Små steg är bästa vägen till förändring
PAULINA BENGTSSON VILL FÅ MÄNNISKOR ATT MÅ BRA MED HJÄLP AV HÄSTAR tema GÖRAN GREIDER:
”I ensamhet finns aldrig något hopp”
En kraft som kan bära i svåra tider
Hoppets Gud vänder mörker till ljus och död till liv
Någon som längtar efter frihet. Någon som längtar efter lugn och ro. Någon som väntar på besked om en avgörande operation. Någon som hoppas på vårvärme. Någon som hoppas att allt ska gå bra för barnen.
Vi är alla någon, hoppas gör vi hela tiden. Ja, det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan. Vi har det i oss, det är något djupt mänskligt. Vi längtar, hoppas och fortsätter göra det, både på egen hand och tillsammans. Dock utan att vi vet om det kommer bli så eller inte, några garantier eller löften finns ju inte. Ibland kommer besvikelse, meningslöshet eller hopplöshet till oss men efterhand så kommer hoppet tillbaka. Det finns där.
Ibland kommer besvikelse, meningslöshet eller hopplöshet till oss men efterhand så kommer hoppet tillbaka.
Vi är inte utan hopp som diktaren Tomas Tranströmer konstaterar och skriver: ”Jag ärvde en mörk skog men i dag går jag i en annan skog, den ljusa” (ur dikten Madrigal). Så är det att vara människa. Hopp är både något ombytligt, starkt och skört på samma gång.
MEN ALLT SOM har med hopp att göra bygger inte på min egen förmåga eller hur jag själv ska orka. Kristen tro handlar också om att ta emot ett hopp, jag kan känna mig hopplös men ändå finns hopp på grund av vem Jesus är. Hoppets Gud, som vänder mörker till ljus och död till liv. Det bildar inte bara ett påskens
mönster utan ett livets mönster. En Guds gåva till oss. Mitt i oroliga tider, mitt bland alla individuella projekt, förväntningar och krav kan jag få känna mig buren både i den mörka och ljusa skogen.
Vi är inte här förgäves. Ensamma har vi ej gått. Före oss har många vandrat samma väg i tro och hopp.
Vi är inte här förgäves. Här tar inte vägen slut. Gud bär den som ständigt faller, den vars kraft har sinat ut.
Vi är inte här förgäves. Trägen vinner levnadslust. Jesus vandrar mitt ibland oss, ger oss mod och ger oss tröst.
(ur Sv.Ps 794, P. Simojoki/P. Harling)
Med önskan om en fin vår,
Carl Jyllermark Kyrkoherde
Innehåll
Din församling
4 Aktuellt
6 Hälsa med häst
25 Sjukhuskyrkan
När livet ställs på sin spets
26 Kalendarium i påsk
28 Kyrkogård
30 Ungdomsgrupp
Tema hopp
Klipp marshmallows i öronform och doppa den kladdiga sidan i strösocker färgat rosa med lite hallonsylt.
9 Hur hittar vi hopp när allt känns hopplöst?
20 Tankar om tro
Mötet
14 Göran Greider Poet, författare och journalist
Övrigt
18 Nyfiken på kyrkoåret
31 Korsord
Vi måste bli bättre på att våga stå kvar i smärtan och titta efter kärlek – överallt, säger Anna Hjälm, direktor för Svenska teologiska institutet i Jerusalem.
Foto: JERIES A BASIER
och goda
Minicupcakes med choklad krämiga
Dessa chokladcupcakes är perfekta för påskfikat! Med marshmallows som kaninöron blir de både fina och goda. En riktig höjdare för både stora och små.
RECEPT OCH STYLING: Sophie Ekman FOTO: Eva Hildén
Ca 12 stycken
Ingredienser:
50 g smör
2 ägg
1 dl strösocker
1,5 dl mjöl
2 msk kakao
2 tsk bakpulver
3 tsk vaniljsocker
1 nypa salt
REDAKTION
VARSÅGOD!
Chokladfrosting:
50 g mörk choklad
50 g smör, rumsvarmt
5 dl florsocker
100 gram färskost
Gör så här:
◗ Sätt ugnen på 175°C varmluft. Placera minimuffinsformar på en plåt.
◗ Smält smöret och vispa ner socker och ägg. Tillsätt resten av ingredienserna och vispa ihop
◗ Den här tidningen delas ut som samhällsinformation av Svenska kyrkan till hushåll inom Slaka-Nykils pastorat
Webb: svenskakyrkan.se/slaka-nykil E-post: slaka-nykil.pastorat @svenskakyrkan.se
till en jämn smet.
◗ Fyll formarna till 2/3 med smet. Grädda i mitten av ugnen i ca 10 minuter.
◗ Smält chokladen i vattenbad och låt svalna. Vispa smör, florsocker, färskost och smält choklad till en jämn smet.
◗ Fyll en spritspåse med krustyll och spritsa på cupcakesen. Garnera med marshmallows.
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Tryck: Printagon, Helsingborg, 2025
Distribution: Postnord
Omslagsfoto: Mari Lundmark
Nästa tidning: Kommer vecka 24.
Det blir flera olika kaféer och soppluncher under våren, hitta ett som passar dig här nedan!
Foto: NADINE MINNER/IKON
Möt våren med oss
håll utkik
◗ Tider och datum är preliminära. Den senaste informationen finns i kalendern på www. svenskakyrkan. se/slaka-nykil
◗ I månadsbladet finns ett kalendarium där du kan se allt som händer i pastoratet, dag för dag. Månadsbladet finns att hämta i våra kyrkor och församlingshem.
Caféer
Gammalkils församlingshem
14.45- Bokcafé
16.30 28 mars, 25 april.
14.00- Gammalkils syförening
16.00 10 april, 8 maj. Lambohovskyrkan
18.00- Hantverkscafé för kvinnor
20.00 Måndagar.
17.30- Språkcafé
19.00 Tisdagar. I samarbete med Röda korset.
14.00- Torsdagscafé 16.00 Varje torsdag. Den som vill kan följa med på promenad med start 14.00.
Nykil, Gamlegården
17.30- Hantverkscafé
19.30 Måndagar.
Skeda församlingsgård
14.00- Onsdagsträff 16.00 19 mars, 16 april, 14 maj.
Ulrika församlingshem
14.30- Stickcafé 16.30 Onsdagar.
27 mars
18.30 Ulrika café
22 maj
14.00 Ulrika café Kafferep med sju sorters kakor.
Soppluncher
Lambohovskyrkan
12.00 Torsdagar udda veckor
Nykil Gamlegården
12.00 Tisdagar udda veckor
Kyrkliden, Slaka 11.30 Tisdagar jämna veckor
Några vårtecken
◗ Så här års spanar vi gärna efter vårtecken i naturen. Kanske har du redan sett en gul tussilago i dikeskanten?
Några säkra vårtecken finns också i Slaka-Nykils kalender framöver:
22 mars
Gammalkils kyrka
19.30 Earth hour-gudstjänst Östgöta kammarkör medverkar.
11 maj
Sundsjö, Ulrika 08.00 Gökotta
13 maj
Slaka kyrka
19.00 MC-gudstjänst Jazz-och gospelkören Fröjda medverkar.
29 maj
Hembygdsgården Dalby, Nykil 08.00 Gökotta
Ulrika museum 10.00 Friluftsgudstjänst Muséet öppnar för säsongen.
Det heliga tretalet i korvävnaden
◗ Textilkonstnären Britta Johansson gick ur tiden 17 december 2024, 73 år gammal. Britta var tidigare bosatt i Lambohov och var mycket engagerad i tillkomsten av Lambohovskyrkan.
Korvävnaden i Lambohovskyrkan är skapad av Britta. Den är baserad på det heliga tretalet – Fadern, Sonen och den helige Ande. De många trianglarna som delvis sammanfaller och överbryggar varandra symboliserar Guds folk som fogas samman till en enhet.
Britta hämtade inspiration till färgvalet från beskrivningen av Tabernaklet i Gamla testamentet. I vävens övre del bildar de vita och rosa fälten ett kors.
LÄS MER
◗ Vill du veta mer om vävnaden och kanske läsa Brittas egen berättelse om arbetet med den? Då kan du läsa mer på svenskakyrkan.se/slakanykil
Det kommer också att finnas en folder att hämta i Lambohovskyrkan.
Kyrkovalet äger rum söndagen den 21 september.
Foto: MARCUS GUSTAFSSON
Missa inte kyrkovalet i höst
◗ Vart fjärde år är det kyrkoval i Sverige och i år är det dags att välja ledamöter till kyrkomötet, stiftsfullmäktige och pastoratets kyrkofullmäktige för mandatperioden 2026–2029.
Kyrkovalet äger rum söndag 21 september. Du kan förtidsrösta från och med 8 september. För att kunna rösta ska du vara medlem i Svenska kyrkan och kyrkobokförd i en församling i Sverige. Du ska också ha fyllt 16 år senast på valdagen.
Vill du ställa upp som kandidat i kyrkovalet?
Då ska du höra av dig till valnämndens ordförande Bernt Nilsson snarast så får du veta vilka nomineringsgrupper som finns i
Slaka-Nykil. Sista dag att registreras som kandidat är 15 april. Vill du hjälpa till?
På själva valdagen behövs det personer som räknar röster, prickar av röstande, lägger valkuvert i valurnorna och räknar röster när vallokalen stängt. Är du intresserad av att hjälpa till? Då är du välkommen att kontakta valnämndens ordförande Bernt Nilsson.
