Mindre ensamt för Sonja i Gnesta

Åldrandet ändrar det liv man en gång hade.

Vänner försvinner, fysiska och psykiska förmågor minskar och risken för ensamhet ökar. I Gnesta har hemtjänsten börjat ett arbete för att bryta isoleringen hos äldre.

När Sonja Ångström tittar ut genom fönstret skymtar hon taken på Björnlundas hembygdsgård mellan ekarna på andra sidan ängen.

Nyss var det en kort väg att gå dit för att dricka en kopp kaffe med en vän, men under året som gått har den kära platsen mera påmint om en hägring. Hon är 80 år, beroende av en rullator och orkar inte gå särskilt långt själv. Att få hjälp att komma till hembygdsgården ingick tidigare inte i hemtjänstens arbete men är ett exempel på vad som nu blivit möjligt.

Sonja Ångströms blick är vaken och klok, det är fysiken som inte riktigt hänger med. Sedan ett och ett halvt år tillbaka får hon dagligen hjälp av hemtjänsten. Hon berättar om den ensamhet som åldrande för med sig och har också många tankar om hur hemtjänsten kan bistå för att underlätta den påtvingade ensamheten.

– Vi som tar emot hjälp av hemtjänsten är i ett utsatt läge och ett gott bemötande och trygghet är det jag värdesätter. Det är viktigt att de som kommer till mig vill veta hur jag mår. Då kan jag berätta det jag vill att de ska veta. Blir bemötandet bra ger jag också tillbaka, säger hon.

Sonja Ångström berättar om ett tidigare aktivt liv med make, vänner, volontärarbete, föreningsliv och resor. Hon har arbetat inom äldreomsorgen i många år och därefter varit volontär på äldreboendet Ekhagen. Livet förändrades när maken dog. Många av de bästa vännerna är också borta. Andra är skruttiga.

– Jag har levt stort, men livet krymper och krymper. Det är en påtvingad ensamhet och det är en konst att lära sig vara ensam, säger hon.

Sonja Ångströms önskelista handlar om att hemtjänstpersonalen kan slita sig loss och ta sig tid att sitta ner, att hon får berätta och att någon lyssnar. Men det räcker inte. På önskelistan står, förutom att komma till hem- bygdsgården, också att gå på bistro, kanske köpa glass och att regelbundet få träffa andra av hemtjänstens brukare. Kort sagt – att social samvaro blir en naturlig del av biståndet.

Annalisa Andersson, medicinskt ansvarig sjuksköterska i Gnesta, är väl medveten om att de förändringar som åldrande innebär kan leda till ofrivillig ensamhet. Därför landade frukosten där forskaren Ingeborg Nilsson föreläste om äldres ensamhet och projektet ”Håll kontakten” helt rätt. Det var förra hösten och Annalisa Andersson lockades både av ämnet och av metodens enkelhet. Hennes första tanke var

”Det här är en utmaning som passar Monicas gäng.” Monica Peterson är enhetschef för äldreboendet Ekhagen i Björnlunda, en naturskön del av Gnesta kommun. Till hennes ansvarsområden hör också en hemtjänstgrupp på sexton personer, en stabil grupp där många jobbet länge.

– Det är jätteviktigt att ta sig an ofrivillig ensamhet. Många äldre känner sig ensamma, även de som är på boende. De kan vara med på aktiviteter, men är ensamma ändå eftersom de inte längre kan leva sina vanliga liv. De behöver bli lyssnade till och sedda. Ensamhet kan ge en känsla av att ha försvunnit, säger Monica Petersson.

Annalisa Andersson berättar att det länge funnits ett fokus på trygghet, däremot mindre på ensamhet.

– Det har känts lite skamligt att prata om ensamhet och kan skapa en känsla av skuld hos den äldre. Att utveckla arbetssättet kring ensamhet kan också vara ett sätt att få personalen att stanna, säger Annalisa Andersson.

