd, revirtänkandet verkar konstant i alla läger. Då menar jag inte främst revir i territoriell mening. Människor i allmänhet sysslar mest med att upprätta sociala revir och hackordningar. Lika barn leka bäst, heter det av hävd. Igenkännandet är tryggt och tilldragande, det kan man inte förneka. Men en del människor går till ytterligheter med att uppfatta alla olikheter som hotfulla, något att hata och bekämpa. Rasism och främlingsfientlighet har löpt hack i häl på upplysning och framsteg genom historien. Och, som alla vet, händer det att dessa krafter avancerar upp i ledningen. I dag anses det inte rumsrent att öppet hetsa mot folkgrupper men det tycks alltid vara politiskt korrekt att prata om pengar. Röster för kulturell mångfald möts av argument med ekonomiska förtecken. Som om samhällsutveckling bara handlar om ren överlevnad och inte alls beror på förmågan att reagera dynamiskt och kreativt på förändringar. Kampanjen Vi gillar olika visar lyckligtvis att väldigt många genomskådar obskyra kalkyler som påstås visa hur invandring leder till åderlåtning av nationalstatens resurser. Människor drar ut på gatorna för att manifestera sin ståndpunkt – olikheter är bra och önskvärda. I själva verket är främlingsfientlighet och rasism ganska märkliga reaktionsmönster, med tanke på att homo sapiens har förflyttat sig kors och tvärs över

jorden och beblandat sig med varandra alltsedan våra anfäder utvandrade från Afrika för sådär 10 000 år sedan. Neanderthalarna däremot, försvann som bekant helt och hållet. De var förresten ljushyllta och rödhåriga enligt nyare rön om deras pigment. Att vara blond och blåögd ger alltså inga poäng i evolutionsspelet, skulle man kunna notera. Många är teorierna om varför neanderthalarna dog ut men mycket tyder på att det berodde på isolering med hög grad av inavel som följd. Rörlighet och kommunikation sammanför olikheter till gagn för både den biologiska mångfalden och samhällsutvecklingen. Det gäller utbyte av idéer och gener likaväl som utbyte av varor och tjänster. Det lär för övrigt ha varit cykeln som räddade den svenska landsbygdsbefolkningen från inavel. Olikheter och skillnader är betydelsefulla. Det kan liksom inte hända något om inte det ena skiljer sig från det andra. Hela universum sägs ha uppstått ur en skillnad, försvinnande liten när det begav sig men av gigantisk betydelse för framtiden, åtminstone för alla oss som mycket senare kommit att bebo planeterna och älska livet. Olikheter och skillnader har i själva verket huvudrollen i alla slags dynamiska processer. Våra sinnen fungerar till exempel genom att svara på skillnader. Passadvindarna och golfströmmen är ordnade dynamiska processer som beror på termiska olikheter. Ett vitt ark säger inget. Lägg till ett svart streck och det blir ett mönster. Lägg till flera olika färger och du har ett komplext mönster som kan laddas med mening. Mångfaldens olikheter gör livet intressant. Enfalden är bara tråkig och livlös.