Kontakt: Bernt Nilsson
Tel: 070-685 04 70 E-post: berntn.110 @gmail.com
På gång i Lambohov
Barnmusikal
... barnkonventionen är lag i Sverige?
◗ FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) antogs av FN:s generalförsamling 1989. Sverige var ett av de första länderna att ratificera den. Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag.
Källa: Regeringskansliet
◗ Moder Jord, Mr FNatt och Living Stones är en barnmusikal skriven av Gun-Britt Holgersson. I en fartfylld och rolig föreställning möter vi Moder Jord som representerar livet vi alla delar här på jorden men också livet som det berättas om i Livets bok. Moder Jord spelas av Slaka-Nykils pedagog Lisa Falköf. Mr FNatt, som spelas av Jonas Frid, är barnens ombud i FN. Han kan alla artiklarna i barnkonventionen och vill gärna lära ut dem till barnen, Living Stones, som spelas av barnen i pastoratets barnkörer.
NÄR?
Datum: 30 mars. Tid: 16.00. Plats: Lambohohovskyrkan.
Musikcafé
◗ Jazz i Lambohov lever vidare i form av ett musikcafé. Upplägget är ungefär detsamma som tidigare – musik, fika och insamling till Act Svenska kyrkan. Musikcaféerna kommer att ha ett bredare program, inte bara jazz och det blir inget förband. Välkommen att njuta av härlig musik på lördagseftermiddagen.
Musikalen är baserad på FN:s barnkonvention.
NÄR?
22 mars: Musik av Beppe Wolgers med Lenas trio. 10 maj: Gästartist Åsa Tåhlin med vänner. Entré: 100 kr inkl fika. Insläpp från 16.00, dagens gästartist tar plats på scen 17.00.
HÄLSA MED HÄST.
Paulina Bengtsson driver verksamheten på Ängstugans hästcenter i Skeda, med målet att skapa en oas som hjälper människor att må bra.
”Djuren hjälpte mig att hitta hoppet efter en svår tid”
TEXT OCH FOTO: Mari Lundmark
◗ Djur kan betyda mycket för människors hälsa. Det finns forskning som visar att sällskapsdjur kan få oss att må bättre psykiskt och att den som är långtidssjukskriven kan ha god hjälp av att umgås med djur under sin rehabilitering. Djur kan också vara en väg att nå människor med särskilda fysiska, psykiska och sociala utmaningar.
Paulina Bengtsson levde under flera år i en mardrömstillvaro fylld av skräck, våld och övergrepp. Under en lång tid efteråt levde hon med daglig oro och ångest, men när döttrarna ville börja på ridskola och Paulina följde med dem till stallet hände något oväntat.
– Jag började känna ett lugn när jag hjälpte till med olika sysslor
i stallet eller bara gosade med en häst. När jag var liten hade jag kaniner och var på ridläger på somrarna. Kanske att stallet och djuren hjälpte mig att så sakteliga hitta tillbaka till den person jag var innan allt hemskt hände?
I DAG DRIVER Paulina Hälsa med häst. Verksamheten är en del av den ideella föreningen Grannhuset stödcenter som finns på Ängstugans hästcenter i närheten av Skeda. Här finns hästar, hundar och kaniner som tillsammans med Paulina och hennes medarbetare vill skapa en oas som hjälper människor att må bra, oavsett vilken bakgrund och vilka behov man har.
– Hälsa med häst vänder sig till både barn och vuxna som vill
”Alla får närma sig djuren i sin egen takt, vill man börja med att bara sitta i hagen och titta på hästarna får man göra det.”
Paulina Bengtsson
umgås med djur i en lugn miljö där man får vara precis som man är. Alla får närma sig djuren i sin egen takt, vill man börja med att bara sitta i hagen och titta på hästarna får man göra det. Det blir många fina samtal när vi sköter om djuren tillsammans. Jag menar att vi inte bara lär ut kunskap om djur utan också livskunskap, hur man tar hand om sig själv och andra. Man kan komma som privatperson till Hälsa med häst, men också genom skola, vård, socialtjänst och boenden. Det finns kurser som är öppna för alla och man skräddarsyr även aktiviteter för enskilda personer, en arbetsgrupp eller ett kompisgäng. Hälsa med häst har också ett gott samarbete med Region Östergötland och tar emot
personer med olika fysiska och psykiska utmaningar.
– Om du har en sjukdom eller en diagnos är det lätt hänt att det mesta kretsar runt mediciner och behandlingar. Då är det läkande att få glömma bort det en stund, att få byta miljö och göra något helt annat. Vi möter också personer som varit med om olika former av övergrepp där vi tillsammans arbetar för att få personen att känna sig trygg och våga börja lita på andra.
PAULINA DRÖMMER OM en hästskola på Ängstugan. En skola dit de som inte känner sig hemma i den vanliga skolan kan komma och lära sig skolämnen samtidigt som de tar hand om djuren och sköter sysslorna på gården.
Ponnyn Malve visar sina konster och ger sedan Paulina en puss. De båda är en del av initiativet Hälsa med häst, som väner sig till både barn och vuxna som vill umgås med djur i en lugn miljö där man får vara precis som man är.
Paulina Begntssom med
hästen Blixten.
”Tänk om vi kunde väva in skolarbetet i stallet. Man skulle kunna lära sig matte genom att räkna på hösäckar och foderransoner.”
Paulina Begtsson
https://www. halsamedhast. se/ läs mer
– Alla passar inte för teoretiska studier. En del mår bättre av att arbeta praktiskt och ta till sig kunskap på det sättet. Tänk om vi kunde väva in skolarbetet i stallet. Man skulle kunna lära sig matte genom att räkna på hösäckar och foderransoner och svenska genom att arbeta med administrationen här.
◗ Här kan du läsa mer om Hälsa med Häst:
KANSKE KAN PAULINAS dröm bli verklighet framöver. Ett första steg i den riktningen togs när det blev klart att Allmänna arvsfonden finansierar ett treårigt projekt på Ängstugan som syftar till att minska skolfrånvaron i Linköping och stärka elevers sociala färdigheter och självkänsla med hjälp av djur.
– I dag har närmare 1 000 elever i Linköping en alldeles för hög frånvaro i skolan. Det kan bero på psykisk ohälsa eller att man helt enkelt inte passar in i den traditionella skolan. Här kan vi skapa en lugn miljö där varje elev får en chans att växa och lära känna sig själv bättre. Självklart löser inte projektet hela frånvaroproblemet, men det är ett första steg som förhoppningsvis kan göra att fler mår bättre och kanske orkar mer i den vanliga skolan.
FÖR ATT ORKA att finnas för andra måste man också ta hand om sig själv. Paulina har sitt eget sätt: – Djuren hjälpte mig att hitta hoppet efter en svår tid, så mitt bästa sätt att fylla på energi är att gå ut i hagen och bara vara, prata med hästarna, andas och titta på molnen och himlen. Är det kallt toppar jag gärna den stunden med en kopp varm choklad. Sedan har jag ork och energi och fortsätta vidare.
Varje häst har en egen färg som också används på planeringstavlan och allt material till just den hästen. Tanken är att underlätta för den som har en kognitiv utmaning att sköta om en häst.
tema
hopp
Hur hittar vi hopp när allt känns hopplöst?
TEXT: Ida Therén ILLUSTRATION: Sophie Ekman
hoppet är centralt i mötet med människor som drabbats av svåra sjukdomar och förluster, säger Åsa Högman, sjukhusdiakon på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Hon möter dagligen personer som lever med stort lidande. Det kan handla om barn i livshotande tillstånd, människor som är döende och anhöriga i sorg. Åsa berättar att hon själv aldrig upplevt det ”becksvarta” mörkret, men precis som alla har hon haft perioder av svårigheter.
– Min utgångspunkt är att jag inte kan veta hur de människorna jag möter tänker, känner eller mår, men jag vill ändå försöka förstå och framför allt lyssna på deras berättelse.
”Det kan ge hopp att märka att någon orkar lyssna på mitt mörker, och inte snabbt slätar över allt eller pekar på någonting annat.”
Åsa Högman, sjukhusdiakon
Om hoppet verkar helt borta kan man försöka provtänka runt nyansskillnader, berättar Åsa. Kanske finns det en grå glipa som inte känns lika hopplös som allting annat. Men när hon möter människor som har det som allra svårast är det inte säkert att de själva kan se någon strimma av ljus. Då blir det hennes uppdrag att försöka glänta på en dörr och släppa in känslan av hopp i livet.
– Det kan man göra genom att bara vara där, att lyssna eller klappa på armen.
Samtidigt är det viktigt att inte försöka komma med hopp för tidigt i processen. Ibland behöver man få sörja först, innan man är redo. Även om personen själv kanske inte känner hoppet, så finns det ett hopp i att någon annan vågar ta emot och stå kvar i smärtan, säger hon.
– Det kan ge hopp att märka att någon orkar lyssna på mitt mörker, och inte snabbt slätar över allt eller pekar på någonting annat.
– Jag tror att det kan ge hopp om man inte är rädd för det svåra eller för snabb med att säga att allt blir bra.
Men hur orkar man stå kvar?
– Det är medmänniskans uppgift att se till att ha sitt eget skydd på annat håll. Man får själv ta ansvar för hur mycket man orkar.
– Och man ska aldrig lova något man inte kan hålla, som att man alltid ska finnas där.
Är man med någon som är döende måste man lägga sina egna rädslor för döden åt sidan. Lyssna, ställa öppna frågor och komma ihåg att personen kanske inte alls vill prata om sin förestående död. Då kan inte jag göra det, bara för att jag har ett behov av det, säger hon.