Ansvariga för projektet i Björnlunda är Annalisa Andersson och Monica Petersson. Därtill finns två projektledare som arbetar i hemtjänsten, varav Jenny Ångström, dotter till Sonja Ångström, är den ena. Under hösten 2022 utbildades all personal i Nära vård, men deltog också under två dagar i workshoppar och såg filmer för att lära sig mer om projektet ”Håll kontakten.” Inbjudna var också representanter för hela den kommunala vårdkedjan som biståndshandläggare, rehab, demenssamordnare och företrädare för anhöriga. Projektet stämmer också väl överens med omställningen till nära vård som kommunen arbetar med och som är ett mer personcentrerat förhållningssätt än tidigare.

För hemtjänstpersonalen väckte många av exemplen och arbetssättet i ”Håll kontakten” igenkännande. ”Mycket av det här gör vi redan, till exempel till att ringa anhöriga, fika tillsammans eller hjälpa brukaren ut i trädgården.”

– Däremot fanns ingen struktur. Nu följer vi upp – vad gjorde ni, hur blev det? Det kan vara småsaker som behöver styras upp, till exempel att genom vår planerare i projektet meddela biståndshandläggare om behov av tid för att motverka ensamhet och att få in arbetssättet i vardagen, säger Monica Petersson.

Hon förklarar att arbetet inte tar så mycket extra tid på grund av att gruppen är stabil och relationerna mellan personal och omsorgstagare är goda. Men mycket av den hjälp som hittills getts för att bryta social ensamhet har varit personbunden. Nu vill hemtjänstgruppen i Björnlunda göra arbetet organisationsstyrt, också för att underlätta för vikarier och nyanställda att närma sig den känsliga frågan om ensamhet. Insatserna mot ensamhet ska dokumenteras och följas upp.

Visserligen är det här ännu en uppgift som ska läggas in i personalens redan stressiga vardag, men reaktionerna hos personalen har i huvudsak varit positiva och nyfikna.

Vad är det då hemtjänstpersonalen ska vara uppmärksamma på? Hur kan ensamhet yttra sig?

– Det kan vara någon som inte tycker det är någon idé att klä på sig, utan som går i pyjamas hela dagen. Följden blir att personen rör sig mindre och hela kroppen påverkas. Vi kan också vara uppmärksamma när någon äter mer eller mindre, eller som ber om en sak till just som vi ska gå. Genom det vi lärt oss i ”Håll kontakten” har vi ett annat tänkande, är mer lyhörda och strävar åt samma håll, säger Jenny Ångström.

För att nå fram till brukaren krävs lyhördhet, en känsla av ”vad passar nu?”

– För att förebygga och hjälpa den som är ensam är det nödvändigt att nå fram till personen, att se människan. För att skapa förtroende krävs tid, långsiktighet och personalkontinuitet. Finns inte relationen mellan hem- tjänsten och brukaren så går det inte, betonar Monica Petersson.

Annalisa Andersson och Monica Peterson anser att arbetet mot ensamhet är ett sätt att ge hemtjänstpersonalen ny kompetens och utveckling i arbetet. Arbetet är komplext och behöver lyftas till det värde det har. Genom nära vård och ”Håll kontakten” förändras arbetssättet att i högre grad utgå från individens behov och mer tid kan ges varje person. Teamet får större plats i arbetet, liksom mjuka värden.

– Genom ”Håll kontakten” finns också argument för att ge brukarna bistånd med mer tid, säger Jenny Ångström.

På kort sikt kan arbetet mot ensamhet kosta mer, men enligt Annalisa Andersson, Monica Petersson och Jenny Ångström kan vinsterna bli många. Människor kan bo kvar längre om problemet med ensamhet minskar och ökar välbefinnandet blir det också färre fall. Effekten kan också bli ökad trygghet både för personal och brukare. Det i sin tur kan minska sjukfrånvaro hos personalen och minska personalomsättningen.

– Men inget går utan en engagerad ledning och det krävs att en chef är nyfiken och intresserad. Det är också nödvändigt att våga tänka nytt, säger Annalisa Andersson.