per-axel wiktorsson
Äldre Västgötalagens handskrift Cod. Holm. B 59
D
en äldsta landskapslagen i vårt land som har bevarats till våra dagar är Äldre Västgötalagen. Lagen upptar större delen av handskrift B 59 i Kungliga biblioteket. Ibland har lagen litet lättsinnigt kallats ”vår äldsta bok”. Även om man accepterar termen bok för en inbunden handskrift, bör man nog modifiera omdömet äldsta. Mera rättvisande är att säga att man här har att göra med den äldsta bevarade volymen på vårt språk. Cod. Holm. B 59 är nu aktuell genom att Föreningen för västgötalitteratur i år har gett ut en sedan länge planerad utgåva av den. Utgivningsdag var den 9 april 2011. Redan tidigare har själva lagen getts ut ett stort antal gånger: den fornsvenska texten har ederats elva gånger, den har översatts nio gånger och texten har givits ut i faksimil två gånger. Härigenom är Äldre Västgötalagen den i särklass mest utgivna av alla fornsvenska texter. Naturligtvis kan man då ställa frågan om det är befogat att ge ut den på nytt i år. Svaret måste bli ett obetingat ja! För det första kan man säga att varje tid bör få göra sin egen utgåva av en intressant text. För det andra ges nu – för första gången – hela handskriften ut i tryck, alltså inte bara själva lagen utan också de så kallade bilagorna. Att ge ut hela handskriften fordrar ett helhetsgrepp på dess innehåll. Härvid har jag fått utmärkt hjälp av en rad specialister. När det gäller det parti som Lydekinus har skrivit (fol. 59r–66v) har Göran B. Nilsson, Lidköping, visat att det inte är en avskrift av Yngre Västgötalagen, såsom tidigare forskning hävdat, utan att texten är ett led i
22
tillskapandet av en ny lag. Beträffande den latinska juridiska texten i handskriften, den så kallade Latinbalken (fol. 67r–74v) har Nilsson lett i bevis att den inte är en översättning ur Yngre Västgötalagen, utan att den återger kyrkans ståndpunkter inför arbetet med en ny lag. ”Latinbalken” har lästs och översatts av Georg Stenborg, Uppsala. Monica Hedlund, Uppsala, har svarat för läsning och översättning av de latinska partierna i stort. Vissa latinska partier har lästs och översatts av Elisabet Göransson, Lund, och Sara Risberg, Stockholm. Då det gäller ortnamnen har viktiga bidrag lämnats av Svante Strandberg, Uppsala, och beträffande de uppräknade gränsmärkena av Lars-Olof Magnusson, Hestra. Handskriftens nuvarande skick har skapat vissa problem vid utgivningen. Det gäller främst slitaget på några av sidorna. Av handskriftens tre delar (a, b, c) visar c (fol. 77r–v) inget slitage alls. Den utgörs av ett fol., som innehåller dels ett utdrag ur Yngre Västgötalagen, dels ett utdrag ur ”Latinbalken”. Del b (fol. 48r–76v) uppvisar inget slitage på första sidan (fol. 48r) men ett betydande sådant på sista sidan (fol. 76v). Del a (fol. 1r–47v) har däremot ett mycket kraftigt slitage på första sidan (fol. 1r) och ett nästan lika kraftigt sådant på sista sidan (fol. 47v). Detta visar att del a har använts utan pärmar under en ganska lång tid och att del b så småningom har lagts till del a. Efter inte alltför lång tid har de båda delarna bundits in i ett gemensamt bokband. Det nuvarande bandet – från 1600-talet – kan inte vara det första. Ett tidigare band måste ha funnits. Speciella tydningssvårigheter erbjuder fol. 1r.