Ett annat sätt att skapa hopp kan vara att dela sin egen tro.
– Folk som inte själv har en tro kan fråga saker som, ”Du som ändå tror, hur är det? Finns det ett evigt liv efteråt?” Då försöker jag dela hur jag tänker och vad jag tror på. Hur Gud bär oss.
– På så sätt kan jag låna ut lite av mitt hopp, och min Gudstro kan bli den där grå strimman som kommer in i mörkret.
Ibland handlar det om att hjälpa människor att bara ta livet en minut i taget, eller ett andetag i taget.
– Det är också ett hopp, på sitt sätt. Att andas. Morgondagen kan jag inte tänka på nu, men jag tar mig igenom den här stunden.
Åsa berättar om en familj hon mötte som förlorade sitt barn i förskoleåldern. När de fick beskedet att de måste stänga av de livsuppehållande maskinerna
kort om
Åsa Högman
Ålder: 56 år.
Familj: Varm och kärleksfull.
Gör: Sjukhusdiakon på Karolinska universitetssjukhuset. Möter patienter, närstående och personal – oavsett tro – genom samtal, rituella handlingar och krisstöd.
Genom att bara vara där, att lyssna eller klappa på armen kan man glänta på dörren till hoppet, menar Åsa Högman, sjukhusdiakon.
kunde de ändå hitta en liten gnutta hopp – i vetskapen att barnets organ kunde doneras till fyra andra barn, som fick möjlighet att leva vidare tack vare det.
– Det blev något lite mer hoppfullt mitt i det svåra, att det inte bara var helt meningslöst att deras barn hade dött.
Hon nämner också hur hoppet kan spridas när familj och vänner sluter upp kring någon i kris, kanske genom att laga mat, hjälpa till att tvätta, eller bara orka lyssna.
– Det ger även mig hopp att se, och det kan bära mig, säger hon.
Även prästen Hanna Backmans dagar kretsar kring hopp, i hennes arbete med intagna på den slutna anstalten Hall utanför Södertälje. Där möter hon dömda med tung kriminell bakgrund, som ofta har vänt det vanliga samhället ryggen. De flesta tycker själva att de har gått för långt, att det är för sent att bli en del av samhället igen, berättar hon.
– Därför är det väldigt fint när man sitter i ett samtal och ser hur något tänds i dem – ett slags hopp. Att det kanske kan gå, trots allt. Att det finns en väg tillbaka. Hon förklarar att många av de intagna vet att de
fem råd +
... till dig som är anhörig eller medmänniska:
Lyssna öppet
Låt personen prata om vad som känns viktigt, styr inte samtalet.
Stå kvar
Om du orkar, försök stå kvar i smärtan när den andra delar, det hjälper att någon lyssnar utan att rygga.
Var där
Din närvaro kan betyda mycket i hopplösa stunder.
Sök stöd
Ta hjälp på annat håll om det blir tungt för dig själv att vara medmänniska.
Lova lagom Lova inte mer än du klarar av.
också har bra sidor, men de behöver hjälp att bryta det antisociala tänkandet.
– I mötet med mig blir de samtidigt vanliga personer, även om de själva ofta inte ser sig som normala.
– Det är ett slags hopp att kunna tänka att man har ett värde, trots att man gjort så mycket illa. Och att ha hopp om att man kanske kan göra något gott i framtiden.
För att uppmuntra de intagna arbetar Hanna på samma sätt som präster har gjort sedan Luthers tid: genom att påminna om att alla är skapade till Guds avbild, och att det därför finns något av Gud i varje människa.
– Vi har alla en gåva som gör oss unika, och ingen annan kan ta vår plats. Du behöver ge det du kan, för annars är det ingen annan som gör det. Om det finns någonting du brinner för och längtar efter, är det Gud som har givit dig det. Hanna berättar att hon ofta börjar med enkla
”Vi har alla en gåva som gör oss unika, och ingen annan kan ta vår plats. Du behöver ge det du kan, för annars är det ingen annan som gör det.” Hanna Backman, präst
frågor som: ”Vem är du?” och ”Vad är du bra på?” Genom att lära känna dem försöker hon hjälpa dem att se sin egen potential. – Jag tycker själv att min gåva är att se människors potential, säger hon. Hon konstaterar att många av de intagna är väldigt drivna, så drivkraften i sig behöver hon inte bidra med – bara hjälpa dem att tänka att den kan riktas i en mer positiv riktning.
– Jag försöker agera lite som en bra förälder – vara snäll och ge hopp, men samtidigt sätta gränser för att själv orka, förklarar hon.
Men hur orkar hon?
Hanna berättar att i de svåra samtalen känner hon ofta att hon inte går helt i sin egen kraft, utan att Gud är med henne.
– Jag känner att jag behöver be på ett annat sätt än jag gjorde innan. Jag har en inre dialog med Gud hela tiden och ber om att bli ledd i vardagen, säger hon.
På sätt och vis ser hon sig som en krigare – något som de intagna också ofta påpekar.
– Jag har valt att kriga för deras skull. Jag tycker att mitt liv blir lättare när jag krigar för andra. Det brukar bli så. Det är inte egentligen mitt krig.
Kanske kan man säga att hon är en krigare för hoppet.
Hanna berättar att de flesta hon möter är väldigt ärliga, men ibland kommer något nytt fram efter flera timmars samtal.
”Om man hittar tron förändras ändå något i grunden. Man har sett någonting”, säger Hanna Backman.
– Vi bär alla på skam kring något i våra liv, även vi präster. Men när den jag pratar med öppnar sig och det där skamfyllda kommer fram, då känner jag hopp. Att något rör sig i rätt riktning.
Hon konstaterar att det är speciellt att tillbringa så mycket tid ensam och isolerad. För många innebär det tid att tänka och även möjligheten att möta Gud, på ett annorlunda sätt än för de som har vanliga, upptagna liv.
– Det finns en kunskap där, i isoleringen, som gör att jag känner mycket hopp för de intagna, säger hon.
Hanna menar att om man på något sätt hittar en tro, händer något inom en som kan påverka även livet utanför anstalten. Många kanske fortsätter på den kriminella banan, fast i nätverk eller gäng som är svåra att lämna. Ändå har hon hopp om att samtalen där inne – och möjligheten att hitta en tro – kan göra skillnad.
– Jag tror ändå att man kan bli en lite annan person, kanske lite mindre arg eller våldsam. Om man hittar tron förändras ändå något i grunden. Man har sett någonting, säger hon.
Samtidigt erkänner hon att det kan kan vara svårt att förändra sitt liv helt.
– Ibland får jag höra att jag ger falska förhoppningar, när jag hjälper människor att känna hopp och tro. Då brukar jag säga: Det är inte över än. Vi har inte sett slutet.
Hanna Backman
Ålder: 43 år.
Familj: Make och två barn.
Gör: Bedriver själavård och firar gudstjänst på klass 1-anstalten Hall.
... tankar om hopp
Hanna och Åsas tankar om att hitta hopp när allt känns som svårast.
1 Identifiera en ljusglimt Försök att hitta något som inte känns helt hopplöst. Håll fast vid det och leta efter en springa av ljus i mörkret.
3
Ta små steg Om allt känns svårt, ta en dag, en minut eller ett andetag i taget. Ibland är just att andas allt man klarar, och det är tillräckligt för stunden.
2
Sök stöd Våga sträcka ut en hand till någon som är redo att lyssna, allt från familj, vänner eller kyrkan.
4
Fokusera på dina styrkor Om framtiden känns hopplös, fråga dig själv vad du är bra på. Kan du bidra med något positivt till världen utifrån den styrkan?
GÖRAN GREIDER
POET, FÖRFATTARE OCH JOURNALIST
”Jag hade en kramfattig uppväxt”
Hopp hittar vi i möten med människor, menar Göran Greider. I en värld av mörker lyfter han vikten av gemenskap – och vad en hund kan betyda för själen.
TEXT: Linda Newnham FOTO: Theresia Köhlin
om
Göran Greider
Ålder: 64 år.
Familj: Hustrun
Berit och dottern Ellen.
Bor: Årsta och Dala-Floda.
Gör: Chefredaktör på DalaDemokraten, poet, författare och debattör.
Aktuell med:
Boken Stinas bästa vän – en hundägares glädje, sorg och förtvivlan.
◗ I en värld av kris, krig och höga politiska tongångar är det få saker som lindrar som en hund. Det menar i alla fall författaren och debattören Göran Greider, och målar upp en bild av när hunden kommer emot dig med viftande svans. Lika glad att se dig den här gången också. Ja, nästan exalterad.
– Jag kanske tänker på ett socialdemokratiskt partiprogram eller barnen i Gaza, men alla sådana malande tankar försvinner direkt när hunden flyger emot mig så där förbehållslöst.
– Och alltid när jag var med om en motgång så var Stina också där som en tyst tröstare. En slags existentiell skyddsvall.
Stina ja, den engelska springer spaniel som i 14 år var Göran Greiders ständiga följeslagare. Stina dog hösten 2022, och nu ger han ut boken Stinas bästa vän – en hundägares glädje, sorg och förtvivlan. I den skriver han bland annat om hundpromenadens betydelse för att landa i lugnet och hoppet:
”Hundpromenader blir ofta till meditationsstunder. Det egendomliga var alltid att det räckte med att gå femtio steg – och sedan var all min irritation som bortblåst. Stina tog med mig till sina ögonblick, sitt nu.”
