”En fråga om professionalism”

Sexologen Suzann Larsdotter är en av få som särskilt intresserat sig för äldres sexualitet. Och för att peppa personal att prata om den.

Du brukar kalla fördomsfullheten mot äldres sexualitet för ”ålderistisk erotofobi”. Vad menar du med det?

– På många sätt är äldres sexualitet fortfarande inte talbart inom äldreomsorgen. När jag föreläser om sexuell hälsa på utbildningar och konferenser är det inte ovanligt att personal på olika nivåer säger: ”Det har jag inte stött på” eller: ”Det har jag aldrig hört talas om.”

Men när man väl sätter ord på olika situationer och börjar tala om olika uttryck för äldre människors sexualitet kommer plötsligt en massa historier.

– För mig handlar det om professionalism. Och att jag som personal ger mig själv tillstånd: ”Jag får prata om de här sakerna. Det är en del av mitt arbete och min specifika kompetens.

Och precis som med andra saker eller symtom som omsorgstagaren inte alltid kan formulera, så kan hen ha svårt att formulera sig kring sex. Därför behövs mitt stöd och att jag vid behov tar initiativ till att fråga.”

Många tycker att det är alltför privata frågor.

Hur ska man se på det?

– Det kan man tycka. Problemet då är att man i sitt jobb gärna hemfaller till sina privata tankar: ”Det jag gör är normalt” och låter det färga hur man ser på andra individers sexuella uttryck. Oavsett vad jag själv har för sexualmoral, könsidentitet och sexuell praktik får jag släppa det när jag går till jobbet. Det är därför det är så viktigt att vård- och omsorgspersonal har en grundläggande sexologisk kompetens.

– Det jobb man gör som undersköterska är redan så komplicerat och integritetsnära. Jag är övertygad om att det bara behövs lite grundutbildning och handledning för att undersköterskorna ska kunna lösa många situationer och dilemman.

Hur ska man som personal kunna ha ett öppet och ”sexualpositivistiskt” förhållningssätt om man aldrig har formulerat sig öppet kring sex?

– Öva! Till att börja med behöver man ha gemensamma ord och begrepp på arbetsplatsen för kropp och sexualitet. Det underlättar i gemensamma diskussioner, men också för att kunna ställa tydliga frågor vid anamnes, som: ”Var har du ont – är det i slidan, på blygdläpparna eller venusberget?”

– Sedan kan man öva på att säga orden själv, framför spegeln eller genom att spela in på mobilen, tills det känns bekvämt.

Hur ska äldreomsorgen bli bättre på sexuell hälsa?

– Jag vill inte kritisera enskilda individer. Ansvaret är strukturellt. Om man som personal inte har fått lära sig något om sexuell hälsa och bemötande kring det i sin grundutbildning, arbetsgivaren inte har gett en någon fortbildning eller möjlighet att prata om etiska dilemman och det inte finns några riktlinjer för hur man som personal ska förhålla sig –hur ska man då kunna fatta bra beslut eller ens prata om svåra situationer?

ANNA KÅGSTRÖM

Suzann Larsdotter

Auktoriserad sexonom och socionom, med grundläggande utbildning i psykoterapi.

Föreläsare och klinisk sexolog med egen mottagning för enskilda, par och flersamma i Stockholm. Arbetar även som författare och utbildare, bland annat kring ”Äldre och sexualitet”.

Arbetade under flera år för RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning.

Träffa oss på Äldreomsorgsdagarna

19-20 oktober!

Monter A06:24