Länge sa han dock nej till hund.
”Alltid när jag var med om en motgång så var Stina också där som en tyst tröstare. En slags existentiell skyddsvall.” » kort
– Jag bor både i Stockholm och Dalarna, och reser dessutom runt mycket och föreläser.
Men till slut flyttade den brun-vita lilla tjejen ändå hem till familjen Greider, och förändrade Göran för alltid.
Han säger att han hade en kramfattig uppväxt, vilket gör att han kan känna sig ganska känslomässigt sluten.
– Min morsa var inte särskilt kramig, och jag minns bara enstaka gånger som farsan kramade mig, skäggstubben gav nästan skrapsår på kinderna. Så jag är en obekväm kramare. Men även där kommer hundarna farande, hoppar rakt igenom alla konventioner och landar direkt i ens känsloliv. Den oreserverade fysiska omfamningen har en enorm betydelse, säger Göran, som nu i stället lånar dotterns valp Cleo.
VI SES ÖVER en kaffe på ett kafé i Årsta, Stockholm, där han och hans fru bor ungefär halva året.
– Vilka mystiska pålägg, säger han om blommorna som dekorerar mazarinen och tar sig ett bett.
Göran Greider är en av Sveriges starkaste opinionsbildare som genom årtiondena varit konsekvent i sin strävan efter ett mer jämlikt samhälle. Ett engagemang han fick med modersmjölken. Han växte upp i Vingåker i en arbetarklassfamilj med fem söner.
– Mina föräldrar hade bara sex års folkskola, men farsan var ändå intellektuellt bevandrad, hur tänkande som helst. Och min mamma, rotfast i bygden, var språkligt uppfinningsrik. I efterhand tror jag det har betytt mycket.
”Jag tror vi kommer längre med humor och vänlighet än förakt”, säger Göran Greider, som tror på att visa vänlighet även mot meningsmotståndare.
Pappan som hade jobbat till sjöss i 15 år, ”och på något sätt blivit en evig ungkarl”, hade svårt att inrätta sig i folkhems-Sveriges normer. Så familjen stack ut.
» Göran Greiders tillsammans med sin hund Stina, som dog 2022.
– Han bytte jobb för jämnan, var kommunist ibland och socialist andra gånger, så folk tyckte nog att han inte var riktigt pålitlig. Han reste också runt på marknader och höll på med olika affärer, saker jag inte tror Skatteverket var inblandat i, och blev vän med romska familjer.
I ett ganska konformt samhälle och i en ålder då man gärna vill vara som andra var det här inte alltid lätt, men Göran tror att det i förlängningen påverkat honom positivt.
– Det har gjort mig friare i anden. Min pappa var ingen mönstergosse, men brydde sig heller inte i vad folk sa. Även jag har nog blivit friare av det.
I den testosteronstinna miljö som fem söner för med sig, och med föräldrar som älskade sina barn men inte själva hade ord för det svåra i livet, pratade man sällan känslor.
”Ibland, som när stora saker händer, tror jag det vore bättre att samlas i tysta ceremonier i en kyrka och låta var och en begrunda sitt öde.”
– Var och en av oss behöll mer inom sig än vad vi släppte ut. Min mors första man och mina äldre bröders pappa blev svårt sinnessjuka. Det måste ha påverkat dem alla mycket, men det var inget vi talade om. Det låg där mer som ett mörkt moln. Länge förstod jag inte ens varför de hade ett annat efternamn.
HAN SÄGER ATT uppväxtmiljön har påverkat honom. Än i dag tycker hans fru att han är dålig på att prata känslor.
– Men samtidigt tycker jag ibland att det råder en känslohysteri i dagens samhälle. Missförstå mig rätt. Jag själv funderade tidigare på att bli psykolog, och jag förstår att vissa har behov av analys och terapi, men ibland, som när stora saker händer, tror jag det vore bättre att samlas i tysta ceremonier i en kyrka och låta var och en begrunda sitt öde.
Hans egen ventil, som han haft sedan tonåren, är att skriva. Först som poet, sedan även som journalist och debattör.
– Genom hela livet har jag haft deppiga perioder då jag blir mer inåtvänd och oföretagsam. Då har jag alltid känt mig privilegierad som har en naturlig tillgång till skrivandet där känslorna får komma ut.
Det är därför jag tycker att folk ska skriva mer, inte nödvändigtvis för att bli publicerade, utan för att göra sina egna tankestråk tydliga. Det tror jag är bra.
Du har samtidigt sagt dig gilla ditt depressiva drag.
– Ja, det har gett en viss eftertänksamhet, man blir mer varsam med sina ord.
Du är annars en person som många uppfattar som väldigt hoppfull. Du sprider hopp med dina tankar
om hur vi kan få ett mer jämlikt samhälle.
3
tankar
... om att hitta hopp i en mörk tid, enligt Göran Greider:
1 Gå med i en förening eller organisation. När du möter andra möter du också dig själv, och då uppstår hopp.
2 Sök det gemensamma hos andra oftare än det som skiljer er åt.
3 Blicka mot stjärnhimlen, och inse att du är en liten del av något stort.
– Jo, men jag tror att jag har ett starkt hopp, även om det blivit försvagat de senaste åren av alla kriser. Han säger att hopp uppstår när människor träffas. – I ensamhet finns aldrig något hopp. Bokstavligt talat har jag upplevt det tusentals gånger när jag varit på något möte, vare sig det är fem eller 200 personer där. Jag går alltid därifrån mer hoppfull. Det blir en automatisk ökning av hoppets feromoner så fort vi pratar med varandra. Det är ett tecken på att människan i grunden är en samarbetande, empatisk varelse.
SJÄLV FICK HAN möta mycket empati då han för några år sedan blev allvarligt sjuk. 2020 behandlades han först för blodcancer bara för att i slutet av samma år få RS-virus vilket ledde till lunginflammation, hjärtstopp, blodförgiftning och ”allt möjligt.” I några dagar svävade han mellan liv och död, sövd i respirator. Han säger att han ändå inte i något skede av detta drabbades av hopplöshet:
– Jag har inte anlag för ångest, så jag kände ingen dödsångest, utan tänkte alltid att jag kommer att bli frisk.
… men väl hjälplöshet.
– När jag vaknade ur koman kunde jag inte ens lyfta ett glas. Jag var hänvisad till andras välvilja. Då insåg jag ännu tydligare hur beroende vi är av varandra och samhället. När vi brakar genom isen, vilket alla kan göra, måste samhället omkring en vara starkt.
Under den här perioden fann han förtröstan och tillförsikt i tron. Det var skönt att tänka på att det finns ett större sammanhang. För ja, Göran Greider är sedan drygt 20 år tillbaka troende.
Han berättar om en sen höstdag 2001 då han be-
”När jag vaknade ur koman kunde jag inte ens lyfta ett glas. Jag var hänvisad till andras välvilja. Då insåg jag ännu tydligare hur beroende vi är av varandra och samhället”, säger Göran Greider.
fann sig i lägenheten i Årsta. Han var allmänt deppig över det mörker som på allvar började dra in över världen med start i terrorattentatet i New York.
– Plötsligt tyckte jag mig se konturerna av Jesusgestalten på andra sidan rummet. Jag blev alldeles paff, men gestalten var väldigt påtaglig och närvarande.
Där stod han alltså, en vänsterintellektuell uppvuxen i ett hem där religionen aldrig haft någon plats och undrade om han blivit kristen. Det fick honom att djupdyka i religionsvetenskaplig litteratur. Han läste om Jesus, om Koranens påbud om att respektera och vara vänlig mot andra, och Zarathustra som grundare av det goda samvetet.
– Familj och vänner undrade vad jag höll på med, skrattar han.
Göran
Greiders bok som sin hund
Stina kom ut förra året.
Vad fann du?
– Att världsreligionerna till sin kärna är ganska lika. Det är lite samma grej överallt, något jag också tror på: Gemenskap och hopp. Man återuppstår som människa i gemenskap med andra, det är där vi finner hopp. Han säger också att han ser Jesus som en ledare för en social rörelse.
– I evangelierna framträder en man som konsekvent tar ställning för de fattiga.
Sedan dess är han alltså troende, men inte kristen.
– Om man är kristen måste man förhålla sig till doktrinen, bekänna uppståndelsen och allt det där, och det kan jag som rationell människa inte göra. Det strider mot all naturvetenskap jag känner till. Men däremot tror jag att Jesus-gestalten kan återuppstå inom oss. Lite som minnet av kära familjemedlemmar.
påsken Vad betyder
för oss?
Påsken bär ett budskap om förnyelse och hopp, även genom djupa svårigheter. Har du varit med om en tid då allt verkade förlorat, men vände till det bättre? Prästen Ulf Lindgren delar sina tankar om påskens mysterium.
TEXT: Sophie Ekman FOTO: Lisa Wikstrand, Mikael M Johansson
Påsken är kyrkoårets största högtid – men varför är den så svår att förstå?
– Ja, den är inte alltid lätt att begripa sig på, eftersom den rymmer både gemenskap och ensamhet, hopp och förtvivlan, liv och död. Men just därför speglar påsken det mänskliga livet, som är fullt av motsatser, och vi får komma med våra svåra frågor.
Som vilka då?
– Vad gör jag när livet går sönder, när vänner sviker eller när kroppen dör? Kan relationer läkas och kan ljuset övervinna mörkret? Kanske får vi inga svar, men bara det att vi får sätta ord på vår rädsla inför livets skörhet kan ibland ge lindring.
Vad handlar påskens texter om?
Ulf Lindgren är präst i Västermalms församling.
fylld av ångest när lärjungarna somnar och sedan överger honom, och Maria Magdalena står ensam vid den tomma graven.
Vad kan vi lära oss av dem?
– Påsken visar att när allt verkar vara över finns det ändå en väg framåt. Den uppståndne Jesus söker upp sina lärjungar, äter med dem och påminner dem om att allt inte är slut. Som profeten Jeremia beskriver det: livet är som en kruka som formas på drejskivan, ibland blir det fel och då behöver allt göras om – men leran är densamma. Livet går sönder, men ändå fortsätter det, även om formen känns ny.
Hur kan vi själva leva med påskens budskap?
– Bibeltexterna vi läser handlar mycket om gemenskap. Vi ser det när folket sjunger och firar när Jesus rider in i Jerusalem, i nattvarden när han bjuder in sina lärjungar till en djupare relation med Gud, och i Emmaus där två lärjungar förstår att relationen med Gud fortsätter även efter Jesu död. Men påsken rymmer också ensamhet och sorg. I Getsemane är Jesus
”Påsken påminner oss om att vi inte behöver hålla fast vid allt, utan att morgondagen kan bli bra, även om den ser annorlunda ut.”
– Påsken är en tid för förvandling och en chans att släppa taget om det gamla för att välkomna något nytt. Den påminner oss om att vi inte behöver hålla fast vid allt, utan att morgondagen kan bli bra, även om den ser annorlunda ut.
– Men påsken är också en tid då vi lär något nytt om Gud. Påskens märkvärdiga budskap är att Gud inte är som vi tror. Gud sitter inte på troner av kristall och bestämmer allt som händer. Gud gör sig själv maktlös, för Gud vill dela livets alla ögonblick med oss. När Jesus dör på Långfredagen, betyder det att Gud dör med varje människa. Vi är inte övergivna, inte ens i det smutsiga och hemska, också där håller Gud vår hand och leder oss från förtvivlan till samhörighet, från mörker till ljus. Också i din församling kommer denna förvandlingsprocess att äga rum denna påsktid.
”Påsken är en tid för förvandling och välkomna något nytt”, berättar domkyrkokaplan Ulf Lindgren.
EN TID FÖR HOPP. I en tid med mörka rubriker, i en orolig omvärld – hur kan vi känna hopp? Werner G Jearound, teolog och professor emeritus, menar att vi lever i hoppets idealtid. För Anna Hjälm, direktor för Svenska teologiska institutet i Jerusalem, handlar det just nu mycket om att bära hoppet åt varandra.
TEXT: Maria Widar FOTO: Jeries A Basier
Anna Hjälm, direktor för Svenska teologiska institutet i Jerusalem:
”Glöm
inte bort att titta efter kärleken”
◗ När tillvaron ter sig hopplös behöver vi hoppas åt varandra. Det säger Anna Hjälm som menar att vi också måste bli bättre på att våga stå kvar i smärtan. Och titta efter kärlek – överallt.
– Det är rätt kyligt i dag, här i Jerusalem, berättar Anna Hjälm som har slagit sig ned vid skrivbordet på sitt kontor i västra delen av staden.
– Vi har funnits i den här byggnaden sedan 1950talet och har, genom alla år, tagit emot människor från olika håll i världen för utbildning, forskning och interreligösa dialoger. Sedan 7 oktober 2023 har många av de uppgifterna satts på paus. Allt är på vänt efter att kriget bröt ut.
Frågan om hopp – du har brottats en del med den?
– Ja, det har jag. Något som ofta slog mig förr, när jag arbetade för Kyrkornas världsråd här i Jerusalem, var att när vi fick besök av en grupp svenskar frågade de ofta lokalbefolkningen vad som gav dem hopp. Frågan ställdes i all välmening men kunde lätt tolkas som en vilja att skynda till en snabb lösning. Det finns ofta en oförmåga att stå kvar i det som är smärtsamt.
Det pratas om hopp för tidigt?
– Precis. Alla här har i dag en anhörig eller vän i Gaza eller i armén. Vi måste kunna stå kvar i smärtan.
– Jag befinner mig just nu elva minuters promenad från platsen där Jesus dog. När jag går in i kyrkorummet där ser jag inte bara hålet där korset stod, jag ser också framför mig de människor som stod kvar. De kunde inget göra och visste inget om morgondagen.
Det finns en kraft i att känna sig maktlös och ändå inte springa därifrån.
Hur kan vi känna hopp när tillvaron ter sig hopplös?
– Genom att hoppas åt varandra. Precis som vi bär varandra när vi tvivlar i tron. Vi behöver acceptera hopplösheten som en del i hoppet. Vi kan säga till varandra, ”jag ser din hopplöshet, jag bär den åt dig i dag”.
Varför är det viktigt att bära varandra i hoppet?
– Av tusen skäl, men framför allt för att det är det som får oss att ta nästa steg och ge oss in i svåra situationer, även när vi inte vet om vi kommer lyckas.
Hur kan vi smitta varandra med hopp?
– En journalist som hade arbetat i utsatta situationer sa en gång att de i alla bilder försökte leta efter medmänsklighet. I alla katastrofer finns det någon som håller mormors hand eller som hjälper någon att ställa sig upp. Vi får inte glömma bort att titta efter kärleken, det är där vi ser hoppet. När det gäller Israel och Palestina kanske det finns hopp, men vi är inte där än. Och då är frågan var vi är.
Ja, var är vi?
– Vi är i Ylva Eggerhorns psalm om koltrasten, raden som berättar om fågeln som sjunger i timmen innan gryningen. Här, där jag befinner mig, ser vi inte i gryningen just nu, vi ser inte hoppet. Men vi ser koltrasten, den kommer börja sjunga och vi kommer ana ett hopp.
”Det är rätt kyligt i dag, här i Jerusalem. Allt är på vänt efter att kriget bröt ut”, säger Anna Hjälm.
Werner G Jearound, teolog och professor:
”Vi lever i hoppets idealtid”
◗ Hopp är inget vi kan stå ensamma i och bära själva, hopp kräver en större gemenskap som vi ingår i. En förväntan om att världen är större och bättre än vi kan förstå. Teologen Werner G Jeanrond menar dessutom att hoppets tid är nu.
”Vi behöver kärlekens perspektiv och hopp, vi har inte råd att bygga en värld på förtal, lögn och machoism”, säger Werner G Jeanrond.
– Vi lever i hoppets idealtid. Vi lever i en utmanande och brådskande tid och har kommit till vägs ände på flera håll. Vi behöver kärlekens perspektiv och hopp, vi har inte råd att bygga en värld på förtal, lögn och machoism.
Machoism, på vilket sätt?
– Ta Donald Trump till exempel. Han gör en lista på människor han vill hämnas på. Där finns ingen kärlek och inget hopp. Och i Vladimir Putins trossystem finns ingen plats för Ukraina. Han har egna förhoppningar men inget hopp, och det är en stor skillnad mellan dessa två.
Så vad är hopp för dig?
– För mig är hopp en gemenskap jag ingår i med Gud och hela skapelsen. En förväntan om att världen är större och bättre än jag kan förstå, att något bättre kommer. Det är en rörelse som drivs av Guds närvaro. I hoppet är jag aldrig ensam.
Hur kan vi låta hoppet bli en positiv drivkraft?
– Genom att känna och visa kärlek till medmänniskan, Gud, skapelsen och oss själva. Eftersom hoppet vilar i kärleken är den öppen och obegränsad, och det är i kärleken drivkraften uppstår.
– Kärlek tillåter också den mest radikala förvandlingen. Med kärlek kan vi älska Guds skapelse och våra fiender och vilja ingå i en förändring tillsammans.
Du vill ändra ordningen på tro, hopp och kärlek?
– Ja, det vill jag. Kärleken är störst, det är den som drar in oss i Guds närvaro och som står för mer än vad vi själva ensamma kan åstadkomma. Därför tycker jag att det ska vara ”kärlek, hopp och tro”. Hoppet och tron dör med oss människor men kärleken är evig.
I utmanande tider – hur kan vi hålla fast vid hoppet?
–Fråga i stället hur du kan bli ett ljus i mörkret, ett hoppets människa? Jag kan bli det när jag – återigen –avhåller mig från förtal, hämnd och lögn och i stället håller mig till sanning och kärlek. Vi måste våga öppna oss, vara sårbara och låta Guds närvaro skina igenom.
När upplever du att hoppet hjälper dig?
– Det gör det varje dag. Jag och min fru Betty börjar varje morgon med bibelläsning och bön. Från första andetaget öppnas vi upp för en förvandlingskraft som är mycket större än vi själva.
Hoppfull väg till förändring
Även om vi vet att våra val påverkar klimatet kan det kännas svårt att leva mer hållbart. Att ändra på gamla vanor och bekvämligheter är inte lätt. För att vi ska lyckas krävs mer än bara kunskap – vi måste hitta motivationen i våra egna värderingar.
◗ – Vi behöver träna våra ”omställningsmuskler”. Det handlar om att bygga inre styrka för att kunna göra yttre förändring, säger Lisa Svensson, stiftsadjunkt för hållbarhet i Lunds stift. Hon har varit med och tagit fram samtalsmaterialet Den mänskliga faktorn, som är tänkt att hjälpa oss att ta små steg mot en mer hållbar vardag. Materialet bygger på Inner Development Goals (IDG), en modell som fokuserar på färdigheter och förmågor vi behöver för en omställning. Det kan till exempel handla om närvaro, uppskattning, tillit och uthållighet. Övningar i materialet hjälper oss se helheten och hitta motivationen inom oss.
– Vi har gjort en teologisk tolkning av IDG och anpassat det för kyrkan, men materialet funkar för
Lisa Svensson, stifts-
adjunkt.
alla. Det kan användas i konfirmandträffar, i studiecirklar eller andra grupper. Målet är att göra det enkelt och lustfyllt. Vi vill visa hur förändring kan ske – inte bara varför den behövs.
Många tycker det är svårt att skapa förändring, varför?
– Vi tror att vi måste förändra allt på en gång, och då blir vi paralyserade. Men det stora börjar med det lilla. Börja enkelt, kanske med en vegetarisk dag i veckan
eller att cykla en dag i veckan i stället för att ta bilen, tipsar Lisa. Hon lyfter också vikten av att inte göra det ensam:
– Försöker vi göra allt själva tappar vi lätt både ork och motivation. Gemenskap med andra, som i en församling, kan ge stöd och inspiration.
DE SOM REDAN testat materialet är positiva.
– En präst berättade att hon känner sig tryggare med att predika om hållbarhet.
Lisas dröm är att fler ska tycka det är lättare att prata om klimatfrågan, och hitta lösningar som funkar i vardagen.
– Varje liten handling spelar roll. Som jag brukar säga: Änglarna sjunger i himlen när du väljer en köttfri måndag!
Sophie Ekman
små steg
... mot hållbar förändring
1
Reflektera över dina val Vad är viktigast i ditt liv? Vilka små förändringar kan du göra? Att öva tacksamhet – för ren luft, vatten eller nära relationer – kan göra det lättare att bli medveten om dina val och prioritera hållbarhet.
2
Börja smått Gör en förändring i taget, som att minska matsvinn, ha en vegetarisk dag i veckan eller att reparera något istället för att köpa nytt.
3
Sök gemenskap Ta hjälp av andra! Samla en grupp, som en församling eller en vänkrets, för att stötta och inspirera varandra på vägen.
VILL DU GÖRA ÖVNINGARNA?
Ladda ner materialet eller delta i en digital studiecirkel.
”Vi tror att vi måste förändra allt på en gång, och då blir vi paralyserade. Men det stora börjar med det lilla.”
Foto: Sofia Lindstrand
3 tips som ger hopp
VI ÄR FÅGLAR
Kristin Lidström Natur & Kultur
◗ När koltrasten eller lärkan börjar sjunga igen påminns vi om att livet vaknar efter vintern och att ljusare tider är på väg. Vi är fåglar är en nyfiken och vackert illustrerad faktabok där fascinerande fakta blandas med fördjupningar om fåglars liv och egenheter. Här får du möta den lilla stjärtmesen, som lever i små familjeflockar och turas om att sitta i mitten, där det är varmast, under kyliga kvällar. Eller följa nötskrikans arbete med att bygga upp sitt vinterskafferi på hösten. En inspirerande och rolig bok att ha med på utflykter och promenader – året om!
!visste du att
... Frälsarkransen har en pärla för hopp
◗ Frälsarkransen är ett omtyckt radband skapat av biskop emeritus Martin Lönnebo. Varje pärla har en särskild betydelse. Den vita Uppståndelsepärlan symboliserar godhetens seger över ondskan och hoppets kraft att övervinna oro och rädsla. Du kan ha med dig Frälskarkransen överallt – på armen, i väskan eller i fickan – och låta pärlorna hjälpa dig reflektera över dina böner och drömmar. I år fyller Frälsarkransen dessutom 30 år!
Helena von Zweigbergk och Cilla Ramnek funderar kring hur man ska bli gammal i dag.
Foto: SOFIA RUNARSDOTTER/ NORSTEDTS
”Vi var nyfikna och lite smårädda för åldrandet”
DET NYA GAMLA Cilla Ramnek och Helena von Zweigbergk Nordstedts
◗ I Det nya gamla reflekterar konstnären Cilla Ramnek och författaren Helena von Zweigbergk kring åldrande och livsglädje.
Varför ville ni skriva en bok om åldrandets konst?
– Det är inte samma sak att bli gammal i dag som det var för tidigare generationer. Vi ville undersöka det. Vi var nyfikna och lite smårädda för vad som skulle hända.
Hur hanterar vi att kroppen åldras medan själen känns oförändrad?
– Vi har inget annat val än att hantera det så gott vi kan. Acceptera att vi är kropp och ande, att det hänger ihop. Försöka att inte göra det till en konflikt. Det handlar om att vara ödmjuk inför
förändringen och göra vårt bästa för att ta hand om kroppen. Vi kan inte sluta vara biologiska varelser, och det kräver mod att inse.
Tankar på döden kan komma närmare, hur kan vi acceptera döden och ändå leva fullt ut?
– Att gå över en kyrkogård kan sätta saker i perspektiv. Kanske är det först när vi accepterar döden som vi kan leva fullt ut. Medvetenheten om att livet rinner iväg blir en uppmaning att ta vara på det. – Genom att förundras över ynnesten att få finnas till kan vi känna oss hoppfulla inför den tid vi har.
Vad hoppas ni att läsarna ska ta med sig?
– Att livet är något ständigt pågående, och att äldre människor egentligen bara är yngre människor som blivit äldre. Det handlar om en gradskillnad, inte en artskillnad! Efter att ha skrivit boken tycker vi oss bättre förstå det, och förhoppningsvis smittar det av sig.
Sophie Ekman
Sjukhuskyrkan finns när
livet ställs på sin spets
◗ På ett sjukhus kan livet snabbt växla från glädje till sorg och förtvivlan. Nya liv kommer till, andra avslutas. Någon får besked om en livshotande sjukdom. En annan mister en närstående i en olycka. Någon som jobbar på sjukhuset funderar på ett etiskt dilemma. När livet ställs på sin spets kommer ofta existentiella funderingar. Då kan man vända sig till sjukhuskyrkan.
SJUKHUSKYRKAN ÄR ETT ekumeniskt samarbete som finns på cirka 70 sjukhus i Sverige. I Linköping ansvarar Domkyrkopastoratet för verksamheten. Här finns ett arbetslag med präster, pastor, diakoner och musiker som är tillgängliga för patienter och deras närstående men också för alla anställda på sjukhuset. Ola Linderoth, präst på sjukhuskyrkan, berättar:
– Det händer jobbiga grejer på ett sjukhus, så är det bara. Då finns sjukhuskyrkan som kan avlasta
Ola Linderoth jobbar som präst på sjukhuskyrkan i Linköping.
Foto: MARI LUNDMARK
och hjälpa till att vrida och vända på det som hänt. Du behöver inte vara troende för att komma till oss och du bestämmer vad du vill prata om. Vi har absolut tystnadsplikt och för inga journaler. Sjukhuskyrkan vilar på en kristen grund men om någon vill träffa en
företrädare för en annan religion, kanske en imam eller en rabbin, så ordnar vi det.
OLAS ARBETSDAG börjar oftast med en morgonandakt i det stilla rummet på plan 9 i huvudblocket på US. Resten av dagen kan innehålla snabba utryckningar vid akuta händelser, inbokade samtal men också spontana möten när han rör sig runt på sjukhuset. Att finnas med de anhöriga vid avsked i bårhuset och ibland också vid en dödsbädd hör även det till arbetsuppgifterna.
– Det är stort att få förtroendet att vara med en människa när livet av olika anledningar är tufft. Att någon lyssnar och kanske hjälper dig att sortera upp tankarna kan göra stor skillnad. Det kan skapa trygghet och kanske också sprida en smula hopp när allt känns mörkt. Det är medmänsklighet i både det stora och det lilla.
Mari Lundmark
I Linköping ansvarar Domkyrkopastoratet för sjukhuskyrkan. Här finns ett arbetslag med präster, pastor, diakoner och musiker som är tillgängliga för patienter och deras närstående, samt för personalen.
Foto: MAGNUS ARONSON/IKON
Så här kommer du i kontakt med Sjukhuskyrkan: Tel: 010-103 78 53
Tid: Vardagar: 08.00-17.00. Helger: Från och med fredag 17.00 till och med söndag 17.00. Övrig tid: Via sjukhusets växel på 010-103 00 00
Välkommen till kyrkan i påsk
Söndag 13 april
Palmsöndagen
Lambohovskyrkan
10.00 Lambohovsmässa Söndagsskola.
Slaka kyrka 11.00 Högmässa
Ulrika församlingshem 15.00 Gudstjänst
Måndag 14 april
Slaka kyrka 19.00 Passionsandakt med meditation
Tisdag 15 april
Slaka kyrka 19.00 Passionsandakt
Onsdag 16 april
Fredag 18 april
Långfredag
Slaka kyrka 11.00 Långfredagsgudstjänst Nykils kyrka 15.00 Långfredagsgudstjänst
Lördag 19 april
Påskafton Lambohovskyrkan 23.00 Påsknattsmässa Jazz- och gospelkören Fröjda medverkar.
Söndag 20 april
Påskdagen
Skeda kyrka 11.00 Påskdagsmässa Påskkören medverkar.
Ulrika kyrka 11.00 Uppståndelsegudstjänst Kören Sanctus medverkar.
oss
◗ Ändringar kan komma att ske. I kalendern på svenskakyrkan. se/slaka-nykil finns alltid den senaste informationen.
Skeda församlingsgård 14.00 Onsdagsträff med påskfest
Slaka kyrka 19.00 Passionsandakt
Torsdag 17 april
Skärtorsdag Lambohovskyrkan
18.00 Skärtorsdagsmässa
Skeda kyrka 19.00 Skärtorsdagsmässa
Ulrika kyrka 18.00 Skärtorsdagsmässa
Måndag 21 april
Annandag påsk Lambohovskyrkan 10.00 Emmausmässa Lambohovs kyrkokör medverkar.
Skeda 14.30
Emmausvandring
Från Skeda kyrka till Salem i Skeda Udde. Fika vid ankomsten till Salem, ca 16.30. 17.00 Emmausgudstjänst efter vandringen
!visste du att
◗ ... påskljuset är ett stort ljus som ofta tänds i kyrkan på påsknatten eller påskdagen och därefter vid alla gudstjänster fram till och med Kristi himmelsfärdsdag.
◗ Påskljuset är en symbol för ljusets seger över mörkret. Påskljuset kan också sägas symbolisera hopp och ibland tänds det även vid dop och begravningar.
Påskdagen firas den första söndagen efter den fullmåne som infaller på eller efter vårdagjämningen.
Det är månen som styr när påsken
firas
◗ Påsken är en högtid många tycker är knepig om man tänker på almanackan. Juldagarna är samma datum år efter år, men vårens helger verkar kunna flytta runt lite hur som helst. Ett år kan det vara påsk i mars och snön ligger kvar. Ett annat år är den sent i april och våren kan ha kommit en bra bit på väg. Hur hänger det ihop?
Det är månen som är förklaringen. Först ska det vara vårdagjämning, den dag då dag och natt är ungefär lika långa. I Sverige infaller vårdagjämningen 20 mars. Sedan riktar vi in oss på den första fullmånen som infaller på eller efter vårdagjämningen. Den första söndagen efter den fullmånen infaller påskdagen. Det betyder i praktiken att vi kan fira påsk tidigast 22 mars och senast 25 april.
På långfredagen uppmärksammas minnet av Jesu korsfästelse och död på Golgata utanför Jerusalem. Jesus bar själv korset till platsen där han korsfästes bredvid två rövare.
Foto: JOHANNES FRANDSEN /IKON
När Jesus hade uppstått på påskdagen visade han sig för lärjungarna och var tillsammans med dem en tid, men efter fyrtio dagar lämnade han jorden. Det firar vi på Kristi himmelsfärdsdag som alltid infaller en torsdag.
Innan Jesus lämnade jorden berättade han för lärjungarna att människorna skulle få en hjälpare, en sanningens ande som ska vara hos oss för alltid. Tio dagar efter Kristi himmelsfärdsdag firar vi därför pingst.
En sen påsk betyder alltså en sen Kristi himmelsfärdsdag och en sen pingst – och det är fullmånen som är förklaringen.
”Kyrkogårdarna är ett viktigt kulturarv och ett av våra uppdrag är att värna och bevara det”, säger kyrkogårdschef Anna Danielsson.
Foto: JENNY
SIGEMAN/IKON
!på gång
Det här ska åtgärdas under 2025:
◗ Under 2025 kommer vi att fortsätta kronlyften på träden i Gammalkil. Vi ska också söka tillstånd för flera trädåtgärder i Nykil och Ulrika.
Nya domar bygger kunskap om
◗ Kyrkor och kyrkogårdar som kommit till före 1940 är skyddade enligt kulturmiljölagen. Det betyder bland annat att de ska vårdas så att det kulturhistoriska värdet bevaras.
Om vi vill göra en åtgärd som påverkar utformningen av en kyrkogård måste vi därför söka tillstånd hos Länsstyrelsen, berättar Anna Danielsson, kyrkogårdschef i Slaka-Nykil.
Foto:
– Vi måste alltid förhålla oss till lagen och det kan vara svårt att på förhand säga om vi får tillstånd eller inte för en åtgärd. Alla kyrkogårdar är unika. Länsstyrelsen ser till helheten på den aktuella kyrkogården och därför kan liknande åtgärder få godkänt
på en kyrkogård men avslag på en annan.
LÄNSSTYRELSENS beslut kan överklagas. Nyligen har Högsta förvaltningsdomstolen avgjort två ärenden om tillämpningen av kulturmiljölagens skyddsbestämmelser. Ett fall gällde tillstånd att ta bort flera gravstenar på tre begravningsplatser.
– Det saknades gravrättsinnehavare, gravstenarna hade inget kulturhistoriskt värde och hade dessutom inte godkänts vid en säkerhetskontroll. Att ta bort flera gravstenar samtidigt skulle påverka utformningen av kyrkogården, men här kom domstolen fram till att säkerhetsaspekten vägde
tyngst. Kostnaden för att säkra gravstenarna skulle bli betydande och då fick det kulturhistoriska värdet komma i andra hand. Det andra fallet gällde två cypresser som planterats som utsmyckning på en grav men under årens lopp växt sig alltför höga. Kyrkogårdsförvaltningen och gravrättsinnehavaren ville ta bort dessa, men det godkändes inte av domstolen.
– Grundprincipen är att åtgärder på växtlighet som planterats som utsmyckning på en enskild gravplats inte är tillståndspliktig, men det finns undantagsfall. I det här fallet gjorde domstolen bedömningen att intresset att bevara det kulturhistoriska värde
kulturvärde
cypresserna tillför kyrkogården vägde tyngre än pastoratets och gravrättsinnehavarens intresse av att ta bort dem och därför ska de vara kvar.
DE HÄR DOMARNA är intressanta för kyrkogårdsförvaltningen, anser Anna.
– Vi bygger kunskap utifrån dem och det blir också väldigt tydligt att vi ska vara noga med att låta Länsstyrelsen pröva åtgärder som förändrar utseendet på våra kyrkogårdar. Kyrkogårdarna är ett viktigt kulturarv och ett av våra uppdrag är att värna och bevara det. Därför är det viktigt att vi följer de lagar och bestämmelser som finns på området.
kontakta
oss
... om dina kyrkogårdsärenden
◗ Har du frågor om gravrätter, gravskick eller gravskötsel är du välkommen att kontakta Madicken Lundh på församlingsexpeditionen i Lambohov. Det är också till Madicken du vänder dig om du vill boka tid för en urnsättning eller se ut en gravplats.
◗ Anna Danielsson är kyrkogårdschef och har det övergripande ansvaret för pastoratets kyrkogårdar.
◗ Kontaktuppgifter till Madicken och Anna finns på sista sidan i tidningen.
Madicken Lundh, administratör.
Anna Danielsson, kyrkogårdschef.
Carl Sääv är pastoratets begravningsombud
◗ I Linköping, liksom i större delen av landet, är det Svenska kyrkan som på uppdrag av staten ansvarar för begravningsverksamheten. Med ordet begravningsverksamhet menas allt som har med förvaltningen av allmänna begravningsplatser att göra. Till exempel att tillhandahålla gravplatser till alla invånare, ha lokaler för att ta emot och förvara stoft samt sköta kremering och gravsättning. Uppdraget omfattar alla invånare i Linköping, alltså även de som inte tillhör Svenska kyrkan.
Nykils pastorat har Carl Sääv det uppdraget.
Till vardags är Carl bosatt i Åtvidaberg, där han också är begravningsombud i Åtvids församling. Att vara begravningsombud är ett viktigt uppdrag säger Carl: – Ytterst handlar det om att se till att allt runt begravningsverksamheten fungerar på ett bra sätt för alla, och att alla – oavsett om man är medlem i Svenska kyrkan eller inte – har samma möjligheter när det kommer till begravningsfrågor.
För att säkerställa att även den som inte är medlem i Svenska kyrkan också får sina behov tillgodosedda utser Länsstyrelsen begravningsombud. I Slaka-
KONTAKT
◗ Vill du ha kontakt med Carl? Hör av dig via: E-post: carl@saav.se
Telefon: 070-968 21 57
DET HÄR GÖR ETT BEGRAVNINGSOMBUD
◗ Ser till att begravningsverksamheten i pastoratet sköts på ett korrekt sätt.
◗ Kontrollerar att pengarna från begravningsavgiften används där och inte i
fråga Anna
församlingsverksamheten.
◗ Granskar hur pastoratet tar tillvara intressen för de som inte är medlemmar i Svenska kyrkan.
◗ Informerar de
som inte tillhör Svenska kyrkan om begravningsverksamheten och håller kontakt med andra trossamfund och berörda parter.
◗ Föreslår åtgärder som behövs
för att tillgodose beaktansvärda önskemål.
◗ Underrättar Länsstyrelsen om eventuella brister i pastoratets sätt att sköta begravningsverksamheten.
Varför måste alla dödsbodelägare godkänna vem som ska vara gravrättsinnehavare?
SVAR: Gravrättsinnehavaren har både rättigheter och skyldigheter. En rättighet är att bestämma vem som får gravsättas i graven. På senare år har flera tvister på det här temat gått vidare till allmän domstol. Därför säger numera det nationella regelverket för begravningsverksamhet att samtliga dödsbodelägare ska godkänna vem som ska vara gravrättsinnehavare.
En eller flera närstående brukar ta på sig ansvaret för en gravplats. De får ansvar för en så kallad gravrätt och de kallas för gravrättsinnehavare.
Carl Sääv.
En plats där man får vara sig själv
◗ Folkhälsomyndighetens senaste undersökning om psykisk hälsa visar att var tredje ung vuxen upplever ofrivillig ensamhet. För många blir timmarna utanför skola eller jobb en tomhet. Något som även 24-årige Jesper Rindefjäll har upplevt.
vill du veta mer
... om SlakaNykils ungdomsgrupp?
◗ Kontakta
Stefan Lidén
eller Malin Thell. Kontaktuppgifter finns på sista sidan i den här tidningen.
– Periodvis har jag varit den som suttit på mitt rum och bara scrollat telefonen. Vissa dagar och veckor var det skönt, men många gånger kändes det tråkigt att inte ha någon att vara med, säger han. För Jesper blev ungdomsgruppen i Svenska kyrkan en plats och ett sammanhang där han kunde vara sig själv och träffa människor som brydde sig om honom. Han är inte från en troende familj, utan hans resa i kyrkan började med konfirmationen 2015 i Sturefors.
– Jag minns att jag kände ”wow, det här är en plats där jag får vara mig själv” – och det var så tydligt. Alla, både ungdomar och pedagoger, var verkligen måna om att jag skulle trivas, vilket gjorde att jag kände mig trygg.
EN KÄNSLA SOM hållit i sig i alla församlingar han varit i.
– Ledarna ser helt enkelt till att miljön är sådan att man kan vara sig själv, menar Jesper, som läser till församlingspedagog och gör sin praktik på en församling i Norrköping, säger Jesper.
– Jag började i en ungdomsgrupp i kyrkan när jag gick i åttan. Då såg jag upp till de äldre och nu är jag en av de gamla, säger Agnes Ramén, 18, och skrattar.
En stor anledning till att hen trivs så bra i ungdomsgruppen, och kyrkan överlag, är att alla olikheter välkomnas och att man inte behöver anstränga sig för att passa in.
– I kyrkan känner jag att jag får vara den jag är, utan att behöva leva upp till någon annans förväntningar. Här ser man verkligen till varje individ och jag har lärt mig så mycket – både om mig själv och om att möta andra. Många som inte har haft ett tydligt sammanhang tidigare tror jag har hittat det här, säger Agnes.
”I kyrkan känner jag att jag får vara den jag är, utan att behöva leva upp till någon annans förväntningar.” Agnes Ramén, 18
En viktig del av ungdomsgrupperna i kyrkan är att skapa möjligheter för unga att ta ansvar och prova på ledarskap. Agnes och Jesper lyfter fram hur betydelsefullt det har varit att få stöd av vuxna förebilder och att själva få bli en del av den kedjan.
JESPER BERÄTTAR OM en pedagog i Sturefors som blev en stor förebild.
– Hon lyckades alltid se varenda individ. När man kom in genom dörren kunde hon, nästan på ett magiskt sätt, se om man haft en dålig dag. Då kunde hon säga: ”vi pratar i fem minuter”. Hon fångade upp en. Jag vill gärna ge tillbaka det så bra jag kan, säger Jesper.
Johannes Hägglund
Agnes Ramén och Jesper Rindefjäll skriver under på att alla olikheter välkomnas.
Foto: ROYNE MERCURIO
TILLSTÅND KÄKPARTI
SKYLDIGHET SES KRÄSEN MATEN
SKA HELST VARA TORR
DISTRAHERA
FÖRLORADE FOTFÄSTET
ODLAD MARK BENDEL
MODERN TEKNIK
OOLONG HÅLGÖRARE INSATSER VÄGER LÄTT
SKRED TILL VERKET
ÄTA FRÅN MARKEN ÄNGEL
ÖPPNA ARMAR ANVÄNDER ÅROR
SLÅ KLACKARNA TAKET
MATERIEPARTIKEL
KASTA UT ? MED BADVATTNET
BLÅSA FRAM LJUD
SEGRARE
POWERNAP
KOMMA UNDERFUND MED
BELÅTNA GRÖNT
PERIOD
SOCKERKORN
VANLIG FRÅGA EFTER SO
RÖSE
PRONOMEN
SVAGARE ÄN PARFYM
PRATA NATTMÖSSAN
OSTMASSA STÅR FÖR NOTAN
GÅ PÅ NÅGONS NERVER
ANGELÄGENHET
GRÄNSOMRÅDE
REKLAM FÖRST I RAMSA
DRA UPP RIKTLINJER LÄKARE
ÖMKLIG SES UPPÅT VÄGGARNA YTMÅTT
BIBLISK HUSBÅT
FISKENÄT
KISEL
HÄRD SOM ÄR GULD VÄRD
VARA CHEF FÖR GREKISK Ö
SÄTTER KANSKE ARG FOTEN
EN TRÄDGÅRD ÖSTERUT
HAR PÅ KÄNN
grattis
Vinnare i vinterkrysset:
◗ Elisabeth Magnusson, Gammalkil, får presentkort på afternoon tea för två på Stadsmissionen.
◗ Valborg Petersson, Linköping, får en kaffemugg från Herregud & Co.
BATTERI ÅTER KORT
SNURRAR RUNT
RÖR SIG SNABBT
GÖR SÅ HÄR
Sänd in lösningen till:
Slaka-Nykils pastorat Tröskaregatan 41 583 33 Linköping
◗ Vi vill ha ditt svar senast den 15 april. Märk kuvertet ”Korsord”.
INGA VISOR UR VÄGEN!
DANSK FÖDA
Namn:
Adress:
◗ Bland de rätta lösningarna drar vi en vinnare som får ett presentkort på afternoon tea för två på Stadsmissionens café och en vinnare som får en kaffemugg från Herregud & Co.
Postadress:
Telefon:
E-post:
KONTAKT
Pastorsexpeditionen
Tröskaregatan 41,583 33 Linköping telefon: 013-474 23 00 (vx)
Expeditionen är öppen helgfri måndag, tisdag och torsdag kl. 10.00–12.00 och 13.00–15.00. Alla bokningar av dop, vigsel och uthyrning av lokaler görs via expeditionen.
E-post: slaka-nykil.pastorat@svenskakyrkan.se
Webbplats: svenskakyrkan.se/slaka-nykil
E-postadresser där inget annat anges: förnamn.efternamn@svenskakyrkan.se
Präster
Kyrkoherde
Carl Jyllermark 070-357 93 79
Lambohov
Maria Löfgren 070-535 43 24 maria.lofgren@svenskakyrkan.se
Nykil-Gammalkil-Ulrika
Anna-Karin Thalin Karlberg 073-037 55 50 anna-karin.thalinkarlberg@svenskakyrkan.se
Skeda-Slaka
Lars Svensson 072-204 55 36 lars.svensson4@svenskakyrkan.se
Kyrkomusiker
Lambohov
Birgitta Ruthberg 070-517 37 98
Nykil-Gammalkil-Ulrika
Dorotea Amnehammar 076-134 79 14
Martin Frodlund 073-075 07 30
Skeda-Slaka
Helene Ranada Matstoms 073-062 23 13 helene.ranadamatstoms @svenskakyrkan.se
Diakoner
Lambohov-Skeda-Slaka
Susanne Thomsen 073-091 21 84
Lambohov-Nykil-Gammalkil-Ulrika
Annelie Almroth 070-341 02 70
Lambohov-Nykil-Gammalkil
Sandra Andersson 073-528 60 30
Ledning och administration
Kyrkoherde
Carl Jyllermark 070-357 93 79
Administration
Madicken Lundh 013-474 23 02
Ekonomi
Camilla Berg 013-474 23 08
Kommunikation
Mari Lundmark 070-248 89 10
Pedagoger och fritidsledare
Kontaktpedagoger Lambohov
Stefan Lidén 072-733 96 53 stefan.liden@svenskakyrkan.se
Malin Thell 076-102 12 61
Kontaktpedagog Nykil-Gammalkil
Marie Wigh 076-102 12 36
Kontaktpedagoger Skeda-Slaka
Lisa Falklöf 072-205 43 47 lisa.falklof@svenskakyrkan.se
Kontaktpedagog Ulrika
Jorge Ibañez 072-735 23 12 jorge.ibanez@svenskakyrkan.se
Vaktmästeri
Chef kyrkogård och vaktmästeri
Anna Danielsson 070-517 34 19
Lagbas Nykil-Gammalkil-Ulrika
Sara Eriksson 072-224 02 16 sara.eriksson4@svenskakyrkan.se
Lagbas Lambohov-Skeda Slaka
Tobias Karlsson 072-565 50 19 tobias.karlsson4@svenskakyrkan.se
Roger Jakobsson 072-735 23 04 roger.jakobsson2@svenskakyrkan.se
Andreas Johansson 072-724 23 09 andreas.johansson4@svenskakyrkan.se
Helén Johanzon 076-137 23 20
Mattias Karlsson 070-164 23 23
Monica Karlsson 076-104 23 24
Marianne Magnusson 070-517 34 57
Fastighetsansvarig
Christer Andersson 070-517 34 48 christer.andersson2@ svenskakyrkan.se
Förskolan Kilen
Nygården, 590 52 Nykil 013-33 02 00
Rektor
Carin Edward 013-33 02 01
Förtroendevalda
Ordförande i kyrkorådet
Ingrid Dahlberg 076-163 93 40
Ordförande i församlingsråden
Lambohov
Linnéa Rosenbaum 073-440 26 02
Nykil-Gammalkil
Ingela Wadell 070-237 05 14
Skeda
Siw Carlsson 070-208 68 50
Slaka
Thomas Svensk 070-362 96 31
Ulrika
Anders Wång 070-229 29 77
Ulrika kyrka.
Slaka kyrka
Skeda kyrka
Nykils kyrka
Lambohovskyrkan
Gammalkils kyrka